52008PC0324

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 4.6.2008

KOM(2008) 324 slutlig

2008/0112 (CNS)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder

(framlagt av kommissionen) {SEC(2008)1977}{SEC(2008)1978}

MOTIVERING

1) Bakgrund

- Motiv och syfte

Syftet med detta förslag är att förenkla den nuvarande lagstiftningen om bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder genom att ersätta

- rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer[1], och

- rådets förordning (EG) nr 2549/2000 av den 17 november 2000 om fastställande av ytterligare tekniska åtgärder för torskbeståndets återhämtning i Irländska sjön (ICES-område VIIa)[2].

I rådets förordning 850/98 fastställs de tekniska åtgärder för bevarande av fiskebestånd genom att skydda unga exemplar av marina organismer som nu gäller i gemenskapsvatten utanför Östersjön, Svarta havet och Medelhavet. I de tekniska åtgärderna anges maskstorlekar och andra aspekter av strukturen på fiskeredskap, begränsningar eller förbud under vissa tidsperioder och i vissa områden för de angivna typerna av fiske, samt minsta landningsstorlek för marina organismer.

Under 2002 års reform av den gemensamma fiskeripolitiken kom kommissionen och rådet överens om att gradvis införa återhämtnings-, förvaltnings- och långsiktiga planer för fiskeresurser av intresse för gemenskapen. Sådana planer har upprättas för de flesta torskbestånden i gemenskapens vatten, två bestånd av kummel, två bestånd av havskräfta, två bestånd av tunga och bestånd av rödspätta och tunga i Nordsjön, vilket inneburit att villkoren i förordning (EG) nr 850/98 har ändrats eller utökats.

Dessutom har förordning 850/98 varit föremål för tio ändringsförordningar som inte alltid har berört långsiktiga planer.

Alla dessa reviderade tekniska åtgärder bör föras samman i ett enda paket med tekniska åtgärder. Det finns flera mål med detta paket med tekniska åtgärder. Ett viktigt mål är skyddet av ungfisk, där bestämmelserna har utformats för att minska fångsten av ungfisk. Detta kan ske t.ex. genom åtgärder för att förbättra fiskeredskapens selektivitet eller genom fastställande av fredningstider/fredningsområden. Andra åtgärder syftar till att skydda vissa arter eller ekosystem genom att begränsa fiskeansträngningen, exempelvis genom fredning. Lämpliga tekniska åtgärder som återspeglar behovet av att minska den mängd fisk som kastas överbord (utkast) finns också med.

Tekniska åtgärder bör dessutom anpassas till inrättandet av regionala rådgivande nämnder (RAC) genom rådets beslut av den 19 juli 2004 om inrättande av regionala rådgivande nämnder inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken[3]. Det bör skapas balans mellan åtgärder som gäller allmänt för alla områden och åtgärder som gäller särskilt för de som omfattas av regionala rådgivande nämnder eller i vatten utanför de franska departementen Guyanas, Martiniques, Guadeloupes och Reunions kuster och som lyder under Frankrikes överhöghet eller jurisdiktion.

Strukturen på den föreslagna förordningen är därför en rådsförordning baserad på artikel 37 i EG-fördraget som inbegriper alla gemensamma permanenta åtgärder för alla områden, dvs. de vägledande principerna. De åtgärder som gäller för varje RAC-område eller vattnen utanför de franska departementen Guyanas, Martiniques, Guadeloupes och Reunions kuster och som lyder under Frankrikes överhöghet eller jurisdiktion, dvs. rent tekniska aspekter av regional karaktär, bör genomföras senare genom separata kommissionsförordningar via förvaltningskommittéförfarandet, på grundval av rådsförordningen.

Av procedurtekniska skäl och tidsskäl kräver detta att rådsförordningen antas innan de regionala kommissionsförordningarna kan antas.

Allmän bakgrund

I juni 2004 lade kommissionen, på initiativ av det irländska ordförandeskapet, fram ett meddelande till rådet och Europaparlamentet – Miljövänligare fiskemetoder: de tekniska bevarandeåtgärdernas roll[4]. Därefter antog rådet slutsatser den 21 juni 2004 i vilka rådet uppmanade kommissionen att lägga fram ett nytt förslag om tekniska åtgärder i Atlanten, som skulle ersätta rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer[5].

Enligt handlingsplan 2006–2008 för förenkling och förbättring av den gemensamma fiskeripolitiken[6] ska man först och främst förenkla lagstiftningen som rör åtgärder för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder, och som för närvarande finns i förordning (EG) nr 850/98, efter att ha rådfrågat medlemsstaterna och branschen.

Förenkling är en av de viktigaste målsättningarna med den föreslagna förordningen som beaktar synpunkter från rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och handlingsplanens intressenter (rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk (ACFA) och de regionala rådgivande nämnderna).

Med utgångspunkt i ett icke-officiellt dokument om framtida tekniska åtgärder i Atlanten rådfrågade kommissionen både berörda RAC[7] under 2006 och ACFA i september 2005.

Syftet med förslaget är inte att ändra ambitionsnivån för de tekniska bevarandeåtgärderna genom att t.ex. byta till större maskstorlek. Kommissionen anser visserligen att fiskeredskapen måste bli mer selektiva om fisket ska kunna bedrivas på ett hållbart sätt, särskilt för fiske efter bottenlevande arter, men prioriterar ändå i första hand förenkling och förtydligande av reglerna. Selektiviteten kommer att förbättras gradvis genom att reglerna ändras, samtidigt som bevarandet för gemenskapens fiskbestånd förbättras genom andra bevarandeåtgärder, t.ex. fleråriga planer.

Alla bestämmelser måste vara enkla, förståeliga och möjliga att kontrollera, och de måste ge positiva effekter som leder till ökat bevarande av arterna, skydd för de marina livsmiljöerna eller minskade utkast.

Förslaget gäller för yrkes- och fritidsfiske i alla EU:s vatten, utom Medelhavet, Östersjön, Svarta havet och fisken efter bestånd av långvandrande arter, eftersom det i dessa fall finns särskilda bestämmelser. Förslaget samlar de flesta tekniska åtgärder som nu finns i olika gemenskapsförordningar för Atlanten och Nordsjön, men några åtgärder kommer fortfarande att finnas i separata rättsakter[8].

Harmonisering/regionalisering

Kommissionen anser att en regional strategi är att föredra, eftersom det på så sätt blir lättare för intressenterna att delta i processen. Det är av yttersta vikt att intressenterna deltar i processen, eftersom de då binder upp sig till att vidta åtgärderna. Därigenom kommer sannolikt en högre grad av efterlevnad att uppnås. En sådan regionalisering innebär inte att de tekniska åtgärderna återgår till att bli en nationell fråga.

Förordningen kommer inte att rucka på balansen mellan gemenskapens respektive medlemsstaternas behörighet enligt rådets förordning (EG) nr 2371/2002.

Vägledande principer kontra tekniska eller regionala regler

Den föreslagna rådsförordningen är inriktad på åtgärder som torde bli permanenta. Den bör emellertid också innehålla förfaranden för eventuella snabba ändringar av åtgärder och mycket tekniska åtgärder. När det gäller de senare bör det enligt förordningen tillämpas ett förfarande för antagande av nya bestämmelser genom kommittéförfarandet. Syftet med denna strategi är att tillmötesgå medlemsstaternas önskan om att begränsa eller avskaffa de tillfälliga tekniska åtgärderna i den årliga TAC- och kvotförordningen, samtidigt som man tar hänsyn till att de tekniska åtgärderna ofta måste antas mycket snabbt.

Utvärdering

Både för medlemsstaterna, Europaparlamentet och intressenterna är det viktigt att konsekvenserna av genomförandet av de tekniska åtgärderna bedöms både före och efter genomförandet. Många bestämmelser i förordning (EG) nr 850/98 har aldrig blivit utvärderade med avseende på deras effektivitet, utan har fortsatt att gälla oavsett vilket värde de har haft för bevarandet.

En grundläggande princip är att åtgärderna i denna förordning bör utvärderas efter en viss tid för att på nytt bedöma behovet av dem. Kommissionen kommer också att arbeta efter principen att varje gång nya och omfattande åtgärder föreslås (som betydande ökningar av maskstorleken) ska kommissionen göra en förhandsbedömning av troliga effekter, om det finns tillräckliga underlag för detta.

- Gällande bestämmelser

Rådets förordning (EG) nr 850/98 inklusive senare ändringar.

Rådets förordning (EG) nr 2549/2000.

- Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Förslaget tjänar den gemensamma fiskeripolitikens syften.

2) Samråd med berörda parter och konsekvensanalys

- Samråd med berörda parter

Kommissionens avdelningar har utarbetat två icke-officiella dokument med kommissionens förslag när det gäller översyn, kodifiering och förenkling av förordning (EG) nr 850/98. Förslaget grundar sig på omfattande samråd med medlemsstaterna samt med företrädare för intressenter i RAC för Nordsjön, RAC för nordvästliga vatten och RAC för sydvästliga vatten.

Bland de som rådfrågades rådde allmän enighet om att det fanns ett behov av förenkling och harmonisering, men också om att man borde ta hänsyn till fiskets regionala karaktär och införa en metod som är baserad på fisket, samt slå samman alla tekniska åtgärder i en enda förordning. Det framfördes också att det fanns behov av förtydliganden och av att förbättra selektiviteten hos fiskeredskap för bottentrålfiske. Alla dessa synpunkter har beaktats i förslaget.

Extern experthjälp

Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) har lämnat rekommendationer om fredningsområden[9] och om inverkan av de huvudfaktorer som påverkar lyftets selektivitet[10]. Experter på redskapsteknik sammanträdde inom ramen för det bilaterala fiskeavtalet mellan EU och Norge för att diskutera selektiviteten i Nordsjön[11].

Rapporten från ICES-FAO:s arbetsgrupp om fiskteknik och fiskbeteende (WGFTFB) i EU-förordningar om tekniska åtgärder har beaktats[12].

Ett möte med sakkunniga inom nättillverkning om tekniska åtgärder hölls i Bryssel den 3 juli 2007.

Konsekvensanalys

Kommissionen har gjort en konsekvensanalys av förslaget med en rapport som kommer att läggas ut på webbplatsen för Europeiska kommissionens generaldirektorat för havsfrågor och fiske.

Förenkling är ett av huvudsyftena med den nya föreslagna förordningen. De särskilda målen är följande:

- Att samla alla reviderade villkor och ändringar i ett samlat paket med tekniska åtgärder som är lätta att förstå, kontrollera och genomdriva.

- Att skapa balans mellan åtgärder som gäller allmänt för alla områden och åtgärder som gäller särskilt för de områden som definieras som områden som omfattas av regionala rådgivande nämnder.

Syftet med förslaget är inte att göra en genomgripande ändring av lagstiftningens innehåll utan att ändra lagstiftningstekniken och därför torde de miljömässiga, sociala och ekonomiska effekterna vara små.

I konsekvensanalysen beaktades följande alternativ och förslaget motsvarar det tredje alternativet:

- Status quo: Med detta alternativ görs inga särskilda ansträngningar för att i nuläget förenkla eller ändra lagstiftningen om tekniska åtgärder för Atlanten och Nordsjön, utan fiskeriförvaltningen fortsätter i dess nuvarande form. Detta alternativ har redan diskuterats i rådet, som drog slutsatsen att det behövdes ett nytt förslag och uppmanade kommissionen att efter att ha rådfrågat intressenterna lägga fram ett förslag till en ny förordning om tekniska bevarandeåtgärder.

- Enbart förenkling: Med detta alternativ skulle de tekniska åtgärderna förenklas och harmoniseras överlag, utan hänsyn till regionala eller andra särskilda aspekter. Att inte anpassa åtgärderna till särskilda lokala behov eller använda sig av en s.k. bottom-up approach leder inte till någon förbättring av de tekniska åtgärdernas effektivitet. Främjar man inte miljövänliga fiskemetoder, dvs. politiken för utkast, motverkar man genom ett sådant förslag kommissionens handlingsplan 2006–2008 för att förbättra den gemensamma fiskeripolitiken. Därför har detta alternativ avfärdats och inte analyserats vidare.

- Förenkling och regionalisering: Med detta alternativ föreslås ett nytt lagstiftningspaket som inte bara förenklar nuvarande komplicerade regler utan också inför särskilda bestämmelser för varje RAC-område som återspeglar regionala skillnader. Lagförslaget är ett svar på rådets begäran att se över reglerna för de tekniska åtgärderna i syfte att förenkla dem och anpassa dem till de regionala behoven för att öka deras effektivitet. Ett övergripande och sammanhängande paket med rätt balans mellan åtgärder som gäller allmänt för alla områden och åtgärder som är specifika för vissa RAC-områden föreslås, nämligen en samlad rådsförordning med allmänna riktlinjer och bestämmelser och kompletterande kommissionsförordningar med särskilda tekniska bestämmelser för varje RAC-område. En sådan översyn av de tekniska åtgärderna ligger i linje med kommissionens handlingsplan 2006–2008 för förenkling och förbättring av den gemensamma fiskeripolitiken.

3) Rättsliga aspekter

- Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Rådets förordning (EG) nr 850/98 upphör att gälla och ersätts och rådets förordning (EG) nr 2549/2000 upphör att gälla.

- Rättslig grund

Artikel 37 i EG-fördraget.

- Subsidiaritetsprincipen

Detta förslag omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken, där gemenskapen är ensam behörig. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.

- Proportionalitetsprincipen

Enligt artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken[13] ska den gemensamma fiskeripolitiken se till att de levande akvatiska resurserna utnyttjas på ett hållbart sätt med avseende på ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter. I detta syfte ska gemenskapen tillämpa försiktighetsmetoden genom att vidta åtgärder för att skydda och bevara levande akvatiska resurser, arbeta för ett hållbart utnyttjande av dem samt minimera fiskeverksamhetens påverkan på de marina ekosystemen.

Enligt artikel 4.1 i förordning (EG) nr 2371/2002 ska rådet för att uppnå detta mål införa gemenskapsbestämmelser för tillträde till vatten och resurser och för hållbar fiskeverksamhet.

I artikel 4.2 g i förordning (EG) nr 2371/2002 föreskrivs vidare att dessa åtgärder kan omfatta bland annat åtgärder för varje bestånd eller grupp av bestånd för att begränsa fiskeridödligheten och fiskets inverkan på miljön genom att anta tekniska åtgärder.

Eftersom förslaget tjänar den gemensamma fiskeripolitikens syften anses den överensstämma med proportionalitetsprincipen.

- Val av regleringsform

Föreslagen regleringsform: Rådets förordning

Övriga regleringsformer skulle vara olämpliga av följande skäl: Förslaget avser ersättande och upphävande av en rådsförordning.

4) Budgetkonsekvenser

Förslaget påverkar inte gemenskapens budget.

2008/0112 (CNS)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag[14],

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[15],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[16],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[17], och

av följande skäl:

(1) I förordning (EG) nr 850/98[18] fastställs vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna.

(2) I sina slutsatser från juni 2004 om främjande av mer miljövänliga fiskemetoder rekommenderar rådet en översyn av de tekniska åtgärderna för Atlanten och Nordsjön i syfte att förenkla dem och ta hänsyn till regionala variationer. Rådet uppmanade kommissionen att efter samråd med näringen lägga fram ett förenklat förslag till tekniska åtgärder.

(3) I sitt meddelande från juni 2004[19] kom kommissionen med förslag på hur gemenskapen kan främja användningen av miljövänliga fiskemetoder ytterligare, i synnerhet genom tekniska bevarandeåtgärder, och samtidigt beakta behovet av jämvikt mellan miljömålen och de ekonomiska målen. Användningen av sådana fiskemetoder bör beaktas.

(4) I april 2006 godkände rådet kommissionens handlingsplan för förenklad gemenskapslagstiftning. Mot bakgrund av slutsatserna av handlingsplanen bör alla tekniska åtgärder, som är spridda i olika förordningar, däribland i den årliga förordningen om fiskemöjligheterna och i återhämtningsplanerna för vissa bestånd, samlas i en förordning.

(5) I den förordningen bör det fastställas tekniska åtgärder för nordöstra Atlanten, östra Centralatlanten och i alla vatten längs de franska departementen Guyanas, Martiniques, Guadeloupes och Reunions kuster som lyder under enbart Frankrikes jurisdiktion eftersom tekniska åtgärder för Östersjön och Medelhavet fastställs i rådets förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund, om ändring av förordning (EG) nr 1434/98 och om upphävande av förordning (EG) nr 88/98[20] respektive rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94[21].

(6) De tekniska åtgärderna bör anpassas till den nya gemensamma fiskeripolitik som antogs 2002, särskilt beträffande inrättandet av regionala rådgivande nämnder (RAC) genom rådets beslut av den 19 juli 2004 om inrättande av regionala rådgivande nämnder inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken[22] och med hänsyn till miljöaspekter, till exempel skyddet av marina livsmiljöer och minskade utkast av fisk.

(7) Anpassningen av de tekniska bevarandeåtgärderna till mångfalden av fisken bör avvägas mot behovet av enhetliga regler som är lätta att tillämpa. Likaså bör man finna en balans mellan åtgärder som gäller allmänt för alla områden och åtgärder som gäller särskilt för de områden som omfattas av regionala rådgivande nämnder.

(8) I artikel 174 i fördraget fastställs principen om att miljöskyddskrav ska integreras i alla gemenskapsåtgärder, särskilt mot bakgrund av försiktighetsprincipen.

(9) Arbetet med att fullgöra åtagandet att utveckla icke-destruktiva fiskemetoder, i enlighet med rekommendationen från världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002, bör fortsätta.

(10) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör utvärderas efter en viss tid för att göra en ny bedömning av om de är effektiva och motiverade.

(11) I rådets direktiv 92/43/EEG anges bestämmelser om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Några av de arter av marina organismer som omfattas av den här förordningens tillämpningsområde är skyddade enligt kraven i det direktivet.

(12) I syfte att säkerställa att de marina biologiska resurserna skyddas och att fiskeresurserna utnyttjas på ett balanserat sätt i både yrkesfiskarnas och konsumenternas intresse, bör beslut fattas om tekniska åtgärder för bevarande, där det bl.a. anges maskstorlekar och kombinationer av sådana som lämpar sig för fångst av vissa arter och andra egenskaper hos fiskeredskap, samt minsta storlek för marina organismer, liksom begränsningar när det gäller fiske i vissa områden och under vissa tidsperioder samt med vissa typer av redskap och utrustning.

(13) Det bör anges hur storleken på marina organismer ska mätas.

(14) För att inte hindra vetenskaplig forskning eller utsättning och flyttning av fisk bör denna förordning inte gälla för förfaranden som kan vara nödvändiga för sådan verksamhet.

(15) Ett fartyg måste omedelbart förflytta sig till ett annat område när största tillåtna bifångst överskrids.

(16) Dimensioner och nedsänkningstid samt djup bör fastställas för vissa passiva redskap.

(17) Om bevarandet är utsatt för ett allvarligt hot bör kommissionen och medlemsstaterna bemyndigas att vidta lämpliga tillfälliga åtgärder som ska genomföras i realtid.

(18) Ytterligare nationella åtgärder av rent lokal karaktär får behållas eller antas i överensstämmelse med den gemensamma fiskeripolitiken.

(19) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning, inklusive särskilda bestämmelser för varje område som omfattas av en regional rådgivande nämnd, bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[23].

(20) På grund av de många och omfattande ändringarna av reglerna bör förordning (EG) nr 850/98 upphävas och ersättas med en ny förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Tillämpningsområde

Denna förordning ska tillämpas på

a) fiske efter, behållande ombord, omlastning och landning av fiskeresurser, där sådan verksamhet bedrivs

i) i gemenskapens vatten i de fiskezoner och vatten som avses i artikel 2,

ii) av gemenskapens fiskefartyg i icke-gemenskapsvatten i de fiskezoner som avses i artikel 2.1,

iii) av medlemsstaternas medborgare i icke-gemenskapsvatten i de fiskezoner som avses i artikel 2.1 utan att det påverkar flaggstatens huvudansvar,

b) lagring, försäljning, utställning eller utbjudning till försäljning av fiskeprodukter som fångats i de fiskezoner och vatten som avses i artikel 2,

c) import av fiskeprodukter som fångats utanför de fiskezoner och vatten som avses i artikel 2 eller som fångats varsomhelst av ett tredjelands fartyg med beaktande av bestämmelserna i artikel 4.

Artikel 2

Definition av fiskezoner

1. Denna förordning ska gälla för följande fiskezoner när de ingår i ett av de områden som anges i artikel 2.1 c–f i beslut 585/2004/EG:

a) De ICES-områden (Internationella havsforskningsrådet) som definieras i förordning (EEG) nr 3880/91[24].

b) De CECAF-områden (östra Centralatlanten eller FAO:s stora fiskeområde 34) 34.1.1, 34.1.2 och 34.2.0 (vattnen runt Madeira och Kanarieöarna) som definieras i rådets förordning (EG) nr 2597/95[25].

2. Denna förordning ska tillämpas på alla vatten längs de franska departementen Guyanas, Martiniques, Guadeloupes och Reunions kuster som lyder under Frankrikes suveränitet eller jurisdiktion.

Artikel 3

Övriga definitioner

I denna förordning ska följande definitioner gälla utöver definitionerna i artikel 3 i förordning (EG) nr 2371/2002:

a) trålredskap : redskap som aktivt bogseras av ett eller flera fiskefartyg och som består av ett nät som har en kon- eller pyramidformad kropp (trålkropp) som är sluten baktill med ett lyft.

b) bomtrål : en bottentrål som hålls öppen av en tvärgående bom.

c) snurrevad : ett redskap som bogseras och sätts ut runt fiskstimmet från ett fartyg med hjälp av två långa rep (snurretåg) som är utformade för att fösa fisken mot vadens öppning. Redskapet, som består av nät och liknar en bottentrål i form och storlek, har två långa vingar, en kropp och ett lyft.

d) släpredskap : trålar, snurrevadar och liknande redskap med en kon- eller pyramidformad kropp som är sluten baktill med en snörplina (lyft) eller med två långa vingar, en kropp och ett lyft, och som aktivt flyttas i vattnet.

e) lyft : de bakre åtta metrarna av släpredskapet mätt från bottenstroppen när maskstorleken är 80 mm eller mer och de bakre 20 metrarna av släpredskapet mätt från bottenstroppen när maskstorleken är mindre än 80 mm.

f) förstärkande nätkasse : ett cylinderformat nät som helt och hållet omger lyftet på en trål och som kan vara fäst vid lyftet på ett antal fästpunkter. Nätkassen ska ha minst samma dimensioner (längd och bredd) som den del av lyftet vid vilken den är fäst.

g) ringformig stropp : ett rep som omger lyftet eller den förstärkande nätkassen och som är fäst vid den.

h) lyftstropp : ett rep som omger lyftet eller i förekommande fall den förstärkande nätkassen och som är fäst vid den.

i) stågarn : ett nätredskap som består av ett enda nätstycke som står vertikalt i vattnet med flöten och vikter. Det fångar levande akvatiska organismer som snärjer in sig eller fastnar i det.

j) grimgarn : ett nätredskap som består av två eller flera nätstycken som alla hänger parallellt på en enda huvudlina.

k) nedsänkningstid : tiden från den tidpunkt då näten först läggs i vattnet till den tidpunkt då näten helt och hållet halats ombord på fiskefartyget.

l) kustmedlemsstat : den medlemsstat som utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion över de vatten i vilka fiskeverksamheten bedrivs.

KAPITEL II

GEMENSAMMA PERMANENTA ÅTGÄRDER FÖR ALLA OMRÅDEN

Avsnitt 1

MINSTA LANDNINGSSTORLEK

Artikel 4

Minsta landningsstorlek för levande akvatiska resurser

1. En levande akvatisk resurs är undermålig om den är mindre än den minsta landningsstorlek som anges i bilaga I för den berörda arten.

2. Undermåliga levande akvatiska resurser får inte behållas ombord eller lastas om, landas, transporteras, lagras, säljas, ställas ut eller utbjudas till försäljning, utan måste omedelbart kastas överbord.

3. Genom undantag från punkt 2 får undermålig sardin, ansjovis, taggmakrill eller makrill som har fångats för att användas som levande agn behållas ombord, förutsatt att de bevaras i levande tillstånd.

4. Mätningen av storleken på marina organismer ska utföras i enlighet med bestämmelserna i bilaga II.

Avsnitt 2

FISKEREDSKAP

Artikel 5

Regeln om ett nätredskap

Det är förbjudet att vid fiskeresa medföra ombord kombinationer av nätredskap med mer än en maskstorlek.

Artikel 6

Släpredskap

1. Det är förbjudet att använda anordningar som hindrar passage genom maskorna eller på annat sätt minskar maskstorleken i övre halvan av lyftet.

2. Genom undantag från punkt 1 är det tillåtet att

a) vid fiske med släpredskap med en maskstorlek som är mindre än 80 mm, på utsidan av lyftet fästa en förstärkande nätkasse; maskstorleken i den förstärkande nätkassen ska vara minst dubbelt så stor som maskstorleken i lyftet,

b) på utsidan av någon del av lyftet fästa en sensor som mäter fångstvolymen,

c) fästa ringformiga stroppar och en lyftstropp på utsidan av lyftet,

d) fästa flöten i lyftets båda sidsömmar.

3. Det är förbjudet att använda

a) lyft där antalet lika stora maskor runt någon omkrets i lyftet ökar från den främre till den bakre delen. Detta förbud gäller inte den del av lyftet där det satts in en godkänd selektiv anordning.

b) lyft med en maskstorlek som är 80 mm eller större, där någon av maskorna inte är kvadratiska och stolpraderna inte är ungefär lika långa.

c) lyft där den övre halvan i sin utsträckta längd inte är ungefär densamma som den nedre halvan i dess utsträckta längd.

d) släpredskap med en maskstorlek som är 80 mm eller större och med fler än 100 öppna maskor och mindre än 40 öppna maskor i någon omkrets av lyftet, icke inbegripet sömförstärkningslinor eller sömmar.

e) lyft med en maskstorlek som är 80 mm eller större och som inte är konstruerat av

i) nätmaterial bestående av enkeltrådigt garn med en trådtjocklek på mer än 8 mm, eller

ii) nätmaterial bestående av dubbeltrådigt garn med en trådtjocklek på mer än 5 mm.

4. Genom undantag från punkterna 2 a, 3 b, 3 d och 3 e ska maskstorleken 80 mm ersättas med 60 mm vid fiske i ICES-områdena VIII, IX och X.

Artikel 7

Bomtrålar

1. Det är förbjudet för fartyg att ha ombord eller använda bomtrål med en maskstorlek som är mindre än 120 mm och större än eller lika med 80 mm, utom om hela övre halvan av den bakre delen av ett sådant nät består av en panel med ett nätstycke där ingen enskild maska har en maskstorlek som är mindre än 180 mm. Panelens längd ska vara lika med eller större än halva bomlängden. Panelen ska vara fäst direkt på överteln eller på högst tre rader nätmaterial, oavsett maskstorlek, som är fäst direkt på överteln.

2. Det är förbjudet för fartyg att ha ombord eller använda bomtrål vars bomlängd, eller bomtrålar vilkas totala bomlängd, uppmätt som summan av längden på varje bom, överstiger 24 meter eller kan förlängas till mer än 24 meter. Bomlängden ska mätas mellan dess yttersta punkter, inbegripet alla riggtillbehör.

Artikel 8

Nät och grimgarn

1. Gemenskapsfartyg får inte använda nät och grimgarn vid en position där det karterade vattendjupet är större än 200 meter.

2. Nedsänkningstiden för nät och grimgarn får inte överstiga 48 timmar.

3. Det är förbjudet att vid fiske med nät och grimgarn använda nät som är längre än 50 km.

Artikel 9

Särskilda bestämmelser för vissa nät

1. Genom undantag från artikel 8 är det tillåtet att använda nät med en maskstorlek som är 120 mm eller större, men mindre än 150 mm norr om 48°N eller med en maskstorlek som är 100 mm eller större, men mindre än 130 mm söder om 48°N i vatten där det karterade vattendjupet är mindre än 600 meter, under förutsättning att de inte är mer än 100 maskor djupa, har ett utförningsförhållande på minst 0,5 och är försett med flöten eller motsvarande flytelement. Nätet får vara högst fem nautiska mil långt och den totala längden på samtliga nät som sätts ut samtidigt får inte vara längre än 25 km per fartyg. Nedsänkningstiden får vara högst 24 timmar.

2. Genom undantag från artikel 8 är det tillåtet att använda nät med en maskstorlek på 250 mm eller större i vatten där det karterade vattendjupet är mindre än 600 meter, under förutsättning att de inte är mer än 15 maskor djupa, har ett utförningsförhållande på minst 0,33 och inte är försedda med flöten eller andra flytelement. Nätet får vara högst 10 km långt. Den totala längden på samtliga nät som sätts ut samtidigt får inte vara längre än 100 km per fartyg. Nedsänkningstiden får vara högst 72 timmar.

3. Kvantiteten hajar som behålls ombord av något fartyg som använder de nät som avses i punkt 2 får vara högst 5 procent i levande vikt av den totala kvantiteten marina organismer som behålls ombord.

Avsnitt 3

ÅTGÄRDER FÖR ATT MINSKA UTKAST

Artikel 10

Förflyttning i realtid till ett annat område när största tillåtna bifångst överskrids

1. Om den mängd undermålig fisk som fångas överstiger 10 procent av den totala fångstmängden i ett drag, ska fartyget flytta sig minst fem nautiska mil från den position där det tidigare draget skedde, innan det fortsätter att fiska.

2. Om de lägsta eller högsta procentsatserna för målarter, utom undermålig fisk av målarter, som får fångas med de olika maskstorlekar som är tillåtna för den arten och som behålls ombord, i ett drag inte har överensstämt med de procentsatser som fastställs i de närmare föreskrifter som antas i enlighet med artikel 22, ska fartyget omedelbart flytta minst tio nautiska mil från den position där det tidigare draget skedde och vid nästa drag hålla ett avstånd på minst tio nautiska mil från den position där det tidigare draget skedde.

Artikel 11

Begränsningar av användningen av automatisk sorteringsutrustning

1. Det är förbjudet att ombord på ett fiskefartyg medföra eller använda utrustning för automatisk storlekssortering av sill ( Clupea harengus), makrill ( Scomber scombrus ) eller taggmakrill ( Trachurus spp . ).

2. Genom undantag från punkt 1 är det dock tillåtet att medföra och använda sådan utrustning under förutsättning att

a) hela den fångst som lagligen får behållas ombord förvaras i fruset tillstånd, den sorterade fisken omedelbart fryses efter sorteringen och ingen sorterad fisk kastas överbord, och

b) utrustningen är installerad och placerad på fartyget så att det säkerställs att de marina organismerna omedelbart fryses och inte kastas överbord.

3. Genom undantag från punkt 1 får fartyg med tillstånd att fiska i Östersjön, Bälten eller Öresund medföra automatisk sorteringsutrustning enligt punkt 1 i Kattegatt, under förutsättning att ett särskilt fisketillstånd har utfärdats som medger detta. Det särskilda fisketillståndet ska ange arter, områden, tidsperioder och alla andra erforderliga villkor som gäller hur sorteringsutrustningen ska användas och medföras ombord.

Avsnitt 4

ÅTGÄRDER FÖR ATT SKYDDA MILJÖN

Artikel 12

Destruktiva fiskemetoder

Det är förbjudet att fånga, behålla ombord, omlasta, lagra, landa, sälja, ställa ut eller till försäljning utbjuda marina organismer som fångats med metoder som innefattar användning av sprängämnen, giftiga eller bedövande ämnen, elektrisk ström eller något slag av projektil.

Avsnitt 5

VERKSAMHET OMBORD

Artikel 13

Bearbetning

1. Det är förbjudet att ombord på ett fiskefartyg utföra något slag av fysisk eller kemisk bearbetning av fisk för att framställa fiskmjöl eller fiskolja eller att lasta om fiskfångst i sådant syfte.

2. Förbudet i punkt 1 ska dock inte gälla följande verksamheter:

a) Bearbetning eller omlastning av fiskavfall.

b) Framställning av surimi och fiskmassa ombord på ett fiskefartyg.

Avsnitt 6

SÄRSKILDA ÅTGÄRDER FÖR VISSA ARTER

Artikel 14

Begränsningar när det gäller räkfiske för att skydda plattfisk

1. Det är förbjudet att ombord behålla räkor av släktet Crangon och karamellräka ( Pandalus montagui) som har fångats med släpredskap för fiske efter bottenlevande arter med en maskstorlek på mellan 16 och 31 mm om inte kvantiteten överskrider 5 procent av den totala levande vikten av marina organismer ombord.

2. Förbudet i punkt 1 ska dock inte gälla om

a) fartyget har en fungerande utrustning installerad ombord avsedd att efter fångst skilja plattfisk från räkor av släktet Crangon och karamellräkor, och

b) en separationstrål eller en trål med sorteringsrist används vid fångst av räkor av släktet Crangon och karamellräkor, i enlighet med närmare bestämmelser som medlemsstaterna ska anta. Sådana bestämmelser får endast gälla nätredskap som bogseras efter fiskefartyg.

Artikel 15

Begränsningar när det gäller lax- och öringsfiske

I gemenskapens vatten i den fiskezon som avses i artikel 2.1 a, i de fall den fiskezonen ingår i de områden som anges i artikel 2.1 c–e i beslut 585/2004/EG, får lax och öring inte behållas ombord eller lastas om, landas, transporteras, lagras, säljas, ställas ut eller bjudas ut till försäljning, utan ska omedelbart kastas överbord när den har fångats

a) i vatten utanför sex nautiska mil räknat från medlemsstaternas baslinjer, utom i Skagerrak och Kattegatt,

b) i Skagerrak och Kattegatt utanför fyra nautiska mil räknat från medlemsstaternas baslinjer,

c) med släpredskap.

KAPITEL III NATIONELLA OCH REGIONALA ÅTGÄRDER

Artikel 16

Medlemsstaternas bevarandeåtgärder i nödsituationer

1. Om bevarandet av vissa fiskarter eller fångstplatser allvarligt hotas, eller då det upptäcks en hög koncentration av juvenil fisk, och en fördröjning skulle medföra skador som är svåra att reparera får en medlemsstat vidta lämpliga åtgärder för bevarande när det gäller de farvatten som lyder under dess överhöghet eller jurisdiktion. Medlemsstaten i fråga ska se till att åtgärderna inte diskriminerar fiskefartyg från andra medlemsstater.

2. De åtgärder som avses i punkt 1 ska vidtas under högst tio dagar, den geografiska utbredningen av de berörda fångstområdena ska definieras tydligt och åtgärderna får endast gälla fiskefartyg som är utrustade för att fånga de berörda arterna eller har tillstånd att fiska i de berörda fångstområdena.

3. Så snart beslut om sådana åtgärder som avses i punkt 1 har fattats ska de anmälas samtidigt till kommissionen, till de övriga medlemsstaterna och till de regionala rådgivande nämnderna tillsammans med en förklarande redogörelse.

Artikel 17

Medlemsstaternas åtgärder som endast gäller fiskefartyg som för deras flagg

1. Medlemsstaterna får för att bevara och förvalta bestånd eller för att minska effekterna av fisket på det marina ekosystemet vidta tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna som endast gäller de fiskefartyg som för deras flagg. Dessa åtgärder får

a) komplettera de åtgärder som anges i gemenskapens fiskerilagstiftning,

eller

b) sträcka sig utöver de minimikrav som fastställs i gemenskapens fiskerilagstiftning.

2. De åtgärder som avses i punkt 1 ska vara förenliga med gemenskapslagstiftningen.

3. De berörda medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om dessa åtgärder.

4. Medlemsstaterna ska på begäran förse kommissionen med all information som behövs för att bedöma om åtgärderna är förenliga med punkt 1.

5. Om kommissionen drar slutsatsen att åtgärderna inte är förenliga med punkt 1 ska den fatta ett beslut om att medlemsstaten ska upphäva eller ändra dessa åtgärder.

Artikel 18

Nationella eller regionala planer för att minska eller förbjuda utkast

1. Medlemsstater eller en regional rådgivande nämnd får lämna in förslag till kommissionen i ärenden som rör upprättandet av planer för att minska eller förbjuda utkast till sjöss och förbättra fiskeredskapens selektivitet. Kommissionen ska utvärdera förslagen och inom tre månader från den dag då de inkom lämna sina synpunkter till medlemsstaten eller den regionala rådgivande nämnden, särskilt när det gäller hur planerna kommer att bidra till en minskning av eller ett förbud mot utkast.

2. Om en fördröjning av minskningen av eller förbudet mot utkast skulle medföra skador som är svåra att reparera får en medlemsstat vidta lämpliga icke-diskriminerande åtgärder för bevarande när det gäller de farvatten som lyder under dess överhöghet eller jurisdiktion i enlighet med artikel 16.

KAPITEL IV

VERKSAMHET SOM INTE OMFATTAS AV FÖRORDNINGEN

Artikel 19

Vetenskaplig forskning

1. Denna förordning ska inte gälla för fiske som uteslutande bedrivs för vetenskapliga undersökningar förutsatt att det sker på följande villkor:

a) Fisket bedrivs med tillstånd från och under överinseende av flaggmedlemsstaten.

b) När det är lämpligt ska kustmedlemsstaten ha blivit underrättad i förväg om fisket.

c) Det fartyg som bedriver fisket ska ombord medföra ett tillstånd utfärdat av flaggmedlemsstaten.

d) Om kustmedlemsstaten så begär av flaggmedlemsstaten ska fartygets befälhavare ta ombord en observatör från kustmedlemsstaten under fisket.

2. Marina organismer som fångas för de ändamål som anges i punkt 1 får säljas, lagras, ställas ut eller bjudas ut till försäljning, förutsatt att

a) de uppfyller de normer som anges i bilaga I till denna förordning och de saluföringsnormer som antagits enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 104/2000[26], eller

b) de säljs direkt för andra ändamål än för att användas som livsmedel.

Artikel 20

Utsättning och flyttning

Denna förordning ska inte gälla för fiske vars enda syfte är utsättning eller flyttning av marina organismer och som bedrivs med tillstånd från och under överinseende av en medlemsstat. Om sådant fiske utförs i en annan medlemsstats vatten ska kommissionen och alla berörda medlemsstater informeras i förväg.

KAPITEL VSLUTBESTÄMMELSER

Artikel 21

Utvärdering av de tekniska åtgärdernas effektivitet

Vart femte år, med början fem år efter denna förordnings ikraftträdande, ska kommissionen, baserat på rådgivning från vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) och efter att ha rådfrågat berörda regionala rådgivande nämnder, lämna in en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning tillsammans med en bedömning av de tekniska åtgärdernas inverkan på fiskeresurserna. På grundval av denna rapport ska kommissionen lämna förslag till rådet om eventuella nödvändiga förändringar.

Artikel 22

Tillämpningsföreskrifter

Närmare föreskrifter för genomförandet av denna förordning ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2 i förordning (EG) nr 2371/2002. Dessa föreskrifter ska särskilt avse följande:

a) Lägsta och högsta procentsats av målarter bland levande akvatiska resurser som behålls ombord.

b) Tillåtna maskstorlekar för varje målart.

c) Bestämmelser om minskning av eller förbud mot utkast och förbättring av fiskeredskapens selektivitet.

d) Åtgärder för att begränsa fisket under vissa perioder eller i vissa områden som avses i artikel 2 mot bakgrund av bästa tillgängliga vetenskapliga information i syfte att skydda marina livsmiljöer i de områdena.

e) Andra tekniska åtgärder för att skydda marina livsmiljöer eller fiskeresurser.

Artikel 23

Förfarande för ändringar av bilagorna

Ändringar av bilagorna till denna förordning ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 30.3 i förordning (EG) nr 2371/2002.

Artikel 24

Upphävande

1. Förordningarna (EG) nr 850/98 och (EG) nr 2549/2000 ska upphöra att gälla.

2. Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 25

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Den ska tillämpas från och med den xx xx 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA I

Minsta landningsstorlekar

Fisk

Torsk (Gadus morhua) Gråsej (Pollachius virens) Kummel (Merluccius merluccius) Glasvar (Lepidorhombus spp.) Tunga (Solea spp.) Havsabborre (Dicentrarchus labrax) Makrill (Scomber spp.) Taggmakrill (Trachurus spp.) Sill (Clupea harengus) Sardin (Sardina pilchardus) Ansjovis (Engraulis encrasicolus) | 35 cm 35 cm 27 cm 20 cm 24 cm 36 cm 20 cm 15 cm 20 cm 11 cm 12 cm |

Kräftdjur

Havskräfta (Nephrops norvegicus) Havskräftstjärtar Spindelkrabba (Maja squinado) Krabbtaska (Cancer pagurus) | 85 mm (total längd) 25 mm (ryggsköldens längd) 46 mm 120 mm 140 mm |

Blötdjur

Bläckfisk (Octopus vulgaris) Stor kammussla (Pecten maximus) | 450 gram (rensad) 100 mm |

BILAGA II

Mätning av storleken på en marin organism

1. Storleken på en fisk ska mätas från nosspetsen till stjärtfenans yttersta spets.

2. Storleken på en havskräfta ska mätas som ryggsköldslängden mätt parallellt med mittlinjen från en av ögonhålornas bakkant till den bakre kanten av ryggskölden, och/eller som den totala längden mätt från pannhornets spets till bakkanten av den mellersta stjärtfenan, utom hårkanten, och/eller när det gäller avskilda havskräftstjärtar, från framkanten av den första stjärtleden till bakkanten av den mellersta stjärtfenan, utom hårkanten. Stjärten ska mätas när den ligger plant utan att sträckas och på ryggsidan.

3. Storleken på en spindelkrabba eller en krabbtaska ska mätas som ryggsköldens största bredd mätt vinkelrätt mot ryggsköldens mittlinje framifrån och bakåt.

4. Storleken på musslor ska mätas längs med skalets längsta del.

BILAGA III

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 850/98 | Denna förordning |

Artikel 1 | Artikel 1 |

Artikel 2 | Artikel 2 |

Artikel 3 | Artikel 3 |

Artikel 4.1 |

Artikel 4.2 |

Artikel 4.3 |

Artikel 4.4 |

Artikel 4.5 |

Artikel 4.6 |

Artikel 5 |

Artikel 6.1 | Artikel 6.3 d |

Artikel 6.2 | Artikel 6.3 a |

Artikel 6.3 |

Artikel 7 |

Artikel 8 | Artikel 6.3 e |

Artikel 9 | Artikel 6.3 b |

Artikel 10 |

Artikel 11 |

Artikel 12 |

Artikel 13 |

Artikel 14 |

Artikel 15 |

Artikel 16 | Artikel 6.1 |

Artikel 17 | Artikel 4.1 |

Artikel 18.1 | Artikel 4.4 |

Artikel 18.2 |

Article 18(3) |

Artikel 18.4 |

Artikel 19.1 | Artikel 4.2 |

Artikel 19.2 |

Artikel 19.3 | Artikel 4.3 |

Artikel 20 |

Artikel 21 |

Artikel 22 |

Artikel 23 |

Artikel 25 | Artikel 14 |

Artikel 26 | Artikel 15 |

Artikel 27 |

Artikel 28 |

Artikel 29 |

Artikel 29a |

Artikel 29b |

Artikel 30.1 | Artikel 7.2 |

Artikel 30.2 |

Artikel 30.3 |

Artikel 30.4 |

Artikel 30.5 |

Artikel 31 | Artikel 12 |

Artikel 32 | Artikel 11 |

Artikel 33 |

Artikel 34 |

Artikel 35 |

Artikel 36 |

Artikel 37 |

Artikel 38 |

Artikel 39 |

Artikel 40 |

Artikel 42 | Artikel 13 |

Artikel 43 | Artikel 19 |

Artikel 44 | Artikel 20 |

Artikel 45 | Artikel 16 |

Artikel 46 | Artikel 17 |

Artikel 47 |

Artikel 48 | Artikel 22 |

Artikel 49 |

Artikel 50 | Artikel 25 |

Bilaga I |

Bilaga II |

Bilaga III |

Bilaga IV |

Bilaga V |

Bilaga VI |

Bilaga VII |

Bilaga VIII |

Bilaga IX |

Bilaga X |

Bilaga XI |

Bilaga XII | Bilaga I |

Bilaga XIII | Bilaga II |

Bilaga XIV |

Bilaga XV | Bilaga III |

[1] EGT L 125, 27.4.1998, s. 1.

[2] EGT L 292, 21.11.2000, s. 5. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1456/2001 av den 16 juli 2001.

[3] EUT L 256, 3.8.2004, s. 17. Beslutet senast ändrat genom rådets beslut av den 11 juni 2007 (2007/409/EG).

[4] KOM(2004) 438 slutlig

[5] EGT L 125, 27.4.1998, s. 1.

[6] KOM(2005)647 slutlig

[7] RAC för Nordsjön, RAC för nordvästliga vatten, RAC för sydvästliga vatten

[8] Rådets förordning (EG) nr 812/2004 av den 26 april 2004 om åtgärder när det gäller oavsiktlig fångst av valar vid fiske och om ändring av förordning (EG) nr 88/98. Denna förordning omfattar inte bara Nordsjön, utan också Medelhavet och Östersjön och kommer därför att förbli separat.

[9] Möte i STECF:s arbetsgrupp den 19–23 mars 2007 och den 15–19 mars 2007.

[10] Möte i STECF:s arbetsgrupp den 11–15 juni 2007.

[11] 4–6 juni 2007, Ålesund, Norge

[12] ICES:s WGFTFB-rapport 2005 (ICES CM 2005/B:04)

[13] EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

[14] EUT C […], […], s. […].

[15] EUT C […], […], s. […].

[16] EUT C […], […], s. […].

[17] EUT C […], […], s. […].

[18] EGT L 125, 27.4.1998, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2166/2005.

[19] KOM(2004) 438 slutlig

[20] EUT L 349, 31.12.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 809/2007.

[21] EUT L 409, 30.12.2006. 11.

[22] EUT L 256, 3.8.2004, s. 17. Beslutet senast ändrat genom beslut 2007/409/EG (EUT L 155, 15.6.2007, s. 68).

[23] EGT L 191, 7.7.1998, s. 10.

[24]

[25]

[26] EGT L 17, 21.1.2000, s. 22.