25.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 248/75

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och de nationella parlamenten: Översyn av EU:s budget”

KOM(2010) 700 slutlig

2011/C 248/13

Föredragande: Henri MALOSSE

Medföredragande: Gérard DANTIN

Den 19 oktober 2010 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i EUF-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och de nationella parlamenten: Översyn av EU:s budget”

KOM (2010) 700 slutlig.

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 31 maj 2011.

Vid sin 472:a plenarsession den 15–16 juni 2011 (sammanträdet den 16 juni 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 175 röster för, 2 röster emot och 5 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Översynen av EU:s budget handlar inte bara om siffror. Budgetöversynen är framför allt ett verktyg för att genomföra ett politiskt projekt. För närvarande har EU inte tillräckliga budgetmedel för att fullfölja vare sig sin politiska strategi eller sina åtaganden inom ramen för det nya Lissabonfördraget.

1.2   Den ekonomiska och finansiella kris som började i Förenta staterna har drabbat EU hårt och orsakat en dominoeffekt med växande budgetunderskott i de flesta medlemsstater. Detta har oundvikligen påverkat utarbetandet av budgetplanen för perioden 2014–2020, men Europeiska unionen får inte drabbas av denna situation.

1.3   Det krävs därför fantasi för att utarbeta en ”intelligent” budget som ger EU de medel unionen behöver för att uppnå sina mål utan att öka den totala skattebördan för medborgarna och företagen.

1.4   Principen om rättvist återflöde (”juste retour”) måste överges, eftersom den strider mot de värden som ligger i den europeiska integrationen, nämligen solidaritet och ömsesidiga fördelar. Det är däremot viktigt att tillämpa subsidiaritetsprincipen genom att se till att sådant som är ineffektivt och förlorat sin mening på nationell nivå förflyttas till EU-nivå. EESK välkomnar Europeiska kommissionens förslag om att återgå till principen om egna medel som kan skapas från grunden eller ersätta nationella skatter.

1.5   EU:s budget bör dessutom förstärkas och ha en hävstångseffekt. EESK förordar komplementaritet mellan de nationella budgetarna och den europeiska budgeten, vilket skulle göra det möjligt att uppnå stordriftsfördelar i arbetet med att uppnå EU:s stora politiska mål. EU:s åtgärder kommer också att bli mer effektiva genom ett mer systematiskt utnyttjande av lån från Europeiska investeringsbanken, offentlig-privata partnerskap och inrättandet av euroobligationer för investeringar.

1.6   För att visa att en euro kan utnyttjas bättre på EU-nivå måste EU drastiskt förändra sina förfaranden, som är alltför betungande i dagsläget, och fokusera sina insatser på projekt som är synliga för medborgarna.

1.7   Det enda sättet att lyckas med en ambitiös budget är att vinna slaget om den allmänna opinionen. Därför vill EESK att man genomför och offentliggör studier om kostnaderna för ”icke-Europa” där man lyfter fram dubbelarbetet i de nationella budgetarna. EESK stöder därför Europaparlamentets initiativ och kommer att bidra till detta.

1.8   För att vara trovärdig för EU-medborgarna bör EU-budgeten vara exemplarisk i fråga om styressätt, ändamålsenlighet, öppenhet och kontroll över de administrativa utgifterna.

2.   Strävan efter nya målsättningar

2.1   I sitt meddelande visar kommissionen öppet sin vilja att utarbeta en ambitiös strategi för att fastställa EU:s budgetplan efter 2013. EESK välkomnar detta, eftersom Lissabonfördraget öppnat vägen för ett EU med stark politisk identitet.

2.2   EESK instämmer med kommissionen i att principen om rättvist återflöde är ännu olämpligare i dag än den var när det europeiska projektet inleddes. En sådan princip, som alltför ofta har försämrat EU:s funktionssätt genom att snedvrida debatterna, bär en stor del av skulden för EU-projektets brister, förseningar och misslyckanden. Den strider mot tanken om en union av stater och folk och mot all ekonomisk logik. Fördelarna och mervärdet med en ekonomisk, monetär och politisk union bör komma alla till nytta. EU:s framsteg bygger helt och hållet på multiplikatoreffekterna av gemensamma insatser, vilket är raka motsatsen till rättvist återflöde.

2.3   På grundval av dessa överväganden ansåg kommittén redan 2008 att ”utformningen av budgetpolitiken måste bygga på ett grundläggande val: federalism eller mellanstatligt samarbete. Det är uppenbart att takten i den europeiska integrationsprocessen också är beroende av bestämmelserna om budgetens finansiering” (1).

2.4   Kommittén anser att man i samband med detta också bör göra en objektiv analys av hur budgeten fungerar för närvarande och dra största möjliga lärdom av detta. Kommissionen påpekar med rätta förseningar i lanseringen av program, systemets inneboende komplexitet och det decentraliserade genomförande som inte har gett positiva resultat. Dessa brister måste analyseras grundligt av alla berörda aktörer för att man ska kunna dra de slutsatser som krävs för att åtgärda dem.

2.5   EESK stöder de fyra grundprinciper som fastställts av kommissionen: genomförandet av prioriterade nyckelåtgärder, stärkandet av mervärdet, skyldigheten att uppvisa resultat samt optimeringen av de ömsesidiga fördelarna med solidaritet. EESK vill tillägga ytterligare ett krav, nämligen synlighet.

2.5.1   För närvarande är resultaten av EU:s budgetåtgärder inte tillfredsställande i detta avseende. Denna brist är ett hinder för den europeiska integrationen, eftersom den gör det svårare att få ett verkligt stöd från medborgarna och ger medlemsstaterna argument för att bromsa en utökning av EU:s budget. Synligheten måste förbättras, både när det gäller budgetförfarandet, som framstår som ogenomträngligt för medborgarna, och när det gäller de operationella utgifterna, som alltför ofta är konfidentiella och utspridda på små projekt eller dolda inom ramen för komplicerad samfinansiering.

2.6   EESK anser att en sådan ändring av EU:s budgetpolitik bör bidra direkt till målet om den uppdatering av gemenskapsmetoden som kommittén uttryckligen krävde i sitt yttrande från oktober 2010 som antogs med mycket stor majoritet (2).

3.   Strävan efter ökad komplementaritet mellan nationell nivå och EU-nivå

3.1   EESK kan inte acceptera att den europeiska integrationsprocessen, som är beroende av de budgetmedel den tilldelas, ska vara avhängig av frågan om en minskning av de offentliga underskotten. En sådan koppling skulle direkt äventyra de politiska ambitioner som Europeiska unionen har fastställt i Lissabonfördraget och Europa 2020-strategin.

3.2   EESK föreslår att man ska skapa komplementaritet mellan medlemsstaternas budgetar och EU:s budget för att uppnå gemensamma mål, t.ex. genom partnerskapsavtal för utveckling av och investering i Europa 2020-strategin. Det handlar om att på ett intelligent sätt slå samman nationella medel och EU-medel för att uppnå stordriftsfördelar, skapa en hävstångseffekt och minska de nationella budgetunderskotten med hjälp av de positiva effekter som en sammanslagning av resurserna ger.

3.3   I detta syfte uppmanar kommittén kommissionen att utan vidare dröjsmål ta fram de medel som behövs för att uppdatera utvärderingen av kostnaderna för icke-Europa, som inte har beräknats sedan Paolo Cecchini (3) lade fram sin rapport för 23 år sedan. Kommittén välkomnar Europaparlamentets uttalade vilja att ta ett eget initiativ på området. Kommittén har själv för avsikt att delta fullt ut i arbetet på detta område och att bidra aktivt till en sådan uppdatering.

3.3.1   EU:s medborgare och skattebetalare bör vara medvetna om storleken på den nota som de nu måste betala som ett resultat av onödiga dubbla kostnader för kvarvarande hinder på såväl administrativa som ekonomiska områden. De bör informeras om de stordriftsfördelar som EU:s offentliga politik kan dra nytta av genom en bättre europeisk integration. Exempelvis får EU-medborgarna dagligen betala för att EU inte skapat det europeiska transportsystem som föreskrivs i Romfördraget, i form av förseningar och trafikstörningar och en klart försämrad produktivitet för företagen. Samma sak gäller för det otillräckliga öppnandet av upphandlingsområdet, trots att Paolo Cecchini i sin rapport bedömde att man genom att öppna det europeiska området för offentlig upphandling skulle kunna skapa två miljoner nya arbetstillfällen.

3.4   EESK betonar i synnerhet den ekonomiska multiplikatoreffekt som man kan vänta sig av en ökning av EU:s budget som bygger på sådana stordriftsfördelar. Genom att de negativa effekterna av stränga åtstramningsåtgärder i medlemsstaternas offentliga finanser kompenseras av ökad produktivitet kan de budgetåtstramningar som är nödvändiga för att hantera underskotten förenas med ekonomisk och social återhämning, vilket hjälper EU att ta sig ur krisen och den svaga tillväxten.

3.5   Detta stöd till ekonomin kommer i sin tur att få positiva effekter för skatteintäkterna och därmed för återställandet av budgetbalansen. En intelligent ökning av EU:s budget skulle göra det möjligt att skapa en god cirkel för ekonomin och budgeten baserad på ett gemensamt utnyttjande av den ömsesidiga komplementariteten. Om tillväxten och sysselsättningen i EU ska kunna konsolideras på ett hållbart sätt måste dessa komplementariteter mellan nationell nivå och EU-nivå utnyttjas.

4.   Strävan efter större budgetautonomi

4.1   EESK anser att en ökning av EU:s budget inte bara är önskvärd i sig utan också nödvändig med tanke på omfattningen av de nya utmaningar som vi står inför och som kräver gemensamma insatser.

4.2   Kommittén stöder därför Europeiska kommissionens förslag om företräde för ett system grundat på egna medel, vars intäkter går direkt in i EU:s budget i stället för via den nationella nivån. EESK anser att vi inte kan åstadkomma en effektiv reform av EU:s budget utan att återupprätta välriktade, hållbara och självständiga egna medel som kan ersätta de nationella avgifter som infördes 1980 (med en särskild rabatt för Storbritannien) – ett system som blev permanent i och med Fontainebleau-avtalet från 1984 och som förstärker den felaktiga principen om rättvist återflöde.

4.3   Kommittén uppskattar mångfalden i de förslag till nya medel som kommissionen lägger fram i sitt meddelande, bl.a. förslagen om finansiella transaktioner och koldioxid. Utan att i detta skede uttala sig om hur dessa egna medel ska se ut betonar EESK att samtliga förslag på området bör underställas en konsekvensbedömning som gör det möjligt att utvärdera dem på ett bättre sätt. Kommittén skulle också vilja att man utforskar möjligheterna att överföra skatter eller delar av befintliga skatter från nationell nivå till EU-nivå, i likhet med modellen för mervärdesskatt. Man skulle i det sammanhanget kunna tänka sig att överföra en del av företagsskatten, om det fanns en gemensam skattebas, på det sätt som kommissionen föreslagit.

4.4   EESK förväntar sig att en sådan reform kan innebära att man på sikt avskaffar de nationella åtstramningsåtgärder som inte längre är motiverade i en reformerad EU-budget som ger ett extra mervärde till alla medlemsstater.

4.5   EESK insisterar även på tre principer som den betraktar som nödvändiga för att lyckas med en reform av EU:s budgetmedel:

4.5.1

Skattebördan får inte öka på grund av reformen av de egna medlen.

4.5.2

De eventuella nya EU-avgifterna får inte på ett alltför diskriminerande sätt drabba vissa stater på grund av deras nationella egenart, eller den verksamhet som bedrivs av företagen i EU. De får dessutom inte alltför hårt drabba medborgarna, i synnerhet inte de mest utsatta medborgarna, såsom är fallet med mervärdesskatten.

4.5.3

Omorganiseringen bör bidra till en rationalisering och en bättre balans i det globala skattetrycket i enlighet med EU:s mål om konkurrenskraft och sysselsättning. Dessutom bör EU:s utgifter i högre grad koncentreras till EU:s prioriteringar och de områden där det är möjligt att uppnå stordriftsfördelar. EESK anser att detta villkor är en nödvändig förutsättning för en betydande ökning av EU:s budget.

4.6   Slutligen anser EESK att man i väntan på att EU uppnår en bättre integration skulle kunna anta innovativa strategier för att via särskilda byråer eller på annat sätt slå samman de nationella budgetarna och EU:s budget på områden som forskning och utveckling, innovation, utvecklingsstöd samt finansiering av viktig infrastruktur. Sådana strategier skulle göra det möjligt att verkligen integrera prioriteringar och medel, samtidigt som man på varje politisk behörighetsnivå, både nationell och europeisk, behåller sin kontrollkapacitet.

5.   Åtgärder med större inriktning på det europeiska mervärdet

5.1   Kommittén betonar att det är nödvändigt att se till att EU:s budget överensstämmer med målen och åtagandena i Europa 2020-strategin. Förutom tillräckliga budgetmedel krävs därför också tydliga kopplingar mellan de planerade budgetåtgärderna och de olika pelarna i Europa 2020-strategin.

5.2   Kommittén insisterar särskilt på behovet av effektiva budgetåtgärder på de områden där EU har ett direkt ansvar, framför allt konsolideringen av den ekonomiska och monetära unionen och stärkandet av solidariteten mellan EU:s medlemsstater samt genomförandet av de nya politiska åtgärder som har fastställts i Lissabonfördraget: energi och klimat, rättsliga och inrikes frågor samt utrikespolitiska frågor.

5.3   Den senaste tidens kriser i euroområdet har bekräftat behovet av att framför allt öka solidariteten inom den ekonomiska och monetära unionen. De medel som finns tillgängliga i EU:s budget har i sig bidragit med värdefullt och välbehövligt akutstöd i väntan på inrättandet av stabilitetsfonden. Beslutet att integrera denna stabiliseringsmekanism i fördraget innebär ett nytt steg framåt för europeisk solidaritet, men också för viljan till politisk och ekonomisk integration i syfte att på ett hållbart sätt konsolidera den ekonomiska och monetära union som innebär ett avgörande framsteg för det europeiska projektet och den inre marknadens ekonomiska och sociala sammanhållning. Det är framför allt brådskande att väcka nytt liv i den ekonomiska unionen, som har halkat efter den monetära unionen och därmed försvagat denna. Om detta glapp inte åtgärdas är förhoppningarna om att lyckas med Europa 2020-strategin små. Denna aspekt borde ha undersökts närmare i kommissionens dokument.

5.4   Den andra stora prioriteringen för EU:s budget är, vilket kommissionen med rätta betonar, att stärka politiken för den ”magiska triangel” med forskning, innovation och utbildning, som utgör kärnan i globaliseringsutmaningen.

5.4.1   Med en budget som endast motsvarar 4 % av budgeten för den offentliga forskningen i EU kommer man dock inte att kunna förändra situationen i någon högre grad vad gäller de globala utmaningarna. Vi måste ta fram medel, i synnerhet finansiella medel, för att omvandla EU:s program till användbara verktyg som kan förbättra den europeiska industrins konkurrenskraft.

5.4.2   Om vi ska uppnå stordriftsfördelar och en kritisk massa måste vi på ett eller annat sätt integrera de nationella programmen i det europeiska ramprogrammet för forskning. Vi måste också satsa särskilt på nyckelsektorerna, ta hänsyn till ländernas olika förutsättningar och åtgärda de brister som konstaterats, framför allt när det gäller den tungrodda och långsamma administrationen.

5.4.3   EU:s innovationspolitik måste vara en grundläggande och central del av EU:s forskning, men hittills har kommissionen behandlat den som en biprodukt av forskningsverksamheten. Kommissionens uppgift var att föreslå en kursändring, och det gör den i sitt meddelande ”Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen” (KOM(2010) 546 slutlig).

5.4.4   EESK erinrar särskilt om sina krav på en mer ambitiös politik där initiativ som främjande av företagaranda, undanröjande av hinder för nationella nätverk som stöder och främjar innovation samt en europeisk ”klusterpolitik” kopplas samman, för att marknadsledare ska kunna göra sig gällande på europeisk nivå i stället för på nationell nivå. Kommittén välkomnar det beslut som har fattats om förstärkt samordning för att skapa ett europeiskt patent. Detta bör genomföras så snart som möjligt för att avhjälpa en situation som sedan tiotals år tillbaka allvarligt försämrar EU:s konkurrenskraft.

5.4.5   När det gäller utbildning har EESK efterfrågat mer ambitiösa initiativ, i synnerhet öppnandet av nya ”Europaskolor”, öppna för alla som ett påtagligt tecken på en stärkt europeisk identitet, inrättandet av verkligt europeiska universitet (4) samt en EU-politik för ny kompetens för nya arbetstillfällen (5).

5.4.6   Kommissionen borde ägna större uppmärksamhet åt objektiva analyser av effekterna av EU:s politik och göra en tydlig koppling mellan bilagorna och huvuddokumentet.

5.5   Även den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningspolitiken bidrar direkt till den europeiska solidariteten. EESK motsätter sig all avveckling av denna politik, som är en symbol för ”folkens union”. EESK kräver emellertid att sammanhållningspolitiken ska genomgå en grundlig reform för att bli effektivare, t.ex. genom att man förenklar förvaltningsmetoderna, satsar mer på flaggskeppsprojekt med koppling till EU:s prioriteringar och ser till att ekonomiska och sociala aktörer deltar i högre grad. Med tanke på detta bör EU aktivt förhindra utestängning av de mest utsatta samhällsgrupperna och stödja de mest avlägsna och, med tanke på deras särart, minst gynnade länderna och regionerna för att göra det möjligt för dem att bli fullständigt delaktiga i den ekonomiska och sociala utvecklingen. Utifrån detta perspektiv och med tanke på sysselsättningssituationen bör Europeiska socialfonden ses som det viktigaste instrumentet. Framför allt bör fondens finansiering prioriteras i syfte att genomföra den europeiska sysselsättningsstrategin, som bör stå i centrum för Europa 2020-strategins ”tillväxt för alla”.

5.6   En viktig prioritering i EU:s budget med direkt koppling till målet om en union som är mer effektiv, solidarisk och tillgänglig för medborgarna bör vara att investera mer i EU:s kollektiva nyttigheter. Denna prioritering nämns med rätta av kommissionen. Den behöver emellertid preciseras och konkretiseras. EESK tänker undersöka frågan ytterligare i samarbete med de ekonomiska och sociala aktörerna för att klargöra behoven och målen, men vill redan nu framföra ett antal krav på detta område.

5.6.1   För det första betonar EESK att man behöver utveckla verkliga tjänster av allmänt intresse på EU-nivå, som komplement till de nationella myndigheternas tjänster och i samarbete med de europeiska användarna, för att garantera effektivitet och säkerhet på de områden som faller under EU:s kollektiva ansvar.

5.6.1.1   Detta gäller i synnerhet organisationen av den inre marknaden och hanteringen av tullfrågorna, men även nya områden där medlemsstaterna har beslutat att ge EU befogenheter, nämligen invandrings- och asylpolitiken, rättsliga och inrikes frågor, inrättandet av en diplomat- och utrikestjänst för EU och bevakningen av EU:s yttre gränser.

5.6.2   EESK betonar också att man behöver öka de transeuropeiska investeringarna i infrastruktur, bland annat för att stödja de europeiska tjänsterna av allmänt intresse och se till att de fungerar väl. Alltför många förseningar har ackumulerats sedan Jacques Delors 1993 lade fram kommissionens vitbok, vars förslag och metoder inte har följts upp med konkreta åtgärder. En stor del av EU-territoriet, särskilt i de länder som nyligen anslutit sig, omfattas fortfarande inte av de stora handelsströmmarna som en följd av dessa brister. Bland de infrastrukturprioriteringar som måste förverkligas vill EESK framhålla kravspecifikationerna för det gemensamma europeiska luftrummet (6), linjer för höghastighetståg och navigerbara kanalnät. Stora investeringar på EU-nivå behövs även inom energipolitiken för att säkerställa en mer oberoende energiförsörjning och för att investera i säkerhet, effektivitet och förnybara energikällor.

5.6.3   Det finns också ett behov av gemensamma innovativa investeringar för att ta itu med nya utmaningar som rör konkurrenskraften och säkerheten inom telekomsektorn, på miljöområdet och inom civilförsvaret.

5.7   När det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken upprepar EESK sitt stöd för en reform (7). Det handlar om att anpassa politiken till de nya utmaningarna utan att åternationalisera den eller överge de principer som kan räknas till dess fördelar: intern och extern solidaritet, hög kvalitet på livsmedelsproduktionen, gemenskapspreferens samt territoriell sammanhållning till förmån för jordbruksområden, i synnerhet bergs- och öregioner. Ett av de prioriterade uppdragen i den gemensamma jordbrukspolitiken är bland annat att uppvärdera jordbrukarnas roll. Den ska också bidra till en hållbar förvaltning av naturresurser genom att göra det möjligt att på ett konkret sätt ta itu med de stora utmaningarna att bekämpa klimatförändringarna samt att skydda miljön och den biologiska mångfalden (8).

5.8   När det gäller utrikespolitiken och utvecklingsstödet till tredjeländer upprepar EESK sitt stöd för en rationalisering av EU:s och medlemsstaternas representationer samt för en effektivisering av EU:s bistånd som komplement till det nationella biståndet och i närmare samarbete med de direkt berörda ekonomiska och sociala aktörerna.

5.9   När det gäller utvecklingsstödet, vars användning måste gå att spåra, anser EESK att det skulle vara lämpligt att kombinera nationella och europeiska program, både för att öka effektiviteten och enhetligheten och för att göra EU-stödet mer synligt. EESK påpekar i detta sammanhang att det var kommittén som tog initiativet till den klausul i Cotonouavtalet som innebär att 15 % av Europeiska utvecklingsfondens medel ska avsättas till insatser som drivs av icke-statliga aktörer. EESK föreslår att denna princip ska tillämpas i samtliga utvecklingsprogram.

6.   Strävan mot effektivitet

6.1   I detta kritiska läge för EU:s finanser måste EU:s budget visa prov på god förvaltning. Utan att tillgripa de enkla argumenten om EU-institutionernas administrativa kostnader, som faktiskt är mycket lägre än många nationella myndigheters (Europeiska kommissionen har t.ex. inte fler anställda än Paris kommunalförvaltning!), rekommenderar EESK att EU ska vidta åtgärder som visar att EU-institutionerna ansluter sig till de administrativa besparingsåtgärder som medlemsstaterna vidtagit. Samtidigt måste institutionerna, och även EESK, i sina rekryterings- och utnämningsförfaranden se till att man följer fördragets principer om lika villkor och icke-diskriminering. EESK betonar dock att denna goda förvaltning också innebär att det civila samhället i EU måste få de medel det behöver för att fullt ut kunna delta i EU-debatten.

6.2   Villkoren för det stöd som tilldelas medlemsstaterna från EU:s budget bör skärpas, i synnerhet när det gäller stödmottagarnas respekt för EU-lagstiftningen och EU-domstolens beslut. EU-stödets förenlighet med konkurrensreglerna bör också kontrolleras.

6.3   För att vi ska kunna hantera utmaningen med samordningen av den ekonomiska politiken inom ramen för EMU bör stödet i högre grad kopplas till uppfyllandet av kraven i euro plus-pakten.

6.4   Det finansiella stöd som beviljas tredjeländer bör underställas villkor om att användningen av stödet ska kunna spåras och att mottagarländerna ska respektera sina åtaganden, i synnerhet när det gäller ekonomiska och sociala reformer för anpassningen till ett öppnande, de ömsesidiga partnerskapen och medverkan från aktörer inom civilsamhällets intresseorganisationer.

6.5   Eurons utveckling och behovet av att stärka sammanhållningen i euroområdet gentemot marknaderna skapar också möjligheter, som för närvarande inte utnyttjas tillräckligt, till en innovativ politik för in- och utlåning på EU-nivå som skulle göra stödet från EU:s budget mer effektivt. EESK förordar först och främst en förstärkt samordning mellan ECB, Eurogruppen och EIB. Kommittén gläder sig åt de uppmuntrande resultaten av de första ”euroobligationerna” och skulle gärna se en utvidgning till områdena utbildning, forskning, industri och europeisk infrastruktur. Samtidigt skulle skapandet av en ”europeisk statskassa” kunna användas för att (med vissa förbehåll och stor disciplin) dela ansvaret för en betydande del av medlemsstaternas skulder. Det handlar om att man genom dessa instrument skulle markera EU:s interna solidaritet, samtidigt som det skulle bevisa EU:s politiska engagemang för eurons oåterkallelighet.

6.6   EESK föreslår att projekt som får stöd från EU ska identifieras på ett bättre sätt för att man ska kunna satsa på de projekt som ger störst europeiskt mervärde. EESK kräver dock en mer flexibel tillämpning av ”additionalitetsregeln”, som inte längre bör tillämpas på varje enskilt projekt, utan mer övergripande inom ramen för strategiska partnerskap med medlemsstaterna.

6.7   För att tillgodose vissa behov skulle man också behöva påskynda förfarandena för att fastställa prioriteringar och bevilja krediter. EESK har redan rekommenderat att man ska pröva en bredare användning av antingen specialiserade byråer eller s.k. globalt stöd till organ på gräsrotsnivå, t.ex. regioner eller civila samhällsorganisationer. Den senare metoden, som enligt EESK:s mening är att föredra, har fungerat väl i regionalpolitiska sammanhang och skulle kunna tillämpas på EU:s samtliga finansiella åtgärder.

6.8   När det gäller stora investeringsprojekt måste man också uppmuntra användningen av lån från Europeiska investeringsbanken och privat finansiering, men inom en rättslig ram i likhet med den som EESK nyligen föreslog i ett yttrande (9). Genom att utveckla detta i ny skala blir det möjligt att ta igen EU:s eftersläpning på infrastrukturområdet och finansiera stora teknikprojekt som kommer att avgöra vår konkurrenskraft i en globaliserad värld.

6.8.1   Vidare anser EESK att det i nödsituationer kan krävas större flexibilitet och bättre anpassade mekanismer, i likhet med Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter (10).

---

(1)  EESK:s yttrande ”EU:s budgetreform och framtida finansiering”, EUT C 204, 9.8.2008, s. 113.

(2)  EESK:s yttrande ”Uppdatering av gemenskapsmetoden (riktlinjer)”, EUT C 51, 17.2.2011, s. 29.

(3)  Paolo Cecchinis rapport ”The cost of non-Europe”, Paolo Cecchini, 1988.

(4)  EESK:s yttrande ”Universitet för Europa”, EUT C 128, 18.5.2010, s. 48.

(5)  EESK:s yttrande ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen”, EUT C 128, 18.5.2010, s. 74.

(6)  EESK:s yttrande ”Det gemensamma europeiska luftrummet”, EUT C 182, 4.8.2009, s. 50.

(7)  EESK:s yttrande ”Att stärka den europeiska jordbruksmodellen”, EUT C 18, 19.1.2011, s. 1.

(8)  EESK:s yttrande ”Den gemensamma jordbrukspolitikens framtid”, EUT C 132, 3.5.2011, s. 63.

(9)  EESK:s yttrande ”Främjande av privata och offentliga investeringar i syfte att bidra till en ekonomisk återhämtning och långsiktig strukturanpassning: utveckling av offentlig-privata partnerskap”, EUT C 51, 17.2.2011, s. 59.

(10)  EESK:s yttrande ”EU:s budgetreform och framtida finansiering”, EUT C 204 9.8.2008, s. 113.

---