52007DC0158

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 4.4.2007

KOM(2007) 158 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Från Monterrey till det europeiska samförståndet om utveckling: att fullgöra våra åtaganden

{KOM(2007) 163 slutlig}{KOM(2007) 164 slutlig}

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning 3

1. Europeiska unionen har uppfyllt sina samlade åtaganden om att öka biståndet 2006 – men för att hålla tidsfristerna för de kommande ökningarna krävs det ytterligare och samordnade insatser 3

2. Det handelsrelaterade biståndet måste öka för att utvecklingsländerna skall kunna dra nytta av liberaliseringen av handeln – en genomförandeplan kommer att behövas 5

3. EU:s bistånd måste bli bättre och effektivare – kommissionen har föreslagit en uppförandekod för arbetsfördelningen 6

4. Slutsatser 6

INLEDNING

NÄR EUROPEISKA UNIONEN ANTOG DEN GEMENSAMMA FÖRKLARINGEN "EUROPEISKT SAMFÖRSTÅND OM UTVECKLING" I DECEMBER 2005 SATTE DEN UTVECKLING I CENTRUM FÖR SINA YTTRE ÅTGÄRDER OCH GAV DEN EN POLITISK DIMENSION SOM INTE FUNNITS TIDIGARE. FÖR FÖRSTA GÅNGEN FINNS DET NU EN GEMENSAM VISION SOM STÖDS AV RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, KOMMISSIONEN OCH ALLA DE 27 MEDLEMSSTATERNA OCH SOM GER DEN RAM FÖR UNIONENS ÅTGÄRDER SOM KRÄVS FÖR ATT MER EFFEKTIVT TA ITU MED FATTIGDOMEN OCH DE VÄXANDE KLYFTORNA I VÄRLDEN OCH MER SAMLAT ANGRIPA GLOBALA UTMANINGAR SOM KLIMATFÖRÄNDRINGAR, ENERGIFRÅGORNA, MIGRATION, SÄKERHET OCH GLOBALISERINGENS SOCIALA DIMENSION. DET ÄR EN VIKTIG DIMENSION AV DEN STRATEGI FÖR HÅLLBAR UTVECKLING SOM NUMERA INGÅR I EU:S ALLMÄNNA MÅL.

Samtidigt som EU medger att det finns många och viktiga sätt att främja utveckling har unionen beslutat om en betydande ökning av sina biståndsinsatser, som anses viktigare än någonsin för att skynda på utvecklingen mot ett förverkligande av millenieutvecklingsmålen.

Sedan Monterreykonferensen om utvecklingsfinansiering 2002 har unionen åtagit sig att öka sitt utvecklingsstöd. Bland annat har den förbundit sig att samlat anslå 0,39 % av sin bruttonationalinkomst (BNI) till utvecklingsbistånd 2006 och sedan 0,56 % år 2010 och 0,7 % år 2015. Genom att aktivt bidra till antagandet av Parisförklaringen om biståndseffektivitet åtog sig EU också att radikalt reformera sitt biståndssystem.

Europeiska unionen erkänner att det i första hand är partnerländerna själva som har ansvaret för sin utveckling och förbinder sig att anpassa sitt bistånd till mottagarländernas särskilda behov. EU ger sitt bidrag i form av investeringar på det sociala området, i infrastruktur och i institutionella reformer och genom stöd till åtgärder som syftar till att åstadkomma god samhällsstyrning.

En helt ny politisk ram, som rymmer både bistånd och politisk dialog, har tagit form mellan utvecklingsländerna och Europeiska unionen. EU måste åstadkomma förändringar och dess inflytande måste stå i rimlig proportion till dess bidrag.

Rådet har gett kommissionen i uppdrag att se till att åtagandena uppfylls. De senaste analyserna har lett till att kommissionen idag lägger fram tre förslag för att se till att de uppfylls fullt ut.

1. EUROPEISKA UNIONEN HAR UPPFYLLT SINA SAMLADE ÅTAGANDEN OM ATT ÖKA BISTÅNDET 2006 – MEN FÖR ATT HÅLLA TIDSFRISTERNA FÖR DE KOMMANDE ÖKNINGARNA KRÄVS DET YTTERLIGARE OCH SAMORDNADE INSATSER

Europeiska unionen förband sig 2002 att till 2006 samlat nå upp till ett anslag på 0,39 % av sin BNI till utvecklingsbistånd. Den lyckades mer än väl uppnå detta mål. EU avsatte samlat 0,42 % av sin bruttonationalinkomst till utvecklingsbistånd 2006.

Nedanstående siffror kan vara en hjälp för att få en bild av biståndets omfattning:

- EU:s utvecklingsbistånd uppgick 2006 till 48 miljarder euro, vilket är en påtaglig höjning jämfört med 35 miljarder 2004 och 45 miljarder 2005.

- En medlemsstat lyckades anslå mer än 1 % av sin BNI.

- De tio medlemsstater som anslöt sig till EU 2004 och som då endast anslog obetydliga belopp har sedan sin anslutning dubblerat sitt bistånd volymmässigt, vilket visar på deras vilja att efterleva gemenskapens regelverk och att uppnå sina individuella mål.

- Dessa biståndsinsatser motsvarar nära 100 euro per EU-medborgare och år och 40 euro per person som lever på mindre än 1 dollar per dag i utvecklingsländerna.

Som jämförelse kan nämnas att Förenta staternas bistånd uppgår till 0,17 % av bruttonationalinkomsten, motsvarande 53 euro per amerikansk medborgare. För Japan är siffrorna 0,25 % respektive 69 euro.

Bakom EU:s kollektiva insats döljer sig stora skillnader mellan medlemsstaterna. Medan vissa anslår mer än 0,80 % av sin bruttonationalinkomst och med råge överskrider de mest ambitiösa målen, ligger andra på en nivå långt under genomsnittet eller sina egna mål eller har till och med minskat sitt bistånd mellan 2005 och 2006. Det står emellertid klart att en stor del av det ökade biståndet har formen av skuldlättnad. Den stora utmaningen under de kommande åren består således både i att fortsätta att öka biståndet och i att minska skuldlättnadens andel av biståndet.

När det gäller fördelningen av EU:s bistånd håller prioriteringen av Afrika på att förverkligas, eftersom åtminstone hälften av biståndet från EU redan går till denna kontinent som från och med 2010 bör få ytterligare 10 miljarder euro per år i bistånd.

Sammantaget är EU följaktligen på god väg att uppfylla sina åtaganden fram till 2010 men huruvida denna utveckling och dessa resultat kommer att bekräftas beror på förmågan att mobilisera både politiker och allmänhet. Den konstaterade ökningen av biståndet från vissa medlemsstater fram till idag beror delvis på avskrivning av skulder eller andra engångsåtgärder, särskilt på det humanitära området. För att biståndsbudgetarna skall kunna fortsätta att öka krävs det i framtiden att nya flöden av programplanerat bistånd mobiliseras.

Dessa positiva men varierade resultat och behovet av att noggrant följa utvecklingen av biståndsbudgetarna i EU har föranlett kommissionen att uppmana varje enskild medlemsstat att före utgången av 2007 upprätta en plan som garanterar en gradvis ökning av det offentliga biståndet fram till 2010 respektive 2015, i syfte att förhindra varje avvikelse från de åtaganden som ingåtts såväl kollektivt som individuellt.

2. DET HANDELSRELATERADE BISTÅNDET MÅSTE ÖKA FÖR ATT UTVECKLINGSLÄNDERNA SKALL KUNNA DRA NYTTA AV LIBERALISERINGEN AV HANDELN – EN GENOMFÖRANDEPLAN KOMMER ATT BEHÖVAS

De fattigaste ländernas andel av den internationella handeln förblir marginell trots de tullförmåner som de omfattas av, särskilt på den europeiska marknaden. Under de senaste åren det vuxit fram en enighet om att man måste gå längre, och komplettera det tekniska biståndet för genomförande av handelspolitiken (däribland tullpolitiken) genom att i samarbetsstrategierna integrera stöd till utveckling av produktionskapacitet och till handelsrelaterad infrastruktur samt åtgärda andra faktorer som hämmar utbudet.

EU åtog sig i december 2005 att öka sitt samlade handelsrelaterade bistånd till 2 miljarder euro per år från och med 2010 för samtliga utvecklingsländer, genom en miljard euro i gemenskapsbistånd och ytterligare en miljard i bilateralt bistånd från medlemsstaterna.

På rådets uppmaning i oktober 2006 bör kommissionen och medlemsstaterna enas om en gemensam strategi för det handelsrelaterade biståndet. Enligt kommissionen bör en sådan strategi omfatta följande huvudpunkter:

- Den aviserade ökningen av EU:s handelsrelaterade bistånd, som innebär att biståndet kommer att uppgå till 2 miljarder euro per år från och med 2010. Kommissionen är på god väg att uppfylla sitt eget åtagande. Medlemsstaterna borde nå upp till en nivå på 600 miljoner euro 2008 för att uppfylla sitt åtagande. Om de inte gör detta bör särskilda åtgärder övervägas för att räta upp situationen.

- Tilldelning av en väsentlig del av dessa resurser till AVS-länderna inom ramen för avtalen om ekonomiskt partnerskap. I strategin bör det belopp som skall avsättas till AVS-länderna fastställas.

- Förfarande för att fastställa partnerländernas behov på grundval av deras egna bedömningar och med hjälp av befintliga internationella mekanismer. Det är av grundläggande betydelse att aktörerna i det civila samhället och inom den privata sektorn deltar i arbetet med att fastställa behoven, och deras deltagande bör främjas. Det bör dessutom säkerställas att de åtgärder och reformer som stöds av EU är hållbara.

- Effektivare bistånd genom att aviserade reformer genomförs, särskilt en utveckling i riktning mot gemensam programplanering, arbetsfördelning och anpassning samt effektivare stödformer som budgetstöd och samfinansiering.

- Regionala fonder som upprättas av AVS-regionerna och som gör det möjligt att täcka de behov som fastställs inom ramen för avtalen om ekonomiskt partnerskap och stödja den regionala integrationen genom att kanalisera biståndet från EU på ett sammanhängande sätt. Partnerskapet mellan EU och Afrika om infrastruktur, som inrättades 2006, utgör det första initiativet av den här typen. Flera medlemsstater bidrar redan till detta, övriga medlemsstater uppmanas att ansluta sig till denna gemensamma insats.

3. EU:S BISTÅND MÅSTE BLI BÄTTRE OCH EFFEKTIVARE – KOMMISSIONEN HAR FÖRESLAGIT EN UPPFÖRANDEKOD FÖR ARBETSFÖRDELNINGEN[1]

Under de senare åren har insatserna med anknytning till utvecklingssamarbete ökat i omfång och antal och det har blivit invecklat och kostsamt för partnerländerna att förvalta dem.

Den harmonisering som kommissionens aktivt främjar utgör kärnan i Parisförklaringen om biståndseffektivitet som unionen helt ställer sig bakom.

I detta avseende finns det tre grundläggande aspekter:

- Arbetsfördelning. Kommissionen har föreslagit en (frivillig och flexibel) uppförandekod för EU, som syftar till att främja komplementaritet mellan givarna för att åstadkomma större effektivitet.

- Egenansvar och anpassning av samarbetsprogrammen till partnerländernas strategier och förfaranden. Dessa principer fastställdes i Parisförklaringen och i det europeiska samförståndet om utveckling. Men i praktiken är man nu långt från dessa principer. Ländernas budgetcykel respekteras inte och alltför många villkor undergräver biståndets kontinuitet och förutsägbarhet. Kommissionen anser att tiden är inne för att införa kontrakt som är knutna till konkreta resultat med hänsyn till millenniemålen i stället för att alla givare varje år skall kontrollera traditionella villkor.

- Biståndsformer. Programbistånd och budgetstöd måste snabbt bli prioriterade biståndsformer utan att detta leder till att andra former av bistånd utesluts när dessa är lämpligare. Splittringen av biståndet och förekomsten av ett otal småprojekt, som till exempel i Tanzania där det enbart inom hälso- och sjukvårdssektorn finns 600 projekt som vart och ett omfattar mindre än en miljon euro, medför en tydlig merkostnad och effektivitetsförlust.

Dessa reformer bör ske i samband med avgörande framsteg mot en gemensam programplanering av det bilaterala biståndet och gemenskapsbiståndet.

4. SLUTSATSER

EU har på högsta politiska nivå gjort ambitiösa åtaganden för utvecklingen genom att besluta att gradvis öka sitt bistånd med sikte på att det 2015 skall uppgå till 0,7 % av bruttonationalinkomsten, dvs. 164 euro per EU-medborgare och år, och genom att vidta nödvändiga åtgärder för att öka den samlade effektiviteten i biståndet från EU.

Vi måste nu omsätta våra ord i praktiken. Det innebär att vi måste fullgöra våra åtaganden och visa politisk vilja. Det är inte fråga om att ändra den institutionella balansen inom EU eller om att utvidga kommissionens befogenheter på biståndsområdet utan det gäller att göra EU starkare och effektivare genom att ge de mest utsatta och de svagaste i världen bättre utsikter. För att kunna göra detta måste EU agera gemensamt.

[1] KOM(2007) 72.