Tisdagen den 23 november 2010
P7_TC1-COD(2009)0112

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid den första behandlingen av den 23 november 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2011 om fastställande av en långsiktig plan för ansjovisbeståndet i Biscayabukten och det fiske som utnyttjar det beståndet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med den handlingsplan som antogs vid Förenta Nationernas världstoppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 har Europeiska unionen bland annat åtagit sig att bevara eller återställa fiskbestånden till en nivå som möjliggör maximalt hållbart uttag för att se till att målen för utfiskade bestånd uppnås snarast och om möjligt inte senare än 2015.

(2)	Ansjovisfisket i Biscayabukten har varit stängt sedan 2005 på grund av det dåliga tillståndet för detta bestånd.

(3)

För att förbättra ansjovisbeståndet i Biscayabukten till en nivå som möjliggör hållbart utnyttjande i enlighet med principen om maximalt hållbart uttag är det nödvändigt att vidta åtgärder för en långsiktig förvaltning av beståndet i syfte att säkerställa att beståndet kan utnyttjas med ett högt uttag som är förenligt med det maximala hållbara uttaget, samtidigt som man i så stor utsträckning som möjligt säkrar fiskets stabilitet och ser till att risken för att beståndet kollapsar hålls låg.

(4)

Säsongen för ansjovisfiske i Biscayabukten löper från den 1 juli varje år till den 30 juni följande år. I förenklingssyfte är det lämpligt att inrätta särskilda åtgärder för att fastställa högsta tillåtna fångstmängd (TAC) för varje fiskesäsong samt fördelning av fiskemöjligheter mellan medlemsstaterna på ett sätt som är förenligt med denna förvaltningsperiod och på grundval av rekommendationerna från Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) (3). Enligt artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska rådet anta åtgärder för att fastställa och fördela fiskemöjligheter. Med tanke på de särdrag som kännetecknar ansjovisfisket i Biscayabukten är det lämpligt att rådet fastställer dessa åtgärder på ett sätt som gör det möjligt att tillämpa TAC och kvoter för varje fiskesäsong .

(5)

Av de rekommendationer som lämnats av STECF framgår det att fångst av en konstant andel av lekbeståndets biomassa skulle möjliggöra en hållbar förvaltning av beståndet. STECF rekommenderar även att den lägsta nivån för lekbeståndets biomassa där beståndet kan börja fiskas bör fastställas till 24 000 ton, och försiktighetsnivåerna för biomassan bör fastställas till 33 000 ton. Den lämpliga fångstmängden bör vidare vara 30 % av lekbeståndets biomassa varje år, med förbehåll för lämpliga begränsningar. Med denna fångstmängd skulle risken för att beståndet faller under miniminivån för lekbeståndets biomassa och sannolikheten för en stängning av fisket minimeras, samtidigt som man upprätthåller ett högt uttag.

(6)	Om STECF inte kan utfärda rekommendationer om TAC på grund av att det saknas tillräckligt exakta och representativa uppgifter bör det säkerställas att TAC kan fastställas på ett konsekvent sätt.

(7)

Om utvärderingarna skulle visa att miniminivån för lekbeståndets biomassa eller de TAC-nivåer som fastställs i planen inte längre är lämpliga bör det säkerställas att planen kan anpassas till de nya förhållandena. Kommissionen bör därför ges befogenhet att anta delegerade akter, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, när det gäller ändringar av försiktighetsnivån för biomassan eller av de TAC-nivåer som anges i bilaga I som motsvarande de respektive nivåerna för biomassan. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå .

(8)

Den utnyttjanderegel för att fastställa TAC som föreslås i planen grundar sig på uppskattningarna av biomassan för ansjovislekbeståndet för maj och juni varje år, vilka erhållits direkt före förvaltningsperioden för fiskeperioden 1 juli–30 juni. Om den vetenskapliga uppföljningen av beståndet förbättras så att det blir möjligt att med tillräcklig tillförlitlighet förutsäga den inkommande rekryteringen i början av varje år skulle det eventuellt vara möjligt att förbättra utnyttjandestrategin för detta fiske, vilket skulle motivera en anpassning av denna långsiktiga plan för ansjovis

(9)

För att säkra efterlevnaden av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör det antas kontrollåtgärder utöver de som anges i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (4) . Med tanke på det stora antal fartyg på mindre än 15 meters längd som fiskar ansjovis är det lämpligt att utöka de skyldigheter som fastställs i artikel 9 i förordning (EG) nr 1224/2009 och i kommissionens förordning (EG) nr 2244/2003 av den 18 december 2003 om närmare föreskrifter för det satellitbaserade övervakningssystemet för fartyg (5) till att omfatta alla ansjovisfiskefartyg.

(10)	Det är även viktigt att se till att planen utvärderas på lämpligt sätt, och om utvärderingarna skulle visa att försiktighetsprincipen för förvaltningen av beståndet inte längre kan säkerställas genom fångstbestämmelserna bör planen anpassas till de nya förhållandena.

(11)

Vid tillämpningen av leden i och iv i artikel 21 a i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (6) bör planen betraktas som en återhämtningsplan i den mening som avses i artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (7) när beståndets storlek är mindre än försiktighetsnivån för lekbeståndets biomassa. I alla andra fall bör planen betraktas som en förvaltningsplan i den mening som avses i artikel 6 i förordning EG) nr 2371/2002.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning fastställs en långsiktig plan för bevarande och förvaltning av ansjovisbeståndet i Biscayabukten (nedan kallad ”planen”).

Artikel 2

Tillämpningsområde

Denna plan ska tillämpas på det bestånd av ansjovis som lever i ICES-delområde VIII.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

a)   ”fiskeperiod”: en period som löper från den 1 juli till den 30 juni följande år,

b)   ”totala tillåtna fångstmängder (TAC)”: de mängder ansjovis ur det bestånd som avses i artikel 2 som får fångas, landas och användas som levande bete under varje fiskeperiod,

c)   ”kvot”: en TAC-andel som fördelas till medlemsstaterna,

d)   ”försiktighetsnivå för biomassan”: en nivå för lekbeståndets biomassa på 33 000 ton,

e)   ”befintlig biomassa”: medianstorleken för ansjovisbeståndets biomassa avseende den maj–juni-period som infaller direkt före den fiskeperiod för vilken TAC ska fastställas ,

f)    ”system för kontroll av ansjovisbeståndet”:

de förfaranden för direkt utvärdering av ansjovisbeståndet som gör det möjligt för STECF att fastställa nivån på beståndets befintliga biomassa. Dessa förfaranden utgörs för närvarande av ekolodsundersökningarna i maj och juni och metoden för daglig romproduktion.

KAPITEL II

SYFTET MED LÅNGSIKTIG FÖRVALTNING

Artikel 4

Planens syfte

Syftet med denna plan är att

a)	säkerställa utnyttjandet av ansjovisbeståndet med ett högt uttag som är förenligt med det maximala hållbara uttaget, och

b)	i så stor utsträckning som möjligt säkra fiskets långsiktiga stabilitet, vilket är en förutsättning för att säkra fiskerinäringens ekonomiska och ekologiska hållbarhet, samtidigt som man ser till att risken för att beståndet kollapsar är låg.

KAPITEL III

FÅNGSTBESTÄMMELSER

Artikel 5

Fastställande av TAC och fördelning av TAC mellan medlemsstaterna

1.   TAC ska fastställas och fördelas mellan medlemsstaterna för varje fiskeperiod till den tonnivå som anges i bilaga I som motsvarande den befintliga biomassan enligt STECF:s beräkningar.

2.   Om STECF inte kan göra en utvärdering av den befintliga biomassan antingen på grund av brister i kontrollsystemet eller på grund av uppskattningar av nivån på den befintliga biomassa som inte är tillräckligt exakta eller som är inkonsekventa, ska TAC och kvoterna fastställas på följande sätt:

a)	Om STECF rekommenderar att fångsten av ansjovis bör minskas till lägsta möjliga nivå ska TAC och kvoterna motsvara en minskning på 25 % jämfört med TAC och de kvoter som var tillämpliga på föregående fiskeperiod.

b)	I alla andra fall ska TAC och kvoterna motsvara det antal ton som hade fastställts för föregående fiskesäsong.

3.   Kommissionen ska varje år informera de berörda medlemsstaterna om rekommendationerna från STECF och ska bekräfta de motsvarande högsta tillåtna fångstmängder och kvoter i enlighet med bilaga I som gäller för den fiskeperiod som inleds från och med den 1 juli det året och offentliggöra denna information i C-utgåvan av Europeiska unionens officiella tidning och på kommissionens webbplats. Vid behov ska kommissionen före den 1 juli varje år meddela en vägledande TAC, i avvaktan på att det inom högst två veckor efter fiskesäsongens början ska fastställas en slutgiltig TAC.

Artikel 6

Delegering av befogenheter

I det fall STECF rekommenderar att försiktighetsnivån för biomassan enligt artikel 3 eller de TAC-nivåer som anges i bilaga I som motsvarande de respektive nivåerna för biomassan inte längre är lämpliga för att möjliggöra ett hållbart utnyttjande av ansjovisbeståndet, får kommissionen anta nya värden för dessa nivåer , genom delegerade akter i enlighet med artikel 7 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 8 och 9 .

Artikel 7

Utövande av delegering

1.     Befogenhet att anta de delegerade akter som avses i artikel 6 ska ges till kommissionen för en period på tre år från den … (8). Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fem år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 8.

2.     Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

3.     Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 8 och 9.

Artikel 8

Återkallande av delegering

1.     Den delegering av befogenhet som avses i artikel 6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2.     Den institution som har inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas ska underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas och skälen för detta.

3.     Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 9

Invändning mot delegerade akter

1.     Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på två månader från delgivningsdatum.

På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska fristen förlängas med två månader.

2.     Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av den period som avses i punkt 1 har invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i den.

Den delegerade akten kan offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper ut, förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de inte har för avsikt att göra några invändningar.

3.     Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot den delegerade akten inom den period som avses i punkt 1 ska den inte träda i kraft. Den institution som invänder mot den delegerade akten ska ange skälen för detta.

▐

KAPITEL IV

KONTROLL, INSPEKTION OCH ÖVERVAKNING

Artikel 10

Förhållande till förordning (EG) nr 1224/2009

De kontrollåtgärder som föreskrivs i detta kapitel ska gälla utöver de som föreskrivs i förordning (EG) nr 1224/2009 samt dess genomförandebestämmelser.

Artikel 11

Särskilt fisketillstånd

1.   För att få fiska efter ansjovis ska fartygen inneha ett särskilt fisketillstånd som ska ha utfärdats i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1627/94 av den 27 juni 1994 om allmänna bestämmelser för särskilda fisketillstånd (9).

2.   Det ska vara förbjudet för fiskefartyg som inte innehar ett särskilt fisketillstånd att fiska efter ansjovis, eller behålla någon mängd ansjovis ombord, medan fartyget är på en fiskeresa som innebär att det uppehåller sig i det ICES-område som anges i artikel 2.

3.   Innan fisket inleds en fiskesäsong ska varje medlemsstat upprätta en förteckning över de fartyg som har ett särskilt fisketillstånd och göra förteckningen tillgänglig för kommissionen och övriga medlemsstater på sin officiella webbplats, genom en länk på den berörda webbplatsen. Medlemsstaterna ska ständigt aktualisera förteckningen och ska utan dröjsmål informera kommissionen och andra medlemsstater om eventuella ändringar av den ursprungliga länken på webbplatsen.

Artikel 12

Kontrollsystem för fartyg (VMS)

Förutom artikel 9 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska de skyldigheter som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 2244/2003 gälla för de fartyg vars största längd inte överskrider 15 meter. Artikel 9.5 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska inte tillämpas.

Artikel 13

Dubbelkontroller

De myndigheter som är behöriga i fiskekontrollfrågor i medlemsstaterna ska vid validering av data i enlighet med artikel 109.2 i förordning (EG) nr 1224/2009 beträffande ansjovis lägga särskild vikt vid kontrollerna av huruvida andra arter rapporteras som ansjovis, och tvärtom.

▐

▐

Artikel 14

Förhandsanmälan

1.    Genom undantag från artiklarna 17.1 och 18.1 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska tidsfristen för förhandsanmälan till de behöriga myndigheterna i flagg- eller kustmedlemsstaten fastställas till en timme före beräknad ankomsttid till hamnen.

2.   De behöriga myndigheterna i en medlemsstat i vilken mer än ett ton ansjovis ska landas får begära att lossningen av den fångst som finns ombord inte får inledas förrän dessa myndigheter ger sitt tillstånd. Landningen får dock under inga omständigheter skjutas upp eller försenas så mycket att fiskens kvalitet eller försäljningsvärde sjunker.

▐

Artikel 15

Utsedda hamnar

▐

De centrala och regionala myndigheterna i varje medlemsstat ska utse de hamnar i vilka alla landningar av ansjovis på mer än ett ton ska göras.

▐

Artikel 16

Toleransmarginal vid uppskattning av de kvantiteter som registreras i loggboken

I enlighet med artikel 14.3 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska den tillåtna toleransmarginalen vid uppskattningen av de kvantiteter i kilo av fisk ombord vara 10 % av den siffra som anges i loggboken.

Artikel 17

Separat förvaring av ansjovis

Det ska vara förbjudet att ombord på ett EU-fiskefartyg i någon behållare förvara någon kvantitet av ansjovis blandad med någon annan art av marina organismer. Behållare som innehåller ansjovis ska stuvas i lastrummet på ett sådant sätt att de är åtskilda från andra behållare.

▐

Artikel 18

Nationella handlingsprogram för kontroll

▐

1.   Kommissionen ska minst en gång om året sammankalla den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk för att utvärdera tillämpningen av de nationella handlingsprogrammen för kontroll och resultaten av dessa.

2.     Kommissionen ska ge information till den regionala rådgivande nämnden för sydvästliga vatten om tillämpningen av de nationella handlingsprogrammen för kontroll samt om uppnådda resultat.

▐

Artikel 19

Särskilt kontroll- och inspektionsprogram

Kommissionen får besluta om ett särskilt kontroll- och inspektionsprogram i enlighet med artikel 95 i förordning (EG) nr 1224/2009.

KAPITEL V

UPPFÖLJNING

Artikel 20

Utvärdering av planen

Kommissionen ska, på grundval av utlåtanden från STECF och efter samråd med den berörda regionala rådgivande nämnden, utvärdera planens effekt på ansjovisbeståndet och på det fiske som utnyttjar det beståndet, senast denna förordnings tredje tillämpningsår och därefter vart tredje tillämpningsår samt, vid behov, föreslå lämpliga åtgärder för att ändra planen.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 21

Stöd från Europeiska fiskerifonden

1.   För de fiskeperioder då beståndet ligger under försiktighetsnivån för biomassan, ska planen anses vara en återhämtningsplan i den mening som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 2371/2002, och med avseende på tillämpningen av artikel 21 a i i förordning (EG) nr 1198/2006.

2.   För de fiskeperioder då beståndet ligger på eller över försiktighetsnivån för biomassan, ska planen anses vara en förvaltningsplan i den mening som avses i artikel 6 i förordning (EG) nr 2371/2002, och med avseende på tillämpningen av artikel 21 a iv i förordning (EG) nr 1198/2006.

Artikel 22

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT C 354, 28.12.2010, s. 69.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 november 2010.

(3)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

(4)   EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.

(5)  EUT L 333, 20.12.2003, s. 17.

(6)  EUT L 223, 15.8.2006, s. 1.

(7)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

(8)   EUT: Datum för denna förordnings ikraftträdande.

(9)  EGT L 171, 6.7.1994, s. 7.