29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 141/16

—

I många fall ansvarar de lokala och regionala myndigheterna för integreringen av medieutbildningen i den officiella utbildningen på alla nivåer. Det finns därför skäl att söka ta fram lämpliga förfaranden för att ge de lokala och regionala myndigheterna möjlighet att främja projekt med koppling till mediekompetens.

—

I den nya fas i samarbetet inom EU på utbildningsområdet som inletts genom den strategiska ramen bör också mediekompetensen beaktas.

—

Det är viktigt att tydligt skilja mellan de huvudsakliga beståndsdelarna i begreppet mediekompetens, eftersom varje beståndsdel kräver sin egen strategi, sina aktörer och sina egna resurser.

—

Man bör också göra konsumenterna mer medvetna om medieanvändning. Ökad respekt för konsumenternas rättigheter är också grundläggande på medieområdet.

Föredragande

:

András Szalay (HU–ALDE), stadsfullmäktigeledamot i Veszprém

1.

Regionkommittén välkomnar att kommissionen år 2007 presenterade skälen till att utbildningspolitiken, dess grundläggande principer och mål, är av största vikt med utgångspunkt i definitionen av mediekompetens, samt prioriteringarna i utvecklingen av denna politik (1). Kommissionen har också beaktat det yttrande som ReK antog vid plenarsessionen den 8–9 oktober 2008 (2).

2.

Regionkommittén hoppas att kommissionen kommer att fortsätta det arbete med att utveckla en enhetlig politik för mediekompetens som inleddes 2007. Kommittén uppmanar kommissionen att i det sammanhanget integrera ReK:s yttranden, och ta vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen och de lokala och regionala myndigheternas särskilda befogenheter. ReK uppmanar också kommissionen att fortsätta utarbetandet av en handlingsplan om mediekompetens i samarbete med unionens övriga institutioner, Unesco och de lokala och regionala myndigheterna. I det sammanhanget bör man ta hänsyn till följande:

3.

Av det skälet begär Regionkommittén att mediekunskap ska göras till den nionde nyckelkompetensen i den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande enligt rekommendation 2006/962/EG. En sådan ändring av uppsättningen nyckelkompetenser skulle, utan att man behöver avsätta stora gemenskapsresurser, innebära ett avsevärt stöd för de instanser som ansvarar för den formella utbildningen i medlemsstaterna och regionerna när det gäller att fatta de beslut som krävs för att integrera medieutbildningen i läroplanerna.

4.

Europeiska kommissionen borde göra en tydlig avgränsning mellan internetbaserad inlärning – e-lärande – och utveckling av mediekompetens, dvs. en förmåga till kritisk analys av internet som ett medium i en on line-miljö. Man bör förklara att e-lärande inte är samma sak som medieutbildning och att kompetens i fråga om IKT och digital kompetens å ena sidan och mediekompetens å andra sidan är två olika saker. Mediekompetensen ska göra det möjligt för medborgarna att spela en aktiv roll och bevara den kulturella mångfalden och de lokala och regionala identiteterna (genom att till exempel ge människor nya möjligheter att uttrycka sina åsikter och t.ex. ge glesbygdsinvånare och minoriteter en möjlighet att göra sina röster hörda i det offentliga rummet på lokal nivå).

5.

ReK vill rikta uppmärksamheten på att utvecklingen av mediekompetens tillsammans med en anpassning av utbildningsmetoderna i fråga om medier inom och utanför skolans ram är av särskild betydelse för Europas framtid. Inom ramen för den anpassningen gäller det också att stimulera undervisningen i ny kommunikationsteknik, som är av största betydelse för den sociala och yrkesmässiga integrationen.

6.

Utvecklingen av mediekompetens utgör en grundläggande beståndsdel i skyddet av minderåriga och ungdomar samt försvaret för den mänskliga värdigheten i medierna. Mediekompetens främjar medveten användning av medier och en utveckling av innehållsindustrin mot självreglering och samreglering (6). Ändå kan ökad mediekompetens endast komplettera statlig och överstatlig kontroll samt rättsligt skydd av ungdomar i samband med medieanvändning. Denna kompetens involverar dessutom medborgarna i debatten om alla samhällsaktörers ansvar, och främjar på så sätt framväxten av ett aktivt och mediemedvetet medborgarskap. Den är således av största betydelse för den europeiska politiska kulturen och medborgarnas aktiva deltagande i EU, och det finns därför skäl att öka den europeiska medieutbildningens synlighet i samtliga medlemsstater och på samtliga administrativa och politiska nivåer.

7.

Utbildningen av ungdomar som lever i en miljö som i hög grad präglas av medier kräver kvalitativt nya arbetssätt, som bland annat innebär att man tar hänsyn till mediernas respektive skolans olika sociokulturella roller när det gäller att överföra kunskaper och värderingar. Man bör redan från början se till att lärarrollen beaktar det faktum att de studerande på ett omedvetet sätt socialiserats i en värld där svaren finns nära till hands, och där mediernas förenklade förklaringsmodeller tillhandahåller en tolkning av alla problem. Utvecklingen av grundläggande kompetenser bör också innehålla tolkning av mediernas innehåll, eftersom utvecklingen av en kritisk inställning framför allt bör gälla den världsbild som överförs via medierna och som grundläggs redan i barndomen och påverkar vår uppfattning av världen utan att vi är medvetna om det.

8.

Vid tillämpningen av den öppna samordningsmetoden bör man i arbetet med att definiera nya indikatorer och nya referensvärden för utbildningen beakta följande:

9.

Ett av de viktigaste skälen till att medieutbildningen utvecklas så långsamt i dag är att förhållandet mellan mediekompetensen och den digitala kompetensen i utbildningsmetoderna i Europa inte har klargjorts på ett tydligt sätt. Inom utbildningen har användningen av IKT framför allt blivit ett sätt att få tillgång till den digitala världen och främja lika möjligheter. I dag har ungdomar inga som helst problem att inhämta nödvändiga kunskaper för att kunna använda IT-utrustning och grundläggande programvara eller behärska enkla tillämpningar. Samtidigt har lärarna inte tillräcklig kompetens och inte tillräckligt med tid för att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till ett medieinnehåll som (också) finns tillgängligt digitalt, eller kreativt skapande, som är grundläggande beståndsdelar i mediekompetensen.

10.

Det är viktigt att ompröva förhållandet mellan datorkompetens och mediekompetens, för att säkerställa att bristen på tydlighet i avgränsningen mellan kompetensområdena inte får negativa följder för utbildningen. Man måste se till att ungdomar vid sidan av digital kompetens utvecklar en mer kritisk syn och skaffar sig mer kunskap om mediernas innehåll, så att de lär sig att beakta säkerhetsaspekter och bli medvetna om respekten för privatlivet och problemet med uppgiftsmanipulation.

11.

Inom ramen för samråd om utbildningspolitiken för mediekompetens är följande aspekter viktiga:

12.

I den nya fas i samarbetet inom EU på utbildningsområdet som inletts genom den strategiska ramen bör också mediekompetensen beaktas.

13.

Kommittén ställer sig bakom Europaparlamentets resolution, där parlamentet understryker att mediekompetens är absolut nödvändig för alla medborgare i informations- och kommunikationssamhället (7), och anser att målet bör vara att skapa ett samhälle som inbegriper mediekompetens som en naturlig beståndsdel, och att vägen dit är medieutbildning. Därför är det absolut nödvändigt att säkerställa att alla EU-medborgare får lika tillgång till internet, särskilt invånare i områden som är avskurna från eller ligger långt bort från moderlandet.

14.

Det viktigt att tydligt skilja mellan de huvudsakliga beståndsdelarna i begreppet mediekompetens, eftersom varje beståndsdel kräver sin egen strategi, sina aktörer och sina egna resurser. Det är därför nödvändigt att göra följande:

15.

ReK anser, utan att ifrågasätta den stora betydelsen av de områden som kommissionen behandlar när det gäller goda metoder (marknadskommunikation, audiovisuell produktion och online-material), att man bör motivera dessa prioriteringar i de rekommendationer som ska utarbetas. Utan en sådan motivering skulle medieutbildningen i praktiken kunna begränsas till dessa tre områden.

16.

Man kan förvänta sig att utvecklingen av sådana färdigheter som medveten informationssökning, kritisk tolkning av innehåll och kreativ användning ska bidra till att garantera skyddet av minderåriga och ungdomar och respekten för den mänskliga värdigheten i media. Därför bör man vid sidan om de offentliga myndigheternas bestämmelser öka insatserna på mediekompetensområdet framför allt på dessa områden.

17.

Man bör också göra konsumenterna mer medvetna om medieanvändning. Ökad respekt för konsumenternas rättigheter är också grundläggande på medieområdet.

18.

Regionkommittén önskar understryka att det i sig inte räcker med att utveckla mediekritisk kompetens om man vill undanröja de många former av skador som tillhandahållande av innehåll kan leda till (t.ex. meningslöst medievåld, medietjänsters brott mot konsumenträttigheter, brist på autenticitet och validitet, manipulation). Medieutbildning fungerar dessutom inte, eller endast i föga utsträckning, som en motor för sådana utvecklingstendenser som konvergens inom media, uppbyggnad av, tillgång till och sammankoppling av digitala arkiv, omvärdering av upphovsrättigheter och bestämmelser på detta område eller e-förvaltning (9). Medieutbildningen behandlar dessa utvecklingstendenser, sätter dem i ett nytt sammanhang och gör medborgarna till användare som är medvetna om vad den offentliga sfären och mediesfären producerar. Utöver mediekompetens krävs det därför reglering på lämplig nivå, med vederbörlig hänsyn till de lokala och regionala myndigheternas kompetens och erfarenheter.

19.

Inom ramen för de rekommendationer och handlingsplaner som kommer att utarbetas i framtiden bör man föreskriva program för att utveckla de främsta inslagen i medieutbildningen. Dessa måste vara relevanta om man ser till medlemsstaternas utbildningssystem (och även ur medieutbildningens perspektiv) genom att hänsyn tas såväl till medlemsstaternas olika traditioner inom utbildning och kultur och de stora skillnader som följer av de olika utbildningsformerna i de regionala systemen som till olika förutsättningar när det gäller att uppnå skalfördelar.

20.

Det är av grundläggande vikt att man tar hänsyn till god praxis när man utarbetar rekommendationer och handlingsplaner. Regionkommittén hänvisar i detta sammanhang till ett tidigare yttrande (10), i vilket kommittén uttryckte sin uppskattning över kommissionens ökade insatser för att utnyttja den tekniska kunskap i mediekunskapsfrågor som förvärvas genom lokala och regionala program över hela EU, genom främjande av plattformar för dialog, olika evenemang och nätverk för utbyte av bästa praxis.

21.

Regionkommittén vill dock uttrycka sin oro på följande områden:

Man bör därför inrätta en lämplig organisatorisk och specialiserad infrastruktur: För detta ändamål skulle man till exempel kunna skapa ”kontor för medieutbildning” i analogi med de ”mediakontor” som finns inom ramen för Media-programmet (eller utvidga verksamhetsområdet för de senare), eller ytterligare förstärka eller till och med utveckla den professionella konsultativa rollen hos den grupp av experter i fråga om medieutbildning som inrättats av kommissionen.

22.

Med beaktande av subsidiaritetsprincipen och den självständighet som följer därav kan kommissionen när så krävs bistå medlemsstaterna med att utarbeta egna nationella strategier för medieutbildning med hänsyn tagen till de främsta inslagen i mediekompetensen. På så sätt kan man involvera de myndigheter som har till uppgift att utöva tillsyn över media, beslutsfattarna inom utbildningspolitiken och företrädarna för de lokala och regionala myndigheterna, för det civila samhället, för innehållsindustrin och för innovationen på medieutbildningens område i arbetet med att utforma denna nationella strategi.

23.

Med tanke på de olika förhållandena i medlemsstaterna och regionerna måste medieutbildningen inom ramen för rekommendationer och handlingsplaner ske på ett sådant sätt att den kan överföras till det lokala socioekonomiska sammanhanget. För att få en mer exakt bild krävs det dock en mer ingående undersökning av den nationella och till och med den regionala situationen. Man måste framför allt undersöka motivationen och beteendet hos de lokala myndigheterna, institutionernas finansieringsorgan och de pedagoger som berörs av medieutbildningen.

24.

På grund av den snabba utvecklingen inom mediemiljön bör medieutbildningen underkastas ständiga efterforskningar och utvärderingar, där man involverar de myndigheter i de olika medlemsstaterna som har till uppgift att utöva tillsyn över den audiovisuella och elektroniska kommunikationen och stimulera samarbete mellan dem i syfte att utveckla mediekompetensen.

25.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att stimulera arbetet med att skapa avdelningar för forskning och information inom de lokala och regionala myndigheternas administrativa strukturer med uppgift att studera frågor som rör mediekompetens.

26.

De lokala och regionala myndigheterna är de främsta aktörerna när mediekompetensen ska utvecklas, eftersom de står medborgarna närmast, bland annat genom att de står som organisatör av en stor del av utbildningen, äger lokala media och andra kulturella institutioner (bibliotek, offentliga byggnader m.m.) eller förvaltar – europeiska eller andra – utvecklingsmedel. Det finns därför anledning att inleda informationskampanjer för de lokala och regionala myndigheterna, kampanjer som bygger på EU-rekommendationer och god praxis samt att öka möjligheterna till samarbete i fråga om medieutbildning i euroregionerna och gränsregionerna.

27.

De lokala och regionala myndigheterna måste uppmuntras att stödja projekt, program och manifest med koppling till medieutbildning, framför allt för att

28.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att på ny grund fastställa en praxis vad avser finansieringen av utbildningspolitiken till stöd för pilotprojekt och forskning på medieutbildningsområdet, mot bakgrund av att medieutbildningen kan stödjas genom bättre finansieringsinstrument som är särskilt avpassade, inom ramen för kommande eller befintliga initiativ (till exempel regionala samarbeten inom Comenius). Eftersom genomförandet av de föreskrivna målen redan från början kräver särskilda resurser från flera håll delar ReK parlamentets åsikt (11) och anser att ett delprogram för utveckling av mediekompetens bör vara ett i högre grad prioriterat inslag i andra stödprogram inom EU, särskilt Comenius, programmet för livslångt lärande, eTwinning, ”Safer Internet” och Europeiska socialfonden.

29.

Kommittén gläder sig i synnerhet åt att kommissionen har inlett arbetet med att ta fram indikatorer för medieutbildningen i syfte att främja denna i ett längre perspektiv. Samtidigt hoppas Regionkommittén att indikatorerna för medieutbildningen inte begränsar sig till sifferangivelser om vilka medier som ska användas och hur länge, eftersom utvärderingen av medieutbildningen också omfattar användningen av metoder för att mäta den enskildes förmåga (även om en viss skepsis är begriplig på området när det gäller användningen av sifferuppgifter: Det är i själva verket mycket svårt att kvantitativt återge kunskaper i kreativt och kritiskt tänkande eller att klassificera innehåll enligt mätbara kriterier).