Torsdagen den 3 februari 2011
P7_TC1-COD(2008)0241

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 3 februari 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/…/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)	Ett antal väsentliga ändringar ska göras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) (4) . Detta direktiv bör omarbetas av tydlighetsskäl.

(2)

Målen för unionens miljöpolitik är i synnerhet att bevara, skydda och förbättra miljön, skydda människors hälsa och utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt. Denna politik bygger på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren bör betala.

(3)

I gemenskapens program för politik och åtgärder för miljön och en hållbar utveckling (femte miljöhandlingsprogrammet) (5) konstateras att det krävs betydande förändringar i dagens utvecklings-, produktions-, konsumtions- och beteendemönster om en hållbar utveckling ska kunna uppnås och det rekommenderas därför bland annat att slöseriet med naturresurser minskas och att föroreningar förebyggs. I programmet anges att avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) är ett av de viktigaste målområdena för reglering med tillämpning av principerna om förebyggande, återvinning och säkert bortskaffande av avfall.

(4)

Detta direktiv är ett komplement till övrig EU-lagstiftning om avfallshantering, som Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall (6). Detta direktiv bygger på definitionerna till det direktivet, även definitionerna av begreppen avfall och allmän avfallshantering. I definitionen av begreppet insamling i direktiv 2008/98/EG om avfall ingår försortering och inledande lagring av avfall för vidare transport till en avfallshanteringsanläggning. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter (7) upprättas en ram för krav på ekodesign för energirelaterade produkter varigenom det blir möjligt att anta särskilda ekodesignkrav för energianvändande produkter, vilka även kan omfattas av detta direktiv. Direktiv 2009/125/EG och de genomförandebestämmelser som har antagits i samband med det direktivet påverkar inte tillämpningen av övrig unionslagstiftning om avfallshantering. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG av den 27 januari 2003 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (8) föreskrivs att farliga ämnen ska ersättas i alla elektriska eller elektroniska produkter (EEE) som omfattas av det direktivets tillämpningsområde.

(5)	I direktiv 2008/98/EG anges att bestämmelser som avser särskilda fall eller som kompletterar bestämmelserna i det direktivet i fråga om hanteringen av vissa avfallskategorier kan komma att beslutas genom särdirektiv.

(6)

I takt med att marknaden expanderar och innovationscyklerna blir ännu kortare byts produkterna ut allt snabbare och det elektriska och elektroniska avfallet (nedan kallat WEEE) blir till ett snabbt växande avfallsflöde. Direktiv 2002/95/EG bidrar effektivt till att minska mängden farliga ämnen i nya elektriska och elektroniska produkter, men farliga ämnen som kvicksilver, kadmium, bly, sexvärt krom, polyklorerade bifenyler (nedan kallade PCB) och ämnen som bryter ned ozonskiktet kommer att finnas kvar i WEEE under många år. Förekomsten av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter är ett stort problem i samband med avfallshanteringen, samtidigt som det inte sker materialåtervinning av WEEE i tillräcklig omfattning. Bristande återvinning leder till förlust av värdefulla resurser.

(7)

Syftet med detta direktiv är att bidra till hållbar produktion och konsumtion i första hand genom att förebygga uppkomsten av avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och därefter genom att det sker återanvändning, materialåtervinning och andra former av återvinning av sådant avfall för att minska bortskaffandet av avfall och bidra till effektiv resursanvändning och tillvaratagande av strategiska råvaror . Det syftar också till att förbättra miljöprestandan hos alla aktörer som berörs under de elektriska och elektroniska produkternas livscykel, t.ex. tillverkare, distributörer och konsumenter, särskilt de aktörer som är direkt berörda av insamlingen och behandlingen av avfall från sådana produkter. Särskilt det förhållandet att medlemsstaterna tillämpar principen om tillverkarens ansvar olika kan leda till att de ekonomiska aktörerna belastas olika hårt. Medlemsstaternas politik avseende hantering av WEEE är olika, vilket gör de nationella återvinningsstrategierna mindre effektiva. De väsentliga kriterierna bör därför fastställas på unionsnivå och det bör utvecklas harmoniserade standarder för insamling och hantering av WEEE .

(8)

Eftersom målen för den föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av problemets omfattning, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(9)

Bestämmelserna i detta direktiv bör gälla produkter och tillverkare oberoende av försäljningsmetod, och även omfatta distansförsäljning och elektronisk handel. Skyldigheterna för tillverkare och distributörer som använder sig av distansförsäljning och elektronisk handel bör härvid så långt det är praktiskt möjligt vara desamma och de bör verkställas på samma sätt, så att inte andra distributionskanaler får bära de kostnader som följer av direktivet beträffande WEEE som härrör från produkter som sålts genom distansförsäljning eller elektronisk handel måste följas.

(10)

Detta direktiv bör omfatta alla elektriska och elektroniska produkter som används av konsumenter och elektriska och elektroniska produkter som är avsedda för yrkesmässig användning. Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av unionslagstiftning om säkerhets- och hälsokrav som skyddar alla personer som kommer i kontakt med WEEE eller särskild unionslagstiftning om avfallshantering, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer (9) och unionens lagstiftning om produktutformning, särskilt direktiv 2005/32/EG. Storskaliga fasta industriinstallationer bör inte omfattas av detta direktiv eftersom de installeras och används permanent på en plats, och inmontering och nedmontering görs av experter, och det därför rör sig om ett reglerat avfallsflöde. Storskaliga, stationära industriverktyg, som installerats för användning på en bestämd plats bör inte heller omfattas av direktivet. Ett undantag bör även göras för mobila maskiner som endast används yrkesmässigt, eftersom även dessa maskiner nedmonteras och hanteras av experter och det därmed rör sig om ett kontrollerat avfallsflöde. Fotovoltaiska paneler bör också undantas, eftersom också de sätts upp och tas bort av experter och avsevärt bidrar till uppnåendet av målen om förnybar energi och därmed till en minskning av koldioxidutsläppen. Vidare har solenergiindustrin ingått ett frivilligt miljöavtal med målet att 85 procent av de fotovoltaiska panelerna ska återvinnas. Kommissionen bör bedöma om detta avtal uppnår åtminstone motsvarande resultat jämfört med detta direktiv samt om det omfattar alla fotovoltaiska paneler som släpps ut på marknaden och bör, om så är lämpligt, på grundval av en rapport, lägga fram ett förslag om att inkludera fotovoltaiska paneler i direktivet.

(11)	Införandet, genom detta direktiv, av tillverkaransvar är ett sätt att uppmuntra att elektriska och elektroniska produkter utformas och framställs på ett sätt som fullt ut beaktar och underlättar reparationer, eventuell uppgradering, återanvändning, isärtagning och materialåtervinning.

(12)

För att man ska kunna garantera hälsan hos och säkerheten för den distributionspersonal som är inblandad i återtagande och hantering av WEEE bör medlemsstaterna, i enlighet med nationell lagstiftning och unionslagstiftning om hälso- och säkerhetsstandarder, fastställa på vilka villkor distributörerna kan vägra återtagande.

(13)

En förutsättning för att särskild behandling och materialåtervinning av WEEE ska kunna garanteras är separat insamling. Utan sådan separat insamling kan den skyddsnivå som fastställts för människors hälsa och för miljön i unionen inte uppnås. Konsumenterna måste aktivt bidra till denna insamling och bör uppmuntras till att lämna tillbaka WEEE. För detta syfte bör det inrättas lämpliga anläggningar för återlämnande av WEEE, bland annat offentliga insamlingspunkter där privathushållen kan lämna sitt avfall åtminstone avgiftsfritt. Det är viktigt att distributörerna , kommunerna och materialåtervinningsföretagen deltar i detta om insamlingen av WEEE ska bli framgångsrik och därför bör alla dessa omfattas av detta direktiv .

(14)

I syfte att uppnå unionens fastställda skyddsnivå och harmoniserade miljömål bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att minimera bortskaffandet av WEEE som osorterat kommunalt avfall och så att WEEE i hög grad insamlas separat. I syfte att säkerställa att medlemsstaterna strävar efter att inrätta effektiva insamlingssystem, bör de åläggas att i hög grad insamla WEEE, särskilt kyl- och frysutrustning som innehåller ozonnedbrytande ämnen och fluorerade växthusgaser, med tanke på hur farliga de är för miljön och med tanke på de skyldigheter som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (10) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser (11). De uppgifter som ingår i konsekvensbedömningen visar att 65 % av de elektriska och elektroniska produkter som släpps ut på marknaden redan samlas in separat idag, men att mer än hälften av dessa går förlorade på grund av olämplig behandling och olaglig export eller att de visserligen behandlas korrekt, men att de kvantiteter som behandlats inte rapporterats . Detta leder till förlust av värdefulla sekundära råvaror, till miljöförstöring och till att de uppgifter som tillhandahålls inte är konsekventa . För att motverka detta måste det fastställas ett ambitiöst insamlingsmål och alla aktörer som arbetar med insamling av WEEE måste åläggas att tillse att avfallet behandlas på ett miljövänligt sätt och rapportera vilka avfallsmängder som insamlats, hanterats och behandlats. Dessutom måste medlemsstaterna se till att detta direktiv genomförs effektivt, särskilt kontrollen av begagnade elektriska och elektroniska produkter som transporteras ut ur unionen .

(15)

Särskild behandling av WEEE är nödvändig för att undvika spridning av förorenande ämnen i det återvunna materialet eller i avfallsflödet. Sådan behandling är dessutom det effektivaste sättet att se till att den fastställda skyddsnivån för unionens miljö uppnås. Varje anläggning eller företag som sysslar med insamling, materialåtervinning och behandling bör uppfylla miniminormer som förhindrar negativa konsekvenser för miljön vid behandlingen av WEEE. Bästa tillgängliga teknik för behandling, återvinning och materialåtervinning bör användas under förutsättning att människors hälsa och en hög miljöskyddsnivå kan garanteras. Bästa tillgängliga teknik för behandling, återvinning och materialåtervinning kan definieras ytterligare i enlighet med förfarandena i Europaparlamentets och rådet direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (12).

(16)

Vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker förklarade i sitt yttrande om riskbedömning av nanoteknikprodukter av den 19 januari 2009 att exponering för nanomaterial som är fast lagrade i stora strukturer, t.ex. i elektroniska kretsar, kan ske under avfallsfasen och materialåtervinningen. För att kontrollera eventuella risker för folkhälsan och miljön till följd av behandling av WEEE som innehåller nanomaterial kan selektiv behandling komma att bli nödvändigt. Det är lämpligt att kommissionen bedömer om en selektiv behandling bör tillämpas i fråga om relevanta nanomaterial.

(17)

När så är lämpligt bör återanvändning av WEEE och dess komponenter, utrustningsdelar och förbrukningsvaror prioriteras. I de fall återanvändning inte är att föredra bör allt separat uppsamlat WEEE sändas till återvinning, varvid en hög grad av materialåtervinning och återvinning bör uppnås. Dessutom bör tillverkarna uppmuntras att använda återvunnet material i nya produkter.

(18)

Återvinning, förberedelser för återanvändning och materialåtervinning av produkter kan endast ingå i de mål som definieras i detta direktiv om åtgärderna inte står i strid med annan unionslagstiftning eller nationell lagstiftning som omfattar produkten ifråga. Det är viktigt att säkerställa att återvinningen och förberedelserna för återanvändning och materialåtervinning av produkter fungerar ordentligt för att uppnå en sund resurshantering och optimal resursförsörjning.

(19)	De grundläggande principerna avseende finansiering av hanteringen av WEEE bör fastställas på unionsnivå, och finansieringssystemen bör bidra till höga insamlingskvoter samt att principen om tillverkarens ansvar tillämpas.

(20)

Användarna av elektriska och elektroniska produkter i privathushållen bör ha möjlighet att lämna tillbaka WEEE åtminstone avgiftsfritt. Tillverkarna bör därför finansiera insamlingen från insamlingsanläggningar samt behandlingen, återvinningen och bortskaffandet av WEEE. Medlemsstaterna bör uppmuntra alla berörda aktörer som hanterar WEEE att bidra till att målet i detta direktiv uppnås för att motverka att separat insamlat WEEE blir föremål för olämplig behandling eller olaglig export . För att kostnaderna för avfallsinsamlingen ska föras över från skattebetalarna i allmänhet till dem som faktiskt konsumerar elektriska och elektroniska produkter i linje med principen om att förorenaren betalar , bör medlemsstaterna uppmuntra tillverkarna att behandla allt insamlat WEEE . Konsumenterna bör ansvara för att uttjänta elektriska och elektroniska produkter överlämnas till insamlingsställen så att de kan behandlas korrekt . För att dra största möjliga nytta av principen om tillverkarens ansvar bör varje tillverkare själv stå för finansieringen av hanteringen av avfall från dennes produkter. Tillverkaren bör ha valmöjligheten att uppfylla detta åliggande antingen individuellt eller genom att delta i ett kollektivt system. Varje tillverkare eller tredje part som handlar för dennes räkning bör när den släpper ut en produkt på marknaden lämna en finansiell garanti för att förhindra att kostnader för hanteringen av WEEE som härrör från övergivna produkter övervältras på samhället eller de kvarvarande tillverkarna. Finansieringsansvaret för hanteringen av historiskt avfall bör delas mellan alla befintliga tillverkare genom kollektiva finansieringssystem till vilka alla tillverkare som befinner sig på marknaden när kostnaden uppkommer bidrar proportionellt. Kollektiva system bör inte leda till att tillverkare, importörer och nya aktörer som är verksamma i nischer eller som hanterar mycket små volymer utesluts. ▐

(21)

För att insamlingen av WEEE ska lyckas måste användarna informeras om skyldigheten att inte bortskaffa WEEE som osorterat kommunalt avfall och att samla in sådant WEEE separat samt om insamlingssystemen och sin roll i hanteringen av WEEE. Sådan information till användarna förutsätter korrekt märkning av sådana elektriska och elektroniska produkter som lätt kan hamna i soptunnor eller liknande former av kommunal avfallsinsamling.

(22)	För att underlätta hanteringen, i synnerhet behandlingen och återvinningen eller materialåtervinningen av WEEE är det viktigt att tillverkarna tillhandahåller information om hur komponenter och material ska identifieras.

(23)

Medlemsstaterna bör se till att inspektions- och övervakningssystemen gör det möjligt att kontrollera att kraven i detta direktiv genomförs korrekt, med beaktande bland annat av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2001/331/EG av den 4 april 2001 om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna (13).

(24)

För att kunna avgöra om syftet med detta direktiv uppnås krävs uppgifter om vikten av elektriska och elektroniska produkter som släpps ut på marknaden i unionen, samt om kvoterna för insamling, återanvändning (så långt möjligt inbegripet återanvändningen av hela apparater), återvinning eller materialåtervinning och export av WEEE insamlat i enlighet med detta direktiv.

(25)	Medlemsstaterna bör få välja att genomföra vissa bestämmelser i detta direktiv genom avtal mellan behöriga myndigheter och berörda ekonomiska sektorer, förutsatt att särskilda krav är uppfyllda. ▐

(26)

För att minska hindren för att den inre marknaden fungerar korrekt bör man minska de administrativa bördorna genom att standardisera förfaranden för registrering och rapportering och förhindra upprepade kostnader för upprepade registreringar i medlemsstaterna. Framför allt bör man inte längre kräva att en tillverkare har ett registrerat säte i en medlemsstat för att få släppa ut elektriska och elektroniska produkter på marknaden i den medlemsstaten. Det bör istället vara tillräckligt att utse ett lokalt juridiskt ombud bosatt i medlemsstaten. Med tanke på det praktiska genomförandet av denna lagstiftning måste medlemsstaterna kunna identifiera vilken tillverkare som ansvarar för produkten och spåra leveranskedjan från den slutliga distributören. Medlemsstaterna bör se till att en distributör som för första gången gör produkter tillgängliga på en medlemsstats territorium (handel inom unionen) antingen ingår ett avtal med tillverkaren eller tar hand om registreringen av den produkten och finansierar hanteringen av det avfall som härrör från den produkten.

(27)

För att anpassa bestämmelserna i detta direktiv till tekniska och vetenskapliga framsteg och anta andra nödvändiga åtgärder bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt beträffande övergångsbestämmelser, anpassning av bilagorna , närmare bestämmelser för att kontrollera och övervaka att medlemsstaterna uppfyller målen , minimikraven och metoderna för att beräkna nivån på de finansiella garantierna, definitionen av ”mycket små volymer av WEEE” och ”mikroföretag med mycket små verksamhetsutrymmen”, hur registreringen och rapporteringen ska gå till och hur ofta rapporteringen ska göras samt ändringar av reglerna för rapportering om genomförandet av direktivet .

(28)	Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör bara gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(29)	Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges i bilaga VI del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs åtgärder som syftar till att skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga eller minska de negativa följderna av generering och hantering av WEEE samt minska resursanvändningens allmänna negativa påverkan och få till stånd en effektivisering av denna användning , i enlighet med artiklarna 1 och 4 i direktiv 2008/98/EG. I detta direktiv föreskrivs att alla aktörer som deltar i produktens livscykel ska förbättra sina miljöstandarder, och därigenom bidra till en hållbar produktion och återvinning

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Detta direktiv ska, om inte annat följer av punkt 3, tillämpas på alla elektriska och elektroniska produkter ▐.

2.   Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av de krav som föreskrivs i unionslagstiftning om säkerhet och hälsa, om kemikalier, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet (14) eller i särskild unionslagstiftning om avfallshantering och produktutformning.

3.   Detta direktiv ska inte tillämpas på ▐:

a)	Elektriska och elektroniska produkter som är nödvändiga för att skydda medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen, inbegripet vapen, ammunition och krigsmateriel avsedda för specifika militära ändamål.

b)	Elektriska och elektroniska produkter som utgör en del av en annan produkttyp som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde och som endast fungerar som en del av den produkten. ▐

c)	Storskaliga fasta installationer.

d)	Storskaliga stationära industriverktyg.

e)	Mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg och som uteslutande används yrkesmässigt.

f)	Transportmedel för personer eller varor.

g)	Fotovoltaiska paneler.

h)	Glödlampor.

i)	Implantat och infekterade medicintekniska produkter.

Kommissionen ska senast den … (15) och därefter vart femte år för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport i vilken detta direktivs tillämpningsområde undersöks, i synnerhet med avseende på om de fotovoltaiska panelerna ska omfattas av direktivet. I den del av rapporten som avser fotovoltaiska paneler ska det särskilt ses efter vilka nivåer på insamling och materialåtervinning som faktiskt uppnåtts. Kommissionen ska, på grundval av denna rapport, om så är lämpligt, lägga fram ett förslag.

▐

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

a)   ”elektriska och elektroniska produkter”: produkter som är beroende av elektrisk ström eller elektromagnetiska fält för att fungera korrekt samt produkter för generering, överföring och mätning av sådan ström och sådana fält, ▐ och som är avsedda att användas med en spänning på högst 1 000 volt växelström eller 1 500 volt likström.

b)   ”avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE)”: elektriska eller elektroniska produkter som enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG är avfall, inklusive alla komponenter, utrustningsdelar och förbrukningsvaror som utgör del av produkten då denna kasseras.

c)     medicinteknisk produkt :

en elektrisk eller elektronisk produkt som omfattas av rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter (16) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik (17).

d)   ”förebyggande”: förebyggande i den mening som avses i artikel 3.12 i direktiv 2008/98/EG.

e)   ”återanvändning”: återanvändning i den mening som avses i artikel 3.13 i direktiv 2008/98/EG.

f)   ”förberedelse för återanvändning”: förberedelse för återanvändning i den mening som avses i artikel 3.16 i direktiv 2008/98/EG.

g)   ”materialåtervinning”: materialåtervinning i den mening som avses i artikel 3.17 i direktiv 2008/98/EG.

h)   ”återvinning”: återvinning i den mening som avses i artikel 3.15 i direktiv 2008/98/EG.

i)   ”bortskaffande”: bortskaffande i den mening som avses i artikel 3.19 i direktiv 2008/98/EG.

j)   ”behandling”: behandling i den mening som avses i artikel 3.14 i direktiv 2008/98/EG.

k)   ”tillverkare”: varje fysisk eller juridisk person som, oberoende av försäljningsmetod, inklusive metoder för distanskommunikation i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (18),

i)	tillverkar elektriska och elektroniska produkter under eget namn eller varumärke eller låter utforma och tillverka elektriska eller elektroniska produkter och släpper ut produkterna på marknaden under eget namn eller varumärke,

ii)	under sitt eget namn eller varumärke återförsäljer produkter som tillverkats av andra leverantörer, varvid återförsäljaren inte ska betraktas som ”tillverkare” om tillverkarens varumärke förekommer på produkten i enlighet med led i, eller

iii)	är etablerad i unionen och yrkesmässigt släpper ut på marknaden elektriska och elektroniska produkter från tredjeland på unionsmarknaden.

Den som endast tillhandahåller finansiering enligt ett finansieringsavtal ska inte anses vara ”tillverkare”, såvida inte denna också agerar som tillverkare i den mening som avses i leden i, ii och iii.

l)   ”distributör”: varje fysisk och juridisk person i leveranskedjan som tillhandahåller elektriska och elektroniska produkter på marknaden .

m)   ”WEEE från privathushåll”: WEEE som kommer från privathushåll eller från handel, industri, institutioner eller andra källor, som på grund av sin beskaffenhet och kvantitet är likvärdigt det som kommer från privathushåll samt WEEE som kan ha använts som elektriska och elektroniska produkter av såväl privathushåll som andra användare än privathushåll .

n)   ”farligt avfall”: farligt avfall i den mening som avses i artikel 3.2 i direktiv 2008/98/EG om avfall.

o)   ”finansieringsavtal”: avtal eller arrangemang beträffande lån, leasing, hyrning eller avbetalningsköp som hänför sig till en produkt, oavsett om det följer av villkoren i det avtalet eller arrangemanget eller i ett parallellavtal eller -arrangemang att äganderätten till produkten kommer eller kan komma att överföras.

p)   ”tillhandahållande på marknaden”: varje leverans av en produkt för distribution, konsumtion eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis.

q)   ”utsläppande på marknaden”: tillhandahållande för första gången av en produkt på unionsmarknaden.

r)   ”avlägsnande”: varje manuell, mekanisk, kemisk eller metallurgisk behandling som resulterar i att farliga ämnen, beredningar och komponenter begränsas till ett identifierbart flöde eller till en identifierbar del av ett flöde i slutet av behandlingsprocessen. Ett ämne, en beredning eller en komponent ska anses identifierbar om det kan bevisas att den har behandlas på miljövänligt sätt.

s)   ”insamling”: insamling i den mening som avses i artikel 3.10 i direktiv 2008/98/EG om avfall.

t)   ”separat insamling”: insamling i den mening som avses i artikel 3.11 i direktiv 2008/98/EG om avfall.

u)     ”storskaliga fasta installationer” :

en särskild kombination av ett flertal typer av apparater och i förekommande fall andra anordningar som monteras och installeras permanent på en på förhand fastställd plats, vilket inte inbegriper belysningsprodukter.

v)     ”storskaliga stationära industriverktyg” :

en helhet av maskiner, utrustning och/eller komponenter avsedda att användas tillsammans inom industrin för att utföra en bestämd uppgift, vilka installeras av experter och befinner sig på samma ställe under hela användningsfasen.

w)     ”mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg” :

en maskin vars användning kräver antingen mobilitet under arbetet eller kontinuerlig eller delvis kontinuerlig förflyttning mellan en rad fasta arbetsstationer, eller som inte flyttas under användningen, men som kan vara utrustad för att lättare kunna flyttas från en plats till en annan.

x)     ”transportmedel” :

ett fordon som används för transport av personer eller varor, t.ex. bilar, bussar, lastbilar, spårvagnar, tåg, fartyg och flygplan.

y)     ”fotovoltaiska paneler” :

fotovoltaiska paneler som är avsedda att användas i ett system och som utformats, monterats och installerats för permanent drift på en fastställd plats för elproduktion i offentligt, kommersiellt och privat syfte.

Artikel 4

Utformning av produkter

Medlemsstaterna ska, i enlighet med unionens lagstiftning om produktutformning, inbegripet 2009/125/EG, uppmuntra samarbete mellan tillverkare och materialåtervinningsföretag samt åtgärder som ska vidtas för att främja sådan utformning och tillverkning av elektriska och elektroniska produkter som syftar till lättare återanvändning, nedmontering och återvinning av WEEE, dess beståndsdelar och material. Åtgärderna får inte utgöra hinder för den inre marknadens funktion. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder så att tillverkarna inte genom särskilda konstruktionsegenskaper eller tillverkningsprocesser förhindrar att WEEE återanvänds, såvida inte särskilda konstruktionsegenskaper eller tillverkningsprocesser har avgörande fördelar, till exempel med hänsyn till skyddet av miljön och/eller säkerhetskrav. Ekodesignkrav som underlättar återanvändning, nedmontering och återvinning av WEEE och minskar utsläppen av farliga ämnen ska fastställas senast den 31 december 2014 inom ramen för genomförandebestämmelserna antagna i enlighet med direktiv 2009/125/EG.

Artikel 5

Separat insamling

1.   ▐ För att WEEE i hög grad ska insamlas separat och alla typer av WEEE behandlas på ett korrekt sätt , särskilt vad gäller kyl- och frysutrustning som innehåller ozonnedbrytande ämnen och fluorerade växthusgaser, lampor som innehåller kvicksilver och mindre apparater, ska medlemsstaterna se till att allt WEEE samlas in separat och inte blandas med skrymmande eller osorterat hushållsavfall samt att obehandlat WEEE inte bränns eller deponeras .

2.   För WEEE från privathushåll ska medlemsstaterna se till att

a)	det har inrättats system som gör det möjligt för slutanvändarna och distributörerna att åtminstone avgiftsfritt återlämna sådant avfall. Medlemsstaterna ska se till att det i synnerhet i förhållande till befolkningstätheten finns ett nödvändigt antal insamlingsanläggningar som är lätt tillgängliga,

b)

distributörer som tillhandahåller en ny produkt är ansvariga för att sådant avfall kan återlämnas till distributören åtminstone avgiftsfritt på lika för lika basis, under förutsättning att den återlämnade produkten är av samma typ och har fyllt samma funktion som den tillhandahållna produkten. Medlemsstaterna får göra undantag från denna bestämmelse, under förutsättning att det inte blir svårare för slutanvändarna att återlämna WEEE och att dessa system är kostnadsfria för slutanvändarna. Medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet ska informera kommissionen om detta,

c)	utan att det påverkar bestämmelserna i leden a och b, tillverkarna får tillåtelse att inrätta och driva enskilda och/eller kollektiva system för återlämnande av WEEE från privathushåll, förutsatt att dessa står i överensstämmelse med syftet för detta direktiv,

d)

med beaktande av nationella och inom unionen gällande hälso- och säkerhetsstandarder se till att det på de återlämningsställen som avses i leden a och b är möjligt att vägra att återta WEEE som på grund av kontaminering innebär en hälso- eller säkerhetsrisk för personalen. Medlemsstaterna ska göra särskilda arrangemang för sådana WEEE.

Medlemsstaterna får fastställa särskilda system för återlämnande av WEEE i enlighet med a och b om produkterna inte innehåller de väsentliga komponenterna eller om produkterna innehåller annat avfall än WEEE.

3.   För annat WEEE än WEEE från privathushåll ska medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13, säkerställa att tillverkarna eller en tredje part som handlar för deras räkning ser till att sådant avfall samlas in.

Artikel 6

Bortskaffande och transport av insamlat WEEE

1.   Medlemsstaterna ska förbjuda bortskaffande av obehandlat WEEE som samlats in separat och övervaka efterlevnaden av detta förbud .

2.   Medlemsstaterna ska säkra att insamlingen och transporten av WEEE som samlas in separat görs på ett sådant sätt att möjligheterna till återanvändning och materialåtervinning optimeras och att spridningen av farliga ämnen begränsas optimalt. För att maximera återanvändningen av apparater i deras helhet ska medlemsstaterna också se till att insamlingssystemen gör det möjligt att avskilja återanvändbara apparater från separat insamlat WEEE vid insamlingspunkterna, före eventuell transport.

Artikel 7

Insamlingsmål

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 ska varje medlemsstat se till att från och med 2016 minst 85 % av WEEE i dess territorium samlas in .

Varje medlemsstat ska se till att från och med 2012 minst 4 kg per capita av WEEE eller samma mängd WEEE i vikt som samlades in i den medlemsstaten under 2010 samlas in, om den mängden är större.

Medlemsstaterna ska se till att mängden WEEE som samlas in gradvis ökas under åren 2012–2016.

Medlemsstaterna får sätta upp mer långtgående individuella insamlingsmål och ska i så fall rapportera detta till kommissionen.

Insamlingsmålen ska uppnås årligen.

Medlemsstaterna ska överlämna förbättringsplaner till kommissionen senast den … (19).

2.     För att fastslå att den lägsta insamlingsnivån har uppnåtts ska medlemsstaterna se till att relevanta aktörer årligen, utan kostnad för medlemsstaterna och i enlighet med artikel 16, lämnar information om WEEE som har

a)	förberetts för återanvändning eller skickats till behandlingsanläggningarna av aktörerna,

b)	lämnats in till insamlingsanläggningar i enlighet med artikel 5.2 a,

c)	lämnats in till distributörerna i enlighet med artikel 5.2 b,

d)	samlats in separat av tillverkare eller tredje part som handlar för deras räkning eller

e)	samlats in separat på annat sätt.

3.   Övergångsbestämmelser får antas för perioden fram till och med den 31 december 2015, genom delegerade akter i enlighet med artikel 19 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 20 och 21, för att hantera svårigheter som medlemsstater ställs inför när det gäller att uppfylla målen på grund av särskilda nationella förhållanden.

4.    Kommissionen ska senast den 31 december 2012 genom delegerade akter i enlighet med artikel 19 och på de villkor som anges i artiklarna 19 och 20 anta en gemensam metod för att fastställa mängden WEEE som genereras uttryckt i vikt i varje medlemsstat . Denna metod ska omfatta närmare bestämmelser om tillämpnings- och beräkningsmetoder för att kontrollera att de mål som fastställs i punkt 1 efterlevs.

▐

5.   På grundval av en rapport från kommissionen, vilken om så är lämpligt ska åtföljas av ett förslag, ska Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2012 se över den insamlingsnivå och det måldatum som avses i punkt 1, bland annat för att möjligen fastställa en separat insamlingsnivå för kyl- och frysutrustning, lampor, inbegripet glödlampor, och mindre apparater .

Artikel 8

Behandling

1.   Medlemsstaterna ska se till att allt separat insamlat WEEE behandlas.

Kommissionen ska, senast den … (20) begära att de europeiska standardiseringsorganisationerna tar fram och antar europeiska standarder för insamling, lagring, transport, behandling, materialåtervinning och reparation av WEEE samt förberedelse för återanvändning. Dessa standarder ska återspegla den tekniska utvecklingsnivån.

Hänvisningar till dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Insamling, lagring, transport, behandling, materialåtervinning och reparation av WEEE samt förberedelse för återanvändning ska genomföras i råvarubesparande syfte för att värdefulla resurser i elektriska och elektroniska produkter ska kunna materialåtervinnas och råvaruförsörjningen i unionen förbättras.

2.   Annan behandling än förberedelse för återanvändningen ska minst omfatta avlägsnande av alla vätskor samt selektiv behandling i enlighet med bilaga III.

3.   Medlemsstaterna ska se till att tillverkare eller tredje part som handlar för deras räkning inrättar system för återvinning av WEEE och att de använder bästa tillgängliga teknik. Tillverkarna får inrätta systemen enskilt och/eller kollektivt. Medlemsstaterna ska se till att alla inrättningar eller företag som bedriver insamlings- och behandlingsverksamhet lagrar och behandlar WEEE i enlighet med de tekniska krav som anges i bilaga IV.

4.   ▐ För att införa annan behandlingsteknik som säkerställer samma skyddsnivå för människors hälsa och för miljön ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 19 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 20 och 21 anta ändringar av bilaga III . Kommissionen ska snarast möjligt bedöma om noteringen om kretskort i mobiltelefoner och bildskärmar med flytande kristaller ska ändras. Kommissionen ska utvärdera om bilaga III behöver ändras så att även relevanta nanomaterial tas upp i den.

5.   För att skydda miljön får medlemsstaterna fastställa minimikvalitetsnormer för behandlingen av insamlat WEEE.

Medlemsstater som väljer sådana kvalitetsnormer ska underrätta kommissionen, som ska offentliggöra dessa normer.

6.   Medlemsstaterna ska uppmuntra inrättningar eller företag som utför behandlingsverksamhet att införa certifierade miljöförvaltningssystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS) (21).

Artikel 9

Tillstånd och inspektion

1.   Medlemsstaterna ska se till att alla inrättningar eller företag som utför behandlingsverksamhet får tillstånd från behöriga myndigheter, i enlighet med artikel 23 i direktiv 2008/98/EG.

2.   Det undantag från de tillståndskrav som anges i artikel 24.b i direktiv 2008/98/EG får tillämpas på återvinningsverksamhet avseende WEEE om de behöriga myndigheterna genomför en inspektion före registreringen för att säkerställa att artikel 13 i det direktivet följs.

Vid denna inspektion ska följande kontrolleras:

a)	Vilken typ och vilka mängder av avfall som ska behandlas.

b)	allmänna tekniska krav som ska uppfyllas.

c)	De säkerhetsåtgärder som ska vidtas.

Inspektionen ska genomföras minst en gång per år och medlemsstaterna ska överlämna resultaten till kommissionen.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att det tillstånd eller den registrering som avses i punkterna 1 och 2 innehåller alla de villkor som behövs för att kraven i artikel 8.2, 8.3 och 8.5 ska anses vara uppfyllda samt för att de återvinningsmål som fastställs i artikel 11 ska kunna uppnås.

Artikel 10

Transport av WEEE

1.   Behandlingen får även genomföras utanför den berörda medlemsstaten eller utanför unionen under förutsättning att transporten av WEEE sker i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (22).

2.   WEEE som exporteras utanför unionen i enlighet med förordning (EG) nr 1013/2006, och kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 av den 29 november 2007 om export för återvinning av visst avfall som förtecknas i bilaga III eller IIIA till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 till vissa länder som inte omfattas av OECD-beslutet om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall (23), ska bara räknas som ett uppfyllande av skyldigheterna och målen i artikel 11 i detta direktiv om exportören genom att presentera hållbara bevis före exporten kan påvisa att återvinningen, förberedelsen för återanvändning och materialåtervinningen kommer att ske under förhållanden som motsvarar kraven i detta direktiv. Efter det att återvinningen, förberedelsen för återanvändning eller materialåtervinningen ägt rum, ska det bekräftas att dessa motsvarande krav har iakttagits.

3.     Medlemsstaterna ska inte tillåta transport av några elektriska och elektroniska produkter avsedda för återanvändning såvida inte en behörig identifierbar fysisk eller juridisk person har utfärdat ett certifikat som intygar att de är funktionsdugliga och att detta styrks genom en märkning.

4.    För att tillåta att behandling genomförs utanför unionen på likvärdig skyddsnivå ska kommissionen senast den …  (24) genom delegerade akter i enlighet med artikel 19, och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 20 och 21, anta tillämpningsföreskrifter beträffande punkterna 1 och 2, särskilt kriterier för att bedöma huruvida det föreligger likvärdiga villkor.

▐

Artikel 11

Återvinningsmål

1.   När det gäller allt WEEE som har samlats in separat och skickats för behandling i enlighet med artiklarna 8, 9 och 10 eller för förberedelse för återanvändning ska medlemsstaterna se till att följande minimimål uppnås av tillverkarna senast den 31 december 2011:

a)	För WEEE som omfattas av kategorierna 1 och 4 i bilaga IA ska — 85 % återvinnas ▐, — 75 % ▐ materialåtervinnas , och — 5 % förberedas för återanvändning .

b)	För WEEE som omfattas av kategori 2 i bilaga IA ska — 80 % återvinnas, ▐ — 65 % materialåtervinnas , och — 5 % förberedas för återanvändning .

c)	För WEEE som omfattas av kategori 3 i bilaga IA ska — 75 % återvinnas, och — 50 % materialåtervinnas.

d)	För WEEE som omfattas av kategori 5 i bilaga IA ska — 75 % återvinnas, ▐ — 50 % materialåtervinnas , och — 5 % förberedas för återanvändning .

e)	För WEEE som omfattas av kategori 6 i bilaga IA ska — 85 % återvinnas, — 75 % materialåtervinnas, och — 5 % förberedas för återanvändning.

f)	För gasurladdningslampor ska 80 % materialåtervinnas.

2.   Målen ska beräknas som procentuella andelar av vikten av det WEEE som samlas in separat och skickas till återvinningsanläggningar och effektivt återvinns, återanvänds och materialåtervinns . Lagring, sortering och förbehandling vid återvinningsanläggningar ska inte ingå i beräkningarna av huruvida målen har uppnåtts.

3.   Medlemsstaterna ska för att beräkna dessa mål se till att tillverkare, eller tredje part som handlar för deras räkning, för ett register över mängden använda elektriska och elektroniska produkter, WEEE, deras komponenter, material eller ämnen när de kommer in i och när de lämnar behandlingsanläggningen och när de kommer in i och när de lämnar (i procent av helheten) återvinnings- eller materialåtervinningsanläggningen.

4.   Medlemsstaterna ska främja utvecklingen av ny teknik för återvinning, materialåtervinning och behandling.

Artikel 12

Finansiering av hanteringen av WEEE från privathushåll

1.   Medlemsstaterna ska se till att tillverkarna sörjer för åtminstone finansieringen av insamling, behandling, återvinning och miljövänligt bortskaffande av WEEE från privathushåll som lämnats vid insamlingsanläggningar, vilka upprättats i enlighet med artikel 5.2. Dessutom ska medlemsstaterna i lämpliga fall se till att, för att förbättra insamlingen av WEEE, tillräckliga ekonomiska medel uppbringas i enlighet med principen om att förorenaren betalar (där förorenaren anses vara återförsäljare, konsument och tillverkare, men inte skattebetalare i allmänhet) vid den tidpunkt då nya elektriska och elektroniska produkter säljs, för att täcka kostnaderna för insamling av WEEE från hushåll, inklusive kostnaderna för att driva insamlingsanläggningarna och tillhörande informationskampanjer om hanteringen av WEEE . Dessa ekonomiska resurser ska endast göras tillgängliga för aktörer som enligt lag är skyldiga att samla in WEEE.

När sådana operatörers kostnader till fullo ersätts genom ekonomiska medel som insamlats i enlighet med första stycket, ska de, oberoende av om de är kommuner och privata aktörer som fungerar som insamlingspunkter, lämna över allt insamlat WEEE till tillverkaransvarssystem.

Finansieringen för insamling av WEEE från hushållen till insamlingsanläggningar ska inte ingå i det finansiella ansvar som föreskrivs för enskilda tillverkare i punkt 2.

Ytterligare bestämmelser om beräkningsmetoder för kostnaderna för insamling och insamlingsstrukturer får fastställas av medlemsstaterna.

2.   För produkter som släppts ut på marknaden efter den 13 augusti 2005 ska varje tillverkare vara ansvarig för finansieringen av de verksamheter i punkt 1 som avser avfall som härrör från dennes egna produkter. Tillverkaren får välja mellan att uppfylla detta åliggande individuellt eller genom att delta i ett kollektivt system. En tillverkare får uppfylla sina åtaganden genom antingen den ena eller en kombination av dessa båda metoder. Kollektiva system ska införa skilda avgifter för tillverkare utifrån hur enkelt produkterna och det strategiska råmaterial de innehåller kan återvinnas.

Medlemsstater ska se till att en tillverkare, när denne släpper ut en produkt ut på marknaden, lämnar en garanti som visar att behandlingen av all WEEE kommer att finansieras samt att tillverkare klart märker sina produkter i enlighet med artikel 15.2. Denna garanti ska säkerställa att de verksamheter i punkt 1 som avser produkter blir finansierade. Garantin får bestå i att tillverkaren deltar i lämpliga system för finansiering av behandlingen av WEEE, eller av en materialåtervinningsförsäkran eller ett spärrat konto. Kravet på en finansiell garanti för uttjänta produkter ska beräknas så att de faktiska kostnaderna för en tillverkares uttjänta produkt internaliseras med beaktande av behandlings- och materialåtervinningsstandarder som avses i artikel 8.

3.     För att möjliggöra ett harmoniserat tillvägagångssätt för uppfyllelse av kraven på finansiella garantier i punkt 2 ska kommissionen senast den … (25), genom delegerade akter i enlighet med artikel 19 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 20 och 21, fastställa minimikraven och metoderna för att beräkna nivån på dessa garantier samt skapa riktlinjer för verifiering och granskning av dem.

Dessa minimikrav ska säkerställa åtminstone följande:

a)	Garantin ska internalisera de faktiska kostnaderna för en tillverkares uttjänta produkt, med beaktande av behandlings- och materialåtervinningsstandarderna.

b)	Den kostnad som härrör från kraven på en tillverkare vältras inte över på andra aktörer.

c)	Garantin kommer att finnas kvar och kan användas för att fullgöra skyldigheter i fråga om materialåtervinning vilka insolventa tillverkare inte fullgjort.

4.   Ansvaret för finansieringen av kostnaderna för hanteringen av WEEE från produkter som släppts ut på marknaden före den 13 augusti 2005 (nedan historiskt avfall), ska bäras av ett eller flera system som alla tillverkare som finns på marknaden när kostnaderna uppstår proportionellt ska bidra till, till exempel i förhållande till deras respektive andel av de olika produktmarknaderna.

5.     Medlemsstaterna ska se till att tillverkare, eller tredje parter som handlar för deras räkning, årligen rapporterar till dem om finansieringen av och kostnaderna för insamling, behandling och bortskaffande samt om dessa systems effektivitet.

Artikel 13

Finansiering när det gäller WEEE från andra användare än privathushåll

1.   Medlemsstaterna ska se till att tillverkarna sörjer för finansieringen av kostnaderna för insamling, behandling, återvinning och miljövänligt bortskaffande av WEEE från andra användare än privathushåll och som härrör från produkter som har släppts ut på marknaden efter den 13 augusti 2005.

När det gäller historiskt avfall som ersätts av nya produkter som är av samma typ eller av nya produkter som fyller samma funktion ska kostnaderna finansieras av tillverkarna av dessa produkter när de tillhandahåller dem. Medlemsstaterna får alternativt föreskriva att även andra användare än privathushåll helt eller delvis ska vara ansvariga för denna finansiering.

När det gäller annat historiskt avfall ska kostnaderna finansieras av andra användare än privathushåll.

2.   Tillverkare och andra användare än privathushåll får ingå avtal i vilka andra finansieringsmetoder fastställs, utan att det påverkar tillämpningen av detta direktiv.

Artikel 14

Insamlingssystem och information till användarna

▐

1.     För att öka användarnas medvetenhet ska medlemsstaterna säkerställa att distributörer inrättar lämpliga insamlingssystem för mycket små volymer av WEEE. Sådana insamlingssystem ska

a)	göra det möjligt för slutanvändarna att bortskaffa denna typ av avfall på en tillgänglig och väl synlig insamlingspunkt i återförsäljarens affär,

b)	ålägga återförsäljare att ta tillbaka mycket små volymer av WEEE utan avgift när de levererar mycket små volymer elektriska och elektroniska produkter,

c)	inte innebära någon avgift för slutanvändarna när de bortskaffar avfallet, och inte heller något krav på att köpa en ny produkt av samma typ.

Medlemsstaterna ska se till att första stycket b och c också gäller för distansförsäljare, dvs. fysiska eller juridiska personer som, med hjälp av teknik för distanskommunikation i enlighet med direktiv 97/7/EG släpper ut på marknaden eller tillhandahåller elektriska och elektroniska produkter. De insamlingssystem som inrättas av distansförsäljare ska göra det möjligt för slutanvändare att återlämna mycket små mängder WEEE, utan att dessa användare drabbas av några avgifter, inbegripet leverans- eller portoavgifter.

Kommissionen ska senast den … (26), genom delegerade akter i enlighet med artikel 19 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 20 och 21, anta en definition av ”mycket små volymer av WEEE” med beaktande av risken för att sådant avfall inte samlas in separat på grund av dess mycket små dimensioner.

Skyldigheten i denna punkt ska inte tillämpas på mikroföretag med mycket små verksamhetsutrymmen. Kommissionen ska senast den … (26), genom delegerade akter i enlighet med artikel 19 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 20 och 21, för detta direktivs syfte, anta en definition av mikroföretag med mycket små verksamhetsutrymmen.

2.   Medlemsstaterna ska se till att användarna av elektriska och elektroniska produkter i privathushåll får tillgång till all nödvändig information om följande:

a)	Skyldigheten att inte längre bortskaffa WEEE som osorterat kommunalt avfall och att samla in sådant WEEE separat.

b)	De system för återlämnande och insamling som de har tillgång till , varvid samordningen av information om samtliga återlämningsställen som står till deras förfogande ska främjas, oavsett vilken tillverkare som inrättat dem .

c)	Användarnas egen roll i återanvändningen, materialåtervinningen och de övriga formerna av återvinning av WEEE.

d)	De potentiella effekterna på miljön och människors hälsa till följd av förekomsten av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter.

e)	Innebörden av den symbol som visas i bilaga V.

3.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder så att konsumenterna bidrar till insamling och återanvändning av WEEE och för att uppmuntra dem att underlätta återanvändning, behandling och återvinning.

4.   För att minimera bortskaffandet av WEEE som osorterat kommunalt avfall och för att underlätta att detta insamlas separat ska medlemsstaterna se till att tillverkarna på ett lämpligt sätt, i enlighet med Europastandard EN 50419 (27), märker sådana elektriska och elektroniska produkter som släppts ut på marknaden med den symbol som visas i bilaga V. I undantagsfall ska symbolen, om det behövs på grund av produktens storlek eller funktion, tryckas på den elektriska eller elektroniska produktens förpackning, bruksanvisning och garanti.

5.   Medlemsstaterna får kräva att tillverkare och/eller distributörer tillhandahåller en del av eller all den information som det hänvisas till i punkterna 2–4, t.ex. i bruksanvisningen eller vid försäljningsstället , eller genom informationskampanjer för allmänheten .

Artikel 15

Information till behandlingsanläggningarna

1.   I syfte att underlätta användningen samt korrekt och miljövänlig behandling av WEEE, inbegripet underhåll, uppgradering, återanvändning, förberedelse för återanvändning, reparation och materialåtervinning, ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att tillverkarna gratis tillhandahåller information om återanvändning och behandling för varje typ av ny elektrisk och elektronisk produkt som släppts ut på marknaden inom ett år efter det att produkten släppts ut på marknaden. Av denna information ska det framgå, i den utsträckning det är nödvändigt för att centren för återanvändning samt anläggningarna för behandling och materialåtervinning ska kunna uppfylla bestämmelserna i detta direktiv, vilka olika komponenter och material som ingår i de elektriska och elektroniska produkterna, och var i dessa produkter det kan finnas farliga ämnen och preparat. Tillverkarna av elektriska och elektroniska produkter ska göra informationen tillgänglig för center för återanvändning samt anläggningar för behandling och materialåteranvändning i form av handböcker eller genom elektroniska media (t.ex. cd-rom eller Internettjänster).

2.   Medlemsstaterna ska se till att tillverkare av elektriska eller elektroniska produkter som släppts ut på marknaden är tydligt identifierbara genom märkning av produkterna. För att man entydigt ska kunna avgöra när en produkt släppts ut på marknaden ska det av märkningen även framgå att produkten släppts ut på marknaden efter den 13 augusti 2005. Europastandard EN 50419 ska tillämpas för detta ändamål.

Artikel 16

Registrering, information och rapportering

1.   Medlemsstaterna ska skapa ett register i enlighet med punkt 2 över tillverkare som tillhandahåller elektriska och elektroniska produkter genom distansförsäljning.

Registret ska användas för att kontrollera efterlevnaden av de finansiella skyldigheterna enligt artiklarna 12 och 13.

2.   Medlemsstaterna ska se till att alla tillverkare på deras territorier genom elektroniska medier kan föra in all relevant information i det nationella registret, som rapporteringskrav och avgifter, och redogöra för sin verksamhet i andra medlemsstater.

Registren ska vara driftskompatibla så att det är möjligt att utbyta information, bland annat om de kvantiteter elektriska och elektroniska produkter som släpps ut på de nationella marknaderna samt information som möjliggör penningöverföringar i samband med överföringar inom unionen av produkter eller WEEE.

3.     Varje medlemsstat ska se till att en tillverkare som släpper ut elektriska och elektroniska produkter på sitt territorium och som inte har ett säte i medlemsstaten kan utse ett i medlemsstaten bosatt juridiskt ombud att fullgöra tillverkarens skyldigheter enligt detta direktiv.

4.    För att systemet för registrering, information och rapportering ska fungera smidigt ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 19 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 20 och 21, bestämma hur registreringen och rapporteringen ska gå till och hur ofta rapporteringen ska göras. Registreringen och rapporteringen ska omfatta åtminstone följande uppgifter:

a)	Information om mängden elektriska och elektroniska produkter som släppts ut på marknaden.

b)	Produkttyp.

c)

Märke.

d)	Kategorier.

e)	I tillämpliga fall, garantin.

5.   Det ska vara möjligt för registret att agera genom ordningar för kollektivt tillverkaransvar enligt artikel 12.2.

6.   Medlemsstaterna ska varje år insamla information, inklusive årliga dokumenterade bedömningar, om vilka kvantiteter och kategorier av elektriska och elektroniska produkter som släppts ut på marknaden, samlats in genom alla kanaler, återanvänts, materialåtervunnits och återvunnits inom medlemsstaten samt om separat insamlat exporterat WEEE, uttryckt i vikt.

7.   Vart tredje år ska medlemsstaterna till kommissionen sända en rapport om genomförandet av detta direktiv och om den information som avses i punkt 5. Rapporten om genomförandet ska utarbetas på grundval av ett frågeformulär i enlighet med kommissionens beslut 2004/249/EG av den 11 mars 2004 om ett frågeformulär för medlemsstaternas rapportering om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) (28) och kommissionens beslut 2005/369/EG av den 3 maj 2005 om regler för övervakningen av om medlemsstaterna följer bestämmelserna och om fastställande av dataformat för Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (29) . Rapporten ska vara kommissionen tillhanda inom nio månader efter det att den treårsperiod som den omfattar har löpt ut.

Den första treårsrapporten ska omfatta perioden 20xx–20xx.

Kommissionen ska inom nio månader efter det att den mottagit rapporterna från medlemsstaterna offentliggöra en rapport om genomförandet av detta direktiv.

Artikel 17

Identifiering av ekonomiska aktörer

Medlemsstaterna ska inrätta system som säkerställer att information erhålls med vars hjälp tillsynsmyndigheter, tillverkare och distributörer kan identifiera

a)	alla ekonomiska aktörer som har levererat elektriska och elektroniska produkter till dem, och

b)	alla ekonomiska aktörer till vilka de har levererat elektriska och elektroniska produkter.

Artikel 18

Anpassning till vetenskaplig och teknisk utveckling

För att anpassa artikel 16.7 och bilagorna till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen får kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 20 och 21 .

Innan bilagorna ändras ska kommissionen bland annat samråda med tillverkare av elektriska och elektroniska produkter, materialåtervinningsföretag, behandlingsaktörer och miljöorganisationer samt fackliga organisationer och konsumentorganisationer.

▐

Artikel 19

Utövande av delegering

1.     Befogenheten att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7, 8, 10, 12, 14, 16, 18 och 23 ska ges till kommissionen på obestämd tid.

2.     Så snart kommissionen antagit en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet.

3.     Befogenheterna att anta delegerade akter ska ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 20 och 21.

Artikel 20

Återkallande av delegering

1.     Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7, 8, 10, 12, 14, 16, 18 och 23 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2.     Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen inom en rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas samt skälen för detta.

3.     Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan omedelbart eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 21

Invändningar mot delegerade akter

1.     Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på två månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period förlängas med två månader.

2.     Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av den period som avses i punkt 1 har invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft på den dag som anges i den.

Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft före utgången av denna period om både Europaparlamentet och rådet har meddelat kommissionen att de inte tänker invända.

3.     Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot den delegerade akten inom den period som avses i punkt 1 ska den inte träda i kraft. Den institution som invänder mot en delegerad akt ska ange skälen för detta.

Artikel 22

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om påföljder för överträdelser av nationella bestämmelser som antas till följd av detta direktiv och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den dag som anges i artikel 24 och därefter utan dröjsmål alla ändringar som gäller dem.

Artikel 23

Inspektion och övervakning

1.   Medlemsstaterna ska sörja för lämpliga inspektions- och övervakningsåtgärder för att kontrollera att detta direktiv genomförs på lämpligt sätt.

Inspektionsåtgärderna ska minst omfatta de angivna mängderna av elektriska och elektroniska produkter som släppts ut på marknaden, för att kontrollera omfattningen av de finansiella garantierna enligt artikel 12.2, export av WEEE utanför unionen i enlighet med förordning (EG) nr 1013/2006 och verksamheten vid behandlingsanläggningar i enlighet med direktiv 2008/98/EG och bilaga III till detta direktiv.

2.   Medlemsstaterna ska se till att transporter av begagnade elektriska och elektroniska produkter som misstänks vara WEEE sker i enlighet med de minimikrav ▐ som anges i bilaga II och övervaka att transporterna sker i enlighet därmed .

3.    För att inspektionen och övervakningen ska fungera tillfredsställande får kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 19 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 20 och 21 anta kompletterande regler för inspektion och övervakning ▐.

▐

4.     Medlemsstaterna ska upprätta ett nationellt register över godkända insamlings- och behandlingsanläggningar. Endast de anläggningar vars operatörer uppfyller kraven i artikel 8.3 får föras in i det nationella registret. Medlemsstaterna ska offentliggöra innehållet i registret.

5.     Anläggningsoperatörerna ska årligen för de behöriga myndigheterna lägga fram bevis på att de uppfyller kraven i direktivet och ska i enlighet med punkterna 6 och 7 för de behöriga myndigheterna lägga fram rapporter, för att anläggningen ska få behålla sin status som godkänd behandlingsanläggning.

6.     Operatörer för insamlingsanläggningar ska årligen till de behöriga myndigheterna lägga fram rapporter, så att nationella myndigheter kan jämföra mängden insamlat WEEE med den mängd WEEE som verkligen överförs till återvinnings- eller materialåtervinningsanläggningar. WEEE ska överföras uteslutande till godkända återvinnings- och behandlingsanläggningar.

7.     Operatörer för behandlingsanläggningar ska årligen till de behöriga myndigheterna lägga fram rapporter, så att nationella myndigheter kan jämföra den mängd WEEE som tas tillbaka från ägare eller godkända insamlingsanläggningar med den mängd WEEE som verkligen återvinns, materialåtervinns eller, i enlighet med artikel 10, exporteras.

8.     Medlemsstaterna ska se till att WEEE uteslutande överlämnas till registrerade och godkända anläggningar för insamling, återvinning eller materialåtervinning.

Artikel 24

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska senast den … (30) sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2, 3, 5, 6, 7, 11, 14, 16, 22, 23 och bilaga II. De ska till kommissionen genast överlämna texterna till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 12.2 i detta direktiv, så att varje tillverkare enbart finansierar verksamhet som avser avfall som härrör från sina egna produkter, utsläppta på marknaden efter den 13 augusti 2005, och att lämpliga finansiella garantier i enlighet med artikel 12.2 tillhandahålls.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävts genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

3.   Under förutsättning att de mål som ställs upp i detta direktiv uppnås får medlemsstaterna införliva bestämmelserna i artiklarna 8.6 och 14.2 samt artikel 15 genom avtal mellan de behöriga myndigheterna och de berörda ekonomiska sektorerna. Sådana avtal ska uppfylla följande krav:

a)	Avtalen ska vara verkställbara.

b)	I avtalen ska målen med tillhörande tidsfrister anges.

c)	Avtalen ska offentliggöras i medlemsstatens officiella tidning eller i någon annan officiell handling som allmänheten har likvärdig tillgång till och ska överlämnas till kommissionen.

d)	De resultat som uppnås ska på de villkor som anges i avtalet övervakas regelbundet, rapporteras till de behöriga myndigheterna och kommissionen samt göras tillgängliga för allmänheten.

e)	De behöriga myndigheterna ska se till att det sker en granskning av vilka framsteg som görs enligt avtalet.

f)	Om avtalet inte följs ska medlemsstaterna genomföra de relevanta bestämmelserna i detta direktiv genom att anta lagar eller andra författningar.

4.     Utöver den översyn som anges i artiklarna 2 och 7 ska kommissionen senast den … (31) lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, som bygger på de erfarenheter som har gjorts vid tillämpningen av direktivet. Rapporten ska vid behov åtföljas av förslag till ändring av direktivet.

Artikel 25

Upphävande

Direktiv 2002/96/EG, ändrat genom de direktiv som anges i bilaga VI del A, ska upphöra att gälla från och med … (32), med undantag för artikel 5.5, som upphör att gälla den 31 december 2011, dock utan att detta påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och för tillämpning av direktivet som anges i bilaga VI del B. Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VII.

Artikel 26

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 27

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT C 306, 16.12.2009, s. 39.

(2)  EUT C 141, 29.5.2010, s. 55.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 3 februari 2011.

(4)  EUT L 37, 13.2.2003, s. 24.

(5)  EGT C 138, 17.5.1993, s. 5.

(6)  EUT L 312, 22.11.2008, s. 3.

(7)  EUT L 285, 31.10.2009, p. 10.

(8)  EUT L 37, 13.2.2003, s. 19.

(9)  EUT L 266, 26.9.2006, s. 1.

(10)  EUT L 286, 31.10.2009, s. 1.

(11)  EUT L 161, 14.6.2006, s. 1.

(12)  EUT L 24, 29.1.2008, s. 8.

(13)  EGT L 118, 27.4.2001, s. 41.

(14)  EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.

(15)   Fem år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(16)   EGT L 169, 12.7.1993, s. 1.

(17)   EGT L 331, 7.12.1998, s. 1.

(18)  EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.

(19)   18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(20)   6 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(21)  EUT L 342, 22.12.2009, s. 1.

(22)  EUT L 190, 12.7.2006, s. 1.

(23)  EUT L 316, 4.12.2007, s. 6.

(24)   18 månader efter det att detta direktiv har trätt ikraft.

(25)   12 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(26)   12 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(27)  Antogs av CENELEG i mars 2006.

(28)  EUT L 78, 16.3.2004, s. 56

(29)  EUT L 119, 11.5.2005, s. 13.

(30)  18 månader efter det att detta direktiv har trätt ikraft.

(31)   5 år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(32)  18 månader och en dag efter det att detta direktiv har trätt ikraft.

Torsdagen den 3 februari 2011
BILAGA IA

Kategorier av produkter för fastställande av de återvinningsmål som anges i artikel 11

1)	Kylapparater och radiatorer.

2)	Bildskärmar och monitorer.

3)

Lampor.

4)	Större apparater med undantag för kylapparater och radiatorer, bildskärmar och monitorer samt lampor. Större apparater är sådana apparater som i princip inte kan transporteras eller i princip är avsedda att stanna på den plats där de används under hela sin livslängd.

5)

Mindre apparater, med undantag för kylapparater och radiatorer, bildskärmar och monitorer samt lampor och IT- och telekommunikationsutrustning. Mindre apparater är sådana apparater som i princip kan transporteras och i princip inte är avsedda att stanna på den plats där de används under hela sin livslängd.

6)	Mindre IT- och telekommunikationsutrustning.

Torsdagen den 3 februari 2011
BILAGA IB

Icke uttömmande förteckning över produkter som omfattas av kategorierna i bilaga IA

1.     Kylapparater och radiatorer:

—

Kylskåp

—

Frysar

—	Varuautomater för kylda produkter

—	Luftkonditioneringsapparater

—	Oljeburna radiatorer och andra anordningar för värmeväxling som utnyttjar andra värmeöverföringsmedier än vatten (t.ex. värmepumpar och luftavfuktare)

2.     Bildskärmar och monitorer:

—	Bildskärmar

—	Tv-apparater

—	Digitala fotoramar

—

Monitorer

3.     Lampor:

—

Lysrör

—	Lågenergilampor

—	Högtrycksurladdningslampor inklusive högtrycksnatriumlampor och metallhalogenlampor

—	Lågtrycksnatriumlampor

—	Lysdiodlampor

4.     Större apparater:

—	Större apparater för matlagning och annan beredning av livsmedel (t.ex. kokplattor, spisar, ugnar, mikrovågsugnar, fast installerade kaffebryggare)

—	Spisfläktar

—	Större rengöringsapparater (t.ex. tvättmaskiner, torktumlare, diskmaskiner)

—	Större uppvärmningsapparater (t.ex. stora varmluftsfläktar, elektriska öppna spisar, system för uppvärmning av marmor och natursten samt andra större apparater för uppvärmning av rum, sängar och sittmöbler)

—	Större apparater för kroppsvård (t.ex. solarier, bastuaggregat, massagestolar)

—	Större IT- och telekommunikationsutrustning (t.ex. stordatorer, servrar, fast installerade nätverksanordningar och -apparater, skrivare, kopieringsapparater, mynttelefoner),

—	Större fritids- och sportutrustning (t.ex. sportutrustning med elektriska eller elektroniska komponenter, spelautomater)

—	Större belysningsarmaturer och annan utrustning för spridning eller kontroll av ljus

—	Större elektriska och elektroniska industriverktyg och industrimaskiner, med undantag för storskaliga fasta industriverktyg och mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg och som uteslutande används yrkesmässigt.

—	Större apparater för alstring eller överföring av ström (t.ex. generatorer, transformatorer, system för avbrottsfri kraftförsörjning, växelriktare)

—	Större medicintekniska produkter

—	Större övervaknings- och kontrollinstrument

—	Större mätinstrument och mätutrustning (t.ex. vågar, stationära maskiner)

—	Större apparater som automatiskt levererar produkter eller enklare tjänster (varuautomater, uttagsautomater, returautomater, fotoautomater)

5.     Mindre apparater:

—	Mindre apparater för matlagning eller annan beredning av livsmedel (t.ex. brödrostar, kokplattor, elektriska knivar, doppvärmare, skärverktyg)

—	Mindre rengöringsapparater (t.ex. dammsugare, strykjärn)

—	Ventilatorer, luftrenare

—	Mindre uppvärmningsapparater (t.ex. värmetäcken)

—	Klockor, armbandsur och andra anordningar för mätning av tid

—	Mindre apparater för kroppsvård (t.ex. rakapparater, tandborstar, hårtorkar, massageapparater)

—

Kameror

—	Hemelektronik (t.ex. radioapparater, förstärkare, bilradior, dvd-spelare)

—	Musikinstrument och ljudutrustning (t.ex. förstärkare, mixerbord, hörlurar och högtalare, mikrofoner)

—	Mindre belysningsarmaturer och annan utrustning för spridning eller kontroll av ljus

—	Leksaker (t.ex. modelljärnvägar, modellflygplan)

—	Mindre sportutrustning (t.ex. datorer för cykling, dykning, löpning, rodd)

—	Mindre fritidsutrustning (t.ex. spelkonsoler, fiske- och golfutrustning)

—	Elektriska och elektroniska verktyg inklusive trädgårdsredskap (t.ex. borrmaskiner, sågar, pumpar, gräsklippare)

—	Mindre apparater för alstring eller överföring av ström (t.ex. generatorer, batteriladdare, system för avbrottsfri kraftförsörjning, omvandlare)

—	Mindre medicintekniska produkter inklusive veterinärtekniska produkter,

—	Mindre övervaknings- och kontrollinstrument (t.ex. brandvarnare, värmeregulatorer, termostater, rörelsedetektorer, anordningar för övervakning, fjärrkontroller)

—	Mindre mätapparater (t.ex. vågar, visningsanordningar, avståndsmätare, termometrar)

—	Mindre varuautomater

6.     Mindre IT- och telekommunikationsutrustning:

—	Bärbara datorer

—	Minidatorer

—	Mindre IT- och telekommunikationsapparater (t.ex. persondatorer, skrivare, miniräknare, telefoner, mobiltelefoner, routrar, radioapparater, babyvakter, projektorer).

Torsdagen den 3 februari 2011
BILAGA II

Minimikrav för ▐ transporter av begagnade elektriska och elektroniska produkter

1.

För att kunna göra åtskillnad mellan en transport av elektriska och elektroniska produkter och en transport av WEEE, i de fall då innehavaren har angivit att han/hon har för avsikt att transportera eller att han/hon transporterar begagnade elektriska och elektroniska produkter och inte WEEE, ska medlemsstaternas myndigheterna begära in följande styrkande handlingar: a) En kopia av fakturan och köpeavtalet/avtalet om överföring av äganderätten för de elektriska och elektroniska produkterna, i vilket det ska anges att produkterna är avsedda för direkt återanvändning och fullt fungerande. b) Bevis för den bedömning eller testning som har gjorts, i form av en kopia av resultaten (testningsintyg, funktionsbevis) för varje produkt som ingår i sändningen och ett protokoll som innehåller den dokumentation som avses i punkt 2. c) Ett intygande från den som har organiserat transporten av de elektriska och elektroniska produkterna om att ingen av det material eller de produkter som ingår i sändningen är avfall i enlighet med definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG om avfall. d) Bevis för att förpackningen är tillräcklig och lasten lämpligt stuvad för att skydda de transporterade produkterna från skador under transporten, lastningen och lossningen. Leden a och b ska inte tillämpas om begagnade elektriska och elektroniska produkter returneras som en samlad försändelse med defekta produkter till tillverkaren inom ramen för garantin och i syfte att skickas tillbaka för återanvändning.

2.

För att säkra att de transporterade produkterna är elektriska och elektroniska produkter och inte WEEE ska medlemsstaterna kräva att det genomförs test och förs register enligt följande: Steg 1: Test a) Det ska utföras funktionstest och test beträffande förekomsten av farliga ämnen. Vilka test som ska utföras beror på vilken typ av elektriska och elektroniska produkter det är fråga om. För de flesta typerna av elektriska och elektroniska produkter är det tillräckligt med ett funktionstest som inriktas på de viktigaste funktionerna. b) Resultaten av utvärderingen och testningen ska dokumenteras. Steg 2: Dokumentation a) Dokumentationen ska fästas på ett säkert men inte permanent sätt på den elektriska eller elektroniska produkten ifråga (om denna är oförpackad) eller på förpackningen på ett sådant sätt att dokumentationen kan läsas utan att förpackningen behöver öppnas. b) Dokumentationen ska innehålla följande uppgifter: — Typ av produkt (produktnamn enligt bilaga IB och kategori enligt bilaga IA ) — Identifieringsnummer för produkten (typnummer) — Tillverkningsår (om känt): — Namn och adress till det företag som har kontrollerat funktionsdugligheten — Resultat av de test som beskrivs i steg 1: — Typ av test som har utförts

3.	Utöver de handlingar som krävs enligt punkt 1 ska varje sändning (dvs. varje container eller varje lastbil etc.) av begagnade elektriska och elektroniska produkter åtföljas av följande: a) Ett CMR-dokument b) En ansvarsförklaring från den som är ansvarig för sändningen.

4.

Om de handlingar som krävs enligt punkterna 1 och 3 saknas, eller om förpackningen inte uppfyller kraven eller lasten inte är lämpligt stuvad, vilket innehavaren av en för transport avsedd produkt ansvarar för, ska medlemsstaternas myndigheter förutsätta att det är fråga om farligt WEEE och att sändningen är olaglig. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna underrättas och sändningen ska hanteras i enlighet med artiklarna 24 och 25 i förordning (EG) nr 1013/2006. ▐

Torsdagen den 3 februari 2011
BILAGA III

Selektiv behandling av material och komponenter i WEEE i enlighet med artikel 8.2

1.

Åtminstone följande ämnen, preparat och komponenter ska avlägsnas från allt separat insamlat WEEE: — Kondensatorer som innehåller polyklorerade bifenyler (PCB) i enlighet med rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT) (1). — Komponenter som innehåller kvicksilver, t.ex. strömbrytare och bakgrundsbelysning. — Batterier. — Kretskort, allmänt i mobiltelefoner samt i andra apparater om kretskortets yta är större än 10 kvadratcentimeter. — Bläckpatroner, flytande och i krämform samt färgbläck. — Plast som innehåller bromerade flamskyddsmedel. — Asbestavfall och komponenter som innehåller asbest. — Katodstrålerör. — Freoner (CFC), halogenerade kolväten (HCFC), vätefluorkolföreningar (HFC) och kolväten (HC). — Gasurladdningslampor. — Bildskärmar med flytande kristaller (eventuellt tillsammans med höljet) som är större än 100 kvadratcentimeter och alla sådana som belyses bakifrån med gasurladdningslampor. — Utvändiga elektriska kablar. — Komponenter som innehåller eldfasta keramiska fibrer enligt beskrivningen i kommissionens direktiv 97/69/EG av den 5 december 1997 om anpassning till tekniska framsteg av rådets direktiv 67/548/EEG om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (2). — Komponenter som innehåller radioaktiva ämnen med undantag för komponenter under den tröskel för undantag som fastställs i artikel 3 i och bilaga I till rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (3). — Elektrolytiska kondensatorer som innehåller potentiellt skadliga ämnen (höjd > 25 mm, diameter > 25 mm eller ungefär samma volym). Sådana ämnen, preparat och komponenter ska bortskaffas eller återvinnas i enlighet med artikel 4 i direktiv 75/442/EEG.

2.

Följande komponenter av WEEE som samlats in separat ska behandlas enligt följande: — Katodstrålerör: Den fluorescerande ytbeläggningen ska avlägsnas. — Produkter som innehåller gaser som bryter ned ozon eller har en global uppvärmningspotential (GWP) som överstiger 15, t.ex. i skum och kylslingan: Gaserna ska avlägsnas och behandlas på ett korrekt sätt. Gaser som bryter ned ozon ska behandlas i enlighet med förordning (EG) nr 1005/2009. — Gasurladdningslampor: Kvicksilvret ska avlägsnas.

3.	Med beaktande av miljöaspekterna och önskvärdheten av återanvändning och materialåtervinning, ska punkterna 1 och 2 tillämpas på ett sådant sätt att miljövänlig återanvändning och materialåtervinning av komponenter eller hela apparater inte hindras.

---

(1)  EGT L 243, 24.9.1996, s. 31.

(2)  EGT L 343, 13.12.1997, s. 19.

(3)  EGT L 159, 29.6.1996, s. 1.

Torsdagen den 3 februari 2011
BILAGA IV

Tekniska krav enligt artikel 8.3

1.

Anläggningar för lagring (även tillfällig lagring) av WEEE före behandling (utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (1)): — Lämpliga områden med ogenomtränglig ytbeläggning utrustade med anordningar för uppsamling av spill samt vid behov spilloljekärl försedda med oljeavskiljare. — Lämpliga områden med väderbeständiga tak.

2.

Anläggningar för behandling av WEEE: — Vågar för att väga det behandlade avfallet. — Lämpliga områden med ogenomtränglig ytbeläggning och väderbeständiga tak utrustade med anordningar för uppsamling av spill samt vid behov spilloljekärl försedda med oljeavskiljare. — Lämpliga lagerutrymmen för nedmonterade, lösa delar. — Lämpliga behållare för lagring av batterier, kondensatorer som innehåller PCB/PCT samt annat farligt avfall, t.ex. radioaktivt avfall. — Utrustning för rening av vatten i enlighet med hälsovårds- och miljöbestämmelser.

---

(1)  EUT L 182, 16.7.1999, s. 1.

Torsdagen den 3 februari 2011
BILAGA V

Symbol för märkning av elektriska och elektroniska produkter

Symbolen för elektriska och elektroniska produkter som ska samlas in separat består av en överkryssad soptunna på hjul, enligt nedan. Symbolen ska tryckas på ett synligt ställe, vara tydligt läsbar och outplånlig.

Torsdagen den 3 februari 2011
BILAGA VI

Del A

Upphävt direktiv och ändringar av det i kronologisk ordning

(hänvisningar i artikel 25)

Direktiv 2002/96/EG	(EUT L 37, 13.2.2003, s. 24)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/108/EG	(EUT L 345, 31.12.2003, s. 106)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/34/EG	(EUT L 81, 20.3.2008, s. 65)

Del B

Tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning

(hänvisning i artikel 25)

Direktiv	Sista dag för införlivande
2002/96/EG	13 augusti 2004
2003/108/EG	13 augusti 2004
2008/34/EG	—

Torsdagen den 3 februari 2011
BILAGA VII

Jämförelsetabell (1)

Direktiv 2002/96/EG	Detta direktiv
Artikel 1	—
—	Artikel 1
Artikel 2.1	Artikel 2.1
Artikel 2.2	Artikel 2.2
—	Artikel 2.3, inledande mening
Artikel 2.3	Artikel 2.3 a
Artikel 2.1 (delar)	Artikel 2.3 b
—	Artikel 2.3 c
Bilaga IB punkt 5	Artikel 2.3 d
Bilaga IB punkt 8	Artikel 2.3 e
—	Artikel 2.4
Artikel 3 a–d	Artikel 3 a–d
—	Artikel 3 e
Artikel 3 e	Artikel 3 f
Artikel 3 f	Artikel 3 g
Artikel 3 g	Artikel 3 h
Artikel 3 h	Artikel 3 i
Artikel 3 i	Artikel 3 j
Artikel 3 j	Artikel 3 k
Artikel 3 k	Artikel 3 l
Artikel 3 l	—
—	Artikel 3 m
Artikel 3 m	Artikel 3 n
—	Artikel 3 o–s
Artikel 4	Artikel 4
Artikel 5.1–3	Artikel 5.1–3
—	Artikel 6.1
Artikel 5.4	Artikel 6.2
Artikel 5.5	—
—	Artikel 7
—	Artikel 8.1
Artikel 6.1 första och andra styckena och artikel 6.3	Artikel 8.2–4 första stycket och andra stycket första meningen
Bilaga II.4	Artikel 8.4 andra stycket andra meningen
Artikel 6.1 tredje stycket	Artikel 8.5
Artikel 6.6	Artikel 8.6
Artikel 6.2	Artikel 9.1–2
Artikel 6.4	Artikel 9.3
Artikel 6.5	Artikel 10.1–2
—	Artikel 10.3
Artikel 7.1	—
Artikel 7.2	Artikel 11.1
—	Artikel 11.2
Artikel 7.3 första stycket	Artikel 11.3
Artikel 7.3, andra stycket	—
Artikel 7.4	—
Artikel 7.5	Artikel 11.4
Artikel 8.1	Artikel 12.1
Artikel 8.2 första och andra styckena	Artikel 12.2 första och andra styckena
Artikel 8.2 tredje stycket	—
Artikel 8.3 första stycket	Artikel 12.3 första stycket
Artikel 8.3 andra stycket	—
Artikel 8.4	—
Artikel 9.1 första stycket	Artikel 13.1 första stycket
Artikel 9.1 andra stycket	—
Artikel 9.1 tredje stycket	Artikel 13.1 andra stycket
Artikel 9.1 fjärde stycket	Artikel 13.1 tredje stycket
Artikel 9.2	Artikel 13.2
—	Artikel 14.1
Artikel 10.1	Artikel 14.2
Artikel 10.2	Artikel 14.3
Artikel 10.3	Artikel 14.4
Artikel 10.4	Artikel 14.5
Artikel 11	Artikel 15
—	Artikel 16.1–4
Artikel 12.1 första stycket	Artikel 16.5
Artikel 12.1 andra, tredje och fjärde stycket	—
Artikel 12.2	Artikel 16.6
Artikel 13	Artikel 17
Artikel 14	Artikel 18
Artikel 15	Artikel 19
Artikel 16	Artikel 20.1 första stycket
—	Artikel 20.1 andra stycket
—	Artikel 20.2–3
Artikel 17.1–3	Artikel 21.1–3
Artikel 17.4	—
—	Artikel 22
Artikel 18	Artikel 23
Artikel 19	Artikel 24
Bilaga IA	—
Bilaga IB	—
—	Bilaga I
Bilagorna II–IV	Bilagorna II–IV
—	Bilaga V
—	Bilaga VI

---

(1)  Jämförelsetabellen har ännu inte ändrats för att återspegla parlamentets ståndpunkt. Den kommer att uppdateras när det finns en överenskommelse mellan parlamentet och rådet.