(1)

I artikel 137 i fördraget föreskrivs att gemenskapen ska understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet för att förbättra arbetsmiljön för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet. I direktiv som antas på grundval av denna artikel bör sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som skulle motverka tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.

(2)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG (4) fastställs minimivillkor för hälsa och säkerhet när det gäller arbetstidens förläggning, vilka är tillämpliga på bland annat dygnsvila, raster, veckovila, begränsning av veckoarbetstiden, årlig semester, samt på vissa aspekter av nattarbete, skiftarbete och arbetsrytm.

(3)

Enligt artikel 19 tredje stycket och artikel 22.1 andra stycket i direktiv 2003/88/EG ska dessa artiklar granskas på nytt före den 23 november 2003.

(4)

Mer än tio år efter antagandet av rådets direktiv 93/104/EG ║ (5), det första direktivet om arbetstidens förläggning, har det visat sig nödvändigt att bättre beakta såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas ändrade förhållanden och krav och att skapa möjligheter att uppfylla de mål för tillväxt och sysselsättning som Europeiska rådet fastställde den 22–23 mars 2005 inom ramen för Lissabonstrategin.

(5)

Möjligheten att kombinera arbete och familjeliv är också en central förutsättning för att uppnå de mål som Europeiska unionen satt upp för sig i Lissabonstrategin, bland annat för att öka kvinnors förvärvsfrekvens. Detta torde inte bara skapa en mer tillfredsställande arbetsmiljö utan även möjliggöra en bättre anpassning till arbetstagarnas behov, särskilt de arbetstagare som har ett familjeansvar. Flera av ändringarna i detta direktiv syftar till att göra det lättare att kombinera arbete och familjeliv.

(6)

I detta sammanhang är det medlemsstaternas ansvar att uppmana arbetsmarknadens parter att på lämplig nivå ingå avtal som syftar till att förbättra möjligheterna att kombinera arbete och familjeliv.

(7)

Man måste förbättra skyddet av arbetstagarnas hälsa och säkerhet med beaktande av den utmaning som nya former för arbetstidsförläggningen innebär, införa arbetstidsmodeller som ger de anställda möjlighet till livslångt lärande samt göra en ny avvägning mellan dels behovet av att kunna kombinera arbete och familjeliv, dels behovet av en flexiblare arbetstidsförläggning.

(8)

Enligt EG-domstolens rättspraxis kännetecknas begreppet ”arbetstid” av kravet att vara fysiskt närvarande på en av arbetsgivaren anvisad plats och att stå till dennes förfogande för att vid behov omedelbart kunna utföra sina arbetsuppgifter.

(9)

I situationer där arbetstagare inte har beviljats ledighet ska motsvarande kompensationsledighet ges efter arbetsperioderna, i enlighet med relevanta lagar, kollektivavtal eller andra överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter .

(10)

Bestämmelserna om beräkningsperioden för den maximala veckoarbetstiden bör också ses över i syfte att anpassa dem till företagens och arbetstagarnas behov, under förutsättning att skydd för arbetstagarnas hälsa och säkerhet garanteras.

(11)

I de fall då anställningsavtalet varar mindre än ett år bör beräkningsperioden inte överskrida anställningsavtalets längd.

(12)

Erfarenheterna av tillämpningen av artikel 22.1 i direktiv 2003/88/EG visar att ett slutgiltigt och rent individuellt beslut om att artikel 6 i direktivet inte ska tillämpas medför problem när det gäller skyddet av arbetstagarnas hälsa och säkerhet och även när det gäller arbetstagarens fria val. Undantagsmöjligheten i denna bestämmelse bör därför upphävas.

(13)

När en arbetstagare har fler än ett anställningsavtal är det viktigt att se till att definiera arbetstagarens arbetstid som den sammanlagda tid vederbörande arbetat enligt vart och ett av avtalen.

(14)

I enlighet med artikel 138.2 i fördraget har kommissionen samrått med arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå om den möjliga inriktningen av gemenskapsåtgärder på detta område.

(15)

Efter detta samråd fann kommissionen att gemenskapsåtgärder var tillrådliga och samrådde vidare med arbetsmarknadens parter om innehållet i det planerade förslaget, i enlighet med artikel 138.3 i fördraget.

(16)

Efter denna andra fas av samrådet meddelade arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå inte kommissionen att de önskade inleda det förfarande som kan leda till ingående av avtal i enlighet med artikel 139 i fördraget.

(17)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att modernisera gemenskapslagstiftningen om arbetstidens förläggning, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(18)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (6). Särskilt syftar detta direktiv till att garantera en fullständig respekt för rätten till rättvisa arbetsförhållanden i enlighet med artikel 31 i stadgan, i synnerhet punkt 2 i den artikeln, som föreskriver att ”Varje arbetstagare har rätt till en begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygns- och veckovila och årlig betald semester”.

(19)

Vid genomförandet av detta direktiv bör den allmänna skyddsnivå som ges arbetstagare avseende hälsa och säkerhet i arbetet bibehållas.

1.

I artikel 2 ska följande punkter läggas till:

”1a.   ’jourtid’: all tid då arbetstagaren är skyldig att stå till förfogande på sin arbetsplats för att på arbetsgivarens begäran utföra sina aktiviteter eller uppgifter.

1b.   ’arbetsplats’: den plats eller de platser där arbetstagaren regelmässigt utför sina aktiviteter eller uppgifter och som fastställs i enlighet med villkoren i det anställningsförhållande eller anställningsavtal som är tillämpligt på arbetstagaren.

1c.   ’inaktiv del av jourtid’: period då arbetstagaren har jourtid enligt punkt 1a men inte av sin arbetsgivare har anmanats att faktiskt utföra sina aktiviteter eller uppgifter.”

2.

Följande artiklar ska läggas till:

”Artikel 2a

Jourtid

Hela jourtiden, inklusive den inaktiva delen , ska betraktas som arbetstid ▐.

De inaktiva delarna av jourtiden kan emellertid genom kollektivavtal eller andra överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter eller genom lagar och andra författningar få arbetstiden att beräknas på ett särskilt sätt för att överensstämma med den högsta genomsnittliga veckoarbetstid som avses i artikel 6, förutsatt att de allmänna principerna om skydd av arbetstagarnas hälsa och säkerhet iakttas .

Den inaktiva delen av jourtiden får inte tas med i beräkningen av den dygns- eller veckovila som avses i artikel 3 respektive artikel 5 ▐.

Artikel 2b

Beräkning av arbetstiden

Om arbetstagaren slutit mer än ett anställningsavtal ska arbetstagarens arbetstid anses vara summan av arbetstiderna enligt varje enskilt avtal.

Artikel 2c

Möjligheten att kombinera arbete och familjeliv

Medlemsstaterna ska uppmuntra arbetsmarknadens parter på lämplig nivå, utan att inkräkta på deras oberoende, att ingå avtal om förbättrade möjligheter att kombinera arbetsliv och familjeliv.

Utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (7) och i samråd med arbetsmarknadens parter ska medlemsstaterna säkerställa att

3.

Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

4.

I artikel 18 tredje stycket ska orden ”på villkor att motsvarande kompensationsledighet beviljas de berörda arbetstagarna” ersättas med orden ”på villkor att motsvarande kompensationsledighet beviljas de berörda arbetstagarna efter arbetsperioderna, i enlighet med relevanta lagar, kollektivavtal eller andra överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter”.

5.

Artikel 19 ska ersättas med följande:

”Artikel 19

Begränsningar av undantag från beräkningsperioder

▐Genom undantag från artikel 16 b ska medlemsstaterna, under iakttagande av de allmänna principerna om skyddet av arbetstagarnas hälsa och säkerhet, ha möjlighet att på objektiva grunder eller av tekniska skäl, eller av skäl som har att göra med arbetets organisation tillåta beräkningsperioder avseende den maximala veckoarbetstiden på högst tolv månader

När medlemsstaterna använder sig av möjligheten enligt första stycket led b ska de säkerställa att arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter enligt avsnitt II i direktiv 89/391/EEG.”

6.

Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

”Artikel 22

Övriga bestämmelser

1.   Även om den allmänna principen ska vara att veckoarbetstiden i Europeiska unionen är begränsad till högst 48 timmar och att det i praktiken ska vara ett undantag att arbetstagare i Europeiska unionen arbetar längre, får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa artikel 6 under en övergångsperiod som ska upphöra … (8), och under förutsättning att de vidtar de åtgärder som krävs för att garantera ett effektivt skydd av arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Tillämpningen av denna möjlighet ska dock vara uttryckligen angiven i ett kollektivavtal eller ett avtal mellan arbetsmarknadens parter på relevant nivå eller, efter det att man på relevant nivå samrått med arbetsmarknadens parter, i nationell lagstiftning.

2.   Under alla omständigheter ska de medlemsstater som använder denna möjlighet vidta de åtgärder som behövs för att se till att följande gäller:

ska vara ogiltigt.

▐

▐

7.

Artikel 24 ska ersättas med följande:

”Artikel 24

Rapportering

1.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som redan antagits eller ska antas inom det område som omfattas av detta direktiv.

2.   Medlemsstaterna ska inge en rapport till kommissionen vart femte år om det praktiska genomförandet av detta direktiv med angivande av synpunkter från arbetsmarknadens parter.

Kommissionen ska informera Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor om detta.

3.   Vart femte år från och med den 23 november 1996 ska kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén avge en rapport om tillämpningen av detta direktiv med hänsyn till punkterna 1 och 2.”