11.1.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/8

—

ReK understryker att den makroregionala strategin inte kan omfatta alla åtgärdsområden, utan den bör framför allt inriktas på att i samband med en gemensam utvärdering från partnerna fastställa vilka utmaningar och problem som ska tas upp i den berörda makroregionen. Kommittén erinrar om att makroregionen är ett funktionellt område som inte har några på förhand fastställda gränser. Hur den ser ut beror helt på mängden och arten av de gemensamma utmaningar som ska lösas.

—

ReK anser att den makroregionala strategin med denna vision kan ge ett konkret innehåll till målet territoriell sammanhållning.

—

Kommittén understryker att mervärdet i den makroregionala strategin för regionen Adriatiska havet – Joniska havet ligger i att EU uppmärksammar länderna på Västra Balkan samt att den utgör en betydelsefull faktor för försoningen mellan områdena och bidrar till den europeiska integrationsprocessen.

—

ReK erinrar om att det geografiska område som berörs av strategin består av tre medlemsstater (Italien, Grekland och Slovenien), två kandidatländer (Kroatien och Montenegro) och tre potentiella kandidatländer (Albanien, Bosnien-Hercegovina och Serbien) och framhåller att den makroregionala strategin vid sidan av en marin dimension bör beakta alla större frågor som området idag behöver ta itu med (miljöskydd och bevarande av miljön, energi, klimatförändringar, forskning och innovation m.m.).

—

Regionkommittén erinrar om att kommissionens princip om ”tre nej” (inga nya bestämmelser, inga nya institutioner och inga extra medel) bör åtföljas av ”tre ja”: tillämpning och kontroll av befintliga regler i makroregionen – uppbyggande av en plattform, ett nätverk eller en EGTS – samordnad användning av befintliga finansiella resurser.

Föredragande

Gian Mario SPACCA (IT–ALDE), Regionpresident i Marche

1.

Regionkommittén noterar med tillfredställelse att när Europeiska rådet i oktober 2009 antog den europeiska strategin för Östersjöregionen inleddes en utveckling som har inneburit att vissa europeiska regioner i makroregionala strategier har funnit eller söker ett instrument som kan bidra till att lösa problemen med en balanserad och hållbar utveckling.

2.

Kommittén vill erinra om den roll som den har spelat ända från början i utarbetandet av EU:s makroregionala strategier, eftersom dessa strategier främjar de regionala och lokala myndigheternas deltagande, förutsatt att de uppvisar ett europeiskt mervärde.

3.

I samband med det forum som Regionkommittén anordnade den 13 april 2010 om ”Europeiska makroregioner: Integration genom territoriell sammanhållning” bekräftade många europeiska regioner sitt intresse för sådana initiativ. Efter debatten och analyserna i anslutning till ReK:s forum kunde man konstatera följande: Makroregionerna kan utgöra ett innovativt sätt att samarbeta territoriellt på interregional och transnationell nivå, vilket skulle kunna stärka enhetligheten och samordningen mellan de politiska åtgärderna inom olika sektorer. Det skulle leda till ett rationellare utnyttjande av de ekonomiska resurserna och lyfta fram de regionala och lokala myndigheternas roll på grundval av principen om flernivåstyre, med stort deltagande från det civila samhällets organisationer.

4.

Vad gäller metoder och åtgärdsområden knyter det makroregionala arbetssättet nära an till unionens andra politiska strategier, t.ex. Europa 2020-strategin, sammanhållningspolitiken och den integrerade havspolitiken.

5.

ReK understryker att den makroregionala strategin med tanke på sin natur inte kan omfatta alla åtgärdsområden, utan den bör framför allt inriktas på att i samband med en gemensam utvärdering från partnerna fastställa vilka utmaningar och problem som ska tas upp i den berörda makroregionen, på grundval av principerna om samarbete och subsidiaritet.

6.

Makroregionen är ett funktionellt område och har inga på förhand fastställda gränser. Hur den ser ut beror helt på mängden och arten av de gemensamma utmaningar som ska lösas. Ramarna bör därför baseras på konkreta kriterier (grundade på geografiska kopplingar) för samarbete om problem som kan lösas. På så sätt borde man skapa bättre kopplingar till andra områden, t.ex. Centraleuropa, och områdena i Alperna och vid Donau.

7.

ReK anser att den makroregionala strategin med denna vision kan bli ett viktigt instrument för att ge Lissabonfördragets mål om territoriell sammanhållning ett konkret innehåll och stärka förfarandena i samband med kandidatländers och potentiella kandidatländers inträde i EU genom att bygga på intressen som är gemensamma för regioner i ”gamla” och ”nya” medlemsstater samt i tredje land. Att detta är möjligt har redan EU:s strategi för Östersjöregionen och Donauregionen visat.

8.

Kommittén understryker att mervärdet i den makroregionala strategin för regionen Adriatiska havet – Joniska havet ligger i att den betonar det faktum att EU uppmärksammar länderna på Västra Balkan, på samma sätt som tidigare i samband med de centraleuropeiska ländernas integration.

9.

Den makroregionala strategin för regionen Adriatiska havet – Joniska havet utgör en betydelsefull faktor för försoningen mellan områdena öster om Adriatiska havet och Joniska havet. Samtidigt återupptäcks och erkänns tack vare denna strategi de värden som i århundraden har förenat områdena på båda sidor om dessa hav.

10.

Ytterligare ett av den makroregionala strategins värden utgörs av möjligheten att i områden som är en del av det större Medelhavsområdet förstärka det regionala samarbetet och att bidra till den europeiska integrationsprocessen.

11.

Kommittén understryker att makroregionerna inte utgör ytterligare en institutionell nivå inom Europeiska unionen, utan ett operativt nätverk, eller snarare en gemensam verksamhet som inbegriper olika europeiska, nationella, regionala och lokala aktörer, olika politikområden och skilda finansieringsprogram. Det vore därför önskvärt att alla aktörer, instrument och initiativ kopplades samman på ett flexibelt och obyråkratiskt sätt.

12.

ReK konstaterar att regionen Adriatiska havet och Joniska havet är ett internationellt havsområde och en internationell region. Historiskt, geografiskt, ekonomiskt, miljömässigt och socialt har den ömsesidiga påverkan mellan länderna alltid varit ett framträdande drag för denna region. Adriatiska havet och Joniska havet är stora havsregioner av ekologisk betydelse för Europa, som gränsar till och flyter in i det centrala Medelhavet, som är ett halvslutet hav med liten vattenomsättning.

13.

Makroregionen Adriatiska havet och Joniska havet omfattar EU-kuststater, kandidatländer och potentiella kandidatländer. När man ser till ekonomi, miljö och kultur är skillnaderna stora i området. När länderna i västra Balkan blir medlemmar i EU – en process som redan pågår – kommer området kring Adriatiska havet och Joniska havet, som redan präglas av ett gemensamt arv, att påverkas i ännu större omfattning av den fria rörligheten för personer, varor och tjänster.

14.

ReK erinrar om att det geografiska område som berörs av strategin består av tre medlemsstater (Italien, i synnerhet regionerna vid Adriatiska havet och Joniska havet, Grekland och Slovenien), två kandidatländer (Kroatien och Montenegro) och tre potentiella kandidatländer (Albanien, Bosnien-Hercegovina och Serbien). Området omfattar utöver havsarean nästan 450 000 kvadratkilometer och har cirka 60 miljoner invånare. En region som sträcker sig bortom Adriatiska havet och Joniska havet och som genom sin natur binder samman geografiska områden och fungerar som förbindelselänk för folk och institutioner, lämpar sig väl för en gemensam strategi som kan skapa möjligheter för hållbar utveckling och optimera utbytet av idéer, personer, varor och tjänster.

15.

Adriatiska havet och Joniska havet utgör ett ”halvslutet hav” och kan i framtiden i allt högre utsträckning bli ett ”innanhav” för EU. Det är ett havsområde som har likheter med Östersjön: I båda fallen rör det sig om hav med liknande problem och utmaningar, och båda fungerar som ”gångjärn” mellan medlemsstater och tredjeland och utgör ett naturligt utflöde från Donau.

16.

Kommittén understryker att alla områden i Europa hänger samman funktionellt och att en önskvärd sammanknytning av Östersjöområdet och Donauområdet med det adriatisk-joniska området utgör ett naturligt komplement och en förstärkning av EU:s politik för territoriell sammanhållning.

17.

Regionkommittén konstaterar att det sedan slutet på sjuttiotalet finns olika organisationer och initiativ som verkar i regionen Adriatiska havet och Joniska havet, t.ex. följande:

Till detta kommer ett flertal nätverk på infrastrukturområdet (såsom ”North Adriatic Port Association” (N.A.PA) samt på kultur- och utbildningsområdet.

18.

Kommittén erinrar om att området dessutom berörs av omfattande EU-insatser som finansieras genom tematiska program (transport, energi, miljö osv.), nationella och regionala program under EU:s sammanhållningspolitik (mål 1 och 2), europeiska territoriella samarbetsprogram såsom det gränsöverskridande samarbetsprogrammet inom ramen för IPA Adriatiska havet, motsvarande program för det gränsöverskridande samarbetet (t.ex. Italien–Slovenien, Grekland–Italien) och för det transnationella samarbetet (programmet för Centraleuropa (CENTRAL EUROPE – CE), programmet för Sydösteuropa (SOUTH EAST EUROPE – SEE), Medelhavsprogrammet (MED), för Alpområdet (ALPINE SPACE) genom regionala utvecklingsfonden (ERUF) och föranslutningsinstrumentet (IPA)). Den stora betydelsen och mervärdet av en EU-strategi för makroregionen ligger i en stark integrering mellan dessa program och de program som genomförs på nationell, regional och lokal nivå, samt investeringarna från Europeiska investeringsbanken, det lokala kreditsystemet och privata aktörer. I detta sammanhang bör det betonas att en sådan process inte kan begränsas till en mellanstatlig strategi. Här krävs en snabb insats på det politisk-institutionella planet och ett omedelbart utnyttjande av EU-institutionernas tekniska expertis.

19.

ReK understryker att detta vidsträckta nätverk av förbindelser utgör en viktig referenspunkt och den nödvändiga grundvalen för utvecklingen av den europeiska dimensionen i den lokala och regionala politiken. Det stöd som ges till gränsöverskridande, transnationella och interregionala partnerskapssystem får därigenom på det territoriella planet en strategisk dimension och bidrar till en strukturerad dialog och ett strukturerat samarbete mellan de lokala, regionala och centrala myndigheterna i överensstämmelse med Lissabonfördraget.

20.

På grund av sin speciella karaktär och i synnerhet på grund av de deltagande ländernas intresse för de problem som är kopplade till skyddet av havs- och kustområden, kan enligt ReK:s uppfattning det adriatisk-joniska initiativet anta en mer renodlad Medelhavsdimension. Eftersom initiativet riktas mot ett specifikt geografiskt område och de därmed sammanhörande frågorna kan det tillföra ett mervärde till stabiliseringsprocessen i regionen och i synnerhet till integrationsprocessen i det europeiska området utan att det blir fråga om någon överlappning med åtgärder som genomföras av andra institutioner med annan struktur och betydelse.

21.

Vid sitt möte den 5 maj 2010 i Ancona antog det adriatisk-joniska rådet, som består av utrikesministrarna i de länder som ingår i initiativet, en deklaration där man med utgångspunkt i ett gemensamt förslag om en makroregional strategi för regionen Adriatiska havet och Joniska havet, uppmanade medlemsstaterna (Italien, Grekland och Slovenien) att verka för att EU-institutionerna antog en sådan strategi.

22.

Det adriatisk-joniska rådet antog vid sitt möte i Bryssel den 23 maj 2011 ytterligare ett uttalande i vilket man dels ställer sig bakom rådets uppmaning från den 13 april 2011 till medlemsstaterna om att fortsätta arbetet med framtida makroregionala strategier, dels bekräftar det egna stödet för den makroregionala strategin för det adriatisk-joniska området som ska genomföras i samarbete med kommissionen och med deltagande av de nationella, regionala och lokala myndigheterna.

23.

Talmännen för de nationella parlamenten i de länder som deltar i det adriatisk-joniska initiativet antog på den 8:e och 9:e konferensen, som ägde rum i respektive Bari (Italien) den 29 april 2010 och Budva (Montenegro) den 11 april 2011, specifika slutförklaringar i vilka parlamenten förbinder sig att göra en ännu större insats för att bidra till processen för EU-medlemskap för alla de länder på västra Balkan som deltar i initiativet och uppmanade EU-institutionerna att utveckla en makroregional strategi för det adriatisk-joniska havsområdet som ligger i det sydöstliga hörnet av Europa.

24.

ReK erinrar om att de områden som omfattas av strategin ligger kring Adriatiska havet eller Joniska havet. Skillnaderna i landskap och miljö mellan de två kuststräckorna och längs Adriatiska havet och inlandet är betydande på grund av de geomorfologiska olikheterna, de stora påfrestningar som stadsutvecklingen innebär och de demografiska skillnaderna. Området har dessutom en stark och ömsesidig anknytning till områden i Österrike och det centrala och östliga Medelhavsområdet som lämnat sina spår.

25.

Vissa kustområden är kraftigt urbaniserade, särskilt runt industriproduktionsområden och turistområden. Alltför stort utnyttjande av områdena för produktion, lokalt koncentrerad efterfrågan och de därmed åtföljande förändringarna av kustmiljön har orsakat omfattande påfrestningar och en fortlöpande minskning av naturmiljön. Det finns dock fantastiska naturområden, samt nationella och regionala skyddade områden.

26.

ReK framhåller att det i vissa kustområden finns en kontinuitet i landskapet och miljöarvet som nu i ökande utsträckning hotas av utvecklingsprocesser. Brist på avlopps- och avfallshanteringssystem, ökad urbanisering längs kusten, fortlöpande luftutsläpp av föroreningar från transporter, industriprocesser och energiproduktion gör avtryck i området.

27.

I vidare bemärkelse är tanken att strategin för regionen Adriatiska havet och Joniska havet ska bli en värdefull tillgång inte bara för de berörda områdena, utan även för hela EU. Den ligger helt i linje med EU:s strategiska utveckling, riktlinjerna för smart och hållbar tillväxt för alla samt i synnerhet med Europa 2020-strategin. Strategin ska enligt planerna börja genomföras 2012 eller 2013, vilket ger möjlighet att ge den en god inriktning och se till att den ligger i linje med prioriteringarna i nästa fleråriga budgetram, de därmed sammanhängande gemensamma strategiska ramarna och operativa programmen.

28.

ReK anser att om man ska fastställa en uppgift för den adriatisk-joniska strategin kommer det att vara att ”sammanbinda och skydda”, dvs. förbinda regionerna i makroregionen i syfte att främja hållbar utveckling, och samtidigt skydda den ömtåliga havs-, kust- och inlandsmiljön. EU:s båda makroregionala strategier för Östersjöregionen och Donauregionen tillsammans med EU:s strategi för makroregionen Adriatiska havet och Joniska havet samt EU:s framtida strategier (1) kan skapa de sammankopplingar och synergieffekter som nämns i punkt 18 i slutsatserna från rådet (allmänna frågor) av den 13 april 2011. Dessa bör bilda en idealisk axel från norra till södra Europa, där makroregionen Adriatiska havet och Joniska havet, som även kan omfatta det centrala och östliga Medelhavsområdet genom den förlängning av korridoren Östersjön–Adriatiska havet som anges i kommissionens meddelande KOM(2011) 500 av den 29 juni 2011 och genom dess sammankoppling med intermodala nät, skulle stärka och avlasta Europas sydöstra port mot världen. Inför möjligheten av omfattande territoriella överlappningar mellan strategin för makroregionen Adriatiska havet och Joniska havet och strategin för Donauregionen, borde Europeiska kommissionen föreslå adekvata samordningsmekanismer.

29.

Regionkommittén anser att ett havsområde per definition utgör en gemensam resurs som förbinder de länder och regioner som gränsar till det, och en gemensam tillgång att vårda. Havet behöver emellertid också gemensamma åtgärder om det ska kunna generera välstånd och utveckling. Dessutom är havet ett sårbart ekosystem och detta gäller i högsta grad för Adriatiska havet och Joniska havet som är hav med liten vattenomsättning och som är förbundna med Medelhavet som också är ett halvslutet hav. För att bevara den adriatiska och joniska havsmiljön bör man i den adriatisk-joniska strategin även införliva lämpliga havstrategier.

30.

Ur detta perspektiv kan makroregionen Adriatiska havet och Joniska havet betraktas som en maritim gemenskap. Strategin kommer därför inte bara att utmynna i planeringsdokument, utan också konkreta och synliga åtgärder för att kunna lösa problemen i regionen. Staterna, regionerna och andra berörda parter ska ta på sig rollen som ansvariga samordnare för de olika prioriterade områdena och föregångsprojekt som är inspirerade av en integrerad havs-, transport- och hamnpolitik inom ramen för begreppet paneuropeiska korridorer.

31.

Kommittén framhåller att den makroregionala strategin vid sidan av en marin dimension bör beakta alla större frågor som idag makroregionen Adriatiska havet och Joniska havet behöver ta itu med, inbegripet miljöskydd och bevarande av miljön, energi, klimatförändringar, forskning och innovation, bevarande av undervattens- och kulturresurser, konkurrenskraft och sysselsättning, handel, logistik och vidareutbildning av offentliganställda verksamhetsledare.

32.

Regionkommittén erinrar om kommissionens uppfattning att det just nu är ”tre nej” som gäller för utvecklingen av makroregionala strategier: inga nya bestämmelser, inga nya institutioner och inga extra medel. Regionkommittén vill dock upprepa att det samtidigt finns ”tre ja” som bör gälla: Man bör komma överens om tillämpning och kontroll av befintliga regler i makroregionen; man bör bygga upp en plattform/ett nätverk/ett territoriellt kluster bestående av lokala och regionala myndigheter och medlemsstater, där berörda parter involveras, under EU-organens ansvar; och man bör samordna användningen av de finansiella EU-resurser som finns för att utveckla och genomföra makroregionala strategier.

33.

ReK insisterar på att Europeiska rådet senast 2012–2013 ska ge kommissionen i uppdrag att utarbeta en makroregional strategi för regionen Adriatiska havet och Joniska havet. Om debatten varit tillräckligt omfattande innebär denna strategi på europeisk nivå ett ansvarsfullt beslut från EU-institutionernas sida eftersom man på detta sätt kan uppnå konsensus och samtidigt inta en pragmatisk attityd gentemot de tre grundpelarna i den makroregionala strategin. Därigenom kan man påverka den nya programplaneringsperioden 2014–2020.

34.

Med avseende på frågorna om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna kan man för regionen Adriatiska havet och Joniska havet, precis som för Östersjön och Donauområdet, fastställa en europeisk strategi som använder sig av de många redan befintliga samarbetsnätverken och drar nytta av de många initiativ, program och projekt som redan är i gång, och anpassar och samordnar de befintliga instrumenten hos olika aktörer. Därmed skulle de bidra till befästandet av integrationsprocessen både mellan staterna och inom dem, genom ett större bidrag från det civila samhället i beslutsprocessen och i genomförandet av de konkreta besluten.

35.

ReK understryker att dessa förutsättningar gör att makroregionala strategier för regionen Adriatiska havet och Joniska havet framstår som ett utmärkt exempel på flernivåstyre i praktiken, eftersom det skapar möjligheter för samarbete och interaktion mellan alla parter som berörs av de stora utmaningar som kan ses i området.

36.

Kommittén erinrar om att i detta skede, där de flesta åtgärder stöder sig på rättsliga grunder som faller inom EU:s och medlemsstaternas behörigheter, bör kommissionen till en början begränsa sig till att föreslå sådana åtgärder som kan utvecklas genom samarbete mellan alla berörda styresnivåer, beroende på deras behörighet och ansvar, för att så småningom åta sig samordning, övervakning, åtgärder för att underlätta genomförandet samt uppföljning av strategin. Kommissionen bör när den fullgör denna uppgift i största möjliga utsträckning utnyttja lämpliga strukturer som redan finns.

37.

Regionkommittén framhåller att med hänsyn till de uttalanden som antagits av det adriatisk-joniska rådet (utrikesministrarna i de länder som ingår i det Adriatisk-joniska initiativet) och mot bakgrund av de angelägna problemen och aktuella utmaningarna finns det skäl att genast börja utarbeta en europeisk strategi för regionen Adriatiska havet och Joniska havet. ReK uppmanar därför Europeiska rådet att ge kommissionen i uppdrag att utarbeta denna strategi.

38.

På grundval av uttalandena som talmännen i de nationella parlamenten i de länder som ingår i det Adriatisk-joniska initiativet antagit på konferenserna och med hänsyn till det strategiska värdet för slutförandet av anslutningsprocessen till EU uppmanar ReK Europaparlamentet att starkt politiskt engagera sig för att lansera en EU-strategi för makroregionen Adriatiska havet och Joniska havet.

39.

ReK uppmanar Europaparlamentet, som för närvarande håller på att avfatta viktiga dokument som rör genomförandet av den integrerade havspolitiken, förvaltningen av territorialvatten och transportpolitiken, att ta hänsyn till den makroregionala dimensionen i regionen Adriatiska havet och Joniska havet.

40.

ReK betonar att EU:s strategi för makroregionen Adriatiska havet och Joniska havet är helt förenlig med utvecklingen av Euroregioner, som inriktar sig på samarbetet mellan gränsregioner, eller utvecklingen av europeiska strukturer i samband med gränsöverskridande, transnationella och mellanregionala förfaranden inom ramen för den rättsliga formen ”europeisk gruppering för territoriellt samarbete” (EGTS).

41.

ReK rekommenderar att EU:s politik och i synnerhet sammanhållningspolitiken för perioden efter 2013 i full utsträckning inbegriper de makroregionala strategierna på de områden av territoriellt samarbete som politiken omfattar (framför allt vad gäller gränsöverskridande och transnationellt samarbete) så att de regionala operativa programmen för den därpå följande programplaneringsperioden (2014–2020) kan bidra till ett effektivt genomförande av makroregionala strategier.

42.

I överensstämmelse med punkt 21 i slutsatserna från rådet (allmänna frågor) av den 13 april 2011 och med slutsatserna från Europeiska rådets möte den 23–24 juni 2011, samt med hänsyn till att de nationella och lokala myndigheterna sedan länge arbetar med ett förslag till makroregional strategi, uppmanar ReK kommissionen att snarast genomföra en exakt övervakning av de strategiska projekt som pågår, har antagits och håller på att antas och som berör de adriatisk-joniska områdena. ReK uppmanar Europeiska kommissionen att säga ”ja” tre gånger, i enlighet med punkt 32 i detta yttrande.

43.

ReK anser att det är nödvändigt och brådskande att man ytterligare granskar och definierar makroregionernas roll och funktion inom ramen för en särskild ”Grönbok”, något som begärdes redan i kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2010.

44.

Regionkommittén betonar att en strategi för området Adriatiska havet och Joniska havet förutsätter att subsidiaritetsprincipen tillämpas. Den kommer att behandla frågor och problemområden som inte kan lösas på enbart lokal, regional och nationell nivå.

45.

Regionkommittén framhåller att arbetet med att utforma denna strategi måste gå hand i hand med ett brett offentligt samråd. Det bör grunda sig på erfarenheterna av Östersjöstrategin och strategin för Donauområdet och ske i nära samarbete med de befintliga nätverken och organisationerna i området, och med Regionkommittén, som företrädare för de lokala och regionala myndigheterna, och andra viktiga partner.

46.

ReK erinrar om att partnerskapet ”Adriatic-Ionian Macroregion”, i överensstämmelse med rekommendationen från rådet (allmänna frågor) av den 13 april 2011 avseende öppenhet, synlighet och utbyte av bästa praxis mellan makroregionala strategier, under Open Days 2011 presenterade en analys av de makroregionala frågorna med en särskild fördjupning av förslaget om en makroregional strategi för det adriatisk-joniska området, dels genom en debatt med deltagande av företrädare för partnerskapets 13 regioner och städer, dels genom en workshop om offentlig-privata partnerskap med presentation av särskilda projekt som är under genomförande.

47.

Regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att överlämna detta initiativyttrande till kommissionen, Europaparlamentet, det innevarande rådsordförandeskapet och dess båda partner inom ordförandeskapstrion.