52010DC0549

[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 7.10.2010

KOM(2010) 549 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Beskattning av finanssektorn

{SEK(2010) 1166 slutlig}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Beskattning av finanssektorn

BAKGRUND

Finanskrisen framhävde behovet av ett mera robust finanssystem, genom den finansiella instabilitetens effekter på den reala ekonomin. Många viktiga problem i fråga om utveckling, effektiv resursanvändning och klimatförändring har också betydande budgetkonsekvenser. Mot bakgrund av detta är frågan om extra skatter på finanssektorn skulle kunna vara ett sätt att höja inkomsterna.

På mötet den 17 juni 2010 uttalade Europeiska rådet inför G20-toppmötet i Toronto följande: ”EU bör leda arbetet med att fastställa en global strategi för införande av system för avgifter och skatter för finansinstitut i syfte att upprätthålla lika förutsättningar runt om i världen och kommer med emfas att försvara denna ståndpunkt inom G20. Införandet av en global skatt på finansiella transaktioner bör undersökas och vidareutvecklas i detta sammanhang.”

Europaparlamentet har också diskuterat finanssektorn och beskattning av denna. I dess resolution av den 10 mars 2010 uppmanas kommissionen och rådet att studera hur en skatt på finansiella transaktioner skulle kunna finansiera utvecklingssamarbete, hjälpa utvecklingsländerna att bekämpa klimatförändring och bidra till EU:s budget. Några medlemsstater har redan vidtagit åtgärder i fråga om beskattning av banker.

Dessa diskussioner pågår inte bara i EU. Denna typ av frågor återspeglar finanskrisens globala och systemomfattande konsekvenser. I G20 har det förts diskussioner om nya former av beskattning, men det finns inget globalt samförstånd om ytterligare skatteinstrument.[1] Frågan om beskattning av finansiella transaktioner hade en framträdande plats på FN:s högnivåmöte om millennieutvecklingsmålen nyligen. Den rådgivande högnivågrupp om klimatförändringsfinansiering som inrättats av FN:s generalsekreterare har också studerat hur viktiga sektorer som är aktiva på global nivå, däribland finanssektorn och den internationella luft- och sjötransporten, skulle kunna bidra till ökade budgetinkomster.

Detta meddelande bidrar till dessa diskussioner genom att behandla två instrument: en skatt på finansiella transaktioner och en skatt på finansiell verksamhet.

MÅL OCH GRUND FÖR EXTRA SKATTER PÅ FINANSSEKTORN

Oavsett vilket skatteinstrument som studeras, finns det någon grund för att anpassa skattesystemet så att finanssektorn ger ett rimligt och betydande bidrag till de offentliga budgetarna? Enligt kommissionen finns det tre huvudskäl till att anpassa skattesystemet.

För det första skulle skatter, vid sidan av pågående omfattande reformer av finanssektorn, kunna bidra till att förbättra finansmarknadernas effektivitet och stabilitet och minska deras volatilitet samt de skadliga effekterna av överdrivet risktagande. I synnerhet kan finanssektorns risktagande vara för högt till följd av ett flertal faktorer, allt från faktiskt eller förväntat statligt stöd (vilket skapar moralisk risk) och asymmetrisk information till belöningsstrukturer som tillsammans med den makroekonomiska utvecklingen bidragit till den senaste krisen. Finanssektorns beteende skapar således negativa externa effekter för resten av ekonomin. Det finns således argument för en korrigerande skatt som internaliserar sådana externa effekter, förutsatt att den kan utformas för att uppnå detta mål.

Den finansiella och ekonomiska krisen har visat att det finns ett antal felriktade incitament i finanssektorn samt brister i ramen för reglering och tillsyn av det finansiella systemet. Till följd av detta har betydande lagstiftningsändringar beslutats eller är på gång.[2] Det råder ett brett samförstånd om att reformer av reglering och tillsyn är oumbärliga för att stärka finanssystemets motståndskraft och stabilitet.

Kommissionen har föreslagit nya krishanteringsarrangemang som ska förbättra de offentliga myndigheternas förmåga att hantera konkurser inom banksektorn.[3] Detta skulle innefatta en uppsättning nationella avvecklingsfonder, som finansieras genom en bankavgift. Kommissionen har framfört sin ståndpunkt i denna fråga i ett meddelande nyligen (KOM(2010) 254 slutlig) och kommer inom en nära framtid att mera detaljerat redogöra för sina förslag.

Extra skatter skulle indirekt och utöver reglering kunna bidra till målet att förbättra finanssektorns stabilitet, genom att avskräcka den från viss riskabel verksamhet, och samtidigt utgöra en inkomstkälla.

För det andra anses finanssektorn bära ett stort ansvar för krisens uppkomst och omfattning samt dess negativa effekter på statliga skuldnivåer i hela världen. Extra skatter skulle också kunna motiveras av att vissa stater gett ett betydande stöd till sektorn under krisen, vilket den således bör återgälda på ett rimligt sätt. Nya skatter på finanssektorn skulle kunna bidra till konsolidering av de offentliga finanserna och ekonomisk effektivitet samt generera ytterligare medel till statskassan och därigenom kunna medverka till att skapa förutsättningar för en mera hållbar tillväxt, som det beskrivs i Europa 2020-strategin.

För det tredje är flertalet finansiella tjänster undantagna från mervärdesskatt i EU. Skälet till detta är att större delen av inkomsterna på finansiella tjänster är marginalbaserade, vilket gör det svårt att beskatta dem i det nuvarande mervärdesskattesystemet.

Det finns således argument för att finanssektorn skulle kunna ge ett mera rimligt och betydande bidrag till de offentliga finanserna. Denna diskussion äger rum inom en allmän ram av konsolidering av de offentliga finanserna i EU och annorstädes och samtidigt som världen står inför minst två överhängande globala problem med betydande budgetkonsekvenser. EU har gjort vittgående åtaganden i fråga om klimatskydd och utveckling.[4] För att uppfylla dessa åtaganden bör nya inkomstkällor undersökas ytterligare.[5]

EU-medlemsstaterna börjar införa nationella skatteinstrument för att hantera dessa problem. Det är viktigt att denna utveckling sker på ett samordnat sätt. Annars kan olika nationella system med olika skattebaser skapa incitament till skattearbitrage och medföra snedvridningar i resursallokeringen mellan de finansiella marknaderna i EU. Skiljaktiga nationella lösningar kan också leda till dubbelbeskattning och uppsplittring av finanssektorn, vilket gör att den inre marknaden inte fungerar korrekt.

Eventuella skatter måste också ses mot en bredare bakgrund av pågående insatser för att ändra lagstiftningen för finanssektorn, i synnerhet troliga högre kapitalkrav, och diskussioner om att eventuellt införa bankavgifter. Den samlade inverkan av dessa åtgärder måste beaktas (särskilt om de inte samordnas noggrant och fasas in), så att man inte äventyrar en livskraftig finanssektor som på ett korrekt och effektivt sätt kan finansiera ekonomin i stort.

SKATT PÅ FINANSIELLA TRANSAKTIONER

En skatt på finansiella transaktioner avser att beskatta värdet av enskilda transaktioner. För att den ska ha en bred omfattning bör den tillämpas på ett stort sortiment av finansiella instrument (dvs. aktier, obligationer, valutor och derivat), även om räckvidden i vissa nuvarande förslag är begränsad (t.ex. en avgift på valutatransaktioner).[6]

Inkomstaspekter

De potentiella inkomsterna och storleken på de ekonomiska effekterna av en skatt på finansiella transaktioner varierar avsevärt med skattens produktomfattning och täckning (global, EU-omfattande eller nationell) och handelsvolymen i en given jurisdiktion. I avsaknad av internationellt samförstånd om tillämpningen av denna skatt kommer inkomsterna att bero på i vilken omfattning den rörliga handeln omlokaliseras. Inkomsterna påverkas även av möjligheterna att kringgå skatten, genom ny utformning av finansiella produkter, och den valda skattesatsen.

På global nivå skulle de uppskattade skatteinkomsterna för 2006 från aktie- och obligationstransaktioner ha uppgått till omkring 60 miljarder euro, med en antagen skattesats på 0,1 %. Enligt vissa undersökningar skulle detta belopp tiodubblas om derivat inkluderas. Det finns dock tekniska problem med derivatbeskattning, exempelvis fastställande av skattebaser[7] och tvivel om huruvida inkomsterna kan uppskattas korrekt. Tidigare erfarenheter har visat på en stor skillnad mellan förväntade och realiserade inkomster. Det finns också olösta frågor beträffande valutatransaktioner, om skatten tas ut enbart på nationell nivå.[8] Om enbart aktier och obligationer som handlas på en börs innefattas i skattebasen skulle inkomsterna i EU-27 uppgå till omkring 20 miljarder euro.[9] Om derivatprodukter inkluderas uppskattas inkomsterna bli mycket högre och enligt vissa beräkningar upp till 150 miljarder euro. En snävare avgift på valutatransaktioner med en skattesats på 0,005 % på de valutor som handlas mest i världen skulle kunna ge inkomster på 24 miljarder euro årligen, på grundval av uppgifter för 2007.

De genererade inkomsterna skulle till stor del uppbäras i ett begränsat antal länder till vilka handelsverksamheten koncentrerats. Denna ojämna fördelning skulle bli ännu större om derivat innefattas. Å ena sidan skulle detta kunna försvåra en överenskommelse om skatten, eftersom alla länder måste genomföra skatten medan enbart ett fåtal länder får inkomster. Å andra sidan kan det hävdas att investerare från hela världen använder de centrala marknadsplatserna. Alla användare bidrar då till skatteinkomsterna och ger skatten en global dimension. Av detta skäl är en skatt på finansiella transaktioner potentiellt en god inkomstkälla på global nivå.

Man måste dock studera vem som bär skattens ekonomiska börda. Generellt sett innebär skatter på finanssektorn troligen viss inkomstomfördelning från aktieägare eller chefer i banker samt marknadsdeltagare till den allmänna befolkningen. Skattebördan övervältras sannolikt delvis på uppdragsgivare och kunder i allmänhet, men detta beror på skattebetalarnas möjligheter att undandra sig skatten. Indirekt skulle skatten också öka kapitalanskaffningskostnaden för stater och företag. Det finns ingen tillgänglig empirisk bevisning för vem som verkligen betalar skatten.

Effekter på marknadseffektivitet och ekonomisk stabilitet

Ett argument som brukar läggas fram för en skatt på finansiella transaktioner är att den skulle genomföra principen att ”förorenaren ska betala”, och således bidra till att internalisera de potentiellt negativa externa effekterna av finansiell verksamhet. Det har hävdats att en brett baserad skatt på finansiella transaktioner skulle kunna bidra till att stabilisera finansmarknaderna genom att bestraffa icke-önskvärda marknadstransaktioner, främst högfrekvent handel, vilket skulle minska den kortsiktiga spekulativa handeln.

Flera aspekter måste beaktas. För det första är effektivitetsvinsterna osäkra eftersom skatten kan höja prisvolatiliteten genom att minska likviditeten, exempelvis på marknader som används för riskgardering. För det andra och även om värdet för ekonomin av högfrekvent handel kan ifrågasättas, är det fortfarande osäkert i vilken omfattning denna verksamhet var en viktig orsak till krisens negativa externa effekter. För det tredje tas skatten på finansiella transaktioner ut på bruttotransaktionsvärden. Eftersom skatten tas ut på transaktioner snarare än förädlingsvärdet, får den en ackumulerad effekt. Produkter som är föremål för mera frekvent handel kommer att beskattas hårdare.

För att höja effektiviteten borde en skatt på finansiella transaktioner i idealfallet tas ut på ”skadliga” eller i hög grad spekulativa transaktioner, vilka dock i praktiken inte kan skiljas från ”normala” transaktioner. Skatten på finansiella transaktioner måste således tas ut på bredast möjliga bas för att uppnå sitt effektivitetsmål. En snävt baserad skatt på finansiella transaktioner skulle kunna minska risken för geografisk omlokalisering, om den får en lämplig utformning.[10] Men om enbart vissa transaktioner beskattas kommer skatten att snedvrida finansförmedlingsverksamhet genom att gynna de aktiviteter som inte beskattas. Beroende på hur skatten utformas kan den också ge upphov till åtgärder för att undandra sig skatten genom ny utformning och ersättning av finansiell verksamhet.

För att effektivt begränsa verksamhet med potentiellt negativa externa effekter på global nivå och undvika omlokalisering av handeln, bör skatten tillämpas i alla finansiella centrum. Dessa globala centrum är i hög grad sammankopplade och företag har låga kostnader för att överföra handel från ett centrum till ett annat. Många finansföretag har dessutom dotterbolag med global verksamhet. Det faktum att en skatt på finansiella transaktioner förutsätter en bred bas för att uppnå sina effektivitets- och inkomstmål innebär följaktligen också att det krävs en betydande grad av global samordning för att minska risken för omlokalisering och skatteundandragande.

Bedömning

På global nivå skulle en skatt på finansiella transaktioner kunna vara ett lämpligt sätt att höja inkomsterna och i synnerhet för att tillhandahålla finansiering till globala politiska mål. För att skatten ska vara effektiv och rättvis bör de deltagande länderna försöka enas om globala finansieringsverktyg som kan godtas av alla. Kommissionen är fast besluten att fortsätta samarbetet med sina internationella partner, särskilt i G20, för att komma fram till ett sådant avtal.

En skatt på finansiella transaktioner skulle kunna övervägas enbart inom EU. Emellertid är finanssektorn en global och sammanhängande bransch. Finansiell verksamhet är koncentrerad till ett fåtal finansiella centrum både innanför och utanför EU som konkurrerar globalt. Finansiell verksamhet är också ett komplicerat område i ständig utveckling och huvudaktörerna har en välutvecklad förmåga att finna nya och innovativa sätt att göra affärer och strukturera finansiella transaktioner.

SKATT PÅ FINANSIELL VERKSAMHET

Ett annat instrument för att förbättra beskattningen av finanssektorn och minska de potentiella negativa externa effekterna är en skatt på finansiell verksamhet, som föreslagits av Internationella valutafonden (IMF). I dess mest omfattande form (additionsmetoden) tas skatten ut på summan av vinst och ersättningar. Den kan också utformas för att särskilt inriktas på jordränta ( economic rent ) och/eller ekonomisk risk.[11] I motsats till skatten på finansiella transaktioner, där varje deltagare på den finansiella marknaden beskattas för sina transaktioner, tas en skatt på finansiell verksamhet ut på företag. I det följande inriktas detta dokument på en skatt på finansiell verksamhet enligt additionsmetoden.

Inkomstaspekter

För de 22 utvecklade ekonomier som studeras i IMF-rapporten till G20 skulle en skatt på 5 % enligt additionsmetoden generera inkomster motsvarande i genomsnitt 0,28 % av BNP.[12] Utgående från den uppskattade andelen av BNP för varje land för att beräkna absoluta tal, skulle detta innebära totala inkomster för de 22 länderna på ungefär 75 miljarder euro. För EU-27 skulle en skatt på finansiell verksamhet enligt additionsmetoden kunna generera upp till 25 miljarder euro.

Den geografiska fördelningen av inkomsterna skulle i stort återspegla finanssektorns faktiska spridning i EU. Inkomsterna är dock inte lika koncentrerade som i fallet med en skatt på finansiella transaktioner. Anledningen till detta är att basen inte utgörs av handelsverksamhet, som i huvudsak sker i ett fåtal finansiella centrum, utan i stället ersättningar och vinster, som är mera jämnt utspridda. I detta avseende skulle en skatt på finansiell verksamhet vara bättre lämpad för att få inkomster till nationell konsolidering av de offentliga finanserna, som är ett brådskande problem i många medlemsstater.

När det gäller den ekonomiska bördan beror effekterna på skattens konkreta utformning. I praktiken finns ingen tillgänglig empirisk bevisning för vem som verkligen betalar en skatt på finansiell verksamhet. Om skatten övervältras på kunderna och om företagskunder inte kan göra avdrag, kan skattebördan delvis också övervältras på användarna av finansiella tjänster.

Effekter på marknadseffektivitet och ekonomisk stabilitet

Effekterna på finansiell verksamhet beror på hur skatten utformas. En skatt på finansiell verksamhet enligt additionsmetoden skulle inte direkt ändra strukturerna på de marknader där finansinstitut är aktiva, eftersom den beskattar inkomster oavsett hur de har genererats. I detta hänseende diskriminerar skatten inte mellan olika produkter och är heller inte avhängig av omsättningens nivå. Detta är en intressant skatt för EU, eftersom den kan generera inkomster och hjälpa till att lösa några i nuläget olösta frågor när det gäller beskattning av finansiella tjänster.

Skatten på finansiell verksamhet skulle tas ut på finansinstitutens totala förtjänst från affärsverksamheten. I detta avseende tas den ut på all verksamhet och inte bara handel. Den ändrar inte priserna på finansiella instrument och inverkar därigenom inte på marknadsstrukturen som sådan. Detta innebär också att den inte direkt inverkar på förekomsten av högfrekvent handel.

En skatt på finansiell verksamhet kan höja de befintliga incitamenten att överföra vinster genom att föra inkomster eller ersättningar ut ur EU. Skattebasens karaktär och finansföretagens behov av att generellt bedriva sin grundläggande verksamhet där konsumenter är bosatta kan dock dämpa incitamenten till omlokalisering. Detta uppvägs av att den tekniska utvecklingen kan öka finanssektorns rörlighet. Om några medlemsstater separat inför en skatt på finansiell verksamhet kan detta skapa snedvridningar på den inre marknaden som kan motverka målet att uppnå lika villkor mellan medlemsstaterna.

Bedömning

En skatt på finansiell verksamhet enligt additionsmetoden kan tolkas som en skatt på en indirekt indikator för det totala förädlingsvärde som genererats av ett finansföretag.[13] Om skatten emellertid utformas som ett komplement till den nuvarande mervärdesskatten måste ett antal tekniska frågor lösas för att göra skatterna förenliga med varandra. Kommissionen anser att en skatt på finansiell verksamhet borde undersökas närmare på EU-nivå. Detta bör innefatta en bedömning av de potentiella följderna för konkurrensen och huruvida dessa uppvägs av potentiella incitament för företag att inte omlokalisera.

GENERELLA SLUTSATSER OCH VÄGEN FRAMÅT

Världen står inför stora problem vid en tidpunkt då de statliga budgetarna i hela EU står under ökat tryck. Bland de många och olikartade problemen kan nämnas behovet av att förbättra finanssektorns stabilitet och funktion, för att begränsa de negativa externa effekterna för resten av ekonomin, kravet på att konsolidera de offentliga finanser som har urholkats av finanskrisen, samtidigt som åtagandena gentemot utvecklingsländerna uppfylls, och kravet på att bekämpa klimatförändring och ta itu med resursbrist på global nivå.

För att åtgärda dessa problem finns det skäl att på nytt studera beskattning av finansiell verksamhet. Finanssektorn borde ge ett rimligt och betydande bidrag till de offentliga budgetarna och det är motiverat att hävda att detta bidrag borde vara högre än i nuläget. Skälen till detta är den särskilda position som sektorn har i ekonomin, vilket blev uppenbart under finanskrisen, och det faktum att vissa finansiella tjänster är undantagna från mervärdesskatt.

När det gäller samtliga framtida åtgärder för beskattning av finanssektorn kommer kommissionen att beakta behovet av att skapa förutsättningar för en rimlig och balanserad beskattning av finanssektorn genom att bidra till mera likvärdiga villkor för finanssektorn på den inre marknaden, både gentemot andra sektorer av ekonomin och mellan finansföretag. Framtida åtgärder kommer också att beakta behovet av att minimera nuvarande snedvridningar till följd av att finansiella tjänster är undantagna från mervärdesskatt samt behovet av att begränsa eventuell dubbelbeskattning över gränserna. De framtida åtgärderna ska också främja principerna för bättre lagstiftning och bidra till ett effektivare och enklare skatteklimat för finansiella tjänster, utifrån en heltäckande analys av befintliga och framtida nationella regelverk och deras följder för den inre marknadens funktion. Dessutom kommer kommissionen att ta hänsyn till de ackumulerade effekterna av de samlade ändringarna av lagstiftningen för denna sektor.

Innovativa finansieringsmekanismer i allmänhet och i synnerhet nya skatter på finanssektorn skulle kunna vara en viktig del i insatserna för att ta itu med de aktuella globala och europeiska problemen. Enligt slutsatsen ovan är en skatt på finansiella transaktioner det lämpligaste instrumentet för att generera inkomster på global nivå. Utmaningen är att utforma en global skatt på finansiella transaktioner som genererar tillräckliga inkomster samtidigt som dess negativa ekonomiska effekter minimeras. Kommissionen kommer att stödja ytterligare undersökning och utveckling av denna skatt och dess varianter inom ramen för G20, och arbeta för ett avtal med de viktigaste internationella partnerna. Enligt analysen hittills verkar det mindre lämpligt att unilateralt införa en skatt på finansiella transaktioner på EU-nivå, eftersom riskerna för omlokalisering är höga och dessa risker undergräver möjligheten att generera inkomster.

I detta skede bedömer kommissionen att det finns större möjligheter med en skatt på finansiell verksamhet på EU-nivå. En sådan skatt skulle kunna lösa problemet med det nuvarande undantaget från mervärdesskatteplikt för finanssektorn samt kunna generera betydande inkomster. Med hänsyn till denna skatts nya karaktär krävs ytterligare tekniska studier av hur den skulle kunna genomföras.

Mot bakgrund av dessa slutsatser kommer kommissionen utan dröjsmål att påbörja en heltäckande konsekvensanalys. Varje alternativ kommer att undersökas ytterligare, så att kommissionen kan lägga fram lämpliga förslag till åtgärder senast under sommaren 2011.

[1] I slutsatserna från G20-toppmötet i Toronto sägs följande: ”Vi är överens om att finanssektorn bör ge ett rimligt och betydande bidrag till de kostnader som följer av offentliga interventioner för att restaurera finanssystemet eller finansiera avvecklingar, och av att minska det finansiella systemets risker. Vi är överens om att det finns många sätt att lösa detta. Några länder studerar en avgift på finanssektorn, medan andra länder undersöker andra lösningar.”

[2] Kommissionen har beskrivit sina förslag i sitt meddelande KOM(2010) 301 slutlig.

[3] KOM(2009) 561 slutlig.

[4] De utvecklade länderna gick i Köpenhamnsöverenskommelsen med på målet att tillsammans mobilisera 100 miljarder USA-dollar per år fram till 2020 för att tillgodose utvecklingsländernas behov i samband med bekämpning av klimatförändringar. För att uppnå millennieutvecklingsmålen lovade EU att utöka sitt offentliga utvecklingsbistånd till 0,7 % av dess BNI fram till 2015, vilket skulle kunna innebära en fördubbling av EU:s offentliga utvecklingsbistånd från nästan 50 miljarder euro 2008 till uppskattningsvis 100 miljarder euro 2015.

[5] Kommissionen har utfärdat ett internt arbetsdokument om innovativ finansiering på global nivå (SEK(2010) 409 slutlig), där den studerar möjligheterna till innovativ finansiering på global nivå för att få inkomster för att hantera ovan nämnda problem.

[6] I det interna arbetsdokumentet förs en kort diskussion om en valutaavgift. I detta meddelande omfattar en brett baserad skatt på finansiella transaktioner obligations- och derivattransaktioner på börser samt instrument som är föremål för OTC-handel, vilket innefattar derivattransaktioner och avistatransaktioner med utländsk valuta.

[7] För produkter som handlas på börser borde uttaget av en generell skatt på finansiella transaktioner vara relativt enkelt. För produkter som är föremål för OTC-handel skulle skatteadministrationen bli svårare, även om den är möjlig med tanke på utvecklingen mot ökade registreringsskyldigheter och kommissionens förslag till förordning om OTC-derivat, centrala motparter och centrala transaktionsregister (KOM(2010) 484/5).

[8] Experterna i den arbetsgrupp för internationella finansiella transaktioner för utveckling som inrättats av Ledningsgruppen för innovativ utvecklingsfinansiering rekommenderade av ett antal skäl att en avgift på valutatransaktioner borde tillämpas globalt. http://www.leadinggroup.org/article668.html.

[9] Handelsvolymerna antas sjunka med 30 % i fråga om obligationer och 20 % i fråga om aktier.

[10] Utformningen beror på den exakta skattebasen, som t.ex. kan vara valutatransaktioner eller aktier och obligationer.

[11] De två senare alternativen behandlas i detalj i det åtföljande interna arbetsdokumentet.

[12] IMF (2010) Financial Sector taxation — Rapport från IMF till G20 och bakgrundsmaterial.

[13] Eftersom den tas ut på löner och ersättningar, ett substitut för förädlingsvärde, kan den potentiellt lösa problemet med undantaget från mervärdesskatteplikt för finanssektorn. Innan skatten kan bli förenlig med det nuvarande mervärdesskattesystemet måste dock flera invändningar klaras upp.