2.9.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 259/54

—

bekräftar att Life-programmet redan vid åtskilliga tillfällen har visat prov på sin nytta och därför bör förlängas till den nya budgetperioden, med särskilt stor uppmärksamhet riktad mot den biologiska mångfalden,

—

begär att man förenklar administrationen och ökar den maximala medfinansieringsgraden, att kostnaden för att förbereda framgångsrika projekt görs berättigad till ersättning från Life, samt att lokala och regionala myndigheterna åter få möjlighet att använda samtliga personalkostnader som egna medel,

—

anser att den framtida Life-komponenten ”Biologisk mångfald” bör omfatta en bredare definition av begreppet biologisk mångfald, anser att Life för att spela en viktig roll i finansieringen av Natura 2000 också bör möjliggöra finansiering av återkommande åtgärder för skötseln av områden,

—

föreslår att miljökomponenten i det nya Life-programmet även i fortsättningen bör vara ett avgörande incitament för lokala och regionala myndigheter för att främja efterlevnaden av EU:s miljölagstiftning redan innan den träder i kraft och för att dessa myndigheter ska kunna gå utöver lagstiftningens krav och tillämpa innovativa miljöanpassade lösningar, så att projekten har stor potential att få efterföljare inom miljöinnovation inriktad på den offentliga sektorn,

—

stöder i syfte att effektivisera Life-programmet kommissionens förslag om möjligheten till ”Integrerade Life-projekt” i större skala, vilket tillhandahåller ett effektivt sätt att göra det bästa av Life-programmets värde som katalysator och etablera ett strukturerat förhållande till andra EU-fonder,

—

Kommittén betonar att det nya Life-programmet fortsätter att stödja projekt för kommunikation och information, med ökat fokus på utbildning och främjandet av projekt som involverar lokala och regionala myndigheter och som har betydande inverkan på EU-nivå.

Föredragande

Daiva MATONIENĖ (LT–EA), ledamot av stadsfullmäktige i Šiauliai

Referensdokument

Meddelande från kommissionen om översyn efter halva tiden av Life+-förordningen – KOM(2010) 516 slutlig

1.

Regionkommittén anser att skyddet av miljön och bevarandet av den biologiska mångfalden är en förutsättning för livskvalitet i Europa. Detta är därför inte bara en uppgift för de nationella regeringarna, de lokala och regionala myndigheterna eller EU-institutionerna utan också en viktig fråga för varje europé.

2.

Kommittén understryker att ett av EU:s mål är att stimulera en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt samtidigt som hänsyn tas till miljöskyddsmålen, och att förlusten av biologisk mångfald kan få negativa konsekvenser för denna tillväxt. Själva EU får samtidigt också allt större befogenheter på miljöskyddsområdet, vilket återspeglas i artikel 192 i EUF-fördraget, där EU:s befogenheter på miljöområdet fastställs.

3.

Kommittén erkänner att Life-programmet, som infördes genom förordning (EEG) nr 1973/92 och som senare uppdaterats, i egenskap av EU:s specifika miljömässiga finansieringsinstrument hittills har tillhandahållit finansiering på 2,2 miljarder euro för 3 115 miljöprojekt (1). Därmed utgör det ett viktigt instrument för att bidra till finansieringen av lokal och regional miljöpolitik och projekt som uppvisar ett europeiskt mervärde (2).

4.

Kommittén erkänner och uppskattar visserligen Life-programmet men man bör akta sig för att överskatta dess möjligheter. De cirka 340 miljoner euro som varje år finns tillgängliga genom Life-programmet kan visserligen användas för att stödja en rad projekt, av vilka många har en stor potential som bra exempel och incitament för positiva strategier i miljöpolitiken. Denna anslagstilldelning, som motsvarar cirka 0,2 % av EU:s årsbudget, räcker dock inte till för att lösa alla de problem som uppstår genom underfinansieringen av andra miljöprogram och EU-fonder.

5.

Kommittén medger att Life+ i hög grad bidragit till att miljöförvaltningsplaner antas och genomförs, värdefulla livsmiljöer återställs, arter med stort symbolvärde kan komma tillbaka och Natura 2000-nätverket utvecklas. Life+ har också bidragit till att skapa partnerskap och på så sätt stärka samarbetsstrukturerna och underlätta erfarenhets- och informationsutbytet mellan berörda parter och politiska beslutsfattare.

6.

ReK anser att lokala partnerskap bör upprättas, eftersom dessa är bäst lämpade att kombinera resurser från Life med andra finansieringskällor på nationell nivå och EU-nivå.

7.

ReK betonar att de nya utmaningarna för miljöskyddet, den fortsatta förlusten av biologisk mångfald och EU:s utvidgning innebär nya utmaningar för miljöskyddet i Europa. Man måste snarast möjligt finna en effektiv lösning på detta och genomföra den inom ramen för den nya budgetplanen.

8.

Europas lokala och regionala myndigheter har en oumbärlig roll att spela när det handlar om att genomföra EU:s miljölagstiftning och göra miljöinnovationer och bästa praxis mer kända för en bredare allmänhet.

9.

Kommittén rekommenderar att bevarandet av den biologiska mångfalden ges hög prioritet inom alla områden av EU:s miljöpolitik. Eftersom skyddet av den biologiska mångfalden är en övergripande fråga, måste man dessutom se till att den beaktas på alla centrala politikområden.

10.

Kommittén anser att EU i sin miljöskyddspolitik bör ta itu med de nya utmaningarna i samband med den snabba utvecklingen av genetiskt modifierade organismer och deras inverkan på inhemska arter, vilka ännu inte har utforskats grundligt.

11.

Regionkommittén konstaterar att det under vissa omständigheter kan uppstå konflikter mellan målen för politiken för biologisk mångfald och målen för andra delar av politiken för hållbar utveckling. Med tanke på sådana möjliga målkonflikter är det därför mycket viktigt att man under den nya programperioden ser till att det sker en mer flexibel samordning av olika miljömål och mål beträffande hållbar utveckling och att man tryggar samstämmigheten mellan alla de åtgärder som vidtas, så att reglerna och åtgärderna på ett område inte leder till försämringar på ett annat område eller till och med till sämre helhetslösningar.

12.

Life-projekten har ett tydligt miljömål men kommittén framhåller att alla dessa projekt har potential att ge socioekonomiska fördelar för lokala samhällen, inklusive ekosystemtjänster inom projekt för natur och biologisk mångfald. ReK välkomnar beskrivningen, som infördes i år, av sådana potentiella fördelar på ansökningsblanketterna för Life-projekt. Detta borde leda till att Europeiska kommissionen rapporterar om en omfattande uppsättning socioekonomiska resultatindikatorer för hela Life-programmet.

13.

Komponenten ”Natur och biologisk mångfald” i Life+-programmet har varit till stor hjälp vid genomförandet av fågel- och habitatdirektiven, och åtminstone några av målen i meddelandet ”Att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010” har uppnåtts. Trots detta omfattar Life+ endast en del av de åtgärder som avses i fågel- och habitatdirektiven, och förlusten av biologisk mångfald är fortfarande ett område som kräver särskild uppmärksamhet.

14.

Därför måste Life+-programmet fortsätta ses som en nödvändig del av EU:s miljöpolitik. Den biologiska mångfalden måste ägnas särskilt stor uppmärksamhet och man måste göra allt man kan för att uppnå de mål för att hindra förlusten av biologisk mångfald som fastställts för perioden fram till 2020.

15.

Kommittén vill rikta uppmärksamheten på den särskilda situationen i de yttersta randområdena, som är de största nettobidragsgivarna i fråga om biologisk mångfald i hela Europeiska unionen med mer än 200 platser av betydelse för gemenskapen inom Natura 2000-nätverket. Dessa regioner är av avgörande betydelse för målet om att motverka förlusten av biologisk mångfald.

16.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag om att införa ramar för prioriterade åtgärder för finansieringen av Natura 2000, t.ex. makroförvaltningsplaner på regional eller nationell nivå, vilket ger en tydlig och bindande ram för andra EU-medel och nationella bidrag för att finansiera bevarandet av Natura 2000-områden och prioriterade arter inom ett visst territorium. (3)

17.

Den senaste tidens ekonomiska och finansiella kris har även orsakat många utmaningar för de lokala och regionala myndigheternas planer när det gäller att medfinansiera olika initiativ, inklusive när det gäller bevarandet av biologisk mångfald. I detta sammanhang uppmanar ReK nationella myndigheter och EU-institutioner att utbyta och genomföra bästa praxis på området, t.ex. den polska modellen för god praxis, där den nationella regeringen har skapat en nationell fond som garanterar medfinansiering för framgångsrika Life-projektansökningar (4).

18.

ReK välkomnar införandet av de vägledande nationella tilldelningarna i Life+ (särskilt om denna åtgärd ska användas på tillfällig basis), vilka syftar till att öka antalet godkända ansökningar från de nya EU-medlemsstaterna. Samtidigt framhåller kommittén att man tydligt måste visa på denna åtgärds tillfälliga karaktär och uppmanar Europeiska kommissionen att fortsätta sina insatser för att ge stöd i form av utbildning till nationella kontaktpunkter och medlemsstater med lägre utnyttjandegrad, samt uppmana dessa medlemsstater att öka sina nationella och regionala kontaktpunkters förmåga att ge aktivt stöd till de sökande.

19.

Kommittén betonar att man bör ägna tillräcklig uppmärksamhet åt de lokala och regionala myndigheternas intressen, vilka påverkas av denna förordning, samt behålla tillräcklig flexibilitet i prioriteringen av ramarna för prioriterade åtgärder samt ge regionala myndigheter möjlighet att ansvara för program inom dessa ramar och därigenom gynnas av denna nya åtgärd.

20.

Europeiska kommissionen uppmanas att fortsätta öka bidraget från Life+-programmets komponent ”Miljöpolitik och miljöstyrning” till finansiering av projekt för ökad efterlevnad, som redan före lagstiftningsprocessen identifierar de resurser som krävs för att genomföra ny EU-lagstiftning och pilotprojekt för miljöanpassad upphandling, som testar genomförbarheten hos storskaliga program för miljöanpassad offentlig upphandling i städer eller regioner, samt demonstrationsprojekt för resurseffektivitet, grön tillväxt och hållbar produktion.

21.

Man bör utöka möjligheterna att finansiera miljöinitiativ från icke-statliga organisationer och på så sätt se till att det civila samhället på ett effektivt sätt involveras i genomförandet av EU:s miljölagstiftning, att miljömedvetenheten i samhället ökar genom att man stimulerar samhällets deltagande i arbetet med att fastställa nya mål och att man samlar exempel på god praxis och kunnande.

22.

Kommittén vill uppmärksamma att många av de initiativ som får stöd genom Life+-komponenten ”Natur” hittills uteslutande har varit inriktade på vissa utrotningshotade djurarter som fått stor uppmärksamhet i media (t.ex. brunbjörnen (Ursus arctos), klockgrodan (Bombina bombina) och väddnätfjärilen (Euphydryas aurinia). Samtidigt finns det många andra utrotningshotade arter som inte alls har uppmärksammats. När Life+-programmet vidareutvecklas bör man även undersöka sätt att använda programmet för att skydda andra, mindre synliga arter.

23.

Enligt de nu gällande kraven måste projekten inom Life+-komponenten ”Natur” vara demonstrationsprojekt eller innovativa projekt. I många fall kräver skyddet av den biologiska mångfalden emellertid inte några innovationer utan bara att man fortsätter det arbete som påbörjats samt att man samlar in och sprider den bästa praxis som redan finns. Inom denna komponent är det därför mycket viktigt att det finns en möjlighet att lägga mindre tonvikt vid att projekten måste vara demonstrationsprojekt och innovativa projekt och mer tonvikt vid de särskilda behoven i Natura 2000-områdena och frågorna om bevarandet av den biologiska mångfalden inom ett visst geografiskt område. Det bör räcka med att de grundar sig på god praxis som senare kan överföras till och tillämpas i andra regioner.

24.

Med tanke på de utmaningar som de lokala och regionala myndigheterna och samhällena i de nya medlemsstaterna ställs inför när de ska anpassa sig till EU-medlemskapets villkor, betonar kommittén att man mer aktivt måste stimulera genomförandet av Life+ och andra specialiserade program i dessa länder.

25.

För att uppnå största möjliga samverkanseffekt bör man redan under denna budgetperiod se till att Life+-programmet i största möjliga mån stäms av mot andra EU-program med direkt eller indirekt koppling till miljöskyddet, t.ex. sjunde ramprogrammet för forskning, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.

26.

Kommittén noterar fördelarna med att främja den privata sektorns deltagande i initiativ för biologisk mångfald och att stödja tanken på att målen inom Life+-programmet ska främja en hållbar och socialt ansvarsfull ekonomisk utveckling.

27.

Kommittén noterar också fördelarna med ett större deltagande av akademiker i Life-aktiviteter, och uppmuntrar samarbete med dem som i första hand drar nytta av programmet. Forskare kan i det sammanhanget bidra med de senaste vetenskapliga rönen och ge nya perspektiv på gemensamma utmaningar.

28.

Kommittén betonar vikten av att europeiska miljöskyddsinitiativ under den nya budgetperioden får lämplig finansiering, så att den biologiska mångfalden bevaras samtidigt som EU-medborgarna ges en god livsmiljö och miljömedvetenheten stimuleras i hela världen.

29.

ReK påminner om att erfarenheten tydliggör den obegränsade mängden miljömässiga utmaningar och att det brukar saknas resurser för att ta itu med dessa. Alla åtgärder för att skydda miljön och bevara den biologiska mångfalden bör därför vara mycket effektiva. En av de viktigaste förutsättningarna för ett effektivt Europa, som lever upp till tanken på ”enhet i mångfald”, är en flexibel resursanvändning som gör det möjligt för intressenter i olika europeiska länder och regioner att få största möjliga mervärde från EU-medlen, samtidigt som lokala villkor beaktas.

30.

Kommittén försäkrar att lokala och regionala myndigheter spelar och kommer att fortsätta spela en viktig roll för att se till att européerna kan leva i en bra livsmiljö med stor biologisk mångfald. Det är därför mycket viktigt att man ser till att lokala och regionala myndigheter också kan använda sig av de olika miljöskyddsinstrumenten och kan delta maximalt i arbetet med att utforma och förbättra dem.

31.

Kommittén bekräftar att Life-programmet, som infördes 1992, redan vid åtskilliga tillfällen har visat prov på sin nytta. Det bör därför också förlängas till den nya budgetperioden, samtidigt som man i största möjliga utsträckning bör använda sig av de goda och dåliga erfarenheter man skaffat sig under den innevarande budgetperioden.

32.

Kommittén noterar resultaten av de samråd med fokus på konsekvensbedömning av framtiden för Life-programmet (5) som har genomförts. De visar att de lokala och regionala myndigheterna har identifierat de två mest effektiva sätten att förbättra den lokala miljöpolitiken och genomförandet av den: ”att öka medvetenheten om miljöproblemen och behovet av lösningar hos olika aktörer” och ”att främja innovation inom teknik som möjliggör förbättrad miljöförvaltning, i synnerhet hos behöriga myndigheter”. ReK uppmanar därför kommissionen att se till att ökningen av de lokala och regionala myndigheternas administrativa kapacitet och höjningen av allmänhetens medvetenhet även i fortsättningen är huvudprioriteringar vid all översyn av Life-programmet.

33.

Kommittén uttrycker sin fasta övertygelse om att Life-programmet bör förbli det huvudsakliga finansiella instrumentet för skydd av natur och biologisk mångfald även under den nya planeringsperioden och att det bör kännetecknas av kostnadseffektivitet samt projekt och program av hög kvalitet. Därför bör all utveckling av programmet fokusera på att förenkla tillämpnings- och administrationsförfarandena och öppna programmet för en bred uppsättning behöriga sökande.

34.

För att de lokala och regionala myndigheterna ska kunna utnyttja Life-programmet ännu bättre måste dessa och andra offentligrättsliga organisationer åter få möjlighet att under den nya finansieringsperioden för Life+ använda samtliga personalkostnader som egna medel.

35.

Processen med att uppnå målen i Life-programmet har möjligen också delvis hejdats av långsamma administrativa förfaranden och en låg medfinansieringsgrad (vanligtvis 50 % med eventuella undantag för Life+-komponenten ”Natur”). Därför bör man för detta program undersöka hur man kan förenkla administrationen (ansökan, genomförande, mindre projekts stödberättigande) samt öka den maximala medfinansieringsgraden).

36.

Kommittén påminner om de skillnader i informationsnivå och finansiell kapacitet som fortfarande finns mellan de gamla och nya medlemsstaterna. För att öka programmets tillgänglighet rekommenderar kommittén därför att man utvecklar mekanismer för att särskilt stödja sökande och stödmottagare från de nyare medlemsstaterna. Detta stöd ska syfta till utveckling av projektförslag och administrativa frågor och skulle kunna organiseras genom att systemet med nationella kontaktpunkter stärks eller också genom att man inrättar regionala kontaktpunkter i de fall där sådana saknas.

37.

Kommittén föreslår att man vid ansökningsförfarandena ska ta hållbarhetshänsyn och utnyttja tillgängliga IT-alternativ. Vad som åsyftas är att man bör utveckla onlinebaserade projektansökningar, utvärderingar och förfaranden för kommunikation mellan det administrativa organet och de sökande, inklusive onlinesystem för registrering av sökande och tillhandahållande av information.

38.

Särskild uppmärksamhet bör riktas mot bedömningen av projektansökningarna, som för närvarande tar omkring ett och ett halvt år från förslagsinfordran till projektstart. I detta avseende skulle man kunna använda de exemplen på bästa förvaltning från de territoriella samarbetsprogram som uppnått bäst resultat (”gemensamma tekniska sekretariat”).

39.

Medan man underlättar ansökningsförfarandena och följer praxis för territoriella samarbetsprogram, bör enligt kommittén kostnaden för att förbereda projekt göras berättigad till ersättning från Life eller kompenseras med en klumpsumma (t.ex. beroende på den sammanlagda projektbudgeten), i fall där projektet godkänns.

40.

De nya genomförandeförfarandena för Life-programmet bör i största möjliga utsträckning förenklas för att se till att projekt som finansieras genom programmet inte främst fokuserar på redovisning utan på målinriktade åtgärder inom miljöskydd och information.

41.

Kommittén påminner om att det civila samhällets organisationer även i framtiden kommer att fortsätta spela en minst lika viktig roll som tidigare inom initiativ för miljöskydd och biologisk mångfald. Det nya Life-programmet bör därför ha en stark komponent med inriktning på icke-statliga organisationer och information till allmänheten. Samtidigt är det viktigt att se till att också små lokala icke-statliga organisationer och forskare kan använda sig av programmet.

42.

Det är viktigt att man vid alla ändringar i Life+-programmet också tar hänsyn till den grundläggande motsättningen mellan åtgärderna för att skydda den biologiska mångfalden och de konkreta resultaten. Projekten är ofta kortvariga medan resultaten först visar sig efter en längre tid. Därför måste lämpliga utvärderingsmetoder användas.

43.

Life+ bör utformas utifrån mer konkreta mål som lättare kan uppnås. Detta kräver att man lägger större vikt vid resultaten än vid bedömningen av huruvida utgifterna är korrekta.

44.

Eftersom programmet är inriktat mot långsiktiga mål föreslår kommittén att de sökande ska uppmuntras att genomföra och/eller finansiera de åtgärder som är nödvändiga för att en effektiv uppföljning ska kunna ske efter det att projektet slutförts, vilket inkluderar övervakning av projektets långsiktiga effekter. Sådan uppmuntran skulle kunna ta formen av ytterligare utvärderingspoäng för de sökande som tar upp uppföljningssystemet i sina ansökningar och åtar sig att stödja detta med egna resurser.

45.

Enligt ReK måste det nya Life+-programmet också omfatta identifiering av projekt som ligger i linje med målen för de regionala strategierna, t.ex. Östersjöstrategin.

46.

Regionkommittén är på grundval av de praktiska erfarenheterna övertygad om att projektstödet (bidrag till insatser) är den mest effektiva mekanismen och även i fortsättningen borde vara det främsta instrumentet inom Life för att stödja lokala och regionala myndigheter i deras miljöpolitiska verksamhet och investeringar. Man skulle också kunna undersöka möjligheten att använda innovativa finansieringsinstrument, framför allt inom Life Miljö, men dessa instrument borde i så fall användas som ett komplement till och inte i stället för direkt projektfinansiering.

47.

Den nuvarande centraliserade förvaltningen av Life-programmet har bevisat sin effektivitet genom att en relativt låg andel av programmets medel anslås för administration. Därför upprepar kommittén att den motsätter sig en ”åternationalisering” av instrumentet, (6) och rekommenderar att man fortsätter det framtida Life-programmet med ett centraliserat förvaltningssystem som sköts av Europeiska kommissionen.

48.

Med tanke på att det kan vara mycket svårt att uppnå konkreta resultat på ekosystemnivå under projektens genomförande, måste projektbedömningen inom Life+-programmet under EU:s nya budgetperiod också göras med detta i åtanke. Man bör dock koncentrera sig på de åtgärder som åsyftas inom projekten, deras omfattning och möjliga effekter på lång sikt snarare än på de resultat som kan uppnås under rapporteringsperioden.

49.

Kommittén hoppas att det nya Life-programmet blir tillräckligt flexibelt och att det samordnas med andra stödinstrument som inte nödvändigtvis har direkt koppling till miljöskyddet men ändå har en miljöskyddskomponent.

50.

Regionkommittén anser att man bör verka för en gemensam strategi som tar hänsyn till såväl naturskyddet som landsbygdsutvecklingen, i synnerhet i de Natura 2020-områden där det bedrivs omfattande jordbruk och boskapsuppfödning. Kommittén betonar också behovet av att sträva mot en effektiv samordning med den gemensamma jordbrukspolitikens framtida instrument, som enligt bedömningarna bl.a. kommer att fokusera på vikten av att vara konkurrenskraftig ur miljösynpunkt.

51.

ReK välkomnar tanken på att regionala myndigheter ska ha ett ansvar för ramarna för prioriterade åtgärder inom Natura 2000 samt betonar att det måste finnas tillräckligt utrymme för senare ändringar av prioriteringarna i dessa ramar.

52.

Kommittén stöder rådet, som har framhållit ”behovet av alla dess komponenter” och vikten av att Life avspeglas i EU:s framtida budgetram, ”med hänsyn till synergierna med andra finansiella EU-instrument som bidrar till att uppnå EU:s miljömål” (7).

53.

Kommittén rekommenderar att Life åtminstone formellt ska kopplas till den nya gemensamma strategiska ramen.

54.

Kommittén föreslår att det framtida Life-programmet ska behålla en struktur som liknar den nuvarande strukturen och som skulle bestå av tre delar: Life Biologisk mångfald (inklusive den nuvarande Life+-komponenten ”Natur och biologisk mångfald”), Life Miljö, och Life Styrning (inklusive den aktuella Life+-komponenten ”Information och kommunikation”).

55.

Kommittén anser att den framtida Life-komponenten ”Biologisk mångfald” inte bör inskränkas till enbart Natura 2000 utan omfatta en bredare definition av begreppet biologisk mångfald. Biologisk mångfald har blivit ett brett begrepp som omfattar sådana aspekter som ekosystemtjänster, miljövänlig infrastruktur, invasiva främmande arter etc. Även om många av dessa aspekter kan tas upp inom Natura 2000, som ska förbli kärnan i det hela, finns det aspekter som bara delvis eller inte alls täcks, vilket visar på att man bör använda en bredare definition av begreppet biologisk mångfald.

56.

För att spela en viktig roll i finansieringen av Natura 2000 bör Life också möjliggöra finansiering av återkommande åtgärder för skötseln av områden och inte bara begränsa det till bästa praxis eller innovativa projekt i enlighet med artikel 3 till Life+-förordningen. För att de projekt och den verksamhet som får stöd ska hålla hög kvalitet, borde Life-programmet dock innehålla miniminormer för projektförslagen, övervakningen av dem, och kommunikationen av resultaten till allmänheten.

57.

Kommittén föreslår att miljökomponenten i det nya Life-programmet även i fortsättningen bör vara ett avgörande incitament för de lokala och regionala myndigheter som vill gå utöver lagstiftningens krav och tillämpa innovativ teknik och miljöanpassade lösningar. Denna komponent skulle kunna täcka den inledande investeringen och därmed bana vägen för fördelar på lång sikt. (8)

58.

Eftersom anslagen är begränsade kan Life-programmets stöd enbart fortsätta ges till ett begränsat antal lokala och regionala myndigheter, medan utmaningen att genomföra regelverket gäller flertalet kommuner och regioner. Därför bör framtida Life-projekt ha stor potential att få efterföljare inom miljöinnovation inriktad på den offentliga sektorn (9), medan en ökad synlighet för Life-programmets miljökomponent också ska finnas med bland prioriteringarna.

59.

Den framtida Life-komponenten Miljö bör fokusera på mer än bara ett fåtal tematiska frågor (10) och stå öppen för de unika utmaningarna och möjligheterna på de platser som den täcker in. Tilldelningskriterierna bör baseras på ett erkännande av programmets strategiska målsättningar och de potentiella stödmottagarnas lokala prioriteringar. För att förbli hållbart skulle Life-programmet för varje tema kunna fastställa prioriteringar för varje halvår med koppling till EU:s prioriteringar.

60.

Life-programmets Miljö-komponent bör stödja projekt för integrerad miljöförvaltning från lokala och regionala myndigheters sida, bland annat för att främja efterlevnaden av EU:s miljölagstiftning redan innan den träder i kraft.

61.

ReK noterar den pågående debatten om hur effektivt det är att behålla två separata instrument för att finansiera miljöinnovation (11), som båda förvaltas av GD Miljö. Därför uppmanas Europeiska kommissionen att bedöma denna aspekt i sin konsekvensbedömning för det framtida Life-programmet, med beaktande av att de båda instrumenten för närvarande tjänar olika syften och når olika stödmottagare. (12) Därför ska alla beslut som fattas under denna debatt säkra att lokala och regionala myndigheter finns kvar bland stödmottagarna. De spelar nämligen en oumbärlig roll genom att de förmedlar bästa praxis på miljöområdet till en bredare publik, eftersom de står i nära kontakt med allmänheten och därmed kan öka medvetenheten och uppmuntra beteendeförändringar.

62.

Regionkommittén efterfrågar en framtida Life-komponent ”Styrning” som bland annat ska främja kunskapsöverföring om genomförandet och kontrollen av efterlevnaden av EU:s miljölagstiftning genom stödnätverk, utbildning och projekt för utbyte av bästa praxis på EU-nivå, t.ex. IMPEL eller Life+-projektet ”Europeiska huvudstäder för biologisk mångfald” (13).

63.

Kommittén efterlyser en översyn av finansieringen av icke-statliga organisationer på miljöområdet genom Life-komponenten Styrning, för att mer effektivt stödja deras roll i arbetet med att bidra till ett balanserat deltagande från intressenters sida i EU:s politiska process. Detta inkluderar en övergång från årliga till fleråriga bidrag för driftskostnader, samt en ökning av det antal medlemsstater som omfattas av partnerskapet för enskilda projekt, så att man sörjer för nödvändiga nätverksstrukturer och praktiska erfarenheter.

64.

Kommittén upprepar sin uppmaning till Europeiska kommissionen att ”utreda om [konceptet från borgmästarförsamlingen] skulle kunna användas på andra viktiga miljöpolitiska områden i EU, t.ex. biologisk mångfald, avfall och vatten-, buller- och luftföroreningar samt markanvändning”, (14) nämligen genom att i framtiden låta Life-programmet finansiera en utvidgning av konceptet från borgmästarförsamlingen från energieffektiva till resurseffektiva och miljövänliga städer.

65.

I syfte att effektivisera Life-programmet och minska de administrativa kostnaderna stöder kommittén kommissionens förslag om möjligheten till ”Integrerade Life-projekt” i större skala eller ”Lifehandlingsprogram”, som en ny kategori av Life-projekt. Denna form av projekt kan användas för att hantera en rad problem, i synnerhet inom sötvattenförvaltningen, natur och biologisk mångfald samt resursanvändning och avfall. (15) Men samtidigt bör de traditionella fristående Life-projekten bibehållas eftersom de gör det möjligt för mindre lokala icke-statliga organisationer, intressenter och myndigheter att bli stödmottagare.

66.

De integrerade projekten skulle kunna ge möjlighet till stöd för ett specifikt tema, eller för en större del av territoriet i en region eller en medlemsstat (t.ex. projekt för återställande av våtmarker i ett avrinningsområde, åtgärder gällande en utrotningshotad art längs dess migrationsväg, utveckling av planer för skötsel av områden och för deras genomförande, för alla eller liknande Natura 2000-områden i en region, inom en ram för prioriterade åtgärder inom Natura 2000).

67.

Kommittén föreslår att de integrerade projekten skulle kunna inkludera en ram och vägledning för utveckling av enskilda Life-projekt och andra projekt, inklusive en plan som förklarar hur annan europeisk, nationell, regional, lokal och privat finansiering kombineras för att finansiera de föreslagna aktiviteterna. Ett av syftena med dessa projekt skulle också kunna vara att inrätta permanenta arbetsgrupper där arbetslag från olika länder deltar i arbetet med att analysera resultaten på medellång och lång sikt av de liknande erfarenheterna av de Life-projekt som redan har genomförts, och att skapa nätverk med hjälp av sammanträden, kongresser, virtuella plattformar eller andra kommunikationsformer.

68.

Offentliga myndigheter, icke-statliga organisationer och intressenter som arbetar på regional eller nationell nivå, och partnerskap mellan sådana grupper, bör vara berättigade till stöd från integrerade projekt. Dessa projekt bör även ha längre löptid (t.ex. 5–10 år). Under denna tid kan enskilda relaterade Life-projekt utvecklas och genomföras.

69.

ReK noterar mervärdet av sådana integrerade projekt, särskilt genom den viktiga roll som de ger åt regionala myndigheter som potentiella samordnande stödmottagare. Dessa myndigheter är ofta även behörig myndighet med ansvar för finansiering av landsbygdsutveckling, strukturfondernas operativa program och de framtida ramarna för prioriterade åtgärder inom Natura 2000. Sådana projekt är vidare ett effektivt sätt att främja komplementariteter och att göra det bästa av Life-programmets värde som katalysator. De etablerar ett strukturerat förhållande till de andra EU-fonderna och utvecklar projektplaneringen för dessa och främjar därmed mobiliseringen av deras mycket större bidrag för att möta miljömål. Detta skulle också kunna bidra till att lösa problemet med det nuvarande underutnyttjandet av EU:s strukturfonder inom områdena biologisk mångfald och miljö, ett problem som ReK tagit upp i tidigare yttranden (16).

70.

Kommittén vill att Life+-programmet beaktar att bevarandet av den biologiska mångfalden är en utmaning som sträcker sig över EU:s yttre gränser. Därför skulle åtgärder kunna vidtas för att utsträcka viss verksamhet till EU:s grannländer.

71.

Kommittén anser att resultaten av halvtidsutvärderingen av Life+-programmet är tillfredsställande, där offentliga myndigheter och utvecklingsorgan var den vanligaste gruppen stödmottagare för alla tre Life+-komponenterna (42 % av de samordnande stödmottagarna under 2007 och 2008, medan siffran uppgår till 51 % inom ”Natur och biologisk mångfald”) (17) och betonar vidare behovet av att främja lokala och regionala myndigheters aktiva deltagande i miljöskyddet och bevarandet av den biologiska mångfalden.

72.

Informationspolitiken på nationell nivå bör förbättras för att öka medvetenheten hos potentiella deltagare om de möjligheter som Life+-programmet ger. Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen och de uppenbara skillnaderna mellan de enskilda medlemsstaterna bör man därför decentralisera informationspolitiken, dvs. stärka de nationella informationscentrumen, och i enskilda fall stödja initiativ för att informera om programmet också på regional nivå.

73.

Kommittén anser att det framtida Life-programmet bör tillhandahålla bidrag som ersättning för driftskostnader till lokala och regionala myndigheter, som ägnar sig åt att aktivt främja Life-programmet gentemot kommuner och regioner (18).

74.

Kommittén betonar att det nya Life-programmet fortsätter att stödja projekt för kommunikation och information, med ökat fokus på utbildning och främjande av projekt som involverar lokala och regionala myndigheter och som har betydande inverkan på EU-nivå.

75.

För att uppnå ytterligare mervärde från kommunikationen bör programmet främja ett starkare fokus på målinriktade och därmed mer effektiva kommunikationsåtgärder inom varje Life-projekt. Sådana åtgärder bör främst sikta på kapacitetsuppbyggnad samt på att utbilda och involvera centrala intressenter, snarare än att bara informera den breda allmänheten genom broschyrer eller anslag.

76.

De initiativ för att informera om Life+-programmet som hittills genomförts av icke-statliga organisationer har enbart varit inriktade på finansiering av europeiska icke-statliga organisationer med säte i Bryssel. Under 2007, 2008 och 2009 finansierades 30, 33 respektive 32 icke-statliga organisationer i hela EU. Trots att de flesta av dessa organisationer är nätverksstrukturer är detta uppenbart otillräckligt. Det är därför viktigt att ge mer stöd till organisationer som är verksamma i medlemsstaterna, framför allt på lokal nivå. Dessa organisationer vet nämligen i regel bäst vilka behov som finns lokalt.

77.

För att icke-statliga organisationers publicitetskampanjer ska leda till önskat resultat, anser kommittén att dessa organisationer måste få möjlighet att fokusera på sina faktiska miljö- och informationsåtgärder, snarare än på finansieringsansökningar och redovisning. Det skulle också vara värdefullt om kommissionen gick med på att ingå långsiktiga avtal med en löptid på minst två till tre år.

78.

Regionkommittén åtar sig att fortsätta sprida information om de möjligheter som Life+-programmet ger, uppmuntra lokala aktörer att delta i det, inhämta synpunkter från de europeiska regionerna och kommunerna och förse kommissionen med rekommendationer baserade på praktiska erfarenheter om hur man kan förbättra detta program och om EU:s möjligheter att ta fram ytterligare instrument för ”natur och biologisk mångfald” som fungerar parallellt med det nya Life-instrumentet.