19.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 41/14

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Bättre kvalitet och produktivitet i arbetet: Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012”(KOM(2007)0062) och åtföljande interna arbetsdokument (SEK(2007)0214), (SEK(2007)0215) och (SEK(2007)0216),

—

med beaktande av EG-fördraget, särskilt artiklarna 2, 136, 137, 138, 139, 140, 143 och 152,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (1), särskilt artiklarna 27, 31 och 32 i denna,

—

med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner och rekommendationer på arbetsmiljöområdet,

—

med beaktande av rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (2)(ramdirektivet), och dess särdirektiv,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/54/EG av den 18 september 2000 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agens i arbetet (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/30/EG av den 20 juni 2007 om ändring av rådets direktiv 89/391/EEG, dess särdirektiv samt rådets direktiv 83/477/EEG, 91/383/EEG, 92/29/EEG och 94/33/EG för att förenkla och rationalisera rapporterna om det praktiska genomförandet (4),

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 8–9 mars 2007,

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2002 om en ny arbetsmiljöstrategi för gemenskapen 2002–2006 (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 februari 2005 om främjande av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 med rekommendationer till kommissionen om skydd av sjukvårdspersonal mot blodburna infektioner som orsakas av skador från nålstick (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 november 2007 om gemenskapens statistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet på arbetet (9),

—

med beaktande av sin förklaring av den 29 mars 2007 om hepatit C (10),

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0518/2007), och av följande skäl:

A.

Det finns ett positivt samband mellan ett effektivt skydd för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och företagens lönsamhet när det gäller övergripande resultat, sjukfrånvaro, personalomsättning, personalens motivation, bättre framtoning för företaget och ökad produktivitet.

B.

De konkurrenskraftigaste ekonomierna har också bäst siffror för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, vilket i sin tur har en positiv effekt på de offentliga finanserna i form av lägre socialförsäkringsutgifter och högre produktivitet. Arbetsmiljöskyddet bidrar inte enbart till produktivitet, lönsamhet och arbetstagarnas välbefinnande, utan leder också till kostnadsbesparingar för den nationella ekonomin och samhället i stort.

C.

Det krävs mer forskning om de långsiktiga hälsoeffekterna av vissa arbeten för att förbättra skyddet för arbetstagarna, eftersom vissa sjukdomar uppkommer först flera år efter det att arbetet utförts.

D.

Det är bekymrande att det minskade antalet arbetsolycksfall och arbetssjukdomar inte är jämnt fördelade, eftersom vissa arbetstagargrupper (t.ex. migrerande arbetstagare, tillfälligt anställda, kvinnor, ungdomar och äldre arbetstagare), vissa företag (särskilt små och medelstora företag och mikroföretag), vissa verksamhetssektorer (särskilt byggnadssektorn, fiskesektorn, jordbrukssektorn och transportsektorn) och vissa medlemsstater uppvisar siffror för arbetsplatsolyckor och arbetssjukdomar som är betydligt högre än genomsnittet i EU.

E.

Arbetsmiljöåtgärder bör vara en mer konsekvent del av företagskulturen, och denna kultur bör gå hand i hand med livslång utbildning och vidareutbildning för arbetstagare och chefer.

F.

En konsekvent genomförd arbetsmiljökultur i företagen kan bidra till obyråkratiskt genomförande av arbetsmiljöåtgärder och därigenom leda till ett effektivt hälsoskydd.

G.

Viloperioder är av yttersta vikt för ett gott skydd av arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

H.

Enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO) omkom cirka 167 000 personer i arbetsolycksfall eller avled av arbetssjukdomar i EU under 2006, och enligt kommissionens meddelande om bättre kvalitet och produktivitet i arbetet uppskattas att 300 000 arbetstagare varje år får bestående funktionshinder av varierande grad.

I.

En verklig arbetsmiljöstrategi bör grundas på den rätta blandningen av följande: tillräcklig medvetenhet för alla, riktad utbildning och yrkesutbildning, lämpliga förebyggande åtgärder och kampanjer, social dialog och arbetstagardelaktighet, lämplig lagstiftning och adekvat genomförande, särskild uppmärksamhet på specifika grupper, sektorer och företagstyper, effektiva inspektioner och effektiva, proportionella och avskräckande påföljder.

J.

Äldre arbetstagare bör kunna behålla sin hälsa, arbetsförmåga och anställbarhet så länge som möjligt, och åtgärder bör vidtas i detta syfte.

K.

Inspektioner spelar en avgörande roll för att verkställa den befintliga lagstiftningen och för att förhindra utnyttjande på arbetsplatsen, och bidrar därmed till att främja begreppet anständigt arbete. Inspektörerna måste stödjas genom ökat samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaternas inspektörer.

L.

Riskbedömning på företagsnivå får inte ses som en engångsföreteelse, utan måste genomföras regelbundet och anpassas till nya förhållanden och/eller risker. Utebliven eller otillräcklig riskbedömning strider mot lagen och är en av huvudorsakerna till arbetsolycksfall och arbetssjukdomar.

M.

Det finns ingen tillgänglig statistik över eldsvådors negativa konsekvenser för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

N.

Anställda inom sjukvården riskerar att smittas av fler än 20 livshotande virus, inbegripet hepatit B, hepatit C och hiv/aids.

O.

Ett av målen i Lissabonstrategin är att sysselsättningsgraden uppgår till 70 procent senast 2010, varvid sysselsättningsgraden för kvinnor skulle vara 60 procent och sysselsättningsgraden för äldre arbetstagare 50 procent. Arbetstagare med kroniska och långvariga sjukdomar återgår ofta inte till arbetet trots att de bedöms ha förmåga till det, och de som återgår till arbetet drabbas ofta av flerfaldig diskriminering som t.ex. sänkt inkomst. Detta gäller särskilt cancerpatienter, och nyligen genomförda undersökningar visar att en femtedel av före detta bröstcancerpatienter inte återvänder till arbetet, trots att de skulle kunna det.

P.

Andelen anställda på den svarta arbetsmarknaden utan försäkringar är större bland kvinnor än bland män, något som oundvikligen får betydande konsekvenser för deras arbetsrelaterade säkerhets- och hälsovillkor.

Q.

Kvinnor och män utgör inte någon homogen grupp. Därför måste strategierna och åtgärderna för arbetsmiljön vara specifikt anpassade till de enskilda arbetsplatserna och ta hänsyn till att vissa faktorer kan påverka kvinnor och män olika.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens ambitiösa mål att minska arbetsolycksfallen med i genomsnitt 25 procent i EU. Parlamentet inser att siffran kan variera mellan länderna på grund av olika utgångspunkter, men anser att det ändå är viktigt att ha tydliga och målinriktade åtgärder, en tidsplan och finansiella åtaganden som kan mätas och utvärderas. I avsaknad av åtgärder, tidsplan och åtaganden uppmanar parlamentet kommissionen att rapportera till parlamentet om framstegen med genomförandet av strategin för 2007–2012 efter halva tiden.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till och åta sig att minska ojämlikheter som råder inte bara mellan olika medlemsstater utan även inom en och samma medlemsstat.

3.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att använda icke bindande instrument där det inte är möjligt eller lämpligt med bindande lagstiftning, vilket ger medlemsstaterna flexibilitet att finna lösningar som ger det bästa resultatet i fråga om arbetsmiljö med hänsyn till de särskilda förhållandena.

4.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i större utsträckning betonar förenklad lagstiftning och minskad administrativ börda samt påpekar att förenklingar ger ökade fördelar för medborgarna och hjälper både anställda och arbetsgivare att koncentrera sig på den praktiska hanteringen av arbetsmiljön för att denna ska bli bättre. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt att förenklingarna inte på något sätt leder till försämrat skydd för arbetstagarna.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sin strategi huvudsakligen rikta in sin uppmärksamhet på särskilt farofyllda verksamheter och/eller sektorer, t.ex. metallindustrin, byggnadssektorn, elsektorn och skogsbruket.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad göra Europeiska arbetsmiljöbyrån delaktig i förfarandet och att särskilt uppmana den att lägga fram en undersökning om i vilka sektorer risken för arbetsolycksfall och arbetssjukdomar är som störst och hur man ska hantera dessa risker effektivt.

7.

Europaparlamentet anser att kommissionens starka åtagande att hjälpa de små och medelstora företagen att uppfylla sina skyldigheter på arbetsmiljöområdet är utmärkt och stöder helhjärtat denna inställning.

8.

Europaparlamentet beklagar att målen för att minska arbetssjukdomar inte tas upp i kommissionens meddelande, men inser att det är svårt att mäta arbetssjukdomar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se över användningen och genomförandet av de nuvarande statistiska förfarandena för att göra det möjligt att på ett korrekt sätt identifiera och mäta arbetssjukdomar, särskilt cancersjukdomar, i syfte att fastställa minskningsmål. Parlamentet föreslår att kommissionen överväger att ersätta kommissionens rekommendation 2003/670/EG om den europeiska förteckningen över arbetssjukdomar (11).

9.

Europaparlamentet poängterar vikten av att integrera ett jämställdhetsperspektiv i arbetsmiljöfrågor och välkomnar kommissionens uppmaning om att det bör utarbetas särskilda metoder för könsspecifika konsekvensanalyser av arbetsmiljön. Parlamentet kritiserar emellertid kommissionen för att inte i tillräcklig utsträckning beakta jämställdhetsintegrering i sitt meddelande eller dess ”Mål för gemskapens strategi 2007–2012” och ”Konkurrensanalys”.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av tillgången till könsspecifik statistik på gemenskapsnivå över livshotande och icke livshotande arbetssjukdomar.

11.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ta större hänsyn till könsaspekter vid tillämpningen av de befintliga arbetsmiljödirektiven och göra en könsuppdelad konsekvensanalys av dessa.

12.

Europaparlamentet betonar att rehabilitering och återanpassning av arbetstagare efter sjukdom eller arbetsolycksfall är av avgörande vikt och välkomnar den särskilda inriktningen på rehabilitering och återanpassning i de nationella strategierna. Parlamentet anser att det är viktigt att regeringarna i sina arbetsmiljöstrategier säkerställer att människor (genom utbildning, omfördelning av arbetsuppgifter osv.) ska få behålla sitt arbete om de har drabbats av en fysisk eller psykisk sjukdom under sitt arbetsliv.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in fler siffror och uppgifter om arbetstagare med kroniska sjukdomar och analysera deras arbetsvillkor samt att upprätta en stadga om skydd av rättigheter på arbetsplatsen för cancerpatienter och människor med andra kroniska sjukdomar, och att i detta sammanhang kräva att företag gör det möjligt för sjuka att fortsätta sin anställning under behandlingen och återvända till arbetsmarknaden efter det att behandlingen är avslutad.

14.

Europaparlamentet är djupt oroat över de ytterst höga olyckstalen bland arbetstagare med tillfälliga eller tidsbegränsade anställningsavtal och bland lågkvalificerade arbetstagare, som i några medlemsstater är minst dubbelt så höga som för andra arbetstagare. Parlamentet noterar också att det finns ett samband mellan dessa anställningsformer och det faktum att det rör sig om anställningar inom högrisksektorer som t.ex. byggsektorn. Parlamentet påpekar att det i rådets direktiv 91/383/EEG av den 25 juni 1991 om komplettering av åtgärderna för att främja förbättringar av säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare med tidsbegränsat anställningsförhållande eller tillfälligt anställningsförhållande (12) fastställs som en allmän regel att tillfälligt anställda arbetstagare ska ha samma arbetsmiljörättigheter som tillsvidareanställda arbetstagare, men att inga särskilda mekanismer för att se till att denna princip fungerar i praktiken fastställs i direktivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast rätta till dessa brister.

15.

Europaparlamentet noterar också det ökande antalet atypiska anställningsformer och betonar att de villkor som dessa omfattar inte får innebära hälso- och säkerhetsrisker för anställda och uppdragstagare.

16.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder som tillgodoser kvinnors rätt till säkerhet och hälsa på atypiska arbetsplatser, exempelvis vid vård av sjuka i hemmet.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut beakta de demografiska förändringarnas konsekvenser för arbetsmiljön. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen och medlemsstaterna att förstärka sina förebyggande åtgärder och vidta åtgärder som syftar till att kompensera för försämrad fysik, särskilt genom ergonomi och arbetsplatsdesign samt genom åtgärder och initiativ som syftar till att bevara äldre arbetstagares motivation, kapacitet och hälsa.

18.

Europaparlamentet konstaterar det vetenskapligt bevisande sambandet mellan stress i arbetet och därigenom förorsakade sjukdomar, särskilt kroniska sjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar och belastningsskador.

19.

Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att se till att de befintliga rättsliga instrumenten på arbetsmiljöområdet tillämpas på ett bättre sätt och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja alla tillgängliga medel för att åstadkomma detta. Bland de åtgärder som bör övervägas bör följande ingå:

20.

Europaparlamentet anser att kommissionen har en allvarlig brist på resurser för att i tillräcklig utsträckning kunna kontrollera det faktiska införlivandet och genomförandet av direktiv om arbetsmiljö. Parlamentet anser att kommissionen bör använda de medel den har till förfogande, inbegripet genom att oftare inleda förfaranden om fördragsbrott.

21.

Europaparlamentet påpekar att arbetsmiljöskydd för alla arbetstagare i EU bör gälla i lika hög grad, att arbetsmiljöskyddet ytterst vilar på principen om kroppslig integritet samt att undantag från lagstiftningen om arbetsmiljöskydd äventyrar arbetstagarnas hälsa och jämställdheten och kan leda till en kapplöpning mot botten.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra kontinuerliga konsekvensbedömningar avseende arbetsmiljö, på samma sätt som det görs miljökonsekvensbedömningar.

23.

Europaparlamentet anser att arbetsplatsinspektioner är en central del av genomförandet av arbetsmiljölagstiftningen.

24.

Europaparlamentet påpekar den avgörande vikten av förebyggande åtgärder och uppmanar kommissionen att genomföra följande åtgärder inom ramen för strategin:

25.

Europaparlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna säkerställer kostnadsfri tillgång till tekniska dokument och standarder för arbetsmiljön på nationell nivå.

26.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i meddelandet om utbildning och yrkesinriktad utbildning och anser att detta är en avgörande faktor för att kunna skapa en förebyggandekultur, vilket bör vara en kontinuerlig process som anpassas till nya tekniska villkor på arbetsplatsen och som också omfattar de arbetstagare som återgår i arbete efter sjukdom eller avbrott i yrkesverksamheten på grund av vårdansvar inom familjen.

27.

Europaparlamentet anser att anställda och skyddsombud måste erbjudas skräddarsydd yrkesutbildning och omskolning på arbetsmiljöområdet, varvid arbeten utlagda på entreprenad, tillfälliga anställningar, deltidsarbete, kvinnor och migrerande arbetstagare särskilt bör uppmärksammas. Parlamentet anser att nationella medel och gemenskapsmedel måste fortsätta att användas i detta syfte.

28.

Europaparlamentet anser att arbetsgivarna bör vara skyldiga att underlätta läkarbesök för dagtidsarbetande heltidsanställda och deltidsanställda.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut använda de befintliga gemenskapsfonderna (särskilt Europeiska socialfonden) för arbetsmiljörelaterade frågor (förebyggande åtgärder och utveckling av en förebyggandekultur, ökad medvetenhet, yrkesutbildning, livslångt lärande, rehabilitering och återintegrering av arbetstagare som drabbats av arbetsolycksfall eller arbetssjukdomar), vilka särskilt är inriktade på små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att fördela andra gemenskapsfonder (t.ex. från det sjunde ramprogrammet för forskning) och nationella fonder till forskning om arbetssjukdomar.

30.

Med hänsyn till den allt större risk som arbetstagarna inom gruv-, metall-, stål- och varvsindustrin utsätts för anser Europaparlamentet att det är viktigt att medlemsstaterna och kommissionen anslår de medel som behövs för investeringar som syftar till att garantera en säker arbetsmiljö.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa tillämpningen av en systematisk, könsmedveten strategi när man utvecklar arbetsmiljöstrategier på nationell nivå och på gemenskapsnivå och när man samlar in statistik, genomför undersökningar och forskar om arbetsmiljö. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utnyttja de finansieringsmöjligheter som Progress-programmet erbjuder på detta område, särskilt i avsnittet om jämställdhet.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att införa ekonomiska incitament för att främja arbetsmiljön, särskilt genom skatterabatter eller företräde för ”säkra” företag och arbetsmiljöcertifierade företag i offentliga upphandlingar, att införa ett ”bonus-malus”-system för sjukförsäkringar och socialförsäkringsavgifter, och ekonomiska incitament för att ersätta omodern eller farlig utrustning.

33.

Vidare föreslår Europaparlamentet att medlemsstaterna bör överväga om det går att koppla tilldelningen av offentliga kontrakt till olika arbetsmiljönormer.

34.

Mot bakgrund av de snabba förändringar som nu är på gång inom samhälle och ekonomi och som också påverkar och förändrar arbetsmarknaden, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att uppmuntra en god anställningspolitik och anständiga arbetsvillkor, uppmuntra arbetsgivarna att verka för en sund livsstil på arbetsplatsen genom arbetsmiljökampanjer, rökförbud på arbetsplatsen och system som uppmuntrar anställda som röker att sluta, samt se till att det tas ansvar och att det råder konsekvens med politiken inom andra områden, framför allt folkhälsopolitiken.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra arbetsmiljön för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (13).

36.

Europaparlamentet anser att de hälsoproblem som orsakas av exponering för asbest är välkända och att gemenskapslagstiftningen om asbest är tillräcklig. Parlamentet betonar att sjukdomar som orsakas av asbest i Europa förutses ligga på en hög nivå under många år framöver. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att anordna en utfrågning om hur man ska hantera de omfattande arbetsmiljöproblem som orsakas av befintlig asbest i byggnader och andra konstruktioner som t.ex. fartyg, tåg och maskiner. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att utarbeta nationella handlingsplaner för asbestsanering och krav på att kartlägga förekomst av asbest i byggnader samt att se till att asbest tas bort på ett säkert sätt.

37.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen, trots att parlamentet upprepade gånger specifikt har begärt detta, ännu inte har lagt fram något förslag till ändring av direktiv 2000/54/EG för att åtgärda de allvarliga risker som vårdpersonal utsätts för vid arbete med nålar och vassa medicinska redskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att påskynda genomförandet av den konsekvensanalys som upphandlats (2007/S 139-171103) och efterlyser en lämplig ändring i överensstämmelse med parlamentets ovannämnda resolution om skydd av sjukvårdspersonal mot blodburna infektioner som orsakas av skador från nålstick antas i god tid före valperiodens utgång i mitten av 2009. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra lämpliga förebyggande åtgärder och screening för att minska risken för att drabbas av infektioner som överförs via blodet, t.ex. hepatit C.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå i spetsen för att utveckla och ingå en överenskommelse om EU-handlingsregler för att förebygga infektioner som uppstår i samband med sjukvård.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra arbetsmiljön inom sjukvården, inbegripet i sjukhemmen, genom att ta initiativ till åtgärder för att främja rutinmässig screening av sjukvårdspersonal för att möjliggöra tidig upptäckt och behandling i syfte att minska förekomsten av infektioner som förvärvas i arbetet eller infektioner som överförs i arbetet som t.ex. MRSA.

40.

Europaparlamentet välkomnar kravet att medlemsstaterna ska utarbeta nationella strategier och betonar att dessa strategier bör omfatta samma tidsperiod och inledas samma år för att underlätta jämförelser av strategierna och resultaten. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör ska sätta upp tydliga och mätbara mål och att strategierna bör inriktas särskilt på små och medelstora företag och sårbara grupper såsom migrerande arbetstagare, unga och äldre arbetstagare, kvinnor, arbetstagare som tillfälligt hyrs ut av bemanningsföretag och arbetstagare med funktionshinder.

41.

Europaparlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att arbetsplatsen görs tillgänglig och säker för arbetstagare med funktionshinder genom skälig anpassning, särskild utrustning som är anpassad till individuella behov och genom sjukvårdstjänster som funktionshindrade behöver p.g.a. sitt funktionshinder samt tjänster som utvecklats för att minimera och förebygga ytterligare funktionshinder.

42.

Europaparlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa och genomföra ramdirektivet och de befintliga arbetsmiljöbestämmelserna fullt ut för alla arbetstagare oberoende av rättslig status, att ändra den befintliga lagstiftningen för vissa riskyrken om den har visat sig vara ineffektiv och att särskilt ta hänsyn till arbetstagare som ofta förbigås, såsom anställda vid jordbruksföretag, sjukvårdsanställda, yrkesförare, personer som arbetar med hushållstjänster, distansarbetare och när så är lämpligt anställda inom militära yrken. De bör också garantera att rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (14) tillämpas fullt ut och genomförs. Parlamentet uppmanar även kommissionen och medlemsstaterna att överväga alla tillgängliga alternativ för att utöka EU:s arbetsmiljöbestämmelser till att omfatta egenföretagare och anställningar inom skyddat arbete som erbjuds människor med funktionshinder.

43.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmärksamt beakta olikheterna mellan kvinnliga och manliga arbetstagare när det gäller arbetsmiljörisker och att motverka dessa risker olika i fråga om social och fysisk infrastruktur.

44.

Europaparlamentet understryker att behovet av att analysera de risker som kvinnor och män utsätts för och att vidta lämpliga åtgärder inte innebär att man ska återinföra skyddande, exkluderande åtgärder eller att utforma olika arbetsuppgifter för kvinnor och män.

45.

Europaparlamentet anser att arbetsgivarnas skyldigheter på arbetsmiljöområdet enbart omfattar de krav som de är skyldiga att uppfylla enligt anställningsavtalen, men att man, för att göra arbetsmiljöbestämmelserna till en del av företagens sociala ansvar, bör uppmuntra arbetsgivarna att där så är möjligt granska de arbetsmiljöbestämmelser som tillämpas av underleverantörer och inom leveranskedjan.

46.

Europaparlamentet emotser resultatet av det andra samrådet med arbetsmarknadens parter om belastningsbesvär, och uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att lägga fram ett förslag till direktiv med tanke på den ökande förekomsten av belastningsbesvär och att den befintliga lagstiftningen förefaller otillräcklig eftersom den inte omfattar alla arbetssituationer eller täcker alla risker som är förknippade med arbetsrelaterade belastningsbesvär. Parlamentet kräver att full hänsyn tas till vetenskapliga.

47.

Europaparlamentet emotser resultatet av det andra samrådet med arbetsmarknadens parter om översynen av direktivet om cancerogena ämnen från 2004 och anser att det lämpligaste alternativet skulle kunna vara att ändra detta direktiv så att det även omfattar mutagena ämnen och reproduktiva toxiner. Parlamentet föreslår vidare att de yrkeshygieniska gränsvärden för cancerogena ämnen som anges i direktivet bör ses över och att nya yrkeshygieniska gränsvärden bör fastställas för vissa cancerogena ämnen, mutagena ämnen och reproduktiva toxiner som ännu inte har inbegripits i direktivet.

48.

Europaparlamentet erinrar om att hot mot arbetsmiljön inte bara drabbar kroppsarbetare. Parlamentet vill att man ska ägna större uppmärksamhet åt orsakerna till psykiska sjukdomar och åt psykisk hälsa, missbruk och psykiska risker på arbetsplatsen, såsom stress, trakasserier och mobbning, liksom även våld. Parlamentet kräver också att större vikt läggs vid arbetsgivarstrategier som syftar till att främja en god fysisk och psykisk hälsa.

49.

Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att skapa en större samordning med den nya Europeiska kemikaliemyndigheten i Helsingfors och att klargöra ett antal frågor om förhållandet mellan Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (15) och andra direktiv om hälsa på arbetsplatsen.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vederbörligen beakta sambandet mellan strategin och Reach-förordningen. Syftet med strategin bör vara att komplettera Reach-förordningen när det gäller skydd mot kemiska risker och att utnyttja möjligheten att förbättra skyddet mot kemiska risker på arbetsplatsen i samband med genomförandet av Reach.

51.

Europaparlamentet välkomnar det ramavtal som arbetsmarknadens parter nyligen ingått om trakasserier och våld på arbetsplatsen, men beklagar att avtalet inte uttryckligen omfattar frågan om våld från tredje part. Parlamentet uppmanar därför arbetsmarknadens parter att rådgöra med varandra i denna fråga.

52.

Europaparlamentet betonar att många lastbilsförare som kör genom Europa arbetar under svåra arbetsförhållanden p.g.a. bristande tillgång till lämpliga vilomöjligheter. I artikel 12 i förordning (EG) nr 561/2006 (16) om körtid och vilotid erkänns uttryckligen vikten av att det finns tillräckligt många säkra och trygga vilomöjligheter för yrkesförare längs motorvägsnätet i EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att följa upp pilotprojektet för trygga parkeringsområden, vilket parlamentet tog initiativ till mot bakgrund av de åtgärder som rekommenderades i yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om säkra och trygga parkeringsplatser (17).

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det är genomförbart och till nytta både för arbetsmiljön och samhället i stort att kräva att alla nya byggnader som är avsedda att bli arbetsplatser ska förses med sprinklersystem mot eldsvådor där så är möjligt.

54.

Europaparlamentet betonar vikten av en kontinuerlig dialog mellan alla berörda parter, inbegripet statliga myndigheter, arbetsgivare, arbetstagare och deras företrädare samt civilsamhället, som ett centralt verktyg för att utveckla en hög skyddsnivå för hälsa och säkerhet. Denna dialog bör leda till ökade kunskaper om de verkliga arbetsmiljörisker som arbetstagarna möter och de särskilda behoven och kraven bland vissa grupper av arbetstagare på arbetsplatsnivå och sektorsnivå, samt till utbyte av god praxis.

55.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa att kvinnor är väl företrädda vid beslut om arbetsmiljöfrågor på alla nivåer.

56.

Europaparlamentet anser att företagens sociala ansvar är ett av de effektiva verktygen för att förbättra konkurrenskraften, förbättra hälsan och öka säkerheten på arbetsplatsen samt förbättra arbetsmiljön och uppmanar därför till ett utbyte av god praxis på lokal, nationell och europeisk nivå mellan medlemsstaterna och globalt på multinationell nivå samt till fortsatt frivillig tillämpning av företagens sociala ansvar, men som en integrerad del av företagens utvecklingsstrategier.

57.

Europaparlamentet anser att arbetstagarnas representation är synnerligen viktig för all arbetsmiljöpolitik och att det positiva sambandet mellan skyddsombud på arbetsplatsen och förbättrad produktivitet inte får underskattas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja arbetstagarnas delaktighet och se till att så många arbetstagare som möjligt har tillgång till skyddsombud.

58.

Europaparlamentet anser att alltför långa arbetsdagar/otillräckliga viloperioder är en av de avgörande faktorerna när det gäller ökningen av olyckor och sjukfrånvaro och uppmanar till en vettig balans mellan arbete och privatliv.

59.

Europaparlamentet gratulerar Europeiska arbetsmiljöbyrån och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor till det arbete som de hittills har utfört och anser att dessa organs expertkunskaper och befogenheter måste utnyttjas till fullo. Parlamentet anser att dessa organ bör fortsätta att användas som instrument för att öka medvetenheten och för insamling, analys och utbyte av information, utbyte av god praxis och undersökningar för att föregripa nya och ökade risker, oavsett om dessa orsakas av sociala förändringar eller hänger samman med den tekniska utvecklingen.

60.

Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att identifiera och övervaka nya och ökade risker – t.ex. på det psykosociala området. Parlamentet gratulerar därför Europeiska arbetsmiljöbyråns riskcentrum till dess arbete och uppmanar kommissionen att agera på grundval av resultaten av detta arbete och lägga fram nödvändiga förslag när nya risker identifieras.

61.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder så att arbete under hårda eller svåra förhållanden beaktas inom ramen för det sociala skyddsnätet för de berörda arbetstagarna, såväl under deras aktiva liv som när de har pensionerats.

62.

Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska arbetsmiljöbyrån forskar kring de särskilda problem och risker som arbetstagare med tillfälliga anställningsavtal, anställda vid bemanningsföretag och anställda hos underleverantörer möter i syfte att underlätta kommissionens och medlemsstaternas arbete för att motverka dessa risker och vederbörligen genomföra den befintliga lagstiftningen för dessa grupper på lämpligt sätt. Parlamentet är samtidigt medvetet om att det arbete som dessa grupper utför i vissa medlemsstater, t.ex. i byggsektorn, innebär en större risk att råka ut för olyckor.

63.

Europaparlamentet påpekar att det i en global miljö är nödvändigt att samarbeta med internationella organisationer, exempelvis WTO, WHO, ILO, och se till att internationella konventioner och avtal om arbetsmiljö antas och genomförs av alla parter. Parlamentet anser att detta är en viktig faktor för att upprätthålla EU:s konkurrenskraft och undvika att EU-företag omlokaliserar verksamheten till tredje länder med mindre sträng arbetsmiljölagstiftning. Parlamentet anser vidare att detta gäller skydd av mänskliga rättigheter och därför bör det tas upp vid förhandlingar med tredjeländer.

64.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa internationella arbetsmiljöbestämmelser, och särskilt ratificera ILO:s konvention C-187 och genomföra rekommendationen R-197.

65.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.