52008PC0897

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 7.1.2009

KOM(2008)897 slutlig

2006/0008 (COD)

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om

rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av en förordning om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilagorna

2006/0008 (COD)

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om

rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av en förordning om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilagorna

1. BAKGRUND

Överlämnande av förslag till Europaparlamentet och rådet: – förslag (KOM(2006) 7 slutlig (2006/0008/COD)) – förslag (KOM(2007) 376 slutlig (2007/0129/COD)) | 24 januari 2007 3 juli 2007 |

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande: | 26 oktober 2006 |

Europaparlamentets yttrande vid första behandlingen: | 9 juli 2008 |

Överlämnande av det ändrade förslaget (KOM(2008) 648 slutlig (2006/0008 COD)): | 15 oktober 2008 |

Antagande av en politisk överenskommelse: | 5 november 2008 |

Antagande av den gemensamma ståndpunkten: | 17 december 2008 |

Den 29 april 2004 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004[1] om samordning av de sociala trygghetssystemen, som ska ersätta förordning (EEG) nr 1408/71[2].

Förordning (EG) nr 883/2004 innehåller bilagor med bestämmelser som rör de enskilda medlemsstaterna. Innehållet i vissa av dessa bilagor hade ännu inte fastställts när förordningen antogs.

I förordning (EG) nr 883/2004 föreskrivs därför att innehållet i bilaga II (bestämmelser i konventioner som ska fortsätta att gälla), bilaga X (särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner) och bilaga XI (särskilda bestämmelser för tillämpningen av medlemsstaternas lagstiftning) till förordningen ska fastställas innan förordningen börjar tillämpas.

Vissa bilagor till förordning (EG) nr 883/2004 har också behövt ändras för att beakta önskemål från de medlemsstater som anslutit sig till EU efter det att förordningen antogs och med hänsyn till den senaste tidens utveckling i övriga medlemsstater.

Kommissionen antog därför följande två förslag till förordningar den 24 januari 2006 respektive den 3 juli 2007:

– Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilaga XI.

– Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av bilagorna till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.

Dessa förslag grundas på artiklarna 42 och 308 i EG-fördraget och kräver enhällighet.

Den 15 oktober 2008 lade kommissionen fram sitt ändrade förslag, där Europaparlamentets ändringar beaktades och de två ursprungliga förslagen sammanfördes i en enda text. Förfarandet avseende förslaget enligt det interinstitutionella ärendenumret 2007/0129/COD avslutades efter det att dess innehåll hade förts över till förfarandet avseende det första förslaget (2006/0008/COD).

2. SYFTET MED KOMMISSIONENS FÖRSLAG

I förslaget till förordning om fastställande av innehållet i bilaga XI föreskrivs kompletterande bestämmelser för särskilda aspekter av de enskilda medlemsstaternas lagstiftning så att förordning (EG) nr 883/2004 kan tillämpas smidigt i de berörda medlemsstaterna. I enlighet med det allmänna förenklingsmålet innehåller förslaget färre poster än i motsvarande bilaga VI till gällande förordning (EEG) nr 1408/71.

Bilagorna II och X till förordning (EG) nr 883/2004, som lämnades tomma, innehöll bestämmelser som motsvarade bestämmelserna i bilagorna III och IIa till förordning (EG) nr 1408/71. Övriga bilagor som ändrades genom detta förslag innehåller redan bestämmelser för flera medlemsstater, men de behöver kompletteras med uppgifter för de medlemsstater som har anslutit sig till EU efter den 29 april 2004, då förordning (EG) nr 883/2004 antogs. För vissa av dessa bilagor finns också motsvarande bestämmelser i förordning (EG) nr 1408/71. Del 1 i bilaga I (bidragsförskott) och bilagorna III och IV (särskilda bestämmelser om sjukvårdsförmåner) är dock nya.

3. KOMMENTARER TILL DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

3.1. Allmänna synpunkter

Den gemensamma ståndpunkt som rådet antog den 17 december 2008 beaktar i stor utsträckning Europaparlamentets ståndpunkt med tanke på att 69 av parlamentets 77 ändringar godtogs.

Kommissionen godtog alla Europaparlamentets ändringar i sitt ändrade förslag. Rådet godtog emellertid inte ändringsförslagen nr 6, 11, 12, 20, 23, 24 avseende bilaga III och 78 rev.

3.2. Kommentarer till den gemensamma ståndpunkten om ändring nr 20 och de härledda ändringarna nr 6, 11, 12, 24 avseende bilaga III

Bilaga III till förordning (EG) nr 883/2004 innehåller en förteckning över de medlemsstater som tillämpar en ”begränsning av rätten till vårdförmåner för en gränsarbetares familjemedlemmar” i den behöriga medlemsstaten. Trots det negativa ordvalet ”begränsningar” utgör i själva verket denna bilaga ett framsteg för många berörda personer jämfört med den nuvarande situationen enligt förordning (EEG) nr 1408/71. Enligt de nuvarande bestämmelserna har en gränsarbetares familjemedlem, som per definition inte är bosatt i den behöriga medlemsstaten (dvs. den medlemsstat där gränsarbetaren arbetar och vars lagstiftning han eller hon omfattas av när det gäller förmåner vid sjukdom) inte rätt till sjukvård i den behöriga medlemsstaten.

Efter mycket besvärliga förhandlingar om denna fråga under 2003 och med hänsyn till att det krävs enhällighet kunde man nå en överenskommelse tack vare den flexibilitet som många medlemsstater visade när det gällde å ena sidan att bevilja en ny rättighet och å andra sidan att ta hänsyn till de svårigheter som andra medlemsstater som inte kunde bevilja en sådan rättighet hade.

I enlighet med detta föreskrivs därför i artiklarna 18.2 och 24.2 i förordning (EG) nr 883/2004 att en gränsarbetares familjemedlemmar ska ha rätt till vårdförmåner vid vistelse i den behöriga medlemsstaten. Vissa undantag från denna princip anges dock i bilaga III.

Även om kommissionen hade föredragit en annan utgång godtogs kompromissen eftersom den utgör ett verkligt framsteg för familjemedlemmar till gränsarbetare. Enighet i rådet skulle inte ha kunnat uppnås på något annat sätt. Kommissionen noterar också att detta ger familjemedlemmar till gränsarbetare bosatta i åtta medlemsstater en ny rättighet. Parlamentet var då av samma uppfattning, vilket innebar att förordning (EG) nr 883/2004 kunde antas.

Kommissionen stöder Europaparlamentets ändring nr 20, som syftar till att utvidga den rätt som föreskrivs i artikel 18 i förordning (EG) nr 883/2004 till att gälla alla medlemsstater under fem år (bilaga III ska efter fem år upphävas för alla medlemsstater). Av principiella skäl och med hänsyn till att man ännu inte har några erfarenheter av tillämpningen av förordningen betonade vissa medlemsstater under diskussionerna i rådet att den svårvunna kompromiss som nåddes om förordning (EG) nr 883/2004 inte bör ändras. Majoriteten av övriga medlemsstater kunde godta ändringen i kompromissyfte. Dessutom visade sex medlemsstater, som förtecknas i bilaga III, ytterligare flexibilitet när de förklarade sig villiga att godta att bilaga III upphävs efter fyra år.

I rådets gemensamma ståndpunkt föreskrivs därför

– att artiklarna 18.2 och 28.1 i förordning (EG) nr 883/2004 ska ändras i syfte att ange att bilaga III ska ses över när den har tillämpats i fem år, och

– att en ny punkt 10a ska införas i artikel 87 i förordning (EG) nr 883/2004 som föreskriver att giltighetstiden för vissa medlemsstaters poster i bilaga III ska begränsas till fyra år.

Kommissionen beklagar att det inte var möjligt att uppnå större framsteg i denna fråga i rådet, men betygar samtidigt ordförandeskapets ansträngningar i detta avseende. Kommissionen anser att den kompromiss som nåddes i rådet utgör en början till en dynamisk process som kommer att göra det möjligt för alla medlemsstater att anpassa sig till Europaparlamentets ståndpunkt. Kommissionen delar Europaparlamentets ståndpunkt och kommer att sträva efter att fullfölja och bidra till en sådan process. Av pragmatiska skäl godtar kommissionen för närvarande kompromissen, eftersom den utgör ett steg framåt i förhållande till den nuvarande situationen avseende bilaga III.

3.3. Kommentarer till rådets ståndpunkt om ändring nr 23

Ändring nr 23 gäller bilaga II till förordning (EG) nr 883/2004 (bestämmelser i konventioner som ska fortsätta att gälla och, i förekommande fall, begränsas till de personer som omfattas av dessa). Under rubriken PORTUGAL–FÖRENADE KUNGARIKET i punkt 36 i bilagan införde parlamentet en hänvisning till artikel 2.1 i protokollet om sjukvård av den 15 november 1978, vilket redan tas upp i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 1408/71.

Detta protokoll finns inte med i bilaga II i rådets gemensamma ståndpunkt, eftersom de två medlemsstaterna har meddelat att de har beslutat att från och med den 1 september 2008 inte längre tillämpa artikel 2.1 i detta protokoll. Kommissionen noterar beslutet av båda parter i överenskommelsen och dess konsekvenser för uppdateringen av bilaga II till förordning (EG) nr 883/2004.

3.4. Kommentarer till rådets ståndpunkt avseende posterna i bilaga IV, ändring nr 78 rev

En pensionstagare som inte är bosatt i den behöriga medlemsstaten (dvs. den medlemsstat som betalar ut pensionen och ansvarar för sina pensionstagares sjukvårdskostnader i bosättningsmedlemsstaten) har för närvarande bara rätt till förmåner vid sjukdom i den medlemsstat där han eller hon är bosatt.

Enligt förordning (EG) nr 883/2004 har dock en pensionstagare rätt att återvända till denna medlemsstat och få rätt till sjukvård som en kompletterande rättighet, förutsatt att medlemsstaten förtecknas i bilaga IV. Detta innebär att den behöriga medlemsstaten inte bara får stå för de sjukvårdskostnader som ska betalas till bosättningsmedlemsstaten, utan även för kostnaderna för förmåner vid sjukdom för samma person inom sitt eget territorium.

Italien tillhör dessa länder. En kort tid efter antagandet av förordning (EG) nr 883/2004 omprövade Italien sin ståndpunkt och beslutade att de för tillfället inte kunde bevilja kompletterande rättigheter för pensionstagare. Kommissionen föreslog därför att Italien skulle strykas i bilaga IV. I sitt ändringsförslag nr 78 rev ville Europaparlamentet behålla posten för Italien i bilaga IV till förordning (EG) nr 883/2004.

Med hänsyn till den särskilda karaktären på bilaga IV bekräftar kommissionen sitt förslag att låta posten för Italien utgå. Kommissionen anser att positiva bilagor kan komma att försvinna i framtiden om ingen flexibilitet ges till medlemsstater som väljer att på en viss punkt bevilja kompletterade rättigheter, men som efteråt måste ompröva sin ståndpunkt (med hänsyn till att de ansvarar för organisationen och finansieringen av sina sociala trygghetssystem).

3.5. Andra ändringar av rådet i kommissionens förslag

Rådets gemensamma ståndpunkt innehåller följande ändringar:

– Artikel 15 i förordning (EG) nr 883/2004:

Termen ”extraanställda” har ersatts med ”kontraktsanställda” i den gemensamma ståndpunkten i överensstämmelse med tjänsteföreskrifterna.

Kommissionen välkomnar denna uppdatering av förordningen.

– Planerad vård i samband med olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom; artikel 36.1 och 36.2 i förordning (EG) nr 883/2004:

I rådets gemensamma ståndpunkt föreskrivs att bestämmelserna om förmåner vid sjukdom (artiklarna 17, 18.1, 19.1 och 20.1) också ska tillämpas på förmåner på grund av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar.

Artikel 36.2 fanns med i kommissionens förslag till tillämpningsförordning för förordning (EG) nr 883/2004 (artikel 33). Den gäller särskilda villkor för tillstånd för planerad vård i samband med olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar. Denna bestämmelse till förmån för den berörda personen fanns inte med i förordning (EG) nr 883/2004. Rådet ansåg att bestämmelsen skulle föras in i grundförordningen i stället för i tillämpningsförordningen.

Kommissionen välkomnar båda bestämmelserna, eftersom de är till förmån för den berörda personen.

– Artikel 87.8 i förordning (EG) nr 883/2004:

Den ändring av artikel 87.7 som infördes genom rådets gemensamma ståndpunkt syftar till att klargöra hur denna övergångsbestämmelse kan tillämpas på alla berörda parter. Här föreskrivs att en person under högst tio år får fortsätta att omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än den medlemsstat som fastställs enligt avdelning II i rådets förordning (EEG) nr 1408/71.

Kommissionen kan godta denna ändring, eftersom fastställandet av en maximiperiod är nära kopplat till syftet med en övergångsbestämmelse. En tioårsperiod framstår som en lämplig tidsperiod så att både den berörda personen och institutionerna får möjlighet att ompröva situationen i enlighet med tillämplig lagstiftning.

4. SLUTSATS

Kommissionen har varit särskilt uppmärksam på att se till att individuella rättigheter för medborgare som flyttar mellan olika länder bibehålls, t.ex. i samband med arbetssjukdomar och olycksfall i arbetet. Kommissionen noterar att rådets gemensamma ståndpunkt i stor utsträckning beaktar Europaparlamentets ändringar.

Kommissionen anser att den kompromiss om den känsligaste frågan som nåddes i rådet utgör början till en dynamisk process som kommer att göra det möjligt för alla medlemsstater att anpassa sig till Europaparlamentets ståndpunkt. Kommissionen kommer att sträva efter att fullfölja och bidra till en sådan process.

Antagandet av denna förordning, som fyller den tomma bilagan till förordning (EG) nr 883/2004 och tillämpningsförordningen, är en förutsättning för att förordning (EG) nr 883/2004 ska kunna börja tillämpas under 2010.

Förordning (EG) nr 883/2004 förbättrar rätten till social trygghet för de medborgare som utnyttjar sin rätt till fri rörlighet. När den börjar tillämpas kommer den att direkt påverka det dagliga livet för miljontals EU-medborgare.

Med hänsyn till ovanstående kan kommissionen generellt stödja rådets gemensamma ståndpunkt.

[1] EUT L 166, 30.4.2004. Rättad i EUT L 200, 7.6.2004, s. 1.

[2] Förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, EGT L 149, 5.7.1971, s. 2. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1992/2006 (EUT L 392, 30.12.2006, s. 1).