25.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 76/38

A.

Alltsedan det fjärde ramprogrammet har kommissionen försökt stimulera europeisk forskning på området för fiske och vattenbruk, i syfte att stödja den gemensamma fiskeripolitiken.

B.

I det sjunde ramprogrammet ingår all forskning inom området för fiske och vattenbruk i den större helheten för forskningen inom området för jordbruk (temaområde 2), medan havsvetenskap och förvaltning av kustområden utgör delar av miljövetenskapen.

C.

Såväl i FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations uppförandekodex för ansvarsfullt fiske som i avtalet om genomförande av bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd betonas behovet av att utveckla forskning och insamling av uppgifter för att förbättra den vetenskapliga kunskapen inom sektorn.

D.

Den gemensamma fiskeripolitiken är ett av de politikområden inom gemenskapen som är mest beroende av vetenskaplig forskning, och trovärdigheten för de åtgärder som antas inom ramen för denna politik bygger på vetenskapliga utlåtanden av hög kvalitet.

E.

Ledstjärnan för den gemensamma fiskeripolitiken utgörs av principer om gott styre, i vilka det krävs att beslutsprocessen baserar sig på välgrundade vetenskapliga utlåtanden och medför resultat vid rätt tidpunkt.

F.

Vetenskapliga uppgifter måste utgöra grunden för fastställande av kvoter och maximal hållbar avkastning.

G.

Fiskares och forskares bedömningar av havets tillstånd och fiskeresurserna avviker ofta från varandra.

H.

Strategin för havs- och sjöfartsforskning ska fokusera på att förbättra samspelet mellan havsforskning och sjöfartsforskning, snarare än att behandla de olika väletablerade forskningsfälten vart och ett för sig. Samtidigt ska vikten av fortsatta insatser inom de olika havs- och sjöfartsforskningsgrenarna erkännas.

I.

De spetsforskningscentrum som finns i de yttersta randområdena utgör privilegierade centrum i Europa för övervakning av den marina miljön inom ramen för havs- och sjöforskningsstrategin.

J.

Nästa översyn av den gemensamma fiskeripolitiken, som kommer att fästa större betydelse vid regional förvaltning och grunda sig på ekosystem, kräver en solid bas av vetenskaplig kunskap.

1.

Europaparlamentet är övertygat om att det inom ramen för forskningspolitiken är nödvändigt att fästa större vikt vid specifika problem på området för fiske och vattenbruk, eftersom denna sektor, ur ekonomisk, social och politisk synvinkel, är mycket viktig inom EU.

2.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya ansträngningar i form av en strategi för havs- och sjöfartsforskning för att mobilisera medel till förmån för ett bättre samspel mellan havsforskning och sjöfartsforskning.

3.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att denna i enlighet med förordning (EG) nr 2371/2002 har en rättslig skyldighet att grunda sina förslag inom den gemensamma fiskeripolitiken på välgrundade vetenskapliga rön och på försiktighetsprincipen. Parlamentet uppmanar kommissionen att betona och tala för vikten av vetenskapliga undersökningar av havets tillstånd och fiskeresurserna.

4.

Europaparlamentet är bekymrat över omorganiseringen av temaområden i det sjunde ramprogrammet, vilken medför att forskning om fiskeproduktion frikopplas från fiske och marin ekologi. En tydlig omorganisering av den gemensamma fiskeripolitiken mot ett mera ekosystemcentrerat förhållningssätt skulle tvärtom kräva ökad integration.

5.

Europaparlamentet beklagar att varken fiske eller vattenbruk behandlas som specifika insatsområden i det sjunde ramprogrammet. Man hänvisar bara till temaområde 2 ”Livsmedel, jordbruk och fiske, och bioteknik”, som endast i viss mån och med en vid tolkning täcker fiskeriforskning. Parlamentet konstaterar att detsamma gäller temaområde 6 ”Miljö (inbegripet klimatförändringar)”.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en översyn av det sjunde ramprogrammet i anslutning till utvärderingen efter halva tiden, som enligt planerna ska genomföras 2010, och därvid beakta denna resolution och fästa större uppmärksamhet vid de särskilda problem som berör fiske och vattenbruk.

7.

Europaparlamentet är övertygat om att både de politiska beslutsfattarna och aktörerna inom fiskerisektorn har ett stort behov av mera praktiskt inriktad forskning, och att det med tanke på det sjunde ramprogrammets längd är absolut nödvändigt att inkludera de mål som ska uppnås.

8.

Europaparlamentet anser att det på grund av avsaknaden av specifika insatsområden för fiske och vattenbruk i det sjunde ramprogrammet finns alltför få forskningsprogram inom dessa områden, vilket minskar intresset för utvalda projekt och gör dem mindre relevanta.

9.

Europaparlamentet betonar att om den gemensamma fiskeripolitiken ska kunna genomföras på ett effektivt sätt krävs det särskilda program för tillämpad forskning och tillräckliga anslag för detta. Parlamentet anser därför att det är absolut nödvändigt att införa en fördelningsnyckel i det sjunde ramprogrammet.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sörja för att den tillämpade forskningen i anslutning till den gemensamma fiskeripolitiken, inom ramen för det sjunde ramprogrammet, används som en drivkraft för att främja synergier mellan forskningsinsatser i olika medlemsstater, och för att uppnå den kritiska massa som är nödvändig för att möta de stora utmaningarna inom temaöverskridande havsforskning.

11.

Europaparlamentet rekommenderar att man inom området för vetenskaplig havsforskning prioriterar inte bara forskning som syftar till att öka kunskapen om fiskeresursernas tillstånd, men också forskning om de ekosystembaserade, kommersiella, ekonomiska och sociala aspekter som är avgörande för förvaltningen av fiskeriverksamheten, eftersom dessa aspekter är synnerligen viktiga.

12.

Europaparlamentet anser att man särskilt när det gäller fiske och vattenbruk bör prioritera tillämpad forskning, som i huvudsak bör syfta till att förbättra de vetenskapliga uppgifter som bör ligga till grund för lagstiftningen och fiskeförvaltningen, särskilt med avseende på återhämtningsplanerna för de arter som löper störst risk.

13.

Europaparlamentet konstaterar att det råder en uppenbar intressekonflikt mellan fiskare och vetenskapsmän på kort sikt, medan deras mål på lång sikt är mer kompatibla. Parlamentet anser att ett samförstånd om havets tillstånd måste utgöra grunden för en fiskeripolitik som strävar efter hållbarhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja ett bättre samarbete mellan fiskare och forskare.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att visa och bättre förklara för fiskarna att det är i deras intresse att beakta de ekonomiska fördelar som de kan förvänta sig på medellång och lång sikt när de utvärderar den förmodade ekonomiska förlusten på kort sikt.

15.

Europaparlamentet betonar den oroväckande bristen på unga forskare inom tillämpad forskning i fiskerisektorn, vilken beror på att en karriär inom detta område inte är lika attraktiv som en karriär inom grundforskningen och andra vetenskapliga discipliner.

16.

Europaparlamentet betonar nödvändigheten att återupprätta intressanta och berikande universitetskurser som leder till välbetalda karriärer inom denna vetenskapsgren.

17.

Europaparlamentet understöder en utbildningspolitik som i högre grad sporrar unga vetenskapsmän att välja tillämpad forskning inom området för fiske, i stället för grundforskning.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja inrättandet av ett stabilt europeiskt nätverk som grundar sig på existerande fysisk infrastruktur i medlemsstaterna och är inriktat på observation och insamling av uppgifter om havsmiljön, vilket dels skulle underlätta informationsutbytet mellan aktörer inom sektorn och europeiska forskningsorgan, dels skulle göra det möjligt för EU att behålla sin framskjutna position. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom detta nätverk särskilt uppmärksamma de forskningscentrum som existerar i de yttersta randområdena.

19.

Europaparlamentet påminner om nödvändigheten att harmonisera de olika ikraftvarande modellerna för tillämpad forskning i medlemsstaterna för att på så sätt göra resultaten mer jämförbara och underlätta aggregeringen av uppgifterna.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sporra det vetenskapliga samfundet att i högre grad utveckla gemensamma metodiknormer inom fiskeforskningen och intensifiera samarbetet mellan nationella forskningsinstitut.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in specifika uppgifter om nuläget för dialogen mellan vetenskapsmän och fiskare i olika medlemsstater och upprätta en förteckning över bästa praxis.

22.

Europaparlamentet betonar att de regionala rådgivande nämnderna har en viktig roll när det gäller tillämpad forskning och begär därför att vetenskapsmän ska kunna vara fullvärdiga medlemmar i dessa organ.

23.

Europaparlamentet noterar med oro att det totala belopp som medlemsstaterna betalar för insamling av uppgifter inom fiskerisektorn kontinuerligt minskat sedan 2006.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fördela anslagen i Europeiska unionens budget till förmån för insamlandet av uppgifter inom fiskerisektorn, särskilt budgetpost 11 07 02: ”Stöd för förvaltningen av fiskeriresurser (förbättring av de vetenskapliga utlåtandena)”.

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.