18.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 113/56

—

Regionkommittén stöder tanken på att förbättra brottsoffrens situation och stärka deras rättigheter. Detta är en viktig beståndsdel i genomförandet av Stockholmsprogrammet och dess handlingsplan för att skapa ett verkligt område med frihet, rättigheter och säkerhet i Europa, vilket är en central del i den europeiska integrationen och ett mål för EU.

—

ReK välkomnar att de lokala och regionala myndigheterna engageras i arbetet. De har en mycket viktig roll när det gäller att tillhandahålla många av de tjänster och strukturer som finns för att stödja brottsoffer, och de föreslagna miniminormerna för EU kommer utan tvekan att fortsättningsvis påverka den lokala och regionala nivån när kommissionens paket om brottsoffers rättigheter antagits.

—

Regionkommittén betonar att det lagstiftningspaket om brottsoffrens rättigheter som kommissionen lagt fram kommer att få avsevärda följder på lokal och regional nivå, särskilt ekonomiskt.

—

Kommittén anser det viktigt att man finner balanserade lösningar som dels beaktar offrets rättigheter, dels säkerställer oskuldspresumtionen i de rättsliga förfarandena samt de misstänktas och de dömda brottslingarnas rättigheter som individer.

—

Kommittén föreslår att EU ska spela en aktivare roll när det gäller att samordna uppgifter bland medlemsstaterna.

Föredragande

Per Bødker ANDERSEN (DK–PSE), Vice borgmästare och fullmäktigeledamot i Koldings kommun, Danmark

Referensdokument

1.

Regionkommittén stöder tanken på att förbättra brottsoffrens situation och stärka deras rättigheter. Detta är en viktig beståndsdel i genomförandet av Stockholmsprogrammet och dess handlingsplan för att skapa ett verkligt område med frihet, rättigheter och säkerhet i Europa, vilket är en central del i den europeiska integrationen och ett mål för EU i enlighet med artikel 3.2 i EU-fördraget. Förslagen om förbättrat skydd berör i synnerhet särskilt sårbara offer, i huvudsak barn.

2.

Kommittén noterar i sammanhanget att framtagandet av gemensamma miniminormer inom området för frihet, säkerhet och rättvisa bidrar till sammanhållningen i Europeiska unionen, och uppmanar därför alla medlemsländer att delta i de politiska åtgärderna till förmån för alla medborgare.

3.

ReK välkomnar att de lokala och regionala myndigheterna engageras i arbetet. De har en mycket viktig roll när det gäller att tillhandahålla många av de tjänster och strukturer som finns för att stödja brottsoffer, och de föreslagna miniminormerna för EU kommer utan tvekan att fortsättningsvis påverka den lokala och regionala nivån när kommissionens paket om brottsoffers rättigheter antagits.

4.

Kommittén är övertygad om att en hög skyddsnivå för offren är en viktig faktor för att minska de totala konsekvenserna av brottslighet genom att man hjälper offren att komma över de fysiska eller psykologiska följderna.

5.

ReK understryker att bestämmelserna om offrens rättigheter får olika sociala, kriminologiska och ekonomiska konsekvenser som kräver en balanserad lösning. I samband med att brottsoffrens situation förbättras måste man, utöver rättssäkerhetsaspekterna, även beakta en rad ekonomiska aspekter i synnerhet på lokal och regional nivå.

6.

Vi vill påminna om att en reglering av brottsoffrens rättigheter också kan påverka rättsläget för den misstänkte eller tilltalade. Kommittén anser att man bör eftersträva en lösning som är inriktad på offrets intressen men som samtidigt inte äventyrar den misstänktes eller den åtalades rättsskydd. Respekt för den misstänktes eller åtalades människovärde är en central beståndsdel i rättssamhället, även när det handlar om allvarlig brottslighet, och rättsstatsprincipen är en av de grundläggande principerna i den europeiska integrationsprocessen och en förutsättning för långsiktigt hållbara och stabila lösningar, också för offren. Till detta hör principen om att en åtalad ska anses oskyldig innan bevis föreligger om motsatsen (oskuldspresumtion), och rätten till ett korrekt rättsförfarande. Om inte den misstänktes eller tilltalades rättigheter skyddas kan man inte skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i EU. Mot den bakgrunden vill Regionkommittén peka på skyldigheten att se till att denna balans också omfattar de lokalt och regionalt folkvalda företrädarna.

7.

Regionkommittén välkomnar att kommissionens paket om offrens rättigheter i huvudsak består av en uppsättning miniminormer som innebär en miniminivå när det gäller rättigheter, men ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa striktare normer. Kommittén skulle vilja erinra om att EU:s normer under inga omständigheter får försvaga offrens rättigheter i något medlemsland. En balanserad lösning måste eftersträvas i alla nationella och regionala sammanhang med tanke på landets eller regionens särart, kultur och traditioner. Detta ligger i linje med artikel 82.2 i EUF-fördraget, där det fastställs att skillnaderna mellan medlemsstaternas rättsliga traditioner och rättssystem ska beaktas, och med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som fastställs i artikel 5.3 i EU-fördraget.

8.

Kommittén vill på nytt påpeka att behovet av balanserade lösningar omfattar kravet på att göra en åtskillnad mellan stödet till brottsoffer och de processuella rättigheterna mot bakgrund av problemets allvar och betydelse. Skydd av offrens rättigheter är ett brett område som omfattar olika typer av brottslighet och ett antal olika åtgärder av rättslig, social, ekonomisk, medicinsk och psykologisk natur. Regionkommittén efterlyser skräddarsydda lösningar som konsekvent beaktar proportionalitetsprincipen så att det finns en tydlig koppling mellan problemet och dess lösning.

9.

Regionkommittén betonar att det lagstiftningspaket om brottsoffrens rättigheter som kommissionen lagt fram kommer att få avsevärda följder på lokal och regional nivå, särskilt ekonomiskt. Detta gäller inte bara regioner i EU-medlemsstater med federal struktur, utan också den lokala nivån, eftersom det i många fall är det kommunala polisväsendet och andra kommunala myndigheter som är den första kontaktpunkten för brottsoffer. Dessutom är det ofta de lokala myndigheterna som måste ta hand om särskilt sårbara offer som barn, underåriga och funktionshindrade. Regionkommittén vill därför understryka att man måste finna lämpliga ekonomiska lösningar i de olika medlemsstaterna för att säkerställa en förbättring av skyddet för offer i linje med förslagen, och för att se till att de lokala och regionala myndigheterna får möjlighet att uppfylla sina skyldigheter.

10.

Kommittén vill understryka hur viktigt det är att stärka samarbetet över gränserna mellan olika myndigheter i syfte att förbättra brottsofferskyddet. Sådana samarbetsstrukturer, där de lokala och regionala myndigheterna av naturliga skäl spelar en mycket viktig roll, bör stärkas både vertikalt (förbindelserna mellan å ena sidan lokala och regionala myndigheter och å andra sidan nationella myndigheter) och horisontellt (förbindelserna mellan olika regionala eller lokala myndigheter). Dessa strukturer är särskilt viktiga när de rättsliga förfarandena har gränsöverskridande aspekter och offret är medborgare i en annan EU-medlemsstat.

Mot den bakgrunden beklagar ReK att de bestämmelser om samordning av samarbetet som finns i artikel 25 i utkastet till direktiv inte har förändrats sedan 2001 och är riktade enbart till medlemsstaterna.

11.

Vi anser att de lokala och regionala myndigheterna redan har omfattande erfarenheter och sakkunskap när det gäller stöd till och vård av brottsoffer. Om man kan utnyttja och utbyta sådan sakkunskap, också i arbetet med att utforma lagstiftningen, skulle det bidra till att man uppnår de mål som kommissionen har ställt upp. Detta bör således stödjas.

12.

Regionkommittén föreslår att den roll som regioner, städer och kommuner spelar i samband med paketet om offrens rättigheter ska tas upp mer direkt. Om EU-lagstiftaren anser att de regionala och lokala myndigheterna också har en viktig roll att spela bör detta framgå tydligare, exempelvis i skälen till utkastet till direktiv (se ändringsförslag 2).

13.

Man bör överväga om och hur de lokala och regionala myndigheternas sakkunskap bör utnyttjas i arbetet med att stödja och vårda brottsoffer. Detta arbete bör under alla omständigheter kombineras med större tonvikt på utbildning av poliser, socialarbetare och andra yrkesgrupper på lokal nivå som ofta utgör den första kontakten för offret.

14.

Kommittén anser det viktigt att man finner balanserade lösningar som dels beaktar offrets rättigheter, dels säkerställer oskuldspresumtionen i de rättsliga förfarandena samt de misstänktas och de dömda brottslingarnas rättigheter som individer. Vi föreslår därför att detta nämns uttryckligen i skäl 7 i direktivförslaget (se ändringsförslag 1).

15.

Kommittén anser att regioner, städer och kommuner bör engageras i arbetet med att finna olika sätt att utöka det gränsöverskridande samarbetet mellan lokala och regionala myndigheter i olika länder. Det är i detta sammanhang mycket viktigt att man utser kontaktpunkter för regionerna och kommunerna, som kan informera om verksamheten vid respektive myndighet.

16.

Kommittén föreslår att EU ska spela en aktivare roll när det gäller att samordna uppgifter bland medlemsstaterna, också på lokal och regional nivå. Detta kan exempelvis ske genom att man inrättar en samordningsmekanism på EU-nivå med uppgift att främja samarbete mellan olika medlemsländers lokala myndigheter, genom både allmänna undersökningar och samordning av särskilda förfaranden, till exempel genom att underlätta kontakten med lokala och regionala myndigheter i andra medlemsstater. Denna struktur skulle också kunna upprätta och förvalta en databas med goda metoder i linje med ReK:s förslag i yttrandet om Stockholmsprogrammets handlingsplan (1).

17.

Man bör också överväga åtgärder för att se till att offren själva kan få tillgång till praktisk information och stöd på EU-nivå. En EU-telefontjänst för offer skulle troligtvis förbättra situationen för personer som drabbats av brott utomlands – inte enbart medan de fortfarande befinner sig utomlands och behöver hjälp och stöd av olika slag, utan också när de har återvänt hem och kontaktar myndigheterna i det land där brottet begicks.

18.

Kommittén skulle också vilja rikta uppmärksamheten på den betydande erfarenhet och sakkunskap som finns hos privata och andra aktörer på området. ReK anser därför att inte bara fysiska utan även juridiska personer samt icke-statliga organisationer för skydd av och stöd till brottsoffer på nationell och regional eller lokal nivå ska engageras i arbetet med att förbättra offrens situation. Detta skulle kunna ske genom samordning på EU-nivå i fråga om erfarenhetsanalys med deltagande av olika privata och andra aktörer som skulle kunna bidra till att förbättra samarbetet.

19.

Det är särskilt viktigt att man beaktar behovet av stöd och vård när det gäller barn och underåriga som råkat ut för brott. Kommittén anser att minimikrav för stöd till barn och underåriga som drabbats av brott bör skrivas in så tydligt som möjligt i EU-lagstiftningen. Man bör inte begränsa sig till allmänna avsiktsförklaringar.

20.

ReK understryker att den kriminologiska och viktimologiska kunskapen om barn och underåriga som drabbats av brott håller på att utvecklas, och nya kunskaper bör beaktas i utarbetandet och uppdateringen av EU-lagstiftningen. Bland annat finns det vetenskapliga belägg för att ett arbetssätt som tar hänsyn till barnets olika utvecklingsstadier och motsvarande behov skulle vara lämpligare än det arbetssätt som kommissionen valt (2).

Lösningar som är mer skräddarsydda med avseende på ålder och brottstyp skulle kunna öppna vägen för striktare minimiregler med snävare inriktning på vissa kategorier av offer, till exempel särskilt stöd för små barn, eller för barn eller underåriga som utsatts för särskilt allvarlig brottslighet.

21.

Kommittén vill framhålla att definitionen av offer i artikel 2 i direktivförslaget är mycket vid. Alla fysiska personer som utsatts för någon typ av brott – även ringa förseelser – betraktas som brottsoffer enligt direktivet. Denna vida definition ger också offer för ringa brott tillgång till den rad av processuella rättigheter som fastställs i direktivet. Detta kan visa sig bli ganska dyrt, och man kan ifrågasätta om en sådan inkluderande bestämmelse utgör en balanserad och lämplig lösning när det gäller brottsoffrens situation.

22.

Kommittén vill erinra om att det även inom andra områden av EU-lagstiftningen om rättsliga och inrikes frågor har visat sig att den praktiska tillämpningen av olika instrument för övergripande samarbete har blivit mycket dyrare än vad man ursprungligen tänkt sig eftersom det har saknats viktiga urvalskriterier. T.ex. varnade kommissionen i sin senaste utvärdering av den europeiska arresteringsordern för användning av arresteringsordern i samband med mindre förseelser eftersom instrumentet använts alltför flitigt av vissa medlemsstater.

23.

Kommittén rekommenderar därför att kommissionen överväger ett mer differentierat angreppssätt som är skräddarsytt efter problemen, och efterlyser begränsningar av offrens rättigheter så att proportionalitet mellan offrens rättigheter och brottets svårighetsgrad säkerställs. ReK föreslår därför att man inkluderar en allmän proportionalitetsprincip i direktivet så att offer för mindre förseelser utesluts från vissa delar.