52008DC0907

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 12.1.2009

KOM(2008) 907 slutlig

2007/0196 (COD)

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om

rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om upphävande av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas

2007/0196 (COD)

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om

rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om upphävande av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas

1. BAKGRUND

Datum då förslaget överlämnades till Europaparlamentet och rådet (dokument KOM(2007) 529 – 2007/0196/COD): | 19.9.2007 |

Datum då Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande överlämnades: | 22.4.2008 |

Datum då Regionkommitténs yttrande överlämnades: | 10.4.2008 |

Datum då Europaparlamentets yttrande överlämnades (första behandlingen): | 9.7.2008 |

Datum då den gemensamma ståndpunkten antogs enhälligt: | [9.1.2008] |

2. SYFTET MED KOMMISSIONENS FÖRSLAG

Detta förslag utgör en del av det tredje lagstiftningspaketet för en inre marknad för gas och elektricitet (nedan kallat det tredje paketet ), som inbegriper två direktiv och tre förordningar.

Det huvudsakliga syftet med paketet är att fastställa den rättsliga ram som behövs för att marknadsöppningen ska fungera effektivt och för att det i EU ska skapas en gemensam el- och gasmarknad som gynnar Europeiska unionens medborgare och industri. Detta bidrar till så gynnsamma priser som möjligt, bättre tjänstekvalitet och ökad försörjningstrygghet.

De viktigaste åtgärderna för detta är följande:

- Effektivare tillsyn från de oberoende nationella tillsynsmyndigheternas sida.

- Inrättande av en byrå som ska säkerställa ett effektivt samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och fatta beslut om alla relevanta gränsöverskridande frågor.

- Obligatoriskt samarbete mellan nätansvariga för harmonisering av reglerna rörande energitransport inom Europa och samordning av investeringsplanering.

- Effektiv åtskillnad mellan generering och överföring av energi i syfte att eliminera intressekonflikter, främja nätinvesteringar och förebygga diskriminerande behandling.

- Ökad insyn och bättre funktion hos detaljhandelsmarknaden.

- Högre grad av solidaritet och regionalt samarbete mellan medlemsstaterna i syfte att förbättra försörjningstryggheten.

3. KOMMENTARER TILL DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

3.1. Allmänna kommentarer

Rådets gemensamma ståndpunkt om det tredje paketets fem texter innehåller alla de inslag i kommissionens förslag som behövs för att säkerställa att den inre el- och gasmarknaden fungerar effektivt, och mer allmänt taget för att nå de centrala mål som anges ovan. Kommissionen kan därför generellt sett taget stödja den (se punkt 3.2 nedan).

Den första behandlingen var inriktad på att nå enighet inom rådet. De ändringar som Europaparlamentet hade antagit införlivades därför inte formellt i den gemensamma ståndpunkten. Förhandlingar om detta kommer att föras under den andra behandlingen. Vissa av de ändringar som antogs av Europaparlamentet beaktas dock i den gemensamma ståndpunkten (se punkt 3.3 nedan). Kommissionen anser att vissa av de ändringar som inte omfattas bör beaktas i den andra behandlingen (se punkt 3.4 nedan).

3.2. Särskilda kommentarer

Nedan behandlas de huvudsakliga ändringarna jämfört med kommissionens förslag.

3.2.1 Effektiv åtskillnad

I den gemensamma ståndpunkten godtas tre alternativ för effektiv åtskillnad, för gas och för elektricitet.

Alternativet med åtskillnad beträffande ägande och alternativet med systemet med oberoende systemansvariga (ISO) antas. Kommissionen anser fortsättningsvis att åtskillnad beträffande ägande är den bästa lösningen.

I den gemensamma ståndpunkten har rådet tagit in ett tredje alternativ – oberoende systemansvarig för överföringssystem (ITO, Independent Transmission Operator). Detta gör det möjligt för de systemansvariga för överföringssystemen att förbli en del av integrerade företag men med detaljerade regler om självständighet, oberoende och investeringar, plus en särskild revisionsklausul som kan leda till lagstiftningsförslag. Kommissionen anser att dessa detaljerade regler gör det möjligt att få en godtagbar grad av effektiv åtskillnad. Kommissionen kan godta ett alternativ med oberoende systemansvarig för överföringssystem som en del av en övergripande kompromiss, men ett sådant alternativ får inte vara svagare än den gemensamma ståndpunkten och måste innehålla de starkaste möjliga egenskaper som kan tillåtas i en politisk kompromiss.

I motsats till kommissionens förslag tillåts minoritetsinnehav inom åtskillnad beträffande ägande, men utan rösträtt, vilket säkerställer att det inte uppstår korspåverkan.

De systemansvariga för överföringssystemen måste under alla omständligheter certifieras av den nationella tillsynsmyndigheten. I den gemensamma ståndpunkten tar man dock bort kommissionens bindande tillsynsroll vid certifieringsförfarandet, och i stället fastställs en skyldighet för de nationella tillsynsmyndigheterna att ta största hänsyn till kommissionens ståndpunkt.

I den gemensamma ståndpunkten finns också en artikel enligt vilken medlemsstaterna får vidta åtgärder i syfte att säkerställa ett jämlikt spelfält, förutsatt att åtgärderna är proportionerliga, icke-diskriminerande, öppna och förenliga med EG-fördraget. Dessa åtgärder måste godkännas av kommissionen innan de genomförs. Kommissionen anser att detta ger den rätta avvägningen mellan erkännande av att det kan förekomma flera åtskillnadsmodeller på den inre energimarknaden och att medlemsstaterna tillåts att säkerställa ett jämlikt fält inom sina territorier när det gäller dessa olika modeller. Detta kan därför godtas.

Vad gäller tredjelandsklausulen konstaterades i kommissionens förslag att det behövs ett internationellt avtal som gör det möjligt för investerare från tredjeländer att förvärva kontroll över överföringsnät i EU. Tredjelandsinvesterare måste också följa reglerna om åtskillnad beträffande ägande och de ska vara föremål för kommissionens bindande tillsyn. Enligt den gemensamma ståndpunkten krävs det inte längre avtal med ett tredjeland för att tillåta att en investerare från tredjelandet i fråga blir föremål för kontroll. Enligt certifieringsförfarandet ska medlemsstaten, utöver att säkerställa förenlighet med något av de tre åtskillnadsalternativen, vägra certifiering om denna äventyrar energiförsörjningstryggheten i medlemsstaten i fråga eller i gemenskapen. Den nationella myndigheten måste samråda med kommissionen och ta största hänsyn till kommissionens ståndpunkt. I den gemensamma ståndpunkten behålls de väsentliga målen i kommissionens förslag och den kan därför godtas som en del av en övergripande kompromiss.

3.2.2 Nationella tillsynsmyndigheter

I sak omfattar kommissionens förslag inrättandet av nationella tillsynsmyndigheter som är oberoende av regeringen och som har omfattande befogenheter både rörande näten och rörande försörjningsmarknaderna.

Uppmjukningen av kommissionens förslag omfattar befogenheter som inte gäller de centrala aspekterna vid reglering av nät, såsom politiken rörande förnybara energikällor och forskningens utveckling, försörjningstrygghet och skyldigheterna rörande allmännyttiga tjänster. Oberoendet inskränks på ett sätt som inte påverkar den centrala principen, t.ex. skyldighet att respektera övriga behöriga myndigheters roll när det gäller miljömässig hållbarhet eller skyldighet rörande allmännyttiga tjänster, lagstadgad budgetkontroll, rättslig kontroll och eventuell förnyelse av tillsynsmyndighetens ledning.

I den gemensamma ståndpunkten behålls kärnan i kommissionens förslag och detta kan därför godtas. Som det anges nedan vore det till fördel om man i den gemensamma ståndpunkten införlivade ändringar från Europaparlamentet för att förtydliga och komplettera de nationella tillsynsmyndigheternas roll.

3.2.3 Riktlinjer som antagits enligt kommittéförfarandet

Riktlinjerna görs icke-tvingande och en del tas bort (om skyldigheterna rörande allmännyttiga tjänster, de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter och skyldigheter, detaljhandelsmarknaderna och effektiv åtskillnad för systemdrift på distributionsnivå). De kvarvarande riktlinjerna är absolut väsentliga.

3.2.4 Undantag

Rådet införde allmänna undantag för små/isolerade system för Cypern, Luxemburg och Malta såväl som för Estland, Finland och Lettland. Dessa undantag gäller fram till att någon av dessa medlemsstater är direkt sammanlänkad med medlemsstater andra än Estland, Finland, Lettland eller Litauen.

3.3. Aspekter i den gemensamma ståndpunkten som speglar Europaparlamentets ändringar

Den gemensamma ståndpunkten innehåller ett antal ändringar från Europaparlamentet, antingen med samma ordalydelse eller med samma sakinnehåll. Dessa ändringar är följande: De ändringar från Europaparlamentet (78, 125 rev, 135 rev, 138 rev) där alternativet med oberoende transmissionsoperatör föreslås ligger begreppsmässigt inom den gemensamma ståndpunktens ramar. Europaparlamentet kräver dock utnämning av en förvaltare för att garantera oberoendet hos den systemansvariga för överföringssystemen och även garantera den systemansvarigas värde för det vertikalt integrerade företaget.

Likaså omfattas ändring 63 om tillämpandet av åtskillnad på offentliga organ.

Även följande ändringar omfattas delvis av den gemensamma ståndpunkten: Ändringarna 55 och 104 om starkare regionalt samarbete, ändring 91 om de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende, ändring 93 om de nationella tillsynsmyndigheternas skyldigheter och ändringarna 95 och 96 om metoderna för godkännande av tariffer.

3.4. Ändringar från Europaparlamentet som kommissionen godkänner men som rådet inte godtar

Kommissionen kan helt eller delvis godkänna – i vissa fall efter preciserad eller ändrad ordalydelse – huvuddelen av de ändringar som Europaparlamentet har antagit. Detta gäller de huvudfrågor som behandlas nedan.

3.4.1 Tillsynsmyndigheternas roll

Kommissionen stöder allmänt taget de av Europaparlamentets ändringar som förstärker de nationella tillsynsmyndigheternas roll och oberoende (t.ex. godkännande och verkställande av de årliga investeringsplanerna från systemansvariga för överföringssystemen, verkställande av konsumentskyddsåtgärder, övervakning av begränsande avtalsförfaranden, starka regler och ingrepp för att återställa konkurrensen på försörjningsmarknaderna, autonom finansiering av tillsynsmyndigheterna).

Långtidskontrakt kan godtas så länge de följer konkurrensreglerna, men de kommer inte att uppmuntras eftersom de kan ha en utestängande effekt på marknaden. Trots att pristak kan vara användbara i undantagsfall och enligt klart definierade villkor, är det bättre att i det aktuella sammanhanget inte införa någon särskild lagbestämmelse med reglerade priser som förhindrar öppningen av marknaden i många medlemsstater.

Principerna bakom ändringar rörande främjande av energieffektivitet kan generellt sett godtas. Det går dock inte att godta den särskilda ändring som innebär en ren skyldighet att införa prissättningsformler som ger ökningar vid stigande konsumtionsnivåer. Eftersom en sådan skyldighet är komplex, med tanke på de ekonomiska konsekvenserna och för att det finns andra och bättre sätt att nå samma resultat, bör marknaden fritt kunna etablera sina egna prissättningsformler.

3.4.2 Konsumenträttigheter

Kommissionen stöder generellt sett Europaparlamentets ändringar som medför ökade konsumenträttigheter. Detta gäller särskilt utvidgningen av bilaga A, leverantörernas skyldighet att upprätta korrekta förskottsfakturor, ömsesidigt erkännande av försörjningslicenser mellan medlemsstater, utnämningen av en enda kontaktpunkt på nationell nivå där konsumenterna kan få all nödvändig information om sina rättigheter och utnämning av en ombudsman på nationell nivå. Förslaget om att införa smarta energimätare inom en tioårsperiod kan också i princip stödjas, även om förslagets exakta räckvidd och utformning behöver få en ingående översyn.

Vad gäller en stadga för energikunder inser kommissionen att information till konsumenterna är av central betydelse för försörjningsmarknadens funktion. Kommissionen har tagit fram ett informationsverktyg i form av en checklista för europeiska energikonsumenter vars syfte är att förse konsumenterna med information om deras rättigheter. Medborgarnas energiforum (The Citizens' Energy Forum) är den drivande kraften när det gäller att etablera konkurrens på detaljhandelsmarknaderna och säkerställa skyddet av energikonsumenter i EU. Checklistan håller på att utarbetas av forumet. Stadgan för energikunder skulle basera sig på bilaga A i direktiven och på direktiven om allmänt konsumentskydd, och den skulle därför inte ha något ytterligare rättsligt värde. Dessutom kan stadgan av rättsliga skäl inte införlivas i direktiven eftersom det skulle innebära att befintliga rättigheter överlappas. Kommissionen kan därför inte stödja ändringar vars syfte är att i direktivet införliva en stadga för energikunder. Kommissionen kan dock gå med på en översynsklausul om en rapport från kommissionen om genomförandet av åtgärder enligt bilaga A inom tre år från direktivets tillämpande.

Kommissionen stöder också syftet med ändringar rörande rollen för systemansvariga för distributionssystem. Förslaget behöver dock granskas närmare i syfte att säkerställa att ändringarna är praktiska och genomförbara.

3.4.3 Kampen mot energifattigdom

Europaparlamentet vill att medlemsstaterna ska vara skyldiga att införliva åtgärder mot energifattigdom i sina nationella energiplaner. Med åtgärderna skulle man säkerställa att antalet personer som lider av energifattigdom minskar, att energiförsörjningen till pensionärer och funktionshindrade personer inte kan avbrytas under vintern och att energifattigdom måste definieras på nationell nivå och i linje med en gemenskapsdefinition som baserar sig på huruvida konsumenten har råd att värma upp bostaden i enlighet med WHO:s standarder.

Kommissionen föreslog inga ändringar av den gällande rättsliga ramen, som redan innehåller en skyldighet för medlemsstaterna att skydda utsatta kunder.

Energifattigdom är ett koncept som har inte har använts i alla medlemsstater, och vid planeringen av åtgärder mot energifattigdom måste man beakta alla aspekter av energi- och socialpolitiken. Kommissionen anser att om energipolitiken används som enda verktyg leder detta till en snedvridning av energimarknadens funktion. Medlemsstaterna kan fritt definiera utsatta konsumenter med hänvisning till personer som lider av energifattigdom. Kommissionen kan därför tänka sig att stödja en skyldighet för medlemsstaterna att definiera energifattigdom inom ramen för en definition av utsatta konsumenter på nationell nivå, men inte en energifattigdomsdefinition på gemenskapsnivå.

Kommissionen anser dessutom att det är olämpligt att på gemenskapsnivå ha en skyldighet att minska antalet personer som lider av energifattigdom, eftersom ett sådant krav inte beaktar den breda politikrespons som behövs för att bemöta denna fråga. Kommissionen kan dock tänka sig att stödja ett allmänt mål om att minska antalet personer som lider av energifattigdom.

Kommissionen kan också stödja en skyldighet för medlemsstaterna att säkerställa särskilt skydd av pensionärer och funktionshindrade personer under vintern och en skyldighet att lämna rapport till kommissionen om åtgärder som vidtagits i detta hänseende. Kommissionen stöder också på allmän nivå de medlemsstater som har uppfyllt sina skyldigheter att definiera utsatta konsumenter, i tillämpliga fall med hänvisning till undvikande av försörjningsavbrott, men anser att ett absolut förbud vore att gå för långt.

3.4.4 Tillträde till lagring och LNG

Europaparlamentets ändringar som betonar systemet för tillträde till lagring i artikel 19 kan stödjas, men inte elimineringen av juridisk och funktionell åtskillnad.

Europaparlamentets förslag om att tillåta förhandlat tillträde för tredje part för LNG kan inte godtas i sin nuvarande form.

3.4.5 Övriga frågor

Kommissionen kan generellt sett godta Europaparlamentets ändringsförslag när det gäller de skyldigheter som systemansvariga för överföringssystemen har rörande hantering av överbelastning, investering i ny kapacitet och insyn. Kommissionen kan också stödja kravet på mer omfattande samarbete mellan systemansvariga för överföringssystemen när det gäller systemdriften, men menar att dessa bestämmelser måste förtydligas.

Europaparlamentet vill ge medlemsstaterna tillstånd att bevilja industriområden undantag när det gäller tredjepartstillträde. Kommissionen stöder i princip undantaget för industriområden, och ett sådant undantag skulle även gälla för flygplatser och järnvägar. Europaparlamentets föreslagna ändring, enligt vilken industriområden skulle undantas från nästan alla skyldigheter som gäller för systemansvariga för överföringssystemen och för systemansvariga för distributionssystemen, går dock för långt. En godtagbar lösning skulle kunna vara ett undantag som begränsas till de mest betungande administrativa skyldigheterna, t.ex. tillsynsmyndigheternas förhandsgodkännande av tariffer.

4. SLUTSATSER

Kommissionen anser att man i den gemensamma ståndpunkten har behållit de viktigaste inslagen i kommissionens förslag. Kommissionen anser att man i den gemensamma ståndpunkten har gjort en bra avvägning och att den utgör en fungerande kompromiss som kommer att bidra till att den inre el- och gasmarknaden fungerar smidigt. Kommissionen anser dock att ett antal av de ändringar som Europaparlamentet antog vid den första behandlingen inte bör införlivas förrän efter den andra behandlingen.