52007PC0677

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 7.11.2007

KOM(2007) 677 slutlig

2007/0238 (CNS)

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

BAKGRUND |

110 | Motiv och syfte Synpunkter från näringslivet och medlemsstaterna visar att det finns ett behov av att göra flera punktvisa anpassningar av direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (nedan kallat mervärdesskattedirektivet). Ingen av dessa anpassningar innebär att man ifrågasätter huvudprinciperna i mervärdesskattedirektivet och ingen är heller tillräckligt viktig för att motivera att kommissionen föreslår ett självständigt direktiv. Det är således lämpligt att föra samman alla dessa punktvisa och nödvändiga förbättringar av mervärdesskattedirektivet i ett enda förslag. Det rör sig om de mervärdesskatteregler som ska gälla för leverans av naturgas, el, värme och kyla, skattebehandlingen av gemensamma företag som bildas i enlighet med artikel 171 i EG-fördraget, vissa ändringar knutna till utvidgningen av unionen och villkoren för att utöva rätten till avdrag för ingående mervärdesskatt. |

120 | Allmän bakgrund Den gällande mervärdesskatteordningen för gas och el finns huvudsakligen i direktiv 2003/92/EG av den 7 oktober 2003. Den tekniska terminologin i detta direktiv har emellertid medfört att direktivets nya skatteordning har fått ett alltför begränsat tillämpningsområde som inte motsvarar den ekonomiska verkligheten, i synnerhet när det gäller platsen för uttag av mervärdesskatt för leverans av naturgas och undantag från skatteplikt för import av naturgas. Det har också visat sig lämpligt att tillämpa samma skatteregler för leverans av värme eller kyla genom nät för värme och kyla, eftersom denna sektor fungerar på ett liknade sätt som sektorn för naturgas och el. Enligt artikel 171 i EG-fördraget får gemenskapen bilda gemensamma företag eller andra organisationer som krävs för att effektivt genomföra gemenskapens program för forskning, teknisk utveckling och demonstration. I sitt beslut av den 19 december 2006 (2006/971/EG) fastlade rådet att man för att genomföra ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) särskilt kunde utnyttja möjligheten att bilda gemensamma företag och att det är mycket sannolikt att denna möjlighet utnyttjas mer och mer i framtiden. Man bör således fastställa lämpliga skatteregler för denna typ av företag. Som andra nya medlemsstater har Bulgarien och Rumänien i samband med anslutningen fått tillstånd att tillämpa åtgärder som avviker från mervärdesskattedirektivet när det gäller skattebefrielser för små och medelstora företag och mervärdesskatteordningen för internationell persontransport. Med hänsyn till kraven på öppenhet och konsekvens bör dessa avvikelser integreras i mervärdesskattedirektivet. I fråga om avdragsrätten är en av de nuvarande huvudprinciperna att beskattningsbara personer bara får dra av mervärdesskatt för tidigare transaktioner i den mån varorna och tjänsterna används för sådana transaktioner som medför rätt till avdrag. I detta sammanhang har Europeiska gemenskapernas domstol slagit fast att beskattningsbara personer kan välja om de vill ta med varor, för blandad användning och helt eller delvis, i tillgångssidan i balansräkningen för den ekonomiska verksamhet de bedriver, eller inte. Om de väljer att helt och hållet inkludera varorna i sin ekonomiska verksamhet har de rätt att, omedelbart och till fullo, dra av ingående mervärdesskatt, oavsett om varorna används både för yrkesmässigt bruk och icke-yrkesmässigt bruk. Om varorna används för icke-yrkesmässigt bruk ska mervärdesskatt tas ut som för ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning på grundval av faktiska kostnader. Även om varje typ av val som görs av en beskattningsbar person i teorin borde leda till ett liknande resultat kan det konstateras att valet att helt och hållet ta med varor för blandad användning i ett företags tillgångar i allmänhet medför bättre likviditet för företaget, eftersom den icke-yrkesmässiga användningen leder till ett minskat skatteuttag, och denna minskning tenderar att öka i proportion till användningen för icke-yrkesmässiga ändamål. Detta gäller framför allt fast egendom, med hänsyn till att förvärvskostnaden ofta är mycket stor, att det är både möjligt och vanligt att en fastighet används för både yrkesmässigt och icke-yrkesmässigt bruk och att en fastighets ekonomiska livslängd i princip är mycket längre än livslängden för andra tillgångar som används för yrkesmässigt bruk. Följaktligen är det lämpligt att anpassa avdraget för mervärdesskatt för fast egendom, så att den ursprungliga rätten till avdrag för ingående mervärdesskatt mera strikt avspeglar den huvudprincip som beskrivits ovan och för att hindra vissa upplägg som syftar till att skapa omotiverade likviditetsfördelar. |

130 | Gällande bestämmelser Reglerna om det gemensamma systemet för mervärdesskatt finns nu i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006. Detta direktiv är ett resultat av en omarbetning av det tidigare sjätte mervärdesskattedirektivet 77/388/EEG av den 17 maj 1977. |

141 | Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden Inte tillämpligt. |

SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS |

Samråd med berörda parter |

219 | Förslaget innehåller i huvudsak tekniska ändringar, och samråd har endast skett med medlemsstaterna inom ramen för mervärdesskattekommittén och arbetsgrupp 1. |

Extern experthjälp |

229 | Någon extern experthjälp har inte behövts. |

230 | Konsekvensanalys Detta förslag till direktiv innehåller huvudsakligen tekniska bestämmelser som inte innebär att man ifrågasätter de huvudprinciper som ligger till grund för gemenskapslagstiftningen om mervärdesskatt. När det gäller avdragsrätten innebär återupprättandet av grundprincipen för utövandet av avdragsrätten i första hand att potentiella skillnader mellan beskattningsbara personer undanröjs. Tillämpningen av denna regel kommer också att vara neutral, såväl för beskattningsbara personer som för skatteförvaltningarna. En konsekvensanalys har således inte varit nödvändig. |

RÄTTSLIGA ASPEKTER |

305 | Sammanfattning av den föreslagna åtgärden När det gäller mervärdesskatteordningen för naturgas och el föreslås att ordningens tillämpningsområde utvidgas till att även gälla leverans och import av naturgas genom alla typer av gasledningar samt leverans och import med hjälp av fartyg som transporterar naturgas. Vidare föreslås att samma regler tillämpas på leverans och import av värme och kyla genom nät för värme och kyla. I fråga om platsen för beskattning av tillhandahållande av tjänster innebär förslaget beskattning i köparens medlemsstat av samtliga tillhandahållanden av tjänster som är kopplade till ett tillhandahållande av tillträde till nät för el, naturgas, värme och kyla, och inte bara tjänster som är kopplade till ett tillträde till distributionsnät. Slutligen förenklar förslaget förfarandet för att tillåta medlemsstaterna att tillämpa en reducerad skattesats för leverans av naturgas, el och fjärrvärme. I fråga om de gemensamma företag som bildas enligt artikel 171 i EG-fördraget föreslås att deras skatterättsliga ställning klargörs när det gäller mervärdesskatt. När sådana företag bildas på gemenskapsnivå i syfte att stödja gemenskapens forskningsinsatser, bör deras karaktär av gemenskapsföretag och särskilda typ av finansiering beaktas. Finansieringen av dessa företag med hjälp av gemensamma medel, enligt artikel 185 i budgetförordningen, medför i praktiken att ingående mervärdesskatt (som i regel inte medför rätt till avdrag på grund av frånvaro av beskattningsbara transaktioner) utgör en påfyllning av vissa medlemsstaters nationella budgetar, utan att detta är motiverat. För att undvika detta bör dessa gemensamma företag behandlas som internationella organ i de fall de bildats av Europeiska gemenskaperna, har status som juridisk person och får bidrag från gemenskapernas allmänna budget. Det bör preciseras att undantaget från skatteplikt inte får tillämpas på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som är avsedda för privat bruk av medlemmarna i dessa företag. I samband med anslutningen har Bulgarien och Rumänien fått tillstånd att bevilja en skattebefrielse för små företag och att fortsätta att tillämpa ett undantag från skatteplikt för internationell persontransport. Dessa avvikelser bör tas med i mervärdesskattedirektivet, som har gjorts beträffande övriga medlemsstaters avvikelser. När det gäller avdragsrätten och i syfte att förbättra tillämpningen av principen om att avdragsrätten endast ska uppstå när de berörda varorna och tjänsterna används för transaktioner som medför rätt till avdrag, föreslås att den ursprungliga avdragsrätten begränsas till den del som motsvarar det yrkesmässiga bruket när fastigheter för blandad användning tas med i ett företags tillgångssida i balansräkningen. Samtidigt föreslås ett system för rättelse för att kunna ta hänsyn till variationer mellan yrkesmässigt och privat (eller icke-yrkesmässigt) bruk av dessa fastigheter. |

310 | Rättslig grund Artikel 93 i EG-fördraget. |

320 | Subsidiaritetsprincipen Subsidiaritetsprincipen är tillämplig i den mån förslaget avser ett område som inte omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet. |

Medlemsstaterna kan av följande skäl själva inte uppnå målen i förslaget i tillräcklig utsträckning: |

321 | De som omfattas av detta förslag omfattas redan av gemenskapslagstiftning, dvs. rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006. Den gällande gemenskapslagstiftningen kan följaktligen bara ändras genom ny gemenskapslagstiftning. |

323 | Medlemsstaterna får inte anta nationell lagstiftning som strider mot harmoniserad gemenskapslagstiftning, om inte de gällande gemenskapsbestämmelserna ändras först. |

Målen i förslaget kan av följande skäl uppnås lättare med en gemenskapsåtgärd: |

324 | Endast gemenskapslagstiftning kan ändra befintlig gemenskapslagstiftning. |

325 | När det gäller en ändring av redan harmoniserad lagstiftning kan endast en åtgärd på gemenskapsnivå vara effektiv. |

327 | Förslaget går inte utöver en anpassning av gällande bestämmelser som har visat sig vara föga lämpade. |

Förslaget är därför förenligt med subsidiaritetsprincipen. |

Proportionalitetsprincipen Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl: |

331 | De föreslagna åtgärderna finns i ett utkast till direktiv. Eftersom det emellertid rör sig om att fastställa platsen för uttag av mervärdesskatt, kan det bara finnas en sådan plats. Vidare bör villkoren för utövande av avdragsrätten för mervärdesskatt harmoniseras. |

332 | De föreslagna åtgärderna innebär i huvudsak ett klargörande och en förenkling av gällande regler på mervärdesskatteområdet: de kan således inte vara annat än till nytta för ekonomiska aktörer och medborgare, liksom offentliga förvaltningar. |

Val av regleringsform |

341 | Föreslagen regleringsform: direktiv. |

342 | Övriga regleringsformer skulle vara olämpliga av följande skäl: Eftersom den gemenskapslagstiftning som föreslås ändras finns i ett direktiv, utgör ett direktiv det lämpligaste sättet att genomföra ändringen. |

BUDGETKONSEKVENSER |

409 | Förslaget påverkar inte gemenskapens budget. |

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR |

510 | Förenklingar |

511 | Förslaget innebär en förenkling av regelramen och av de administrativa förfarandena för myndigheter (nationella eller på gemenskapsnivå) och för företag, andra privata enheter och privatpersoner. |

512 | Förslaget innehåller en bestämmelse som syftar till att förtydliga det gemensamma systemet för mervärdesskatt. |

513 | Förslaget innehåller en bestämmelse om förenkling av det förfarande som medlemsstaterna ska använda för att få tillämpa en reducerad skattesats på leverans av naturgas, el och fjärrvärme. |

514 | Bestämmelserna om platsen för uttag av mervärdesskatt vid leverans av naturgas utgör en förenkling för företagen inom denna sektor. I fråga om avdragsrätten syftar förslaget till att införa ett system för rättelse för att kunna ta hänsyn till variationer när det gäller det yrkesmässiga eller icke-yrkesmässiga bruket av fastigheter. I detta fall kommer följaktligen artikel 26 i mervärdesskattedirektivet, under perioden för rättelsen, inte att vara tillämplig på icke-yrkesmässigt bruk av dessa fastigheter, i den mån som detta bruk ursprungligen inte har medfört avdragsrätt. Det faktum att ett privat (eller icke-yrkesmässigt) bruk inte behöver beskattas separat och utöver annan skattebehandling anses utgöra en förenkling. |

550 | Jämförelsetabell Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till de nationella bestämmelser genom vilka direktivet införlivas, samt en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv. |

570 | Närmare redogörelse för förslaget Mervärdesskatteordning för gas, el, värme och kyla (artikel 1 punkterna 1, 3–5, 7 och 9) Till följd av den text som rådet antog 2003 är den särskilda mervärdesskatteordningen för leverans och import av naturgas och el bara tillämplig på leverans och import som sker genom ett distributionssystem, när det gäller naturgas. Detta medför att leverans och import av naturgas genom gasledningar i ett överföringsnät inte ingår i tillämpningsområdet för denna ordning. Denna särskilda ordning är i nuläget inte heller tillämplig på leverans och import av naturgas med hjälp av fartyg som transporterar naturgas. Den gas som levereras eller importeras med hjälp av sådana fartyg är emellertid identisk med den gas som transporteras i gasledningar och vidarebefordras, efter återförgasning i ankomsthamnen, i gasledningar i ett överföringsnät. Följaktligen föreslås att leverans och import av naturgas genom alla typer av gasledningar och med hjälp av fartyg som transporterar naturgas ska ingå i tillämpningsområdet för denna särskilda ordning. Nyligen har de första gränsöverskridande näten för leverans av värme och kyla etablerats. De problem som hänger samman med leverans och import av naturgas och el förefaller dock vara identiska med problemen vid leverans och import av värme eller kyla. I detta förslag till direktiv anges således att mervärdesskatteordningen för leverans och import av värme eller kyla genom nät för värme och kyla anpassas till ordningen för naturgas och el. När det gäller platsen för beskattning av tillhandahållande av tjänster anges i gällande lydelse av artikel 56 i mervärdesskattedirektivet att förfarandet för omvänd betalningsskyldighet bara är tillämpligt vid tillhandahållande av ett tillträde till distributionssystem för naturgas och el. Det föreslås att detta förfarande för omvänd betalningsskyldighet utvidgas till att omfatta alla tillhandahållanden av tjänster som är kopplade till ett tillhandahållande av tillträde till nät för el, naturgas, värme och kyla, och inte bara tjänster kopplade till ett tillträde till distributionsnät. Nyligen gjorda erfarenheter av att genomföra förfarandet i artikel 102, enligt vilket kommissionen ska fastställa om det föreligger en risk för snedvridning av konkurrensen till följd av en reducerad skattesats på leverans av naturgas och el, har visat att detta förfarande är föråldrat och överflödigt. Efter antagandet av direktiv 2002/93/EG föreskrivs redan i artiklarna 38 och 39 att mervärdesskatt ska uppbäras vid den plats där förvärvaren faktiskt förbrukar den naturgas som levererats genom distributionssystemet för naturgas och el. Dessa regler beaktar särdragen hos denna typ av överföring vid fastställandet av platsen för leverans, vilket undanröjer all snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstaterna. Enligt detta förslag ska dessa regler utvidgas till att även omfatta leverans av värme och kyla genom distributionsnät för värme och kyla. Det är emellertid fortfarande viktigt att kommissionen och de övriga medlemsstaterna informeras tillräckligt när en medlemsstat inför en reducerad skattesats i denna mycket känsliga sektor. Således föreslås ett förfarande med samråd i förväg genom mervärdesskattekommittén när en medlemsstat vill införa en reducerad skattesats för leverans av naturgas, el eller fjärrvärme. Mervärdesskatteordning för gemensamma företag (artikel 1 punkt 10) För att kunna omfattas av det undantag från skatteplikt som avses i artikel 151 i mervärdesskattedirektivet måste en internationell organisation ha inrättats av minst två stater, som erkänts av Europeiska unionen, eller av en befintlig internationell organisation (som eventuellt samverkar med andra internationella organisationer eller stater) och verka för legitima ändamål som ska uppnås gemensamt och som inte är huvudsakligen av ekonomisk art. De gemensamma företagen kan inte betraktas som sådana internationella organisationer. Dessa företag har till uppgift att genomföra en gemenskapspolitik som inte bara finansieras av gemenskapen utan även genom medlemsstaternas nationella budgetar. För att inte beskatta de inköp som görs av dessa företag, vars verksamheter generellt inte är beskattningsbara och vars kostnader för ingående mervärdesskatt följaktligen inte medför rätt till avdrag, är det nödvändigt att gemensamma företag behandlas på ett liknande sätt som internationella organisationer. Således föreslås att man i mervärdesskattedirektivet inför en ny artikel 151a som likställer gemensamma företag med internationella organisationer. Denna behandling ska dock bara gälla organisationer som har bildats av Europeiska gemenskaperna, som har status som juridisk person och som får bidrag från gemenskapernas allmänna budget. Undantaget från skatteplikt ska dock inte tillämpas på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som är avsedda för privat bruk av medlemmarna i dessa företag Ändringar till följd av anslutningen (artikel 1 punkterna 2, 6, 8 och 12–16) I samband med sin anslutning fick Bulgarien och Rumänien tillstånd att bevilja en skattebefrielse för små företag. För klarhetens och öppenhetens skull införs denna avvikelse i artikel 287. Med hänsyn till det tillstånd som dessa nya medlemsstater i samband med anslutningen fått att fortsätta att tillämpa ett undantag från skatteplikt för internationell persontransport, införs de nya artiklarna 390a och 390b i mervärdesskattedirektivet. Avdragsrätt för varor och tjänster som avser vissa fastigheter (artikel 1, punkt 11) När det gäller avdragsrätten är huvudprincipen enligt artikel 168 i mervärdesskattedirektivet att en beskattningsbar person har rätt att dra av mervärdesskatt i den utsträckning som de varor och tjänster för vilka mervärdesskatt betalats eller ska betalas används för transaktioner som medför rätt till avdrag. Det bör klargöras i vilken mån avdragsrätt gäller i fråga om en fastighet som är avsedd för både yrkesmässigt och icke-yrkesmässigt bruk. Detta gäller särskilt mervärdesskatt vid förvärv av fastigheter, men också vissa tillhandahållanden av tjänster som uppförande, renovering eller väsentlig ombyggnad av byggnader, som ur ekonomisk synvinkel kan jämställas med ett förvärv eller uppförande av en fastighet. Enkla reparationer eller förbättringar omfattas däremot inte av förslaget. Det föreslås att i de situationer som avses i föregående stycke ska det ursprungliga avdraget vara begränsat till den utsträckning i vilken byggnaden faktiskt används för transaktioner som medför rätt till avdrag vid den tidpunkt då skatten blir utkrävbar. Vid blandad användning kommer det således inte längre att vara möjligt att omedelbart dra av hela den ingående mervärdesskatten. Med tanke på denna begränsning av avdraget för beskattningsbara personer införs ett system för rättelse för att kunna beakta variationer mellan ett yrkesmässigt bruk och icke-yrkesmässigt bruk av berörda fastigheter, som gäller under en period motsvarande den befintliga justeringsperioden för investeringsvaror som utgör fast egendom. Det nya systemet är tillämpligt på både ökningar och minskningar av det yrkesmässiga bruket. Detta system ersätter, å ena sidan, beskattning av det icke-yrkesmässiga bruket (artikel 26 i mervärdesskattedirektivet) under rättelseperioden och inför, å andra sidan, ett system för rättelse till förmån för den beskattningsbara personen vid en utökning av det yrkesmässiga bruket avseende transaktioner som medför rätt till avdrag. I sin funktion är detta system jämförbart med det befintliga systemet för justering av avdraget för investeringsvaror, som i fråga om den yrkesmässiga andelen innebär en justering för variationer i procentandelarna för beskattade transaktioner (och andra transaktioner som medför rätt till avdrag) och transaktioner för vilka undantag från skatteplikt gäller (utan rätt till avdrag) under justeringsperioden. När det gäller förhållandet mellan yrkesmässiga transaktioner och privata (eller icke-yrkesmässiga) transaktioner tillämpas det nya systemet för rättelse parallellt med systemet för justering, utan att det senare ändras när fastigheten utgör en investeringsvara. För att klargöra tillämpningen av avdragsrätten i fråga om fastigheter för blandad användning föreslås således att en ny artikel 168a införs i mervärdesskattedirektivet. |

1. 2007/0238 (CNS)

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93,

med beaktande av kommissionens förslag[1],

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[2],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[3], och

av följande skäl:

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt[4] behöver anpassas för att införliva vissa ändringar, huvudsakligen av teknisk art.

(2) I fråga om bestämmelserna om import och platsen för beskattning av leverans av naturgas och el är den särskilda ordningen enligt rådets direktiv 2003/92/EG av den 7 oktober 2003 om ändring av direktiv 77/388/EEG när det gäller bestämmelserna om platsen för leverans av gas och el[5] inte tillämplig på import och leverans av naturgas genom gasledningar som inte ingår i ett distributionsnät och i synnerhet inte gasledningar i ett överföringsnät, samtidigt som nästan alla gränsöverskridande transaktioner genom gasledning sker i överföringsnät. Tillämpningsområdet för denna särskilda ordning bör följaktligen utvidgas till att omfatta import och leverans av naturgas genom samtliga typer av gasledningar.

(3) Denna särskilda ordning är i nuläget inte heller tillämplig på import och leverans av naturgas som sker med hjälp av fartyg som transporterar naturgas, samtidigt som denna gas har samma egenskaper som den gas som importeras eller levereras genom gasledning, och samtidigt som denna gas efter återförgasning är avsedd att transporteras i gasledning. Tillämpningsområdet för den särskilda ordningen bör följaktligen också utvidgas till att omfatta import och leverans av naturgas med hjälp av fartyg som transporterar naturgas.

(4) De första gränsöverskridande näten för värme och kyla har redan tagits i bruk. Problematiken i samband med leverans eller import av värme och kyla liknar den som gäller vid leverans eller import av naturgas och el. När det gäller naturgas och el föreskrivs redan att mervärdesskatt ska uppbäras på den plats där förvärvaren faktiskt förbrukar gasen och elen. På detta sätt undviker man att konkurrensen mellan medlemsstaterna snedvrids. För värme och kyla bör följaktligen samma ordning gälla som för naturgas och el.

(5) När det gäller platsen för beskattning av tillhandahållande av tjänster föreskriver de gällande reglerna att en särskild ordning bara ska gälla vid tillhandahållande av ett tillträde till distributionssystem för naturgas och el. Vissa stora förbrukare av gas eller el är emellertid direkt anslutna till ett överföringsnät, men inte direkt till ett distributionsnät. Tillämpningsområdet för denna särskilda ordning bör således utvidgas till att omfatta samtliga tillhandahållanden av tjänster som är kopplade till ett tillhandahållande av ett tillträde till samtliga el- och naturgasnät samt nät för värme och kyla.

(6) Nyligen gjorda erfarenheter av att genomföra det gällande förfarande där kommissionen ska fastställa om det föreligger en risk för snedvridning av konkurrensen till följd av en reducerad skattesats på naturgas, el och fjärrvärme har visat att detta förfarande är föråldrat och överflödigt. Enligt reglerna om platsen för beskattning ska mervärdesskatt uppbäras vid den plats där naturgasen, elen, värmen och kylan faktiskt förbrukas av förvärvaren. På detta sätt undviker man att konkurrensen mellan medlemsstaterna snedvrids. Det är emellertid fortfarande viktigt att kommissionen och de övriga medlemsstaterna informeras tillräckligt om alla reducerade skattesatser som en medlemsstat inför i denna mycket känsliga sektor. Följaktligen krävs ett förfarande för samråd i förväg i mervärdesskattekommittén.

(7) De gemensamma företag och andra organisationer som bildas i enlighet med artikel 171 i fördraget har till uppgift att genomföra gemenskapspolitik. För att undvika konsekvenserna av en beskattning till förmån för den medlemsstat där skatten ska betalas men till förfång för de andra medlemsstaterna och Europeiska gemenskaperna är det nödvändigt att bevilja undantag från skatteplikt för ingående mervärdesskatt till sådana gemensamma företag som har bildats av gemenskaperna, som har status som juridisk person och som får bidrag från gemenskapernas allmänna budget i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget[6].

(8) I samband med anslutningen fick Bulgarien och Rumänien tillstånd att bevilja en skattebefrielse för små företag och att fortsätta att tillämpa ett undantag från skatteplikt för internationell persontransport. För klarhetens och konsekvensens skull bör dessa avvikelser införas i själva direktivtexten.

(9) När det gäller avdragsrätten innebär huvudprincipen att denna rätt bara uppkommer i den utsträckning som varorna och tjänsterna används av en beskattningsbar person för transaktioner som medför rätt till avdrag. Denna regel behöver klargöras och stärkas så att beskattningsbara personer behandlas på samma sätt i de fall varor som ingår i en beskattningsbar persons ekonomiska aktivitet inte enbart används för denna aktivitets ändamål. Den ursprungliga avdragsrätten bör således begränsas till att gälla sådan användning som sker inom ramen för transaktioner som medför rätt till avdrag vid den tidpunkt då skatten blir utkrävbar.

(10) Denna regel bör tillämpas på fastigheter som levereras till en beskattningsbar person och på viktiga tjänster som denne tillhandahålls avseende sådana fastigheter. Dessa situationer utgör de mest betydande fallen, med hänsyn till dels sådana varors värde och ekonomiska livslängd, dels det faktum att en blandad användning av fastigheter är vanligt förekommande.

(11) Med tanke på begränsningen av den ursprungliga avdragsrätten och för att skapa ett rättvist avdragssystem för beskattningsbara personer bör det införas ett system för rättelse så att man kan beakta variationer mellan yrkesmässigt bruk och icke-yrkesmässigt bruk av dessa fastigheter under en period motsvarande den befintliga justeringsperioden för investeringsvaror som utgör fast egendom.

(12) Direktiv 2006/112/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2006/112/EG ska ändras på följande sätt:

1) Artikel 2.3 ska ersättas med följande:

”3. Med punktskattepliktiga varor avses energiprodukter, alkohol, alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror enligt deras definition i gällande gemenskapslagstiftning, men inte naturgas som levereras genom gasledning eller med hjälp av fartyg som transporterar naturgas och inte heller el eller värme eller kyla som levereras genom nät för värme och kyla.”

2) Artikel 13.2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna får betrakta verksamheter som bedrivs av offentligrättsliga organ och som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 132, 135, 136, 371, 374–377, 378.2, 379.2 eller artiklarna 380–390b som verksamheter som dessa organ bedriver i egenskap av offentliga myndigheter.”

3) I artikel 17.2 ska led d ersättas med följande:

”d) Leverans av naturgas genom gasledning eller med hjälp av fartyg som transporterar naturgas, leverans av el eller leverans av värme eller kyla genom nät för värme och kyla, på de villkor som anges i artiklarna 38 och 39.”

4) Artiklarna 38 och 39 ska ersättas med följande:

”Artikel 38

1. När det gäller leverans av naturgas genom gasledning eller med hjälp av fartyg som transporterar naturgas, leverans av el eller leverans av värme eller kyla genom nät för värme och kyla till en beskattningsbar återförsäljare ska platsen för leveransen anses vara den plats där den beskattningsbara återförsäljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe för vilket varan levereras eller, om det inte finns något sådant säte eller fast etableringsställe, den plats där denne återförsäljare är bosatt eller stadigvarande vistas.

2. Vid tillämpning av punkt 1 avses med en beskattningsbar återförsäljare en beskattningsbar person vars huvudsakliga verksamhet i samband med köp av naturgas, el, värme eller kyla består i att sälja sådana produkter vidare och vars egen konsumtion av dessa produkter är försumbar.

Artikel 39

När det gäller sådan leverans av naturgas genom gasledning eller med hjälp av fartyg som transporterar naturgas, leverans av el eller leverans av värme eller kyla som inte omfattas av artikel 38 ska platsen för leveransen anses vara den plats där förvärvaren faktiskt använder och förbrukar varan.

Om hela eller en del av naturgasen, elen, värmen eller kylan faktiskt inte förbrukas av förvärvaren, anses denna del av varan användas och förbrukas på den plats där förvärvaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe för vilket varan levereras. Om det inte finns något sådant säte eller fast etableringsställe anses förvärvaren använda och förbruka varan på den plats där denne är bosatt eller stadigvarande vistas.”

5) I artikel 56.1 ska led h ersättas med följande:

”h) Tillhandahållande av tillträde till överförings- eller distributionsnät för naturgas eller el eller till nät för värme och kyla, transport och överföring genom dessa nät och tillhandahållande av andra direkt kopplade tjänster.”

6) I artikel 80.1 b ska frasen ”artiklarna 380–390” ersättas med ”artiklarna 380–390b”.

7) Artikel 102 ska ersättas med följande:

”Artikel 102

Efter samråd med mervärdesskattekommittén får varje medlemsstat tillämpa en reducerad skattesats på leverans av naturgas, el och fjärrvärme.”

8) I artikel 136 a ska frasen ”artiklarna 380–390” ersättas med ”artiklarna 380–390b”.

9) I artikel 143 ska led l ersättas med följande:

”l) Import av naturgas genom gasledning eller med hjälp av fartyg som transporterar naturgas, import av el eller import av värme eller kyla genom nät för värme och kyla.”

10) Följande artikel 151a ska införas:

”Artikel 151a

Vid tillämpning av artikel 151.1 första stycket b ska med internationella organisationer likställas gemensamma företag eller andra organisationer som krävs för att effektivt genomföra gemenskapens program för forskning, teknisk utveckling och demonstration, som har bildats av Europeiska gemenskaperna i enlighet med artikel 171 i fördraget, som har status som juridisk person och som får bidrag från gemenskapernas allmänna budget i enlighet med artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002[7], på villkor att de inte utövar ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 9.1 i detta direktiv.

Det undantag från skatteplikt som avses i artikel 151.1 första stycket b får dock inte tillämpas på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som är avsedda för privat bruk av medlemmar i dessa gemensamma företag eller andra organisationer som avses i första stycket.”

11) Följande artikel 168a ska införas:

”Artikel 168a

När det gäller förvärv, uppförande, renovering eller väsentlig ombyggnad av en fastighet ska den ursprungliga rätten till avdrag, som uppkommer vid den tidpunkt då skatten blir utkrävbar, begränsas till att omfatta den utsträckning i vilken fastigheten används för transaktioner som medför rätt till avdrag.

Genom undantag från artikel 26 ska variationer i den utsträckning i vilken en fastighet enligt första stycket används för beskattade transaktioner beaktas på de villkor som anges i artiklarna 187, 188, 190 och 192 när det gäller rättelse av den ursprungliga avdragsrätten.

I fråga om investeringsvaror som utgör fast egendom ska de variationer som avses i andra stycket beaktas under en period som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 187.1.”

12) I artikel 221.2 ska frasen ”artiklarna 380–390” ersättas med ”artiklarna 380–390b”.

13) I artikel 287 ska följande punkter 17 och 18 läggas till:

”17) Bulgarien: 25 600 euro.

18) Rumänien: 35 000 euro.”

14) Följande artiklar 390a och 390b ska införas:

”Artikel 390a

Bulgarien får, på de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter som avses i del B punkt 10 i bilaga X så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 1 januari 2007.

Artikel 390b

Rumänien får, på de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter som avses i del B punkt 10 i bilaga X så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 1 januari 2007.”

15) I artikel 391 ska frasen ”artiklarna 380–390” ersättas med ”artiklarna 380–390b”.

16) I bilaga X ska rubriken ersättas med följande:

”FÖRTECKNING ÖVER TRANSAKTIONER SOM OMFATTAS AV DE AVVIKELSER SOM AVSES I ARTIKLARNA 370 OCH 371 OCH I ARTIKLARNA 375–390b”

Artikel 2 Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli 2008. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

[1] EUT C […], […], s. […].

[2] EUT C […], […], s. […].

[3] EUT C […], […], s. […].

[4] EUT L 347, 11.12.2006, s. 1. Direktivet ändrat genom direktiv 2006/138/EG (EUT L 384, 29.12.2006, s. 92).

[5] EUT L 260, 11.10.2003, s. 8.

[6] EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 (EUT L 390, 30.12.2006, s. 1).

[7] EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.