(1)

Europeiska unionen saknar harmoniserade bestämmelser och enhetlig praxis för ursprungsmärkning i unionen utom för vissa specifika fall inom jordbrukssektorn.

(2)

Denna förordning bör tillämpas på importerade industriprodukter, med undantag av fiskeri- och vattenbruksprodukter enligt artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (2), och med undantag av livsmedel enligt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (3).

(3)

Många företag i unionen använder sig redan nu av frivillig ursprungsmärkning.

(4)

Avsaknaden av unionsbestämmelser och skillnaderna mellan de system som är i kraft i medlemsstaterna när det gäller angivande av ursprungsland på vissa produkter har lett till en situation i vissa sektorer där en stor del av de produkter som importeras från tredjeländer och saluförs på unionssmarknaden saknar uppgifter om ursprungsland eller är försedda med vilseledande uppgifter. Dessa skillnader får också till följd att importflödet från tredjeländer håller på att förskjutas till de av unionens införselorter som bäst passar exportländerna.

(5)

Resultaten från kommissionens allmänna samråd med berörda parter (som omfattade tillverkare, importörer, konsument- och fackföreningar) om den möjliga utvecklingen av en EU-förordning om ursprungsmärkning tyder på att unionens konsumenter i allmänhet har en positiv uppfattning om ursprungsmärkning när det gäller att informera dem om säkerhetsmässiga, sociala och miljömässiga aspekter.

(6)

Medborgarna i EU uppfattar ett unionsregelverk om ursprungsmärkning som nära förbundet med skyddet av deras säkerhet och hälsa.

(7)

I Lissabonagendan satte EU upp målet att stärka sin ekonomi genom att bland annat öka konkurrenskraften för sin industri inom världsekonomin, och EU 2020-strategin är helt inriktad på att bygga vidare på detta behov att stärka unionens konkurrenskraft. När det gäller vissa typer av konsumtionsvaror kan det faktum att tillverkning i EU förknippas med god kvalitet och hög produktionsstandard innebära konkurrensfördelar.

(8)

Ett unionsregelverk för ursprungsmärkning skulle stärka konkurrenskraften för unionens företag och för unionens ekonomi som helhet genom att göra det möjligt för medborgarna och konsumenterna att göra medvetna val.

(9)

Det faktum att andra viktiga handelspartner har infört bestämmelser om obligatorisk ursprungsmärkning vittnar om ursprungsmärkningens ekonomiska betydelse med tanke på de beslut som fattas av konsumenterna och dess betydelse för handeln. Exportörer i unionen måste iaktta dessa bestämmelser och förse de produkter som de önskar exportera till dessa marknader med märkning om deras ursprung.

(10)

I flera fall har produkter som importerats till EU från tredjeländer gett upphov till hälso- och säkerhetstillbud. Tydlig ursprungsmärkning skulle ge medborgare i EU mer information och större kontroll över sina val, och därmed skydda dem från att ovetande köpa produkter av potentiellt tveksam kvalitet.

(11)

Medlemsstaternas tullmyndigheter bör genomföra gränskontroller och inspektioner av hur denna förordning tillämpas med hjälp av ett enda harmoniserat förfarande, så att den administrativa bördan minskas.

(12)

För att denna förordning ska vara verkningsfull och bara medföra lätta administrativa bördor, samtidigt som den ger unionens företag största möjliga flexibilitet, bör den vara förenlig med de system för angivande av tillverkningsland som tillämpas runtom i världen.

(13)

Unionen bör kunna verka på lika villkor som sina handelspartner, och därför bör motsvarande lagstiftning införas, som samtidigt kommer att bidra till att förhindra falska eller missvisande uppgifter om ursprung anges på vissa importerade varor.

(14)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (4) kan uppgifter om en varas geografiska ursprung tillmätas ekonomiskt värde av konsumenterna. Enligt detta direktiv kan falska eller vilseledande uppgifter om det geografiska ursprunget som leder till att en konsument köper en produkt som denne annars inte skulle ha köpt utgöra en otillbörlig affärsmetod. I direktivet föreskrivs inte att uppgifter om varors geografiska ursprung måste anges och det innehåller inte heller någon definition av begreppet ”ursprung”.

(15)

Ett system för ursprungsmärkning skulle ge konsumenterna möjlighet att identifiera en produkt med den sociala, miljömässiga och säkerhetsmässiga standard som brukar förknippas med ursprungslandet.

(16)

En gemensam definition av begreppet ”ursprung” med tanke på märkning, regler om ursprungsmärkning och gemensamma regler om kontroller skulle således skapa jämlika villkor, göra det lättare för konsumenten att fatta köpbeslut inom de sektorer som berörs och bidra till att minska förekomsten av vilseledande uppgifter om ursprung.

(17)

Införandet av ursprungsmärkning kan bidra till att unionens stränga normer kan gynna unionsindustrin, särskilt små och medelstora företag som ofta gör verkliga insatser för att säkra produktkvaliteten och som därtill slår vakt om traditionella och hantverksmässiga arbetstillfällen och produktionsmetoder, men som också är mycket utsatta för internationell konkurrens från företag som inte är bundna av regler som gör åtskillnad mellan olika tillverkningsmetoder . På detta sätt kan det också förhindras att unionsindustrins renommé skadas till följd av oriktiga uppgifter om ursprung. Ökad öppenhet och förbättrad konsumentinformation om varors ursprung kommer således att bidra till att målen i Lissabonagendan och i EU 2020-strategin uppnås.

(18)

Enligt artikel IX i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) 1994 får WTO:s medlemmar anta och genomföra lagar och andra förordningar rörande ursprungsmärkning på importvaror, särskilt för att skydda konsumenter mot bedrägliga eller vilseledande beteckningar.

(19)

Lagstiftning om ursprungsmärkning medför också ett effektivt skydd mot varumärkesförfalskningar och illojal konkurrens och stärker därmed rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som ska vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter (5) vilket utgör ytterligare ett viktigt instrument som skyddar och stärker unions produktionen.

(20)

Enligt de avtal som Europeiska gemenskapen slutit med ▐ Turkiet och de länder som är parter till EES-avtalet måste produkter med ursprung i dessa länder undantas från tillämpningsområdet för denna förordning.

(21)

Unionens regler för ursprung som inte medför förmånsbehandling har fastställts i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (6) och i tillämpningsföreskrifterna för denna i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (7). Vid tillämpning av den här förordningen är det att föredra att dessa ursprungsregler används vid fastställandet av ursprung för importerade varor. Användningen av ett begrepp som handlare och förvaltningar är förtrogna med bör underlätta införandet och genomförandet av förordningen. Reglerna om ursprung som inte medför förmånsbehandling bör tillämpas i samband med alla handelspolitiska åtgärder som inte medför förmånsbehandling. Dubblering av deklarationer och dokument bör undvikas.

(22)

För att minska bördan för industrin, handeln och förvaltningen bör ursprungsmärkningen bli obligatorisk för de sektorer i vilka kommissionen på grundval av föregående samråd konstaterat att ett mervärde tillförs. ▐ Särskilda produkter bör ▐ kunna undantas av tekniska ▐ orsaker eller i fall då ursprungsmärkning inte är nödvändig med tanke på denna förordnings syften. Detta kan vara fallet i synnerhet om ursprungsmärkningen skulle skada den berörda varan eller i fråga om vissa råvaror.

(23)

Det bör fastställas att det skall kunna ske ett utbyte av de uppgifter om en varas ursprung som framkommer eller bekräftas vid de kontroller som utförs av de behöriga myndigheterna. Detta utbyte inbegriper myndigheter och andra personer och organisationer som av medlemsstaterna tilldelas tillsynsuppgifter i enlighet med direktiv 2005/29/EG. Skyddet av personuppgifter, industri- och affärssekretess samt yrkesmässig och administrativ tystnadsplikt bör beaktas.

(24)

I enlighet med artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter fastställas i förväg genom en förordning som antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I avvaktan på att denna nya förordning antas är bestämmelserna i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (8) fortsatt tillämpliga, med undantag för det föreskrivande förfarandet med kontroll, som inte är tillämpligt .

(25)

Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att fastställa i vilka fall märkning på förpackningen, i stället för på själva varorna, ska godtas, eller när det av tekniska skäl inte är nödvändigt eller möjligt att märka varorna, samt åtgärder för att fastställa andra bestämmelser som kan behövas om det visar sig att vissa varor inte uppfyller kraven i denna förordning, eller för att uppdatera bilagan till förordningen till följd av att bedömningen av huruvida ursprungsmärkning för en specifik sektor är nödvändig har ändrats.

(26)

Varor som medförs i resenärers personliga bagage för personligt bruk bör inom gällande gränser för tullbefrielse undantas från tillämpningen av denna förordning, om det inte finns några tecken som tyder på att det rör sig om införsel av varor inom ramen för kommersiell handel. Det bör fastställas att även andra fall som omfattas av rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version) (9) skall kunna undantas från tillämpningsområdet för denna förordning på grundval av tillämpningsföreskrifterna.

—

Fastställa den exakta formen och detaljerade regler för ursprungsmärkningen.

—

Upprätta en förteckning på samtliga Europeiska unionens officiella språk över beteckningar som klart uttrycker att varorna har sitt ursprung i det land som anges i märkningen.

—

Fastställa de fall då vanliga förkortningar utan förväxlingsrisk anger ursprungslandet och kan användas för denna förordnings syften.

—

Fastställa de fall då varor av tekniska ▐ orsaker inte kan eller behöver förses med markering.

—

Fastställa andra regler som kan behövas när det konstateras att varor inte uppfyller villkoren i denna förordning.

—

Uppdatera bilagan till denna förordning i fall det skett en ändring i bedömningen av huruvida ursprungsmärkning är nödvändig i en viss sektor.

—

de inte är försedda med en ursprungsmärkning,

—

ursprungsmärkningen inte motsvarar varornas ursprung,

—

ursprungsmärkningen har ändrats eller avlägsnats eller på annat sätt manipulerats, såvida det inte är fråga om en rättelse i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.