11.1.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/37

—

Regionkommittén anser att tidsplanen för Europeiska kommissionens färdplan för ett resurseffektivt Europa bör vara ännu stramare och att indikatorerna bör kunna antas redan under 2012. Kommittén anser dessutom att det är viktigt att de berörda lokala och regionala institutionerna hörs i syfte att säkerställa att indikatorerna är realistiska och genomförbara både ur kapacitets- och kostnadssynpunkt.

—

Kommittén uppmanar kommissionen att överväga antagandet av en ”korg” med fyra indikatorer för resursanvändning: effekterna på marken, råvaruanvändningen (biologisk mångfald, biologiska resurser och mineraler), effekterna på vattenresurserna och växthusgaspåverkan. ReK vill även betona att kommissionen bör se till att indikatorerna utgör ett integrerat led i systemet med nationella rapporter för Europa 2020 och dess flaggskeppsinitiativ, så att de fungerar som underlag för de nationella reformprogrammen och budgetberäkningarna.

—

Kommittén beklagar att färdplanen inte innehåller en möjlighet att låta borgmästarförsamlingen delta i arbetet med att öka resurseffektiviteten. ReK föreslår att man i samarbete med Europeiska kommissionen undersöker konkreta sätt att utöka pakten till att omfatta områden som är av stor betydelse för flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa”, t.ex. biologisk mångfald och markanvändning, avfallshantering, vattenförvaltning och luftföroreningar.

—

Kommittén rekommenderar att man vidtar specifika åtgärder som i synnerhet syftar till att stimulera unionens övergång till resurseffektiva transport- och energisystem med låga koldioxidutsläpp, främja miljöanpassad offentlig upphandling, åstadkomma ett avfallsfritt samhälle genom att optimera förebyggandet av avfall och genom att se avfallet som en resurs inom ramen för en materialbaserad kretsloppsekonomi, främja ersättning av råvaror och förbättra resurseffektiviteten i värdekedjan för råvaror, effektivt använda, skydda och återupprätta ekosystemtjänster samt minska den bebyggda markytan överallt där detta är nödvändigt.

Föredragande

Michel LEBRUN (BE–PPE), ledamot av den franskspråkiga gemenskapens parlament

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin

KOM(2011) 21 slutlig

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Färdplan för ett resurseffektivt Europa

KOM(2011) 571 slutlig

1.

En framtidsinriktad miljö-, klimat- och energipolitik måste grunda sig på förvaltarskapsprincipen. Med denna princip menar Regionkommittén att människan har ett ansvar att förvalta och utnyttja naturresurserna på ett sätt och i en takt som garanterar att hållbarheten och mångfalden bevaras. Det övergripande syftet med en sådan politik är att skapa en utveckling som tillgodoser de nuvarande generationernas behov utan att äventyra de framtida generationernas möjlighet att tillgodose sina.

2.

Regionkommittén ser det som mycket oroväckande att EU befinner sig i en både farlig och ohållbar situation med hänsyn till unionens utveckling, produktion och konsumtion. Som kommissionen konstaterar i sitt flaggskeppsinitiativ kan vi ”inte fortsätta att använda resurser som vi gör idag”.

3.

Regionkommittén välkomnar lanseringen av flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” som har till syfte att göra resurseffektivitet till en ledande princip för Europeiska unionens politik när det gäller energi och en koldioxidsnål ekonomi, transporter, råvaror och basprodukter, hållbar konsumtion och produktion av varor och tjänster, avfallshantering, markanvändning och ekosystem, jordbruk och fiske. En viktig funktion för detta initiativ är att det skapar samverkanseffekter mellan de olika sektorerna och underlättar en balans mellan de olika berörda intressena och inriktningarna samtidigt som de säkerställer ett gemensamt, enhetligt och hållbart koncept för resursutnyttjandet.

4.

Regionkommittén välkomnar flaggskeppsinitiativets positiva återverkningar på den europeiska miljöpolitiken. Samtidigt är EU:s miljöpolitik i allmänhet och nuvarande resurseffektivitetspolitik i synnerhet (t.ex. den tematiska strategin för hållbart utnyttjande av naturresurser) inriktad på att minska de negativa miljöeffekterna av den ekonomiska utvecklingen och utnyttjandet av naturresurser. Flaggskeppsinitiativet breddar insatsområdet genom att inkludera de negativa återverkningarna av ekonomisk utveckling till följd av ineffektivt resursutnyttjande och främjar därmed en större integrering av miljöpolitiken i EU:s ekonomiska politik och produktpolitik.

5.

Kommittén gläder sig åt att kommissionen med sitt flaggskeppsinitiativ utökar unionens insatsområde till att omfatta alla naturresurser, dvs. såväl traditionella energikällor som biotiska och abiotiska råvaror som bränslen, biomassa, mineraler, metall och trä, åkermark och fiskebestånd, mark, vatten, luft samt ekosystemtjänster och tjänster kopplade till skyddet av den biologiska mångfalden.

6.

Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen har uppmanat Regionkommittén att redan innan beslutsprocessen inleds uttala sig om de lokala och regionala myndigheternas roll i genomförandet av detta initiativ, i synnerhet då dessa myndigheter har särskild behörighet i anslutning till initiativet, t.ex. när det gäller utformning av byggnormer eller standarder för avfallshantering. Det ger Regionkommittén möjlighet att framföra sina synpunkter på ett tidigt stadium i utformningen av den framtida politiken.

7.

ReK delar fullständigt kommissionens bedömning att tre centrala förutsättningar måste vara uppfyllda för att en koldioxidsnål ekonomi som är skonsam med resurserna ska kunna uppnås, nämligen 1) den politiska viljan till förändringar, 2) en långsiktig planering av politik och investeringar och 3) en långsiktig förändring i attityder och beteenden hos allmänheten när det gäller resurshanteringen. Dessa principer bör utvecklas och tillämpas genom insatser på flera myndighetsnivåer. Kommittén erinrar i detta sammanhang om de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll i utformningen, genomförandet och utvärderingen av politiken (1), som redan tydligt har erkänts av kommissionen och Europaparlamentet.

8.

Kommittén gläder sig åt att unionen vill skapa nära kopplingar mellan den ekonomiska utvecklingen, samhällenas välmående och ett ansvarsfullt utnyttjande av naturresurserna.

9.

Kommittén bedömer att övergången till en resurseffektiv ekonomi skapar ökad välfärd för nuvarande och kommande generationer. Ett led i detta är de enorma möjligheter som skapas när det gäller ekonomi, handel och innovation. Det bidrar till att stärka unionens konkurrenskraft, bland annat genom att sänka materialkostnader och energiförbrukning och stimulera sysselsättning inom sektorn ”grön teknik”.

10.

I syfte att förbättra miljön och luftkvaliteten betonar kommittén att EU behöver en ambitiös politik för att hantera problemen vid källan. EU:s politik bör även förstärkas när det gäller utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar.

11.

Kommittén konstaterar att ett flertal lokala och regionala myndigheter redan har antagit och med framgång genomfört olika strategier och metoder i syfte att främja resurseffektiviteten. Dessa initiativ bör uppmärksammas och erkännas på EU-nivå, så att alla får möjlighet att dra nytta av den sakkunskap som förvärvas på området och så att de effektivaste och mest framgångsrika initiativen får stöd.

12.

Kommittén erinrar om att kommissionen i sitt initiativ inte hänvisar till de olika politiska instrument och strategier som redan finns på EU-nivå med inriktning på resurseffektivitet, till exempel den temainriktade strategin för ett hållbart nyttjande av naturresurser, den temainriktade strategin för förebyggande och återvinning av avfall och handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik. Dessa strategier kan fungera som underlag vid antagandet och genomförandet av kommande strategier om andra frågor som har koppling till förvaltningen av råvaror.

13.

Kommittén framhåller EU:s och medlemsstaternas ansvar när det gäller att främja alla initiativ som syftar till att förbättra resurseffektiviteten globalt. I det avseendet stöder Regionkommittén alla de initiativ som kommissionen har lagt fram i samband med förberedelserna inför konferensen Rio+ 20, som kommer att äga rum i juni 2012, i synnerhet åtgärderna för att mobilisera finansiering och investeringar från privata och offentliga källor, samt åtgärderna för att successivt införa ett effektivare globalt och multilateralt styre. ReK anser att strukturen i detta styressätt bör innehålla mekanismer för deltagande och samarbete på flera nivåer, så att man möjliggör samråd och aktivt deltagande från regionernas och städernas sida i de frågor som berör dem.

14.

Kommittén ställer sig bakom kommissionens uppmaning att snabbt verkställa OECD:s deklaration om grön tillväxt, som antogs i juni 2009.

15.

Kommittén välkomnar stödet från EU och medlemsstaterna för det arbete för hållbar resursförvaltning som utförts av den internationella arbetsgruppen inom ramen för FN:s miljöprogram (Unep) samt arbetsgruppens initiativ om grön ekonomi.

16.

ReK beklagar att den tioåriga programplaneringsramen om hållbar konsumtion och produktion för perioden 2011–2021 inte blev antagen vid det 19:e sammanträdet inom FN:s utskott för hållbar utveckling.

17.

ReK vill understryka det ömsesidiga beroendet mellan miljö- och socialpolitik. När produktionstoppen nås för olja och gas, vilket enligt vissa redan är fallet, liksom när den nås för övriga material leder det oundvikligen till att priserna på dessa ökar. De första som drabbas av detta är de som har lägst inkomster och de regioner där genomsnittslönerna är lägst.

18.

På grund av flaggskeppsinitiativets tvärveteskapliga och komplexa natur är en effektiv förvaltning och uppföljning av de framsteg som görs inom ramen för 2020-strategin, den europeiska planeringsterminen och den årliga tillväxtanalysen, med utgångspunkt i en årlig kontroll av medlemsstaternas framsteg, en förutsättning för att man ska uppnå ökad resurseffektivitet inom EU.

19.

Kommittén understryker behovet av att förtydliga den budgetmässiga dimensionen av flaggskeppsinitiativen inom Europa 2020-strategin (2). Den kommande fleråriga budgetramen bör avspegla ambitionerna i flaggskeppsinitiativet beträffande resurseffektivitet genom att säkerställa att EU:s insatser samordnas inom en gemensam strategisk ram, med tanke på att initiativet har kopplingar till många andra politikområden som finansieras genom EU:s budget.

20.

Regionkommittén kräver att kommissionen vid utvärderingen av de nationella reformprogram som medlemsstaterna lämnade in i april 2011 beaktar i vilken utsträckning medlemsstaterna har engagerat sig för att främja resurseffektiviteten.

21.

Kommittén påpekar att möjligheterna att på ett framgångsrikt sätt kunna genomföra Europa 2020-strategin i hög grad är beroende av beslut som fattas på lokal och regional nivå. Därför har ReK redan uttryckt sitt stöd för att man i de nationella reformprogrammen omnämner införandet av territoriella pakter för Europa 2020 i form av partnerskap på olika nivåer mellan europeiska, nationella, regionala och lokala myndigheter (3).

22.

Därför uppmuntrar kommittén integrerad lokal utveckling som en framträdande metod för att nå resultat i arbetet med att uppnå flaggskeppsinitiativets målsättningar.

23.

ReK anser att det är av största vikt att kommittén genom sin övervakningsplattform för Europa 2020-strategin deltar i genomförandet av flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” och i genomförandet av en integrerad politik för resurseffektivitet.

24.

Kommittén anser att den tidsplan som föreslagits inom ramen för färdplanen med tidsfrister för fastställande och antagande av indikatorer och målsättningar fram till slutet av 2013 bör vara ännu stramare. ReK anser att indikatorerna bör antas redan under 2012. Kommittén anser dessutom att det är viktigt att de berörda lokala och regionala institutionerna hörs när det gäller tidsfristerna för indikatorerna, i syfte att säkerställa att de är realistiska och genomförbara både ur kapacitets- och kostnadssynpunkt.

25.

Regionkommittén välkomnar kommissionens förslag i ”Färdplan för ett resurseffektivt Europa” om att man ska anta ett begränsat antal indikatorer för att säkerställa synlighet och effektivitet som utgångspunkt vid utformningen av politiken. Urvalet av dessa indikatorer bör göras utifrån hur viktiga, relevanta, tillförlitliga och solida de är och de bör ges ett så brett erkännande som möjligt.

26.

Kommittén uppmanar kommissionen att överväga antagandet av en ”korg” med fyra indikatorer för resursanvändning: effekterna på marken, råvaruanvändningen (biologisk mångfald, biologiska resurser och mineraler), effekterna på vattenresurserna och växthusgaspåverkan. Dessa indikatorer är förhållandevis enkla att mäta samtidigt som de ger en god indikation på vår resursanvändning och effekterna av denna. De kompletterar indikatorerna för mätning av miljöpåverkan och resurseffektivitet.

27.

ReK anser att det är helt nödvändigt att anta en övergripande indikator såsom ”ekologiskt fotavtryck” som ett användbart instrument för informationskampanjer och kampanjer för att öka medvetandet. Man bör emellertid klargöra att en sådan indikator, som innehåller ett så stort antal dimensioner, endast har ett begränsat användningsområde vid utformningen av politiken. Uppgifter och metoder bör harmoniseras mellan länderna, något som kommissionen kan bidra till.

28.

ReK gläder sig åt kommissionens förslag om ett begränsat antal mål för resurseffektiviteten som är ambitiösa, kvantitativa, tydliga och sammanhängande. Målen bör t.ex. ta sikte på en förbättring av de fyra indikatorer som nämns i punkt 26, bl.a. nolltillväxt när det gäller hårdgörning av mark eller förbättrade nivåer när det gäller förebyggande och återanvändning av avfall.

29.

Kommittén uppmanar kommissionen att i sin utvärdering av indikatorer och målsättningar undersöka genomförbarheten av den politik som de lokala och regionala myndigheterna kan föra med dessa indikatorer och mål som utgångspunkt.

30.

Kommittén anser att kommissionen absolut bör införa indikatorerna i sin årliga tillväxtrapport som inleder den ekonomiska terminen från år 2012, så att de utgör ett integrerat led i systemet med nationella rapporter för Europa 2020 och fungerar som underlag för diskussionerna om hur reformprogrammen och de nationella budgetberäkningarna bör utformas för att ligga i linje med Europa 2020-strategin.

31.

ReK anser att indikatorerna för resursanvändning bör utgöra en integrerad del av kommissionens och medlemsstaternas konsekvensanalyser av politiska förslag. Europeiska kommissionen bör utarbeta riktlinjer och instrument för att ge medlemsstater, lokala och regionala myndigheter, företag och andra aktörer möjligheter att använda indikatorerna på ett enkelt och effektivt sätt.

32.

Kommittén konstaterar att de stora antal utmaningar av skiftande karaktär som vi står inför när det gäller bevarandet av resurser kräver att alla tillgängliga redskap tas i bruk på EU-nivå samt på nationell, lokal och regional nivå. Instrumenten på EU-nivå och i medlemsstaterna inbegriper kraftigare integrering av miljöaspekterna i den ekonomiska politiken och produktpolitiken. Borgmästarförsamlingen är ett av dessa lokalt förankrade instrument som har visat sig vara effektivt på energiområdet.

33.

ReK uppmanar internationella institutioner och EU-institutionerna samt institutioner på nationell och subnationell nivå att i detta sammanhang beakta den breda erfarenhet och de resultat som redan nåtts av dem som undertecknat borgmästaravtalet (runt 3 000 kommuner och över 100 regioner i mer än 40 länder).

34.

ReK uppmanar Europeiska kommissionen och de andra EU-institutionerna att samarbeta för att skapa konkreta mekanismer som gör det möjligt att dela erfarenheterna från borgmästarförsamlingen med våra globala partner, dvs. främja samarbete på lokal och regional nivå om resurseffektivitet mellan kommuner och regioner inom EU och kommuner och regioner i vårt södra och östra grannskap samt i utvecklingsländerna.

35.

Kommittén beklagar att färdplanen inte innehåller en möjlighet att låta borgmästarförsamlingen delta i arbetet med att öka resurseffektiviteten. Mot den bakgrunden anser kommittén att kommissionen omedelbart bör inleda arbetet med att utvidga borgmästarförsamlingens behörighet till detta område.

36.

ReK föreslår att man i samarbete med Europeiska kommissionen undersöker konkreta sätt att utöka pakten till att omfatta områden som är av stor betydelse för flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa”, t.ex. biologisk mångfald och markanvändning, avfallshantering, vattenförvaltning och luftföroreningar (CdR 164/2010 fin).

37.

Med tanke på utarbetandet av strategin för europeiska vatten (Blueprint for European Waters) uppmanas kommissionen i synnerhet att under 2012 utvidga borgmästaravtalet i samarbete med ReK så att det omfattar 20–20–20-målen för en integrerad vattenförvaltning enligt Regionkommitténs yttrande CdR 5/2011 fin.

38.

Kommittén ser mycket positivt på inrättandet av en ”övergångsplattform för multiaktörer för resurseffektivitet” som ”sammanför institutioner, politiska beslutsfattare från olika administrativa nivåer, även den regionala och den lokala” (4). En sådan plattform skulle kunna ägna sig åt samordningen av den berörda politiken och bidra till att identifiera mål och hinder för övergången.

39.

ReK stöder kommissionens ståndpunkt att instanser som förvaltar program för effektivt resursutnyttjande bör arbeta i nätverk och utbyta bästa praxis. Kommittén uppmanar dessutom Europeiska unionen att stödja inrättandet av nationella, regionala och lokala kontor för främjande av resurseffektivitet där sådana ännu inte finns. De befintliga kontorens behörighetsområde skulle kunna utökas till alla frågor som rör resursanvändning och bör omfatta information och rådgivning åt offentliga myndigheter, företag och medborgarna om befintliga och tillgängliga åtgärder och lösningar på frågor som rör resurseffektivitet.

40.

Kommittén påpekar att ett resurseffektivt Europa inte enbart är i behov av teknisk innovation utan även av innovativa lösningar inom de socioekonomiska systemen, med nya modeller för produktion och konsumtion, ändrad livsstil och nya styrelseformer samt ett strategiskt forskningsprogram som är inriktat på systeminnovation.

41.

Regionkommittén vill i synnerhet se förändringar i infrastrukturen i syfte att möjliggöra smarta nätverk så att små och medelstora företag och kooperativ kan generera egen grön energi och direkt dela denna med andra i regionen. Europeiska kommissionen bör sammankalla till en särskild konferens för lokala och regionala myndigheter och relevanta intressegrupper för att sätta fart på omvandlingen av Europas energiproduktion.

42.

Kommittén påpekar att en rad åtgärder måste vidtas om flaggskeppsinitiativets mål ska uppnås, t.ex. krävs förändringar i medlemsstaternas budgetpolitik och ekonomiska politik samt miljövänliga skattereformer som främjar bättre resursanvändning. Man kommer också att behöva anpassa de nationella räkenskaperna med avseende på resurseffektivitet, för att främja internalisering av externa kostnader i syfte att fastställa lämpliga priser och se till att principen ”förorenaren betalar” respekteras, samtidigt som man skyddar konsumenterna och successivt fasar ut subventioner som påverkar miljön negativt.

43.

Regionkommittén anser att utvecklingen av ett resurseffektivt europeiskt transportsystem med låga koldioxidutsläpp i stor utsträckning kommer att påverka flaggskeppsinitiativets framgång. Inom ramen för detta är det viktigt att se till att minska den kvantitet energi och nya råvaror som krävs för tillverkningen av bilar och stödja industrin på detta område. Det krävs en drastisk reduktion av konsumtionen, och man bör införa transportsystem som globalt sett är mindre resurskrävande.

44.

Kommittén välkomnar att man i flaggskeppsinitiativet inkluderar främjandet av en europeisk vattenpolitik i vilken man prioriterar åtgärder som syftar till att spara vatten och effektivisera vattenanvändningen. Kommittén kommer att lägga fram rekommendationer om detta i sitt förberedande yttrande om ”De lokala och regionala myndigheternas roll i främjandet av hållbar vattenförvaltning”  (5).

45.

Regionkommittén beklagar att den nuvarande politiken för energieffektivitet inte gör det möjligt att nå målen i det europeiska klimatpaketet för 2020. Energieffektivitet bör göras till ett obligatoriskt mål och påtagligt bidra till målen om att minska växthusgasutsläppen fram till år 2050.

46.

ReK uppmanar kommissionen att fortsättningsvis koncentrera sig på byggnads-, service- och transportsektorerna i de lagstiftnings- och finansieringsinitiativ som kommer att följa på den energieffektivitetsplan 2011 som kommissionen nyligen antog (6).

47.

Kommittén upprepar att byggnadssektorn skulle behöva stimulansåtgärder på reglerings- och finansieringssidan för att öka antalet renoveringar som syftar till att förbättra energieffektiviteten.

48.

Kommittén framhåller behovet av utbildning och stöd för att säkra kompetent och tillgänglig arbetskraft på energieffektivitetsområdet inom alla berörda sektorer, inbegripet byggnadssektorn. Kommittén föreslår att man inför en europeisk strategi för att informera och utbilda denna arbetskraft. I det sammanhanget vill kommittén understryka potentialen i flaggskeppsinitiativet och i de innovativa åtgärder som krävs för att skapa högkvalificerade och långsiktiga arbetsplatser i en rad olika branscher och yrkesområden inom EU.

49.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att i sitt kommande direktiv om energibesparingar föreslå konkreta åtgärder beträffande byggnadsrenovering, och att i sin fleråriga budgetplan avsätta tillräckliga medel för reparation och renovering som syftar till energieffektivitet i europeiska byggnader efter 2013. Dessa åtgärder bör kombineras med en finansieringsstrategi för byggnader med mycket låg energikonsumtion.

50.

ReK uppmanar kommissionen att föreslå ett enhetligt system för mätning av energieffektivitet i EU, baserat på en metod som kan tillämpas på lokal och regional myndighetsnivå.

51.

Kommittén välkomnar kommissionens mål att åstadkomma en övergång till en ekonomi med låga växthusgasutsläpp och effektiv resursanvändning (7).

52.

Kommittén anser att dessa mål bör avspeglas på ett lämpligt sätt i den fleråriga budgetramen, och att detta även bör innebära att ytterligare medel avsätts för den lokala och regionala nivån.

53.

Regionkommittén är medveten om att det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter utgör ett mycket viktigt instrument när det gäller att styra investeringarna inom de sektorer som omfattas av systemet – elproduktion, energiintensiva industrier och, från och med nästa år, luftfarten – genom att investeringar som främjar låga koldioxidutsläpp blir ekonomiskt lönsamma, och vi hoppas att systemet kommer att bli effektivare efter 2012.

54.

Kommittén anser ändå att det europeiska systemet med utsläppsrätter bör bli ett ännu viktigare instrument i främjandet av teknik med låga koldioxidutsläpp. En förutsättning är emellertid att denna teknik även bidrar till att utveckla resursanvändningsindikatorerna och att miljöriskerna inte ökas.

55.

Kommittén stöder därför kommissionens projekt som syftar till att dra bort en del av de nuvarande rättigheterna från marknaden, för att på så sätt stimulera unionens övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

56.

ReK välkomnar att färdplanen omfattar metoder för markförvaltning som bidrar till att koldioxiden binds i jorden, och vi vill erinra om att ett ökat innehåll av organiskt material i marken innebär andra fördelar för miljön och jordbruket samt för markskyddet och jordens bördighet.

57.

ReK beklagar emellertid att jordbrukssektorns möjligheter att mildra följderna av klimatförändringarna har delats upp mellan flera olika kategorier i FN:s och Kyotos rapporterings- och redovisningsprotokoll samtidigt som denna sektor ska spela en grundläggande roll när det gäller en effektiv och hållbar resursanvändning.

58.

Kommittén betonar att man måste finna en balans mellan användningen av biodrivmedel i en ekonomi med låga koldioxidutsläpp och skyddet av den biologiska mångfalden, vattenförvaltningen och bevarandet av miljön rent allmänt samt den globala livsmedelsförsäljningen.

59.

Regionkommittén vill understryka att det är viktigt att energieffektivitetspolitiken åtföljs av sociala åtgärder som gör det möjligt för de mest utsatta befolkningsgrupperna och regionerna att få tillgång till effektiva energitjänster.

60.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att säkerställa ett effektivt genomförande av EU:s handlingsplan för hållblar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik, och att anta en mer omfattande strategi.

61.

ReK uppmanar också kommissionen att tillämpa en ”top runner”-strategi på produktpolitiken genom att införa fler avskräckande instrument för att avlägsna de mest ineffektiva produkterna från marknaden och fler sporrande instrument för att belöna de bästa produkterna och påskynda deras spridning på marknaden.

62.

Kommittén uppmuntrar miljöinnovation för att skapa nya resurseffektiva produkter och tjänster, och framhåller att miljöinnovation är ett mycket viktigt redskap för att nå detta mål och för att skapa konkurrenskraft och sysselsättning. Inom ramen för den kommande handlingsplanen för miljöinnovation bör det inrättas nya partnerskap för innovation som även omfattar de lokala och regionala myndigheterna.

63.

Regionkommittén bekräftar sitt åtagande att främja miljövänlig offentlig upphandling bland lokala och regionala myndigheter.

64.

Kommittén begär att man fastställer obligatoriska mål för miljövänlig offentlig upphandling för de nationella regeringarna och EU-institutionerna, samt att miljövänliga offentliga upphandlingar inkluderas som en integrerad del i det kommande direktivet om offentliga upphandlingar i syfte att öka den rättsliga klarheten och tillämpningen av denna typ av upphandlingar.

65.

ReK efterlyser en djupgående översyn av direktivet om ekodesign och dess genomförandeåtgärder, som syftar till att främja en effektiv resursanvändning genom att utvidga direktivets tillämpningsområde till produkter som inte är energirelaterade och som har stor miljöpåverkan (8). Vi uppmuntrar en utveckling av metoder för att analysera livscykeln för olika varor och tjänster och anser att resultaten bör vara lättillgängliga för de lokala och regionala myndigheterna i syfte att hjälpa dem i deras val.

66.

Regionkommittén efterlyser åtgärder för att bekämpa att varor och tjänster medvetet eller på ett orimligt sätt ”föråldras” i förtid, i syfte att öka produkternas hållbarhet och göra det möjligt att reparera och återanvända dem, och vi anser att man bör stödja ekonomiska och industriella initiativ som kan bidra till detta.

67.

Regionkommittén uppmanar framför allt de lokala och regionala myndigheterna att i större utsträckning tillämpa gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (EMAS), som ett marknadsbaserat instrument för organisationernas resursförvaltning. Kommittén anser att man skulle kunna öka deltagandet i EMAS genom att avskaffa eller minska kostnaderna och genom att kräva att medlemsstaterna fastställer egna mål för antalet organisationer som officiellt ska delta i EMAS.

68.

ReK uppmanar enträget Europeiska kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att vidta effektivare åtgärder för att informera konsumenterna och företagen om konsumtionens miljömässiga och sociala konsekvenser. Detta skulle bland annat kunna omfatta produktmärkning, integrering av hållbar konsumtion i utbildningssystemen och en ökad kontroll av ekologiska affärsargument.

69.

Regionkommittén förespråkar målet att åstadkomma ett avfallsfritt samhälle genom att optimera förebyggandet av avfall och genom att se avfallet som en resurs inom ramen för en materialbaserad kretsloppsekonomi.

70.

Kommittén beklagar att nedgrävning fortfarande är det vanligaste sättet att göra sig av med kommunalt avfall. Kommittén uppmanar därför kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid genomförandet och tillämpningen av befintlig EU-avfallslagstiftning, eftersom detta är nödvändigt för att främja en effektivare resursanvändning.

71.

Regionkommittén uppmanar enträget EU-institutionerna, medlemsstaterna samt de lokala och regionala myndigheterna att vidta effektiva åtgärder för att förhindra att avfall förs till avfallshanteringsanläggningar inom eller utanför unionen som inte motsvarar de fastställda normerna, förbättra de europeiska återvinningsindustriernas konkurrenskraft i hela värdekedjan, främja innovation i fråga om effektiv resursanvändning och utformning av återanvändbara produkter, skapa ekonomiska incitament eller nya marknadsbaserade instrument för återanvändning och främjande av returråvaror samt optimera utarbetandet och användningen av kriterier för när avfall upphör att vara avfall och kvalitetskriterier för återanvändbart material, med beaktande av kommissionens pågående arbete med kriterier för när avfall upphör att vara avfall. ReK anser även att man bör rikta särskild uppmärksamhet på produkter som innehåller råvaror som det är brist på, i synnerhet sällsynta jordartsmetaller.

72.

ReK uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att anta ambitiösa program för förebyggande av avfall, i enlighet med vad som krävs i artikel 29 i ramdirektivet om avfall, inklusive tydliga kvantitativa referenströsklar för åtgärder för förebyggande av avfall (9).

73.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att framför allt främja förebyggande av biologiskt avfall och en minskning av livsmedelsavfallet samt att även framdeles stödja den europeiska veckan för avfallsminskning, som har rönt stor framgång i många regioner och städer.

74.

Kommittén framhåller de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll i utvecklingen av marknader för materialåtervinning och återanvändning. I detta sammanhang framhåller kommittén på nytt att man i direktivet om hantering av avfall från elektriska och elektroniska produkter bör införa klara och tydliga mål för återanvändning av elektroniskt avfall, samtidigt som man säkerställer att principen om producentansvar utvecklas fullt ut i lagstiftningen.

75.

Kommittén noterar att de lokala och regionala myndigheterna har stora möjligheter att främja återvinning i större utsträckning än vad som krävs i de nuvarande EU-målen. Många välutvecklade städer och regioner har redan vida överskridit de europeiska minimimålen för återvinning och utveckling av alternativ till nedgrävning av avfall, och de strävar nu efter att deponier och anläggningar för avfallsförbränning ska bli helt avfallsfria och att hushållsavfallet ska återvinnas i hög grad. Mot denna bakgrund kan kommittén endast uppmana kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att arbeta för att instrument som främjar återvinning – och som i dag tillämpas av högpresterande städer och regioner – även införs framför allt i de regioner där utvecklingen på detta område har gått långsammast.

76.

Enligt ramdirektivet om avfall krävs en utvärdering av fördelarna med att införa bindande europeiska mål för förebyggande av avfall samt med att höja det nuvarande bindande målet för återvinning av fast kommunalt avfall, och ReK uppmanar nu kommissionen att påskynda denna utvärdering. En höjning av målet skulle kunna leda till 500 000 nya arbetsplatser i Europa (10).

77.

Regionkommittén gläder sig över att meddelandet ”Råvaror och marknader för basprodukter: att möta utmaningarna” (11), som kommissionen offentliggjorde inom ramen för flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa”, även omfattar effektiv resursanvändning.

78.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta främja ersättning av råvaror och förbättra resurseffektiviteten i värdekedjan för råvaror, som omfattar prospektering, utvinning, förädling, återvinning, ekodesign, industriell ekologi och resurseffektiv produktion.

79.

ReK uppmanar medlemsstaterna och regionerna att, med fortsatt stöd från kommissionen, fastställa en hållbar och resurseffektiv mineralpolitik, att utarbeta en strategi för fysisk planering beträffande mineraler och att införa ett tydligt förfarande för beviljande av gruvdrift.

80.

Kommittén välkomnar kommissionens riktlinjer för utvinning av mineraler som inte är energitillgångar och kraven i Natura 2000 (12), och uppmanar till ett integrerat arbetssätt även vid framtida insatser.

81.

Kommittén noterar att rådet har uppmanat kommissionen att föreslå åtgärder för att ta itu med problemen när det gäller att förse industrin med råvaror som härstammar från skogsbruket och sektorn för förnybar energi.

82.

Kommittén anser att ett obligatoriskt certifieringssystem bör införas i hela unionen och efterlyser incitament för användning av biomassa till energiproduktion och trä från skogar som brukas på ett hållbart sätt. ReK framhåller att de lokala och regionala myndigheterna kan spela en viktig roll i samband med förvaltningen på detta område.

83.

ReK uppmanar på nytt kommissionen att lägga fram förslag till bindande minimikriterier för hållbarhet i fråga om användningen av fast och gasformig biomassa för elproduktion, uppvärmning och kylning (13).

84.

Regionkommittén bekräftar att effektiv användning, skydd och återupprättande av ekosystemtjänster, såsom de definieras av medlemsstaterna inom ramen för det nya målet för biologisk mångfald för 2020 och presenteras i dokumentet om en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (14), är mycket viktigt med sikte på en effektiv resursanvändning.

85.

Kommittén välkomnar det stöd som EU:s strategi för främjande av den biologiska mångfalden fram till 2020 har inneburit för det fortsatta arbetet med värderingen av mångfalden, bland annat den ekonomiska värderingen av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna samt när det gäller att uppmuntra strukturfondernas förvaltningsmyndigheter att investera i naturkapital som ett arv till kommande generationer och en källa till ekonomisk utveckling, främja den gemensamma jordbrukspolitikens stöd till den biologiska mångfalden, fastställa delmålet att återställa ekosystemen och främja skapandet av en ”grön infrastruktur”.

86.

ReK beklagar att man inte i tillräckligt hög grad har beaktat de lokala och regionala myndigheternas avgörande roll för strategins eventuella framgång, trots de rekommendationer som kommittén tidigare har framfört.

87.

Kommittén uppmanar unionen och medlemsstaterna att lansera lokala och regionala pilotprojekt för att bevara den biologiska mångfalden, särskilt pilotprojekt om ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomi, som ska stödja de lokala och regionala myndigheterna i antagandet och genomförandet av de instrument som fastställs i den internationella rapporten ”TEEB Report for Local and Regional Policy Makers” (15).

88.

Kommittén noterar att minskningen av naturliga och delvis naturliga livsmiljöer, bland annat gräsmarker, kärr, hedar och myrar, som är av avgörande betydelse i kampen mot klimatförändringarna, utgör ett stort orosmoment. ReK uppmanar därför unionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att utarbeta relevanta program för bevarande och återupprättande av dessa ekosystem.

89.

Regionkommittén oroar sig över urbaniseringens och transportnätens allt större inverkan på marken, som medför att hårdgörningen av marken ökar, absorptionsförmågan minskar, översvämningarna och erosionsrisken ökar, livsmiljöerna och djurpopulationerna splittras samt att värmeö-effekterna i städerna förvärras, vilket leder till att städerna blir mer sårbara för värmeböljor och klimatförändringar.

90.

ReK uppmanar medlemsstaterna att arbeta tillsammans med de lokala och regionala myndigheterna för att införa integrerade system för fysisk planering och markanvändning som kan bidra till att skapa hållbara bosättningsmönster, utforma ett antal incitament som syftar till att prioritera vidareutnyttjande av obrukad mark framför utnyttjande av gröna områden och landsbygdsområden, upprätta en databas för områden med obrukad mark och slutligen minska den bebyggda markytan överallt där detta är nödvändigt.

91.

Kommittén framhåller än en gång att en gemensam temainriktad strategi för markskydd, som inbegriper målet att anta ett ramdirektiv om mark, bör fortsätta att utgöra en del av EU:s framtida miljöpolitik.

92.

Regionkommittén oroar sig över att de uppskattade kommersiella fiskebestånden överskrider de säkra biologiska gränserna. Kommittén upprepar därför sin begäran om att man senast 2015 ska anta målet om maximal hållbar fångst som en grundläggande vägledande princip för den framtida gemensamma fiskeripolitiken (16).

93.

Kommittén stöder den strategi som kommissionen rekommenderar i sitt meddelande ”Regionalpolitikens bidrag till Europa 2020-strategins mål för hållbar tillväxt” (17).

94.

Kommittén förespråkar i synnerhet en ökning av strukturfondernas bidrag till genomförandet av flaggskeppsinitiativet, och uppmanar strukturfondernas förvaltningsmyndigheter att i högre grad investera i en ekonomi med låga koldioxidutsläpp, i ekosystemtjänster och biologisk mångfald samt i miljöinnovation.

95.

Regionkommittén stöder också en optimering av investeringarna i effektiv resursanvändning.

96.

Kommittén är fast övertygad om att en smart och hållbar utveckling för alla inom och utom EU kan uppnås om lokala och regionala myndigheter utgör en drivkraft för förändring och socioekonomisk utveckling.