4.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 211/61

1.

Regionkommittén påminner om att klimatförändringarna är en av de viktigaste politiska utmaningar som människan står inför i dag. De lokala och regionala myndigheterna spelar en avgörande roll i kampen mot klimatförändringarna, inte minst eftersom det oftast är de som får stå för de sociala och ekonomiska kostnader som klimatförändringarna orsakar.

2.

Den ekonomiska krisen får inte utgöra ett argument för att minska ansträngningarna. Den bör i stället ses som ett skäl för att intensifiera kampen mot klimatförändringarna. Den ekonomiska krisen bör ses som en möjlighet att höja det tekniska kunnandet och utveckla åtgärder som syftar till att hantera klimatförändringarna.

3.

ReK vill framhålla att många lokala och regionala myndigheter redan nu i hög grad bidrar till att EU:s initiativ på området klimat- och energipolitik kan genomföras på ett framgångsrikt sätt. Vidare bidrar de till genomförandet av de olika strategierna med hjälp av åtgärder på områdena kollektivtrafik, trafik- och energiinfrastruktur, bostäder, fysisk planering, energieffektivitet och information till allmänheten.

4.

De europeiska regionerna påverkas starkt av klimatförändringarna, och deras förmåga att anpassa sig till dem varierar i hög grad, huvudsakligen på grund av skillnader i den socioekonomiska utvecklingen, i naturförhållandena och i befolkningstätheten. Kustområdena, de yttersta randområdena samt många halvtorra områden i Medelhavsområdet hör till de områden som är mest utsatta för de negativa konsekvenserna av klimatförändringarna.

5.

Kommittén är övertygad om att kostnaderna för förebyggande åtgärder i syfte att minska klimatförändringarna kommer att bli betydligt lägre än de kostnader som klimatförändringarna beräknas orsaka.

6.

En effektiv klimatpolitik skulle kunna förebygga de sociala ojämlikheter som klimatförändringarna kommer att ge upphov till.

7.

ReK vill också framhålla att övergången till en koldioxidfri ekonomi är ett viktigt steg mot tillväxt och skapande av arbetstillfällen, framför allt för de lokala och regionala myndigheterna.

8.

Regionkommittén uppmanar Europeiska unionen att öka sina ansträngningar på högsta politiska nivå för att sporra den internationella koalitionen mot klimatförändringar och säkerställa att nya avtal efter Kyotoprotokollet ingås, som grundar sig på ambitiösa, överskådliga och rättsligt bindande mål för en utsläppsminskning.

9.

ReK framhåller vikten av att se till att kommittén är representerad i EU:s delegation vid den 15:e partskonferensen om Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC COP 15) i Köpenhamn i december 2009, så att de europeiska lokala och regionala myndigheterna får sin röst hörd.

10.

Kommittén är oroad över att den särskilda arbetsgruppen för långsiktigt samarbete enligt konventionen (AWG-LCA) i sitt senaste utkast till förhandlingsunderlag visserligen erkänner vikten av de regionala och lokala nivåernas ansträngningar vad gäller anpassningen till klimatförändringarna, men inte nämner deras roll när det gäller att begränsa dessa förändringar eller i samband med en långsiktig plan för hanteringen av klimatförändringarna.

11.

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa subsidiaritetsprincipen vid utformning av och förhandlingar om nya politiska åtgärder som rör sådana klimatförändringsfrågor som kan få omfattande konsekvenser för de lokala och regionala myndigheterna och medborgarna, samt att garantera tillgången till tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser då ansvarsfördelningen mellan de olika nivåerna fastställs.

12.

Kommittén vill framhålla behovet av aktiva kampanjer för att öka medvetenheten om dessa frågor. Dessa kampanjer bör genomföras med fullt stöd från regionala och lokala myndigheter, som har direkta kommunikationskanaler till medborgarna.

13.

Kommittén välkomnar därför EU:s åtagande att med hjälp av gemensamma ansträngningar begränsa klimatförändringarna och anpassa sig till dessa i enlighet med Lissabonagendan och Göteborgsavtalet, men anser också att man i den nya Lissabonstrategin efter 2010 bör frångå den nuvarande situationen där tre processer tillämpas parallellt och i stället tillämpa en enda utvecklingsram som omfattar sociala, ekonomiska och miljömässiga åtgärder från unionens sida.

14.

ReK rekommenderar konsekventa investeringar i grön infrastruktur: mer utbredd användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) i administrationssammanhang, energieffektiv renovering av gamla offentliga och privata byggnader samt nya transportformer. Användning av energieffektiv belysning, uppvärmning och kylning måste också uppmuntras. Det är dessutom viktigt att tillämpa grön upphandling samt att förbättra energiförsörjningssäkerheten.

15.

Anpassningen till och begränsningen av klimatförändringarna måste integreras i EU:s alla befintliga politiska ramar som ett uttryckligt mål, och detta omfattar jordbruks- och landsbygdsutvecklingspolitiken, inklusive att undvika avskogning, transporter, biologisk mångfald, vatten och avfallshantering samt stödprogram på sådana områden som sammanhållningspolitiken.

16.

EU:s budget, program, politik och i synnerhet dess centrala lagstiftning efter 2013 bör bli föremål för en översyn i ljuset av de ändrade parametrar som klimatförändringarna medför.

17.

För att kunna utforma lämpliga politiska åtgärder i syfte att bemöta klimatförändringarna bör man undersöka om nya indikatorer för att mäta graden av hållbarhet måste utvecklas, och användas som parametrar i den nya generationen strukturfonder.

18.

De lokala och regionala myndigheterna måste medverka fullt ut i utformningen, utvecklingen, antagandet och genomförandet av nationella strategier och handlingsplaner som rör klimatförändringarna.

19.

Kommittén ger sitt fulla politiska stöd till (det av Europeiska kommissionen och Regionkommittén inrättade) borgmästarnätverket (Covenant of Mayors), som utgör städernas svar på den globala uppvärmningen och genom vilket städerna formellt åtar sig att minska sina koldioxidutsläpp utöver EU:s mål för 2020. Kommittén vill att borgmästarnätverket vidareutvecklas och att lämpliga resurser ställs till förfogande så att sakkunskap och strategier som skräddarsys efter de lokala myndigheternas särskilda behov kan utvecklas.

20.

Regionkommittén förordar att EU-budgeten utformas så att unionens samtliga lokala och regionala myndigheter är lika väl rustade för att möta klimatförändringen och har de resurser som krävs för att förebygga dess orsaker och anpassa sig till dess effekter, särskilt till förmån för de hårdast drabbade befolkningsgrupperna och ekonomiska aktörerna.

21.

Principen att ”förorenaren betalar” måste tillämpas inom all gemenskapspolitik som rör miljöskydd och klimatfrågor genom internalisering av miljökostnaderna för varor och tjänster.

22.

ReK ställer sig bakom principen i det nya systemet för handeln med utsläppsrätter (EU ETS) om samarbete och solidaritet mellan de tekniskt mest avancerade medlemsstaterna (som har mer energieffektiva industrisektorer) och mindre utvecklade länder (som har ekonomier med högre energiförbrukning och som behöver öka sin tillväxt).

23.

Trots de framsteg som gjorts är det dock nödvändigt att fortsätta att öka systemets öppenhet och tillförlitlighet på lång sikt. Man måste också vara uppmärksam på de sociala och miljömässiga återverkningar som de föreslagna åtgärderna kommer att få, särskilt på regional och lokal nivå.

24.

ReK förordar att man noga beaktar behoven inom politiken för regional utveckling, och påpekar att man för att främja ökad öppenhet och effektivitet på koldioxidmarknaden skulle kunna låta vissa industrianläggningar genomgå omfattande omstruktureringar så att de minst effektiva anläggningarna eller anläggningar som redan befinner sig i svårigheter kan tas ur produktion. I sådana fall föreslår kommittén att man vidtar åtgärder till stöd för den industriella omställningsprocess som ska genomföras och för de arbetstagare som berörs.

25.

Parallellt med systemet med utsläppsrätter krävs ännu större ansträngningar framför allt när det gäller att övergå till miljövänliga transportslag. De nationella regeringarna måste bygga ut järnvägs- och vattenvägsinfrastrukturen samt främja intermodala transporter.

26.

Vad gäller den europeiska transportsektorns stora oljeberoende är det beklagligt att man i andra strategiska energiöversynen inte lägger fram några förslag om transporteffektivitet tillsammans med paketet för energieffektivitet, särskilt inom områden som järnvägstrafik och andra offentliga transportsätt, energieffektiva fordon, samåkning, sparsam körning, cyklingskampanjer m.m.

27.

Det finns ett nära samband mellan energipolitiken och klimatskyddspolitiken, och dessa båda politikområden måste stämmas av mot varandra eftersom 80 % av koldioxidutsläppen i Europa härrör från energiproduktionen.

28.

ReK beklagar att man misslyckades med att införa ett bindande energibesparingsmål i klimat- och energipaketet från 2008, eftersom detta är den länk som saknas inom åtgärderna för att uppnå den nödvändiga minskningen av koldioxidutsläppen.

29.

ReK vill fästa uppmärksamheten på de skillnader i framsteg i EU:s städer och regioner som förekommit under senare år. Man bör även beakta de olika nivåerna i energiintensitet i konsumtion och produktion och de därtill hörande växthusgasutsläppen mellan och inom medlemsstaterna, i synnerhet mellan städer och landsbygd.

30.

Regionala handlingsplaner för klimatet och/eller hållbara energiplaner skulle kunna utgöra länken mellan de lokala och nationella initiativen, som måste innehålla konkreta instrument för att uppnå målen. Tillräckliga finansiella resurser måste också anslås för detta ändamål.

31.

Regionkommittén rekommenderar att man sätter in ytterligare resurser och åtgärder – förutom att utnyttja strukturfonderna, – som användbara stödverktyg för att främja anpassningsstrategier, samt bromsande åtgärder, t.ex. energibesparing och förnybar energi, för att förbättra byggnadernas energiprestanda och minska utsläppen av växthusgaser. Detta skulle öka stödet för EU:s klimatpolitik.

32.

Kommittén efterlyser ökade forskningsanslag för teknik för avskiljning av koldioxid som bör användas tillsammans med de andra minskningsåtgärderna för att uppnå de kraftiga reduktioner av utsläppen av växthusgaser som är nödvändiga.

33.

ReK vill att man säkerställer att stödprogram finns tillgängliga för producenter av förnybar energi på samtliga nivåer, inklusive för mindre anläggningar, och för konsekvensens skull anser vi att stödet till förnybar energi bör inriktas på minskad användning av fossila bränslen.

34.

ReK anser att borgmästarnätverket genom att främja hållbar energi och energieffektivitet kan sporra städer och regioner att genomföra förändringar för att skydda sina mest utsatta medborgare, särskilt låginkomsttagare, från följderna av höga energipriser och förhindra att de hamnar i en situation då de inte har råd med bränsle. Arbetet måste bedrivas på ett sådant sätt att subventionerad energianvändning undviks och att starka incitament tillåts verka för att effektivisera och om möjligt minska energianvändningen.

35.

Regionkommittén hävdar med kraft att man måste skydda de mest utsatta medborgarna mot eventuella prisökningar på energi – särskilt el – och även vidta åtgärder för att hjälpa dem att förbättra energieffektiviteten i sina bostäder.

Regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att lägga fram denna resolution för de tjeckiska och svenska ordförandeskapen, Europeiska kommissionen och medlemsstaterna samt för berörda FN-organ.