27.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 286/5

A.

I FN:s millenniedeklaration uppmanas alla stater att säkerställa konsekvens i utvecklingspolitiken.

B.

EU är starkt engagerat för att säkerställa konsekvens i utvecklingspolitiken i enlighet med artikel 178 i EG-fördraget, i vilken det fastställs att ”gemenskapen skall beakta målen i artikel 178 då den genomför sådan politik som kan beröra utvecklingsländerna”.

C.

I punkt 35 i den ovannämnda förklaringen ”Europeiskt samförstånd om utveckling” anges att ”EU är fast beslutet att vidta åtgärder för att främja konsekvens i utvecklingspolitiken på ett antal områden” och att ”det är viktigt att strategier som inte rör utveckling bistår utvecklingsländerna i deras insatser för att nå millennieutvecklingsmålen”.

D.

I kommissionens ovannämnda tvåårsrapport om en konsekvent politik för utveckling konstateras bland annat följande:

E.

I slutsatserna från rådets möte den 24 maj 2005 ingår ett åtagande om att EU ska arbeta för en mer konsekvent utvecklingspolitik, särskilt inom tolv prioriterade politikområden, däribland handel, fiske, miljö, klimatförändringar, migration och sysselsättning.

F.

De viktigaste biologiska naturresurser som EU importerar från Västafrika är fisk och timmer. Enligt kommissionens generaldirektorat för handel går mer än 80 procent av exporten av fisk och timmer från Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) till EU.

G.

FN definierar Västafrika som Afrikas västligaste region som omfattar följande 16 länder: Benin, Burkina Faso, Elfenbenskusten, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau, Kap Verde, Liberia, Mali, Mauretanien, Niger, Nigeria, Senegal, Sierra Leone, Togo (dvs. Ecowas samt Mauretanien) (8); dessutom anses ofta Kamerun tillhöra Västafrika.

1.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen, rådet och medlemsstaterna i högre grad uppmärksammar och förbinder sig att föra en konsekvent utvecklingspolitik, såsom framgår av de 12 åtagandena inom den konsekventa utvecklingspolitiken, tvåårsrapporterna och flera andra nya mekanismer.

2.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att EU för en konsekvent politik för att bidra till att millennieutvecklingsmålen kan uppnås.

3.

Europaparlamentet understryker att politisk vilja och ett åtagande att ta hänsyn till utvecklingsländernas intressen inom alla områden som berör dem är avgörande för att en mer konsekvent politik ska uppnås.

4.

Europaparlamentet pekar på att det finns starka kopplingar dels mellan EU:s utvecklings- och fiskeripolitik, dels mellan utvecklings- och timmerhandelspolitiken och betonar att politiska åtgärder som EU vidtar inom områdena fiske och timmer har en betydande inverkan på den lokala hållbara utvecklingen.

5.

Europaparlamentet påminner om att man vid COP 13 erkände att skogsskövling i stor utsträckning bidrar till växthusgasutsläppen och därmed till klimatförändringarna, och understryker behovet av att bistå utvecklingsländerna i deras insatser för att bevara sina skogar och förvalta dem på ett hållbart sätt. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att genom betydande ekonomiskt stöd, särskilt till länder i Afrika, bidra till internationella initiativ som syftar till att bevara skogen i utvecklingsländerna och se till att den utnyttjas och förvaltas på ett hållbart sätt.

6.

Europaparlamentet är bekymrat över att skogsskövlingen bidrar till klimatförändringarna. Skogsskövlingen står för omkring 20 procent av de växthusgasutsläpp som orsakas av människan varje år och förstör utkomstmöjligheterna för miljontals lokala och inhemska befolkningsgrupper.

7.

Europaparlamentet finner det oroväckande att de internationella marknaderna destabiliseras och producentländernas skatteintäkter begränsas till följd av billig import av olagliga timmer- och skogsprodukter och det faktum att vissa aktörer inom industrin inte följer de grundläggande sociala och miljömässiga normerna.

8.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över FAO:s uppskattning att mindre än 7 procent av världens totala skogsareal är miljömärkt och att mindre än 5 procent av de tropiska skogarna förvaltas på ett hållbart sätt.

9.

Europaparlamentet ser positivt på det faktum att kommissionen när det gäller Västafrika deltar i officiella förhandlingar med Ghana och Kamerun och i inledande diskussioner med Liberia med sikte på att underteckna frivilliga partnerskapsavtal för att kontrollera om den direkta exporten av timmerprodukter till EU är laglig.

10.

Europaparlamentet understryker att alla system för bevarande av skog, däribland fonden Forest Carbon Partnership Facility (FCPF) och EU:s handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) måste säkra ursprungsbefolkningarnas och lokalbefolkningarnas traditionella rättigheter att utnyttja sina skogar i enlighet med FN:s förklaring om ursprungsfolkens rättigheter.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bevilja ansökningar om stöd till initiativ för hållbar skogsförvaltning inom ramen för programplanering av bistånd och landstrategidokument.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om EU:s strategi, engagemang och stöd till befintliga och framtida finansieringsmekanismer för att främja skogsskydd och minska utsläppen från skogsskövling, inbegripet inom FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet samt fonden mot skogsskövling, Forest Carbon Partnership Facility. Meddelandet bör redogöra för EU:s åtaganden att tillhandahålla kapital för att hjälpa utvecklingsländerna skydda sin skog, finansiera skyddade skogsområden och främja ekonomiska alternativ till skogsförstöring.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att skynda på genomförandet av EU:s ovannämnda Flegt-handlingsplan och Flegt-förordning, som syftar till att bekämpa olaglig avverkning och handeln med olagligt timmer, öka konsumtionen av hållbart producerade trävaror och kraftigt öka antalet partnerländer.

14.

Framför allt uppmanar Europaparlamentet kommissionen att under innevarande valperiod lägga fram ett omfattande lagförslag för att hindra försäljning av timmer och trävaror från olagliga och icke hållbara källor.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att skynda på antagandet och genomförandet av en miljövänlig politik för offentlig upphandling såväl på EU-nivå som på nationell och lokal nivå. Denna bör gynna miljömärkta trävaror, i synnerhet sådana som är certifierade enligt det system som utarbetats av Forest Stewardship Council (FSC).

16.

Europaparlamentet betonar att många länder i Västafrika är starkt beroende av fiske, som är en källa till sysselsättning, livsmedelsförsörjning, protein, statsintäkter och utländsk valuta. Detta illustreras i en färsk fallstudie från Internationella migrationsorganisationen, som visar att tillbakagången för den lokala fiskenäringen är en av de viktigaste orsakerna till att människor utvandrar från Senegal.

17.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse och uppmuntrar de framsteg som har gjorts på detta område, men är fortfarande oroat över att vissa länder agerar mycket långsamt och med stor betänksamhet för att skydda sina egna resurser. Parlamentet beklagar att de biologiska naturresursernas hållbarhet, däribland fiskeresurser, och fördelarna av ett hållbart utnyttjande av dessa resurser fortfarande inte är en prioritering för dessa länder, trots de ansträngningar som EU har gjort inom ramen för partnerskapsavtalen, och dessutom ofta är underställda andra politiska och ekonomiska intressen.

18.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka frågan och det tydliga sambandet mellan de kraftigt minskade fiskbestånden längs Västafrikas kuster och det stora antalet immigranter från västafrikanska länder till EU.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och regeringarna i de västafrikanska länderna att bekämpa olagligt fiske och övervaka och kontrollera fiskbestånden, för att man ska komma till rätta med den kraftiga minskningen av fiskbestånden i de västafrikanska vattnen.

20.

Europaparlamentet anser att fiskeresurserna i Västafrika kan spela en viktig roll för den lokala utvecklingen och livsmedelsförsörjningen. Parlamentet konstaterar med oro att många bestånd i Västafrika är överfiskade och att minst ett är utrotningshotat enligt de senaste vetenskapliga bedömningarna av Fiskerikommittén för östra Centralatlanten från 2006.

21.

Europaparlamentet anser att en utvärdering av graden av samordning mellan gemenskapens utvecklingspolitik och dess fiskepolitik måste täcka in många andra aspekter än de bilaterala fiskepartnerskapsavtal som undertecknats med flera tredjeländer i Västafrika. Lika viktig är gemenskapens politik med hänsyn till

22.

Europaparlamentet ber kommissionen att, mot bakgrund av det ännu inte helt överenskomna och undertecknade avtalet om ekonomiskt partnerskap med de västafrikanska länderna, gå vidare i enlighet med strategin för en konsekvent utvecklingspolitik i förhandlingarna om avtal om fisk och timmer i arbetet med avtalet om ekonomiskt partnerskap.

23.

Europaparlamentet uppmanar ännu en gång kommissionen att agera enligt slutmålet för de ekonomiska partnerskapen, vilket är att förbättra den regionala integrationen och stärka AVS-ländernas ekonomiska ställning; särskilt viktigt är det att de västafrikanska ländernas ställning stärks.

24.

Europaparlamentet anser att EU i sin fiskeripolitik, däribland i förbindelserna med Västafrika, måste respektera FAO:s ovannämnda uppförandekod för ansvarsfullt fiske från 1995.

25.

Europaparlamentet välkomnar att sju västafrikanska länder har skrivit under fiskeavtal med EU i form av de nya partnerskapsavtalen. Utöver det grundläggande målet att skydda EU-flottans intressen innehåller dessa avtal även bestämmelser om att tredjeländer måste införa planer som garanterar ett hållbart utnyttjande av deras fiskeresurser.

26.

Den tidigare tillförseln av ytterligare fiskekapacitet till en region som har ett förhållandevis svagt system för fiskeriförvaltning och otillräckliga resurser för att övervaka och kontrollera fiskefartygens verksamhet har enligt Europaparlamentets mening bidragit till det problematiska läget för fiskeresurserna i regionen. Således välkomnar parlamentet att stödet till överföring av fiskekapacitet från EU till Västafrika slopades 2005.

27.

Europaparlamentet noterar att när EU minskar sin verksamhet i de västafrikanska fiskevattnen kan dess plats komma att fyllas av fiskeflottor från andra länder, som kanske inte följer samma principer för hållbarhet.

28.

När det gäller fiskeresurserna anser Europaparlamentet i synnerhet att det är nödvändigt att uppmärksamma följande aspekter:

29.

Europaparlamentet uppmanar EU att frikoppla ersättningen för fiskeavtal från de fiskemöjligheter som erbjuds i gengäld, eftersom kopplingen kan leda till att ett tredjeland inte begränsar tillträdet till sina fiskevatten när bestånden är utfiskade eller till att ett tredjelands statsintäkter plötsligt minskar drastiskt.

30.

Europaparlamentet uppmanar EU att vidta följande åtgärder för att göra fiskeverksamheten i Västafrika hållbar och samordna den med gemenskapens utvecklingspolitik, oavsett om den bedrivs inom partnerskapsavtal eller privata avtal:

31.

Trots att den ekonomiska ersättning som betalas ut genom fiskeavtalen har kommit att stå för en betydande del av vissa tredjeländers totala budget, till vilken man måste lägga investeringar från fartygsägare och medlemsstaternas bilaterala samarbete, bl. a. ekonomiskt sådant, måste Europaparlamentet erkänna att samarbetet för en hållbar utveckling inte enbart kan vara beroende av den gemensamma fiskeripolitiken. Parlamentet anser att det är nödvändigt att även koppla in resten av gemenskapspolitiken, i första hand utvecklingssamarbetet, för att skapa politiska och socioekonomiska förhållanden som gör det möjligt för dessa länder att omdirigera sina administrativa och ekonomiska insatser tills de fullt ut och på ett hållbart sätt kan utnyttja den potential som deras biologiska naturresurser erbjuder.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bättre samordna sina projekt för utvecklingssamarbete, också i det skede då prioriteringar och mål fastställs.

33.

Europaparlamentet beklagar att den bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling i fråga om avtalen om ekonomiskt partnerskap mellan EU och AVS-länderna från maj 2007 som kommissionen beställt inte undersöker skogssektorn och endast berör fiskerifrågor.

34.

Parlamentet begär att kommissionen ska

35.

Europaparlamentet konstaterar avslutningsvis att Flegt-processen och den nya generationens reformerade fiskepartnerskapsavtal sedan 2003 är viktiga språngbrädor för en utvecklingsvänlig politik. Parlamentet understryker dock att EU:s politik avseende fisk och timmer från Västafrika måste breddas och förstärkas för att utvecklingspolitiken ska kunna bli verkligt konsekvent.

36.

Europaparlamentet uppdrar åt sin talman att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, medlemsstaternas regeringar och parlament, sekretariaten för staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, Ecowas, Afrikanska unionen, OECD, den subregionala fiskerikommissionen, Fiskerikommittén för östra Centralatlanten, Ecowasländernas regeringar samt Mauretaniens och Kameruns regeringar.