52008PC0704

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 12.11.2008

KOM(2008) 704 slutlig

2008/0217 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om kreditvärderingsinstitut

{SEK(2008) 2745}{SEK(2008) 2746}

1. Bakgrund

1.1 Allmän bakgrund, motiv och syfte

Kreditvärderingsinstitut ger oberoende omdömen om sannolikheten för fallissemang och förväntade förluster när det gäller företag, statspapper och ett stort antal olika finansiella instrument. De ”kreditbetyg” de delar ut används av investerare, låntagare, emittenter och statliga institutioner och är därför av stor betydelse på de finansiella marknaderna.

Under 2006 presenterade kommissionen sin ansats för regleringen av kreditvärderingsinstituten[1] och framhöll att den skulle följa utvecklingen på området mycket noga. De kreditvärderingsinstitut som är verksamma inom EU regleras huvudsakligen genom IOSCO:s (”International Organisation of Securities Commissions”) uppförandekod[2], som bygger på frivillig efterlevnad och varje år bedöms av Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR)[3]. Kommissionen har angett att den skulle överväga att lägga fram nya förslag om det fanns klara brister i iakttagandet av gällande EU-regler eller IOSCO:s uppförandekod eller om nya omständigheter skulle uppstå – däribland allvarliga problem med marknadsmisslyckanden.

Det råder allmän enighet om att kreditvärderingsinstituten bidrog väsentligt till den nyligen inträffade turbulensen på marknaden genom att underskatta kreditrisken hos strukturerade kreditprodukter. Av de amerikanska s.k ”subprime mortgages” (fastighetslån med otillfredsställande säkerhet) gavs en stor majoritet något av de högsta kreditbetygen, vilket var en klar underskattning av de betydande risker som är förenade med sådana instrument. Dessutom var instituten sena med att ändra sina betyg när förhållandena på marknaden förvärrades.

Den kris som nu råder har visat på svagheter i de metoder och modeller som kreditvärderingsinstituten tillämpar. Det kan delvis bero på kreditvärderingsmarknadens karaktär av oligopol som inte ger några större incitament till kvalitetskonkurrens i fråga om kreditbetygen. Den ibland låga kvaliteten hos kreditbetygen för strukturerade finansiella instrument har klart bidragit till att framkalla den aktuella krisen. Dessutom har det framstått klart att det brister i institutens förmåga att kommunicera med användarna av kreditbetygen. Detta har skadat marknadsdeltagarnas förtroende för kreditvärderingsinstitutens arbete och deras tro på kreditbetygens tillförlitlighet.

I oktober 2007 enades EU:s finansministrar om ett antal slutsatser beträffande krisen (”Ekofinfärdplanen”)[4]. En av dessa var att kreditvärderingsinstitutens funktioner borde granskas och de eventuella bristerna i dem åtgärdas. Kommissionen ombads särskilt att undersöka eventuella intressekonflikter under värderingsprocessen, värderingsmetodernas överblickbarhet och eftersläpningar i omprövningarna av kreditbetygen och i tillsynsmyndigheternas godkännandeförfaranden.

I syfte att klarlägga institutens funktioner och bedöma behovet av tillsynsåtgärder rådfrågade kommissionen i augusti 2007 CESR och ESME (”European Securities Markets Expert Group”)[5]. Vid ungefär samma tid inledde också andra länder (USA och Japan) reformer på området, och därefter har den nu aktuella frågan behandlats i viktiga rapporter från IOSCO[6], FSF (”Financial Stability Forum”)[7] och CGFS (”Committee on the Global Financial System”)[8]. Samtidigt har även kreditvärderingsinstituten själva skisserat några reformer som de är beredda att företa[9].

Självreglering, baserad på frivilligt iakttagande av IOSCO:s uppförandekod förefaller inte ge någon adekvat och tillförlitlig lösning när det gäller de strukturella bristerna inom branschen. Flera program för självreglering har lagts fram av instituten själva, men de har till större delen inte varit tillräckligt strikta och effektiva för att angripa de allvarliga problemen och återställa förtroendet för marknaderna. Enskilda initiativ från några av kreditvärderingsinstituten kan inte heller få de marknadsomfattande verkningar som krävs för att skapa jämbördiga konkurrensvillkor inom hela EU och ännu mindre världen över, vilket vore önskvärt. I fråga om materiella krav anser kommissionen att IOSCO:s reviderade uppförandekod står som global referens. Den har dock vissa begränsningar som måste överbryggas för att dess regler ska kunna omsättas fullt ut i praktiken. Vissa av dem är ganska abstrakta och allmänna och måste konkretiseras – och i vissa fall konsolideras – för bli effektivare och lättare att tillämpa. Viktigast av allt är att koden inte innehåller någon sanktionsmekanism: kreditvärderingsinstitut som inte följer den uppmanas endast att ange skälen till detta (en ”följ eller förklara-metod”). Koden är dock så utformad att den kan kompletteras med tvingande regler. Den anger uttryckligen att kreditvärderingsinstituten bör iaktta lagar och andra författningar i de jurisdiktioner där de är verksamma, och att det i sådan lagstiftning kan ingå direkt reglering av kreditvärderingsinstitut som också kan innefatta delar av koden.

I USA, där moderbolagen för de flesta kreditvärderingsinstituten med betydande verksamhet inom EU är etablerade, omfattas sådana institut av reglering och övervakning sedan sommaren 2007[10]. Med hänsyn till kreditvärderingens världsomspännande natur är det viktigt att säkerställa jämbördiga konkurrensvillkor mellan EU och USA genom att införa rättsliga ramar i EU som är jämförbara med dem som tillämpas i USA och som bygger på samma principer.

Följande fyra övergripande mål, som bygger på dessa överväganden, har därför definierats för detta förslag till förordning i syfte att förbättra formerna för utfärdande av kreditbetyg:

- 1. Att säkerställa att kreditvärderingsinstituten undviker intressekonflikter i kreditvärderingsprocessen, eller åtminstone hanterar sådana konflikter på ett effektivt sätt.

- 2. Att öka kvaliteten på kreditvärderingsinstitutens metoder och kreditbetyg.

- 3. Att öka insynen genom att fastställa informationskrav för kreditvärderingsinstituten.

- 4. Att se till att de rättsliga ramarna för registreringen och övervakningen är effektiva, så att valet av jurisdiktion inom EU inte kan styras av var kraven är lägst (s.k. ”forum shopping” och regelarbitrage).

Kommissionen avser att utarbeta ett regelverk för utfärdande av kreditbetyg som kan skapa höga nivåer på förtroendet hos investerarna och skyddet för konsumenterna.

1.2 Befintliga bestämmelser inom förslagets tillämpningsområde

I gemenskapslagstiftningen behandlas endast två aspekter av kreditbetyg:

- Även om kreditbetyg inte är rekommendationer enligt definitionen i direktiv 2003/125/EG[11] om genomförande av direktivet om marknadsmissbruk[12], anges det i skäl 10 i direktiv 2003/125/EG att kreditvärderingsinstituten bör överväga att anta interna program och förfaranden som utformats för att säkerställa att deras kreditvärderingar presenteras sakligt och att de på lämpligt sätt upplyser om väsentliga intressen eller intressekonflikter när det gäller de finansiella instrument eller emittenter som deras kreditvärderingar avser.

- Kapitalkravsdirektivet (2006/48/EG)[13] reglerar användningen av externa kreditvärderingar för att fastställa riskvikter och därav följande kapitalkrav för en banks eller ett värdepappersföretags exponeringar. En extern kreditvärdering får endast användas i detta syfte om det externa ratinginstitut som gjort riskbedömningen förklarats valbart för detta ändamål av de behöriga myndigheterna. Huvudinslagen i en erkännandemekanism beskrivs i del 2 av bilaga VI till kapitalkravsdirektivet. De behöriga nationella myndigheterna får endast erkänna ett institut om det uppfyller krav på bland annat objektivitet, oberoende, fortlöpande översyn, trovärdighet och öppenhet. För att främja en enhetlig tillämpning har Europeiska banktillsynskommittén (CEBS) utfärdat riktlinjer om erkännande av externa kreditvärderingsinstitut[14].

1.3 Samråd med berörda parter och konsekvensanalys

Som redan nämnts i avsnitt 1.1 rådfrågade kommissionen under hösten 2007 Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR) och ESME (”European Securities Markets Expert Group”) angående olika aspekter av kreditvärderingsinstitutens verksamhet och av deras funktion på de finansiella marknaderna, särskilt när det gäller strukturerad finansiering. Båda dessa grupper genomförde omfattande samråd med intressenter och kunde därefter presentera kreditvärderingsinstitutens funktion inom strukturerad finansiering i samband med turbulensen på den amerikanska fastighetslånemarknaden i ett vidare perspektiv och med ett större faktaunderlag.

Samtidigt som kommissionen nära följde utvecklingen av CESR:s och ESME:s arbete förde den diskussioner med kreditvärderingsinstitut och efterfrågade synpunkter från andra berörda parter, däribland branschföreningar inom försäkrings-, värdepappers- och banksektorerna samt informationsnätverk. Ett öppet samråd på Internet genomfördes mellan den 31 juli 2008 och den 5 september 2008[15]. Bland dem som lämnade synpunkter, individuellt eller kollektivt, återfanns kreditvärderingsinstitut, banker, värdepappersföretag, försäkringsföretag, fondförvaltare, tillsynsmyndigheter, finansministerier, centralbanker och andra berörda parter[16].

1.4 Konsekvensanalys

I enlighet med sin politik för bättre lagstiftning har kommissionen genomfört en konsekvensanalys av handlingsalternativen. Fyra alternativ bedömdes:

- Alternativ 1: Inga förändringar (självreglering, baserad på IOSCO-koden, tillsammans med enskilda initiativ från kreditvärderingsinstitut).

- Alternativ 2: Utarbetande av en uppförandekod för EU och inrättande av ett organ för kontroll av hur kreditvärderingsinstituten följer denna kod – dock utan befogenhet att föreskriva sanktioner.

- Alternativ 3: Utfärdande av en (icke-bindande) rekommendation från kommissionen.

- Alternativ 4: Fastställande av rättsliga ramar för registrering och övervakning av kreditvärderingsinstitut.

Samtliga dessa alternativ bedömdes utifrån följande fyra kriterier: Ändamålsenlighet[17], rättslig förutsebarhet[18], regelgemenskap[19] och flexibilitet[20]. Lagstiftningsalternativet hade klara fördelar jämfört med de övriga handlingsalternativen, särskilt i fråga om ändamålsenlighet och rättslig förutsebarhet, eftersom de senare (självreglering eller en rekommendation) inte kan leda till tvingande rättsregler och en sanktionsmekanism. Lagstiftning är dessutom det bästa alternativet när det gäller att säkerställa gemensamma regler inom hela EU och en verkningsfull motvikt mot andra viktiga jurisdiktioner, bl.a. den amerikanska.

2. Rättsliga aspekter

2.1 Rättslig grund

Förslaget grundar sig på artikel 95 i EG-fördraget.

2.2 Subsidiaritet och proportionalitet

Kommissionens förslag om reglering av kreditvärderingsinstitutens verksamhet överensstämmer med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 andra stycket i EG-fördraget, enligt vilken gemenskapen ska vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå. Kreditvärderingsinstitutens verksamhet är världsomspännande. Marknadsaktörer inom hela EU använder och förlitar sig på kreditbetyg utfärdade av institut som är etablerade i skilda medlemsstater. Misslyckanden för kreditvärderingsinstitut i enskilda medlemsstater eller brist på rättsliga ramar för deras verksamhet kan få negativa följder för marknadsaktörer och finansiella marknader i alla medlemsstater. Ett sunt regelverk som är tillämpligt inom hela EU är därför nödvändigt för att skydda investerare och marknader mot potentiella brister.

Det är nödvändigt att fastställa gemensamma rättsliga ramar för kvaliteten på de kreditbetyg som ska användas av finansiella institut som omfattas av harmoniserade bestämmelser inom gemenskapen. I annat fall finns det risk för att medlemsstaterna vidtar sinsemellan skiljaktiga åtgärder på nationell nivå. Detta skulle direkt få negativa följder för den inre marknaden och hindra den från att fungera väl, eftersom olika bestämmelser skulle gälla i de enskilda medlemsstaterna för institut som utfärdar kreditbetyg för användning av finansiella institut i hela gemenskapen.

Med hänsyn till att kreditvärderingsbranschen och effekterna av dess verksamhet är världsomspännande är det slutligen betydelsefullt att skapa konvergens också globalt mellan bestämmelserna om utfärdande av kreditbetyg så att samma höga nivå på förtroendet hos investerarna och skyddet av konsumenterna säkerställs i alla länder. En sådan konvergensprocess skulle kompliceras om olika nationella regelverk skulle gälla inom EU, och EU:s förhandlingsposition i förhållande till viktiga jurisdiktioner i andra regioner skulle försvagas.

Lagstiftningsförslaget överensstämmer också med proportionalitetsprincipen i artikel 5.3 i EG-fördraget. Det är inte inriktat på alla kreditvärderingsinstitut utan endast på sådana institut som tillhandahåller kreditbetyg till finansiella institut för rättsligt föreskrivna ändamål och vilkas verksamhet därför kan komma att i betydande grad påverka det finansiella systemet. Många av dess materiella bestämmelser är inspirerade av IOSCO-koden. Det kommer att minska anpassningskostnaderna betydligt, eftersom många kreditvärderingsinstitut redan frivilligt följer denna kod. Förslaget beaktar gällande regler i viktiga länder utanför EU, så att det lämpar sig för affärsmodellerna i kreditvärderingsinstitut med global verksamhet, men det tar även hänsyn till mindre institut vilkas affärsmodeller inte är lika komplexa[21].

2.3 Val av regleringsform

Gemenskapslagstiftning framstår som det enda alternativ som kan ge investerarna och de finansiella marknaderna i EU tillräckligt skydd mot otillbörliga metoder i kreditvärderingsinstitut. En enhetlig ansats krävs för att skapa ramar som gör det möjligt för medlemsstaternas behöriga myndigheter att säkerställa att kreditvärderingsinstituten tillämpar de nya kraven konsekvent inom hela gemenskapen. En förordning har direkt effekt och är därför det bästa instrumentet för att säkerställa konsekvens och enhetlighet inom hela Europeiska unionen.

För närvarande finns det ingen mer omfattande ordning för registrering och övervakning av kreditvärderingsinstitut i någon medlemsstat. Den flexibilitet ett direktiv ger medlemsstaterna då de ska fatta beslut om hur deras nationella rättsordningar ska anpassas till nya ramar tjänar därför inte något ändamål i detta fall.

Eftersom en förordning inte kräver några genomförandeåtgärder i medlemsstaterna kan det enhetliga regelverk som krävs för att snabbt återställa marknadens förtroende för kreditvärderingsverksamheten omedelbart sättas i kraft. En sådan lösning underlättar också branschföretagens arbete, eftersom en enda uppsättning gemenskapsbestämmelser kommer att gälla inom hela Europeiska unionen.

2.4 Kommittéförfarande

Förslaget följer Lamfalussymetoden i sin reglering av finansiella tjänster. I huvuddelen av den föreslagna förordningen införs principer som syftar till att säkerställa i) att utfärdade kreditbetyg inte är påverkade av intressekonflikter, ii) att de är av hög kvalitet och iii) att verksamheten i kreditvärderingsinstituten är överblickbar.

De tillämpningsföreskrifter som är nödvändiga för att tekniskt specificera principerna i förordningen anges i bilagorna I och II. För att göra det möjligt att snabbt anpassa förordningen till ny utveckling som påverkar kreditvärderingsverksamheten kan kommissionen ändra tillämpningsföreskrifterna i bilagorna i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999[22]. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

2.5 Förslagets innehåll

2.5.1 Tillämpningsområde (artikel 2):

Genom förslaget införs en rättsligt bindande ordning för registrering och övervakning av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg som huvudsakligen är avsedda att användas i rättsligt reglerade syften av kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investeringar (fondföretag) och pensionsfonder.

2.5.2 Oberoende och undvikande av intressekonflikter (artiklarna 5 och 6 samt avsnitten A, B och C i bilaga I)

För att kunna återvinna marknadens förtroende måste kreditvärderingsinstituten ytterligare förbättra sin hantering av intressekonflikter och organisatoriska krav. Detta kräver reformer av deras interna styrningssystem för att införa sunda rapporteringsrutiner och metoder för internkontroll och klart skilja kreditvärderingsfunktionen från kommersiella överväganden. Den externa övervakningen stärks genom intern disciplin till följd av att de oberoende, företagsexterna ledamöterna i institutens styrelse eller verkställande ledning ges specifika uppgifter för att säkerställa effektiv kontroll (artikel 5 och punkt 2 i avsnitt A i bilaga I).

För att säkerställa oberoende värderingar krävs det att instituten ska förebygga intressekonflikter och, om sådana inte kan undvikas, hantera dem effektivt. De måste utan dröjsmål lämna fullständig, klar, koncis och adekvat information om intressekonflikter via framträdande medier samt registrera alla väsentliga hot mot oberoendet hos institutet eller hos de av dess anställda som medverkar i kreditvärderingsprocessen och de skyddsåtgärder som tillämpas för att reducera sådana hot. De måste begränsa sin verksamhet till kreditvärdering och därmed sammanhängande uppgifter med uteslutande av konsultuppdrag och rådgivningstjänster (artikel 5 och avsnitt B i bilaga I).

Instituten måste ha lämpliga interna program och rutiner för att hålla den personal som medverkar i kreditvärderingen borta från intressekonflikter och ständigt säkerställa kvalitet, integritet och noggrannhet i värderings- och översynsförfarandena. Med hänsyn till detta måste instituten tillsätta ett tillräckligt antal anställda med tillfredsställande kunnande och erfarenhet för sin kreditvärderingsverksamhet och införa lämpliga former för att låta uppdragen rotera mellan analytiker och personer som godkänner kreditbetyg (artikel 6 och avsnitt C i bilaga I).

Löner och andra förmåner till anställda som medverkar i kreditvärderingsprocessen måste i första hand fastställas utifrån den kvalitet, ackuratess, noggrannhet och integritet de visar i sitt arbete (artikel 6.6).

2.5.3 Kreditbetygens kvalitet (artikel 7)

Kreditvärderingens syfte är att utifrån tillgänglig information med ekonomiska analysmetoder ge en trovärdig och sund analys av den kreditrisk som är förenad med en låntagare eller emittent. Många investerare utnyttjar kreditvärderingsinstitut eftersom de inte har det kunnande eller de resurser i tid och pengar som krävs för att göra en egen analys av kreditrisken. Dessutom har kreditvärderingsinstituten ofta tillgång till information som inte ges någon större spridning bland marknadsaktörerna. I princip är därför de betyg som kreditvärderingsinstituten utfärdar ett effektivt redskap för investerarna när det gäller att uppskatta och hantera kreditrisker, men detta förutsätter dock att betygen sätts med sunda metoder och är av god kvalitet. Den föreslagna förordningen syftar till att förbättra kreditbetygens kvalitet, men den befriar inte investerarna från kravet på att utnyttja dem med omdöme och vederbörligen ta del av tillgänglig information innan de fattar sina placeringsbeslut. Inte heller äventyrar det värderingsprocessens eller själva kreditbetygens oberoende karaktär för vilken det fulla ansvaret kommer att ligga kvar hos instituten.

För att göra det möjligt för professionella marknadsaktörer (banker och andra institutionella investerare) att kontrollera att de använda metoderna är sunda och granska institutens betygsättning, och också för att öka marknadsdisciplinen, måste kreditvärderingsinstituten lämna upplysningar om de metoder, modeller och grundläggande antaganden som de tillämpar under värderingsprocessen. Metoderna måste hållas uppdaterade och vara föremål för översyn. Om ett institut ändrar sin värderingsmetodik måste det omedelbart informera om vilka kreditbetyg som kan komma att påverkas av ändringen och revidera dem utan dröjsmål. Kreditvärderingsinstituten måste också fortlöpande se över sina kreditbetyg. Det är viktigt att hålla betygen uppdaterade och underlätta deras anpassning till ändrade finansiella förhållanden. Detta krav bör förhindra att kreditvärderingsinstituten koncentrerar sina insatser och resurser på den inledande betygsättningen och åsidosätter kravet på följande övervakning, vilket kan äventyra kontinuiteten i kreditbetygens kvalitet.

2.5.4 Krav på information och överblickbarhet (artiklarna 8–11 och avsnitten B, D och E i bilaga I)

Den aktuella krisen har visat på svagheter, dels i de metoder och modeller som instituten använder för att värdera strukturerade instrument som utformats med ”finansiell ingenjörskonst” för att vinna högt förtroende hos investerarna, dels i institutens kommunikation med marknader och investerare i fråga om både de speciella förhållanden och begränsningar som gäller för värderingen av strukturerade finansiella instrument och de grundläggande modellantaganden som instituten tillämpar.

Genom förslaget införs krav på att instituten ska meddela sina kreditbetyg utan dröjsmål och inskränkningar av offentligheten, såvida de inte endast sprids till abonnenter. Det syftar till att investerarna ska kunna skilja mellan betyg på strukturerade respektive traditionella produkter (företags- och statspapper) med hjälp av krav på att antingen en särskild kreditbetygsklass ska användas för strukturerade finansiella instrument eller ytterligare information tillhandahållas om dessas riskegenskaper. Särskilda informationskrav ska gälla för kreditbetyg som instituten utfärdar på eget initiativ (artikel 8).

För att säkerställa tillräcklig insyn i interna processer och rutiner måste instituten offentliggöra viss central information, t.ex. om intressekonflikter, metoder och grundläggande antaganden för värderingarna och grunddragen i deras löne- och ersättningspolitik. De måste också regelbundet offentliggöra upplysningar om historisk andel fallissemang per betygskategori och förse de behöriga myndigheterna med vissa uppgifter, t.ex. en förteckning över deras 20 största kunder, mätt utifrån intäkterna (artikel 9 och avsnitt E i bilaga I).

För att säkerställa tillgång till relevanta, standardiserade uppgifter om institutens resultat så att marknadsaktörerna ska kunna göra branschomfattande jämförelser ska CESR inrätta ett offentligt centralt arkiv för sådana uppgifter (artikel 9.2).

För att återupprätta förtroendet hos allmänheten för kreditvärderingsbranschen måste instituten årligen offentliggöra en rapport med information om det egna företaget (artikel 10 och del III i avsnitt E i bilaga I) och föra register över sin verksamhet (artiklarna 5–7 och punkterna 7–9 i avsnitt B i bilaga I).

2.5.5 Registrering (artiklarna 12–17) och övervakning (artiklarna 19–31)

Registrering ska krävas innan verksamhet får inledas i sådana kreditvärderingsinstitut som ska utfärda kreditbetyg som är avsedda för rättsligt föreskriven användning i finansiella institut i enlighet med gemenskapslagstiftningen. I förslaget fastställs villkoren och förfarandet för att meddela respektive återkalla sådan registrering (artiklarna 12-17).

Kreditvärderingar som utförs av enskilda institut inom EU får konsekvenser för samtliga marknader i alla medlemsstater. Därför bör alla tillsynsmyndigheter i EU medverka i registreringsförfarandena. Genom förslaget införs ett enda organ för mottagande av registreringsansökningar, nämligen CESR, som har de bästa förutsättningarna för att fungera som central instans för ansökningar samt för information till och samordning mellan de nationella tillsynsmyndigheterna. Ansvaret för registrering och övervakning av kreditvärderingsinstitut ligger kvar hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, dvs. den medlemsstat där institutet i fråga har sitt stadgeenliga säte. Det är den myndigheten som genom sin fysiska närvaro har de bästa förutsättningarna för att nära övervaka institutet. Särskilda bestämmelser föreslås även för grupper av kreditvärderingsinstitut: vid granskning av registreringsansökningar från en grupp av kreditvärderingsinstitut måste de berörda behöriga myndigheterna beakta gruppens struktur och komma överens om vilken av dem som ska fungera som kontaktorgan med ansvar för samordningen av registreringsförfarandet (artikel 14).

I sin funktion som central instans bör CESR medverka nära från första början av registreringsförfarandet och ha rätt att ge synpunkter på huruvida den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten bör bevilja respektive återkalla en registrering samt begära förnyad granskning av förslag till beslut (artikel 17). Registreringen ska börja gälla så snart som kommissionen offentliggjort den i Europeiska unionens officiella tidning (artikel 14). Kommissionen ska regelbundet offentliggöra uppdaterade förteckningar över registrerade kreditvärderingsinstitut.

Genom förslaget införs en mekanism för att säkerställa ett effektivt genomförande av förordningen. Det ger de behöriga myndigheterna nödvändiga befogenheter för att se till att kreditvärderingsinstitut runtom i gemenskapen följer förordningens bestämmelser. Under utförandet av sina uppgifter får de behöriga myndigheterna inte påverka innehållet i kreditvärderingarna (artikel 20.1). För att säkerställa en effektiv övervakning krävs i förslaget särskilda former för samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter för att främja en gemensam tillsynskultur. Det innehåller också bestämmelser om utökat samarbete i fråga om grupper av kreditvärderingsinstitut genom att tillsynsverksamheterna samordnas av ett kontaktorgan (artikel 25). Eftersom kreditvärderingsbranschen är av internationell karaktär krävs också föreskrifter om informationsutbyte med länder utanför EU (artikel 29).

2.6 Budgetkonsekvenser

Förslaget påverkar inte gemenskapens budget.

2008/0217 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om kreditvärderingsinstitut(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[23],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget[24], och

av följande skäl:

1. Kreditvärderingsinstituten har en viktig uppgift på de internationella värdepappers- och kreditmarknaderna, eftersom de kreditbetyg de utfärdar används av investerare, låntagare, emittenter och statliga organ för att fatta väl underbyggda investerings- och finansieringsbeslut.Kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och tjänstepensionsinstitut kan använda sådana kreditbetyg som referenser för beräkning av sina kapitalkrav i solvensavseende eller för att beräkna placeringsrisker. Kreditbetygen påverkar följaktligen i väsentlig grad investerares och konsumenters tillit och förtroende. Det är därför av avgörande betydelse att de kreditbetyg som används inom gemenskapen är oberoende, objektiva och av högsta kvalitet.

2. För närvarande har de flesta kreditvärderingsinstituten sina huvudkontor utanför gemenskapen. De flesta medlemsstater reglerar inte kreditvärderingsinstitutens verksamheter eller villkoren för utfärdande av kreditbetyg. Trots kreditvärderingsinstitutens väsentliga betydelse för de finansiella marknadernas funktion omfattas de endast av ett begränsat antal gemenskapsrättsakter, däribland Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk)[25]. Dessutom behandlas kreditvärderingsinstituten i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut[26]. Det är därför viktigt att fastställa bestämmelser som säkerställer att alla kreditbetyg som används av finansiella institut som omfattas av gemenskapslagstiftningen är av hög kvalitet och utfärdas av kreditvärderingsinstitut som är föremål för strikta krav. Kommissionen kommer att fortsätta sitt samarbete med internationella organ för att skapa samstämmighet mellan reglerna för kreditvärderingsinstitut.

3. Kreditvärderingsinstitut kan på frivillig grund tillämpa IOSCO:s uppförandekod för kreditvärderingsinstitut (nedan kallad IOSCO-koden ). Under 2006 uppmanades, genom ett meddelande från kommissionen om kreditvärderingsinstitut[27], Europeiska värdepapperstillsynskommittén (nedan kallad CESR ) att övervaka iakttagelsen av IOSCO-koden och årligen rapportera sina resultat till kommissionen.

4. Vid Europeiska rådet den 13 och 14 mars 2008 enades man om ett antal slutsatser för att åtgärda de huvudsakliga svagheter som påvisats i det finansiella systemet. Ett av målen var att förbättra marknadens funktion och dess incitamentsstrukturer, inbegripet kreditvärderingsinstitutens uppgifter.

5. Kreditvärderingsinstituten anses ha misslyckats med att tillräckligt tidigt låta de förvärrade förhållandena på marknaden återspeglas i kreditbetygen. Detta misslyckande kan bäst korrigeras genom åtgärder som rör intressekonflikter, kreditvärderingarnas kvalitet, möjligheterna att överblicka kreditvärderingsinstitutens verksamhet samt dessas interna företagsstyrning och övervakningen av deras verksamheter. Användarna av kreditbetyg bör inte ensidigt förlita sig på dem. De bör lägga ner den yttersta omsorg på egna analyser av dessa värderingars tillförlitlighet och utnyttja all tillgänglig information om dem.

6. Det är nödvändigt att fastställa gemensamma rättsliga ramar för kvaliteten på de kreditbetyg som ska användas av finansiella institut som omfattas av harmoniserade bestämmelser inom gemenskapen. I annat fall finns det risk för att medlemsstaterna vidtar sinsemellan skiljaktiga åtgärder på nationell nivå. Detta skulle direkt få negativa följder för den inre marknaden och hindra den från att fungera väl, eftersom olika bestämmelser skulle gälla i de enskilda medlemsstaterna för institut som utfärdar kreditbetyg som är avsedda att användas av finansiella institut överallt inom hela gemenskapen. Skilda kvalitetskrav för kreditbetyg skulle dessutom kunna komma att leda till skillnader i skyddsnivå för investerare och konsumenter.

7. För att undvika eventuella intressekonflikter bör kreditvärderingsinstituten begränsa sin verksamhet till utfärdande av kreditbetyg. Kreditvärderingsinstitut bör inte få utföra konsult- eller rådgivningstjänster. Ett kreditvärderingsinstitut bör i synnerhet inte lämna förslag eller rekommendationer om utformningen av strukturerade finansiella instrument. De bör dock få tillhandahålla verksamhetsanknutna tjänster, om detta inte kan komma att skapa intressekonflikter med utfärdandet av kreditbetyg.

8. Kreditvärderingsinstitut bör upprätta lämpliga riktlinjer och förfaranden när det gäller anställda som medverkar i kreditvärderingsprocessen för att förhindra intressekonflikter och fortlöpande säkerställa kvalitet, integritet och noggrannhet i kreditvärderings- och översynsprocesser.

9. Kreditvärderingsinstituten bör undvika intressekonflikter och, om de är oundvikliga, hantera dem effektivt för att slå vakt om sitt oberoende. De bör i tid informera om intressekonfliter. De bör också registrera alla väsentliga hot mot oberoendet – avseende såväl själva institutet som de av dess anställda som medverkar i kreditvärderingsprocessen – samt de skyddsåtgärder som tillämpas för att mildra sådana hot.

10. För att säkerställa att kreditvärderingsprocessen inte påverkas av kreditvärderingsinstitutets kommersiella företagsintressen bör kreditvärderingsinstituten se till att det i företagsledning eller styrelse ingår minst tre företagsexterna ledamöter som bör vara oberoende i enlighet med punkt 13 i avsnitt III i Kommissionens rekommendation 2005/162/EG av den 15 februari 2005 om uppgifter för företagsexterna styrelseledamöter eller styrelseledamöter med tillsynsfunktion i börsnoterade bolag och om styrelsekommittéer[28]. Det är dessutom nödvändigt att majoriteten i företagsledning eller styrelse, däribland alla oberoende ledamöter, har tillräckligt kunnande om finansiella tjänster.

11. För att undvika intressekonflikter bör ersättningen av de oberoende ledamöterna i företagsledningen inte vara beroende av institutets affärsmässiga resultat.

12. Varje kreditvärderingsinstitut bör anslå ett tillräckligt antal anställda med tillfredsställande kunnande och erfarenhet till sin kreditvärderingsverksamhet. Det bör i synnerhet säkerställa att tillräckliga mänskliga resurser och medel anslås till utfärdande, översyn och uppdatering av kreditbetyg.

13. Långvariga relationer med samma kreditvärderade enheter eller dess anknutna tredje parter kan komma att inverka negativt på oberoendet hos analytiker och hos de personer som godkänner kreditbetygen. Dessa bör därför omfattas av ett rotationssystem.

14. Kreditvärderingsinstituten bör tillämpa rigorösa, systematiska och bestående värderingsmetoder som ger resultat som kan valideras mot faktiska resultat. De bör se till att de metoder, modeller och grundläggande antaganden de tillämpar vid fastställandet av kreditbetygen underhålls och uppdateras samt regelbundet ses över i sin helhet. I fall där brist på tillförlitliga uppgifter eller komplexiteten hos nya slag av strukturer, till exempel strukturerade finansiella instrument, gör att man allvarligt måste ifrågasätta om kreditvärderingsinstitutet förmår att ta fram en trovärdig kreditvärdering, bör detta avstå från att utfärda kreditbetyg eller återkalla befintliga kreditbetyg.

15. För att säkerställa kreditbetygens kvalitet bör varje kreditvärderingsinstitut vidta åtgärder för att se till att den information det använder när det tilldelar kreditbetyg är tillförlitlig. I detta syfte kan det bland annat överväga att utnyttja finansiella rapporter, som granskats av oberoende revisorer, och offentliga underrättelser, kontroller genomförda av ansedda tredje parter, egen granskning av ett slumpmässigt urval av den mottagna informationen eller avtalsbestämmelser som klart föreskriver ansvar för den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje parter om information lämnas enligt avtalet i medvetande om att den är materiellt felaktig eller vilseledande, eller om den kreditvärderade enheten eller dessa anknutna tredje parter inte lägger ned vederbörlig omsorg på att kontrollera korrektheten i informationen i enlighet med avtalsvillkoren.

16. Det är nödvändigt att kreditvärderingsinstituten regelbundet ser över de metoder, modeller och grundläggande antaganden de använder för att dessa ska kunna tillfredsställande återspegla ändrade förhållanden på de underliggande värdepappersmarknaderna. För att säkerställa överblickbarhet bör varje materiell ändring av ett kreditvärderingsinstituts metoder och praxis eller förfaranden och processer offentliggöras innan den genomförs, såvida inte extrema marknadsförhållanden kräver omedelbar ändring av kreditbetyg.

17. Kreditvärderingsinstituten bör alltid ange riskvarningar när så är lämpligt, inbegripet känslighetsanalyser av relevanta antaganden. Sådana analyser bör förklara hur olika utvecklingar på marknaden som påverkar de parametrar som är inbyggda i modellen kan påverka ändringar av kreditbetyg (t.ex. volatilitet). Varje kreditvärderingsinstitut bör säkerställa att informationen om den historiska andelen fallissemang inom varje ratingkategori kan verifieras och kvantifieras och ger tillräckligt underlag för berörda parter för att klart uppfatta varje ratingkategoris historiska resultat och om, och i så fall på vilket sätt, ratingkategorierna har ändrats. Om det på grund av arten hos ett kreditbetyg eller andra förhållanden är olämpligt eller statistiskt insignifikant eller på annat sätt skulle kunna vilseleda användarna av kreditbetyget att ange historisk andel fallissemang, bör kreditvärderingsinstitutet lämna tillfredsställande förklaringar. Sådan information bör i största möjliga utsträckning vara jämförbar med eventuella förekommande modeller inom branschen så att investerarna får stöd för jämförelser mellan olika kreditvärderingsinstituts resultat.

18. Under vissa förhållanden kan strukturerade finansiella instrument ge effekter av annat slag än traditionella företagslåneinstrument. Det skulle kunna vara vilseledande för investerarna att, utan ytterligare förklaring, använda samma ratingkategorier för båda dessa slag av instrument. Kreditvärderingsinstituten bör i väsentlig grad bidra till att öka medvetenheten hos användarna av kreditbetyg om de särskiljande egenskaperna hos strukturerade finansiella produkter i förhållande till deras traditionella motsvarigheter. De bör därför antingen använda andra ratingkategorier vid kreditvärdering av strukturerade finansiella instrument eller lämna ytterligare information om de avvikande riskegenskaperna hos sådana produkter.

19. Kreditvärderingsinstituten bör vidta åtgärder för att undvika situationer där emittenter begär preliminära bedömningar av kreditvärdigheten hos ett visst strukturerat finansiellt instrument av ett antal kreditvärderingsinstitut i syfte att kunna välja det som ger det bästa kreditbetyget för den produkt som de avser att erbjuda. Även emittenter bör undvika sådana metoder.

20. Varje kreditvärderingsinstitut bör föra register över de metoder som används vid värderingarna och regelbundet uppdatera dem då ändringar görs av dem samt också över materiella inslag i dialogen mellan analytiker och den kreditvärderade enheten eller någon av dess anknutna tredje parter.

21. För att skapa en hög grad av förtroende för den inre marknaden hos investerare och konsumenter bör det krävas registrering av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg avsedda för rättsligt föreskriven användning i finansiella institut inom gemenskapen. Det är därför nödvändigt att fastställa villkor och förfaranden för beviljande, upphävande och återkallande av sådan registrering.

22. Ett kreditvärderingsinstitut som registrerats av den behöriga myndigheten i den relevanta medlemsstaten bör ha tillstånd att utfärda kreditbetyg inom hela gemenskapen. Det är därför nödvändigt att fastställa formerna för en enda registrering av varje kreditvärderingsinstitut som ska vara giltig inom hela gemenskapen.

23. Vissa kreditvärderingsinstitut består av flera juridiska personer som tillsammans bildar en grupp av kreditvärderingsinstitut. Vid registreringen av vart och ett av de institut som ingår i en sådan grupp bör de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna samordna sina bedömningar av de ansökningar som lämnats av kreditvärderingsinstitut som ingår i samma företagsgrupp.

24. Det är nödvändigt att fastställa en central instans till vilken registreringsansökningarna ska lämnas. CESR bör ta emot registreringsansökningarna och se till att de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater underrättas om dem. Granskningen av dessa ansökningar bör dock utföras på nationell nivå av den relevanta behöriga myndigheten. För att kunna behandla kreditvärderingsinstituten på ett effektivt sätt bör de behöriga myndigheterna inom CESR upprätta ett system för elektroniskt datautbyte som stöds av en effektiv IT-infrastruktur samt inrätta underkommittéer som är specialiserade på var och en av de tillgångsklasser som bedöms av kreditvärderingsinstitut.

25. Kommissionen inrättade i november 2008 en högnivågrupp som ska se över den kommande strukturen för tillsynen på området för finansiella tjänster i Europa, däribland även CESR:s uppgifter.

26. Tillsynen över kreditvärderingsinstitut bör utföras av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten som, när det gäller grupper av kreditvärderingsinstitut, bör samarbeta med de behöriga myndigheterna i övriga berörda medlemsstater under samordning av CESR.

27. För att fortlöpande kunna hålla en hög nivå på skyddet av investerare och konsumenter och möjliggöra kontinuerlig kontroll av de kreditbetyg som används av finansiella institut i gemenskapen bör det krävas att kreditvärderingsinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen upprättar ett dotterföretag i gemenskapen så att en effektiv tillsyn kan utövas över deras verksamheter i gemenskapen.

28. Det bör upprättas ett system för att säkerställa att denna förordning genomförs på ett effektivt sätt. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör förfoga över nödvändiga resurser för att säkerställa att kreditbetyg som ska användas inom gemenskapen utfärdas i enlighet med denna förordning. Eftersom kreditvärderingsinstitutens utfärdande av kreditbetyg fortsatt bör bygga på oberoende analyser, bör de behöriga myndigheterna inte ingripa i fråga om underlagen för kreditbetygen och de metoder instituten använder för att fastställa dem.

29. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör samarbeta för att göra tillsynen effektivare och undvika dubbelarbete.

30. Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inte vidtar nödvändiga åtgärder för att undanröja oegentligheter som begåtts av ett kreditvärderingsinstitut, bör behöriga myndigheter i andra medlemsstater kunna ingripa och vidta lämpliga åtgärder.

31. För att uppnå likvärdig behandling på hela den inre marknaden är det nödvändigt att få till stånd en bättre samordning av de behöriga myndigheternas befogenheter.

32. CESR bör se till att denna förordning tillämpas på ett enhetligt sätt. Kommittén bör intensifiera och underlätta samarbetet mellan behöriga myndigheter i tillsynsarbetet och fungera som samordnare av de dagliga tillsynsaktiviteterna. Den bör därför upprätta ett medlingssystem för att underlätta för de behöriga myndigheterna att nå inbördes överensstämmelse mellan sina metoder.

33. Medlemsstaterna bör fastställa regler för vilka påföljder som skall tillämpas vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen samt se till att de tillämpas. Påföljderna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

34. Varje utbyte eller överföring av information mellan behöriga myndigheter eller myndigheter, organ eller personer bör ske i enlighet med bestämmelserna för överföring av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[29].

35. De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[30].

36. Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra bilagorna I och II till förordningen som innehåller specifika kriterier för bedömningen av huruvida ett kreditvärderingsinstitut uppfyller kraven på intern organisation, operativa rutiner, personalbestämmelser, presentation av kreditvärderingar och offentliggöranden. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

37. Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att säkerställa en hög nivå på skyddet av konsumenter och investerare genom att fastställa gemensamma rättsliga ramar för kvaliteten på de kreditbetyg som ska användas av finansiella institut som är verksamma på den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av den brist som råder på nationell lagstiftning och det faktum att en majoritet av de befintliga kreditinstituten är etablerad utanför gemenskapen, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning införs gemensamma metoder för att säkerställa en hög kvalitet hos de kreditbetyg som ska användas inom gemenskapen, vilket bidrar till att få den inre marknaden att fungera friktionsfritt samtidigt som en hög nivå uppnås på skyddet av konsumenter och investerare. Villkor fastställs för utfärdande av kreditbetyg, och bestämmelser införs om kreditvärderingsinstitutens organisation och uppträdande för att säkerställa deras oberoende i sin verksamhet och undvika intressekonflikter.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Denna förordning ska tillämpas på kreditvärderingar som offentliggörs eller distribueras till abonnenter och som är avsedda att användas i rättsligt föreskrivna sammanhang eller för andra syften av kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG, värdepappers¬företag enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG[31], försäkringsföretag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 73/239/EEG[32], livförsäkringsföretag enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG[33], återförsäkringsföretag enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG[34], företag för kollektiva investeringar i värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i direktiv [2009/XX/EG][35] och tjänstepensionsinstitut enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG[36].

2. Denna förordning ska inte tillämpas på privata kreditbetyg. Den ska inte heller tillämpas på kreditbetyg utfärdade av offentliga organ vilkas kreditbetyg inte offentliggörs och inte betalas av den kreditvärderade enheten.

Artikel 3

Definitioner

1. I denna förordning avses med

a) kreditbetyg : en bedömning av kreditvärdigheten hos en enhet, ett kreditåtagande, en skuld eller ett skuldliknande instrument eller en emittent av sådana åtaganden, utfärdad med användning av ett etablerat och definierat rangordningssystem med olika ratingkategorier,

b) kreditvärderingsinstitut : en juridisk person vars regelbundna och huvudsakliga verksamhet består i utfärdande av kreditbetyg,

c) hemmedlemsstat : den medlemsstat där ett kreditvärderingsinstitut har sitt stadgeenliga säte,

d) analytiker : en person som utför analysuppgifter som är nödvändiga för utfärdandet av kreditbetyg,

e) kreditvärderad enhet : en juridisk person, vars kreditvärdighet explicit eller implicit värderas genom kreditbetyget, oavsett om denna juridiska person själv har begärt kreditbetyget eller ej eller tillhandahållit information för fastställandet av det,

f) ratingkategori : symbol som används för att beteckna en viss grad av kreditvärdighet inom en skala för att särskilja de olika riskegenskaperna hos olika kreditvärderade enheter, emittenter och finansiella instrument,

g) anknuten tredje part : originator, arrangör, sponsor, servicer eller varje annan part som har kontakt med ett kreditvärderingsinstitut på en kreditvärderad enhets vägnar, däribland även varje person som är direkt eller indirekt knuten till den enheten genom kontroll,

h) kontroll : förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt vad som anges i artikel 1 i rådets direktiv 83/349/EEG[37] eller ett liknande förhållande mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag,

i) finansiella instrument : instrument som förtecknas i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG,

j) strukturerat finansiellt instrument : ett instrument som skapats genom en värdepapperiseringstransaktion eller ett värdepapperiseringsprogram enligt artikel 4.36 i direktiv 2006/48/EG,

k) grupp av kreditvärderingsinstitut : en grupp av företag som består av ett moderföretag och dess dotterföretag enligt artiklarna 1 och 2 i rådets direktiv 83/349/EEG[38] eller av företag som är anknutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG och vars regelbundna och huvudsakliga verksamhet består i utfärdande av kreditbetyg.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 a ska kreditvärderingar inte betraktas som rekommendationer enligt artikel 1.3 i kommissionens direktiv 2003/125/EG[39].

Artikel 4

Användning av kreditbetyg

I rättsligt reglerade sammanhang får de kreditinstitut, värdepappersföretag, skade- och livförsäkringsföretag samt återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och tjänstepensionsinstitut som avses i artikel 2 endast använda kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom gemenskapen och registrerade i enlighet med denna förordning.

Värdepappersföretag och kreditinstitut som avses i artikel 1 i direktiv 2004/39/EG får för sina kunders räkning utföra order avseende kreditvärderade finansiella instrument endast om kreditbetyget har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut som registrerats i enlighet med denna förordning.

AVDELNING II

UTFÄRDANDE AV KREDITBETYG

Artikel 5

Oberoende och undvikande av intressekonflikter

1. Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de kreditbetyg det utfärdar inte har påverkats av någon faktiskt förekommande eller möjlig intressekonflikt eller affärsrelation som berör det utfärdande kreditvärderingsinstitutet, dess ledning eller anställda eller någon person som direkt eller indirekt är anknuten till det genom kontroll.

2. För att säkerställa att punkt 1 iakttas ska kreditvärderingsinstitutet uppfylla kraven i avsnitten A och B i bilaga I.

Artikel 6

Anställda

1. Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de av dess anställda som direkt medverkar i kreditvärderingsprocessen har tillfredsställande kunnande och erfarenhet för de uppgifter de tilldelas.

2. Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de av dess anställda som direkt medverkar i kreditvärderingsprocessen inte tillåts inleda eller delta i förhandlingar om avgifter eller betalningar med någon kreditvärderad enhet, anknuten tredje part eller person som direkt eller indirekt är anknuten till den kreditvärderade enheten genom kontroll.

3. Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de av dess anställda som direkt medverkar i kreditvärderingsprocessen uppfyller kraven i avsnitt C i bilaga I.

4. Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att analytiker och personer som godkänner kreditbetyg inte medverkar i tillhandahållandet av kreditbetygstjänster till samma kreditvärderade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än fyra år. Det ska i detta syfte upprätta ett rotationssystem för dessa analytiker och personer med godkännandeansvar.

Den period efter vilken samma analytiker och personer med godkännandeansvar på nytt får medverka i tillhandahållandet av kreditbetygstjänster till den kreditvärderade enhet eller de anknutna tredje parter som avses i första stycket får inte understiga två år.

5. Punkt 4 ska inte gälla kreditvärderingsinstitut med mindre än 50 anställda som vidtar åtgärder för att säkerställa sina analytikers objektivitet i förhållande till kreditvärderade enheter och dessas anknutna tredje parter.

6. Den bedömning som görs av analytiker och personer som godkänner kreditposter med avseende på deras prestationer och ersättningsnivåer får inte vara beroende av de intäkter som kreditvärderingsinstitutet erhåller från de kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter till vilka analytikerna eller personerna med godkännandeansvar tillhandahåller tjänster.

Artikel 7

Värderingsmetoder

1. Varje kreditvärderingsinstitut ska offentligt presentera de metoder, modeller och grundläggande antaganden som det använder i värderingsprocessen.

2. Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de kreditbetyg det tar fram och distribuerar bygger på en analys av all tillgänglig information som är av betydelse inom ramen för dess värderingsmetoder. Det skall vidta alla nödvändiga mått och steg för att se till att den information det använder för utfärdandet a kreditbetyg är av tillfredsställande kvalitet och kommer från tillförlitliga källor.

3. Om ett kreditvärderingsinstitut använder ett eller flera befintliga kreditbetyg som utfärdats av ett annat kreditvärderingsinstitut beträffande underliggande tillgångar eller strukturerade finansiella instrument, får det inte vägra att utfärda något kreditbetyg av en enhet eller ett finansiellt instrument med hänvisning till att enheten eller det finansiella instrumentet tidigare har värderats av ett annat kreditvärderingsinstitut.

Varje kreditvärderingsinstitut ska registrera alla tillfällen då det under sin kreditvärderingsprocess nedgraderar befintliga kreditbetyg som utarbetats av något annat kreditvärderingsinstitut i fråga om underliggande tillgångar eller strukturerade finansiella instrument och därvid ange motiven till nedgraderingen.

4. Varje kreditvärderingsinstitut ska bevaka sina kreditbetyg och ompröva dem då så krävs. Varje kreditvärderingsinstitut ska upprätta interna rutiner för att bevaka hur kreditbetygen påverkas av den makroekonomiska utvecklingen eller av ändrade förhållanden på de finansiella marknaderna.

5. När ett kreditvärderingsinstitut ändrar sina metoder, modeller eller grundläggande antaganden för värderingarna, ska det

a) omedelbart, med samma kommunikationsmedium som användes för distributionen av de berörda kreditbetygen, upplysa om i vilken omfattning kreditbetygen förväntas påverkas,

b) snarast möjligt och senast inom sex månader efter ändringen ompröva de berörda kreditbetygen samt under mellantiden hålla dessa värderingar under observation, och

c) ompröva alla kreditbetyg som bygger på de metoder, modeller eller antaganden som berörs av ändringen.

Artikel 8

Offentliggörande och presentation av kreditbetyg

1. Varje kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra alla sina kreditbetyg och eventuella beslut om att upphöra att utfärda kreditbetyg utan dröjsmål och inskränkningar av offentligheten.

Första stycket ska inte gälla kreditbetyg som distribueras till abonnenter.

2. Presentationen av kreditbetygen ska uppfylla kraven i avsnitt D i bilaga I.

3. När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar kreditbetyg för strukturerade finansiella instrumentet ska det se till att en av följande åtgärder vidtas:

a) De ratingkategorier som kan tilldelas strukturerade finansiella instrument hålls klart åtskilda från de ratingkategorier som kan tilldelas andra slag av kreditvärderade enheter eller finansiella instrument.

b) En rapport offentliggörs som innehåller en ingående beskrivning av de metoder som använts för att fastställa kreditbetyget och en förklaring av hur dessa skiljer sig från dem som används beträffande andra kreditvärderade enheter och finansiella instrument samt hur egenskaperna i fråga om kreditrisk hos strukturerade finansiella instrument skiljer sig från riskerna med andra slag av kreditvärderade enheter eller finansiella instrument.

4. Varje kreditvärderingsinstitut ska informera om sin politik och sina förfaranden när det gäller kreditbetyg som det utfärdar på eget initiativ.

5. När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar ett kreditbetyg på eget initiativ ska det ange att den kreditvärderade enheten respektive en anknuten tredje part inte har deltagit i kreditvärderingsprocessen och att kreditvärderingsinstitutet inte har haft tillgång till dess redovisning eller andra relevanta interna dokument.

För kreditbetyg som utfärdas på institutets eget initiativ ska särskilda ratingkategorier användas.

Artikel 9

Allmän och periodisk information

1. Varje kreditvärderingsinstitut ska ge fullständig offentlig information om de förhållanden som anges i del I i avsnitt E i bilaga I och omedelbart uppdatera den då ändringar skett.

2. Kreditvärderingsinstituten ska göra information om sina historiska resultat och tidigare kreditvärderingsverksamheter tillgänglig i ett centralt arkiv som ska upprättas av CESR. Arkivet ska vara öppet för allmänheten.

3. Varje kreditvärderingsinstitut ska årligen tillhandahålla information om de förhållanden som anges i punkt 2 i del II i avsnitt E i bilaga I till den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten får inte röja denna information.

Artikel 10

Rapport om institutets interna organisation

Varje kreditvärderingsinstitut ska årligen offentliggöra en rapport om sin interna organisation som innehåller information om de förhållanden som anges i del III i avsnitt E i bilaga I. Offentliggörandet ska ske senast inom tre månader efter utgången av varje räkenskapsår, och institutet ska hålla rapporten tillgänglig på sin webbplats under minst fem år.

Artikel 11

Avgifter för offentliggörande av information

Ett kreditvärderingsinstitut får inte ta ut någon avgift för information som lämnas i enlighet med artiklarna 7–10.

AVDELNING III

ÖVERVAKNING AV KREDITVÄRDERINGSVERKSAMHET

KAPITEL I REGISTRERINGSFÖRFARANDE

Artikel 12

Registreringskrav

1. Under förutsättning att ett det är en juridisk person som är etablerad inom gemenskapen får ett kreditvärderingsinstitut ansöka om den registrering som krävs för att dess kreditbetyg ska få användas i rättsligt föreskrivna sammanhang av de kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkringsföretag, företag för kollektiva investeringar i värdepapper (fondföretag) och tjänstepensionsinstitut som avses i artikel 2.

2. Registreringen ska vara giltig inom hela gemenskapens territorium efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 15.3.

3. Ett registrerat kreditvärderingsinstitut ska fortlöpande uppfylla villkoren för den ursprungliga registreringen.

Det ska underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om varje materiell ändring avseende villkoren för den ursprungliga registreringen.

4. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska registrera kreditvärderingsinstitutet om de uppfyller de villkor för utfärdande av kreditbetyg som anges i denna förordning.

5. De behöriga myndigheterna får inte införa några ytterligare krav för registrering än dem som föreskrivs i denna förordning.

Artikel 13

Registreringsansökan

1. Kreditvärderingsinstituts registreringsansökningar ska lämnas till CESR. Ansökan ska innehålla uppgifter om de förhållanden som anges i bilaga II.

2. Registreringsansökan får även lämnas av grupper av kreditvärderingsinstitut. I sådana fall ska instituten i gruppen inom sig utse ett institut som ska lämna ansökan till CESR på gruppens vägnar. Det utsedda kreditvärderingsinstitutet ska lämna uppgifter om de förhållanden som anges i bilaga II för samtliga institut inom gruppen.

3. Inom tio dagar efter mottagandet av ansökan ska CESR överlämna den till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och underrätta de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna om att så har skett.

Artikel 14

De behöriga myndigheternas granskning av ansökan

1. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska inom tio dagar efter mottagandet av registreringsansökan kontrollera att ansökningshandlingen är fullständig.

Om så inte är fallet ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ange en tidsfrist inom vilken kreditvärderingsinstitutet ska överlämna ytterligare information.

2. När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har mottagit en fullständig ansökan, ska den överlämna ansökan till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna och till CESR.

3. Om registreringsansökan har lämnats av en grupp av kreditvärderingsinstitut, ska de behöriga myndigheterna i de berörda hemmedlemsstaterna samarbeta nära under registreringsförfarandet. De ska inom sig utse ett kontaktorgan med beaktande av följande kriterier:

a) Den plats där kreditvärderingsinstitutsgruppen utför eller avser att utföra den största delen av sin kreditvärderingsverksamhet inom gemenskapen.

b) Den plats där kreditvärderingsinstitutsgruppen genererar eller kan förväntas generera den största delen av sina intäkter.

4. Kontaktorganet ska samordna granskningen av den ansökan som lämnats av kreditvärderingsinstitutsgruppen och se till att all information som är nödvändig för granskningen av ansökan kommer alla de berörda behöriga myndigheterna tillhanda.

5. Om registreringsansökan gäller ett kreditvärderingsinstitut, ska den behöriga myndigheten i dess hemmedlemsstat granska ansökan och utarbeta ett yttrande om huruvida registrering bör beviljas eller ej.

Om registreringsansökan gäller en grupp av kreditvärderingsinstitut, ska de behöriga myndigheterna i de berörda hemmedlemsstaterna tillsammans granska ansökan och överenskomma om huruvida registrering bör beviljas eller ej.

Artikel 15

Beslut om registrering av kreditvärderingsinstitut

1. Inom 40 dagar efter mottagandet av den fullständiga ansökan och före registreringen ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten till CESR överlämna ett motiverat utkast till beslut om registrering eller vägran av registrering. Om ansökan lämnats av en grupp av kreditvärderingsinstitut ska kontaktorganet meddela resultatet av den gemensamma bedömningen till CESR.

CESR ska inom 15 dagar från mottagandet av detta meddelande yttra sig om ansökan. CESR får begära att den behöriga myndigheten i den berörda hemmedlemsstaten ska ompröva sitt utkast till registreringsbeslut om kommittén anser att de nödvändiga villkor för registrering som anges i avdelning II inte är uppfyllda eller sitt utkast till beslut om vägran av registrering om kommittén anser att de nödvändiga villkor för registrering som anges i denna förordning är uppfyllda.

2. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska anta sitt beslut inom 15 dagar efter mottagandet av CESR:s yttrande. Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten avviker från CESR:s yttrande ska den motivera sitt beslut. Om inget yttrande avges ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anta sitt beslut inom 30 dagar efter det att det utkast till registreringsbeslut som avses i punkt 1 överlämnades till CESR. Om ansökan gäller en grupp av kreditvärderingsinstitut ska den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat fatta beslut med utgångspunkt i den gemensamma bedömning som avses i artikel 14.5.

De berörda kreditvärderingsinstituten ska underrättas om huruvida de har registrerats eller ej inom tio dagar efter antagandet eller vägran att anta registreringsbeslutet. Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vägrar att registrera kreditvärderingsinstitutet ska de i beslutet uppge skälen till sin vägran för det berörda kreditvärderingsinstitutet.

3. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska underrätta Europeiska kommissionen, CESR och övriga behöriga myndigheter om den registrering den har genomfört.

Europeiska kommissionen ska inom 30 dagar från underrättelsen från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten offentliggöra en uppdaterad förteckning över registrerade kreditvärderingsinstitut i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 16

Registreringsavgift

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får ta ut en registreringsavgift av kreditvärderingsinstitutet. Denna avgift ska stå i proportion till kostnaderna för förfarandet i respektive medlemsstat.

Artikel 17

Återkallande av registrering

1. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska återkalla ett kreditvärderingsinstituts registrering, om detta

a) uttryckligen avstår från registreringen eller inte har utfärdat några kreditbetyg under de senaste sex månaderna,

b) har beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder,

c) inte längre uppfyller de villkor som gällde för registreringen, eller

d) har överträtt bestämmelserna i denna förordning om villkoren för kreditvärderingsinstitutens verksamhet.

2. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna för kreditvärderingsinstitut som ingår i en grupp ska samarbeta nära med varandra. De ska utföra gemensamma bedömningar som samordnas av kontaktorganet. De ska överenskomma om huruvida en registrering bör återkallas. Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska fatta sitt beslut på grundval av denna överenskommelse.

3. CESR eller en behörig myndighet i en annan medlemsstat där kreditbetyg utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet används får begära att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska granska om villkoren för återkallande av registrering är uppfyllda. Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten beslutar att inte återkalla registreringen för kreditvärderingsinstitutet i fråga, ska den motivera sitt beslut.

4. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska notifiera Europeiska kommissionen, CESR och övriga behöriga myndigheter om återkallandet av registreringen som ska få verkan omedelbart inom hela gemenskapen.

Europeiska kommissionen ska inom 30 dagar från notifieringen från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra en uppdaterad förteckning över kreditvärderingsinstitut vilkas registrering har återkallats .

KAPITEL II

CESR OCH BEHÖRIGA MYNDIGHETER

Artikel 18

Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR)

1. I de fall då så föreskrivs genom denna förordning ska CESR ge råd till de behöriga myndigheterna. Dessa ska beakta CESR:s råd innan de fattar något slutgiltigt beslut enligt denna förordning.

2. Senast [inom ett år efter det att denna förordning trätt i kraft] ska CESR utfärda vägledning om

a) registreringsprocessen och formerna för samordningen mellan behöriga myndigheter och med CESR,

b) genomförandepraxis och –verksamheter för de behöriga myndigheterna, och

c) gemensamma normer för presentationen av den information som kreditvärderingsinstituten ska offentliggöra enligt artikel 9.2 och punkt 1 i del II av avsnitt E i bilaga I.

3. CESR ska senast [inom ett år efter det att denna förordning trätt i kraft] och därefter en gång per år offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning.

4. CESR ska i tillämpliga fall samarbeta med Kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (CEBS), som inrättades genom kommissionens beslut 2004/5/EG[40], och Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS), som inrättades genom kommissionens beslut 2004/6/EG[41].

Artikel 19

Behöriga myndigheter

1. Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet för genomförandet av denna förordning.

2 De behöriga myndigheterna ska ha tillräcklig personal för att kunna tillämpa denna förordning.

Artikel 20

De behöriga myndigheternas befogenheter

1. När de behöriga myndigheterna utför sina uppgifter enligt denna förordning får de inte göra ingrepp i innehållet i kreditbetygen.

2. De berörda myndigheterna ska tilldelas alla de tillsyns- och undersökningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter. De skall utöva dessa befogenheter

a) direkt,

b) i samarbete med andra myndigheter, eller

c) genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.

3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha befogenhet att

a) få tillgång till varje slag av dokument och att infordra kopior av eller själva kopiera sådana dokument,

b) begära upplysningar från varje person och vid behov kalla in och fråga ut personer för att inhämta upplysningar,

c) genomföra inspektioner på plats med eller utan föranmälan, och

d) begära register över tele- och datatrafik.

Artikel 21

Tillsynsåtgärder

1. En medlemsstats behöriga myndighet får

a) återkalla registrering i enlighet med artikel 17,

b) införa tillfälliga förbud mot utfärdande av kreditbetyg med verkan inom hela gemenskapen,

c) tillfälligt upphäva användningen av kreditbetyg med verkan inom hela gemenskapen,

d) vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten fortsätter att iaktta rättsliga krav,

e) utfärda offentliga underrättelser om kreditvärderingsinstitut inte uppfyller sina förpliktelser enligt denna förordning, och

f) överlämna ärenden till straffrättslig behandling vid behörig domstol.

2. De behöriga myndigheterna får inte utnyttja de befogenheter som föreskrivs i punkt 1 och artikel 22 innan de har överlämnat ett motiverat utkast till beslut till CESR. CESR ska yttra sig om utkastet till beslut inom 15 dagar från mottagandet.

Första stycket ska inte gälla i brådskande fall, däribland om en situation uppträder som hotar att störa de finansiella marknadernas normala funktion. I sådana fall ska den behöriga myndigheten omedelbart underrätta CESR om det beslut den fattat.

Artikel 22

Åtgärder av annan behörig myndighet än hemmedlemsstatens

Om ett medlemsstats behöriga myndighet har skäl att anta att ett registrerat kreditvärderingsinstitut som är verksamt inom dess territorium inte uppfyller sina förpliktelser enligt denna förordning ska den underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemmedlemsstat.

Om, efter diskussionerna mellan de berörda behöriga myndigheterna, den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vägrar att vidta åtgärder eller inte kan anta effektiva åtgärder eller om den vidtar åtgärder, men dessa visar sig vara otillräckliga för att skydda investerarnas intressen i den berörda medlemsstaten eller säkerställa marknadernas normala funktion, får den behöriga myndighet som anmält förhållandena, efter att ha underrättat den behöriga myndigheten i institutets hemmedlemsstat, vidta alla lämpliga åtgärder med undantag av de åtgärder som avses i artikel 21.1 a–c. CESR ska rådfrågas innan åtgärderna antas.

KAPITEL III

SAMARBETE MELLAN BEHÖRIGA MYNDIGHETER

Artikel 23

Skyldighet att samarbeta

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska samarbeta när så krävs vid tillämpningen av denna förordning, och detta även i fall då ett beteende som undersöks inte strider mot någon gällande bestämmelse i en berörd medlemsstat.

Artikel 24

Samarbete vid begäran om inspektioner eller undersökningar på plats

1. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får begära bistånd av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat när det gäller inspektioner eller undersökningar på plats.

Den behöriga myndigheten ska underrätta CESR om varje sådan begäran som avses i första stycket. Om undersökningen eller inspektionen har gränsöverskridande verkningar får CESR åta sig att samordna åtgärden.

2. Om en behörig myndighet tar emot en begäran från en behörig myndighet i en annan medlemsstat om utförande av en inspektion eller undersökning på plats, ska den vidta någon av följande åtgärder:

a) Själv utföra inspektionen eller utredningen på plats.

b) Låta den behöriga myndighet som lämnat begäran delta i en inspektion eller undersökning på plats.

c) Låta den behöriga myndighet som lämnat begäran själv utföra inspektionen eller undersökningen på plats.

d) Utse revisorer eller andra sakkunniga för att utföra inspektionen eller undersökningen på plats.

e) Samverka med övriga behöriga myndigheter om utförandet av vissa uppgifter.

Artikel 25

Samarbete mellan behöriga myndigheter i fråga om grupper av kreditvärderingsinstitut

1. När det gäller grupper av kreditvärderingsinstitut enligt artikel 14.3 ska de behöriga myndigheterna i de berörda hemmedlemsstaterna rådfråga varandra innan de vidtar några åtgärder enligt denna förordning.

2. Det kontaktorgan som avses i artikel 14.3 ska planera och samordna de åtgärder som genomförs av de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater.

3. Kontaktorganet och de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater ska upprätta former för samordning i följande avseenden:

a) Den information som ska utbytas mellan de behöriga myndigheterna.

b) De fall då de behöriga myndigheterna ska rådfråga varandra.

c) De fall då de behöriga myndigheterna kan delegera tillsynsuppgifter enligt artikel 24.

Artikel 26

Delegering av uppgifter mellan behöriga myndigheter

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får delegera någon eller några av sina uppgifter till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, förutsatt att denna myndighet godkänner detta. En sådan delegering ska inte påverka den utsedda behöriga myndighetens ansvar.

Artikel 27

Medling

1. CESR ska upprätta ett medlingssystem som ska bidra till att nå fram till enighet mellan berörda behöriga myndigheter.

2. Om behöriga myndigheter i medlemsstaterna har skiljaktiga meningar om en bedömning eller åtgärd enligt denna förordning, ska de hänskjuta ärendet till CESR för medleing. De behöriga myndigheterna ska beakta CESR:s yttrande.

Artikel 28

Tystnadsplikt

1. Tystnadsplikt skall gälla alla personer som arbetar eller har arbetat för den behöriga myndigheten eller för en myndighet eller person till vilken den behöriga myndigheten delegerat uppgifter, inbegripet revisorer och andra sakkunniga som arbetar på dess uppdrag. Information som omfattas av tystnadsplikt får inte lämnas ut till en annan person eller myndighet utom när så krävs för rättsliga åtgärder.

2. All information som behöriga myndigheter utbyter enligt denna förordning ska anses omfattas av tystnadsplikt, utom då en behörig myndighet i samband med meddelandet anger att informationen får utlämnas eller då så krävs i samband med rättsliga åtgärder.

KAPITEL IV

SAMARBETE MED TREDJE LAND

Artikel 29

Avtal om informationsutbyte

De behöriga myndigheterna får endast ingå samarbetsavtal om utbyte av information med behöriga myndigheter i tredje land om den utlämnade informationen omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst motsvarar de som föreskrivs i artikel 28. Sådant informationsutbyte ska vara avsett för dessa behöriga myndigheter under fullgörandet av deras uppgifter.

I fråga om överföring av personuppgifter till tredje land ska medlemsstaterna tillämpa direktiv 95/46/EG.

Artikel 30

Utlämnande av information

En medlemsstats behöriga myndighet får endast utlämna information som den mottagit från en behörig myndighet i en annan medlemsstat eller i tredje land om den har fått uttryckligt medgivande i fråga om detta av den behöriga myndighet som överlämnade informationen och, i tillämpliga fall, om informationen utlämnas endast i de syften för vilka den myndigheten gav sitt medgivande.

AVDELNING IV

PÅFÖLJDER, KOMMITTÉFÖRFARANDE, RAPPORTER SAMT ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Påföljder, kommittéförfarande och rapporter

Artikel 31

Påföljder

Medlemsstaterna ska fastställa regler om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla erforderliga åtgärder för att se till att de tillämpas. Påföljderna ska minst omfatta fall av allvarligt fel i yrkesutövningen och bristande uppfyllelse av undersökningskravet.De ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna skall anmäla bestämmelserna till kommissionen senast [sex månader efter det att denna förordning trätt i kraft] , och ska utan dröjsmål anmäla varje följande ändring som påverkar dem.

Artikel 32

Ändringar av bilagorna

Kommissionen får ändra bilagorna för att ta hänsyn till utvecklingen på de finansiella marknaderna, särskilt i fråga om nya finansiella instrument och samstämmighet mellan tillsynsmetoderna.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke-väsentliga delar i denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 33.2.

Artikel 33

Kommittéförfarande

1. Kommissionen skall biträdas av Europeiska värdepapperskommittén, som inrättades genom kommissionens beslut 2001/528/EG[42].

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 34

Rapport

Senast [tre år efter det att denna förordning trätt i kraft] ska kommissionen granska tillämpningen av denna förordning, däribland i fråga om utnyttjandet av kreditbetyg inom gemenskapen och om lämpligheten av att kreditvärderingsinstitutet får ersättning från den kreditvärderade enheten (”issuer-pays”-modellen), och överlämna en rapport till Europaparlamentet och Europeiska unionens råd.

KAPITEL II

Övergångs- och slutbestämmelser

Artikel 35

Övergångsbestämmelser

Kreditvärderingsinstitut som bedrev verksamhet inom gemenskapen före [den dag då denna förordning träder i kraft] ska anta alla nödvändiga åtgärder för att följa denna förordning och senast den [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande] ansöka om registrering.

De kreditvärderingsinstitut som avses i första stycket ska upphöra att utfärda kreditbetyg om registrering inte beviljas.

Artikel 36

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Den ska tillämpas från [inför exakt datum; sex månader efter ikraftträdandet].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

OBEROENDE OCH UNDVIKANDE AV INTRESSEKONFLIKTER

Avsnitt A

Organisatoriska krav

1. Kreditvärderingsinstitut ska ha en företagsledning eller styrelse som ska ansvara för att

a) institutet bevarar sitt oberoende under kreditvärderingsprocessen,

b) intressekonflikter upptäcks, hanteras och rapporteras på ett korrekt sätt,

c) kreditvärderingsinstitutet uppfyller de övriga kraven i denna förordning.

2. Ett kreditvärderingsinstitut ska ha en organisation som säkerställer att bolagets affärsmässiga intressen inte äventyrar oberoendet och noggrannheten i kreditvärderingsprocessen.

Företagsledningen, enligt definitionen i artikel 2.9 i kommissionens direktiv 2006/73/EG[43], i ett kreditvärderingsinstitut ska ha gott anseende och besitta tillfredsställande kunnande och erfarenheter samt säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av institutet.

Företagsledningen eller styrelsen i ett kreditvärderingsinstitut ska ha minst tre företagsexterna ledamöter som ska vara oberoende. Ersättningen till de oberoende ledamöterna i företagsledningen eller styrelsen ska inte vara kopplad till kreditvärderingsinstitutets affärsmässiga resultat och ha en sådan konstruktion att den säkerställer att deras bedömningar är oberoende. Förordnandet av de oberoende ledamöterna i företagsledning eller styrelse ska avse en på förhand överenskommen period som inte överstiger fem år och inte kan förnyas. De oberoende ledamöterna i företagsledning eller styrelse får endast avsättas på grund av tjänstefel eller otillräcklighet i tjänsten.

Majoriteten av ledamöterna i företagsledning eller styrelse, däribland alla oberoende ledamöter, ska ha tillräckligt kunnande om finansiella tjänster. Minst en oberoende ledamot bör ha djupgående kunskaper och erfarenhet på företagsledningsnivå av marknaderna för strukturerade krediter och värdepapperisering.

Utöver sitt övergripande ansvar som styrelseledamöter ska de oberoende ledamöterna i företagsledning eller styrelse ha den särskilda uppgiften att övervaka utvecklingen av kreditvärderingspolitiken, effektiviteten i kreditvärderingsinstitutets interna system för kvalitetskontroll när det gäller att säkerställa avsaknaden av intressekonflikter i kreditvärderingsprocessen samt i efterlevnads- och företagsstyrningsförfaranden, däribland ändamålsenligheten av den översynsfunktion som avses i punkt 7 i detta avsnitt. De oberoende ledamöternas yttranden i dessa frågor ska regelbundet läggas fram för styrelsen och göras tillgängliga för den behöriga myndigheten när den så begär.

3. Kreditvärderingsinstitut ska fastställa program och rutiner som säkerställer att denna förordning efterlevs.

4. Varje kreditvärderingsinstitut skall tillämpa sunda förfaranden för förvaltning och redovisning samt ha mekanismer för internkontroll och effektiva riskbedömningsmetoder samt effektiva kontroll- och skyddssystem för sina informationsbehandlingssystem.

5. Varje kreditvärderingsinstitut ska införa organisatoriska och administrativa arrangemang för att upptäcka, förebygga och hantera intressekonflikter som avses i punkt 1 i avsnitt B. Det ska registrera alla väsentliga hot mot oberoendet – avseende såväl själva institutet som de av dess anställda som medverkar i kreditvärderings­processen – samt de skyddsåtgärder som tillämpas för att mildra sådana hot.

6. Varje kreditvärderingsinstitut ska använda lämpliga system för att säkerställa kontinuitet och regelbundenhet i utförandet av sina kreditvärderingsverksamheter.

7. Varje kreditvärderingsinstitut ska upprätta en översynsfunktion som ska ansvara för att periodiskt se över dess metoder och modeller samt väsentliga ändringar av dem och deras lämplighet för bedömningen av nya finansiella instrument.

Denna översynsfunktion ska vara oberoende i förhållande till de företagsavdelningar som ansvarar för kreditvärderingsverksamheten och rapportera till den företagsledning eller styrelse som avses i punkt 2 i detta avsnitt.

8. Varje kreditvärderingsinstitut ska övervaka och utvärdera lämpligheten och effektiviteten i sina system, interna kontrollmekanismer och övriga rutiner som upprättats i enlighet med denna förordning och vidta lämpliga åtgärder för att avhjälpa eventuella brister.

Avsnitt B

Operativa krav

1. Varje kreditvärderingsinstitut ska påvisa och undanröja eller, när så är lämpligt, hantera och upplysa om eventuella faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter som kan påverka de analyser och bedömningar som görs av dess analytiker som medverkar i fastställandet av kreditbetyg och av de personer som godkänner dessa.

2. Varje kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra namnen på de kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter från vilka det erhåller mer än 5 % av sina årliga intäkter.

3. Ett kreditvärderingsinstitut ska inte utfärda något kreditbetyg eller återkalla ett befintligt kreditbetyg i följande fall:

a) Kreditvärderingsinstitutet eller en analytiker som medverkat i fastställandet av ett kreditbetyg eller en person som godkänner kreditbetygen äger, direkt eller indirekt, finansiella instrument i den kreditvärderade enheten eller i en anknuten tredje part eller har något annat direkt eller indirekt ägarintresse i denna enhet eller part.

b) Kreditbetyget har utfärdats för en kreditvärderad enhet eller anknuten tredje part som direkt eller indirekt är knuten till kreditvärderingsinstitutet genom kontroll.

c) En analytiker som deltagit i fastställandet av ett kreditbetyg eller en person som godkänt kreditbetyget är ledamot i den kreditvärderade enhetens eller anknutna tredje partens styrelse-, företagslednings- eller tillsynsorgan.

4. Ett kreditvärderingsinstitut ska inte tillhandahålla konsult- eller rådgivningstjänster till en kreditvärderad enhet eller anknuten tredje part i fråga om dennas företagsstruktur, juridiska struktur, tillgångar, skulder eller verksamheter.

Ett kreditvärderingsinstitut får tillhandahålla andra tjänster än utfärdande av kreditbetyg (nedan kallade verksamhetsanknutna tjänster ). Det ska fastställa vad det betraktar som verksamhetsanknutna tjänster. Det ska säkerställa att tillhandahållandet av verksamhetsanknutna tjänster inte medför intressekonflikter med dess kreditvärderingsverksamhet.

5. Varje kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att dess analytiker, varken formellt eller informellt, ger förslag eller rekommendationer om utformningen av strukturerade finansiella instrument för vilka institutet förväntas utfärda kreditbetyg.

6. Varje kreditvärderingsinstitut ska utforma sina rapporterings- och kommunikationsvägar så att det säkerställer att analytiker och personer som godkänner kreditbetyg är oberoende av de övriga delarna av kreditvärderingsinstitutet som arbetar för att uppnå dess affärsmässiga intressen.

7. Varje kreditvärderingsinstitut ska hålla register och verifieringskedjor över alla sina verksamheter, däribland även arkiverade avtal mellan kreditvärderingsinstitutet och kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter och alla väsentliga inslag i dialogen med dessa samt register avseende förpliktelserna i artiklarna 5–7.

8. De register och verifieringskedjor som avses i punkt 7 ska förvaras i det registrerade kreditvärderingsinstitutets lokaler under minst fem år och på begäran göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten.

Om kreditvärderingsinstitutets registrering återkallas ska registren bevaras under minst tre år.

9. Register över handlingar i vilka anges de respektive rättigheterna och skyldigheterna enligt avtal om tillhandahållande av tjänster för kreditvärderingsinstitutet och den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje parter ska bevaras minst under den tid som relationen med den enheten eller dess anknutna tredje parter varar.

Avsnitt C

Regler om anställda

1. Analytiker och andra anställda som direkt medverkar i kreditvärderingsprocessen och deras närstående enligt förteckningen i artikel 1.2 a–d i kommissionens direktiv 2004/72/EG[44] får inte köpa eller sälja eller inleda någon annan transaktion med något finansiellt instrument som emitterats, garanterats eller på annat sätt varit föremål för insatser från någon kreditvärderad enhet som hör till dem som en berörd analytiker har primärt analysansvar för med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram.

2. Ingen anställd får delta i eller på annat sätt påverka fastställandet av kreditbetyg för en viss kreditvärderad enhet om den anställde eller någon henne eller honom närstående person enligt förteckningen i artikel 1.2 a–d i direktiv 2004/72/EG

a) äger finansiella instrument i den kreditvärderade enheten med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram,

b) äger finansiella instrument i någon enhet som är anknuten till en kreditvärderad enhet, om detta ägande kan, eller allmänt uppfattas kunna, orsaka en intressekonflikt, med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram, eller

c) nyligen har varit anställd eller haft någon relation, affärsmässig eller ej, med den kreditvärderade enheten som kan, eller allmänt uppfattas kunna, orsaka en intressekonflikt.

3. Kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att anställda som direkt medverkar i kreditvärderingsprocessen

a) vidtar alla rimliga åtgärder för att skydda egendom och register i kreditvärderingsinstitutets ägo från bedrägeri, stöld eller missbruk,

b) inte utlämnar någon information om kreditbetyg eller möjliga framtida kreditbetyg som utfärdas av institutet utom till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part,

c) inte vidarebefordrar förtrolig information som anförtrotts kreditvärderingsinstitutet till anställda någon person med direkt eller indirekt anknytning till det genom kontroll, och

d) inte använder eller vidarebefordrar förtrolig information i samband med handel med finansiella instrument eller i något annat syfte förutom inom ramen för kreditvärderingsinstitutets verksamhet.

4. En anställd som medverkar direkt i kreditvärderingsprocessen för inte begära eller ta emot pengar, gåvor eller förmåner från någon som omfattas av kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet.

5. En anställd i ett kreditvärderingsinstitut som får kännedom om att en annan anställd i samma kreditvärderingsinstitut begår eller har begått en olaga handling ska omedelbart rapportera detta till den person som ansvarar för efterlevnaden av denna förordning på kreditvärderingsinstitutet.

6. Om en analytiker avslutar sin anställning och börjar en tjänst på en kreditvärderad enhet som han eller hon har medverkat i bedömningen av eller i ett finansiellt företag med vilket analytikern har haft kontakter inom ramen för sina uppgifter på kreditvärderingsinstitutet, ska kreditvärderingsinstitutet se över det arbete som analytikern utfört med anknytning till enheten i fråga under de två åren innan han eller hon lämnade institutet.

7. Anställda som medverkar direkt i kreditvärderingsprocessen får inte tillträda någon tjänst i den centrala ledningen för en kreditvärderad enhet eller anknuten tredje part innan sex månader har gått sedan kreditvärderingen.

Avsnitt D

Regler om presentationen av kreditbetyg

I. Allmänna krav

1. Varje kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att det i kreditbetyget tydligt och på framträdande plats anges namn och befattning för den analytiker som i första hand ansvarade för utarbetandet av kreditbetyget.

2. Varje kreditvärderingsinstitut ska minst säkerställa följande:

a) Alla materiella källor som använts vid utarbetandet av kreditbetyget har angetts, däribland den kreditvärderade enheten eller, i tillämpliga fall, dess anknutna tredje part tillsammans med en uppgift om huruvida kreditbetyget har meddelats den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje part och ändrats efter detta meddelande innan det distribuerades.

b) Den metod eller version av metod som huvudsakligen har använts för att fastställa kreditbetyget anges tydligt med hänvisning till en fullständig beskrivning av den. Om värderingen bygger på mer än en metod, eller om investerarna skulle kunna förledas att förbise andra viktiga aspekter av värderingen, däribland eventuella väsentliga anpassningar och avvikelser, om det endast hänvisades till den huvudsakliga metoden, ska kreditvärderingsinstitutet förklara detta förhållande i kreditbetyget och ange hur de olika metoderna eller dessa andra aspekter har beaktats vid värderingen.

c) Innebörden av varje ratingkategori och definitionen av fallissemang eller återvinning förklaras och eventuella skäliga riskvarningar anges, däribland en känslighetsanalys av de relevanta antagandena tillsammans med värderingar för såväl det minst som det mest gynnsamma scenariot.

d) Den dag då kreditbetyget först publicerades och dagen för den senaste uppdateringen ska anges tydligt på framträdande plats.

3. Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att eventuella attribut och begränsningar för kreditvärderingen anges tydligt på framträdande plats i kreditbetyget. Kreditvärderingsinstitutet ska särskilt ange på framträdande plats i varje kreditbetyg om de anser att den tillgängliga informationen om den kreditvärderade enheten har varit av tillfredsställande kvalitet och i vilken utsträckning det har kontrollerat information som har lämnats till det av den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part. Om ett kreditbetyg berör ett slag av enhet eller finansiellt instrument som det endast finns begränsade historiska uppgifter ska kreditvärderingsinstitutet på framträdande plats klargöra vilka begränsningar som gäller för värderingen.

I fall då det råder sådan brist på tillförlitliga uppgifter, då strukturen på ett nytt slag av instrument är så komplex eller då kvaliteten på den tillgängliga informationen är så otillfredsställande att man allvarligt måste ifrågasätta om kreditvärderingsinstitutet förmår att ta fram ett trovärdigt kreditbetyg, bör institutet avstå från försök till värdering eller, i tillämpliga fall, återkalla befintliga kreditbetyg.

4. När ett kreditvärderingsinstitut informerar om ett nytt kreditbetyg ska det i sina pressreleaser eller rapporter förklara vilka faktorer som i första hand legat till grund för värderingen.

Om den information som anges i punkterna 1, 2 och 3 skulle vara av alltför stora proportioner i förhållande till längden på det distribuerade kreditbetyget, ska det vara tillräckligt att tydligt på framträdande plats i kreditbetyget referera till en plats där man lätt kan få direkt tillgång till sådan information, t.ex. en direktlänk till informationen på en lämplig webbplats som kreditvärderingsinstitutet disponerar över.

II. Ytterligare krav för kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument

1. När ett kreditvärderingsinstitut värderar ett strukturerat finansiellt instrument ska det i kreditbetyget lämna information om förlust- och kassaflödesanalyser som det har utfört.

2. Kreditvärderingsinstitut ska ange nivån på den bedömning de har genomfört i fråga om de förfaranden för ”due diligence” som har utförts i fråga om de underliggande tillgångarna för strukturerade finansiella instrument. Kreditvärderingsinstituten ska ange om de har utfört någon bedömning av sådana ”due diligence”-processer, eller om de har förlitat sig på en tredje parts bedömning och ange hur resultatet av denna bedömning har påverkat kreditbetyget.

Avsnitt E

Upplysningar

I. Allmänna upplysningar

Kreditvärderingsinstitut ska i allmänhet lämna följande upplysningar:

1. Faktiska och potentiella intressekonflikter som avses i punkt 1 i avsnitt B.

2. En definition av vad kreditvärderingsinstitutet anser, respektive inte anser, vara tjänster som är anknutna till dess centrala verksamhet.

3. Kreditvärderingsinstitutets policy i fråga om offentliggörande av kreditbetyg och andra närliggande meddelanden.

4. Allmänna drag hos dess ersättningssystem.

5. Metoder, modeller och grundläggande antaganden samt materiella förändringar av dessa.

6. Alla materiella ändringar av dess praxis, förfaranden och processer

II. Periodisk information

Kreditvärderingsinstitut ska periodiskt lämna följande upplysningar:

1. Var sjätte månad: uppgifter om historiska fallissemangsandelar inom deras ratingkategorier och om huruvida dessa andelar har ändrats över tiden.

2. Årligen följande information:

a) En förteckning över de 20 största kunderna med avseende på intäkterna.

b) En förteckning över de av kreditvärderingsinstitutets kunder vilkas bidrag till takten i tillväxten av dess intäkter under föregående räkenskapsår översteg tillväxttakten för kreditvärderingsinstitutets totala intäkter under det året med en faktor som överstiger 1,5. Sådana kunder ska endast tas upp i förteckningen om de under året stod för mer än 0,25 % av kreditvärderingsinstitutets totala världsomspännande intäkter.

Vid tillämpningen av första stycket ska med kund avses ett bolag och dess dotterbolag samt anknutna bolag i vilka bolaget har innehav på minst 20 % och varje annan enhet för vilken det har förhandlat fram en strukturering av en obligation för en kunds räkning, varvid en avgift betalades, direkt eller indirekt, till kreditvärderingsinstitutet för värdering av obligationen.

III. Rapport om institutets interna organisation

Kreditvärderingsinstitut ska årligen lämna följande upplysningar:

1. Närmare uppgifter om kreditvärderingsinstitutets rättsliga form och om ägarförhållandet, däribland information om innehav enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG[45].

2. En beskrivning av det interna kvalitetskontrollsystemet.

3. Statistiska uppgifter om personaltilldelningen för nya kreditbetyg, översyn av kreditbetyg, bedömning av metoder eller modeller samt företagsledning.

4. En beskrivning av institutets policy för registrering av kreditbetyg.

5. Resultatet av den årliga interna översynen av iakttagandet av kravet på oberoende.

6. En beskrivning av policyn för rotation av lednings- och analysuppgifter.

7. Finansiell information om institutets intäkter uppdelade på arvoden för kreditvärderings- respektive icke-kreditvärderingstjänster med en omfattande beskrivning av dessa båda slag av tjänster.

8. En årsberättelse om företagsstyrningen enligt artikel 46a.1 i rådets direktiv 78/660/EEG[46]. I denna årsberättelse ska kreditvärderingsinstitutet lämna den information som avses i artikel 46a.1 d i det direktivet, oavsett om det omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG[47] eller ej.

BILAGA II

Upplysningar som ska lämnas i registreringsansökan

1. Kreditvärderingsinstitutets fullständiga namn och adress till dess stadgeenliga säte inom gemenskapen.

2. Namn på en kontaktperson med kontaktuppgifter.

3. Organisationsform.

4. Den kategori av kreditbetyg för vilken kreditvärderingsinstitutet ansöker om registrering.

5. Beskrivning av de förfaranden och metoder som används för att utfärda och bevaka kreditbetyg.

6. Program och förfaranden för att påvisa och hantera intressekonflikter.

7. Information om anställda.

8. Ersättningsformer.

9. Verksamhetsanknutna tjänster.

10. Verksamhetsprogram, inbegripet uppgift om var de viktigaste affärsverksamheterna avses utföras med uppgift om vilket slag av verksamhet som planeras.

[1] Meddelande från kommissionen om kreditvärderingsinstitut, EUT C 59, 11.3.2006, p. 2 (http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2006:059:0002:0006:SV:PDF).

[2] ”Code of conduct fundamentals for CRAs” (reviderad i maj 2008) http://www.iosco.org/library/pubdocs/pdf/IOSCOPD271.pdf.

[3] CESR är en oberoende rådgivande grupp med företrädare för de nationella tillsynsmyndigheterna för värdepappersmarknaderna inom EU som ger vägledning åt Europeiska kommissionen. Se kommissionens beslut 2001/527/EG av den 6 juni 2001 om inrättande av en europeisk värdepapperstillsynskommitté (EGT L 191, 13.7.2001, s. 43). CESR har till uppgift att främja samordningen mellan tillsynsmyndigheterna och ge vägledning åt Europeiska kommissionen samt se till att gemenskapslagstiftningen genomförs alltmer konsekvent och utan onödig tidsutdräkt i medlemsstaterna.

[4] http://www.consilium.europa.eu/ueDocs/cms_Data/docs/pressData/en/ecofin/96375.pdf.

[5] ESME är ett av kommissionens rådgivande organ bestående av praktiskt verksamma och experter på värdepappersområdet. Den inrättades av kommissionen i april 2006 och regleras genom kommissionens beslut 2006/288/EG av den 30 mars 2006 om inrättandet av en expertgrupp för de europeiska [värdepappers]marknaderna som ska ge juridiska och ekonomiska råd om tillämpningen av EU:s [värdepappers]direktiv (EUT L 106, 19.4.2006, s. 14).

[6] Code of conduct fundamentals for CRAs (reviderad i maj 2008)http://www.iosco.org/library/pubdocs/pdf/IOSCOPD271.pdf.

[7] Report of the FSF on Enhancing Market and Institutional Resilience , 7 april 2008 http://www.fsforum.org/publications/r_0804.pdf.

[8] CGFS Papers nr 32: ”Ratings in structured finance: What went wrong and what can be done to address shortcomings?”, juli 2008, http://www.bis.org/publ/cgfs32.pdf?noframes=1.

[9] Standard and Poor’s har t.ex. lagt fram en plan som omfattar åtgärder som tillsättande av en ombudsman för intressenterna, en årlig offentlig översyn av företagsstyrningsmetoderna, utförd av ett oberoende bolag, och roterande kundunderlag för analytikerna. Moody’s har vidtagit åtgärder för att höja kvaliteten på de uppgifter som används i kreditvärderingsprocessen. Fitch har bildat en särskild avdelning för sin icke-värderande verksamhet och ändrat formerna för sin behandling av strukturerade finansiella produkter för att säkerställa objektivitet och konsekvens i översynen av värderingarna.

[10] Den amerikanska lagen om reformen på kreditvärderingsområdet, ”Credit Rating Agency Reform Act”, från 2006 trädde i kraft den 27 juni 2007. Därigenom infördes rättsregler för registrering av erkända institut (s.k. NRSRO = ”Nationally Recognized Statistical Rating Organizations”).

[11] Kommissionens direktiv 2003/125/EG av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller skyldigheten att presentera investeringsrekommendationer sakligt och att uppge intressekonflikter (EUT L 339, 24.12.2003, s. 73).

[12] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.

[13] Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1).

[14] CEBS riktlinjer om erkännande av externa kreditvärderingsinstitut av den 20 januari 2006 finns på http://www.c-ebs.org/formupload/41/413b2513-5084-4293-a386-16385b80411d.pdf.

[15] http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2008/securities_agencies_en.htm.

[16] Sammanlagt inkom 82 svar. Svaren har publicerats påhttp://circa.europa.eu/Public/irc/markt/markt_consultations/library?l=/financial_services/credit_agencies&vm=detailed&sb=Title.

[17] I vilken utsträckning åtgärden uppfyller målen i avsnitt 1.1.

[18] Intressenternas förvissning om hur reglerna kommer att tillämpas.

[19] I vilken utsträckning samma krav gäller i alla medlemsstater i de rättsliga ramarna för kreditvärderingsinstitutens verksamhet.

[20] I vilken utsträckning respektive alternativ underlättar kreditvärderingsinstitutens arbete i olika medlemsstater. Graden av flexibilitet påverkar också kreditvärderingsinstitutens kostnader.

[21] Se artikel 4.5.

[22] Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23), ändrat genom rådets beslut 2006/512/EG av den 17 juli 2006 (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

[23] EUT C , , s. .

[24] EUT C , , s. .

[25] EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.

[26] EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

[27] EUT C 59, 11.3.2006, s. 2.

[28] EUT L 52, 25.2.2005, s. 51.

[29] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

[30] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

[31] EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

[32] EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.

[33] EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.

[34] EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

[35] [ Omarbetning]

[36] EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.

[37] EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

[38] EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

[39] EUT L 339, 24.12.2003, s. 73.

[40] EUT L 3, 7.1.2004, s. 28.

[41] EUT L 3, 7.1.2004, s. 30.

[42] EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.

[43] EUT L 241, 2.9.2006, s. 26.

[44] EUT L 162, 30.4.2004, s. 70.

[45] EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

[46] EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

[47] EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.