BILAGA

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rekommendation 1 (om formen och tillämpningsområdet för det instrument som ska antas)

Så länge rådet inte röstat fram en resolution om en åtgärdsplan som kommissionen ska genomföra, uppmanas kommissionen utarbeta en handlingsplan för e-juridik på europeisk nivå. Den bör bestå av en rad enskilda åtgärder, vilka beskrivs närmare nedan, av vilka vissa eventuellt kan utmynna i lagförslag, t.ex. administrativt samarbete enligt artikel 66 i EG-fördraget, andra kan leda till rekommendationer och åter andra kan leda till förvaltningsåtgärder eller förvaltningsbeslut.

(Konkreta åtgärder för genomförandet av det europeiska området för rättvisa). Det första steget mot detta skulle naturligtvis vara att förse alla rättsliga myndigheter i EU med en dator, en e-postadress och en Internetanslutning. Detta kan verka självklart men tyvärr är det inte så: i många fall är inte de rättsliga myndigheterna utrustade med detta nödvändiga hjälpmedel eller också kan man inte, eller vill inte, använda sig av det. Den här situationen måste åtgärdas.

(Klart ange verksamhetsområdet för e-juridik). För att undvika missförstånd vore det lämpligt att klart ange de frågor som omfattas av EU-åtgärder genom att exempelvis använda en annan definition eller genom att lägga till akronymen EU till formuleringen e-juridik: EU:s e-juridik eller EU-juridik.

Rekommendation 2 (om minimiinnehållet för det instrument som ska antas)

Handlingsplanen bör innehålla minst följande åtgärder:

1.   En handlingsplan för EU-juridik

För att undvika uppsplittring och för att stärka samordning och samstämmighet, bör kommissionen tillsammans med parlamentet utarbeta en handlingsplan som är inriktad på medborgarna och rättstillämparna, och som föreslår en strategi för det optimala sättet att genomföra det europeiska rättsliga området. Utifrån detta bör EU-institutionerna och medlemsstaterna samarbeta lojalt (enligt artikel 10 i EG-fördraget) genom att förbinda sig att underrätta varandra om relevant information, inklusive ny lagstiftning, vilket redan görs på ett motsvarande sätt på den inre marknaden i form av utbyte av information om nationella tekniska föreskrifter. Samtidigt, trots att åtgärder som har för avsikt att förbättra den ömsesidiga kunskapen om informationen välkomnas, är det viktigt att man klart fastställer och begränsar användningen av automatiska översättningssystem eftersom de ibland ger ”översättningar” som kan visa sig vara vilseledande.

2.   Åtgärder för ”framtidssäkrad” lagstiftning

Kommissionen bör inrätta lämpliga rutiner för att se till att all framtida civilrättslig lagstiftning utformas så att den kan utnyttjas via on-linelösningar. Åtgärder skulle till exempel kunna vidtas för att se till att de föreslagna privata Europabolagen kan startas med hjälp av ansökningar on-line och för att förslag om erkännande av instrument, som till exempel instrument för rättsligt skydd för vuxna, och andra officiella handlingar är anpassade för användning on-line. När förslag innehåller blanketter som ska fyllas i av medborgarna bör man därför från början utforma och formatera dessa blanketter för elektronisk användning och de bör finnas tillgängliga på medlemsstaternas samtliga officiella språk. Åtgärder bör vidtas för att minska fritexten till ett minimum, för att garantera att on-linehjälp finns tillgänglig på alla officiella språk när så behövs, och att on-linetjänster för översättning finns tillgängliga. När dokument behöver göras tillgängliga bör man, på samma sätt, se till att dessa dokument kan översändas och kommunikation ske via e-post, att elektroniska underskrifter kan användas och att videokonferenser uppmuntras när det finns behov av muntliga vittnesmål.

Alla framtida förslag bör innehålla en förklaring med motivering från kommissionen om att en prövning av anpassningen till e-juridikprinciperna har ägt rum.

Kommissionen bör genomföra en prövning av all nuvarande civillagstiftning och föreslå förändringar när det behövs, för att göra den nuvarande lagstiftningen förenlig med kraven för e-juridiken. Kommissionen ombeds i detta sammanhang mer specifikt att som en prioritet undersöka det europeiska småmålsförfarandet, den europeiska exekutionstiteln och systemen för alternativ tvistlösning, så att medborgarna och företagen kan få direkt tillgång till dem on-line. På samma sätt bör man se över förordningen om delgivning av handlingar (1) och förordningen om bevisupptagning i mål (2). Syftet bör vara att erbjuda en arsenal av effektiva, enkla instrument som vanliga medborgare och småföretag har användning för och som de lätt kan använda, och inte ett system som bara hjälper kommersiella parter i tvister om stora belopp.

3.   Åtgärder för civilrättsliga förfaranden

Kommissionen och rådet bör rapportera till Europaparlamentet om reformerna och harmoniseringen av processrätten och bevisrätten i gränsöverskridande fall och fall vid EG-domstolen, mot bakgrund av utvecklingen inom informationstekniken. Syftet bör vara att få till stånd enklare, billigare och snabbare behandling av civilrättsliga fall i gränsöverskridande situationer.

4.   Åtgärder för avtalsrätt och konsumenträtt

Här bör tyngdpunkter ligga på förebyggande lagstiftning, genom att man skapar större tydlighet och enkelhet och undviker de fallgropar, problem och kostnader som åtföljer i synnerhet internationell privaträtt.

I detta sammanhang ombeds kommissionen att börja utarbeta standardvillkor för elektronisk handel. Detta skulle så småningom göra det möjligt för handlare på nätet att erbjuda en ”blå knapp” med vilken konsumenterna (eller för den delen andra handlare) kan acceptera att den standardiserade europeiska avtalsrätten tillämpas på deras transaktioner. Detta skulle kunna kompletteras med ett on-linesystem för klagomål och tillgång till ett godkänt on-linesystem för alternativ tvistlösning.

5.   Åtgärder för språk, flerspråkighet och kompatibilitet

Ett program bör startas för att undersöka hur man bäst kan erbjuda översättningsmöjligheter on-line för de europeiska webbplatserna för e-juridik. Parallellt bör en arbetsgrupp för förenkling och standardisering av terminologi inrättas. Varje medlemsstat bör tillhandahålla en databas med juridiska översättare och tolkar.

6.   Åtgärder för de europeiska webbplatserna för e-juridik

Alla ovanstående åtgärder bör samlas hos en samordnande och styrande enhet som även är ansvarig för att samordna medlemsstaternas bidrag och se till att dessa är kompatibla.

Samordnings- och styrenheten bör också ha ansvaret för utformning och drift av den europeiska e-juridikportalen, där det även ska finnas områden för medborgare, jurister, rättsväsendet och den offentliga sektorn, och rapportera till kommissionsledamoten med ansvar för rättvisa, frihet och säkerhet, Europaparlamentet och rådet. Genomförbarhetsstudier av elektroniska underskrifter i rättsliga sammanhang, av fjärråtkomst till de nationella registren (insolvensregister, fastighetsregister, handelsregister, etc.) och skapandet av ett säkert nät, bör inledas så snart som möjligt (inte senare än 2009–2010). I dessa studier bör man beakta de resultat som rådet redan har uppnått (sammankoppling av insolvensregister, eventuellt samarbete med Eulis och EBR.) Genomförbarhetsstudien för ett virtuellt utrymme för informationsutbyte bör starta 2011. I genomförbarhetsstudierna bör man ta hänsyn till bestämmelserna om offentliggörande och tillgång till information i varje medlemsstat så att uppgiftsskyddet och det juridiska informationsskyddet säkerställs. Vid genomförandet av dessa studier bör man ta hänsyn till det arbete som redan har gjorts inom notariatssystemet avseende dessa frågor (erkännande av elektroniska signaturer, e-notariat, testamentsregister, etc.).

Syftet är att få fram användarvänliga verktyg åt medborgare, företag, advokater, rättsväsendet och tjänstemän med ansvar för administration av rättsliga frågor.

a)   Medborgarnas europeiska webbplats för e-juridik

Denna flerspråkiga webbplats bör utformas så att den kan ge allt tänkbart stöd till medborgare och företag som söker rättsligt stöd och inledande rättslig rådgivning avseende gränsöverskridande rättsliga problem.

Förutom tillgång till rättsliga databaser och elektronisk hjälp (mål om mindre värden, betalningsförelägganden), on-linesystem för alternativ tvistlösning (inklusive Solvit) och ombudsmän, bör den innehålla intelligenta system för att hjälpa medborgare att förstå hur de ska handskas med rättsliga problem. Sådana system bör vägleda personer om hur de ska a) finna en jurist som talar deras språk i en annan medlemsstat (advokat, notarie, etc. och förklara vad de har för funktion), b) få reda på vilket rättsligt stöd, om något, som finns att tillgå, och c) avgöra vad de bör göra för att uppfylla vissa formaliteter i de olika medlemsstaterna (t.ex. hur man startar företag, sparar redovisningen, upprättar ett testamente, köper/säljer ett hus, etc.). De bör även kunna ge vägledning när det gäller vilken typ av problem det handlar om, vilka förfaranden som måste följas, etc.

När det är möjligt bör inledande kostnadsfritt rättslig rådgivning via e-post förmedlas genom nationella yrkesorganisationer, vilka också bör utöva tillsyn över denna verksamhet. Åtminstone bör förteckningar över advokater, notarier, stämningsmän och biträden, revisorer, nationellt legitimerade experter samt juridiska översättare och tolkar i varje medlemsstat finnas tillgängliga, tillsammans med länkar till behöriga yrkesföreningar. Enkla guider till rättssystemet i varje medlemsstat bör också finnas.

I brådskande fall bör snabb tillgång till rättsligt stöd och till polisen också vara möjlig.

Dessutom bör webbplatsen erbjuda tillgång till olika register och publicera nationella offentliga meddelanden.

b)   En säker europeisk webbplats för e-juridik

Den här webbplatsen bör utformas som ett redskap för domare, domstolstjänstemän, tjänstemän i de nationella justitieministerierna och yrkesverksamma advokater, med säkerheten garanterad via olika rättigheter vad gäller tillträde.

Förutom att erbjuda tillgång till juridiska och rättsliga databaser samt den mest fullständiga uppsättningen av nationella register, bör den också erbjuda säker kommunikation, videokonferensmöjligheter samt utbyte av handlingar mellan domstolar och mellan domstolar och parterna i målen (minskad materialanvändning under förfarandena). I detta syfte bör den också möjliggöra kontroll av elektroniska signaturer och erbjuda lämpliga verifikationssystem.

Webbplatsen bör också erbjuda möjligheter att utbyta information om t.ex. personer som har fråntagits rätten att arbeta med barn eller som företagsledare.

Kontaktpunkterna för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område i medlemsstaterna bör uppmuntras att spela en aktiv roll i utvecklingen av de europeiska webbplatserna för e-juridik genom att som en del av gemenskapens strategi för e-juridik bidra till utformningen och designen av de framtida portalerna, vilka särskilt ska utformas så att medborgare får direkt tillgång till rättsväsendet. Till en början bör det finnas en länk till det europeiska rättsliga nätverket på de nationella justitieministeriernas webbplatser.

Portalen bör ge EU-medborgarna information om de straffrättsliga systemen i övriga medlemsstater, i synnerhet vad gäller deras rättigheter. Även praktisk information om vilka myndigheter man ska vända sig till och hur det går till, om hur man får tag på blanketter, om rättshjälp och förteckningar på advokater som kan gripa sig an utländska klienter. Portalen bör också förse rättstillämpare med EU-lagstiftning och med medlemsstaternas tillämpliga lagstiftning. Webbplatserna för europeisk rättslig utbildning (EJT), det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område (EJN), europeiska nätverket för rättslig utbildning (EJTN)och andra organs webbplatser erbjuder redan mycket användbar information. Denna information är dock ofullständig och inte lätt att finna. Tillämplig rättspraxis bör också finnas till hands. All information bör finnas tillgänglig både på Internet och på traditionellt vis, och man måste vara särskilt uppmärksam på synkroniseringsmekanismer som tillhandahåller en uppdaterad information (RSS-kanaler).

7.   Rättslig utbildning

För att sprida den europeiska rättskulturen och för att nå så många rättsliga myndigheter som möjligt bör alla nyutnämnda, från första stund som de ansluter sig till domarkåren, utrustas med ett slags ”överlevnadspaket” i form av en cd-skiva eller en USB-nyckel som innehåller EU-fördraget, EG-fördraget samt de grundläggande texterna för rättsligt samarbete och information om andra medlemsstaters rättsliga system. Man bör också överväga att ge ut EU-skrifter riktade till medborgarna med praktisk information om rättsligt samarbete inom EU och om andra medlemsstaters straffrättsliga system. Förutom detta bör de elektroniska undervisningshjälpmedel som erbjuds genom det europeiska nätverket för rättslig utbildning (som representerar skolor för rättslig utbildning över hela EU) få adekvat uppmärksamhet och stöd av kommissionen och rådet.

8.   Förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet

Hittills är det viktigaste användningsområdet för e-juridik inom det straffrättsliga systemet upprättandet av området för Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur brottsregister. För att vara effektivt måste det här systemet stödjas av en elektronisk struktur som klarar av att koppla samman alla nationella brottsregister (3), vilket bör genomföras utan dröjsmål. En annan relevant tillämpning av IT inom området för rättvisa, frihet och säkerhet är Schengens informationssystem (SIS) som är en storskalig databas som gör det möjligt för de berörda myndigheterna att utbyta information och samarbeta på många sätt genom att på ett säkert och mycket snabbt sätt överföra europeiska arresteringsorder. Som återspeglas i parlamentets ståndpunkt av den 2 september 2008 (4), är Eurojust en nyckelaktör i kampen mot gränsöverskridande brottslighet på EU-nivå. Dess samordnade åtgärder är grundläggande för att angripa allvarliga brottsliga företeelser som alltmer använder sig av tekniska möjligheter. Också tack vare dess IT-innovativa datasystem (E-POC) har antalet fall som hanterats av Eurojust under 2008 uppnått 1 000. Dessa exempel måste mångdubblas och finansieras med EU:s ekonomiska medel.

9.   Videokonferenser

Användandet av videokonferenser vid brottmålsförfaranden är ganska vanligt förekommande i vissa medlemsstater. De gör det möjligt att samla bevismaterial genom att inhämta utsagor från anklagade, vittnen eller sakkunnig när de inte är närvarande, och samtidigt ge ett fullgott skydd för dem som är i behov av det. Den europeiska konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål från 2000 fastställer regler för vittnesförhör, anklagade och expertis genom videokonferens. Den har nu ratificerats av 24 medlemsstater. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att slutföra ratificeringsprocessen så snart som möjligt. Ingen statistik finns ännu tillgänglig om praktisk användning av videokonferenser. Det verkar som att videokonferenser fortfarande inte utnyttjas fullt ut. En av orsakerna är bristen på nödvändigt datorstöd. Ekonomiskt och annat EU-stöd måste ges så snart som möjligt.

10.   Åtgärder för att stärka de grundläggande rättigheterna och de processuella rättigheterna

All teknisk utveckling är välkommen så länge den inte äventyrar de grundläggande rättigheterna. Med hänsyn till detta måste uppmärksamhet fästas på respekten för de grundläggande rättigheterna i utarbetandet och genomförandet av strategin och handlingsplanen. Detta är särskilt viktigt för de processuella rättigheterna och uppgiftsskyddet när EU-medborgarna har rätt att tillgå den information som lagras och delas av de berörda myndigheterna och som informerar dem om tillgängliga rättsliga medel. En verklig strategi för e-juridik kan inte fungera om inte de processuella rättigheterna harmoniseras och uppgiftsskyddet säkras vid straffrättligt samarbete.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 160, 30.6.2000, s. 37).

(2)  Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 174, 27.6.2001, s. 1).

(3)  Parlamentet stöder detta projekt och hoppas att det kommer att genomföras med beaktande av sin ståndpunkt av den 9 oktober 2008 om inrättande av Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) (P6_TA(2008)0465).

(4)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 2 september 2008 om initiativet från Kungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Portugisiska republiken, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien och Konungariket Sverige inför antagandet av rådets beslut om förstärkning av Eurojust och om ändring av beslut 2002/187/RIF (P6_TA(2008)0384).