52008PC0078R(01)

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 26.2.2008

KOM(2008) 78 slutlig/2

2008/0041 (CNS)

Corrigendum La cote interinstitutionnelle du COM(2008) 78 final du 14.2.2008 doit se lire 2008/0041 (CNS)Concerne toutes les langues

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om allmänna regler för punktskatt

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1) BAKGRUND

- Motiv och syfte

Bestämmelserna i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor[1] måste ses över mot bakgrund av införandet av systemet för kontroller av förflyttningar av punktskattepliktiga varor (nedan kallat EMCS). EMCS har införts genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1152/2003/EG av den 16 juni 2003 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor [2] .

Därför måste framför allt bestämmelserna om flyttning av varor med punktskatteuppskov anpassas, så att sådana flyttningar kan omfattas av det nya systemets förfaranden. Dessa förändringar skulle ge enklare, papperslösa villkor för handeln och samtidigt göra det möjligt för punktskattemyndigheterna att tillämpa mer integrerade, snabbare och riskfokuserade kontrollmetoder (jfr. tredje och fjärde skälet i beslut nr 1152/2003/EG).

Vid sidan av dessa nya bestämmelser anses det också nödvändigt att göra andra ändringar av reglerna enligt direktiv 92/12/EEG, t.ex.

- att modernisera det språk som används i direktivet, med utgångspunkt i nya lagstiftningsstandarder,

- att omarbeta texten så att den får en mer logisk struktur och stryka de bestämmelser som inte längre är relevanta,

- att beakta utvecklingen på det rättsliga området och nya rättsliga begrepp,

- att förenkla och modernisera punktskatteförfarandena med sikte på att begränsa punktskatteskyldigheten för näringsidkare, särskilt de som bedriver gränsöverskridande affärsverksamhet, utan att punktskattekontrollen äventyras.

Med hänsyn till arten och omfattningen av dessa ändringar är det lämpligt att ersätta direktiv 92/12/EEG i dess helhet.

Den nya text som föreslås innefattar även grunddragen i ett tidigare förslag om ändring av artiklarna 7–10 i direktivet, se dokument KOM(2004) 227[3].

- Allmän bakgrund

Genom direktiv 92/12/EEG säkerställs att den inre marknaden fungerar korrekt när det gäller allmänna frågor med anknytning till fri rörlighet för punktskattebelagda varor.

En översyn av denna lagstiftning kommer att ge ökad rättssäkerhet för näringsidkare och innebära att näringsidkare och myndigheter bättre kan utnyttja de möjligheter som erbjuds genom datoriserade förfaranden.

Diskussionerna i rådet om kommissionens förslag till ändring av artiklarna 7–10 i direktiv 92/12/EEG (se KOM(2004) 227) avbröts i januari 2005, i väntan på den vidare utvecklingen på det rättsliga området och på initiativ gällande översyn och modernisering av direktivet. Detta förslag har nu införlivats i kapitel V i den nya text som läggs fram. Vissa ändringar har gjorts för att förbättra textens lydelse och struktur och för att anpassa bestämmelserna till övriga förändringar när det gäller flyttning med punktskatteuppskov.

- Gällande bestämmelser

Den text som läggs fram är avsedd att ersätta rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor.

- Förenlighet med EU:s övriga politik och målsättningar

Förslaget är förenligt med EU:s huvudsakliga politik och målsättningar. Avsikten med förslaget är att förbättra gällande regler och anpassa dem till rådande förhållanden. Syftet är att förenkla förfarandena och öka insynen i samband med handel inom gemenskapen, bl.a. genom ett förfarande som innebär att flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov sker inom ramen för EMCS. Detta nya förfarande underlättar också de nationella myndigheternas riskbaserade övervakningsförfaranden.

2) Samråd med berörda parter och konsekvensanalys

- Samråd med berörda parter

Den 20 januari 2006 inledde kommissionen ett webbsamråd på webbplatsen för Generaldirektoratet för skatter och tullar. Samrådsperioden löpte ut den 30 april 2006.

Samrådet grundades på ett dokument med information om de gällande rättsliga ramarna och olika aspekter av den planerade reformen. Behovet av att se över gemenskapens punktskattelagstiftning för att tillhandahålla den nödvändiga rättsliga grunden för EMCS betonades. I dokumentet gavs också en översikt över andra ändringar som skulle kunna övervägas i samband med översynen.

Kommissionen fick totalt 73 svar. Av dessa kom 20 från nationella och europeiska förbund eller sammanslutningar, 52 från näringslivet och ett från en halvstatlig detaljhandelsorganisation. En övervägande majoritet av dem som svarade höll med om att de gällande bestämmelserna borde ses över och moderniseras, och att framför allt tillämpningen av EMCS borde införlivas med de gällande reglerna.

- Extern experthjälp

Förslaget har utarbetats i nära samarbete med en specialistarbetsgrupp under kommittén för punktskatter (som inrättades genom direktiv 92/12/EEG). Kommissionen har hållit ett antal bilaterala diskussioner om förslaget med berörda medlemsstater.

- Konsekvensanalys

De viktigaste nya inslagen i detta förslag utgörs av reglerna om tillämpning av EMCS. De konsekvenser dessa regler får bör i grunden tillskrivas beslut nr 1152/2003/EG, genom vilket EMCS inrättas, och inte den text som föreslås här. Såsom förklaras ovan innebär det nya systemet framför allt att flyttningar med punktskatteuppskov förenklas och att medlemsstaternas kontroller underlättas.

Ändringar som föreslagits i KOM(2004) 227 och som finns med i detta förslag har redan analyserats ingående i det dokumentet.

3) Rättsliga aspekter

- Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Att införa den rättsliga grunden för tillämpning av EMCS samt ytterligare några ändringar som syftar till större öppenhet i punktskattesystemet. Förslaget innefattar kommissionens tidigare förslag till ändring av artiklarna 7–10 i direktiv 92/12/EEG (KOM(2004) 227).

- Rättslig grund

Artikel 93 i fördraget

- Subsidiaritetsprincipen

Subsidiaritetsprincipen gäller om inte förslaget omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet.

Syftet med förslaget är att ersätta direktiv 92/12/EEG med bestämmelser som fyller samma funktion, nämligen att säkerställa att den inre marknaden fungerar korrekt, särskilt när det gäller punktskattebelagda varor.

Subsidiaritetsprincipen följs, eftersom detta syfte inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.

- Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl:

Det föreslagna direktivet avses ersätta direktiv 92/12/EEG genom att bestämmelser med samma syfte införs, med beaktande av den rådande situationen i tekniskt och rättsligt avseende. I likhet med direktiv 92/12/EEG är förslaget inte mer långtgående än vad som krävs för att säkerställa att den inre marknaden fungerar korrekt, framför allt när det gäller punktskattebelagda varor.

- Val av regleringsform

Föreslagna instrument: direktiv.

Förslaget går ut på att ersätta det gällande direktiv 92/12/EEG med ett direktiv som fyller samma funktion. Andra instrument än ett direktiv skulle vara olämpliga till sin karaktär.

4. Budgetkonsekvenser

Antagande av förslaget får inga konsekvenser för gemenskapens budget. Alla eventuella konsekvenser av införandet av EMCS är en följd av beslut nr 1152/2003/EG.

5. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR

- Upphävande av gällande lagstiftning

Antagande av förslaget kommer att innebära att gällande lagstiftning i form av direktiv 92/12/EEG upphävs. En övergångsperiod planeras under vilken medlemsstaterna fortfarande får tillåta att varor flyttas med punktskatteuppskov tillsammans med ledsagardokument i pappersform, i enlighet med det direktivet.

- Genomgång av förslaget

Genomgången av varje artikel nedan är inriktad på de bestämmelser som är nya eller har ändrats väsentligen i jämförelse med motsvarande bestämmelser i direktiv 92/12/EEG. De jämförelsetabeller som bifogas förslaget till nytt direktiv kan användas för att jämföra de nya bestämmelserna med de gällande bestämmelserna i direktiv 92/12/EEG.

Kapitel I: Allmänna bestämmelser

Artikel 1 gäller punktskattens karaktär som skatt på konsumtion av punktskattebelagda varor. Definitionen av olika punktskattebelagda varor (som är nödvändig för att fastställa exakt vilka varor som omfattas av direktivets bestämmelser), principen för tillämpning av punktskatten (t.ex. per hl, baserat på alkoholhalt, per 1 000 enheter etc.), räckvidden för eventuella undantag samt den lägsta skattesats som medlemsstaterna måste tillämpa ska anges i särdirektiv.

Artikel 2.1 motsvarar artikel 5.1 i direktiv 92/12/EEG. Ordet ”utvinning” har dock lagts till i punkt a för att klargöra att ordet ”tillverkning” inbegriper direkt utvinning ur marken, såsom anges i artikel 21.2 i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet[4].

I artikel 3.1 och 3.2 föreskrivs att de formaliteter i samband med import eller export som anges i gemenskapens gällande tullbestämmelser ska gälla i tillämpliga delar vid import från eller export till de territorier som avses i artikel 5.2, som ingår i gemenskapens tullområde men ligger utanför detta direktivs geografiska räckvidd. Dessa formaliteter gäller redan punktskattebelagda varor enligt artiklarna 275 och 279 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt[5]. För att klargöra dessa situationer är det emellertid lämpligt att låta dessa bestämmelser ingå även i direktivet.

För att undvika dubbelarbete föreskrivs i artikel 3.3 att bestämmelserna i direktivet om tillverkning, bearbetning och förvaring samt flyttning med punktskatteuppskov inte ska gälla punktskattebelagda varor som omfattas av ett suspensivt tullförfarande.

Artikel 4 innehåller ett antal nya eller väsentligen ändrade definitioner samt några av de gamla definitionerna, som bibehålls. Definitioner med ett normativt inslag, t.ex. krav på tillstånd, har flyttats till motsvarande normativa avsnitt.

I artiklarna 5 och 6 anges var detta direktiv och särdirektiven om punktskatt gäller. För tydlighetens skull har bestämmelserna getts samma struktur som i artiklarna 6 och 7 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt.

I jämförelse med direktiv 92/12/EEG har Gibraltar lagts till på listan över territorier i artikel 5.3 (territorier som inte ingår i gemenskapens tullområde och där detta direktiv och särdirektiven om punktskatt inte gäller), för att undanröja alla tveksamheter om huruvida gemenskapens punktskattebestämmelser, med hänsyn till anslutningsakten för Förenade kungariket, gäller även Gibraltar. Vidare har orden ”med förbehåll för åtgärder för att kompensera för dessas extremt avlägsna läge” lagts till i artikel 5.4 om Kanarieöarna, så att denna punkt överensstämmer med artikel 5.5 om de franska utomeuropeiska departementen.

Kapitel II: Uppkomst av punktskatt

I artikel 7.1 , som ersätter artikel 6.1 första stycket i direktiv 92/12/EEG, har hänvisningen till lagerbrister strukits, eftersom uppkomst av lagerbrister under ett uppskovsförfarande automatiskt utgör ett frisläppande för konsumtion enligt artikel 7.2. I artikel 7.2, som ersätter artikel 6.1 andra stycket i direktiv 92/12/EEG, har hänvisningarna till ”otillåtna” händelser som utgör frisläppande för konsumtion strukits, eftersom de fall som utgör frisläppande för konsumtion bör innefatta både tillåtna och otillåtna händelser.

Artikel 7.2 andra stycket innehåller en något ändrad definition av import av punktskattebelagda varor, som i dag definieras i artikel 5.1 andra och tredje stycket i direktiv 92/12/EEG.

I artikel 7.4 föreskrivs att punktskattebelagda varor inte ska anses ha släppts för konsumtion om de förstörs fullständigt eller vid oåterkalleliga förluster, även förluster som är ofrånkomliga med hänsyn till varornas beskaffenhet. Denna bestämmelse ersätter och förenklar artikel 14 i direktiv 92/12/EEG. Eftersom punktskatt är en skatt på konsumtion av punktskattebelagda varor är kriteriet för tillämpning av den föreslagna bestämmelsen huruvida de varor som omfattas av uppskovsregler har förstörts och/eller fortfarande kan användas och därför faktiskt frisläppas – och göras tillgängliga – för konsumtion. Till skillnad från vad som gäller i dag kommer de behöriga myndigheterna inte längre att behöva fastställa orsaken till förlusten, såsom oförutsebara händelser eller force majeure. En annan viktig skillnad jämfört med artikel 14 i direktiv 92/12/EEG är att det, vid flyttning inom gemenskapen med punktskatteuppskov, kommer att vara den medlemsstat där förstörelsen eller förlusten av varorna sker som fattar beslut om tillämpning av artikel 7.4, i stället för destinationsmedlemsstaten.

I artikel 8 andra stycket klargörs att medlemsstaterna är behöriga att fastställa förfarandena även för återbetalning och avskrivning av punktskatt. Den nuvarande bestämmelsen (artikel 16.2 i direktiv 92/12/EEG) gäller endast uttag och uppbörd av skatt.

Artikel 9 , som ersätter och förenklar artikel 20 i direktiv 92/12/EEG, innehåller bestämmelser om identifiering av den medlemsstat som har rätt att uppbära punktskatt i samband med oegentligheter som ägt rum under flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov. I artikel 9.3 definieras begreppet ”oegentlighet” som en situation där en flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov inte har slutförts i enlighet med artikel 19.2. Det innebär att den sistnämnda bestämmelsen inte har tillämpats på samtliga eller en del av de berörda varorna. Dessutom har ordet ”överträdelse” strukits, eftersom begreppet ”oegentlighet” även innefattar överträdelser. Den princip som anges i artikel 20.1 i direktiv 92/12/EEG, enligt vilken punktskatten ska betalas i den medlemsstat där oegentligheten begicks, finns redan med i den nya artikel 8 och bör inte upprepas här. Artikel 9.1 gäller då enbart situationer där det inte kan fastställas var oegentligheten begicks, och den allmänna regeln införs att frisläppandet för konsumtion i en sådan situation ska anses ha ägt rum i avsändarmedlemsstaten. Detta innefattar situationer där oegentligheten upptäckts i en annan medlemsstat än avsändarmedlemsstaten och som i dag omfattas av artikel 20.2 i direktiv 92/12/EEG. Det innefattar även situationer där de punktskattebelagda varorna inte når sin destination, enligt artikel 20.3 i direktiv 92/12/EEG.

I artikel 10 anges villkoren för återbetalning och avskrivning av punktskatt, utöver vad som gäller i de fall som avses i artiklarna 31.4 och 34.7. Artikeln ersätter artikel 22.1 och 22.2 i direktiv 92/12/EEG. I jämförelse med dessa bestämmelser, som endast gäller en specifik situation, fastställs som en allmän princip i förslaget att det är medlemsstaterna som ska avgöra i vilka fall och på vilka villkor återbetalning eller avskrivning av punktskatt beviljas. Återbetalning eller avskrivning bör emellertid inte kunna ske om detta skulle möjliggöra annan skattebefrielse för konsumtion av punktskattebelagda varor än sådan som avses i artikel 11. Det komplicerade förfarandet i artikel 22.2 i direktiv 92/12/EEG kan avskaffas, eftersom det blir överflödigt när EMCS börjar tillämpas.

Artiklarna 11 och 12 innehåller samma bestämmelser om skattebefrielse som artikel 23.1 och 23.1a i direktiv 92/12/EEG. Förfarandet i artikel 23.2 i direktiv 92/12/EEG har inte tagits med i förslaget. Det har aldrig använts och kan anses omfattas av punkt 1 e i artikel 11 i förslaget.

Artikel 13 innehåller bestämmelser för skattefria butiker som går ut på att sådana butiker i en flygplats eller en hamn endast får tillhandahålla punktskattebelagda varor skattefritt till resande vid flyg- eller sjöresa till ett tredjeterritorium eller tredjeland. Det finns i princip inga begränsningar för kvantiteten eller värdet av de varor som får köpas, men medlemsstaterna kan införa begränsningar för att förhindra skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk.

Kapitel III: Tillverkning, bearbetning och förvaring

Artiklarna 14 och 15 motsvarar artiklarna 11–13 i direktiv 92/12/EEG.

Kapitel IV: Flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov

I detta kapitel fastställs de grundläggande bestämmelserna och förfarandena för flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov enligt EMCS.

Artikel 16 innehåller bestämmelser om möjligheten att flytta punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov, och de olika destinationerna och villkoren för flyttning anges. Enligt punkt 1 b kan flyttningen påbörjas på platsen för importen, på en godkänd registrerad avsändares ansvar. Enligt punkt 2 får flyttningen fortsätta till en plats för direkt leverans, som är en plats som lagerhavaren eller den registrerade mottagaren angett på eget ansvar.

Artikel 17 innehåller bestämmelser om den garantiförbindelse som ska lämnas för att täcka risken i samband med flyttning med punktskatteuppskov. I punkt 1 anges en mycket vidare krets av personer som får agera garanter jämfört med i artikel 15.3 i direktiv 92/12/EEG. Avsikten med detta är att näringsidkarnas skatteansvar ska stå i bättre proportion till det kommersiella ansvaret för flyttningen.

Artikel 18 , som ersätter artikel 16 i direktiv 92/12/EEG, innehåller närmare bestämmelser om flyttningar till en registrerad mottagare eller en tillfälligt registrerad mottagare (som i direktiv 92/12/EEG kallas ”näringsidkare med punktskatteregistrering” respektive ”näringsidkare utan punktskatteregistrering”). Bestämmelser om skattskyldighet och betalning har strukits från denna artikel och tagits med i artikel 7. Bestämmelserna om tillfälligt registrerade mottagare har formulerats med hänsyn till att dessa aktörers tillstånd inom EMCS kommer att föras in i den elektroniska databas som avses i artikel 22 i rådets förordning (EG) nr 2073/2004 av den 16 november 2004 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter[6].

I artikel 19 fastställs när en flyttning med punktskatteuppskov ska anses påbörjad och avslutad. Detta är nödvändigt för att tillämpningsområdet för de olika bestämmelser som gäller flyttning med punktskatteuppskov ska kunna bestämmas. Dessutom fastställs den exakta tidpunkt då ansvaret för varorna överförs till och från den person som ansvarar för flyttningen med punktskatteuppskov.

I artikel 20.1 anges att en flyttning av punktskattebelagda varor ska anses äga rum med punktskatteuppskov endast om varorna åtföljs av ett elektroniskt administrativt dokument (nedan kallat e-AD). Enligt punkt 2 ska e-AD lämnas av avsändaren med användande av det datoriserade system som utvecklats enligt beslut nr 1152/2003/EG (nedan kallat ”det datoriserade förfarandet”). e-AD ersätter dagens pappersdokument enligt artikel 18.1 i direktiv 92/12/EEG. I punkterna 3–6 beskrivs de olika steg som e-AD ska genomgå och där föreskrivs i synnerhet att dokumentet ska tilldelas en unik administrativ referenskod (ARC), som ska finnas tillgänglig under hela flyttningen.

I punkterna 7 och 8 fastställs särskilda bestämmelser om möjligheten att återkalla ett e-AD-dokument innan flyttningen påbörjas och att ändra bestämmelseort för flyttningen.

Enligt artikel 21 får uppgifterna på ett inlämnat e-AD-dokument fyllas i i ett senare skede (gäller endast energiprodukter).

Enligt artikel 22 får medlemsstaterna ge avsändaren tillstånd att dela upp en flyttning av energiprodukter.

I artiklarna 23 och 24 föreskrivs att en elektronisk ”mottagningsrapport” eller ”exportrapport” ska användas för att bevisa att flyttningen av punktskattebelagda varor avslutats korrekt och beskriva de olika skedena. Dessa rapporter ersätter det exemplar av pappersdokumentet som ska återsändas till avsändaren för slutavräkning enligt artikel 19 i direktiv 92/12/EEG.

I artikel 25.2 föreskrivs att andra bevis för att en flyttning avslutats korrekt kan lämnas i stället för de elektroniska rapporter som avses i de föregående artiklarna. Sådana bevis godtas redan i dag av medlemsstaterna enligt en överenskommelse i kommittén för punktskatter. För att stärka rättssäkerheten bör denna möjlighet nämnas i direktivet.

I artikel 26 fastställs de förfaranden som ska tillämpas när det datoriserade systemet inte är tillgängligt. Punkt 1 gäller inlämning av e-AD och i punkt 2 behandlas den förklaring som avsändaren ska lämna vid ändring av bestämmelseort eller uppdelning av en flyttning.

Artikel 27 återspeglar omständigheten att EMCS, för att fungera på avsett sätt, kräver att förfarandena harmoniseras i högre grad jämfört med vad som är fallet enligt gällande lagstiftning. Det nya direktivet föreslås innehålla förfarandets huvuddrag, medan ett antal tekniska detaljer fastställs i genomförandelagstiftning.

Enligt artikel 28 får medlemsstaterna tillämpa förenklade förfaranden för flyttningar som sker helt och hållet på deras eget territorium.

Artikel 29 innehåller bestämmelser om förenklade formaliteter för flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov, genom överenskommelse mellan två eller flera medlemsstater om varuflyttningar som sker ofta och regelbundet mellan vissa ekonomiska aktörer. Denna bestämmelse ersätter artikel 19.2 tredje stycket i direktiv 92/12/EEG, som endast gäller förfarandet för slutbehandling av ledsagardokumentet. Genom artikel 29 utvidgas möjligheten till förenklade formaliteter till att även gälla vid inlämning av e-AD, eftersom det inom EMCS inte är meningsfullt att endast förenkla slutbehandlingen. Genom artikel 29 c ges medlemsstaterna möjlighet att förenkla förfarandena för flyttning via fasta rörledningar, som för närvarande omfattas av kommissionens förordning (EEG) nr 2719/92 av den 11 september 1992 om ledsagardokument för flyttning av varor med punktskatteuppskov[7].

Kapitel V: Flyttning och beskattning av punktskattebelagda varor efter frisläppande för konsumtion

Detta kapitel ersätter artiklarna 7–10 i direktiv 92/12/EEG och innefattar kommissionens tidigare förslag KOM(2004) 227 av den 2 april 2004 om ändring av dessa artiklar. En ingående redogörelse för detta kapitel finns i motiveringen i KOM(2004) 227.

I kapitel V görs åtskillnad mellan tre olika scenarier med avseende på punktskattebelagda varor som innehas eller flyttas mellan medlemsstater efter frisläppande för konsumtion.

- Artikel 30 gäller flyttningar av varor som förvärvats av enskilda personer. Denna artikel ersätter artiklarna 8 och 9 i direktiv 92/12/EEG och motsvarar artikel 1.2 och 1.3 i förslaget i KOM(2004) 227.

- Artiklarna 31–33 gäller punktskattebelagda varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat och som innehas för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat. Denna artikel ersätter artikel 7 i direktiv 92/12/EEG och motsvarar artikel 1.1 i förslaget i KOM(2004) 227.

- Artikel 34 innehåller bestämmelser om förfaranden vid försäljning av näringsidkare som direkt eller indirekt ansvarar för transporten av de punktskattebelagda varorna till enskilda personer som är etablerade i en annan medlemsstat (”distansförsäljning”). Denna artikel ersätter artikel 10 i direktiv 92/12/EEG och motsvarar artikel 1.4 i förslaget i KOM(2004) 227.

Enligt artikel 35 ska förstörelse eller förlust av punktskattebelagda varor som transporteras mellan medlemsstater efter frisläppande för konsumtion behandlas på samma sätt som förstörelse eller förlust som äger rum under flyttning med punktskatteuppskov.

Artikel 36 innehåller motsvarande bestämmelser i fråga om oegentligheter. Dessa bestämmelser motsvarar artikel 1.5 i förslaget i KOM(2004) 227.

Kapitel VI: Övrigt

Genom artikel 37 ges medlemsstaterna möjlighet att införa skattemärken på sitt territorium. I jämförelse med artikel 21 i direktiv 92/12/EEG har punkt 1 kompletterats för att klargöra att skattemärken eller identifieringsmärken också kan krävas när punktskattebelagda varor transporteras till en medlemsstat som inte omfattas av punktskatteuppskov, i de situationer som avses i artiklarna 31 och 34 i förslaget. Artikel 37 innehåller dessutom bestämmelser med syftet att mot bakgrund av EG-domstolens dom i mål C-374/06, BATIG, klargöra att sådana märken inte, direkt eller indirekt, får leda till dubbelbeskattning. Artikel 21.5 i direktiv 92/12/EEG har inte tagits med i förslaget, eftersom hänvisningen till artikel 7.1 i artikel 37.1 innebär att e-AD ska användas.

Genom artikel 38 ges medlemsstaterna möjlighet att undanta små vinproducenter från kraven i kapitlen III och IV.

Artikel 39 motsvarar artikel 23.5 i rådets direktiv 92/12/EEG.

Kapitel VII: Slutbestämmelser

Artikel 40 gäller den kommitté för punktskatter som ska utses till föreskrivande kommitté i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[8]. I artikel 41 föreskrivs att kommittén dessutom ska behandla alla frågor gällande tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna om punktskatt som tas upp av dess ordförande.

I artikel 42 föreskrivs att gällande direktiv 92/12/EEG ska upphöra att gälla den 1 april 2009, vilket är det datum då det datoriserade systemet planeras tas i drift. Enligt artikel 43 får medlemsstaterna under en övergångsperiod som löper ut den 31 december 2009 tillåta fortsatt tillämpning av en del av bestämmelserna gällande det pappersbaserade förfarandet för övervakning av flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov enligt direktiv 92/12/EEG. För flyttningar som påbörjats enligt bestämmelserna i direktiv 92/12/EEG ska de formaliteter för slutbehandling som anges i det direktivet tillämpas.

2008/0041 (CNS)

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om allmänna regler för punktskatt

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93,

med beaktande av kommissionens förslag[9],

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[10],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[11], och

av följande skäl:

(1) Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor[12] har vid flera tillfällen ändrats på väsentliga punkter. Eftersom ytterligare ändringar är nödvändiga bör direktivet för tydlighetens skull ersättas.

(2) Villkoren för uttag av punktskatt på de varor som omfattas av direktiv 92/12/EEG, nedan kallade ”punktskattebelagda varor”, bör vara harmoniserade även i fortsättningen, för att säkerställa att den inre marknaden fungerar korrekt.

(3) De punktskattebelagda varor som detta direktiv gäller bör definieras med hänvisning till rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker[13], rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker[14], rådets direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror[15], rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter[16], rådets direktiv 92/80/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatter på andra tobaksvaror än cigaretter[17] och rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet[18].

(4) Punktskattebelagda varor får underkastas andra indirekta skatter för särskilda ändamål. I sådana fall bör dock medlemsstaterna, för att inte äventyra nyttan av gemenskapsbestämmelser om indirekta skatter, rätta sig efter vissa väsentliga inslag i dessa bestämmelser.

(5) För att säkra fri rörlighet bör inte beskattning av andra varor än punktskattebelagda varor leda till gränsformaliteter.

(6) Formaliteternas tillämpning bör säkras när punktskattebelagda varor flyttas från de territorier som definieras som en del av gemenskapens tullområde, men är undantagna från detta direktivs tillämpningsområde, till territorier som definieras på samma sätt men där detta direktiv är tillämpligt.

(7) Eftersom suspensiva förfaranden enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen[19] ger tillräcklig övervakning när punktskattebelagda varor omfattas av bestämmelserna i den förordningen är det inte nödvändigt att tillämpa ett särskilt system för punktskatteövervakning under den tid som de punktskattebelagda varorna omfattas av ett suspensivt tullförfarande i gemenskapen.

(8) För att den inre marknaden ska fungera korrekt krävs fortfarande att begreppet punktskatt, och villkoren för uttag av punktskatt, är desamma i alla medlemsstater, och därför måste det på gemenskapsnivå klargöras när punktskattebelagda varor släpps för konsumtion.

(9) Eftersom punktskatt är en skatt på konsumtion av vissa varor bör skatten inte tas ut för punktskattebelagda varor som förstörts eller gått helt förlorade, oavsett omständigheterna i samband med förstörelsen eller förlusten.

(10) Bestämmelser om uppbörd och återbetalning av skatt har betydelse för hur den inre marknaden fungerar och bör därför vara icke-diskriminerande.

(11) Vid fall av oegentligheter bör punktskatten betalas i den medlemsstat på vars territorium den oegentlighet som lett till frisläppande för konsumtion begåtts. Om det inte kan avgöras var frisläppandet för konsumtion skett bör en plats bestämmas där frisläppandet för konsumtion anses ha skett. För rättssäkerhetens skull och för att undvika dubbelbeskattning bör en enda medlemsstat utses för detta ändamål.

(12) Utöver de fall av återbetalning som anges i detta direktiv bör medlemsstaterna, när detta är förenligt med direktivets syfte, kunna återbetala punktskatt som betalats för punktskattebelagda varor som släppts för konsumtion.

(13) Bestämmelserna och villkoren för leveranser som är undantagna från betalning av punktskatt bör även fortsättningsvis vara harmoniserade. Vid undantagna leveranser till organisationer i andra medlemsstater bör ett intyg om undantag användas.

(14) De situationer där skattefri försäljning till resande som lämnar gemenskapens territorium är tillåten bör tydligt fastställas.

(15) Eftersom kontroller måste genomföras i produktions- och lagringsanläggningar för att se till att förfallna skattebelopp betalas är det nödvändigt att behålla ett system med upplag som godkänts av de behöriga myndigheterna, för att underlätta sådana kontroller.

(16) Det är också nödvändigt att fastställa de krav som godkända lagerhavare och näringsidkare utan ställning som godkända lagerhavare ska uppfylla.

(17) Punktskattebelagda varor bör, innan de släpps för konsumtion, kunna flyttas inom gemenskapen med punktskatteuppskov, och sådan flyttning bör medges från ett skatteupplag till olika bestämmelseorter, särskilt ett annat skatteupplag men även platser som för tillämpningen av detta direktiv fyller samma funktion.

(18) Flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov bör också tillåtas från platsen för importen till dessa bestämmelseorter, och bestämmelser bör därför införas rörande statusen för den person som avsänder varorna från platsen för importen.

(19) För att säkra betalning av punktskatten om varuflyttningen inte avslutas bör medlemsstaterna kräva en garantiförbindelse, som kan lämnas av någon av de huvudsakliga aktörerna i flyttningen på villkor som medlemsstaterna fastställer.

(20) För att säkra skatteuppbörd enligt de skattesatser som fastställts av medlemsstaterna måste de behöriga myndigheterna ha möjlighet att bevaka flyttningarna av punktskattebelagda varor, och det bör därför införas bestämmelser om ett övervakningssystem för sådana varor.

(21) För detta ändamål är det lämpligt att utnyttja det datoriserade system som införts genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1152/2003/EG av den 16 juni 2003 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor [20] . Genom användning av det systemet, i stället för ett pappersbaserat system, påskyndas de nödvändiga formaliteterna och underlättas övervakningen av flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov.

(22) Det är lämpligt att fastställa det förfarande enligt vilket näringsidkare underrättar medlemsstaternas skattemyndigheter om avsända eller mottagna sändningar av punktskattebelagda varor. Hänsyn bör tas till situationen för vissa mottagare som inte är anslutna till det datoriserade systemet men som får ta emot punktskattebelagda varor som flyttas enligt uppskovsreglerna.

(23) För att bestämmelserna om flyttning med punktskatteuppskov ska fungera på avsett sätt bör villkoren för flyttningens påbörjande och avslutande samt för fullgörande av skyldigheterna klargöras.

(24) Det bör fastställas vilka förfaranden som ska tillämpas när det datoriserade systemet inte är tillgängligt.

(25) Medlemsstaterna bör tillåtas införa särskilda bestämmelser för flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov som sker helt och hållet på deras eget territorium, eller ingå bilaterala överenskommelser med andra medlemsstater för att möjliggöra förenkling.

(26) Den ökade mängden affärstransaktioner som utförs via Internet och avskaffandet av skattefri försäljning till personer som reser inom gemenskapen har lett till en ökad tillämpning av bestämmelserna i direktiv 92/12/EEG om flyttning inom gemenskapen, i kommersiellt eller privat syfte, av varor för vilka punktskatt redan betalats i en medlemsstat. Det är lämpligt att klargöra vilka skattebestämmelser och förfaranderegler som gäller vid flyttning av varor för vilka punktskatt redan betalats i en medlemsstat.

(27) I enlighet med den princip som styr den inre marknaden ska punktskatt tas ut i den medlemsstat där de punktskattebelagda varorna förvärvas, när de förvärvas av enskilda personer för eget bruk och transporteras av dem. Denna princip bör även tillämpas på punktskattebelagda varor som är avsedda för en enskild persons eget bruk och som transporteras av en tredje part för dennes räkning, eftersom det i sådana fall rör sig om transaktioner av helt privat karaktär. Av hälsorelaterade skäl bör denna princip emellertid inte utvidgas till att gälla tobaksvaror som transporteras för en enskild persons räkning.

(28) Det bör fastställas att principen om beskattning i den medlemsstat där varorna förvärvats också gäller varor som sänds av en enskild person till en annan utan direkt eller indirekt ersättning.

(29) Om punktskattebelagda varor efter frisläppandet för konsumtion i en medlemsstat innehas i en annan medlemsstat bör det fastställas om punktskatt ska betalas i den andra medlemsstaten. För detta ändamål är det framför allt nödvändigt att definiera begreppet ”kommersiellt syfte”.

(30) Punktskattebelagda varor som köps av personer som inte är godkända lagerhavare och som avsänds eller transporteras direkt eller indirekt av säljaren eller för dennes räkning bör beläggas med punktskatt i destinationsmedlemsstaten, och det bör införas bestämmelser om ett förfarande som ska följas av säljaren.

(31) För att undvika intressekonflikter mellan medlemsstater och dubbelbeskattning i fall där punktskattebelagda varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat flyttas inom gemenskapen, bör det införas bestämmelser för situationer där punktskattebelagda varor är föremål för oegentligheter efter frisläppandet för konsumtion.

(32) I avsaknad av ett gemensamt system för skatteuppbörd bör medlemsstaterna kunna föreskriva att varor som släpps för konsumtion ska vara försedda med skattemärken eller nationella identifieringsmärken. Användning av sådana märken bör dock inte ställa några hinder i vägen för handeln mellan medlemsstaterna. Eftersom användning av dessa märken inte, direkt eller indirekt, bör leda till dubbelbeskattning, bör det klargöras att alla belopp som betalats eller garanterats för att erhålla sådana märken ska återbetalas, efterges eller frisläppas eller efterskänkas av den medlemsstat som utfärdat märkena, om skattskyldighet har inträtt och punktskatt uppburits i en annan medlemsstat.

(33) Tillämpning av de sedvanliga kraven i fråga om flyttning och övervakning av punktskattebelagda varor skulle kunna innebära en oproportionerlig administrativ börda för små vinproducenter. Medlemsstaterna bör därför kunna undanta dessa producenter från vissa krav.

(34) Hänsyn bör tas till att man ännu inte kommit fram till någon lämplig gemensam ståndpunkt i fråga om punktskattebelagda varor för furnering för fartyg och luftfartyg.

(35) Åtgärder för genomförande av detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[21].

(36) För att kunna medge en period för anpassning till det elektroniska kontrollsystemet för flyttning av varor med punktskatteuppskov bör medlemsstaterna beviljas en övergångsperiod under vilken sådan flyttning fortfarande får genomföras enligt de formaliteter som anges i direktiv 92/12/EEG.

(37) Eftersom syftet med detta direktiv, nämligen att fastställa gemensamma regler om vissa aspekter med anknytning till punktskatt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I Allmänna bestämmelser

Artikel 1

I detta direktiv fastställs allmänna regler för punktskatt som direkt eller indirekt påförs konsumtion av följande varor, nedan kallade ”punktskattebelagda varor”:

(1) Energiprodukter och elektricitet som omfattas av direktiv 2003/96/EG.

(2) Alkohol och alkoholdrycker som omfattas av direktiven 92/83/EEG och 92/84/EEG.

(3) Tobaksvaror som omfattas av direktiven 95/59/EG, 92/79/EEG och 92/80/EEG .

Artikel 2

1. Följande ska beläggas med punktskatt:

a) Tillverkning, även utvinning, av punktskattebelagda varor inom gemenskapens territorium.

b) Import av punktskattebelagda varor till gemenskapens territorium.

2. Medlemsstaterna får tillämpa andra skatter eller punktskatter för särskilda ändamål, förutsatt att dessa skatter är förenliga med gemenskapens regler om punktskatt eller mervärdesskatt i fråga om bestämning av skattebas, skatteberäkning, skattskyldighet och övervakning.

3. Medlemsstaterna ska behålla rätten att ta ut

a) skatter på andra produkter än punktskattebelagda varor,

b) skatter som inte kan betecknas som omsättningsskatter på tillhandahållande av tjänster, även tjänster med anknytning till punktskattebelagda varor.

Uttag av sådana skatter får emellertid inte leda till gränsformaliteter i handeln mellan medlemsstater.

Artikel 3

1. De formaliteter som anges i gemenskapens tullbestämmelser för import av varor till gemenskapens tullområde ska gälla i tillämpliga delar vid införsel av punktskattebelagda varor till gemenskapen från något av de territorier som avses i artikel 5.2.

2. De formaliteter som anges i gemenskapens tullbestämmelser för export av varor från gemenskapens tullområde ska gälla i tillämpliga delar vid export av punktskattebelagda varor från gemenskapen till något av de territorier som avses i artikel 5.2.

3. Kapitlen III och IV ska inte tillämpas på punktskattebelagda varor som omfattas av ett suspensivt tullförfarande.

Artikel 4

I detta direktiv och dess genomförandebestämmelser avses med

(1) uppskovsförfarande: en skatteordning som tillämpas på tillverkning, bearbetning, förvaring och flyttning av punktskattebelagda varor som inte omfattas av ett suspensivt tullförfarande, varvid punktskatten är vilande,

(2) suspensivt tullförfarande: något av förfarandena enligt förordning (EEG) nr 2913/92 med anknytning till den tullövervakning som icke-gemenskapsvaror är föremål för vid införsel till gemenskapens tullområde, tillfällig förvaring, frizoner eller frilager, liksom något av förfarandena enligt artikel 84.1 a i den förordningen,

(3) medlemsstat och en medlemsstats territorium: territoriet i varje medlemsstat i gemenskapen där fördraget är tillämpligt i enlighet med artikel 299 i fördraget, med undantag av de territorier som anges i artikel 5.2 och 5.3,

(4) gemenskapen och gemenskapens territorium: medlemsstaternas territorium enligt definitionen i punkt 3.

Artikel 5

1. Detta direktiv och de direktiv som avses i artikel 1 ska tillämpas på gemenskapens territorium.

2. Detta direktiv och de direktiv som avses i artikel 1 ska inte tillämpas på följande territorier som ingår i gemenskapens tullområde:

a) Kanarieöarna.

b) De franska utomeuropeiska departementen.

c) Åland.

d) Kanalöarna.

3. Detta direktiv och de direktiv som avses i artikel 1 ska inte tillämpas på följande territorier som inte ingår i gemenskapens tullområde:

a) Ön Helgoland.

b) Territoriet Büsingen.

c) Ceuta.

d) Melilla.

e) Livigno.

f) Campione d'Italia.

g) De italienska delarna av Luganosjön.

h) Gibraltar.

4. Spanien får tillkännage att detta direktiv och de direktiv som avses i artikel 1 ska tillämpas på Kanarieöarna – med förbehåll för åtgärder för att kompensera för dessas extremt avlägsna läge – med avseende på en del av eller alla de punktskattebelagda varor som avses i artikel 1, från och med första dagen i andra månaden efter tillkännagivandet.

5. Frankrike får tillkännage att detta direktiv och de direktiv som avses i artikel 1 ska tillämpas på de franska utomeuropeiska departementen – med förbehåll för åtgärder för att kompensera för dessas extremt avlägsna läge – med avseende på en del av eller alla de punktskattebelagda varor som avses i artikel 1, från och med första dagen i andra månaden efter tillkännagivandet.

6. Bestämmelserna i denna artikel ska inte hindra Grekland från att upprätthålla den särskilda status som garanteras berget Athos genom artikel 105 i den grekiska författningen.

Artikel 6

1. Mot bakgrund av de konventioner och fördrag som ingåtts med Frankrike, Förenade kungariket, Italien och Cypern ska Monaco, Isle of Man, San Marino och Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia inte betraktas som tredjeländer vid tillämpningen av detta direktiv.

2. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att flyttning av punktskattebelagda varor som utgår från eller är avsedda för

a) Monaco behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Frankrike,

b) Isle of Man behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Förenade kungariket,

c) San Marino behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Italien,

d) Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Cypern.

3. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att flyttningar av punktskattebelagda varor som utgår från eller är avsedda för Jungholz och Mittelberg (Kleines Walsertal) behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Tyskland.

KAPITEL IIUppkomst av punktskatt

avsnitt 1tid och plats för skattskyldighet

ARTIKEL 7

1. Skattskyldighet för punktskatt inträder när varan släpps för konsumtion.

Frisläppande för konsumtion ska bestämmas i enlighet med punkterna 2, 3 och 4.

2. Frisläppande för konsumtion ska anses föreligga när

a) punktskattebelagda varor avviker från ett uppskovsförfarande,

b) punktskattebelagda varor tillverkas utom ramen för ett uppskovsförfarande, eller

c) punktskattebelagda varor importeras.

För tillämpningen av punkt c ska import av punktskattebelagda varor anses äga rum när punktskattebelagda varor förs in på gemenskapens territorium utan att omfattas av ett suspensivt tullförfarande eller när punktskattebelagda varor frisläpps från ett suspensivt tullförfarande.

Punktskattebelagda varor som omedelbart efter importen hänförs till ett uppskovsförfarande ska emellertid inte anses ha släppts för konsumtion.

3. I de situationer som avses i artikel 16.1 a ii och artikel 16.2 ska punktskattebelagda varor anses ha släppts för konsumtion när den registrerade mottagaren tar emot varorna eller när den direkta leveransen sker.

4. Punktskattebelagda varor ska inte anses ha släppts för konsumtion om de förstörs fullständigt eller går helt förlorade, även förluster som är ofrånkomliga med hänsyn till varornas beskaffenhet.

Det ska på ett tillfredsställande sätt kunna påvisas för de behöriga myndigheterna att de punktskattebelagda varorna i fråga förstörts eller förlorats.

För tillämpningen av första stycket ska varor anses ha gått helt förlorade när de har gjorts oanvändbara för var och en.

5. Varje medlemsstat ska ange bestämmelser och villkor för fastställandet av förluster som är ofrånkomliga med hänsyn till varornas beskaffenhet, enligt punkt 4.

Artikel 8

De villkor för skatteuttag och punktskattesats som ska tillämpas ska vara de som är i kraft den dag då skattskyldighet inträder i den medlemsstat där varan släpps för konsumtion.

Punktskatt ska påföras och uppbäras och, i tillämpliga fall, återbetalas eller efterges i enlighet med det förfarande som fastställs av varje medlemsstat. Medlemsstaterna ska tillämpa samma förfaranden för inhemska varor som för varor från andra medlemsstater.

Artikel 9

1. Om en oegentlighet har ägt rum under flyttning med punktskatteuppskov och punktskattebelagda varor därför släppts för konsumtion utan att det kan avgöras var frisläppandet för konsumtion skedde, ska det anses ha skett i avsändarmedlemsstaten.

Om det, före utgången av en period på tre år från den dag då flyttningen inleddes enligt artikel 19.1, fastställs i vilken medlemsstat frisläppandet för konsumtion faktiskt skedde, ska emellertid den medlemsstaten underrätta de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten.

Om punktskatten tagits ut av avsändarmedlemsstaten ska den återbetalas eller efterges så snart den andra medlemsstaten visat att skatten uppburits.

2. När tidpunkten för frisläppandet för konsumtion inte är känd ska det anses ha ägt rum vid tidpunkten då de punktskattebelagda varorna avsändes.

3. För tillämpningen av punkt 1 ska med ”oegentlighet” avses en situation där flyttningen inte avslutats i enlighet med artikel 19.2.

avsnitt 2återbetalning och EFTERGIFT

ARTIKEL 10

Utöver de fall som avses i artiklarna 31.4 och 34.7 kan medlemsstaterna, på begäran av en näringsidkare inom ramen för dennes affärsverksamhet, medge återbetalning eller eftergift av punktskatt för punktskattebelagda varor som släppts för konsumtion, förutsatt att återbetalningen eller eftergiften inte leder till undantag av annat slag än de som avses i artikel 11.

avsnitt 3 UNDANTAG FRÅN SKATTEPLIKT

ARTIKEL 11

1. Punktskattebelagda varor, även sådana som redan släppts för konsumtion, ska undantas från betalning av punktskatt om de är avsedda för

a) leverans i samband med diplomatiska eller konsulära förbindelser,

b) internationella organisationer som är erkända som sådana av de offentliga myndigheterna i värdmedlemsstaten, samt för medlemmar i sådana organisationer, inom de gränser och på de villkor som fastställts genom de internationella konventionerna om upprättandet av dessa organisationer eller genom avtal med organisationernas ledning,

c) de väpnade styrkorna i varje stat som är part i Nordatlantiska fördraget, utom den medlemsstat där punktskatten kan tas ut, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som medföljer dem eller för mässar och marketenterier,

d) Förenade kungarikets väpnade styrkor stationerade i Cypern i enlighet med fördraget om upprättandet av Republiken Cypern av den 16 augusti 1960, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som medföljer dem eller för mässar och marketenterier,

e) konsumtion enligt avtal som ingåtts med tredjeländer eller internationella organisationer, förutsatt att avtalet är tillåtet eller godkänt med hänsyn till undantag från mervärdesskatt.

2. Undantag från skatteplikt ska gälla med förbehåll för de villkor och begränsningar som fastställts av värdmedlemsstaten. Medlemsstaterna får bevilja undantag genom återbetalning av punktskatten.

Artikel 12

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.1 ska punktskattebelagda varor som flyttas med punktskatteuppskov till en mottagare enligt artikel 11.1 åtföljas av ett intyg om undantag.

Kommissionen ska, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2, fastställa form och innehåll för intyget om undantag.

Artikel 13

1. Medlemsstaterna får undanta punktskattebelagda varor som tillhandahålls av skattefria butiker och som medtas i det personliga bagaget av resande vid flyg- eller sjöresa till ett tredjeterritorium eller tredjeland från betalning av punktskatt.

2. Varor som tillhandahålls ombord på ett luftfartyg eller fartyg under flyg- eller sjöresan till ett tredjeterritorium eller tredjeland ska behandlas på samma sätt som varor som tillhandahålls av skattefria butiker.

3. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att de undantag som föreskrivs i punkterna 1 och 2 tillämpas på så sätt att skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk förebyggs.

4. I denna artikel avses med

a) tredjeterritorium: de territorier som avses i artikel 5.2 och 5.3,

b) skattefri butik : inrättning belägen inom en flygplats eller hamn som uppfyller de villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna, särskilt enligt punkt 3,

c) resande till ett tredjeterritorium eller tredjeland: passagerare som innehar en färdhandling för flyg- eller sjöresa som anger att den omedelbara destinationen är en flygplats eller hamn i ett tredjeterritorium eller tredjeland.

KAPITEL IIITillverkning, bearbetning och innehav

Artikel 14

1. Varje medlemsstat ska fastställa sina egna regler i fråga om tillverkning, bearbetning och innehav av punktskattebelagda varor, om inte annat följer av detta direktiv.

2. Tillverkning, bearbetning och innehav av punktskattebelagda varor ska anses ske med punktskatteuppskov endast om verksamheten äger rum i lokaler som godkänts enligt punkt 3.

3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska som ”skatteupplag” godkänna lokaler som används för tillverkning, bearbetning och innehav av punktskattebelagda varor, samt för mottagande och avsändande av sådana varor, som omfattas av ett uppskovsförfarande.

Artikel 15

1. För öppnande och drift av ett skatteupplag av en fysisk eller juridisk person, nedan kallad ”godkänd lagerhavare”, ska krävas godkännande av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där skatteupplaget är beläget.

Godkännande får inte nekas endast med motiveringen att den fysiska eller juridiska personen är etablerad i en annan medlemsstat och har för avsikt att driva skatteupplaget genom en företrädare eller en filial i den medlemsstat som utfärdar godkännandet.

Godkännandet ska gälla de verksamheter som avses i artikel 14.3.

2. En godkänd lagerhavare ska

a) vid behov lämna en garantiförbindelse som täcker risken i samband med tillverkning, bearbetning och innehav av punktskattebelagda varor,

b) rätta sig efter de krav som fastställts av den medlemsstat inom vars territorium skatteupplaget är beläget,

c) för varje skatteupplag föra räkenskaper över varulager och flyttningar av punktskattebelagda varor,

d) föra in alla punktskattebelagda varor som flyttas med punktskatteuppskov i sitt skatteupplag vid ankomsten,

e) samtycka till all övervakning och alla varulagerinventeringar.

Villkoren för den garantiförbindelse som avses i a ska bestämmas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där skatteupplaget är godkänt.

KAPITEL IVFlyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov

avsnitt 1allmänt

ARTIKEL 16

1. Punktskattebelagda varor får flyttas med punktskatteuppskov inom gemenskapens territorium

a) från ett skatteupplag till

i) ett annat skatteupplag,

ii) en fysisk eller juridisk person som av destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter fått tillstånd att, på de villkor som dessa myndigheter angett, ta emot punktskattebelagda varor som avsänts från en annan medlemsstat enligt uppskovsreglerna, nedan kallad ”registrerad mottagare”

iii) en plats där de punktskattebelagda varorna lämnar gemenskapens territorium, enligt artikel 24.1, eller

iv) en mottagare enligt artikel 11.1, om varorna avsänds från en annan medlemsstat,

b) från platsen för importen till någon av de destinationer som avses i a, om varorna avsänds av en fysisk eller juridisk person som godkänts för detta ändamål av de behöriga myndigheterna i importmedlemsstaten på de villkor som dessa myndigheter angett, nedan kallad ”registrerad avsändare”.

2. Genom undantag från punkt 1 a i och ii får destinationsmedlemsstaten, på villkor som den får ange, tillåta att punktskattebelagda varor flyttas med punktskatteuppskov till en direkt leveransplats på dess territorium, om denna plats har angetts av den godkände lagerhavaren i destinationsmedlemsstaten eller av den registrerade mottagaren.

Den godkände lagerhavaren och den registrerade mottagaren ska ansvara för inlämnandet av den mottagningsrapport som avses i artikel 23.1.

3. Punkterna 1 och 2 ska tillämpas på flyttningar av punktskattebelagda varor med nollskattesats som inte har släppts för konsumtion.

Artikel 17

1. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska, på villkor som de anger, kräva att riskerna i samband med flyttning med punktskatteuppskov täcks av en garantiförbindelse som får lämnas av en eller flera av följande personer:

a) Den avsändande godkände lagerhavaren.

b) Den registrerade avsändaren.

c) Transportören eller fraktföraren.

d) De punktskattebelagda varornas ägare.

e) Mottagaren.

2. Garantin ska vara giltig i hela gemenskapen.

Närmare bestämmelser för garantiförbindelsen ska fastställas av medlemsstaterna.

3. Avsändarmedlemsstaten får göra undantag från kravet på garantiförbindelse för flyttningar av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov

a) som sker helt och hållet på dess eget territorium,

b) som avser energiprodukter som flyttas till sjöss eller via fasta rörledningar inom gemenskapen, om övriga berörda medlemsstater samtycker till detta.

Artikel 18

1. En registrerad mottagare får varken inneha eller avsända punktskattebelagda varor som omfattas av ett uppskovsförfarande.

Den registrerade mottagaren ska

a) garantera betalning av punktskatt på de villkor som anges av destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter,

b) föra bok över leveranser av punktskattebelagda varor,

c) utan dröjsmål ta upp punktskattebelagda varor som flyttas med punktskatteuppskov i bokföringen,

d) samtycka till all övervakning och alla varulagerinventeringar.

2. För en näringsidkare som endast mottar punktskattebelagda varor vid enstaka tillfällen ska det tillstånd som avses i artikel 16.1 a ii begränsas till att gälla en viss kvantitet punktskattebelagda varor, en viss avsändare och en viss tidsperiod.

En registrerad mottagare som fått tillstånd enligt första stycket ska

a) garantera betalning av punktskatt på de villkor som anges av destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter,

b) samtycka till varje kontroll som gör det möjligt för destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter att förvissa sig om att varorna verkligen har tagits emot.

Artikel 19

1. Flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov ska anses vara påbörjad när varorna lämnar det avsändande skatteupplaget eller platsen för importen.

2. Flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov ska anses vara avslutad när mottagaren tagit emot leveransen eller, i det fall som avses i artikel 16.1 a iii, när varorna lämnat gemenskapens territorium.

avsnitt 2förfarande vid flyttningav punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov

ARTIKEL 20

1. En flyttning av punktskattebelagda varor ska anses äga rum med punktskatteuppskov endast om varorna åtföljs av ett elektroniskt administrativt dokument som behandlas i enlighet med punkterna 2 och 3.

2. För tillämpningen av punkt 1 ska avsändaren lämna ett preliminärt elektroniskt administrativt dokument till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten, med användning av det datoriserade system som inrättas genom beslut nr 1152/2003/EG, nedan kallat ”det datoriserade systemet”.

3. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska göra en elektronisk kontroll av att uppgifterna på det preliminära elektroniska administrativa dokumentet är fullständiga och korrekta.

Om uppgifterna är fullständiga och korrekta ska myndigheterna tilldela dokumentet en unik administrativ referenskod.

De ska sända det elektroniska administrativa dokumentet med den administrativa referenskoden till avsändaren.

4. I de fall som avses i artikel 16.1 a i, ii och iv ska de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten vidarebefordra det elektroniska administrativa dokumentet till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten, som ska vidarebefordra det till mottagaren, som ska vara en godkänd lagerhavare eller en registrerad mottagare.

Om de punktskattebelagda varorna är avsedda för en godkänd lagerhavare i avsändarmedlemsstaten ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten vidarebefordra det elektroniska administrativa dokumentet direkt till denne.

5. I det fall som avses i artikel 16.1 a iii ska de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten vidarebefordra det elektroniska administrativa dokumentet till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där exportdeklarationen lämnas in i enlighet med artikel 161.5 i förordning (EEG) nr 2913/92, nedan kallad ”exportmedlemsstaten”, om det är en annan medlemsstat än avsändarmedlemsstaten.

6. Avsändaren ska meddela den administrativa referenskoden till person som medföljer varorna.

Koden ska vara tillgänglig under hela flyttningen med punktskatteuppskov.

7. Avsändaren får återkalla det elektroniska administrativa dokumentet innan flyttningen påbörjats enligt artikel 19.1.

8. Avsändaren får ändra bestämmelseort under flyttningen med punktskatteuppskov till en ny bestämmelseort som måste vara någon av dem som avses i artikel 16.1 a i–iii eller, i tillämpliga fall, artikel 16.2.

Artikel 21

Vid flyttningar av energiprodukter med punktskatteuppskov, till sjöss eller på inre vattenvägar, till en mottagare som inte är slutgiltigt känd när avsändaren lämnar in det preliminära elektroniska administrativa dokumentet enligt artikel 20.2, får de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ge avsändaren tillstånd att utelämna uppgifterna om mottagaren i dokumentet.

Så snart dessa uppgifter är kända ska avsändaren lämna dem till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten.

Artikel 22

De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten får, på villkor som anges av den medlemsstaten, tillåta att avsändaren, med användning av det datoriserade systemet, delar upp en flyttning av energiprodukter med punktskatteuppskov i två eller flera flyttningar, förutsatt att den sammanlagda kvantiteten punktskattebelagda varor inte ändras.

Medlemsstaterna får också föreskriva att sådan uppdelning inte får genomföras på deras territorium.

Artikel 23

1. Vid mottagande av punktskattebelagda varor på någon av de bestämmelseorter som avses i artikel 16.1 a i, ii eller iv eller artikel 16.2 ska mottagaren utan dröjsmål lämna en rapport om mottagande av varorna, nedan kallad ”mottagningsrapport”, till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten, med användning av det datoriserade systemet.

Dessa myndigheter ska ge mottagare enligt artikel 11.1 den hjälp de behöver för att kunna lämna en mottagningsrapport med användning av det datoriserade systemet.

2. De behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten ska göra en elektronisk kontroll av att uppgifterna i mottagningsrapporten är fullständiga och korrekta och därefter bekräfta för mottagaren att rapporten registrerats och sända den till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten.

3. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra mottagningsrapporten till avsändaren. När platsen för avsändande och bestämmelseorten är belägna i samma medlemsstat ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten vidarebefordra mottagningsrapporten direkt till avsändaren.

Artikel 24

1. I fall enligt artikel 16.1 a iii ska en rapport, nedan kallad ”exportrapport”, fyllas i av de behöriga myndigheterna i exportmedlemsstaten på grundval av det intyg som utfärdas av utfartstullkontoret enligt artikel 793.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93[22], eller av det kontor där formaliteterna enligt artikel 3.2 i detta direktiv fullgörs, varigenom det intygas att de punktskattebelagda varorna har lämnat gemenskapens territorium.

2. De behöriga myndigheterna i exportmedlemsstaten ska göra en elektronisk kontroll av att uppgifterna enligt det intyg som avses i punkt 1 är fullständiga och korrekta och ska, om avsändarmedlemsstaten är en annan än exportmedlemsstaten, sända exportrapporten till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten.

3. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra exportrapporten till avsändaren.

Artikel 25

1. Mottagningsrapporten eller exportrapporten ska utgöra bevis för att flyttningen avslutats i enlighet med artikel 19.2.

2. Om mottagningsrapporten eller exportrapporten saknas, även i fall där det datoriserade systemet inte är tillgängligt, kan andra bevis för att flyttningen med punktskatteuppskov avslutats lämnas i form av en bekräftelse från de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten, grundad på ett lämpligt underlag, av att de avsända punktskattebelagda varorna har nått den uppgivna bestämmelseorten eller, i fall enligt artikel 16.1 a iii, i form av en bekräftelse från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där utfartstullkontoret är beläget av att de punktskattebelagda varorna har lämnat gemenskapens territorium.

För tillämpningen av första stycket ska ett dokument som lämnas av mottagaren och innehåller samma uppgifter som mottagningsrapporten utgöra ett lämpligt underlag.

Artikel 26

1. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt får en godkänd lagerhavare eller en registrerad avsändare påbörja en flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov om

a) varorna åtföljs av ett pappersdokument som innehåller samma uppgifter som det preliminära elektroniska administrativa dokument som avses i artikel 20.2,

b) lagerhavaren eller avsändaren underrättar de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten vid tidpunkten för avsändandet.

När systemet åter är tillgängligt ska avsändaren utan dröjsmål lämna ett preliminärt elektroniskt administrativt dokument. Detta dokument ska ersätta det pappersdokument som avses i punkt 1 a så snart det behandlats i enlighet med artikel 20.3, och förfarandet för det elektroniska administrativa dokumentet ska tillämpas.

Till dess att det elektroniska administrativa dokumentet behandlats i enlighet med artikel 20.3 ska flyttningen anses äga rum med punktskatteuppskov tillsammans med pappersdokumentet.

2. Om det datoriserade systemet inte är tillgängligt får en godkänd lagerhavare eller en registrerad avsändare lämna de uppgifter som avses i artiklarna 20.8 och 22 på annat sätt. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska i så fall på den aktuella tidpunkten underrättas om att destinationsändringen eller uppdelningen av flyttningen har inletts.

Punkt 1 andra stycket ska gälla i tillämpliga delar.

Till dess att de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten har genomfört den nödvändiga elektroniska kontrollen och sänt det motsvarande elektroniska administrativa dokumentet till avsändaren ska flyttningen eller flyttningarna i fråga anses äga rum med punktskatteuppskov tillsammans med de uppgifter som lämnats i enlighet med första stycket.

3. Kommissionen får, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2, bestämma vilka regler och förfaranden som ska följas i fall då det datoriserade systemet inte är tillgängligt.

Artikel 27

Kommissionen ska, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2, anta bestämmelser om

(1) form och innehåll för de meddelanden som ska utbytas enligt artiklarna 20–24 mellan de personer och behöriga myndigheter som berörs av en flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov och mellan de berörda behöriga myndigheterna,

(2) regler och förfaranden för utbyte av de meddelanden som avses i punkt 1.

avsnitt 3förenklade förfaranden

ARTIKEL 28

Medlemsstaterna får införa förenklade förfaranden för flyttningar med punktskatteuppskov som sker helt och hållet på deras eget territorium.

Artikel 29

Berörda medlemsstater får komma överens om förenklade förfaranden för flyttningar med punktskatteuppskov

(1) som sker ofta och regelbundet mellan vissa ekonomiska aktörer i två eller flera medlemsstater,

(2) som sker ofta och regelbundet mellan vissa ekonomiska aktörer i en och samma medlemsstat via en annan medlemsstat,

(3) som sker via fasta rörledningar mellan två eller flera medlemsstater.

KAPITEL VFlyttning och beskattning av punktskattebelagda varorefter frisläppande för konsumtion

avsnitt 1förvärv av enskilda personer

ARTIKEL 30

1. För punktskattebelagda varor som förvärvas av enskilda personer för deras eget bruk och som transporteras av dem själva från en medlemsstat till en annan ska punktskatten endast tas ut i den medlemsstat där de punktskattebelagda varorna förvärvas.

Första stycket gäller också punktskattebelagda varor, dock ej tobaksvaror, som förvärvas av enskilda personer och som transporteras för deras räkning.

Beskattningen ska ske i den medlemsstat där förvärvet gjorts också när de punktskattebelagda varorna avsänds av en enskild person till en annan utan direkt eller indirekt ersättning.

2. För att avgöra om de punktskattebelagda varor som avses i punkt 1 är avsedda för eget bruk ska medlemsstaterna beakta åtminstone följande faktorer:

a) Innehavarens kommersiella ställning och skäl för att inneha de punktskattebelagda varorna.

b) Den plats där de punktskattebelagda varorna finns eller, i tillämpliga fall, det transportsätt som använts.

c) Alla handlingar som hänför sig till de punktskattebelagda varorna.

d) De punktskattebelagda varornas beskaffenhet.

e) De punktskattebelagda varornas kvantitet.

avsnitt 2innehav i en annan medlemsstat

ARTIKEL 31

1. När punktskattebelagda varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat innehas för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat ska punktskatt tas ut i denna andra medlemsstat.

Med kommersiella ändamål ska avses alla andra ändamål än eget bruk av enskilda personer, fastställt enligt artikel 30.2.

I de fall som avses i artikel 30.1, där tobaksvaror inte transporteras av de berörda enskilda personerna, ska de anses innehas för kommersiella ändamål.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 36 ska punktskattebelagda varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat och flyttas inom gemenskapen inte anses innehas för kommersiella ändamål förrän de kommer fram till destinationsmedlemsstaten, förutsatt att de flyttas enligt de förfaranden som anges i artikel 32.3 a–c eller de som anges i artikel 34.4 a–c, beroende på vad som är tillämpligt.

3. När punktskattebelagda varor förvaras ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg som reser mellan två medlemsstater och varorna inte är till försäljning när fartyget eller luftfartyget befinner sig på någon av medlemsstaternas territorium ska det inte anses att de innehas för kommersiella ändamål i den medlemsstaten.

4. Punktskatten i den medlemsstat där frisläppandet för konsumtion ägde rum ska återbetalas eller efterges om de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten har konstaterat att skattskyldighet för punktskatt inträtt.

Artikel 32

1. I den situation som avses i artikel 31.1 första stycket ska den person som innehar de punktskattebelagda varorna eller för vars räkning varorna innehas anses vara betalningsskyldig för punktskatten.

Om de punktskattebelagda varorna innehas för att levereras till en näringsidkare eller ett offentligrättsligt organ etablerat i den medlemsstat där varorna innehas ska punktskatten emellertid betalas av den näringsidkaren eller det organet.

I det fall som avses i andra stycket ska de behöriga myndigheterna, på begäran av säljaren, ge denne tillstånd att ersätta näringsidkaren eller det offentligrättsliga organet i fråga som den person som är betalningsskyldig för punktskatten, förutsatt att säljaren uppfyller kraven i artikel 34.4.

2. Om den person som innehar de punktskattebelagda varorna, eller för vars räkning de innehas, inte är etablerad i den medlemsstat där varorna innehas ska denne uppfylla kraven i artikel 34.4.

3. I andra fall än de som avses i punkt 1 tredje stycket och punkt 2 ska den person som är betalningsskyldig för punktskatten

a) innan varorna avsänds lämna en deklaration till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten och garantera betalningen av punktskatten,

b) se till att varorna, när de flyttas mellan medlemsstater, åtföljs av ett dokument, nedan kallat ”ledsagardokument”,

c) betala punktskatten i destinationsmedlemsstaten i enlighet med det förfarande som fastställts av denna medlemsstat,

d) samtycka till varje kontroll som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten att förvissa sig om att de punktskattebelagda varorna faktiskt har mottagits och att den punktskatt som belastar dem har erlagts.

4. Kommissionen ska, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2, anta bestämmelser om form och innehåll för ledsagardokumentet.

Artikel 33

1. När punktskattebelagda varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat ska flyttas till en annan bestämmelseort i samma medlemsstat via en annan medlemsstats territorium gäller följande:

a) Varorna ska åtföljas av ledsagardokumentet vid flyttningen och en lämplig väg ska väljas för transporten.

b) Avsändaren ska, innan de punktskattebelagda varorna avsänds, lämna en deklaration till de behöriga myndigheterna på avsändningsorten.

c) Mottagaren ska intyga mottagandet av varorna i enlighet med de föreskrifter som fastställts av de behöriga skattemyndigheterna på bestämmelseorten.

d) Avsändaren och mottagaren ska samtycka till varje kontroll som gör det möjligt för deras egna skattemyndigheter att förvissa sig om att varorna verkligen har mottagits.

2. När punktskattebelagda varor ofta och regelbundet flyttas på det sätt som avses i punkt 1 får medlemsstaterna genom bilaterala administrativa överenskommelser tillåta ett förenklat förfarande.

avsnitt 3distansförsäljning

ARTIKEL 34

1. För punktskattebelagda varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat och som köps av personer som agerar i egenskap av enskilda personer och avsänds eller transporteras till en annan medlemsstat direkt eller indirekt av säljaren eller för dennes räkning ska punktskatt tas ut i destinationsmedlemsstaten.

2. I det fall som avses i punkt 1 inträder skattskyldigheten när de punktskattebelagda varorna levereras.

3. Punktskatten i destinationsmedlemsstaten ska påföras säljaren.

4. Säljaren ska

a) vara registrerad hos skattemyndigheterna i den medlemsstat varifrån de punktskattebelagda varorna avsänds,

b) innan de punktskattebelagda varorna avsänds ställa garanti för betalningen av punktskatten hos ett skattekontor som destinationsmedlemsstaten särskilt anvisat för distansförsäljning,

c) ange det registreringsnummer som avses i punkt 5 tredje stycket i de handelsdokument som åtföljer sändningar av punktskattebelagda varor,

d) vid utgången av en bestämd tidsperiod, som ska fastställas av varje medlemsstat, till det skattekontor som avses i b överlämna ett dokument som visar vilka kvantiteter punktskattebelagda varor som levererats under perioden i fråga.

5. Destinationsmedlemsstaten ska fastställa villkoren för beräkningen av den garanti som avses i punkt 4 b.

När säljaren ställer garantin ska denne uppvisa den registreringshandling som avses i punkt 4 a.

Destinationsmedlemsstaten ska då tilldela säljaren ett registreringsnummer.

6. Det dokument som avses i punkt 4 d ska påtecknas av de skattemyndigheter som avses i punkt 4 a och, i tillämpliga fall, åtföljas av de administrativa handlingar och handelsdokument som destinationsmedlemsstaten kräver.

Punktskatten ska betalas enligt det förfarande som fastställts av destinationsmedlemsstaten.

7. I det fall som avses i punkt 1 ska den punktskatt som erlagts i den första medlemsstaten på säljarens begäran återbetalas eller efterges, om säljaren följt de förfaranden som fastställs i punkt 4.

Om säljaren är en godkänd lagerhavare får medlemsstaterna föreskriva ett förenklat återbetalnings- eller eftergiftsförfarande.

8. Kommissionen ska, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2, fastställa form och innehåll för de dokument som avses i punkt 4 a och d samt vilka uppgifter som ska finnas med på de handelsdokument som avses i punkt 4 c.

avsnitt 4förstörelse och förlust

ARTIKEL 35

När punktskattebelagda varor beläggs med punktskatt på grundval av artikel 31.1 första stycket eller artikel 34.1 ska skatten inte tas ut för punktskattebelagda varor som förstörs fullständigt eller går helt förlorade.

Artikel 7.4 andra och tredje stycket ska i tillämpliga delar gälla dessa varor.

Den garanti som ställts enligt artikel 32.3 a eller artikel 34.4 b ska helt eller delvis frisläppas.

avsnitt 5oegentligheter under flyttning av punktskattebelagda varor

ARTIKEL 36

1. När punktskattebelagda varor som flyttas i enlighet med artikel 31.2 inte når destinationsmedlemsstaten ska punktskatten, enligt artikel 31.1 första stycket, tas ut i den medlemsstat där flyttningen i fråga avslutades eller där varorna avvek från flyttningen.

Skatten ska betalas av den person som ställt garanti för betalningen av skatten enligt artikel 32.3 a eller artikel 34.4 b.

När det visats att de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten har konstaterat att punktskatt ska tas ut ska den medlemsstat där varorna släppts för konsumtion återbetala eller efterge punktskatten, och destinationsmedlemsstaten ska frisläppa den garanti som ställts enligt artikel 32.3 a eller artikel 34.4 b.

När flyttningen avslutas, eller varorna avviker från flyttningen, i den medlemsstat där varorna släpps för konsumtion ska destinationsmedlemsstaten frisläppa den garanti som ställts enligt artikel 32.3 a eller artikel 34.4 b.

2. Om det inte kan avgöras var den flyttning som avses i punkt 1 avslutades eller var varorna avvek från flyttningen ska denna händelse, nedan kallad ”oegentlighet”, anses ha ägt rum i den medlemsstat där varorna släpps för konsumtion.

Om det, före utgången av en period på tre år från dagen för varornas avsändande, fastställs i vilken medlemsstat oegentligheten skedde, ska emellertid den medlemsstaten underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där varorna släppts för konsumtion.

Så snart den andra medlemsstaten visat att punktskatten uppburits ska den medlemsstat där varorna släppts för konsumtion efterge eller återbetala den skatt som påförts eller uppburits.

3. Om det inte är känt när oegentligheten ägde rum ska den, för tillämpningen av denna artikel, anses ha ägt rum vid tidpunkten för avsändandet av de punktskattebelagda varorna.

KAPITEL VIÖvrigt

AVSNITT 1 MÄRKNING

ARTIKEL 37

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.1 får medlemsstaterna kräva att punktskattebelagda varor bär skattemärken eller nationella identifieringsmärken för fiskala ändamål när de släpps för konsumtion på deras territorium eller, i de fall som avses i artikel 31.1 första stycket och artikel 34.1, när de förs in på deras territorium.

2. Varje medlemsstat som kräver användning av sådana skattemärken eller nationella identifieringsmärken som avses i punkt 1 ska göra dem tillgängliga för godkända lagerhavare från övriga medlemsstater.

3. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser som kan komma att införas för att säkra en korrekt tillämpning av denna artikel och för att förhindra bedrägeri, skatteundandragande eller missbruk, se till att dessa märken inte skapar hinder för den fria rörligheten för punktskattebelagda varor.

När sådana märken anbringas på punktskattebelagda varor ska alla belopp som betalats eller garanterats för att erhålla sådana märken återbetalas, efterges eller frisläppas av den medlemsstat som utfärdat dem, om skattskyldighet har inträtt och punktskatt uppburits i en annan medlemsstat.

4. Skattemärken eller identifieringsmärken enligt punkt 1 ska vara giltiga i den medlemsstat som utfärdat dem. Medlemsstater får dock komma överens om att erkänna varandras märken.

avsnitt 2små vinproducenter

ARTIKEL 38

1. Medlemsstaterna får undanta små vinproducenter från kraven i kapitlen III och IV och från de övriga krav som avser rörlighet och övervakning. När dessa producenter själva genomför transaktioner inom gemenskapen ska de underrätta berörda myndigheter och rätta sig efter de krav som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 884/2001[23].

2. Med små vinproducenter avses personer som producerar i genomsnitt mindre än 1 000 hektoliter vin per år.

3. När små vinproducenter är undantagna enligt punkt 1 ska mottagaren, genom den handling som krävs enligt förordning (EG) nr 884/2001 eller genom en hänvisning till denna, underrätta de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten om mottagna vinleveranser.

avsnitt 3furnering för fartyg och luftfartyg

ARTIKEL 39

Till dess att rådet har antagit gemenskapsbestämmelser om furnering för fartyg och luftfartyg får medlemsstaterna bibehålla sina nationella bestämmelser på detta område.

KAPITEL VIISlutbestämmelser

Artikel 40

1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för punktskatter.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

Artikel 41

Förutom de uppgifter som avses i artikel 40 ska kommittén för punktskatter granska de frågor som ordföranden tar upp, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat, och som rör tillämpningen av gemenskapens bestämmelser om punktskatt.

Artikel 42

Direktiv 92/12/EEG ska upphöra att gälla den [1 april 2009].

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 43

Avsändarmedlemsstaten får till och med den [31 december 2009] tillåta att flyttningar av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov påbörjas enligt de förfaranden som anges i artiklarna 15.6 och 18 i direktiv 92/12/EEG.

Dessa flyttningar och avslutandet av dem ska omfattas av de bestämmelser som avses i första stycket samt av artiklarna 15.4, 15.5 och 19 i direktiv 92/12/EEG. Artikel 15.4 i det direktivet ska tillämpas på alla garanter som utses i enlighet med artikel 17.1 i det här direktivet.

Artiklarna 20–26 i det här direktivet ska inte tillämpas på dessa flyttningar.

Artikel 44

1. Medlemsstaterna ska senast den [28 februari 2009] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den [1 april 2009].

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 45

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 46

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den …

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

Jämförelsetabell 1: direktiv 92/12/EEG > nytt direktiv |

Artikel i direktiv 92/12/EEG | Ny artikel | Artikel i direktiv 92/12/EEG | Ny artikel |

1 | 1 | 15.6 | 21 |

2 | 5, 6 | 16 | 18 |

3.1 | 1 | 17 | - |

3.2 | 2.2 | 18.1 | 20.1, 20.2, 27 |

3.3 | 2.3 | 18.2–18.6 | - |

4 | 4 | 19 | 20.3–20.5, 23, 24, 29 |

5.1 | 2.1, 7.2 | 20 | 9 |

5.2 | 7.2 | 21 | 37 |

5.3 | - | 22.1, 22.2 | 10 |

22.3 | 31.4 |

22.4 | 34.7 |

22.5 | - |

6.1 | 7.1, 7.2 | 23.1 | 11 |

23.1a | 12 |

23.2 | - |

6.2 | 8 | 23.3 | - |

7 | 31, 32, 33 | 23.4 | - |

8 | 30 | 23.5 | 39 |

9 | 30 | 24 | 40, 41 |

10 | 34 | 25 | - |

11 | 14.1, 14.2 | 26 | - |

12 | 15.1 | 26a | - |

13 | 15.2 | 27 | - |

14 | 7.4, 7.5 | 28 | - |

15.1 | 16.1, 16.3 | 29 | 38 |

15.2 | - | 30 | - |

15.3 | 17 | 30a | - |

15.4 | 19.2 | 31 | 44, 45 |

15.5 | 20.8 | 32 | 46 |

.

Jämförelsetabell 2: nytt direktiv > direktiv 92/12/EEG |

Ny artikel | Artikel i direktiv 92/12/EEG | Ny artikel | Artikel i direktiv 92/12/EEG |

1 | 1, 3.1 | 21 | 15.6 |

2.1–2.3 | 5.1, 3.2, 3.3 | 22 | Ny |

3 | Ny | 23 | 19 |

4 | 4 | 24 | 19 |

5, 6 | 2 | 25 | Ny |

7.1, 7.2 | 6.1, 5.1, 5.2 | 26 | Ny |

7.3 | Ny | 27 | 18.1 |

7.4, 7.5 | 14 | 28 | Ny |

8 | 6.2 | 29 | 19.2 |

9 | 20 | 30 | 8, 9 |

10 | 22.1, 22.2 | 31, 32, 33 | 7 |

31.4 | 22.3 |

34.7 | 22.4 |

11 | 23.1 | 34 | 10 |

12 | 23.1a |

13 | Ny | 35 | Ny (KOM(2004) 227) |

14 | 11 | 36 | Ny (KOM(2004) 227) |

15 | 12, 13 | 37 | 21 |

16.1, 16.3 | 15.1 | 38 | 29 |

16.2 | Ny |

17 | 15.3 | 39 | 23.5 |

18 | 16 | 40 | 24.1–24.3 |

19.1 | Ny | 41 | 24.4 |

19.2 | 15.4 | 42 | Ny |

20.1, 20.2 | 18.1 | 43 | Ny |

20.3–20.5 | 19 | 44 | 31 |

20.6, 20.7 | Ny | 45 | 31 |

20.8 | 15.5 | 46 | 32 |

[1] EGT L 76, 23.3.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/106/EG (EUT L 359, 4.12.2004, s. 30).

[2] EUT L 162, 1.7.2003, s. 5.

[3] EUT C 122, 30.4.2004, s. 44.

[4] EUT L 283, 31.10.2003, s. 51. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/75/EG (EUT L 157, 30.4.2004, s. 100).

[5] EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

[6] EUT L 359, 4.12.2004, s. 1.

[7] EGT L 276, 19.9.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1792/2006 (EUT L 362, 20.12.2006, s. 1).

[8] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet senast ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

[9] EUT C […], […], s. […].

[10] EUT C […], […], s. […].

[11] EUT C […], […], s. […].

[12] EGT L 76, 23.3.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/106/EG (EUT L 359, 4.12.2004, s. 30).

[13] EGT L 316, 31.10.1992, s. 21. Direktivet senast ändrat genom 2005 års anslutningsakt.

[14] EGT L 316, 31.10.1992, s. 29.

[15] EGT L 291, 6.12.1995, s. 40. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2002/10/EG (EGT L 46, 16.2.2002, s. 26).

[16] EGT L 316, 31.10.1992, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/117/EG (EUT L 333, 20.12.2003, s. 49).

[17] EGT L 316, 31.10.1992, s. 10. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/117/EG.

[18] EUT L 283, 31.10.2003, s. 51. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/75/EG (EUT L 157, 30.4.2004, s. 100).

[19] EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

[20] EUT L 162, 1.7.2003, s. 5.

[21] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

[22] EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

[23] EGT L 128, 10.5.2001 s. 32.