11.1.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/61

—

Regionkommittén ser positivt på att de grundläggande rättigheterna stärks i EU. Trots ett starkt regelverk i Europa när det gäller mänskliga rättigheter finns det brister i hur rättigheterna säkerställs i praktiken.

—

Kommittén stödjer kommissionens tre huvudlinjer i strategin. Kommittén noterar samtidigt att strategin framförallt är riktad till institutionerna och mer specifikt handlar om vad kommissionen ska och bör göra. Kommittén förespråkar en mer strategisk ansats i arbetet med att implementera stadgan vilket kräver att alla institutioner involveras, inklusive de lokala och regional politiska nivåerna.

—

Regionkommittén vill medverka till att ”främja en kultur av skydd och främjande av rättigheter” på flera politiska nivåer. Detta arbete handlar även om att öka medvetenheten bland medborgarna och om att stärka medvetenheten bland EU:s tjänstemän, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna om att stadgan om de grundläggande rättigheterna är att betrakta som direkt tillämplig rätt.

—

Regionkommittén anser att förslaget till strategi bör förtydligas när det gäller förfarandena för förberedande samråd om lagförslag. Dessa förfaranden bör tydliggöras så att konsekvensbedömningarna blir riktiga och användbara. Att olika aktörer, inklusive den lokala och regionala politiska nivån, ges möjlighet att uttrycka sina synpunkter är viktigt för att stärka demokratin inom EU.

Föredragande

Lotta Håkansson HARJU (SE–PSE), ledamot av kommunfullmäktige, Järfälla kommun

Referensdokument

Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna

KOM(2010) 573 slutlig

1.

EU:s stadga om grundläggande rättigheter har blivit juridiskt bindande i och med att Lissabonfördraget har trätt i kraft. Stadgans rättigheter kan hävdas i EU-domstolen i Luxemburg, och de nationella domstolarna måste fullt ut ta hänsyn till stadgan i sina egna avgöranden. Lissabonfördraget innebär också att EU ska ansluta sig till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

2.

Ärenden som rör rättigheter enligt Europakonventionen överklagas till Europadomstolen i Strasbourg. När EU har ratificerat Europakonventionen kommer alltså också EU-lagstiftning att kunna prövas av Europadomstolen i Strasbourg.

3.

Brott mot Europakonventionen kan åberopas av enskilda medborgare i Europarådets länder, brott mot EU:s grundläggande rättighetsstadga kan åberopas av medlemsländerna i EU, EU-institutionerna eller juridiska eller fysiska personer. En av förutsättningarna för ett väl fungerande regelverk i hela Europa är en snar ratificering av Europakonventionen från EU:s sida.

4.

EU-stadgan för i en enda text samman alla de grundläggande rättigheter som garanteras av EU och ger dem en tydlig definition. Rättssäkerheten stärks och individens rättigheter förtydligas. Stadgan riktar sig till EU:s institutioner och till medlemsstaterna när de tillämpar eller genomför EU-rätten.

5.

I stadgan slås fast att EU:s kompetens inte vidgas i och med de nya artiklarna. Kompetensfördelningen mellan EU och medlemsländerna ska respekteras.

6.

Värdet av kommunal självstyrelse erkänns i EU-fördraget, där respekten för nationell identitet (artikel 4.2) nu inkluderar staternas politiska och konstitutionella grundstrukturer inklusive självstyret för kommuner och regioner. Stark självstyrelse på subnationell nivå är en central komponent i EU-ländernas demokratiska system. Subsidiaritetsprincipen omformuleras i Lissabonfördraget och utvidgas för första gången till att omfatta både nationell, regional och lokal nivå. Samtliga EU-länder har också ratificerat Europakonventionen om kommunal självstyrelse.

7.

I Europeiska kommissionens meddelande (KOM(2010) 573 slutlig) presenteras kommissionens strategi. Ett övergripande mål med strategin är att främja en ”kultur av grundläggande rättigheter”. Strategin innehåller tre huvuddelar:

EU ska

8.

Strategin fokuserar främst på kommissionens och EU-institutionernas agerande och på deras processer. Enligt strategin ska kommissionen kontrollera att alla EU-lagar står i överensstämmelse med stadgan i varje skede av lagstiftningsprocessen, inbegripet genomförandet på nationell, regional och lokal nivå.

9.

Regionkommittén ser positivt på att de grundläggande rättigheterna stärks i EU. Trots ett starkt regelverk i Europa när det gäller mänskliga rättigheter finns det brister i hur rättigheterna säkerställs i praktiken.

10.

Regionkommittén välkomnar därför Europeiska kommissionens strategi för hur EU konkret ska förverkliga ett genomförande av stadgan om grundläggande rättigheter. Kommittén delar kommissionens bedömning om vikten av en satsning för ett bättre genomförande av de rättigheter som garanteras av EU.

11.

Kommittén stödjer kommissionens tre huvudlinjer i strategin. Kommittén noterar samtidigt att strategin framförallt är riktad till institutionerna och mer specifikt handlar om vad kommissionen ska och bör göra. Kommittén förespråkar en mer strategisk ansats i arbetet med att implementera stadgan vilket kräver att alla institutioner involveras, inklusive de lokala och regional politiska nivåerna.

12.

Regionkommittén betonar vikten av en kritisk granskning av hållbarheten i den kompetensuppdelning beträffande de grundläggande rättigheter som slås fast i EU-fördragen och i stadgan under kommande år då innehållet i stadgan ska konkretiseras både i politisk handling och juridisk bedömning. Rättighetsstadgan innebär inte en utvidgning av EU:s befogenheter, och hänsyn måste tas till den roll som kommuner och regioner har i ländernas politiska system.

13.

Regionkommittén påminner om mångfalden av lokal och regional demokrati i de enskilda medlemsländerna. I genomförandet av de grundläggande rättigheterna ska de nationella konstitutionella traditionerna och den kommunala självstyrelsen respekteras. Strategin måste bygga på ett samspel mellan invånare och stat och mellan samhällsnivåerna. Den lokala och regionala nivån måste tydligare uppmärksammas och ges roll som aktör vid genomförandet.

14.

Regionkommittén vill framhålla att det är på lokal och regional nivå som många av de grundläggande rättigheterna tillhandahålls och säkerställs, till exempel hälsoskydd (artikel 35 i stadgan), utbildning, (artikel 14), rätt till egendom (artikel 17), social trygghet och socialt stöd (artikel 34), konsumentskydd (artikel 38), demokratisk delaktighet (artiklarna 39 och 40).

15.

Den lokala och regionala nivåns betydelse för genomförandet av de mänskliga rättigheterna har även betonats av Europarådets kommunalkongress (CLRAE) (bl.a. i rapporten ”The role of local and regional authorities in the implementation of human rights”, Lars O. Molin 2010) och av EU:s byrå för grundläggande rättigheter (bl.a. i dialogen den 26 november 2010 med ReK/CIVEX om skydd och främjande på flera nivåer av grundläggande rättigheter).

16.

För att ge strategin bättre genomslagskraft och för att de grundläggande rättigheterna ska kunna genomföras fullt ut krävs att den lokala och regionala nivån synliggörs mycket tydligare i strategin, samt att den strategiska roll som kommuner och regioner spelar lyfts fram i sammanhanget. Regionkommittén uppmuntrar lokala och regionala myndigheter i medlemsstaterna att med utgångspunkt i ett öppet samråd med medborgare och lokala berörda parter utarbeta och genomföra egna stadgor om grundläggande rättigheter som motsvarar EU:s stadga.

17.

Regionkommittén erinrar om att det krävs gemensamma insatser och gemensamt ansvar från samhällets alla nivåer. Insatser för ett effektivt och fungerande samarbete mellan samhällsnivåerna bör således vara en viktig del av strategin. Det behövs en regelbunden dialog om de grundläggande rättigheternas genomförande mellan alla politiska nivåer inom EU. Något som även Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, har betonat (”Recommendation on systematic work for implementing human rights at the national level – CommDH(2009)3”).

18.

Ett bra exempel på samarbete mellan samhällsnivåerna är den årliga dialog om skydd och främjande på flera nivåer av grundläggande rättigheter som Regionkommittén/CIVEX och EU:s byrå för mänskliga rättigheter (FRA i Wien) arrangerar. Det finns ett behov av en regelbunden dialog för att engagera alla nivåer i skyddet och främjandet av grundläggande rättigheter och att informera lokala och regionala myndigheter i hela Europeiska unionen om grundläggande rättigheter.

19.

FRA driver också ett projekt för att utveckla samarbetet mellan de olika politiska nivåerna inom EU. Projektet handlar om ”Sammanlänkning av styrsystem för grundläggande rättigheter” (”Joined-up governance on fundamental rights”) och syftar till att koordinera olika politiska nivåer för att säkerställa efterlevandet av de grundläggande rättigheterna.

20.

Regionkommittén vill medverka till att ”främja en kultur av skydd och främjande av rättigheter” på flera politiska nivåer. Detta arbete handlar även om att öka medvetenheten bland medborgarna och om att stärka medvetenheten bland EU:s tjänstemän, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna om att stadgan om de grundläggande rättigheterna är att betrakta som direkt tillämplig rätt. Regionkommittén föreslår att kommissionen främjar lämpliga verktyg (t.ex. e-lärande) för att på så sätt skapa en enhetlig grund för rättstillämpningen.

21.

Alla EU-länder har ratificerat Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de mänskliga friheterna och ska därmed upprätthålla, även på lokal och regional styresnivå, grundläggande respekt för de mänskliga rättigheter och friheter som inkluderas i konventionstexten. Alla EU-länder har också ratificerat Europarådets sociala stadga (och flertalet har ratificerat den uppdaterade sociala stadgan, som ger utökade rättigheter). Rättigheterna enligt dessa normverk gäller alla individer som bor inom EU-området, det vill säga även för tredjelandsmedborgare som är bosatta i ett EU-land. Mycket av innehållet återfinns också i EU:s grundläggande rättighetsstadga.

22.

Regionkommittén vill betona att de grundläggande rättigheterna i enlighet med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de mänskliga friheterna måste tillerkännas alla individer som befinner sig i något av unionens länder, oavsett medborgarskap. De utgör en grundnivå för värdighet och frihet som tillerkänns individer oavsett om de är EU-medborgare eller inte. Merparten av artiklarna i EU:s stadga för grundläggande rättigheter gäller också för alla, även tredjelandsmedborgare.

23.

Regionkommittén betonar att de grundläggande rättigheterna syftar till att skydda också svaga personer, t.ex. de flyktingar som strävar efter att komma till Europa, och att skyddet av de grundläggande rättigheterna därför kräver insatser och ibland också uppoffringar från gemenskapens sida.

24.

Regionkommittén anser att förslaget till strategi bör förtydligas när det gäller förfarandena för förberedande samråd om lagförslag. Dessa förfaranden bör tydliggöras så att konsekvensbedömningarna blir riktiga och användbara. Att olika aktörer, inklusive den lokala och regionala politiska nivån, ges möjlighet att uttrycka sina synpunkter är viktigt för att stärka demokratin inom EU.

25.

Regionkommittén vill betona att de olika instanserna måste ges tillräckligt med tid och goda möjligheter att lämna in synpunkter vid förberedande samråd. Det kan till exempel handla om de nationella parlamenten, särskilda ombudsmän, eller andra institutioner med ansvar för mänskliga rättigheter. Men även de lokala och regionala politiska nivåerna liksom civilsamhällets organisationer bör involveras och ges möjlighet att lämna in synpunkter.

26.

Regionkommittén finner det värdefullt att beaktandet av hur lagstiftningen påverkas av stadgans rättigheter lyfts fram tydligt. Det ska handla om ”riktiga” bedömningar av konsekvenser och inte enbart om standardformuleringar. Det är också värdefullt att kommissionen betonar vikten av att resonemang klargörs så att de kan utgöra en vägledning för tillämpningen. Den checklista som finns föreslagen i strategin kan vara lämplig som utgångspunkt i det fortsatta arbetet.

27.

EU, och alla styresnivåer inom EU, måste föregå med gott exempel och arbeta aktivt för att säkerställa de grundläggande rättigheterna. Inte bara för rättigheterna i sig utan även för att kunna agera kraftfullt och vara en god förebild gentemot länder i vår omvärld som bryter mot de mänskliga rättigheterna.

28.

Regionkommittén välkomnar Europeiska kommissionens uttalande angående vikten av lättillgänglig och bra information till medborgarna. Informationsspridningen bör dock utvärderas för att undersöka i vilken grad informationen når fram till medborgarna. Först då är det möjligt att bedöma hur effektiv och lättillgänglig den är i realiteten.

29.

Regionkommittén vill särskilt understryka den roll som de lokala och regionala nivåerna kan spela för informationsspridningen. Kommuner och regioner är viktiga aktörer och plattformar för att nå ut till medborgarna och för att göra dem uppmärksamma på sina rättigheter. Genom bra och tydlig information om när stadgan tillämpas och när den inte tillämpas kan missförstånd om när invånare kan få stöd av stadgan undvikas.

30.

EU:s information får inte bli en envägskommunikation. Kommuner och regioner kan förmedla hur invånarna upplever att stadgan säkerställs. Dialogen måste handla om att göra de grundläggande rättigheterna till reella och fungerande verktyg för alla individer i samhället. Här kan de lokala och regionala nivåerna ha en avgörande roll och detta bör nämnas i strategin.

31.

En viktig del i detta är initiativ tagna av lokala och regionala myndigheter och det civila samhället i kampen mot utanförskap. Härav är det bra att kommissionen har för avsikt att ta in information från det civila samhället som underlag till den årliga rapporten. En förutsättning är att en regelbunden dialog upprätthålls i syfte att engagera alla politiska nivåer i skyddet och främjandet av grundläggande rättigheter och för att medvetandegöra lokala och regionala myndigheter inom EU om frågor som rör grundläggande rättigheter.

32.

Regionkommittén bedömer att årsrapporterna, varav den första nyligen har offentliggjorts, bör och kommer att fylla en viktig funktion för uppföljning och utvärdering av strategin för genomförande av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Kommittén beklagar dock att den aktuella rapporten inte tar upp de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll i stärkandet av de grundläggande rättigheterna inom EU eller tanken på ett system i flera nivåer för skydd av de grundläggande rättigheterna. Därför uppmanas Euroepiska kommissionen att i framtiden mycket närmare involvera den lokala och regionala politiska nivån i detta arbete.

33.

Ett förtydligande krävs kring hur mycket årsrapporten ska ta upp om EU-institutionernas arbete och hur olika lagförslag bedömts och i vilken omfattning årsrapporten ska ge en allmän beskrivning av läget för de grundläggande rättigheterna inom EU-området.

34.

En viktig funktion för årsrapporten bör vara att fungera som ett verktyg för att utvärdera konkreta resultat av MR-arbetet i medlemsstaterna. Här kan den lokala och regionala politiska nivåns egna utvärderingar av hur de grundläggande rättigheterna tillgodoses också utgöra ett underlag. I Storbritannien har till exempel ett verktyg utvecklats för att mäta jämlikhet och mänskliga rättigheter (Equality Measurement Framework) och i Sverige pågår ett arbete kring indikatorer för mänskliga rättigheter på lokal och regional nivå. Även FRA har påbörjat ett arbete om indikatorer liksom Europarådets kongress för lokala och regionala organ.

35.

Regionkommittén anser att man när man utarbetar utvärderingsrapporter, t.ex. vid insamling av grundläggande data och när man definierar kriterierna, generellt sett måste tillskriva invånarnas grundläggande rättigheter större vikt.

36.

Ett syfte med årsrapporten är att den ska ge underlag till en årlig dialog om de grundläggande rättigheterna. Mot bakgrund av de lokala och regionala politiska nivåernas viktiga roll i genomförandet av de grundläggande rättigheterna måste Regionkommittén bjudas in och medverka i dialogen.