5.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 172/49

—

Regionkommittén noterar regionernas och kommunernas oro över att man såväl i Medelhavsområdet som i Central- och Västeuropa har kunnat konstatera problem med torka och fenomen som onormalt torra år, tomma vattenreservoarer och dammar, problem med grundvattenlager, problem med bräckt vatten i vattendrag nära kusterna, sjunkande grundvattenmagasin, förändringar i vattenförsörjningen på grund av människans bristfälligt planerade ingrepp, förändringar i det normala nederbördsmönstret och i vattentrycket på grund av naturliga förhållanden eller mänskliga aktiviteter, vilket får de konsekvenser som kommissionen redan har noterat i sitt förberedande arbete.

—

Vi förespråkar en konsekvent vattenplanering i medlemsstaterna och regionerna, där målsättningen för de EU-medel som investeras i infrastruktur är vattenskydd, skydd av bergsområden, våtmarker, återplantering av skog, vattenbesparingar och en effektiv vattenanvändning, fördelning av vattenresurserna mellan olika användningsområden samt hantering av situationer som uppstått till följd av allvarlig torka eller vattenbrist genom extra tillförsel av vatten.

—

Vi välkomnar kommissionens meddelande om översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och vi ser positivt på att vattenförvaltning ska ingå bland utmaningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommittén ställer sig bakom kommissionens förslag att granska huruvida frågorna om vattenförvaltning bör inarbetas ytterligare i programmet för landsbygdsutveckling och utveckling av bergsområdena. Vi vill förespråka att man tar hänsyn till och undersöker i vilken grad den brukade jorden och bergsområden med stora vattenresurser och mycket skog kan skapa luftfuktighet och dra till sig nederbörd och bromsa den ökenspridning som klimatförändringarna orsakar.

Föredragande

:

Francisco CAMPS ORTIZ Regionpresident i regionen Valencia (ES–PPE)

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen eftersom det förefaller vara helt i linje med vattenramdirektivet 2000/60/EG, som måste ligga till grund för all vattenpolitik i Europeiska unionen.

2.

Vi ställer oss bakom den åtskillnad som kommissionen gör mellan ”torka” och ”vattenbrist” som definieras på följande sätt: ”’Torka’ innebär en tillfällig minskning av vattentillgången till följd av exempelvis uteblivet regn. ’Vattenbrist’ innebär att efterfrågan överstiger vattentillgången vid hållbar exploatering”.

3.

Regionkommittén framhåller att vattenbrist och torka är ett fenomen som finns i delar av EU:s territorium och som måste hanteras i enlighet med lokala och regionala förhållanden.

4.

Vi vill uppmana medlemsstaterna och EU:s regioner och kommuner att verka för vattenvård, vattenbesparingar och minskade vattenförluster samt för ökad vattenåtervinning, som måste vara absoluta prioriteringar framför andra lösningar i kampen mot vattenbrist och torka. EESK uppmanar samtidigt till strukturella åtgärder för att bemöta problemen med vattenbrist och torka.

5.

Kommittén framhåller att man om man ska kunna bekämpa vattenbrist och torka måste ge högsta prioritet åt en hushållning som innebär att vatten utnyttjas på ett effektivt, sparsamt och hållbart sätt. När man sparar vatten sparar man också energi. Precis som energi är vatten nödvändigt för all mänsklig, ekonomisk och social verksamhet.

6.

Vi vill understryka de lokala och regionala förvaltningarnas funktion vid tillämpningen av ramdirektivet om vatten, planering av mark- och vattenanvändning, utveckling av olika ekonomiska sektorer, miljöskydd och försörjningstrygghet gentemot medborgarna så att de får tillräckligt mycket vatten av god kvalitet.

7.

Regionerna har många synpunkter på de olika åtgärder som kommissionen föreslår, framför allt när det gäller att säkerställa tillgången till vatten av god kvalitet för samtliga medborgare, skydd av vattentäkter (både grund- och ytvatten), rationell planering av vattenanvändning, förebyggande åtgärder och problemlösning på kort, medellång och lång sikt vid vattenbrist, fastställande av slutpriset på vatten, tilldelning och omfördelning av vatten mellan olika användningsområden, tillämpning av besparingsåtgärder, vattenåtervinning och vattenhierarki inom samtliga näringsgrenar, säkerställande av flexibilitet och omläggning av vattenflöden mellan interna och externa exploateringssystem, utveckling av infrastruktur för vatten och markåtervinning, utarbetande av planer för torka, arbete för ökad medvetenhet och information, mobilisering av näringslivet samt åtgärder för ökat medvetande och deltagande bland medborgarna.

8.

När det gäller vatten är subsidiaritetsprincipen och förvaltning på flera nivåer särskilt relevant, eftersom det är EU inom ramen för sina befogenheter, medlemsstaterna, regionerna och kommunerna som svarar för åtgärder för att lösa problemen med torka och vattenbrist med hjälp av lojalt samarbete och solidaritet mellan olika regioner.

9.

Även om klimatförhållandena och situationen med avseende på vattenbrist och torka varierar i olika områden inom Europeiska unionen bör de lösningar som väljs ha en gemensam utgångspunkt i den europeiska vattenpolitikens principer, anser kommittén. I enlighet med subsidiaritetsprincipen är därför lokala och regionala lösningar att föredra.

10.

Vi efterlyster solidaritet i alla drabbade medlemsstater och tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Vi vill också se att regionerna och kommunerna tilldelas en ledande roll när det gäller att lösa de problem som berör denna livsviktiga resurs och skyddet av denna.

11.

Kommittén anser att det är av största vikt för medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att uppfylla målsättningarna i det befintliga vattenramdirektivet. Kommissionen uppmanas därför att kräva att vattenramdirektivet genomförs.

12.

Regionkommittén noterar regionernas och kommunernas oro över att man såväl i Medelhavsområdet som i Central- och Västeuropa har kunnat konstatera problem med torka och fenomen som onormalt torra år, tomma vattenreservoarer och dammar, problem med grundvattenlager, problem med bräckt vatten i vattendrag nära kusterna, sjunkande grundvattenmagasin, förändringar i vattenförsörjningen på grund av människans bristfälligt planerade ingrepp, förändringar i det normala nederbördsmönstret och i vattentrycket på grund av naturliga förhållanden eller mänskliga aktiviteter, vilket får de konsekvenser som kommissionen redan har noterat i sitt förberedande arbete.

13.

Kommittén stöder kommissionens åtagande när det gäller att ta itu med vattenbrist och torka på internationell nivå, framför allt genom Förenta nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning och Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.

14.

Vi vill i sammanhanget nämna den fjärde utvärderingsrapporten från FN:s mellanstatliga klimatpanel, som presenterades i Valencia den 17 november 2007. Denna förutsäger att många halvtorra områden i Medelhavets avrinningsområde kommer att drabbas av minskade vattentillgångar till följd av klimatförändringarna.

15.

Det är regionerna och kommunerna som på grund av sin närhet till slutanvändarna är de första som får ta itu med problemen till följd av torka och vattenbrist, och ofta utan tillräckliga resurser. Det är också de som har kunskap om vilka åtgärder som är relevanta för det aktuella området och som i samarbete med andra regioner och kommuner kan genomföra dessa åtgärder med stöd från statliga och europeiska organ.

16.

Prissättningen på vatten är en särskilt känslig och viktig fråga för de lokala och regionala förvaltningarna eftersom de måste se till att incitamenten för att få användarna att utnyttja vattenresurserna på ett effektivt sätt är förenliga med vatten- och avloppsvattenavgifternas konsekvenser för användarnas ekonomi, och beaktar regionala naturförhållanden, klimatomständigheter och geografiska skillnader, olikheter i infrastruktur och olika sätt att organisera den offentliga verksamheten i olika regioner.

17.

Principerna ”kostnadstäckning för vattentjänster” respektive ”konsumenten betalar”, som tas upp i ramdirektivet om vatten, utesluter inte att man måste ta hänsyn till de sociala, miljömässiga och ekonomiska effekterna av kostnadstäckningen och de geografiska och klimatiska förhållandena i den eller de regioner som drabbas. Ansvaret för tillämpningen av dessa principer ligger hos de myndigheter som finns närmast medborgarna.

18.

Regionkommittén rekommenderar att hänsyn tas till principen ”förorenaren betalar” när man fastställer priset på vatten som en andra pelare i en integrerad förvaltning av denna resurs. Denna princip innebär att samtliga användare tar bättre vara på resursen och gör det också möjligt att omfördela intäkterna med beaktande av olika behov och utförda insatser.

19.

Vi konstaterar att det är viktigt att ge mekanismerna för mätning av vattenförbrukningen en allmän tillämpning för att främja besparingar och en effektiv och rationell vattenanvändning.

20.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att beakta de lokala och regionala förvaltningarnas synpunkter, kommentarer och erfarenheter när man utarbetar studier om vattenprissättning, framför allt konsekvenserna av en strikt prissättning som innebär att denna resurs endast är tillgänglig för tjänstesektorn och konsumenterna. Kommissionen bör också ta hänsyn till den rättsliga ramen för tillhandahållande, behandling och rening, till de sociala och ekonomiska konsekvenserna av vattenprissättningen och till beräkningen av vattnets miljökostnader.

21.

Återhållsam och hållbar fysisk planering, som är de lokala och regionala myndigheternas befogenhet, är en central faktor för en korrekt vattenförvaltning. Det krävs också en strikt tillämpning av direktivet om strategisk miljöbedömning och det måste fastställas vilka avrinningsområden i EU som lider av vattenproblem eller strukturell vattenbrist.

22.

Vi vill föreslå att EU stöder regionerna vad gäller samarbete och solidaritet i vattenfrågan.

23.

Regionkommittén betonar att man måste kunna göra en omfördelning mellan olika användningsområden, beroende på rådande omständigheter, om vattenresurserna ska kunna användas på ett effektivt sätt. Det ankommer på medlemsstaterna och regionerna att utforma den infrastruktur som krävs samt nödvändig lagstiftning och andra styrmekanismer med utgångspunkt i en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar politik.

24.

Vi välkomnar kommissionens meddelande om översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och vi ser positivt på att vattenförvaltning ska ingå bland utmaningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommittén ställer sig bakom kommissionens förslag att granska huruvida frågorna om vattenförvaltning bör inarbetas ytterligare i programmet för landsbygdsutveckling och utveckling av bergsområdena. Vi vill förespråka att man tar hänsyn till och undersöker i vilken grad den brukade jorden och bergsområden med stora vattenresurser och mycket skog kan skapa luftfuktighet och dra till sig nederbörd och bromsa den ökenspridning som klimatförändringarna orsakar.

25.

Vattenplanering är det bästa instrumentet för att bedöma hur stora vattenresurser som finns tillgängliga för en hållbar regional utveckling.

26.

Det är viktigt att man tar med åtgärder för att skydda bergsområden, våtmarker och vegetationstäckta områden i syfte att komma till rätta med konsekvenserna av torka och översvämningar till följd av klimatförändringarna, och därför krävs det en miljövänlig, hållbar och sparsam vattenanvändning.

27.

I ramdirektivet om vatten är avrinningsdistrikten utgångspunkten för förvaltning av efterfrågan och planering av vattenanvändningen i samarbete med de berörda lokala och regionala myndigheterna, men denna grundläggande princip får inte leda oss till att tro att de problem som sträcker sig utanför en regions eller ett avrinningsområdes gränser inte går att lösa.

28.

Vi förespråkar en konsekvent vattenplanering i medlemsstaterna och regionerna, där målsättningen för de EU-medel som investeras i infrastruktur är vattenskydd, skydd av bergsområden, våtmarker, återplantering av skog, vattenbesparingar och en effektiv vattenanvändning, fördelning av vattenresurserna mellan olika användningsområden samt hantering av situationer som uppstått till följd av allvarlig torka eller vattenbrist genom extra tillförsel av vatten (vattenreglering, dammar och avsaltning), se punkt 37 och följande.

29.

Det ställs särskilda krav på vattenplaneringen på öar och i områden med liknande förhållanden, där vattentillgången är begränsad och där vattenförsörjningen i huvudsak kan säkras genom avsaltning av havsvatten. Vi rekommenderar här som viktigaste åtgärd effektiv vattenanvändning, därefter att man optimerar energieffektiviteten och använder sig av förnybara energikällor samt att man säkerställer tillgången till vatten med hjälp av lagringssystem som ger tillräckliga reserver, och att man främjar och tar till vara traditionell infrastruktur för insamling och lagring av regnvatten.

30.

I en integrerad vattenförvaltning måste man ta hänsyn till grundvattnets strategiska roll som vattenreserv i riskhanteringsplanerna vid torka och akut försörjningsbrist.

31.

Vi efterlyser gränsöverskridande samarbete och ett samarbete mellan medlemsstaterna med utbyte av bästa praxis och samordning av politiken. I södra Europa känner man väl till problemet med vattenbrist som förvärras av klimatförändringarna, och norra Europa ställs allt oftare inför fenomen som översvämningar och vattenbrist.

32.

Vi anser att utvecklingen av särskilda planer för hantering av torka är ett steg i rätt riktning i övergången från krishantering till riskhantering. Ramdirektivet ger tillräcklig flexibilitet för att man ska kunna utarbeta särskilda planer för hantering av torka i berörda avrinningsområden.

33.

Som påpekats i tidigare yttranden bör man få till stånd ett informationsutbyte och utarbeta ett särskilt protokoll avseende problemet med torka, alternativt utarbeta särskilda förvaltningsplaner på nationell nivå. De lokala och regionala myndigheterna spelar en grundläggande roll när det gäller att fastställa strategier med en integrerad målsättning, och vi vill uppmana dem att agera i partnerskap med övriga aktörer, inklusive användarna. Mot bakgrund av klimatförändringarna måste planer och instrument vara flexibla, och kunskaps- och erfarenhetsutbyte måste underlättas. Det är viktigt att understryka att inga kommuner och regioner klarar detta på egen hand. Stöd i form av resurser, kunskap och underlag är avgörande för framgång. Stödet kan komma från goda exempel från andra kommuner och regioner, men medlemsstaterna och EU måste vara beredda att bistå i framtagandet av sådant stöd.

34.

Vi vill gärna se att synpunkterna i yttrandena om naturkatastrofer och klimatförändringar beaktas ytterligare, framför allt med avseende på regionernas roll som aktörer vid genomförandet av politiken samt när det gäller utmaningar som migrationsströmmar, anpassning av lagstiftning, attitydförändringar hos användarna och ett ökat samarbete mellan olika grupper av regioner i fråga om t.ex. avrinningsområden. Det bör särskilt noteras att den europeiska kartan över områden med torka och vattenbrist och därmed sammanhängande katastrofer kommer att ändras till följd av klimatförändringarna.

35.

Regionkommittén föreslår att det inrättas ett särskilt gemenskapsprogram för vatten, vid sidan om de gemenskapsresurser som anslås till investeringar i infrastruktur för vatten. Ett sådant program skulle kunna finansieras genom befintliga styrinstrument i gemenskapens budget. Programmet skulle syfta till att på ett tydligt och sammanhängande sätt förbättra möjligheterna att få ta del av den senaste tekniken, tillämpa bästa praxis, genomföra informationskampanjer och förbättra samhällsstyret, för att på så sätt skapa en ”vattenbesparingskultur”.

36.

Kommittén framhåller att Europeiska solidaritetsfonden bör användas vid torkkatastrofer och att sådana katastrofer bör tas upp i arbetsprogrammen för den europeiska räddningstjänstmekanismen genom särskilda protokoll. Åtgärderna bör ske i samarbete med observationsgruppen med hjälp av ett tidigt varningssystem.

37.

Kommittén anser att ytterligare infrastrukturer för vattendistribution (vattenöverföring, dammar och avsaltningsanläggningar) är ett möjligt sätt att förbereda sig inför allvarlig torka, även om de inte ersätter ett ansvarsfullt utnyttjande av vattenresurserna.

38.

Kommittén rekommenderar tillförsel av ytterligare vattenmängder som ett medel som kan tas i bruk då alla förebyggande åtgärder vidtagits med iakttagande av vattenhierarkin och inom ramen för en samstämmig planering. Användning av olika typer av infrastruktur bör säkra jämvikt och hållbarhet när det gäller den miljömässiga, sociala och ekonomiska utvecklingen.

39.

Kommittén rekommenderar att berörda myndigheter överväger återanvändning av renat avloppsvatten med hjälp av lämpliga reglerings- och distributionssystem som en åtgärd för att hantera efterfrågan. Alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att vatten som kommer från renat avloppsvatten inte används som dricksvatten och för att användningen begränsas till hygieniskt och ekologiskt försvarbar verksamhet.

40.

Den nationella, regionala och lokala vattenplanering som utarbetas i enlighet med vattenramdirektivet bör omfatta en utvärdering av strukturella vattenbrister och andra resurser som kan utnyttjas även fortsättningsvis på ett långsiktigt hållbart sätt inom området samtidigt som hänsyn bör tas till de framtida möjligheterna för åtgärdsområden och miljörestriktioner.

41.

Kommittén anser att vattenreglering av överskottsresurser och andra former av utväxling av vatten mellan olika system i varje medlemsstat är positiva uttryck för solidaritet på vattenområdet, förutsatt att åtgärderna har en positiv inverkan på miljön, vattenkvaliteten och återställandet av grundvattennivåerna och vattenflödena.

42.

Kommittén anser att mot bakgrund av klimatförändringarna är energieffektiviteten och den långsiktiga hållbarheten avgörande faktorer i valet av alternativ för extern tillförsel av vatten till åtgärdsområden (vattenöverföring eller avsaltning). Avsaltning är en energiintensiv process som påverkar miljön i mycket hög grad och bör därför endast ses som ett alternativ i situationer när fördelarna är klart större än nackdelarna.

43.

Kommittén anser att man vid beslut om genomförbarhet och former för extern tillförsel bör ta hänsyn till miljöpåverkan, energieffektivitet och kostnader för den ytterligare infrastruktur som är nödvändig för att integrera vattentillförseln i åtgärdsområdena.

44.

Kommittén drar slutsatsen att social konsensus för uppbyggande av ytterligare infrastrukturer för vattendistribution (vattenöverföring, avsaltningsanläggningar) kan främjas genom information och uppfyllande av de miljömässiga och ekonomiska krav som fastställts. Vatten från avrinningsområden som tar emot extra vatten måste användas på ett särskilt effektivt och ansvarsfullt sätt.

45.

Kommittén kommer att noga följa kommissionens undersökningar när det gäller ytterligare infrastruktur för vattenförsörjning, särskilt i fråga om vattenöverföring, dammar och avsaltning.

46.

Kommittén stöder främjande av forskning för att anpassa den ekonomiska verksamheten, förfarandena för beslutsfattande och en effektiv vattenanvändning till de utmaningar som vattenbrist och torka utgör. I detta sammanhang kan lösningen vara att stimulera tillverkare av sanitär utrustning att tillverka mer ekonomiska och vattensnåla produkter, att utdöma påföljder för omotiverat slöseri, införande av påföljder för olaglig brunnsborrning och vattenutvinning, införa avgifter och/eller skattelättnader, uppmuntra effektiv vattenanvändning på alla områden, främja användandet av ren teknik inom industrin, fastställa tydliga och fasta bestämmelser för överlåtande av rättigheter till vattenanvändning mellan brukare och för beräkning av relevant kompensation samt utarbeta frivilliga avtal.

47.

Kommittén uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att via kampanjer informera och öka medvetenheten om vattnets värde, samt se till att vikten av ett respektfullt förhållande till vatten ingår i undervisning och kursplaner. Särskild uppmärksamhet bör ägnas att informera och öka medvetenheten hos turister och andra personer som reser mellan olika områden.

48.

Kommittén anser att medborgarnas egen medverkan vid genomförandet av vattenramdirektivet och utformandet av vattenpolitiken bör utnyttjas till att medvetandegöra, informera och säkra ett ansvarsfullt utnyttjande av denna resurs. Detta gäller särskilt vid utarbetandet av planer för torka, och kommittén uppmanar därför myndigheterna att uppmuntra medborgarna att medverka.

49.

Kommittén föreslår att EU ska utarbeta marknadsmekanismer och betona kriterierna för vattenbesparing i livscykeln för olika produkter, samt ta hänsyn till kvalitets- och certifieringssystem som exempelvis gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (EMAS) i tillverkningsprocesserna och införa ekodesign eller produktmärkning som ”water friendly” eller ”vattenbesparande”, så att medborgarna och offentliga och privata avtalsparter kan bedöma sin vattenförbrukning och ändra sitt konsumtionsbeteende.

50.

Kommittén anser att det är nödvändigt att främja miljöeffektivitet när det gäller infrastruktur och anläggningar genom lämpliga kvalitets- och certifieringssystem. De regionala och lokala myndigheterna kan uppmuntra vattenbesparing och återanvändning av vatten i byggnader och infrastruktur i stadsområden. Regionerna kan genom investeringar och kompletterande föreskrifter till byggnadsdirektivet öka användningen av regnvatten och vatten från byggnaders klimatanläggningar samt använda sig av kompletterande vattenledningsnät i städer och byggnader som gör det möjligt att använda icke-drickbart vatten till rengöring, bevattning och sanitetsanläggningar. Turistanläggningar, däribland golfbanor, samt jordbruksföretag bör uppmanas att i första hand återanvända och återvinna det vatten de förbrukar, eftersom turismsektorn har de finansiella resurserna för detta.

51.

Regionerna och kommunerna spelar en central roll när det gäller att etablera ett samarbete med det civila samhället och de ekonomiska aktörerna i form av frivilliga avtal, incitament och avgifter till stöd för vattenbesparing och förbättring av vatteneffektiviteten.

52.

Kommittén framhåller att i det decentraliserade samarbetet med tredjeländer är vattnet ett av de områden där det investeras mest pengar och ansträngningar, och att det är de samarbetsnätverk som regionerna och kommunerna inrättar som är mest flexibla, finmaskiga och står närmast medborgarna. Kommittén uppmanar till samarbete och utbyte av information och erfarenheter mellan de regioner som samarbetar för att med hjälp av bidrag från unionen och medlemsstaterna kunna uppnå FN:s millenniemål.

53.

Kommittén uppmanar till utbyte av bästa praxis och diskussioner mellan regionerna i frågor som rör vattenanvändning, för att regionerna ska få kännedom om framgångsrika projekt när det gäller god vattenförvaltning.

54.

Kommittén anser att plattformen WISE (vatteninformationssystemet för Europa) och användandet av indikatorer är pålitliga sätt att få upplysningar om omfattning, effekter och utveckling av torkan i Europa.

55.

Kommittén framhåller myndigheternas roll när det gäller att samla in uppgifter och främja grundforskning och informationsuppföljning, och stöder utvecklingen av gemensamma metoder och om nödvändigt förenliga och jämförbara system av indikatorer samt utbyte av erfarenheter och kunskaper. Förvaltningarnas kapacitet och koordinering bör prioriteras för att de ska få tillgång till fullständiga uppgifter om hela sitt område. ReK stöder därför inrättandet av ett europeiskt observationssystem för torka och ökenspridning med uppgift att övervaka utvecklingen och utarbeta prognoser för torka inom ramen för ett scenario med klimatförändringar.

56.

Kommittén instämmer i att det är nödvändigt att sprida och underlätta användandet av forskningsresultaten om vattenbrist och torka och att stärka och driva på forskning och teknisk utveckling med avseende på EU:s sjunde ramprogram.

57.

Kommittén framhåller regionernas stora betydelse som katalysatorer för teknisk innovation på vattenområdet, eftersom ett effektivt utnyttjande av vattnet kommer att bli en allt viktigare konkurrensfaktor. Kommittén föreslår därför av strategiska skäl att man ska främja det mellanregionala samarbetet, informationsutbytet och det strategiska partnerskapet med teknikplattformarna.

58.

Kommittén anser avslutningsvis att mot bakgrund av klimatförändringarna kan de förslag som lagts fram för att angripa problemet med vattenbrist och torka bära frukt på kort sikt.