Förhörsombudets slutrapport i ärende COMP/C-3/37.792 — Microsoft

(Enligt artikel 15 i kommissionens beslut 2001/462/EG, EKSG av den 23 maj 2001 om kompetensområdet för förhörsombudet i vissa konkurrensförfaranden – EGT L 162, 19.6.2001)

(2007/C 26/04)

Utkastet till beslut i detta ärende ger anledning till följande synpunkter:

Förfarandet och meddelandena om invändningar

Den 10 december 1998 inlämnade Sun Microsystems Inc (”Sun”) ett klagomål på grundval av artikel 82 mot Microsoft Corporation (”Microsoft”) i kraft av artikel 3 i rådets förordning nr 17/62 (1), vari hävdades att Microsoft olagligen hade vägrat att lämna ut den gränssnittsinformation som krävs för interoperabilitet, vilket i förlängningen skulle göra det möjligt för Microsoft att utvidga sin dominerande ställning i fråga om operativsystem för persondatorer till att omfatta den närstående marknaden för programvara avsedd för serveroperativsystem för arbetsgrupper. Det ärende som inleddes med anledning av Suns klagomål registrerades under beteckningen IV/C-3/37.345.

Den 1 augusti 2000 sände kommissionen i enlighet med artikel 2 i förordning nr 2842/89 (2) det första meddelandet om invändningar till Microsoft, som inkom med svar den 17 november 2000.

I februari 2000 började kommissionen på eget initiativ undersöka om Microsoft olagligen hade kopplat produkten Media Player till sitt dominerande operativsystem Windows. Detta ärende registrerades som COMP/C-3/37.792.

Ett andra meddelande om invändningar, som sändes till Microsoft den 30 augusti 2001, knöt samman de relevanta slutsatserna i det första meddelandet om invändningar med förfarandet i ärende COMP/C-3/37.792. Det berörde frågorna om interoperabilitet och infogandet av ”Windows Media Player” i Windows. Microsoft lämnade svar den 16 november 2001. Företaget utnyttjade inte sin rätt till ett muntligt hörande.

Ett tredje meddelande om invändningar mottogs av Microsoft den 6 augusti 2003. Detta kompletterande meddelande om invändningar gällde samma missbruk som i det första och det andra meddelandet om invändningar och klargjorde att de nya inslagen i det måste läsas och förstås i förening med de första två meddelandena om invändningar. Främst hade man lagt till resultaten från en senare marknadsundersökning och lämnat en mer ingående redogörelse för de korrigerande åtgärder som planerades av kommissionen.

Microsofts svar på meddelandet om invändningar

Microsoft fick inledningsvis 8 veckor på sig att besvara det tredje meddelandet om invändningar, dvs. fram till den 1 oktober 2003. Företaget fick tillgång till kommissionens akt den 7 och 8 augusti 2003. Detta var fjärde gången Microsoft beviljades tillgång till akten. Den 7 september 2003 begärde Microsoft att få ytterligare 60 dagar på sig att besvara meddelandet om invändningar, dvs. fram till den 4 december 2003. Jag ansåg inte att en så lång förlängning av tidsfristen var välgrundad. Särskilt med beaktande av helgperioden beviljade jag ändock en förlängning av tidsfristen fram till den 17 oktober 2003. Den 17 oktober 2003 besvarade Microsoft vederbörligen det tredje meddelandet om invändningar.

Microsoft bad att få tillfoga ytterligare material i form av en kartläggning samt analyser från ekonomikonsultfirmorna Mercer och NERA. Microsoft tilläts att lämna in det kompletterande materialet senast den 31 oktober 2003, på villkor att företaget tillställde kommissionen kartläggningens bakomliggande obearbetade uppgifter innan företaget lämnade in dessa ekonomiska uppgifter. Microsoft uppfyllde detta villkor och lämnade in Mercer- och NERA-rapporterna den 31 oktober.

De berörda parternas medverkan i förfarandet; ömsesidig spridning av information

I egenskap av formell klagande fick Sun en icke-konfidentiell version av meddelandena om invändningar.

Förutom Sun medverkade ett stort antal andra berörda parter i förfarandet och dessa beviljades status som berörd tredje part.

De berörda parterna fick ta del av den icke-konfidentiella versionen av alla tre meddelandena om invändningar samt av Microsofts svar. Deras skriftliga uppfattningar sändes till Microsoft för kommentarer. Med tanke på att samtliga huvudsakliga dokument ömsesidigt spritts mellan huvudparterna och berörda tredje parter har ärendet kännetecknats av en hög grad av insyn för olika parter som varit inblandade.

Genom en skrivelse av den 4 november 2003 begärde Microsoft att jag skulle besluta att ett dokument och två rapporter från klagandeparten och en tredje part, som kommissionen vidarebefordrat till Microsoft den 3 november, inte skulle föredras eller åberopas vid det muntliga hörandet. Jag biföll inte denna begäran eftersom rapporterna hörde samman med det aktuella ärendet, men jag informerade deltagarna i hörandet att Microsoft inte ännu haft tillräckligt med tid att formellt kommentera dessa dokument.

Det muntliga hörandet

I sitt skriftliga svar på det tredje meddelandet om invändningar begärde Microsoft ett muntligt hörande.

Det muntliga hörandet ägde rum den 12, 13 och 14 november 2003. Förutom Microsoft deltog klaganden och åtta berörda tredje parter. För att ge Microsoft tillräckliga möjligheter att presentera sina argument muntligen var den första dagen och halva andra reserverad för deras presentation. Klaganden och de berörda tredje parterna fick mellan 30 minuter och två timmar på sig att lämna sina synpunkter. Slutligen tog Microsoft tillfället i akt att kommentera de berörda tredje parternas synpunkter vid det muntliga hörandet och därefter också skriftligen.

Under det muntliga hörandet avsåg en berörd tredje part (RealNetworks) att vederlägga Microsofts påstående att Microsofts operativsystem Windows inte fungerade ordentligt utan funktionerna i ”Windows Media Player”. Detta företags presentation gav upphov till motstridiga åsikter angående huruvida RealNetworks helt och hållet hade avlägsnat ”Windows Media Player”-applikationens binärkod från Windows. För att granska riktigheten i RealNetworks presentation inbjöd kommissionen Microsoft och RealNetworks till Bryssel. Den 23 januari 2004 upprepade RealNetworks sin presentation på en bärbar dator i närvaro av företrädare från kommissionen och Microsoft. Microsoft fick tillgång till denna dator för ytterligare kontroll och lämnade sina kommentarer den 6 februari 2004.

Kommissionens skrivelse av den 16 januari 2004

Den 16 januari 2004 beviljades Microsoft ytterligare tillgång till akten. Samma dag sände kommissionen en skrivelse till Microsoft. Syftet med skrivelsen var att undvika missförstånd vad gäller de slutsatser kommissionen skulle dra med avseende på ett antal dokument och belägg från det muntliga hörandet, som hade inkluderats i akten. För detta ändamål förtecknades både dokument och belägg och respektive slutsatser, som dragits av kommissionen, i en bilaga till skrivelsen. Som en reaktion på Microsofts svar på det tredje meddelande om invändningar pekar kommissionen vidare i sin skrivelse av den 16 januari 2004 på den korrekta tolkningen av de invändningar som förelegat på interoperabilitetsområdet. Microsoft bereddes tillfälle att kommentera båda aspekterna av denna skrivelse fram till den 30 januari 2004.

Genom skrivelser av den 24 och den 27 januari framförde Microsoft åsikten att skrivelsen av den 16 januari 2004 innehöll ett antal nya inslag och att det därför skulle kunna utgöra ett nytt, och som sådant inte erkänt, meddelande om invändningar. Microsoft begärde också att få veta vilka punkter i meddelandet om invändningar som slutsatserna i bilagan till kommissionens skrivelse av den 16 januari avsåg och bad om en förlängning av svarstidsfristen fram till den 13 februari 2004. Microsoft fick del av den begärda informationen den 27 januari 2003. Genom skrivelser av den 30 januari och den 5 februari förlängde jag tidsfristen för Microsoft att lämna kommentarer fram till den 8 februari 2004.

Microsoft lämnade den 7 februari 2004 in sina kommentarer till bilagan till kommissionens skrivelse av den 16 januari. Företaget menade att skrivelsen av den 16 januari innehöll nya invändningar. Vidare begärde Microsoft bekräftelse på att dess kommentarer skulle tas i beaktande.

Genom skrivelser av den 30 januari och den 20 februari 2004 framförde jag åsikten att kommissionens skrivelse av den 16 januari 2004 otvetydligen hade utformats på ett sätt som gjorde det möjligt för Microsoft att på ett korrekt sätt förstå de invändningar som väckts i fråga om interoperabilitet liksom de slutsatser som kommissionen skulle kunna dra beträffande vissa dokument i akten. Jag delade därför inte Microsofts åsikt att denna skrivelse utgjorde ett som sådant icke erkänt nytt meddelande om invändningar. I min skrivelse av den 20 februari bekräftade jag dock att kärnan i Microsofts svar givetvis skulle beaktas av kommissionen.

Under förfarandets gång har en del av invändningarna som framfördes i det andra meddelandet om invändningar återtagits, nämligen de som avsåg den tekniska hävstångseffekten, diskriminerande licensiering och olaglig licensieringspolicy.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att Microsofts och övriga berörda tredje parters rätt att bli hörda har respekterats i det föreliggande ärendet.

(1)  Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT L 13. 21.2.1962, s. 204)

(2)  Kommissionens förordning nr 2842/98/EEG av den 22 december 1998 om hörande av parter i vissa förfaranden enligt artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget (EGT L 354, 30.12.1998. s. 8-21).