18.1.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/41

—

Hemlöshet är en extrem form av fattigdom och socialt utanförskap och måste därför få större uppmärksamhet i EU:s strategi för social trygghet och social integration. Det är inte värdigt Europeiska unionen att ha en stor hemlöshet. Europaåret 2010 för bekämpning av fattigdom och socialt utanförskap utgör ett lämpligt tillfälle att öka medvetenheten om detta seglivade problem som riskerar att förvärras ytterligare mot bakgrund av den ekonomiska krisen. Alla initiativ för att ta itu med detta problem bör givetvis utgå från ett långsiktigt perspektiv som sträcker sig bortom år 2010 och den nuvarande krisen.

—

Kommittén vill understryka de lokala och regionala myndigheternas betydelsefulla roll när det gäller att praktiskt och kraftfullt agera mot hemlöshet. De har det faktiska ansvaret och har dessutom en stor erfarenhet och många gånger välfungerande metoder och program inriktade på såväl tidiga som akuta och långsiktiga insatser. Det ökar behovet av en tydligare ansvarsfördelning mellan de olika myndigheterna och de olika nivåerna. I detta sammanhang är det också värt att nämna att hemlöshetsproblematiken kan vara koncentrerad till vissa regioner i ett land eller till vissa länder. Därför är det nödvändigt att det finns EU-mekanismer och nationella mekanismer för att ge ekonomiskt stöd till regioner med särskilt utbredd hemlöshet, inte minst i den territoriella och sociala sammanhållningens intresse.

Föredragande

:

Tore Hult (SE–PSE), kommunstyrelsens vice ordförande i Alingsås, Sverige

1.

Kommittén erinrar om att det inte är möjligt att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, som är en av EU:s hörnstenar, när delar av EU:s befolkning saknar bostad och därmed saknar möjlighet att ta del av en personlig och yrkesmässig utveckling. Kommittén understryker att hemlöshet är särskilt allvarligt för barn och ungdomar.

2.

Hemlöshet är en extrem form av fattigdom och socialt utanförskap och måste därför få större uppmärksamhet i EU:s strategi för social trygghet och social integration. Det är inte värdigt Europeiska unionen att ha en stor hemlöshet. Europaåret 2010 för bekämpning av fattigdom och socialt utanförskap utgör ett lämpligt tillfälle att öka medvetenheten om detta seglivade problem som riskerar att förvärras ytterligare mot bakgrund av den ekonomiska krisen. Alla initiativ för att ta itu med detta problem bör givetvis utgå från ett långsiktigt perspektiv som sträcker sig bortom år 2010 och den nuvarande krisen.

3.

Utgångspunkten bör vara att EU:s medlemsstater står inför ett gemensamt problem. Hemlöshet förekommer hos individer oavsett utbildningsnivå, kulturell tillhörighet och tidigare ekonomisk situation och i EU:s samtliga medlemsstater. Det behövs därför gemensamma åtgärder för att förebygga och minska hemlösheten.

4.

Hemlösheten skapar stora personliga tragedier samtidigt som den medför betydande samhällskostnader. Om antalet hemlösa reducerades skulle därmed samhällskostnaderna sjunka samtidigt som fler skulle bli delaktiga i samhället och på så vis utveckla Europa.

5.

Kommittén betonar att hemlöshet orsakas av en kombination av omständigheter och att det därför inte ska betraktas som ett fenomen som enbart förklaras av individuella problem.

6.

Kommittén understryker att orsakerna till hemlöshet är en blandning av faktorer som brist på bostäder till rimliga kostnader, lågavlönat arbete, missbruk, brister i missbruksvården, psykisk ohälsa och sjukdom, våld i hemmet, arbetslöshet, svårigheter i de sociala relationerna, fattigdom, frigivning efter fängelsestraff och återinträde i samhället samt de förändringar och nedskärningar som sker av det offentliga stödet. Speciellt viktigt är hur fastighetsägare ser på hemlösa och i vilken utsträckning de kan bidra till att skapa vägar till ett eget boende för de hemlösa. För att lyckas med insatserna krävs därför en samordning samt ett flertal olika åtgärder.

7.

Kommittén anser att det behövs en avsevärt förbättrad kännedom om varför hemlöshet uppstår och vilka mekanismer som gör att den fortgår. En sådan kunskap bildar basen för att effektiva åtgärder inom olika politikområden ska kunna vidtas.

8.

Kommittén ser mycket allvarligt på hemlösheten och menar att det behövs insatser på flera nivåer, dels de förebyggande och medvetandehöjande insatserna men inte minst åtgärder för att förbättra incitamenten för bostadsbyggande.

9.

Kommittén vill understryka de lokala och regionala myndigheternas betydelsefulla roll när det gäller att praktiskt och kraftfullt agera mot hemlöshet. De har det faktiska ansvaret och har dessutom en stor erfarenhet och många gånger välfungerande metoder och program inriktade på såväl tidiga som akuta och långsiktiga insatser. Det ökar behovet av en tydligare ansvarsfördelning mellan de olika myndigheterna och de olika nivåerna. I detta sammanhang är det också värt att nämna att hemlöshetsproblematiken kan vara koncentrerad till vissa regioner i ett land eller till vissa länder. Därför är det nödvändigt att det finns EU-mekanismer och nationella mekanismer för att ge ekonomiskt stöd till regioner med särskilt utbredd hemlöshet, inte minst i den territoriella och sociala sammanhållningens intresse.

10.

Kommittén menar att en övergripande hemlöshetsstrategi förutsätter att EU-institutionerna blir mer aktiva i att stödja utvecklingen och följa upp vidtagna åtgärder. Det utesluter inte att subsidiaritetsprincipen respekteras och att de lokala och regionala myndigheternas avgörande roll erkänns.

11.

Kommittén konstaterar att internationella deklarationer och nationella lagar vittnar om en allt starkare vilja att öka medvetenheten om hemlöshet som ett betydande samhällsproblem. I flera länder är en rätt till bostad inskriven i konstitutionen.

12.

Många av de förslag och åtgärder som här beskrivs baseras på denna viktiga gemensamma grund och de redan befintliga ramverken, och följden blir att de mest angelägna frågorna avseende hemlöshet kan behandlas utan att skapa nya lagstiftningsinstrument.

13.

Det finns ingen gemensam europeisk definition av hemlöshet, och därför vill kommittén uppmana medlemsstaterna att i möjligaste mån använda sig av ETHOS-typologin (European Typology of Homelessness and Housing Exclusion). Det skulle möjliggöra en jämförelse av situationen i medlemsstaterna och resultaten av olika initiativ. Definitionen är:

—

Utan tak över huvudet (personer som helt saknar skydd och sover ute).

—

Utan bostad (inrättningar för tillfälligt boende för hemlösa, härbärgen, övrigt kollektivt boende för vissa grupper, stödboende m.m.).

—

Osäkert boende (boende i lägenhet utan säkert andrahandskontrakt eller inneboende hos familj eller vänner på grund av bostadsbrist).

—

Undermåligt boende (boende i skjul, bostad som saknar sanitetsutrymme eller är utdömd enligt nationell lagstiftning, boende i husvagn eller campingstuga som inte är avsedd för året-runt-boende samt trångboddhet).

14.

Kommittén anser att bekämpandet av hemlösheten måste bli en av prioriteringarna i EU:s åtgärder för den sociala inkluderingspolitiken, inte minst för att kommittén för socialt skydd satte upp hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden som tema för 2009. Eftersom år 2010 är EU:s år mot fattigdom har vi nu dessutom ett ypperligt tillfälle att intensifiera arbetet för att bekämpa den yttersta formen av utanförskap, nämligen hemlöshet.

15.

Bostäder av god kvalitet och till rimliga kostnader är en grundläggande personlig tillgång och en rättighet. Medlemsstaterna bör därför göra alla upptänkliga ansträngningar och vidta alla upptänkliga åtgärder för att hjälpa de personer som enligt nationell lagstiftning är berättigade till det att få en bostad.

16.

Förutom de uppenbara sociala följderna för enskilda som drabbas av hemlöshet är det nödvändigt att uppmärksamma de samhällsekonomiska vinster som blir följden av att en person får bostad och arbete.

17.

Kommittén vill fästa uppmärksamheten på de direkta och indirekta kostnader som hemlösheten innebär för medlemsstaternas lokala och regionala myndigheter. Av störst betydelse är självfallet de direkta kostnader i form av de särskilda eller allmänna resurser som måste tas i anspråk till följd av hemlösheten. Dessutom innebär det även förlust av skatteintäkter som kommer av avlönad sysselsättning. Sammanfattningsvis dämpar hemlösheten den ekonomiska utvecklingen i många länder och det långsiktigt hållbara samhälle vi vill skapa och som bland annat beskrivs i Europa 2020.

18.

De tillgängliga uppgifterna om de ekonomiska konsekvenserna motiverar förebyggande program vars kostnader är mycket låga i jämförelse med hemlöshetens samlade kostnader.

19.

Kommittén anser att medlemsstaterna bör erkänna betydelsen av detta samhällsproblem och att det är nödvändigt att gå vidare och stärka det arbete som utförs. En grundläggande förutsättning för att nå framgång i arbetet med att bekämpa hemlöshet är att samordna insatserna från samtliga berörda nivåer (lokal, regional, nationell och mellanstatlig).

20.

Den främsta svårigheten när det gäller att motverka hemlöshet ligger i att åtgärder måste vidtas på många olika områden och att ansvaret delas mellan flera olika myndigheter. För att åtgärderna ska vara effektiva måste kampen mot hemlöshet bland annat inbegripa politik för fysisk stadsplanering, bostadsbyggande, sociala frågor, sysselsättning och hälsa, inklusive mental hälsa. Det gäller således att uppmuntra kontraktsbaserade åtgärder på lokal och regional nivå mellan myndigheter som ansvarar för bostadsfinansiering, myndigheter som beviljar bygglov och de sociala myndigheterna.

21.

Kommittén understryker att både det förebyggande, det akuta och det långsiktiga arbetet måste ges uppmärksamhet i syfte att skapa en förbättrad situation.

22.

Kommittén anser att de befintliga kunskaperna om hemlöshetens orsaker inte gör det möjligt att utarbeta en politik som till fullo beaktar att det är mycket olika slags människor som drabbas av hemlöshet och att de bakomliggande orsakerna är mycket varierande. Formerna för hur denna del av befolkningen ska tas om hand leder ofta till att individer delas in i artificiella kategorier beroende på vilka åtgärder som finns tillgängliga. De hemlösas möjligheter att aktivt delta i samhällslivet påverkas negativt av denna kunskapsbrist.

23.

Regionkommittén anser att det nu handlar om att hitta nya perspektiv genom att införa humana och individanpassade arbetsmetoder som bygger på varje enskild persons bakgrund när man försöker komma till rätta med problemet. Dessa arbetsmetoder förutsätter att åtgärderna för att bekämpa hemlöshet vidtas så nära den berörda delen av befolkningen som möjligt. De lokala och regionala myndigheterna har således en mycket viktig roll att spela.

24.

Regionkommittén anser att man därför måste ta tillvara och utveckla de statistiska verktygen. En harmonisering av statistiken på europeisk nivå måste uppmuntras genom att man fortsätter det arbete som inletts med ETHOS-typologin. Rent generellt bör jämförande studier mellan medlemsstaterna stödjas. Det är också viktigt att arbeta för att dagens arbetsmetoder ses över för att ge större utrymme åt fallstudier, så att man kan ta hänsyn till de orsaker som lett till hemlöshet och som gör det möjligt att ta sig ur hemlöshetssituationen under en viss period och slutligen helt och hållet.

25.

Kommittén uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att skapa ett brett samarbete och interinstitutionell samordning på olika områden för att förbättra de övergripande åtgärderna och uppföljningen av hemlösheten. Vad som behövs är ett långsiktigt samarbete mellan olika lokala och regionala myndigheter och långsiktiga strategier, som tillsammans kan råda bot på problemet och dess orsaker, eftersom det inte räcker med kortsiktiga åtgärder eller punktinsatser.

26.

I ett stort antal medlemsstater saknas både tillförlitliga officiella uppgifter rörande hemlöshetens omfattning samt uppgifter som beskriver framgångsrika åtgärder för att bekämpa hemlösheten. Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att genom EU-samarbetet medverka till att skapa en övergripande enhetlig hemlöshetsstrategi och därefter se till att en sådan strategi får den nationella utformning som behövs för att den ska bli framgångsrik.

27.

En egen bostad är en grundläggande personlig tillgång och ett nödvändigt villkor för att en person ska kunna få fotfäste i samhället och på arbetsmarknaden. Regionkommittén uppmanar därför kommissionen att närmare studera principen om rätt till rimliga boendeförhållanden och hur en sådan rättighet skulle kunna formuleras.

28.

Kommittén anser att det krävs kraftfulla insatser för att motverka hemlösheten. Ett gemensamt politiskt ställningstagande mot hemlöshet är nödvändigt för att skapa den grund som behövs i det framtida arbetet. I annat fall finns det risk för att insatserna kommer att bli splittrade och utan nödvändig samordning. Det arbete som redan sker i många kommuner och regioner behöver utvecklas och spridas. Nationella och internationella modeller och metoder behövs för att förebygga hemlöshet. Generella insatser för att väcka opinion och öka allmänhetens medvetenhet är också av stor betydelse för att bidra till en samlad insats.

29.

Kommittén betonar nödvändigheten av att i samhället bekämpa uppfattningen att hemlöshet endast beror på den enskilde. Det måste skapas en mer nyanserad bild av hemlöshetens orsaker, och konsekvenserna för samhället bör undersökas. Det finns därför anledning för kommissionen att vidta åtgärder för att skapa en sådan mer nyanserad bild.

30.

Kommittén uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att beakta rätten till bostad som en grundläggande personlig tillgång och att ta del av forskningen om orsakerna till, följderna av och kostnaderna för hemlöshet. En ökning av kunskaperna om hemlöshet ska utgöra underlaget för insatser och förebyggande åtgärder som sedan gör det möjligt att utvärdera om det som gjorts också har varit effektivt.

31.

Kommittén anser att den samlade kunskapen som finns är föga spridd och dåligt utnyttjad av de offentliga myndigheterna. En mer strategisk plan om hur informationen ska nå rätt nivå behöver utarbetas.

32.

De ekonomiska argumenten för att bekämpa hemlösheten måste ytterligare utvecklas. Ett flertal nya rapporter borde vara möjliga att ta fram de kommande åren. De ökande kunskaperna kan sedan ligga till grund för det fortsatta arbetet.

33.

Kommittén föreslår att det på EU-nivå skapas ett varaktigt system för att identifiera bra metoder. Kommittén vill med kraft understryka behovet av att utbyta god praxis mellan de lokala och regionala myndigheterna när det gäller insatser för ökad medvetenhet, förebyggande åtgärder, utbildning av personal och det differentierade stödet till olika grupper av hemlösa.

34.

Kommittén ser mycket positivt på de initiativ och projekt som genomförs av de lokala och regionala myndigheterna när det gäller att bekämpa hemlöshet, men konstaterar samtidigt att utbytet av god praxis måste intensifieras. Det kan göras genom ett kvalitativt utbytesprogram av personal som direkt arbetar med hemlöshet i de olika medlemsländerna. Ett sådant utbytesprogram måste ges tillräckligt med ekonomiska resurser och skulle kunna utvecklas till en ny form av utbytestjänst inom unionen.

35.

Kommittén understryker behovet av att få en bättre uppfattning om hemlöshetens omfattning och struktur inom EU. Exempelvis skulle det vara värdefullt att ha uppgifter som är uppdelade efter kön, ålder, nationalitet, sociala förhållanden och andra viktiga indikatorer. Utan den informationen blir det svårt att få fram de ekonomiska och sociala strategierna som behövs för att komma tillrätta med hemlöshet. Kommittén förordar att statistiken bygger på den definition av hemlöshet som antagits av FEANTSA. Kommittén förutsätter att kommissionen skyndsamt tilldelas detta uppdrag.

36.

Kommittén anser att hemlöshet, som berör en grundläggande personlig tillgång, kränker individens grundläggande rättigheter och den enskilde individens människovärde och rätt att bestämma över sitt liv. Hemlöshet är allvarligast för barn som ofta inte har möjlighet att påverka sin egen situation. Det finns därför anledning för kommissionen att undersöka förutsättningarna för medlemsstaterna att nationellt införa någon form av garanti för hur hemlösheten för barn under 18 år ska avskaffas. Man bör också göra en bedömning av om personer med funktionshinder ska omfattas.

37.

Det kan inte nog betonas att avsaknaden av en bostad är ett problem i sig. De goda resultaten från försöken med Housing First måste få ett större genomslag, under förutsättning att den som erbjuds bostad även får sådan hjälp som är nödvändig för att komma till rätta med andra problem kopplade till den hemlöses situation.

38.

Särskilda insatser och informationsåtgärder bör vidtas mot fastighetsägarna. Grundläggande i arbetet mot hemlöshet måste vara den gemensamma uppfattningen om alla människors lika värde och att enskilda har en vilja att förbättra sin situation och vill bidra till att utveckla samhället. Speciellt viktiga är fastighetsägarna när det gäller insatser för att förebygga bostadsbrist. Särskilda incitament måste skapas för att ställa bostäder till förfogande för hemlösa.

39.

Kommittén framhåller att det är nödvändigt att lägga större vikt vid utbildning och kompetensförbättringar hos dem som arbetar med hemlöshet. I länder där de anställda inom skolan, rättsväsendet, hälso- och sjukvården, på det psykologiska området, samt inom socialtjänsten och polisen har erhållit specialutbildning har man gjort goda framsteg när det gäller att förstärka insatserna mot hemlöshet på ett tidigt stadium. I arbetet med nästa period för strukturmedlen måste i högre grad resurser ges till en sådan inriktning.

40.

Kommittén betonar vikten av de lokala och regionala myndigheternas förebyggande arbete, men det måste också finnas akuta lösningar. Ett tillfälligt boende måste kunna erbjudas. Det är dock inte acceptabelt att hemlösa fastnar i systemet med härbärgen. Vissa länder har antagit en strategi som syftar till att stänga alla allmänna härbärgen för hemlösa. I stället ska hemlösa omgående erbjudas skräddarsydda lösningar som motsvarar deras behov. Att förhindra att hemlösa blir vräkta är av största betydelse.

41.

De lokala och regionala myndigheterna måste bli bättre på att stödja de frivilliga krafterna i samhället. Hemlösheten är ett strukturellt och politiskt problem som kräver engagemang från alla offentliga myndigheter men den frivilliga sektorn spelar en viktig roll. Det bör övervägas hur unionen kan bidra till att de frivilliga krafterna får en mer framträdande roll. Det europeiska året för volontärarbete 2011 bör användas som ett tillfälle att öka medvetenheten och för att söka nya former av samarbete med frivilligorganisationer i denna viktiga fråga.

42.

Kommittén föreslår att man på EU-nivå inför speciella ekonomiska program som syftar till att förstärka de nationella och lokala/regionala insatserna mot hemlöshet och som också har till syfte att utveckla kvalitetskriterierna. Erfarenhetsutbyte måste uppmuntras för att optimera effekterna och användandet av resurserna. Kommittén rekommenderar därför att de kommande europeiska fonderna i högre grad ska ta sikte på även denna problematik.

43.

Kommittén föreslår att man lokalt och regionalt ges möjlighet att utarbeta program för att integrera hemlösa i samhälls- och arbetslivet genom att skapa incitamentsstrukturer för arbetsgivare att anställa dem. På samma sätt kan lokal och regional nivå främja integrationen genom utbildningsinsatser som syftar till att hemlösa får en förankring i samhället. De goda erfarenheterna som redan finns på detta område måste få större spridning.

44.

Åtgärder som syftar till att främja informationen om hemlöshet måste genomföras på ett mer strukturerat sätt.

45.

Kommittén föreslår att man inrättar ett europeiskt centrum för hemlöshet. Centrumet föreslås bli det samordnande organ som i dag saknas. Den främsta uppgiften är av samordnande art men centrumet ska också bidra till ökad kunskapsutveckling och gemensamma strategier. Vi vill uppmana Europeiska kommissionen att undersöka möjligheterna att inrätta ett sådant kontor som även får ansvaret för att kartlägga de hemlösas situation i medlemsstaterna. Centrumets roll bör vara att samordna och stödja reformer i medlemsstaterna, bland annat genom utbyte av bästa praxis. Inte minst kan insatser på gemenskapsnivå få ett verkligt mervärde om man använder sig av den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration.

46.

Hemlösheten bland kvinnor ökar hela tiden, och man måste ta hänsyn till att hemlösa kvinnor befinner sig i en särskilt utsatt situation, såväl när det gäller de socioekonomiska och de sysselsättningsrelaterade aspekterna som de svårigheter som kvinnor fortfarande står inför i fråga om tillgång till tjänster. Medlemsstaterna måste särskilt ta itu med denna fråga.