Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52010PC0273

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen och om införande av exporttillstånd samt import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition SEK(2010)663 SEK(2010)662

/* KOM/2010/0273 slutlig - COD 2010/0147 */

52010PC0273

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen och om införande av exporttillstånd samt import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition SEK(2010)663 SEK(2010)662 /* KOM/2010/0273 slutlig - COD 2010/0147 */


[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 31.5.2010

KOM(2010)273 slutlig

2010/0147 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr …/…

om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen och om införande av exporttillstånd samt import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition

SEK(2010)663 SEK(2010)662

MOTIVERING

BAKGRUND

- Motiv och syfte

Unionen måste vidta åtgärder för att slutföra processen med att införliva bestämmelserna i protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition[1], bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, nedan kallat FN:s protokoll om skjutvapen eller protokollet , med unionens (tidigare gemenskapens[2]) lagstiftning.

I sitt meddelande av den 18 juli 2005 om åtgärder för att öka säkerheten i fråga om sprängämnen, detonatorer, skjutvapen och utrustning för bombtillverkning[3] klargjorde kommissionen behovet av att genomföra artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen, och sin avsikt att genomföra den som en del av det övergripande arbetet med att införliva bestämmelser med EU:s lagstiftning[4]. På så sätt kan kommissionen fullgöra sin skyldighet att lägga fram ett förslag om ingående av protokollet på unionens vägnar, vilket är ett av de viktigaste målen i kommissionens gällande politik rörande skjutvapen.

Syftet med föreliggande lagstiftningsförslag är att slutföra detta arbete, genom att införliva de relevanta bestämmelserna i artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen. Denna artikel rör allmänna krav på system för licensiering eller tillståndsgivning av export, import och transit.

- Allmän bakgrund

Efter rådets bemyndigande förhandlade kommissionen på Europeiska gemenskapens vägnar om de artiklar i FN:s protokoll om skjutvapen som omfattades av gemenskapens behörighet, och undertecknade protokollet den 16 januari på Europeiska gemenskapens vägnar[5].

Bland de relevanta åtgärder som upptogs i rådets och kommissionens handlingsplan för genomförande av Haagprogrammet för ett stärkt område med frihet, säkerhet och rättvisa[6] ingick ett förslag om att ingå FN:s protokoll om skjutvapen på Europeiska gemenskapens vägnar. Det efterföljande Stockholmsprogrammet för ”ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd”[7] lyfter fram den olagliga handeln med vapen som en av de olagliga verksamheter som fortsätter att vara en utmaning för EU:s interna säkerhet, och bekräftar ånyo att unionen bör fortsätta att främja ratificeringen av internationella konventioner (och protokollen till dessa), särskilt de som har utarbetats inom ramen för FN.

I artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt[8] fastställs den rättsliga grunden för det planerade förslaget (den gemensamma handelspolitiken, ett område där unionen har exklusiv befogenhet enligt artikel 3 i EUF-fördraget, inom vilket bestämmelserna i artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen faller). Förslaget avser endast skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition för civilt bruk, och inte skjutvapen som är avsedda särskilt för militära ändamål. Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska den gemensamma handelspolitiken grunda sig på enhetliga principer, bland annat när det gäller export. Det bör därför upprättas gemensamma regler för export från unionen.

Förslaget gäller endast handel med/överföring av skjutvapen till tredjeländer och gäller följaktligen inte överföring av skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition inom unionen.

- Gällande bestämmelser

Gemenskapslagstiftning saknas (den gemensamma handelspolitiken)[9].

- Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Europeiska unionen har ännu inte ingått FN:s protokoll om skjutvapen, men ingåendet utgör ett internationellt åtagande för EU. Denna åtgärd är i linje med EU:s gällande politik rörande åtgärder för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet, intensifiera kampen mot olaglig vapenhandel, inbegripet exportkontroll och spårning, och åtgärder för att minska spridningen av handeldvapen i hela världen.

RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS

- Samråd med berörda parter

Samrådsmetoder, målsektorer och deltagarnas allmänna profil

Samråden med berörda parter ägde rum med hjälp av frågeformulär, genom att sända ut inbjudningar till möten till medlemsstater och berörda privata aktörer (företrädare för europeiska sammanslutningar av tillverkare av skjutvapen och ammunition för civilt bruk, personer som bedriver civil vapenhandel, jägare, samlare, icke-statliga organisationer, forskningsinstitut osv.), genom att upprätta en särskild e-postadress (JLS-FIREARMS@ec.europa.eu) för fortlöpande samråd och genom att genomföra en extern undersökning till stöd för utarbetandet av konsekvensanalysen. Dessutom inrättades en avdelningsövergripande grupp inom kommissionen.

Sammanfattning av svaren och av hur de har beaktats

Medlemsstaterna och de icke-statliga organisationerna ansåg att ett genomförande av artikel 10 skulle bidra till att förhindra att skjutvapen avleds från den lagliga till den olagliga marknaden. De privata aktörerna hävdade att medlemsstaterna redan hade strikta regler på detta område och uttryckte oro för eventuella negativa konsekvenser för små och medelstora företag. Många privata aktörer hade farhågor särskilt för att transiteringsåtgärderna och eventuellt bristande samarbete från en transiteringsstats sida skulle kunna försena alla förfaranden. Alla privata aktörer ansåg att förenklade förfaranden skulle användas för temporär export eller import av skjutvapen. Det rådde dock inget samförstånd om vilka verksamheter som skulle omfattas av förenklade förfaranden. Enligt vissa medlemsstater och icke-statliga organisationer borde de förenklade förfarandena tillämpas enbart för jägare och tävlingsskyttar (medan FN:s protokoll som skjutvapen även beaktar annan verksamhet, t.ex. vapenutställningar och reparation av vapen). De privata aktörerna och de icke-statliga organisationerna ansåg att tillstånd för flera transporter och en maximilängd för handläggningstiden för licensansökningar skulle vara en fördel.

Kommissionen har beaktat de synpunkter som lämnats av de offentliga och privata aktörer som är intresserade parter. Förslaget har utformats i syfte att öka säkerheten och effektiviteten. Kombinationen av dessa två aspekter bygger också på resultatet av samrådet med de intresserade parterna.

- Extern experthjälp

Berörda fackområden/berörd sakkunskap

Artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen utgör en del av ett internationellt instrument, vars bestämmelser antogs av gemenskapen både i samband med förhandlingarna och i ett senare skede genom undertecknande av protokollet.

Metoder

Frågeformulär till medlemsstaterna, privata aktörer och icke-statliga organisationer, två separata möten med företrädare för medlemsstaterna och privata aktörer, frågeformulär i anslutning till en extern undersökning, upprättande av en särskild e-postadress (JLS-FIREARMS@ec.europa.eu) för fortlöpande samråd.

De viktigaste organisationer och experter som rådfrågats

Frågeformulär och möteskallelser sändes ut till relevanta nationella myndigheter, företrädare för europeiska sammanslutningar av tillverkare av skjutvapen och ammunition för civilt bruk, personer som bedriver civil vapenhandel, jägare, samlare, icke-statliga organisationer, forskningsinstitut och andra europeiska sammanslutningar (handelskamrar, bransch- och hantverksorganisationer samt sammanslutningar för små och medelstora företag).

Sammanfattning av synpunkter som inkommit och beaktats

Utöver vad som har redogjorts för under rubriken ”Sammanfattning av svaren och av hur de har beaktats” kan här följande konstateras:

En lösning som förespråkades under samrådet var att använda underförstått samtycke för transiteringsåtgärderna. De privata aktörerna talade för detta, men vissa medlemsstater och icke-statliga organisationer motsatte sig.

Det rådde i princip enhällighet rörande det faktum att det bör åligga de privata aktörerna att skaffa de handlingar som krävs (importtillstånd och meddelande om att inga invändningar görs mot transiteringen).

Det föreslogs också att jägare och tävlingsskyttar skulle kunna använda det europeiska skjutvapenpasset och en officiell inbjudan till ett evenemang utanför EU.

Detta förslag beaktar särskilt behovet av förenklade förfaranden vid temporär export, mildrande av eventuella negativa konsekvenser av de transiteringsåtgärder som krävs i FN:s protokoll om skjutvapen genom att särskilt använda underförstått samtycke under vissa förutsättningar, användning av tillstånd för flera transporter och en maximal tidsrymd för utfärdandet av tillstånd. Förslaget beaktar samtidigt medlemsstaternas befintliga praxis.

Offentliggörande av expertsynpunkter

Konsekvensanalys som åtföljer detta förslag.

- Konsekvensanalys

I den konsekvensanalys som åtföljer detta förslag presenteras fyra alternativ.

Alternativ 1 går ut på att EU avstår från att vidta åtgärder. Detta är ett teoretiskt alternativ, både på grund av den internationella rättsliga skyldigheten som gemenskapen (numera unionen) påtagit sig genom att underteckna protokollet och eftersom det i ett ärende som omfattas av den gemensamma handelspolitiken – ett område där unionen är ensam behörig – saknas enhetliga principer.

De tre övriga alternativen valdes ut på grundval av deras inriktning på säkerhet eller effektivitet. Effektivitet i detta sammanhang innebär i vilken grad målen kan uppnås på en viss resursnivå eller till minsta möjliga kostnad. I detta fall avses med effektivitet att begränsa belastningen för de privata aktörerna och medlemsstaternas myndigheter till ett minimum.

I alternativ 2 uppställdes som mål att så långt som möjligt bidra till att förbättra säkerheten när det gäller export, import och transitering av skjutvapen för civilt bruk och förebygga eventuell avledning av vapen från den lagliga marknaden.

Målet i alternativ 3 var ett effektivt genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen för de privata aktörernas vidkommande.

Alternativ 4 var inriktat på effektivitet för medlemsstaternas myndigheter.

Alternativ 3 föredrogs, och det har beaktats vid utarbetandet av detta förslag. I det uppnås målet att genomföra artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen på det mest heltäckande sättet, och det utgör den bästa lösningen eftersom det förenar obligatoriska bestämmelser, anpassade till typen av produkter (för civilt bruk), och frivilliga bestämmelser som motsvarar de berörda parternas legitima förväntningar.

I detta alternativ kombineras olika aspekter av de olika alternativen på grundval av de viktigaste fördelar och nackdelar som konstaterats för vart och ett av dem, för att åstadkomma en högre grad av både måluppfyllelse och effektivitet. Kombinationen av måluppfyllelse/säkerhet och effektivitet förefaller att erbjuda de största möjligheterna till betydande fördelar för de berörda intressegrupperna och bygger bland annat på resultatet av samrådet med de berörda parterna.

Det planerade förenklade förfarandet för temporär export för kontrollerbara lagliga ändamål , i synnerhet de föreslagna transiteringsåtgärderna, kommer att minska den eventuella administrativa bördan när det gäller de lagliga ändamål som anges i FN:s protokoll om skjutvapen.

Förslaget om underförstått samtycke utformades för att balansera intresset av att påskynda processen (kommersiella skäl) mot intresset av att se till att den transiterande staten ges möjlighet att reagera inom en rimlig tidsfrist (säkerhetsskäl).

RÄTTSLIGA ASPEKTER

- Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Enligt artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen rörande allmänna krav för licensierings- eller tillståndssystem för export, import och transitering ska varje stat som är part i protokollet införa eller upprätthålla ett effektivt licens- eller tillståndssystem för export och import, och åtgärder för internationell transitering, för överföring av skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition , vilket leder till en bättre kontroll av överföringar och av efterlevnaden av lagstiftningen.

Artikel 10 i protokollet bygger på principen att skjutvapen och tillhörande varor inte ska överföras mellan stater utan att alla berörda stater är medvetna om och har gett sitt samtycke till det. Skjutvapen bör inte exporteras till eller genom länder som inte har gett tillstånd till överföringen. Innehållet i de handlingar som används för laglig export och import bör räcka till för att möjliggöra spårning. Utöver de ovan nämnda obligatoriska bestämmelserna anges i artikel 10 i protokollet att parterna får anta förenklade förfaranden för temporär export, import och transitering av små mängder av skjutvapen för kontrollerbara lagliga ändamål , t.ex. rekreation, reparation och utställningar. De senare bestämmelserna kallas för frivilliga bestämmelser.

I kapitel I i detta förslag behandlas syfte, definitioner och tillämpningsområde. I definitionerna (artikel 2) beaktas i förekommande fall motsvarande bestämmelser i FN:s protokoll om skjutvapen, men för klarhetens skull är de anpassade till eller hänvisar direkt till annan befintlig EU-lagstiftning. Så återger t.ex. definitionerna av skjutvapen, delar till skjutvapen, väsentliga delar och ammunition definitionerna i direktiv 91/477 eller hänvisar direkt till gemenskapens tullkodex. I artikel 3 anges de särskilda undantag på vilka förordningen inte tillämpas.

I kapitel II behandlas exporttillstånd, förfaranden och kontroller. Genom de relevanta artiklarna införlivas de obligatoriska bestämmelser som fastställts i artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen med EU-lagstiftningen. I artikel 4 fastställs den allmänna skyldigheten att införa exporttillstånd, hänvisas till förteckningen av de varor på vilka förslaget är tillämpligt (bilagan) och föreskrivs om uppdateringar. I artiklarna 5 och 6 om villkoren för utfärdandet av exporttillstånd anges också några av de riskminskande åtgärder som bygger på de råd som erhållits av de berörda parterna under samråden, t.ex. maximal handläggningstid, eventuell användning av elektroniska dokument och underförstått samtycke för transitering. I artiklarna 11 och 12 behandlas motsvarande bestämmelser i artikel 10.4 respektive 10.5 i FN:s protokoll rörande skjutvapen om kontroll av tillståndsförfarandet. Artikel 7 gäller förenklade förfaranden för kontrollerbara lagliga ändamål när det gäller temporär export, och genom denna artikel genomförs den icke-bindande bestämmelsen i artikel 10.6 i protokollet. Detta kapitel innehåller också bestämmelser om de allmänna kriterier som medlemsstaterna ska beakta när de bedömer en begäran om exporttillstånd (artiklarna 8 och 9) och de nationella behöriga myndigheternas befogenheter (artikel 13), vilka liknar de bestämmelser som fastställs i annan handelspolitisk lagstiftning, nämligen i förordningen om produkter med dubbla användningsområden[10]. Artikel 10 tar upp behovet av att föra register. Artikel 14 innehåller en standardutformad bestämmelse om påföljder.

Kapitel III om tullförfaranden (artiklarna 15, 16 och 17) och kapitel IV om administrativt samarbete (artikel 17) innehåller standardbestämmelser som vanligen används i handelspolitiska instrument.

Kapitel V innehåller allmänna bestämmelser och slutbestämmelser. Här ingår särskilt inrättandet av en samordningsgrupp (artikel 18), införandet av en översynsklausul (artikel 19.3) och bestämmelser om förordningens ikraftträdande (artikel 20).

- Rättslig grund

Artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

- Subsidiaritetsprincipen

Förslaget avser ett område där unionen är ensam behörig. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.

- Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl:

Proportionaliteten säkras genom att innehållet i förslaget begränsas till bestämmelserna i artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen, vilka tidigare har godkänts av EU under förhandlingarna om protokollet. På det hela taget går förslaget inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen. Förutom standardbestämmelser av handelspolitisk natur, i vilka hänsyn tas till de tveksamheter och synpunkter som privata aktörer har gett uttryck för, innehåller förslaget ett genomförande av de frivilliga bestämmelserna i artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen, samt andra bestämmelser som har till syfte att minska den administrativa regelbördan, särskilt när det gäller transiteringsåtgärder.

- Val av regleringsform

Föreslagen regleringsform: förordning.

Övriga regleringsformer skulle vara olämpliga. En förordning är den rättsakt som i artikel 207.2 föreskrivs för att reglera handelspolitiska frågor.

BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte unionens budget.

VALFRIA DELAR

- Översyn/ändring/tidsbegränsning

Förslaget innehåller en bestämmelse om översyn.

2010/0147 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr …/…

av den […]

om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen och om införande av exporttillstånd samt import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

1. I enlighet med rådets beslut 2001/748/EEG av den 16 oktober 2001[11] om undertecknande på Europeiska gemenskapens[12] vägnar av protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet undertecknade kommissionen på gemenskapens vägnar nämnda protokoll (nedan kallat FN:s protokoll om skjutvapen eller protokollet ) den 16 januari 2002.

2. FN:s protokoll om skjutvapen, som har till syfte att främja, underlätta och stärka samarbetet mellan de stater som är parter i avtalet för att förebygga, bekämpa och utrota olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition, trädde i kraft den 3 juli 2005.

3. För att göra det lättare att spåra skjutvapen och effektivt bekämpa olaglig handel med skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition är det nödvändigt att förbättra informationsutbytet mellan medlemsstaterna.

4. Behandlingen av personuppgifter ska genomföras i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[13] och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter[14].

5. I sitt meddelande om åtgärder för att öka säkerheten i fråga om sprängämnen, detonatorer, skjutvapen och utrustning för bombtillverkning[15] klargjorde kommissionen sin avsikt att genomföra artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen som en del av de åtgärder som måste vidtas för att unionen ska kunna ingå protokollet.

6. Enligt FN:s protokoll om skjutvapen ska alla parter särskilt införa eller förbättra sina administrativa förfaranden eller system för att utöva effektiv kontroll över tillverkningen, märkningen, importen och exporten av skjutvapen.

7. För att efterleva FN:s protokoll om skjutvapen måste också olaglig handel med skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition fastställas som brott och åtgärder måste vidtas för att dessa ska kunna förverkas.

8. Denna förordning bör inte tillämpas på skjutvapen, delar till skjutvapen eller ammunition som är särskilt avsedda för militära ändamål. Kraven i artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen bör anpassas så att förenklade förfaranden införs för skjutvapen för civilt bruk. På motsvarande sätt bör det sörjas för vissa lättnader när det gäller tillstånd för flera transporter, transiteringsåtgärder och temporär export för lagliga ändamål.

9. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i vilken det hänvisas till medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen, och den inverkar inte på Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen[16]. Dessutom är FN:s protokoll om skjutvapen, och följaktligen denna förordning, inte tillämpliga på bilaterala statliga transaktioner eller statliga överföringar i fall där tillämpning av protokollet skulle begränsa rätten för en stat som är part i protokollet att vidta åtgärder i den nationella säkerhetens intresse, i överensstämmelse med FN:s stadga.

10. I rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen[17] behandlas överföringar av skjutvapen för civilt bruk inom Europeiska unionens territorium, medan denna förordning är inriktad på åtgärder rörande transporter från unionens territorium till eller genom tredjeländer.

11. Skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition som importeras från tredjeländer omfattas av unionens lagstiftning och särskilt av kraven i direktiv 91/477/EEG.

12. Enhetligheten bör säkerställas med tanke på gällande bestämmelser om registerföring i unionens lagstiftning.

13. För att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förordning bör varje medlemsstat vidta åtgärder som ger de behöriga myndigheterna nödvändiga befogenheter.

14. Det är lämpligt att kommissionen ges befogenheter att upprätthålla förteckningen över skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition för vilka tillstånd krävs enligt denna förordning och att ändra den på grundval av eventuella ändringar av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan[18].

15. Unionen har antagit en samling tullbestämmelser som återfinns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen[19] och dess tillämpningsföreskrifter enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93[20]. Hänsyn bör också tas till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex)[21], vars bestämmelser ska tillämpas i olika faser enligt dess artikel 188. Ingenting i denna förordning inskränker eventuella bemyndiganden som har beviljats i kraft av och i enlighet med gemenskapens tullkodex och dess tillämpningsföreskrifter.

16. Medlemsstaterna bör fastställa regler om de sanktioner som kan tillämpas på överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och säkerställa att de genomförs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

17. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av unionens ordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden som fastställts i rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009[22].

18. Kommissionen och medlemsstaterna bör underrätta varandra om de åtgärder som vidtas enligt denna förordning och om andra relevant uppgifter med anknytning till denna förordning som de förfogar över.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

KAPITEL I

SYFTE, DEFINITIONER OCH RÄCKVIDD

Artikel 1

I denna förordning fastställs regler för exporttillstånd samt import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition, i syfte att genomföra artikel 10 i Förenta Nationernas protokoll mot olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (nedan kallat FN:s protokoll om skjutvapen ).

Artikel 2

I denna förordning gäller följande definitioner:

19. Skjutvapen : varje bärbart vapen med pipa som avfyrar, är avsett att avfyra, eller kan omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne.

Ett vapen anses kunna omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett explosivt ämne om

— det liknar ett skjutvapen, och

— det på grund av sin konstruktion eller sina materialegenskaper kan omvandlas på detta sätt.

20. Delar till skjutvapen : varje komponent eller ersättningskomponent som har utformats särskilt för ett skjutvapen och som är nödvändig för dess funktion, inbegripet pipa, stomme eller låda, glidskena eller cylinder, slutstycke samt varje anordning som formgivits eller anpassats för att dämpa det ljud som uppkommer då ett skjutvapen avfyras.

Väsentlig del : slutstycket, patronläget och pipan till ett skjutvapen tillhör som separata delar samma kategori som det skjutvapen de är eller är tänkta att vara monterade på.

21. Ammunition : alla patroner eller delar av patroner, inklusive patronhylsor, tändladdningar, drivladdningar, kulor och projektiler som används i skjutvapen, förutsatt att dessa delar själva omfattas av krav på tillstånd i den berörda medlemsstaten.

22. Skjutvapen som har gjorts obrukbara : föremål som motsvarar definitionen skjutvapen som har gjorts definitivt obrukbara genom åtgärder som medför att skjutvapnets väsentliga delar gjorts definitivt oanvändbara och omöjliga att avlägsna, ersätta eller ändra med tanke på eventuell återanvändning.

23. Export :

i) ett exportförfarande enligt artikel 161 i förordning (EEG) nr 2913/92,

ii) återexport enligt artikel 182 i förordning (EEG) nr 2913/92, med undantag av varor som transiteras.

24. Exportör : varje fysisk eller juridisk person på vars vägnar en exportdeklaration upprättas, dvs. den person som vid tidpunkten för deklarationens godkännande har ett avtal med mottagaren i tredje land och som har befogenhet att besluta om att föra ut varan ur unionens tullområde. Om inget exportavtal har ingåtts eller om kontraktsinnehavaren inte agerar för egen räkning ska den person som har befogenhet att besluta om att föra ut varan ur unionens tullområde anses vara exportör.

När förfoganderätten över skjutvapen, delar till skjutvapen eller ammunition innehas av en person som är etablerad utanför unionen enligt det avtal på vilket exporten grundas, ska den avtalsslutande part som är etablerad i unionen anses vara exportör.

25. Gemenskapens tullområde : de områden som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2913/92.

26. Exportdeklaration : den handling genom vilken en person i föreskriven form och på föreskrivet sätt begär att få hänföra skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition till ett exportförfarande.

27. Temporär export : utförsel från unionens tullområde av skjutvapen avsedda för återimport.

28. Transitering : transport av varor från unionens tullområde, genom ett eller flera tredjeländers territorium med slutdestination i ett annat tredjeland.

29. Omlastning : transitering där varorna fysiskt lastas av införseltransportmedlet och därefter lastas om, i allmänhet på ett annat transportmedel.

30. Exporttillstånd : tillstånd som ges en viss exportör för en slutanvändare eller mottagare i ett tredjeland och som omfattar ett eller flera skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition.

31. Exporttillstånd för flera transporter : tillstånd som ges en viss exportör för flera transporter till samma slutanvändare eller mottagare i ett tredjeland och som omfattar ett eller flera skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition.

32. Olaglig handel : import, export, försäljning, leverans, transport eller överföring av skjutvapen, delar och väsentliga komponenter till skjutvapen eller ammunition från eller via en medlemsstats territorium till ett tredjelands territorium, om

i) den berörda medlemsstaten inte tillåter det i enlighet med bestämmelserna i denna förordning, eller

ii) skjutvapnen inte är märkta i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 91/477/EEG, eller

iii) de importerade skjutvapnen inte vid tiden för införseln försetts med åtminstone en enkel märkning, varigenom det första importlandet inom Europeiska unionen kan identifieras, eller, om skjutvapnet saknar en sådan märkning, en unik märkning genom vilken de importerade skjutvapnen kan identifieras.

33. Spårning : en systematisk utredning av hur skjutvapen och i förekommande fall delar till skjutvapen och ammunition går från tillverkare till köpare, i syfte att hjälpa medlemsstaternas behöriga myndigheter att upptäcka, utreda och analysera olaglig tillverkning och olaglig handel.

Artikel 3

34. Denna förordning ska inte tillämpas på följande:

35. Bilaterala statliga transaktioner eller statliga överföringar.

36. Skjutvapen och delar till skjutvapen och ammunition, särskilt utformade för militär användning, och under alla omständigheter, helautomatiska skjutvapen.

37. Skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition, avsedda för de väpnade styrkorna, polisen och de offentliga myndigheterna i medlemsstaterna.

38. Samlare och organ som ägnar sig åt de kulturella och historiska aspekterna hos skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition och som erkänts som sådana av den medlemsstat på vars territorium de är etablerade, förutsatt att de har sörjt för spårningsåtgärder.

39. Skjutvapen som har gjorts obrukbara.

40. Antika skjutvapen och replikvapen till dessa definierade i enlighet med nationell lagstiftning, förutsatt att antika skjutvapen inte inbegriper skjutvapen som tillverkats efter 1899.

41. Transporter sjövägen och via hamnar i tredjeländer, förutsatt att omlastning eller byte av transportmedel inte äger rum.

42. Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av den samling tullbestämmelser som återfinns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (gemenskapens tullkodex) och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (tillämpningsföreskrifterna för gemenskapens tullkodex), i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av den ”moderniserade tullkodexen” och ordningen för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden som fastställts i rådets förordning (EG) nr 428/2009 (förordningen om produkter med dubbla användningsområden).

KAPITEL II

EXPORTTILLSTÅND, FÖRFARANDEN OCH KONTROLLER

Artikel 4

Ett exporttillstånd eller ett exporttillstånd för flera transporter ska krävas för export av skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition som förtecknas i bilaga I. Sådana exporttillstånd ska beviljas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där exportören är etablerad eller bosatt.

Kommissionen ska ändra bilaga I på grundval av ändringarna av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan.

Artikel 5

43. Innan en medlemsstat utfärdar ett exporttillstånd eller ett exporttillstånd för flera transporter för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition ska den berörda medlemsstaten kontrollera att

44. det importerande tredjelandet har utfärdat motsvarande importtillstånd, och

45. eventuella tredjeländer som är transitländer före transporten skriftligen har meddelat att de inte har några invändningar mot transiteringen.

46. Om inga invändningar mot transiteringen inkommit inom 20 arbetsdagar från den dag då exportören ingivit sin skriftliga ansökan om godkännande av transiteringen ska det berörda tredjelandet som är transitland anses inte ha några invändningar mot transiteringen och ha gett sitt underförstådda samtycke till den.

47. Exportören ska tillhandahålla den berörda myndighet i medlemsstaten som är ansvarig för utfärdandet av exporttillståndet eller exporttillståndet för flera transporter de nödvändiga handlingar som visar att det importerande tredjelandet har gett sitt tillstånd till importen och att det tredjeland som är transitland inte haft några invändningar mot transiteringen eller har givit sitt underförstådda samtycke till den.

48. Medlemsstaterna ska handlägga ansökningar om exporttillstånd eller exporttillstånd för flera transporter inom en tidsrymd som fastställs i nationell lagstiftning eller praxis, men som under alla omständigheter inte får vara längre än 90 arbetsdagar.

49. Giltighetstiden för ett exporttillstånd eller ett exporttillstånd för flera transporter ska fastställas av medlemsstaterna; den får dock inte vara kortare än 12 månader.

50. Medlemsstaterna får besluta att använda elektroniska dokument för handläggningen av ansökningarna om tillstånd.

Artikel 6

51. För spårningsändamål ska exporttillståndet eller exporttillståndet för flera transporter, importtillståndet och de åtföljande handlingarna innehålla uppgifter om bland annat följande:

52. Utfärdandedag och sista giltighetsdag för tillstånden.

53. Plats för utfärdande av tillstånden.

54. Exportland.

55. Importland.

56. I förekommande fall, tredjeländer som är transitländer.

57. Mottagare.

58. Slutlig mottagare, om denne är känd vid tidpunkten för avsändandet.

59. En beskrivning av skjutvapnen, delarna till skjutvapen och ammunitionen, en redogörelse för mängderna och den märkning som anbringats på skjutvapnen.

60. De uppgifter som det hänvisas till i punkt 1 ska, om de ingår i importtillståndet, före transporten lämnas av exportören till de tredjeländer som är transitländer.

Artikel 7

61. De förenklade förfaranden som anges i punkterna 2, 3 och 4 ska tillämpas för temporär export av skjutvapen för kontrollerbara lagliga ändamål, vilket inbegriper jakt, tävlingsskytte, bedömning, utställningar och reparation.

62. De transiteringsåtgärder som fastställs i denna förordning ska inte tillämpas på temporär export.

63. Jägare och tävlingsskyttar får, när de lämnar unionens tullområde via ett övergångsställe vid den yttre gränsen till den medlemsstat där de är bosatta, för temporär export av ett eller flera skjutvapen under en resa till ett tredjeland, visa upp det europeiska skjutvapenpasset enligt artiklarna 1 och 12 i direktiv 91/477/EEG, en nationell skjutvapenlicens, ett nationellt jakttillstånd eller en annan giltig nationell handling som utfärdats av den berörda myndigheten i den medlemsstat där de är bosatta.

64. Jägare och tävlingsskyttar får, när de lämnar unionens tullområde via ett övergångsställe vid den yttre gränsen till en annan medlemsstat än den där de är bosatta, för temporär export av ett eller flera skjutvapen under en resa till ett tredjeland, visa upp ett giltigt europeiskt skjutvapenpass som utfärdats enligt artiklarna 1 och 12 i direktiv 91/477/EEG av den berörda myndigheten i den medlemsstat där de är bosatta.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där övergångsstället vid unionens yttre gräns är beläget ska underrätta den behöriga myndighet i den medlemsstat där jägaren eller tävlingsskytten är bosatt som utfärdat det europeiska skjutvapenpasset om dagen för den temporära exporten, mängden skjutvapen som exporterats temporärt och den tilltänkta dagen för återresan, enligt vad jägaren eller tävlingsskytten uppgivit vid tidpunkten för den temporära exporten.

65. Jägare och tävlingsskyttar som avser att använda sig av det förenklade förfarandet enligt punkterna 3 och 4 ska styrka skälet för sin resa, lämpligen genom uppvisande av en inbjudan eller ett annat bevis på sin jakt- eller tävlingsskytteutövning i det tredjeland som är destinationsland.

Artikel 8

66. Vid beslut om beviljande av ett exporttillstånd eller ett exporttillstånd för flera transporter enligt denna förordning ska medlemsstaterna vid behov beakta alla relevanta aspekter, inbegripet

67. de förpliktelser och åtaganden de har accepterat i egenskap av medlemmar i de relevanta överenskommelserna om exportkontroll eller genom ratificeringen av relevanta internationella fördrag,

68. sina förpliktelser enligt de sanktioner som införts genom beslut som antagits av rådet eller ett beslut av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) eller genom en bindande resolution av Förenta nationernas säkerhetsråd, särskilt rörande vapenembargon,

69. nationella utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter, inbegripet de som täcks av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/GUSP[23],

70. aspekter rörande den avsedda slutanvändningen, mottagaren och risken för omdirigering.

71. När medlemsstaterna bedömer en ansökan om exporttillstånd för flera transporter ska de utöver kriterierna i punkt 1 även beakta huruvida exportören tillämpar proportionella och tillräckliga åtgärder och förfaranden i syfte att se till att bestämmelserna och målen i denna förordning och de krav och villkor som gäller för tillståndet iakttas.

Artikel 9

72. Medlemsstaterna ska

73. vägra att bevilja exporttillstånd eller exporttillstånd för flera transporter om den fysiska eller juridiska person som anhåller om tillståndet tidigare har blivit dömd för brott rörande olaglig handel med skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition, eller andra allvarliga brott,

74. återkalla, tillfälligt upphäva eller ändra ett exporttillstånd om villkoren för beviljande inte längre är uppfyllda.

75. När medlemsstaterna vägrar, återkallar eller tillfälligt upphäver ett exporttillstånd eller ett exporttillstånd för flera transporter ska de underrätta de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter om detta och utbyta relevant information med dem. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat tillfälligt har upphävt ett exporttillstånd ska den slutliga bedömningen meddelas medlemsstaterna när perioden för det tillfälliga upphävandet löper ut.

76. Innan de behöriga myndigheterna i en medlemsstat, som fattar beslut i enlighet med denna förordning, beviljar ett exporttillstånd eller ett exporttillstånd för flera transporter, ska de undersöka alla beslut om avslag som fattats i enlighet med denna förordning som de har underrättats om, för att ta reda på om ett tillstånd har avslagits av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat eller andra medlemsstater för en i allt väsentligt identisk transaktion (vilket innebär en vara med i allt väsentligt identiska parametrar eller tekniska egenskaper för samma slutanvändare eller mottagare). De ska först samråda med de behöriga myndigheterna i den eller de medlemsstater som utfärdade dessa avslag enligt punkterna 1 och 2. Om den behöriga myndigheten i medlemsstaten efter dessa samråd beslutar att bevilja ett tillstånd, ska den meddela de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna och lämna alla relevanta uppgifter för att förklara beslutet.

77. All information som utbyts i enlighet med bestämmelserna i denna artikel ska överensstämma med bestämmelserna i artikel 17.2 om informationens konfidentiella karaktär.

Artikel 10

I enlighet med sin gällande nationella lagstiftning eller praxis ska medlemsstaterna i minst 20 år bevara alla de uppgifter rörande skjutvapen, och om det är lämpligt och genomförbart, delar till skjutvapen och ammunition, som är nödvändiga för att spåra och identifiera dessa skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition, och för att förebygga och upptäcka olaglig handel med dessa produkter. Informationen ska inkludera plats och dag för utfärdande och sista giltighetsdag för exporttillståndet, exportlandet, importlandet, i förekommande fall det tredjeland som är transitland, mottagaren, den slutliga mottagaren, om denne är känd vid tidpunkten för exporten, och en beskrivning av varorna, en redogörelse för mängderna och den märkning som anbringats på varorna.

Denna artikel ska inte tillämpas på temporär export som utförs av jägare och tävlingsskyttar enligt artikel 7.

Artikel 11

78. Medlemsstaterna får begära att det importerande tredjelandet bekräftar mottagandet av transporten av skjutvapen, delar till skjutvapen eller ammunition.

79. Medlemsstaterna ska på begäran underrätta det exporterande tredjelandet om mottagandet inom unionens tullområde av transporten av skjutvapen, delar till skjutvapen eller ammunition. En sådan bekräftelse ska i princip ske genom uppvisande av de relevanta tullhandlingarna för import.

Det första stycket ska tillämpas endast om det anmodande exporterande tredjelandet var en part i FN:s protokoll om skjutvapen redan vid tidpunkten för exporten till unionen.

80. Medlemsstaterna ska följa bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i enlighet med deras gällande nationella lagstiftning eller praxis. Särskilt när det gäller export till tredjeländer får medlemsstatens behöriga myndighet besluta att antingen vända sig till exportören eller ta kontakt direkt med det importerande tredjelandet.

Artikel 12

Medlemsstaterna ska i möjligaste mån vidta nödvändiga åtgärder för att se till att tillståndsförfarandena är säkra och att importtillståndets äkthet kan kontrolleras eller valideras.

Kontroll och validering kan i förekommande fall säkerställas via diplomatiska kanaler.

Artikel 13

För att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förordning ska varje medlemsstat vidta nödvändiga och proportionella åtgärder för att göra det möjligt för dess behöriga myndigheter att

81. inhämta upplysningar om varje order eller transaktion som inbegriper skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition,

82. fastställa att exportkontrollåtgärderna tillämpas korrekt, vilket särskilt får inbegripa rätt till tillträde till lokaler som tillhör personer som berörs av en exporttransaktion.

Artikel 14

Medlemsstaterna ska besluta om sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och de ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

KAPITEL III

TULLFÖRFARANDE

Artikel 15

83. Vid fullgörandet av formaliteterna för export av skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition vid det tullkontor som ansvarar för handläggningen av exportdeklarationen ska exportören framlägga bevis för att nödvändigt exporttillstånd har erhållits.

84. Exportören får anmodas att av varje dokument som framläggs som bevis tillhandahålla en översättning till ett officiellt språk i den medlemsstat där exportdeklarationen uppvisas.

85. En medlemsstat får även, utan att det påverkar befogenheter som den tilldelats i kraft av och i enlighet med förordning (EEG) nr 2913/92, för en period som inte överstiger tio arbetsdagar avbryta förfarandet för export från dess territorium eller, vid behov, på annat sätt förhindra att skjutvapen, delar till skjutvapen eller ammunition som omfattas av ett giltigt exporttillstånd lämnar unionen via dess territorium, om den har anledning att misstänka att

86. relevanta uppgifter inte beaktades när tillståndet beviljades, eller

87. omständigheterna har ändrats väsentligt sedan tillståndet beviljades.

88. När det gäller den period som avses i punkt 3 ska medlemsstaten antingen frigöra skjutvapnen, delarna till skjutvapen eller ammunition eller vidta åtgärder i enlighet med artikel 9.1 b i denna förordning.

Artikel 16

89. Medlemsstaterna får besluta att tullformaliteterna för export av skjutvapen, delar till skjutvapen eller ammunition endast kan fullgöras vid tullkontor som bemyndigats för detta ändamål.

90. De medlemsstater som utnyttjar den möjlighet som anges i punkt 1 ska underrätta kommissionen om de tullkontor som bemyndigats eller om senare ändringar. Kommissionen ska offentliggöra och årligen uppdatera denna information i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning .

KAPITEL IV

ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Artikel 17

91. Medlemsstaterna ska i samarbete med kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder för att upprätta ett direkt samarbete och informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna, i syfte att öka effektiviteten av de åtgärder som fastställs i denna förordning. Denna information får omfatta

92. uppgifter om exportörer vars ansökan om tillstånd har avslagits eller exportörer som omfattas av beslut av medlemsstaterna i enlighet med artikel 9,

93. uppgifter om mottagare eller andra aktörer som deltar i misstänkt verksamhet och, om sådana uppgifter är tillgängliga, om transportvägar.

94. Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997[24], särskilt bestämmelserna i den förordningen om uppgifters konfidentiella karaktär, ska gälla i tillämpliga delar utan att det påverkar tillämpningen av artikel 18 i den här förordningen.

KAPITEL V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 18

95. En samordningsgrupp för frågor rörande export av skjutvapen, med en företrädare för kommissionen som ordförande, ska inrättas. Varje medlemsstat ska utse en företrädare till samordningsgruppen.

Samordningsgruppen ska undersöka varje fråga som avser tillämpningen av denna förordning som kan tas upp antingen av ordföranden eller av en företrädare för en medlemsstat. Den ska vara bunden av reglerna om sekretesskydd i rådets förordning (EG) nr 515/97.

96. Ordföranden för samordningsgruppen för frågor rörande export av skjutvapen eller samordningsgruppen ska, när den anser det nödvändigt, konsultera alla relevanta aktörer som berörs av denna förordning.

Artikel 19

97. Varje medlemsstat ska informera kommissionen om de lagar och andra författningar som antas för genomförandet av denna förordning, inbegripet de åtgärder som avses i artikel 14.

98. Senast när denna förordning träder i kraft ska varje medlemsstat till de andra medlemsstaterna och kommissionen meddela de nationella myndigheter som är behöriga att tillämpa artiklarna 5, 7, 9 och 15. På grundval av de uppgifter som lämnas av medlemsstaterna ska kommissionen offentliggöra och årligen uppdatera en förteckning över dessa myndigheter i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning .

99. Vart femte år ska kommissionen se över tillämpningen av den här förordningen och lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen, vilken kan innehålla ändringsförslag. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med alla relevanta uppgifter som den behöver för att utarbeta denna rapport.

Artikel 20

Denna förordning träder i kraft 120 dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 10.2 i denna förordning ska gälla från den dag då Europeiska unionen blir part i FN:s protokoll om skjutvapen, efter det att protokollet ingåtts i enlighet med artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA [25]

Förteckning över skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition såsom avses i artiklarna 2.1 och 4.1:

Nummer och varuslag i kombinerade nomenklaturen

KN-nummer | Varuslag |

A: Skjutvapen |

9302 00 00 | Revolvrar och pistoler, andra än sådana som omfattas av nr 9303 eller 9304 |

9303 | Andra eldvapen, inklusive jaktgevär och mynningsladdade eldvapen |

9303 20 | – Andra hagelgevär för sportskytte, jakt eller målskjutning, inbegripet kombinerade kul- och hagelgevär: |

9303 20 10 | – – Enkelpipigt, slätborrat |

9303 20 95 | – – Andra |

9303 30 00 | – Andra kulgevär för sportskytte, jakt eller målskjutning |

9303 90 00 | – Andra slag |

9304 00 00 | Andra vapen (t.ex. fjäder-, luft- eller gasdrivna gevär och pistoler) |

B: Delar |

9305 | Delar och tillbehör till artiklar enligt nr 9302–9304: |

9305 10 00 | – Till revolvrar och pistoler |

− Till hagel- eller kulgevär enligt nr 9303: |

9305 21 00 | – – Pipor till hagelgevär |

9305 29 00 | – – Andra |

9305 99 00 | – – Andra |

C: Ammunition |

9306 | Annan ammunition (t.ex. patroner) och andra projektiler samt delar till sådana artiklar, inbegripet hagel: |

– Hagelpatroner samt delar till hagelpatroner: |

9306 21 00 | – – Patroner |

9306 29 | – – Andra: |

9306 29 40 | – – – Hylsor |

9306 29 70 | – – – Andra |

9306 30 | − Andra patroner samt delar till sådana patroner: |

9306 30 10 | – – – För revolvrar och pistoler enligt nr 9302 |

– – – Andra: |

9306 30 91 | – – – – Centralantändpatroner |

9306 30 93 | – – – – Kantantändpatroner |

9306 30 97 | – – – – Andra |

9306 90 | – Andra slag: |

9306 90 90 | – – Andra |

[1] http://treaties.un.org/Pages/ViewDetails.aspx?src=TREATY&mtdsg_no=XVIII-12-c&chapter=18&lang=en

[2] Där hänvisning görs till Europeiska gemenskapen bör läsaren vara medveten om att Europeiska unionen ersatt och efterträtt Europeiska gemenskapen i och med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009, i enlighet med artikel 1 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionen (EUT C 115, 9.5.2008, s. 13).

[3] KOM(2005) 329 slutlig.

[4] Detta arbete inbegrep en uppdatering av direktiv 91/477EEG rörande innehav och överföring av skjutvapen inom EU, ändrat genom direktiv 2008/51/EG, som behandlar andra delar av FN:s protokoll om skjutvapen ur ett inremarknadsperspektiv.

[5] Rådets beslut 2001/748/EG av den 16 oktober 2001, EGT L 280, 24.10.2001.

[6] EUT C 198, 12.8.2005, punkt 4.2, den internationella rättsordningen, (o), s. 20.

[7] Europeiska unionens råd, dokument 17024/09, CO EUR-PREP 3 JAI 896 POLGEN, 229 2.12.2009.

[8] EUT C 115, 9.5.2008, s. 47.

[9] Ur ett inremarknadsperspektiv är direktiv 91/477 tillämpligt på överföringar inom EU (se även fotnot 4).

[10] EUT L 134, 29.5.2009, s. 1.

[11] EGT L 280, 24.10.2001, s. 5.

[12] Europeiska unionen ersatte och efterträdde Europeiska gemenskapen den 1 december 2009, i och med att fördraget om Europeiska unionen trädde i kraft, i enlighet med artikel 1 tredje stycket i detta (EUT C 115, 9.5.2008, s. 13).

[13] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

[14] EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

[15] KOM(2005) 329 slutlig. I meddelandet aviserades också en teknisk ändring av direktiv 91/477/EEG för att i direktivet – i fråga om överföringar av de skjutvapen inom EU som omfattas av detsamma – ta in bestämmelser som motsvarar kraven i FN:s protokoll om skjutvapen. Direktivet ändrades slutligen genom direktiv 2008/51/EG (EUT L 179, 8.7.2008, s. 5.)

[16] EUT L 146, 10.6.2009, s. 1.

[17] EGT L 256, 13.9.1991, s. 51.

[18] EGT L 256, 7.9.1987, s. 1.

[19] EGT L 302, 19.10.1992, s. 1

[20] EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

[21] EUT L 145, 4.6.2008, s. 1.

[22] EUT L 134, 29.5.2009, s. 1.

[23] EUT L 335, 13.12.2008, s. 99.

[24] EGT L 82, 22.3.1997, s. 1.

[25] Bygger på kombinerade nomenklaturen för varor enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan.

Top