52007DC0440

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 24.7.2007

KOM(2007) 440 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Vidareutveckla Afrikas jordbruk Förslag till samarbete på kontinental och regional nivå kring jordbruksutveckling i Afrika

Vidareutveckla Afrikas jordbruk Förslag till samarbete på kontinental och regional nivå kring jordbruksutveckling i Afrika

INLEDNING

I denna rapport föreslås principer och nyckelområden för samarbetet mellan EU och AU kring jordbrukets utveckling i Afrika, med särskild inriktning på den kontinentala och regionala nivån. Samarbetet på dessa nivåer kommer att komplettera och stimulera utvecklingen av jordbruket på nationell nivå, där det mest intensiva samarbetet kommer att äga rum även i fortsättningen. Det kommer att bygga på de politiska riktlinjerna i det europeiska samförståndet[1] och EU:s strategi för Afrika[2]. I båda dokumenten bekräftas att jordbruk och landsbygdsutveckling är av avgörande betydelse för fattigdomsbekämpning och tillväxt. För att främja tillväxten har gemenskapen meddelat att man kommer att inrikta sina insatser på en hållbar intensifiering av produktionen, ökad konkurrenskraft på de regionala och internationella marknaderna och riskhantering. I Afrika bör detta underlättas genom utnyttjande av den tekniska utvecklingen samt av forskning och rådgivning på jordbruksområdet.

Samarbetet kommer att vara nära anpassat till Afrikas jordbruksagenda, och dess syfte är att stimulera till framsteg i arbetet med att uppfylla millenieutvecklingsmålen. En bred tillväxt av jordbruket har direkt inverkan på möjligheten att uppnå det första millennieutvecklingsmålet (utrota extrem fattigdom och hunger) och kommer att spela en viktig roll för framstegen när det gäller att uppnå det sjunde millennieutvecklingsmålet (trygga en hållbar miljö).

Jordbruket[3] är alltjämt den grundläggande ekonomiska inkomstkällan för de flesta fattiga i Afrika. Det utgör ungefär en tredjedel av Afrikas BNP och står för huvuddelen av sysselsättningen. Den största delen av jordbruksproduktionen kommer från småskaliga jordbruk, där kvinnorna spelar en mycket viktig roll[4]. Produktionen, distributionen och försäljningen av jordbruksprodukter har direkt inverkan på familjemedlemmarnas livsmedelsförsörjning och näringstillstånd. Tillväxten inom jordbrukssektorn har också en stor multiplikatoreffekt. Ökade inkomster från jordbruket leder vidare till ett hållbart utbud av sociala tjänster till överkomliga priser i landsbygdsområdena. Dessutom är det sätt på vilket jordbrukarna utnyttjar naturtillgångarna avgörande för hållbarheten hos ekosystemen och den biologiska mångfalden.

Jordbruk bedrivs främst inom den privata sektorn, men det kommer att krävas omfattande deltagande av den offentliga sektorn. För det första är marknadsmisslyckanden vanligt förekommande och har haft negativ inverkan på socialt och geografiskt marginaliserade grupper. För det andra förekommer externa effekter på miljöområdet, som kräver lagstiftning och insatser från den offentliga sektorn för att jordbruket ska bli hållbart. För det tredje fungerar jordbruken bättre om de offentliga funktionerna fungerar väl.

De samarbetsområden som anges i det här dokumentet ger en långsiktig ram för biståndet. Geografiskt ligger fokus på länderna söder om Sahara, där problemen inom jordbruket är som mest akuta. Ett kontinentalt tillvägagångssätt är befogat med hänsyn till anpassningen till AU-initiativen och eftersom flera samarbetsområden[5] kommer att omfatta hela Afrika.

JORDBRUKETS UTVECKLING I AFRIKA: FRAMTIDSUTSIKTER

Dagens utmaningar

Jordbruket håller på nytt på att inta en framträdande roll inom Afrikas ekonomi, med en märkbar ökning av tillväxten inom jordbrukssektorn: 2,7 % 2002, 3,0 % 2003 och 5,3 % 2004. Fördelaktiga prisförändringar för ett antal produkter har bidragit till denna trend. Förbättrade produktionsvillkor[6] är en annan faktor som påverkar tillväxten. Tillväxten inom jordbruket måste dock öka ytterligare för att möjliggöra en hållbar minskning av fattigdomen, särskilt i landsbygdssamhällen med låga inkomster där jordbruket sannolikt även i framtiden kommer att förbli den främsta ekonomiska drivkraften för ekonomisk tillväxt och skapande av sysselsättning.

I dag står jordbruksproduktionen och tillväxten i Afrika står inför många utmaningar, som dessutom är inbördes relaterade. Genom en analys av dessa olika aspekter kan sex prioriterade samarbetsområden identifieras[7]:

i) Utveckla en integrerad och gemensam vision för jordbruksutvecklingen och dess roll för hållbar ekonomisk tillväxt och fattigdomsbekämpning, och omsätta denna vision i enhetliga utvecklingspolitiska program, strategier och budgetar.

ii) Stärka ledningsstrukturen inom jordbrukssektorn genom att omdefiniera statens, den privata sektorns och det civila samhällets respektive roller och inbördes samspel, och genom att öka de olika organisationernas kapacitet att medverka vid utformningen och genomförandet av politiken.

iii) Förbättra den hållbara produktiviteten på landsbygden och höja näringsvärdet hos jordbruksprodukterna genom ökad användning av en rad välkända tekniska innovationer och nya ledningsmetoder samt utökad forskning som bör vara praktiskt användbar för användarna inom jordbruket.

iv) Få tillträde till lönsamma marknader genom att öka det fysiska marknadstillträdet och utnyttja (nisch-) marknadsmöjligheter[8], satsning på produkter och strukturer som leder till högre producentpriser, och genom att underlätta handel, bl.a. genom bättre tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder.

v) skapa effektivare system för förvaltning av naturtillgångarna och säkerställa positiv ekonomisk avkastning för ett hållbart utnyttjande.

vi) minska riskerna och sårbarheten för skadedjur, sjukdomar, prissvängningar, marknadsosäkerhet, klimatförändring och ogynnsamma väderförhållanden.

Afrikas jordbruksagenda

För att främja utvecklingen på jordbruksområdet har AU och Nepad lanserat CAADP-programmet, samtidigt som stats- och regeringscheferna har enats om att markant öka anslagen till jordbrukets och landsbygdens utveckling i de nationella budgetarna[9]. Vidare har en AU-vision tagit form om vad som bör uppnås senast 2015 på jordbruksområdet.

CAADP-programmet anlägger ett kontinentalt perspektiv på jordbrukets utveckling men bygger på nationella och regionala utvecklingsplaner. Det innehåller en uppsättning nyckelprinciper och nyckelmål i syfte att i) vägleda enskilda länder vid utformningen av deras strategier och investeringsprogam, ii) möjliggöra ömsesidigt lärande ( peer learning ) och sakkunnigbedömning ( peer review ) på regional nivå samt iii) underlätta en ökad anpassning och harmonisering av utvecklingsinsatserna. För utvecklingsparterna innebär CAADP utmärkta möjligheter att föra Parisförklaringen framåt.

I CAADP fastställs fyra tematiska pelare som utgör strategiska ramar för de nationella och regionala programmen. CAADP-programmen på nationell och regional nivå genomförs enligt ett särskilt förfarande via rundabordssamtal vilket kommer att utmynna i nationella och regionala "CAADP-pakter" om politiska reformer och vägledning i samband med offentliga och privata investeringar och insatser.

Vid AU-toppmötet[10] i december 2006 efterlystes en viss selektivitet i samband med CAADP-åtagandena, eftersom det konstaterats att de begränsade resurserna och den begränsade institutionella kapaciteten medför att man måste prioritera åtgärder som resulterar i snabba men hållbara framsteg på områdena livsmedelsförsörjning och nutritionssäkerhet.

SAMARBETET MELLAN EU OCH AU KRING JORDBRUKETS UTVECKLING

Syften och principer

Följande förslag om samarbete mellan EU och AU är främst inriktat på samarbete på kontinental och regional nivå och syftar till att skapa gynnsamma förutsättningar för en utveckling av jordbruket på den afrikanska kontinenten. Samarbetet kommer att bygga på följande principer:

- Åtagande att uppnå millennieutvecklingsmålen , särskilt det första och det sjunde målet.

- Anpassning till de afrikanska prioriteringarna , baserat på CAADP:s förfaranden, principer och mål.

- Givarharmonisering och givaranpassning , enligt principerna i Parisförklaringen.

- Vidareutveckla övriga EU–AU-partnerskap och EU–AU-anslag , genom att komplettera EU-initiativen för indirekt eller direkt stöd till landsbygdsutveckling i Afrika och genom att utnyttja de befintliga partnerskapen mellan EU och Afrika.

- Dra lärdom av relevanta erfarenheter och bra metoder inom EU , baserat på nästan 50 års erfarenheter av jordbrukspolitik inom EU.

- Tillämpa subsidiaritetsprincipen , genom att endast stödja de regionala och kontinentala funktioner som ger mervärde åt de insatser som görs på nationell nivå.

- Konsekvens mellan olika politikområden, dvs. mellan EU:s utvecklingspolitik och EU:s jordbruks-, fiske-, handels-, konsument- och energipolitik.

I linje med CAADP-kraven kommer samarbetet att inriktas mot att bygga upp kapaciteten inom de regionala och kontinentala organisationerna och att förstärka dem som institutioner.

Samarbetet kommer att uppmuntra staten att inta en mer strategisk och effektiv roll inom jordbruket, utifrån följande riktlinjer: staten har främst i uppgift att tillhandahålla en effektiv ram för politiken och lagstiftningen, skapa gynnsamma förhållanden, ingripa i fall av marknadsmisslyckanden, tillhandahålla tjänster med karaktär av kollektiva nyttigheter, tillhandahålla skyddsnät och vara återhållsam med subventioner.

Prioriterade samarbetsområden

Samarbetet mellan EU och Afrika kring jordbruksutvecklingen kommer att koncentreras till sju områden, baserat på de viktigaste problemen inom jordbruket i Afrika och Afrikas prioriteringar, såsom de anges i CAADP.

Jordbrukets roll i utvecklingsstrategierna

Inom det här området kommer arbetet att inriktas på göra utvecklingen av jordbruket till en integrerad och strategisk del av utvecklingsagendan på nationell, regional och kontinental nivå, eftersom jordbruket är en nyckelfaktor för ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning.

Samarbetet på regional och kontinental nivå kommer att omfatta följande:

- Analys och kapacitetsuppbyggnad beträffande sambandet mellan resultatet inom jordbrukssektorn och den mikroekonomiska politiken, externa chocker, klimatförändringen, ökenspridning och biologisk mångfald.

- Lära av erfarenheterna från politiken på nationell nivå och dess inverkan på jordbruket och landsbygdsekonomin.

- Kapacitetsbyggnad och förstärkning av institutionerna för att främja en faktabaserad och resultatinriktad utformning av politiken, konsekvens i politiken och informationsåtgärder.

- Samordning och samarbete mellan sektorerna.

- Stödja upprättandet av ett forum för Afrikas bönder på kontinental nivå som har till syfte att upprätta band mellan de nationella och regionala jordbruksorganisationerna och stärka deras roll inom CAADP-processerna.

- Stärka analys- och övervakningsfunktionerna genom att jämföra och kontrastera enskilda länders lösningar för utvecklingen av jordbruket utifrån ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv.

Huvudparter kommer att vara AUC, Nepad och de regionala ekonomiska gemenskaperna, och samarbetet kommer att stödja deras funktioner för politisk analys, övervakning, sakkunnigbedömning och informationsåtgärder samt deras roll när det gäller kapacitetsuppbyggnaden inom organisationerna på nationell nivå. En annan grupp av partner kommer att utgöras av de regionala jordbruksorganisationerna. De internationella organisationernas deltagande i samband med genomförandet är planerat, men samarbetet med AUC kan komma att ge upphov till partnersamverkan med kommissionen, företrädd av de berörda generaldirektoraten (t.ex. AGRI, FISH, SANCO, TRADE, ENV, RTD, JRC och REGIO). CTA[11] kommer att medverka i informationsåtgärderna, underlätta erfarenhetsutbytet och hjälpa till att stärka jordbruksorganisationerna och deras koppling till CAADP.

Ledningsstrukturen på sektornivå

Inom detta samarbetsområde kommer stöd att ges till kapacitetsuppbyggnad på regional och kontinental nivå i syfte att förbättra ledningsstrukturen inom jordbrukssektorn på nationell nivå. En förbättrad ledningsstruktur förväntas bidra till en mjukare övergång från småbruk till kommersiellt livskraftiga och hållbara familjebaserade jordbruk.

Samarbetet kring ledningsstrukturen på sektorsnivån kommer att omfatta följande:

- Harmonisera politiken på regional och kontinental nivå, och underlätta en samstämmighet mellan jordbrukspolitiken på regional och nationell nivå.

- Övervaka de politiska åtagandena och företa sakkunnigbedömningar.

- Utforma regionala och kontinentala riktlinjer beträffande centrala aspekter av ledningsstrukturen, särskilt beträffande markpolitiken, markanvändningspolitiken och hållbart jordbruk.

- Kapacitetsuppbyggnad och möjlighet att delta i styret på sektornivå.

- Främja offentlig-privata partnerskap samt allianser företag till företag.

- Stärka producent- och branschorganisationernas representation på regional och kontinental nivå, med reell förmåga att slå vakt om deras intressen och agera som påtryckningsgrupp.

- Göra jämförande analyser och lära av erfarenheterna från liberaliserings- och privatiseringsprocesserna i jordbruket, från de offentlig-privata förbindelserna samt från den offentliga sektorns resultat.

Samarbete planeras med AUC i syfte att stärka dess politiska och främjande roll i samband med utarbetande, samordning och harmonisering av politiken. Samarbete planeras även med Nepad och de regionala ekonomiska gemenskaperna kring kapacitetsuppbyggnad, övervakning, politisk analys och sakkunnigbedömning. Dessutom planeras samarbete med privata organisationer på regional och kontinental nivå som företräder producent- och branschorganisationer kring kapacitetsuppbyggnad, informationsåtgärder, förhandling och tillhandahållande av tjänster. CTA kommer att delta i de sistnämnda aspekterna, och i åtgärder för att öka den allmänna medvetenheten utifrån de erfarenheter som gjorts. Att lära av EU-relaterade erfarenheter, såsom utbyten med kommissionen, medlemsstaterna och organisationer inom den privata sektorn i EU, kan också utnyttjas som ett slags kapacitetsuppbyggnad på området för ledningsstruktur[12].

Forskning, kunskapssystem och kunskapsöverföring

Samararbetet på detta område har till syfte att öka genomslaget hos jordbruksforskningen och kunskapssystemen på produktiviteten på landsbygden, fattigdomsminskningen, livsmedelsförsörjningen och den hållbara förvaltningen av naturtillgångar, med beaktande av utmaningarna till följd av klimatförändringen. Tonvikten kommer att ligga på flerdimensionell forskning, system för hållbar jordbruksproduktion och forskning med positiv inverkan på den fattiga landsbygdsbefolkningen.

Samarbetsområdena på regional och kontinental nivå omfattar följande:

- Stärka samarbetet mellan länder kring forskning i syfte att reducera fragmenteringen och skapa synergier.

- Utarbeta kontinentala och regionala forskningsstrategier.

- Samfinansiera prioriterad forskning med verkan över gränserna.

- Bygga upp kapaciteten beträffande nya former och kanaler för rådgivning och utbildning samt stärka kopplingarna mellan forskningssystem, rådgivning och jordbrukare.

- Skapa eller stärka nätverksplattformar för information, tillgång till kunskap och utbyte av kunskap[13].

- Stärka samordningen mellan de nationella jordbruksforskningssystemen och de regionala och internationella forskningsprogrammen.

Vid samarbetet på det här området kommer man att utnyttja erfarenheterna från det forskningssamarbete som sedan lång tid tillbaka äger rum mellan EU och Afrika[14] och riktlinjerna att främja samarbete mellan EU-partnerna[15]. Samarbetet kommer att ta sin utgångspunkt i CAADP:s fjärde pelare och anpassas till FAAP-principerna. De huvudsakliga parterna kommer att vara FARA och de därmed relaterade regionala och subregionala organisationerna, Globalt forum för jordbruksforskning (GFAR), Europeiskt forum för jordbruksforskning (EFARD) med dess nätverk[16] och CGIAR-systemet, andra internationella organisationer och forskningspartnerskap, inklusive GJP. CTA kommer att bidra till att stärka nätverksplattformarna.

Underlättande av handel med betoning på kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling

Samararbetet på detta område har till syfte att stärka Afrikas förmåga att skapa fungerande marknader i syfte att minska fattigdomen, med tonvikt på regionala marknader för jordbruksprodukter. De pågående handelsförhandlingarna (avtal om ekonomiskt partnerskap, utvecklingsagendan från Doha) är avsedda att medföra ökade möjligheter till handel med jordbruksprodukter för de afrikanska länderna, vilket innebär att det även måste finnas ett utbud för att täcka en ökad handel. I förslaget till samarbete ingår bl.a. ökad förmåga att påverka utformningen av meningsfulla produktions- och handelsnormer, samt anta och följa dessa, för att (även fortsättningsvis) få tillträde till lönsamma marknader för jordbruksprodukter och för att garantera konsumenterna produktsäkerhet.

I synnerhet kommer stödet att vidareutveckla möjligheterna som uppstår till följd av avtalen om ekonomiskt partnerskap. Det kommer att omfatta följande:

- Regionala strategier och kapacitetsuppbyggnad i syfte att tackla strukturella svagheter på jordbrukssektorns insatsvarumarknader och produktmarknader.

- Kapacitetsuppbyggnad för övervakning av handelspolitiken, inklusive övervakning av genomförandet och tillämpningen av program för underlättande av handeln samt utarbetande av dithörande rapporter.

- Bygga upp regionala marknader och öka den intraregionala handeln, särskilt med livsmedel.

- Upprätta rättsliga ramar för harmonisering, standardisering och kontroll. Anta gemensamma regionala klassifikationssystem och normer, och anpassa dessa till de internationella klassifikationssystemen och normerna.

- Stärka referenslaboratorierna, inrätta nätverk av nationella center och bygga upp kapacitet inom övriga anläggningar och institutioner som utför testning och kontrollerar överensstämmelse med normerna.

- Höja den regionala kapaciteten i syfte att öka kunskaperna om och förbättra efterlevnaden av normerna, inklusive säkerhetsgränser för restsubstanser.

- Främja certifieringsprogram för hållbar och socialt godtagbar produktion.

- Kapacitetsuppbyggnad för aktivt deltagande i regionala och internationella diskussioner och förhandlingar om normer (livsmedelssäkerhet, handel med jordbruksprodukter) och andra former av underlättande av handeln.

Huvudpartner kommer att vara AUC:s specialiserade organ (särskilt IBAR och IAPSC), internationella standardiseringsorgan, certifieringsorgan, forskningsinstitut, regionala ekonomiska gemenskaper, regionala jordbruks- och exportorganisationer, referenslaboratorier och relevanta FN-organ. CTA kommer att delta i arbetet med att öka kunskaperna om sanitära och fytosanitära åtgärder.

Förvaltning av naturtillgångar: mark, fiske och skog

Samararbetet på detta område har till syfte att stödja förbättringar av systemen för styrning och förvaltning av mark-, fiske- och skogsresurser i syfte att förena miljömässig hållbarhet och artrikedom med ett kostnadseffektivt utnyttjande och fattigdomsminskning.

Samarbetet på regional och kontinental nivå kommer att omfatta följande:

- Samordna och harmonisera politiken, särskilt på området för gränsöverskridande resurser.

- Upprätta och stärka mekanismer för samordning och samarbete om gränsöverskridande resurser, inom de befintliga regionala ramarna.

- Utarbeta regionala och kontinentala riktlinjer för markpolitiken och för ett hållbart resursutnyttjande, som kombinerar ekonomiska, rättsliga, sociala och miljömässiga aspekter.

- Främja ett politiskt klimat där det är lättare att fördela ansvarstagandet och ansvarsskyldighet beträffande utnyttjandet av naturtillgångarna.

- Utbyta erfarenheter om och främja sakkunnigbedömningen av effektiviteten hos förvaltningssystemen.

- Övervakning och kontroll av situationen när det gäller (trycket på) naturtillgångarna och klimatförändringens påverkan på jordbruket och naturtillgångarna.

- Främja samarbete för att bekämpa olagligt resursutnyttjande (bl.a. fiske och skogsbruk) och handel med olagliga produkter[17].

Inom det här området kommer särskild uppmärksamhet att ägnas politik och styrning, samt förvaltning och institutionella arrangemang för hållbart utnyttjande av naturtillgångarna. När det gäller markpolitiken och mark- och vattenförvaltningen kommer stödet att anpassas till CAADP:s första pelare och därmed sammanhängande internationella initiativ[18]. Partnerskapsavtalen om fiske kommer att bilda ram för förbättringen av kontrollen och övervakningen av fiskeresurserna. Huvudpartner kommer att vara AUC, Nepad, regionala ekonomiska gemenskaper, specialiserade icke-statliga organisationer, regionala och subregionala markförvaltnings-, vattenförvaltnings-, fiske- och skogsorganisationer samt EU-institutioner, internationella institutioner, nätverk och plattformar som är specialiserade inom dessa sektor[19]. CTA kommer att underlätta erfarenhetsutbytet.

Boskapsutveckling och sjukdomskontroll

Samararbetet på detta område har till syfte att öka hållbarheten hos boskapssektorn och dess bidrag till fattigdomsbekämpning och ekonomiska tillväxt, med betoning på att stärka kunskaperna om och systemen för kontroll av djursjukdomar. Syftet med samarbetet är att minska djurdödligheten, minska riskerna i samband med boskapsproduktion, förbättra förebyggandet av folkhälsorisker samt förbättra tillgången till regionala och internationella marknader, underlätta rationell markanvändning och minska djurhållningsrelaterade miljöproblem. I detta sammarbetsområde ingår följande:

- Gränsöverskridande samarbete kring betesbruk, förvaltning av betesmarker, hållbara system för boskapsproduktion och boskapshandel.

- Analys av sambandet mellan boskapsutvecklingen i Afrika och klimatförändringen.

- Stärka de samordnade nätverken av veterinärtjänster och systemen för sjukdomskontroll, med tillämpning av internationella normer.

- Stärka det panafrikanska systemet för samordning av regionala och nationella sjukvårdssystem, för att bekämpa djursjukdomar.

- Forskning, tester och kunskapsöverföring om metoder för sjukdomskontroll, inklusive vaccinutveckling.

Huvudpartner kommer att vara AUC:s organ specialiserade på boskapsuppfödning (Ibar, Panvac och Pattec), ILRI och de regionala och subregionala organen med ansvar för boskapsuppfödning, FAO, OIE och de regionala och internationella organisationerna med ansvar för boskap och betesbruk. Partnerskapet African Livestock (Alive), där det viktigaste intressenterna deltar, kommer även att ingå.

Riskhantering

Samararbetet på detta område har till syfte att främja kapaciteten att minska riskerna kopplade till klimatförändring, naturkatastrofer och prischocker, med tonvikt på organisation och finansiella instrument.

Samarbetet på regional och kontinental nivå kommer att inriktas på följande:

- Institutionell och teknisk kapacitetsuppbyggnad beträffande katastrofberedskap, förhindrande av katastrofer och förmåga att reagera på katastrofer, inklusive kortsiktig livsmedelsbrist.

- Forskning, informationsspridning och kapacitetsuppbyggnad beträffande odlingsmetoder som innebär minskade risker samt överlevnadsstrategier.

- Nyskapande system för minskning av risk för förlust av grödor och boskap till följd av skadedjur och sjukdomar.

- Utbyte av erfarenheter samt uppbyggnad av kapaciteten att utnyttja marknadsbaserade instrument för prisriskhantering, utjämningsfonder och försäkringsmekanismer.

- Utveckla och tillämpa regionala och kontinentala varningssystem samt koppla dem till de nationella motsvarande systemen.

Samarbetet kommer att omfatta kapacitetsuppbyggnad inom de viktigaste offentliga och privata organisationerna och förbättring av afrikanska länders tillgång till internationella finans- och försäkringsmarknader. Huvudpartner kommer att vara AUC, regionala ekonomiska gemenskaper och internationella organisationer. CTA kommer att medverka i informationsutbytet om odlingsmetoder som innebär minskade risker och marknadsbaserade instrument för prisriskhantering.

SAMORDNING, ÖVERVAKNING OCH ÖVERSYN

Samordning

Samordningen av samarbetet mellan EU och Afrika kring jordbruksutvecklingen kommer att ges tre sammanlänkade dimensioner, nämligen samordning med afrikanska institutioner, annan givarsamordning och samordning med EU.

Samordningen med de afrikanska institutionerna kommer att ske med hjälp av CAADP-ramen och under ledning av kontinentala och regionala organisationer, med AUC/Nepad i en central roll. CAADP-partnerskapsplattformen är den centrala mekanismen för samordningen av alla utvecklingsparternas deltagande på kontinental nivå. Liknande plattformar håller på att skapas på regional nivå. På nationell nivå erbjuds en liknande plattform i form av förfarandet via rundabordssamtal mellan CAADP-medlemsländerna. Den tematiska samordningen kommer i allt högre grad att ske kring CAADP-pelarna.

Givarsamordning och givarharmonisering samt anpassning till CAADP kommer att stärkas genom ett globalt givarforum för landsbygdsutveckling (GDPRD) som gemenskapen och ett flertal medlemsstater är medlemmar i. GDPRD kommer att fungera som samordnande center för givarna och bistå med att anordna mötena inom CAADP-partnerskapsplattformen.

Samordningen med EU kommer att stärkas genom förslaget om att inrätta en EU-arbetsgrupp[20] om afrikanskt jordbruk, med tekniskt stöd från CTA. Arbetsgruppen kommer att stärka synergierna och förbättra kvaliteten och synligheten hos EU-finansieringen av det afrikanska jordbrukets utveckling[21].

Övervakning och översyn

Arbetet med att genomföra CAADP och samarbetet kring jordbrukets utveckling kommer främst att övervakas av CAADP-partnerskapsplattformen och forumet för partnerskap med Afrika (APF). Båda kommer att använda en liknande uppsättning indikatorer som för närvarande är föremål för en rapport av AUC och Nepad. Dessutom håller det på att utarbetas mekanismer för mer detaljerad övervakning av framstegen inom CAADP-pelarna.

GDPRD kommer att hjälpa till med övervakningen, särskilt i samband med de givarfinansierade projekten och programmen, med harmonisering och anpassning samt med enhetligheten i CAADP-programmet.

Relevansen hos de politiska riktlinjerna och strategiska anvisningarna inom ramen för samarbetet mellan EU och Afrika kring jordbruksutvecklingen är underkastad samma översynsförfarande som det övergripande programmet för samarbetet mellan EU och AU, såsom det definieras i EU:s strategi för Afrika.

SLUTSATSER

En bred tillväxt av jordbruket i Afrika är av avgörande betydelse för att föra arbetet med att uppnå millennieutvecklingsmålen framåt och för att se till att det tillhandahålls sociala tjänster till överkomliga priser i landsbygdsområdena. Utifrån detta konstaterande har sju nyckelområden fastställts för samarbetet mellan EU och AU kring jordbrukets utveckling på regional och kontinental nivå, baserade på Afrikas jordbruksagenda och huvudsakligen genomförda via afrikanska organisationer. De är inriktade på kapacitetsuppbyggnad och förstärkning av institutionerna på regional och kontinental nivå för att främja en bättre jordbrukspolitik och bättre ledningsstrukturer.

Samarbetet kommer att omfatta en kombination av konkurrensvägledning, med inriktning på produktivitet och tillväxt, och en brett baserad utveckling, med inriktning på fattigdomsbekämpning och social sammanhållning. Båda dessa aspekter förutsätter en utveckling av de regionala marknaderna för jordbruksprodukter, vilket understryker vikten av regional integration och underlättande av handeln. Dessutom erkänns behovet av anpassning till yttre problem såsom klimatförändring, och därför kommer system för hållbar produktion att främjas.

Samarbetet kommer att vara i linje med Parisförklaringen genom att främja en afrikansk agenda och utnyttja harmoniserade mekanismer för dialog och översyn.

BILAGA - Förkortningar

AVS: (länderna i) Afrika, Västindien och Stilla havet

AGRI: Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling

APF: forumet för partnerskap med Afrika

ARD: jordbruksforskning för utveckling

AU: Afrikanska unionen

AUC: Afrikanska unionens kommission

Asareca: Sammanslutningen för förstärkning av jordbruksforskningen i Öst- och Centralafrika

BNP: Bruttonationalprodukt

CAADP: övergripande program för utveckling av det afrikanska jordbruket

CGIAR: Rådgivande gruppen för internationell jordbruksforskning

Cilss: Ständiga mellanstatliga kommittén för åtgärder mot torka i Sahel

Comesa: Gemensamma marknaden för östra och södra Afrika

Coraf/Wecard: Väst- och centralafrikanska rådet för jordbruksforskning och -utveckling

CTA: Teknikcentrum för jordbruks- och landsbygdssamarbete

GD: Generaldirektorat

Ecart: Europeiska konsortiet för forskning om jordbruk i tropiska länder

Eccas: Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap

Ecowas: Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap

EUF: Europeiska utvecklingsfonden

EIARD: Europeiska initiativet för jordbruksforskning för utveckling

ENV: Generaldirektoratet för miljö

EU: Europeiska unionen

FAAP: ram för produktivitet inom det afrikanska jordbruket

FAO: FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation

FARA: forum för jordbruksforskning i Afrika

FISH: Generaldirektoratet för fiske och havsfrågor

Flegt: skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel

GDPRD: globalt givarform för landsbygdsutveckling

GFAR: globalt forum för jordbruksforskning

GJP: Gemensamma forskningscentret

IAPSC: Afrikanska byrån för fytosanitära frågor

Ibar: Afrikanska byrån för djurresurser

Ifad: Internationella jordbruksutvecklingsfonden

Ifap: Internationella jordbruksproducentsförbundet

IFPRI: Internationella institutet för forskning om livsmedelsfrågor

Igad: Mellanstatliga utvecklingsbyrån (Afrikas horn)

ILRI: Internationella institutet för boskapsforskning

Natura: Nätverk av europeiska jordbruksuniversitet (tropisk och subtropisk inriktning) på området jordbruksutveckling

Nepad: nya partnerskapet för Afrikas utveckling

OIE: Internationella byrån för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar

PAEPARD: Panafrikansk-europeiska partnerskapet om jordbruksforskning för utveckling

Panvac: Aafrikanska centret för veterinärmedicin

Pattec: Panafrikanska kampanjen för utrotning av tsetseflugan och trypanosomiasis

REGIO: Generaldirektoratet för regionalpolitik

RTA: Regionala handelsavtal

RTD: Generaldirektoratet för forskning

SADC: Södra Afrikas utvecklingsgemenskap

SADC-FANR: SADC:s direktorat för livsmedel, jordbruk och naturtillgångar

SANCO: Generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd

FN: Förenta nationerna

WFP: Världslivsmedelsprogrammet (FN)

WTO: Världshandelsorganisationen

[1] 2006/C46/01.

[2] KOM(2005) 489.

[3] Omfattande grödor, boskap, fiske och skogsbruk.

[4] Kvinnorna står för ca 80 % av livsmedelsproduktion i Afrika.

[5] Såsom sjukdomskontroll hos djur, forskning och sanitära och fytosanitära åtgärder.

[6] Inklusive det faktum att det nu råder fred i vissa länder.

[7] Se det bifogade interna arbetsdokument för en utförlig presentation av de sex områdena.

[8] Marknaderna för biobränsle, men även för rättvis handel och ekologiska produkter, håller på att expandera.

[9] Maputodeklarationen från juli 2003, där länderna åtar sig att anslå minst 10 % av den nationella budgeten till jordbrukets och landsbygdens utveckling senast 2008–2009.

[10] Toppmöte om livsmedelsförsörjning i Afrika, Abuja i december 2006. I samband med detta toppmöte skedde en kartläggning av ett antal strategiska varor med vilka handeln mellan de afrikanska staterna ska intensifieras.

[11] Teknikcentrum för jordbruks- och landsbygdsutveckling, ett gemensamt EU–AVS-organ inrättat genom Cotonouavtalet.

[12] GD AGRI kan bistå med information om bra metoder och förmedla kontakter med jordbruksorganisationer och information om normer och forskning.

[13] Inklusive utbyte jordbrukare emellan.

[14] Både genom politiska instrument på det vetenskapliga området (t.ex. INCO och RFP) och utvecklingspolitiska instrument.

[15] Utvecklat av EIARD.

[16] ECART-EEIG och NATURA.

[17] På grundval av Flegt-initiativet för skogsresurser.

[18] T.ex. TerrAfrica.

[19] Bl.a. Observatoriet för hållbar utveckling (gemensamma forskningscentret/AVS-länderna).

[20] Arbetsgruppen föreslås rapportera till arbetsgruppen för utvecklingssamarbete (CODEV).

[21] Ingen ny finansieringsmekanism föreslås.