52009DC0225

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 15.5.2009

KOM(2009) 225 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Analys av sanktionerna för allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn, enligt medlemsstaternas lagstiftning

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Analys av sanktionerna för allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn, enligt medlemsstaternas lagstiftning (Text av betydelse för EES)

INLEDNING

Den här rapporten analyserar sanktionerna vid allvarliga överträdelser mot sociallagstiftningen för vägtransportsektorn enligt medlemsstaternas lagstiftning, såsom föreskrivs i artikel 10 i direktiv 2006/22/EG[1] om minimivillkor för genomförande sociallagstiftning på vägtransportområdet.

Det handlar om överträdelserna av två förordningar. Förordning (EG) nr 561/2006[2] om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet innehåller mycket exakta bestämmelser om maximal körtid och minimikrav för viloperioder och raster för förare i yrkestrafik. Förordning (EEG) nr 3821/85[3] om färdskrivare vid vägtransporter behandlar installation och användning av färdskrivare.

Enligt förordning (EG) nr 561/2006 ska medlemsstaterna fastställa sanktioner vid överträdelser och se till att de verkställs när det gäller båda förordningarna. Dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionella, avskräckande och icke-diskriminerande[4]. Enligt skäl 26 i förordningen bör medlemsstaternas gemensamma regelsystem för åtgärder även omfatta möjligheten att hindra fortsatt färd med fordonet vid allvarliga överträdelser. Förordningen innehåller dock ingen definition av vad som ska betraktas som en allvarlig överträdelse.

Direktiv 2006/22/EG innehöll ursprungligen en bilaga III med en ej uttömmande förteckning över vad som ska betraktas som en överträdelse. Denna bilaga III har nyligen ersatts med en ny bilaga genom kommissionens direktiv 2009/5/EG[5]. Denna nya bilaga III innehåller riktlinjer för kategoriseringen av överträdelser av de två förordningarna.

Medlemsstaterna skulle meddela kommissionen de bestämmelser de fastställt om sanktioner för överträdelser av de två förordningarna[6]. När den här rapporten utarbetades hade 26 medlemsstater meddelat kommissionen sina bestämmelser. Portugal har fortfarande inte uppfyllt sina skyldigheter och är därför föremål för ett överträdelseförfarande.

TYP AV SANKTIONER

Det finns olika typer av sanktioner som nämns i nationella lagar och andra författningar: ekonomiska påföljder, stopp för fortsatt färd med fordon, körförbud och fängelsestraff. Sanktionerna kan också vara olika för förare och företag.

Ekonomiska sanktioner

Alla medlemsstater har infört ekonomiska sanktioner för överträdelser. Maxböterna varierar mycket mellan medlemsstaterna, från ett fast bötesbelopp på 58,23 euro i Malta till 5 000 euro eller mer i Österrike, Cypern, Tyskland och Irland. Detta betyder att maxböterna kan vara flera gånger högre i ett land än i ett annat.

Skillnaderna kan delvis förklaras av de socioekonomiska skillnaderna mellan medlemsstater, som innebär att en bötesnivå kan vara avskräckande och proportionerlig för förare och företag i ett land, men inte nödvändigtvis i ett annat. Detta resonemang kan dock inte tillämpas på t.ex. de relativt höga böterna i Spanien och Ungern.

Finland har ett unikt sätt att hantera det här, eftersom påföljden beräknas på basis av dagsböter. Dessa dagsböter viktas mot bland annat dagsinkomsten och antalet barn för den person som påföljden gäller.

Stopp för fortsatt färd med fordon

Såsom nämns ovan nämner skäl 26 i förordning (EG) nr 561/2006 uttryckligen möjligheten att hindra fortsatt färd med fordon vid allvarliga överträdelser. Denna åtgärd innebär t.ex. att man se till att föraren tar en tillräckligt lång viloperiod för att följa bestämmelserna i förordning (EG) nr 561/2006. Den kan också förhindra att företag skaffar sig konkurrensfördelar genom att välja att inte följa förordningen och helt enkelt betala böter i stället.

Endast 15 medlemsstater har dock meddelat kommissionen att deras lagstiftning uttryckligen gör det möjligt att hindra fortsatt färd med fordon (Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Tyskland, Danmark, Grekland, Irland, Italien, Litauen, Luxemburg, Polen, Rumänien, Spanien, Sverige och Förenade kungariket).

Andra sanktioner

Sju medlemsstater föreskriver fängelsestraff vid allvarliga överträdelser, dock endast vid obetalda böter (Österrike, Cypern, Danmark, Frankrike, Irland, Luxemburg och Förenade kungariket).

Lagstiftningen i några länder omfattar också tillfällig indragning av förarens körkort (Bulgarien, Danmark, Grekland, Italien och Förenade kungariket) eller förarkortet (Slovakien).

Flera medlemsstater tillämpar också högre eller strängare sanktioner vid upprepade eller återkommande överträdelser (Österrike, Bulgarien, Frankrike, Italien, Slovakien och Förenade kungariket). Österrikisk lagstiftning omfattar exempelvis möjligheten till fängelsestraff när en person redan straffats för en liknande överträdelse.

Sanktioner för företag

Enligt artikel 10.3 i förordning (EG) nr 561/2006 är ett transportföretag ansvarigt för överträdelser som begåtts av företagets förare, även om överträdelsen har begåtts i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland. I de flesta medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Tyskland, Danmark, Estland, Grekland, Finland, Ungern, Irland, Italien, Litauen, Lettland, Polen, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Sverige och Förenade kungariket) föreskriver lagstiftningen olika sanktioner för förare och företag. Sanktionerna för företag ligger på en högre nivå och är strängare för företagen än för förarna.

Enligt artikel 10.4 i förordning (EG) nr 561/2006 ska också befraktare, speditörer, researrangörer, huvudentreprenörer, underentreprenörer och uthyrningsföretag för förare se till att avtalade transporttidsscheman följer bestämmelserna om körtid och viloperioder. Endast i ett fåtal medlemsstater nämns dessa verksamhetsutövare i transportkedjan i lagstiftningen om sanktioner (Danmark, Estland, Finland, Polen och Sverige). Olyckligtvis visar analysen av respektive lagstiftning inte hur dessa sanktioner tillämpas i praktiken.

Exterritorialitetsprincipen

Genom artikel 19.2 i förordning (EG) nr 561/2006 införs även principen om exterritorialitet: När en överträdelse upptäcks av den behöriga myndigheten i medlemsstaten, och ingen sanktion tidigare har beslutats för den överträdelsen, har den behöriga myndigheten rätt att besluta om sanktioner även om överträdelsen har begåtts i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland. Principen om icke-diskriminering innebär att sanktionen måste vara den samma som om överträdelsen begåtts på den berörda medlemsstatens territorium.

Principen ökar möjligheterna att se till att den sociala lagstiftningen på vägtransportområdet efterlevs. Det kan hända att transportföretag som begått en överträdelse kan föredra att betala sina böter för överträdelsen i en medlemsstat som har mycket låga böter, hellre än att riskera riktigt höga böter i en annan medlemsstat. Detta kan ge sådana företag en konkurrensfördel framför andra som följer förordningarna.

NATIONELLA SANKTIONSSYSTEM

Enligt de uppgifter som medlemsstaterna meddelat kommissionen finns det stora skillnader mellan de olika nationella sanktionssystemen. En grundläggande distinktion kan göras mellan de medlemsstater vars lagstiftning inte specificerar några skillnader mellan de olika överträdelserna och de medlemsstater vars lagstiftning skiljer mellan specifika överträdelser och omfattar olika sanktionsnivåer för dessa överträdelser.

System utan differentierade sanktioner

Lagstiftningen i några medlemsstater fastställer helt enkelt den högsta och ibland den lägsta nivån för de sanktioner som är tillämpliga på överträdelser i allmänhet. Detta innebär att det inte är möjligt att analysera sanktionerna för just allvarliga överträdelser. Några medlemsstater har endast meddelat kommissionen den högsta – och ibland den lägsta – sanktionsnivån. Malta har ett fastställt bötesbelopp för överträdelser (58,23 euro).

System med differentierade sanktioner

I de andra medlemsstaterna skiljer lagstiftningen mellan åtminstone några olika typer av överträdelser och tillämpar olika sanktioner för dessa. Det bör noteras att inte alla medlemsstater som tillämpar differentierade sanktioner för olika överträdelser har olika bötesnivåer för samma typer av överträdelser.

Överträdelse av bestämmelserna om körtid och viloperioder i förordning (EG) nr 561/2006

I några medlemsstater med differentierade system omfattar lagstiftningen ett detaljerat system för kategorisering av överträdelser av bestämmelserna om körtid och viloperioder enligt förordning (EG) nr 561/2006. Det finns två eller fler nivåer som tillämpas för samma typ av överträdelse och specifika böter fastställs för varje enskild nivå. Bestämmelserna föreskriver t.ex. högre böter när den dagliga körtiden överskrids med två timmar än när den överskrids med bara en timme.

Tabellen i bilaga I har upprättats på grundval av de uppgifter som inkommit till kommissionen. För medlemsstater som har differentierade sanktioner jämförs de böter som tillämpas på överträdelser av artiklarna 6–8 i förordning (EG) nr 561/2006, enligt definitionen i den nya bilaga III till direktiv 2006/22/EG.

Tabellen visar även de skillnader i bötesbelopp som tillämpas av de olika medlemsstaterna. I extrema fall kan maxböterna för enskilda överträdelser vara mer än tio gånger högre i ett land än i ett annat. Om den dagliga körtiden överskrids med mer än två timmar kan det ge böter på upp till 4 600 euro i Spanien, men på högst 400 euro i Grekland.

Nivåerna fastställs också på olika sätt i olika medlemsstater. Gränserna uttrycks i antingen minuter eller timmar eller procent. Några medlemsstater har bara två olika nivåer, t.ex. Estland, Frankrike och Slovakien. Andra har fler nivåer, t.ex. Ungern som räknar med fem olika nivåer när det gäller överskridande av den dagliga körtiden: med 5 %, med 5–10 %, med 10–15 %, med 15–20 % eller med mer än 20 %.

I spansk lagstiftning fastställs t.ex. specifika belopp för varje timmes överskridande av körtiden per två veckor, som enligt förordning (EG) nr 561/2006 begränsas till 90 timmar: en körtid på mer än 110 timmar ger 1 580 euro i böter och en körtid på mer än 111 timmar ger 1 620 euro. I båda fallen hindras också fortsatt färd med fordonet.

När bestämmelserna omfattar mer än två sanktionsnivåer kan ökningen av bötesbeloppet ske enligt antingen en linjär eller en progressiv skala. I Nederländerna är t.ex. böterna för överskridande av körtiden per vecka 110 euro per timme, medan böterna för överskridande av den dagliga körtiden med två timmar i Grekland är dubbelt så höga som böterna när de överskrids med en timme.

Belgien har ett särskilt system för fastställande av böter för överskridande av daglig körtid och oavbruten körtid, som innebär att två parametrar beaktas. När det gäller daglig körtid är det den längsta viloperioden under perioden av daglig körtid som avgör nivån på böterna. Om den dagliga körtiden överskrids med fyra timmar leder det därmed till högre böter (450 euro) när föraren har haft en oavbruten viloperiod på mindre än tre timmar än när föraren har haft en oavbruten viloperiod på sex timmar (310 euro).

När medlemsstaterna skiljer mellan överträdelser på det här sättet är det möjligt att räkna ut vad de betraktar som allvarligare överträdelser. Detta visar att medlemsstaterna inte har så olika syn på vilka överträdelser som ska betraktas som allvarligare än andra när det gäller överträdelser av bestämmelserna om körtid och vilotid, även om några mindre skillnader kan noteras. Ett exempel på dessa skillnader är att något som enligt kategoriseringen i den nya bilagan III till direktiv 2006/22/EG skulle betraktas som en mindre överträdelse av bestämmelserna om raster skulle ge lägre böter i Belgien än en mindre överträdelse av bestämmelserna om dagsvila. I Nederländerna tillämpas samma böter på båda överträdelserna, medan det i Polen finns en högre bötesnivå.

Allmänt sett är det dock självklart så att överträdelsen betraktas som allvarligare ju mer den maximala körtiden överskrids och ju mindre bestämmelserna om minsta viloperiod följs.

Skillnaderna rör i synnerhet två aspekter: De olika nivåerna på de olika sanktionerna och de bötesbelopp som fastställs för överträdelserna. Såsom anges ovan fastställs nivåerna på olika sätt, på basis av timmar/minuter eller procent. Antalet nivåer varierar också. När det gäller bötesbelopp är skillnaderna markanta, vilket visas i bilaga I.

Överträdelser av förordning (EEG) nr 3821/85 (förordningen om färdskrivare)

Bestämmelserna om överträdelser av förordning (EG) nr 561/2006 är relativt likartade i alla medlemsstater när det gäller synen på vad som är en allvarligare överträdelse. Läget är ett annat när det gäller överträdelser av förordning (EEG) nr 3821/85.

När medlemsstaternas lagstiftning innehåller olika kategorier av överträdelser är dessa i allmänhet väldigt olika i olika medlemsstater. Kategoriseringen skiljer sig också från den som finns i den nya bilagan III till direktiv 2006/22/EG. Den kompletterande information som lämnats av medlemsstaterna tyder på betydande skillnader, inte bara när det gäller de bötesnivåer som tillämpas utan även när det gäller hur överträdelserna kategoriseras.

Tabellen i bilaga I visar dessa kategoriseringsskillnader. För vissa överträdelser som enligt direktiv 2006/22/EG betraktas som ”mycket allvarlig överträdelse” rapporterade en del medlemsstater att de tillämpar lägsta nivån av sanktioner för överträdelser av förordning (EEG) nr 3821/85. Ett sådant exempel är när en förare innehar mer än ett giltigt körkort (överträdelse G7 i bilaga III till direktiv 2006/22/EG). För närvarande tillämpar Estland, Bulgarien och Litauen den lägsta sanktionsnivån. Andra exempel är när omställningsanordningen på färdskrivaren inte används korrekt eller när föraren inte kan visa upp uppgifter om förarkort om han eller hon innehar ett sådant (överträdelserna G22 eller I4).

Å andra sidan tillämpar de flesta medlemsstater inte sina lägsta sanktionsnivåer på den stora majoriteten överträdelser som betraktas som mindre överträdelser enligt direktiv 2006/22/EG. När förare har med sig otillräckligt med papper för utskrifter, vilket kategoriseras som en mindre överträdelse enligt direktiv 2006/22/EG (överträdelse G5), tillämpar Ungern den högsta bötesnivån.

Endast för överträdelser som involverar bedrägeri i samband med användningen av färdskrivare (överträdelserna J1–J3) och för fall då företag inte bevarar diagramblad (överträdelserna G6 och G10) är kategoriseringen den samma i de flesta medlemsstater, i och med att högsta sanktionsnivån tillämpas på dessa mycket allvarliga överträdelser.

Precis som när det gäller förordning (EG) nr 561/2006 kan bötesbeloppen för överträdelser av förordning (EEG) nr 3821/85 variera mycket, och det gäller även de maxböter som tillämpas. Manipulering av färdskrivare straffas t.ex. med böter på upp till 586 euro i Litauen, men 2 460 euro i Polen, trots att maxböter tillämpas i båda länderna. I andra länder kan böterna vara ännu högre: I Spanien är böterna för sådana överträdelser 4 601 euro, i Italien upp till 6 232 euro och i Frankrike upp till 30 000 euro (och överträdelsen kan dessutom ge fängelse i upp till ett år).

När det gäller överträdelser av förordning (EEG) nr 3821/85 är därmed slutsatsen att bötesbeloppet för allvarliga överträdelser varierar mycket mellan olika medlemsstater och samma sak gäller för kategoriseringen, alltså definitionen av vad som betraktas som en allvarlig överträdelse.

SLUTSATS

Bestämmelserna om sanktioner för allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen varierar markant mellan medlemsstaterna när det gäller typer av sanktioner, bötesnivåer och kategorisering av överträdelser.

Medan alla medlemsstater använder böter som sanktion är det inte alla som har bestämmelser som gör det möjligt att hindra fortsatt färd med fordon eller som tillämpar fängelsestraff, till exempel. I några medlemsstater är det möjligt att dra in förararens körkort eller förarkort.

Om man tittar på hur medlemsstaterna graderar de olika typerna eller nivåerna av överträdelser blir situationen ännu mer komplex. Bötesbeloppen varierar mycket mellan olika medlemsstater, i extrema fall med så mycket som 1:10. Dessa skillnader kan endast delvis förklaras av socioekonomiska skillnader som gör samma böter proportionerliga och avskräckande i ett land men inte nödvändigtvis i ett annat.

När det gäller överträdelser av bestämmelserna om körtid och viloperioder står det tämligen klart vilka överträdelser som bör betraktas som allvarligare än andra, men medlemsstaternas kategorisering av överträdelser av förordning (EEG) nr 3821/85 varierar i mycket. Några överträdelser betraktas som allvarliga i ett land men inte nödvändigtvis i ett annat.

De sanktioner som tillämpas på överträdelser av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3821/85 motsvarar i många medlemsstater inte gemenskapens riktlinjer för kategorisering av överträdelser, som finns i kommissionens direktiv 2009/5/EC om ändring av bilaga III till direktiv 2006/22/EG.

För förare och företag som utför internationella transporter är det därför mycket svårt att få en tydlig bild av hur allvarliga eventuella överträdelser kan vara om de bryter mot vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 561/2006 och förordning (EEG) nr 3821/85, eftersom de sanktioner som de riskerar i de olika medlemsstaterna ger motstridiga budskap.

Kommissionen anser att denna situation, som är en följd av lagstiftarnas beslut, är otillfredsställande eftersom alla förare och företag bör ha lika konkurrensvillkor. Den nya bilagan till direktiv 2006/22/EG, som införs genom kommissionens direktiv 2009/5/EG, ger en grund för en gemensam förståelse av vad som bör betraktas som en allvarlig överträdelse och vad som inte bör göra det. Medlemsstaterna uppmanas att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå en mer harmoniserad tillämpning av sociallagstiftningen på vägtransportområdet och se till att dessa bestämmelser följs bättre.

Kommissionen kommer att fortsätta att arbeta med denna fråga. I synnerhet kommer man att satsa på att främja en dialog mellan medlemsstaterna om de nationella tolkningarna och tillämpningarna av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn genom den kommitté som avses i förordning (EG) nr 561/2006. Detta ska ske med beaktande av gränserna för den behörighet som medlemsstaterna och andra lagstiftare har beslutat att ge kommissionen.

BILAGA I

Översikt över de böter som tillämpas för överträdelse av artiklarna 6–9 i förordning (EG) nr 561/2006 i medlemsstater med lagstiftning som omfattar olika böter för olika nivåer av överträdelser

Allvarlig överträdelse |

Mindre överträdelse |

BILAGA III

Översikt över rättsakterna i medlemsstaterna

MEDLEMSSTAT | RÄTTSAKT |

Österrike | 57. Bundesgesetz, mit dem das Kraftfahrgesetz 1967 geändert wird (28. KFG Novelle) |

Belgien | Arrêté royal du 27 Avril 2007, Moniteur Belge av den 7 maj2007 |

Bulgarien | Kapitel 8 i vägtransportlagen |

Cypern | Lagen om övervakning av körtid och viloperioder för förare av vissa fordon 2007 (lag 86(I)/2007) |

Tjeckien | §35 i lag nr 111/1994 Coll., om vägtransporter i dess ändrade lydelse och lag nr 200/1990 Coll., om överträdelser i dess ändrade lydelse |

Tyskland | Fahrpersonalgesetz (enligt ändring den 6.7.2007) |

Danmark | Bekendtgørelse om køre- og hviletidsbestemmelserne i vejtransport BEK nr. 328 av den 28.3.2007, jf. lovbekendtgørelse nr. 1100 av den 8.11.2006 |

Estland | Ändring av trafiklagen antagen av det estniska parlamentet den 20 september 2007 |

Grekland | Lag 3446/2006 om organisation och verksamhet för fordonstrafikkontrollmyndigheter – reformer avseende passagerartransporter och andra bestämmelser (Government Gazette 49/A) |

Spanien | Resolution av den 19 april 2007 (BOE 10-05-2007) och Ley 16/1987 de 30 de Julio, de ordenacion de los transportes terrestres |

Finland | Vägtrafiklagen och fordonslagen |

Frankrike | Överträdelser: Article R48-0 du code de procédure pénale et le décret n° 86/1130 du 17 octobre modifié Brott: Ordonnance 58/1310 du 23 décembre 1958 modifié |

Ungern | §20 (1) i lag nr 1/1988 i dess ändrade lydelse och §1 i regeringens dekret 557/2007 (III.31) |

Irland | European Communities (Road Transport)(Working Conditions and Road Safety) Regulations 2008 (S.I. No. 62 of 2008) |

Italien | Trafikreglerna och lag 286/2006 av den 29.11.2006 |

Litauen | Artiklarna 142 och 1424 i Litauens lag om administrativa förseelser |

Luxemburg | Règlement grand-ducal du 23 mars 2007 |

Lettland | Lagen om administrativa förseelser |

Malta | Motor Vehicles (Carriage of Goods by Road) Regulations (65.19) |

Netherlands | Policybestämmelser avseende böter inom ramen för lagen om arbetstid och dekretet (vägtransporter) om arbetstid (transportarbetare) |

Polen | Vägtransportlagen av den 6 september 2001 Lag av den 29 juli 2005 om system med digitala färdskrivare |

Portugal | Har ännu inte antagits |

Rumänien | Ordonanta de govern Nr 37/2007 |

Slovenia | Lag om arbetstid och obligatoriska viloperioder för personer som utför vägtransportverksamhet och om färdskrivare vid vägtransporter |

Slovakien | Lag om arbetstid i transportsektorn |

Sverige | Förordning (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. |

Förenade kungariket | Part VI of the Transport Act 1968 (as amended) |

[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 35).

[2] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85, EUT L 102, 11.4.2006, s.1.

[3] Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter (EGT L 370, 31.12.1985, s. 8).

[4] Artikel 19.1 i förordning (EG) nr 561/2006.

[5] Kommissionens direktiv 2009/5/EG av den 30 januari 2009 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG om minimivillkor för genomförandet av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet, EUT L 29, 31.1.2009, s.45.

[6] Enligt artikel 19.1 i förordning (EG) nr 561/2006.

[7] Enligt kommissionens direktiv 2009/5/EG om ändring av bilaga III till direktiv 2006/22/EG: MAÖ = mycket allvarlig överträdelse, AÖ = allvarlig överträdelse, MÖ= mindre överträdelse.

[8] Ungern: Kategoriseringen bygger på procent och därför motsvarar kategorierna inte exakt den harmoniserade kategoriseringen.

[9] Slovenien: Böter föreskrivs för förarna.

[10] Enligt kommissionens direktiv 2009/5/EG om ändring av bilaga III till direktiv 2006/22/EG: MAÖ = mycket allvarlig överträdelse, AÖ = allvarlig överträdelse, MÖ= mindre överträdelse.