52007DC0233

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 4.5.2007

KOM(2007)233 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN, REGIONKOMMITTÉN OCH EUROPEISKA CENTRALBANKEN

Införandet av euron i Slovenien

INLEDNING

Efter Sloveniens begäran av den 2 mars 2006 om en konvergensbedömning på grundval av artikel 122.2 i EG-fördraget, utarbetade kommissionen och ECB sina respektive konvergensrapporter[1], i vilka det granskades huruvida landet hade uppnått en hög grad av varaktig konvergens, särskilt med avseende på de konvergenskriterier (de s. k. Maastrichtkriterierna) som fastställs i fördraget. Efter kommissionens förslag av den 16 maj 2006 beslutade rådet den 11 juli 2006 att upphäva Sloveniens undantag. Rådet fastställde vidare dagen för införande av euron i Slovenien (den 1 januari 2007) samt dess nationella valutas omräkningskurs gentemot euron (239,640 tolar för en euro).

Efter denna bekräftelse av Sloveniens inträde i euroområdet intensifierade och slutförde landet sina praktiska förberedelser för övergången till euro. Sloveniens generalplan för övergången till euro grundas på det "Big-bang"-scenario,[2] varigenom sedlar och mynt i euro införs samma dag som dagen för införandet av euro (den 1 januari 2007 i Sloveniens fall). Perioden då den nationella valutan och euron var i omlopp samtidigt och både den slovenska tolarn och euron var lagliga betalningsmedel utsträcktes från den 1 till den 14 januari 2007, varefter euron blev enda laglig valuta.

Sloveniens punktliga och ytterst noggranna förberedande arbete garanterade en framgångsrik övergång, samtidigt som landet drog nytta av en rad gynnsamma omständigheter. I detta meddelande beskrivs de väsentliga aspekterna på landets övergång, särskilt med hänvisning till kontantövergången, omställningen av administrativa och finansiella system i den offentliga och privata sektorn, prisutvecklingen (och hur den uppfattas) kopplad till övergången och medborgarnas övergripande omdöme om övergången till euro. I detta meddelande dras slutligen de viktigaste erfarenheterna som kan vara till lärdom för framtida övergångar.

EURON BLEV SNABBT EN DEL AV SLOVENERNAS VARDAG

Eftersom landet är grannland till två länder i euroområdet (Italien och Österrike) var flertalet medborgare i Slovenien redan bekanta med euron långt innan den blev deras nationella valuta. Resultatet av enkäter i de nya medlemsstaterna[3] visar att slovenerna var de som var mest vana vid kontanter i euro, eftersom 95 % redan hade sett sedlar i euro (mot i genomsnitt 77 % för de tio nya medlemsstaterna) och 93 % hade redan sett mynt i euro (jämfört med ett genomsnitt på 70 %). Många hade likaledes redan använt sedlar i euro (80 %) eller mynt i euro (77 %). Redan långt före den 1 januari 2007 hade många slovenska medborgare och företag kontantbelopp i euro eller hade öppnat ett bankkonto i euro.

När väl euron den 1 januari 2007 blev lagligt betalningsmedel sköt des relativa andel av sedlar och mynt i omlopp snabbt fart, vilket illustreras i diagram 1 som grundas på resultaten av en daglig telefonenkät som genomfördes för kommissionens räkning bland ett urval av den slovenska befolkningen där de ombads ange vilka sedlar och mynt de hade i sina plånböcker och börsar. Redan den 5 januari (på kvällen) angav mer än hälften av de svarande att de endast hade sedlar och mynt i euro i sin plånbok eller börs.

Diagram 1

[pic] |

De tillfrågade ombads också ange sin senaste kontanta betalningstransaktion se diagram 2). Den 4 januari 2007 gjordes mer än hälften av alla kontantbetalningar i euro. Andelen betalningar i euro fortsatta att stiga kraftigt under de påföljande dagarna. I diagram 2 illustreras vidare att kurvan över utvecklingen av euroanvändningen har stora likheter med den konstaterade genomsnittliga utvecklingen inom euroområdet under övergången till euro i den första vågen 2002.

Diagram 2

[pic] |

Samtidigt som Slovenien generellt sett drog nytta av gynnsamma omständigheter, bör den lyckade övergången från tolar till euro definitivt tillskrivas kvaliteten och punktligheten i landets praktiska förberedelser för införandet av euron, som redan hade startat på allvar för januari 2005 när landets nationella övergångsplan antogs[4]. I detta meddelande analyseras närmare de olika faktorer som har bidragit till detta framgångsrika resultat.

Den slovenska planen för övergången till euro bekräftar tydligt erfarenheterna från den första vågen att förutseende och punktliga förberedelser lönar sig. Länder som är väl förberedda belönas genom att deras nationella övergång går snabbt och smidigt och uppfattas positivt av deras medborgare.

DEN SLOVENSKA KONTANTÖVERGÅNGEN

Kontantövergången är det mest påtagliga inslaget i den nationella övergången. Nästan alla medborgare och företag berörs direkt av denna operation. Hur pass smidigt den förlöper avhänger i stor utsträckning på att den nationella centralbanken på ett tidigt stadium, dvs. före dagen för övergången till euro (€-dagen) förser banker och andra finansiella institut med sedlar och mynt i euro (s. k. förhandstilldelning). Banker försöker i sin tur se till att företag som deltar i kontantrelaterade transaktioner, särskilt detaljhandeln, har tilldelats kontanter i euro före €-dagen, bland annat för att de skall kunna ge tillbaka växel enbart i euro och därigenom inte behöva återanvända den tidigare laglig valutan. Banker och detaljister måste, samtidigt som de sätter kontanter i euro i omlopp, kunna hantera det snabba återflödet av sedlar och mynt i den tidigare valutan.

Förhandstilldelning och förhandstilldelning till tredje part före €-dagen.

Sloveniens centralbank erhöll sammanlagt 94,5 miljoner sedlar till ett nominellt värde av 2 175 miljoner euro från eurosystemets logistiklager[5]. Totalt 296,3 miljoner mynt i euro med et nominellt värde på 104,0 miljoner euro tillhandahölls av Finlands myntverk[6].

Kreditinstitutens förhandstilldelningstransaktioner med euromynt startade den 25 september 2006 och för eurosedlar den 29 november 2006. De slovenska bankerna erhöll sammantaget sedlar till ett värde av 772 miljoner euro och 250 miljoner mynt (vilket motsvarade omkring 84 miljoner euro) före utgången av 2006.

Kreditinstitutens förhandstilldelning till detaljhandlare och andra företag startade under loppet av december 2006. Förhandstilldelning till tredje part motsvarade i värde 0,9 % av det totala förhandstilldelade beloppet när det gäller sedlar, respektive 7,4 % i värde när det gäller mynt. I detta ingår tillhandahållandet av i förväg framtagna startpaket för professionella kunder till ett värde av 201 euro per styck liksom 450 000 minimiuppsättningar (värda 12,52 euro per styck) som innehöll ett eller flera euromynt i varje valör och som gjordes tillgängliga för den slovenska allmänheten från och med den 15 december 2006 och nästan omedelbart såldes ut. Förhandstilldelningen till tredje part spelar en relativt obetydlig roll jämfört med kontantövergången 2002. Många Slovenska företag och medborgare hade emellertid förvärvat, eller innehade redan, sedlar och mynt i euro som de samlat på sig på annat sätt.

Perioden med både den nationella valutan och euron i omlopp samtidigt

De slovenska myndigheterna beslöt att hålla perioden med två valutor i omlopp samtidigt så kort som möjligt. I den ursprungliga nationella övergångsplanen, som antogs i januari 2005, angavs en period begränsad till en enda vecka, även om detta därefter utsträcktes till två veckor i den senare versionen av planen. Denna period var betydligt kortare än de perioder med två valutor i omlopp samtidigt som gällde 2002, som var olika från land till land och ofta sträckte sig över en period på upp till två månader[7].

Även om affärsbankerna öppnade först den 3 januari 2007 höll vissa av dem en del av sina bankkontor öppna (totalt 52 över hela landet) den 1 och 2 januari för enbart för växling av kontanter. Dessutom öppnade Sloveniens centralbank sin egen kunddisk.

Omställningen av uttagsautomater genomfördes i snabb takt, vilket illustreras av att två tredjedelar av landets 1 500 uttagsautomater var redo att distribuera eurosedlar den 1 januari 2007 kl. 4 på morgonen, medan mer än 93 % var fullt omställda till euro sent samma dag. Omställningen av samtliga uttagsautomater var fullt ut genomförd den 3 januari. Takten i omställningen av uttagsautomater var liknande den som konstaterades 2002.

Det låga antalet transaktioner i uttagsautomaterna de första dagarna i januari, som låg betydligt under den genomsnittliga dagliga transaktionsvolymen, skilde sig markant från erfarenheterna från den första övergången till euro 2002, då toppbelastningar registrerades både i antalet dagliga transaktioner och värdet på kontantuttagen när medborgare i stora mängder anlitade uttagsautomater för att få sina första eurosedlar i handen. Människors otålighet vid det tillfället kan delvis förklaras av nyfikenheten att upptäcka de nya eurosedlarna. Denna nyfikenhet var närmast obefintlig i Slovenien, eftersom befolkningen i stor utsträckning var bekant med kontanter i euro långt innan landet införde euron. Uppgifter som samlats in via en telefonenkät den 29 december 2006 bekräftade dessutom att en betydande del av befolkningen redan hade kontanter i euro före €-dagen. I allmänhet hade vare sig privatpersoner eller företag någon svårighet att anskaffa kontanter i euro långt före €-dagen.

Omställningen av försäljningsställenas nät av betalningsterminaler var helt genomförd tidigt på morgontimmarna den 1 januari 2007. Antalet transaktioner i butikernas betalningsterminaler under perioden mellan den 3 januari, när butikerna åter öppnade, och den 6 januari återgick snabbt till normala nivåer.

Den smidiga kontantövergången till euro underlättades i betydande utsträckning av att kontanter i euro var allmänt tillgängliga både före och efter €-dagen. Även om övergången i stort sett gick lika snabbt som i den första vågen 2002, hade medborgarna och företagen mer tid och ökade möjligheter att anskaffa de behövliga kontantbeloppen i euro.

Den slovenska kontantövergången bekräftar vidare att det är tekniskt möjligt att ha en kort period då den nationella valutan och euron är i omlopp samtidigt, vilket bidrar till att minimera belastningen för detaljhandeln och andra företag.

Snabbt återflöde av sparade sedlar och mynt i den tidigare nationella valutan

Återflödet av sedlar och mynt i tolar startade under november och december 2006 (vissa banker erbjöd sina kunder att avgiftsfritt sätta in kontanter i euro på deras bankkonto till omräkningskursen från och med den 1 december 2006). Den 1 januari hade närmare 28 %[8] av det totala utestående värdet av tolarsedlar återlämnats. Värdet av de återlämnade tolarmynten var fortfarande försumbart jämfört med det totala värdet av tolarmynt i omlopp[9].

Återflödet av sedlar och mynt i den gamla valutan fortsatte i snabb takt (se diagram 1): mer än hälften av det utestående värdet av tolarsedlar hade redan återlämnats den 4 januari 2007 och mer än 80 % den 11 januari 2007. Vid utgången av januari var bara 8,5 % av tolarsedlarna kvar i omlopp. Detta är ett mycket gynnsamt resultat jämfört med situationen i euroområdet 2002, då bara 40 % av sedlarna i de gamla nationella valutorna hade växlats in vid mitten av januari och 70 % vid utgången av januari. Inväxlingen av tolarmynten har skett mycket mer gradvis (se diagram 1), eftersom 71,5 % fortfarande var i omlopp i slutet av januari.

Diagram 3

[pic] |

Den snabba inväxlingen av sparade sedlar och mynt i den gamla valutan, som hade skapat flaskhalsar under övergången till euro i den första vågen 2002, gick anmärkningsvärt smidigt, särskilt när det gäller tolarsedlar .

Det var möjligt att utan avgift växla kontanter i bankerna till och med den 1 mars 2007. Därefter växlar Sloveniens centralbank fortfarande in tolarsedlar utan avgift för en obegränsad period, och tolarmynt växlas in utan avgift fram till slutet av 2016.

Som en direkt tjänst till allmänheten, och enligt artikel 52 i ESCB/ECB-stadgan, har de nationella centralbankerna i Eurosystemet vidtagit åtgärder för att under de två första månaderna 2007 garantera att tolarsedlar, upp till ett värde av 1 000 euro för en given part/transaktion under en given dag, kommer att växlas in i euro till parivärdet på minst ett ställe inom deras nationella territorium (liknande arrangemang hade införts under kontantövergången 2002).

OMSTÄLLNINGEN AV FINANSIELLA OCH ADMINISTRATIVA SYSTEM

De ungefär 2,3 miljoner bankkonton som innehas av privatpersoner och juridiska personer omställdes till euro utan problem. Under de första dagarna i januari anlitade många fler än vanligt uttagsautomater för att kontrollera sin kontoställning i euro.

När det gäller omställningen av administrativa och finansiella system, redovisnings- och näraliggande system är det s. k. Big-bang scenariot mycket mer krävande än det s. k. Madrid-scenario som tillämpades under den första vågen. Flertalet offentliga förvaltningar och privata företag åtnjöt faktiskt en treåriga övergångsperiod från 1999 till 2001 (ett år i Greklands fall) för att ställa om dessa system till euro. Eftersom det s. k. Big-bang scenariot inte medger en sådan övergångsperiod, förväntades samtliga slovenska förvaltningar och företag att arbeta enbart i tolar fram till och med den 31 december 2006 och att därefter ställa om alla sina system till euro från och med den 1 januari 2007.

De slovenska företagen och offentliga förvaltningarna har framgångsrikt svarat upp till utmaningen genom att förbereda sig på lämpligt sätt och i rätt tid. Enligt de uppgifter som sammanställts i enkäten Flash Eurobarometer 201a som genomfördes i februari 2007[10] hade 31 % av de slovenska företagen inlett sina förberedelser under första hälften av 2006 eller tidigare, medan 64 % startade efter juni 2006. Mer än 94 % av de slovenska företagen bekräftade att deras redovisning, fakturerings- och löneadministrativa system var helt klara för omställningen till euro den 1 januari 2007. Inga särskilda problem rapporterades.

Övergången i Slovenien bekräftar att den s. k. Big-bang-strategin är tillämpbar för framtida nya euroländer, särskilt för mindre länder. Eftersom det finns tillgång till kontanter i euro sedan 2002, förefaller detta scenario vara det mest attraktiva för länder som i framtiden kommer att anslutas till euroområdet, särskilt på grund av att scenariot är enkelt i kommunikations- och informationshänseende.

PRISUTVECKLING

Prisövervakning under övergången

De parallella prisangivelserna startade i mars 2006 och kommer enligt ett lagstadgat beslut att fortsätta fram till mitten av 2007. Den slovenska konsumentsammanslutningen har övervakat priser och samtidigt även dragit nytta av konsumenters iakttagelser, genom att den uppmanat allmänheten att rapportera väsentliga prishöjningar som kunde beläggas genom exempelvis jämförelser mellan gamla kvitton och fakturor (i tolar) och nya räkningar (i euro). Alla eventuella större prishöjningar som går att belägga rapporteras regelbundet till allmänheten. Denna rapporteringspolitik hjälper konsumenter att omedelbart spåra prishöjningar och därigenom begränsa eventuellt missbruk.

Den slovenska konsumentsammanslutningen underströk vidare att kostnaden för banktjänster hade ökat betydligt under 2006. Konsumentsammanslutningen hävdar att bankerna tidigt 2006 började att höja avgifterna för vissa av sina tjänster (t. ex. avgifter för kontantuttag från uttagsautomater). När det gäller betalningstjänster till konsumenter (handhavande av konton, nätbaserade banktjänster osv.) konstaterades väsentliga prisökningar mellan mars och december 2006 hos visa banker, medan småföretagen klagade över höga avgifter för kontantinsättningar.

Prisutvecklingen från december 2006 till februari 2007

Den årliga inflationstakten, mätt som det harmoniserade konsumentprisindexet (HKPI) uppgick i januari 2007 i Slovenien till 2,8 %, en minskning från 3,0 % i december 2006. Den visar en minskande löpande månatlig inflationstakt (-0,5 %), vilket har varit fallet under de senaste par åren för januari till följd av effekterna av säsongsbetonad realisationsförsäljning. Nedgången i inflationen under januari 207 var något större än vad som konstaterades under samma månad tidigare år, främst till följd av ändringar i energipriser, rapporterade Sloveniens statistikmyndighet. Den årliga HKPI-inflationen föll ytterligare till 2,3 % i februari 2007.

I januari 2007 lade den slovenska statistikmyndigheten fram sin första analys av effekterna av övergången på priserna i december 2006. En del ovanligt stora prishöjningar har noterats i restauranger, barer och kaféer, liksom ovanligt stora prisökningar inom vissa utgiftsslag (personliga tjänster, skomakartjänster, reparationer av hushållsapparater, reparationstjänster och transporttjänster). Effekterna av de ovanligt stora prisökningarna i restauranger, barer och kaféer uppskattades till högst 0,12 procentenhet, med en ytterligare prishöjningseffekt på 0,12 procentenhet från de övriga utgiftsgrupperna. För januari 2007 har den slovenska statistikmyndigheten satt strålkastarljuset på en del ytterligare onormala prisökningar för samma inköpsslag och dessutom för tjänster inom sport och rekreation.

På grundval av de preliminära uppgifter som den slovenska statistikmyndigheten rapporterat in anser Eurostat att den troliga totala effekten av övergången på konsumentprisinflationen under och efter övergångsperioden skulle kunna ligga på i storleksordningen 0,3 procentenhet. Med hänsyn till nedgången i den totala årliga HIKP-inflationen under januari 2007 till 2,8 %, samt den fortsatta nedgången under februari 2007 visar detta resultat också att övergångseffekterna, även om de är märkbara, inte tycks vara så betydande att de driver på konsumentprisinflationen mätt som HIKP för alla varor. Dessa iakttagelser förefaller ligga väldigt mycket i linje med erfarenheterna av den första vågens övergång[11]. Sloveniens institut för makroekonomisk analys och utveckling har också analyserat effekterna av övergången på inflationen. Dess preliminära slutsats är att den totala effekten på KPI uppgick till 0,24 procentenhet.

Eurostat kommer om så krävs att uppdatera sina slutsatser om effekterna av övergången i takt med att ytterligare statistiska uppgifter blir tillgängliga.

Uppfattningar om prisutvecklingen

Likheterna med erfarenheterna av övergången i den första vågen gäller också hur prisutvecklingen upplevs, eftersom inflationen upplevdes öka under januari 2007 och att fortsätta att ytterligare svagt öka under februari (se diagram 4), trots att priserna totalt sett sjönk under dessa två månader. Inflationen upplevdes dock minska något i mars. Även om det är alltför tidigt att dra några slutsatser skulle denna minskning kunna tyda på att de slovenska myndigheternas mer intensiva kommunikationsinsatser börjat att bära frukt.

Diagram 4

Faktisk och upplevd inflation i Slovenien

[pic] |

Källa: Eurostat

Om utfallen för mars skulle komma att bekräftas av ytterligare statistik kan mönstret i Slovenien visa sig bli helt annorlunda än det som konstaterades i euroområdet, där den upplevda inflationen steg kraftigt och utan avbrott under nästan ett helt år efter införandet av sedlar och mynt i euro 2002 (se diagram 5). Fem år efter den övergången har gapet mellan de båda serierna gradvis minskat men ännu inte helt slutits.

Diagram 5

Faktisk och upplevd inflation i euroområdet

[pic] |

Källa: Eurostat

Erfarenheten av övergången i Slovenien visar än en gång att upplevd, förväntad och verklig prisutveckling inte alltid sammanfaller. Ett byte av valuta påverkar människors värdeskalor och utlöser en grad fortgående mental anpassningsprocess, och att alltsammans spelar en roll i detta förlopp. Upplevd prisutveckling förblir definitivt ett huvudproblem för framtida övergångar.

ALLMÄNHETENS REAKTIONER PÅ ÖVERGÅNGEN TILL EURO

I kommissionens enkät, Flash Eurobarometer 205, som gjordes mot slutet av januari 2007, bekräftas tillfredsställelsen bland det stora flertalet medborgare i Slovenien (95 %)[12] över den smidiga och effektiva övergången. Detta är ett utmärkt resultat jämfört med erfarenheten från den första vågen, då endast ett par länder nådde upp till nivån 90 %, medan genomsnittet låg närmare 80 %.

När det gäller kontantövergången upplevde 97 % inga problem alls när de växlade in tolar till kontanter i euro eller när de tog ut kontanter i euro under den första januariveckan. De tillfrågade var också positiva till värdet av parallella prisangivelser (84 %) och ansåg att de tillämpats korrekt (94 %).

Bilden är mer splittrad i fråga om prisomräkningar, vilka generellt sett av en kapp majoritet av de tillfrågade (56%) ansågs vara rättvisande, medan 44 % var av motsatt uppfattning. Bara en minoritet på 38 % är beredda att lita på att priser "avrundas" på ett rättvisande sätt under och efter övergången, medan 62 % trodde det omvända.

Slutligen känner 92 % av de slovenska medborgarna sig väl informerade om euron (36 % anser sig själva till och med vara mycket väl informerade), och 91 % är antingen ganska nöjda eller mycket nöjda med den information de fått från de nationella myndigheterna. Den mycket höga andelen positiva omdömen bekräftar den höga graden av tillfredsställelse över omfattningen av informationen (99,2 %) som uppmättes i en liknande Eurobarometer-enkät som genomfördes under februari 2006 bland slovenska företag.

Det allmänna opinionsläget i Slovenien bekräftar ännu en gång den avgörande roll information och kommunikation spelar för att säkerställa en framgångsrik övergångsprocess.

Medborgare och företag som är fullständigt informerade om eurons praktiska konsekvenser känner en större tillförsikt i fråga om införandet av den gemensamma valutan och tycks uppleva mycket få problem. Omvänt ger brist på information ofta upphov till oro och missförstånd.

[1] KOM(2006) 224 av den 16 maj 2006 och ECB:s konvergensrapport från maj 2006.

[2] De medlemsstater som redan ingick i euroområdet hade infört euron i enlighet med det s. k. Madrid-scenariot, som innefattade en övergångsperiod på tre år, eftersom euron blev deras valuta 1999 (2001 när det gäller Grekland) , medan sedlar och mynt i euro infördes först 2002.

[3] Kommissionens Flash Eurobarometer-enkät 191, som genomfördes i september 2006.

[4] Se även kommissionens fjärde rapport om de praktiska förberedelserna för den framtida utvidgningen av euroområdet (KOM(2006) 671 av den 10 november 2006).

[5] Sifferuppgifter rörande kontantövergången har tillhandahållits av Sloveniens centralbank och ECB.

[6] Slovenien har inte något nationellt myntverk och valde det finska myntverket efter ett offentligt upphandlingsförfarande.

[7] Perioden med två valutor i omlopp samtidigt varade från den 1 januari till den 28 februari 2002 i nio länder (BE, GR, ES, IT, LUX, NL, AU, PT, FI). [8]8UVWuvDen löpte ut den 9 februari 2002 i IRL och den 17 februari 2002 i FR. Perioden hade reducerats till noll i D, även om kontanter i tyska mark (DEM) kunde användas fram till den 28 februari 2002 på grundval av en gemensam förklaring från detaljhandels- och banksammanslutningarna.

[9] Det totala värdet av tolarsedlar i omlopp per den 31 december 2006 uppgick till 149,631 miljarder slovenska tolar (622,7 miljoner euro), vilket motsvarade 72,1 % av det genomsnittliga värdet av sedlar i omlopp under loppet av oktober 2006 (207,039 miljarder slovenska tolar motsvarande 864,0 miljoner euro).

[10] Det totala värdet av tolarmynt i omlopp per den 31 december 2006 uppgick till 3,602 miljarder slovenska tolar (15,0 miljoner euro), vilket motsvarade 96,0 % av det genomsnittliga värdet av mynt i omlopp under loppet av oktober 2006 (3,752 miljarder slovenska tolar motsvarande 15,7 miljoner euro).

[11] Se http://ec.europa.eu/public_opinion/euro_en.htm för samliga Eurobarometrar om euron.

[12] Eurostat News Release 69/2003 of 18.06.2003.

[13] Procentandelen i detta avsnitt baseras på de svarande som gav ett tydligt svar, och beaktar inte de tillfrågade som inte uttryckte någon uppfattning i frågan.