19.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 312/86

1–2

3–6

7–13

1.

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (nedan kallat ”centrumet”) inrättades genom rådets förordning (EEG) nr 302/93 av den 8 februari 1993 (1). Centrumets viktigaste uppgift är att samla in information om narkotika och narkotikamissbruk i syfte att ta fram och sprida tillförlitliga och jämförbara uppgifter på europeisk nivå. Informationen skall användas till att analysera efterfrågan på narkotika och hur denna kan minskas samt narkotikahandeln i allmänhet.

2.

I tabell 1 ges en sammanfattning av centrumets behörighet och verksamhet som baseras på uppgifter från centrumet. De viktigaste uppgifterna i centrumets årsredovisning för budgetåret 2005 presenteras i tabellerna 2, 3 och 4.

3.

Denna revisionsförklaring riktas till Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 185.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (2). Den har utarbetats efter en granskning av centrumets räkenskaper i enlighet med bestämmelserna i artikel 248 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

4.

Centrumets räkenskaper för det budgetår som slutade den 31 december 2005 (3) har upprättats av centrumets direktör i enlighet med artikel 11 i förordning (EEG) nr 302/93 och överlämnats till revisionsrätten som skall avge en förklaring om deras tillförlitlighet och om de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

5.

Revisionsrätten utförde granskningen i enlighet med sina riktlinjer och normer för revision. Dessa baseras på internationellt erkänd god revisionssed och har anpassats till de särskilda förhållandena inom gemenskapen. Granskningen planerades och utfördes så att revisionsrätten skulle uppnå rimlig säkerhet om att räkenskaperna är tillförlitliga och de underliggande transaktionerna lagliga och korrekta.

6.

Granskningen har gett revisionsrätten tillräcklig grund för revisionsförklaringen nedan.

7.

Utnyttjandegraden för åtagandebemyndiganden är över 90 % medan utnyttjandegraden för betalningsbemyndiganden bara är 85 %. De administrativa kostnaderna uppvisar en hög andel överföringar, nära 40 %. Detta beror på att inköpen koncentreras till slutet av året med de risker som detta innebär när det gäller kvaliteten på inköpsförfarandena. Centrumet bör bättre kontrollera sin upphandlingspolitik för att undvika anslagsöverföringar som gör förvaltningen tungrodd.

8.

Centrumet har upprättat en verksamhetsbaserad budgetering för sina förvaltningsbehov. Detta initiativ måste utvecklas vidare så att resultatuppföljningen förbättras och dess ändamålsenlighet utvärderas genom att kostnadsbokföring införs så att kostnaden för olika verksamheter kan urskiljas.

9.

I sin föregående rapport konstaterade revisionsrätten att endast räkenskapsförarens underskrift krävdes för bankkontona, och centrumet förband sig att införa ett system med två underskrifter. I februari 2006 hade ett sådant system fortfarande inte införts.

10.

Inventariesystemen för fasta tillgångar ingår inte i de allmänna räkenskaperna. Om det inte finns ett tillförlitligt etiketteringssystem går det inte att garantera att de tillgångar som finns i inventarieförteckningen kan spåras.

11.

Förfarandena för rekrytering av personal uppvisar brister. Vid ett urvalsförfarande var inte urvalskommittén sammansatt i enlighet med den princip om jämställdhet mellan könen som fastställs i tjänsteföreskrifterna (4). I ett annat fall valdes till slut en sökande ut trots att han inte hade fått de bästa omdömena när urvalsförfarandet var avslutat.

12.

I slutet av 2004 skickades en anställd på ett långvarigt tjänsteuppdrag (två år) till Bryssel. Syftet med detta uppdrag, vars kostnad (lön och ersättningar) uppgick till cirka 70 000 euro i slutet av 2005, har inte kunnat fastställas, och den anställdes arbetsvolym var liten. När tjänsteuppdraget avbröts utstationerades den anställde till kommissionen men fortsatte att få lön från centrumet.

13.

Granskningen av upphandling och ingående av kontrakt visade på vissa anomalier. I två fall iakttogs inte minimitidsfristen för att ta emot anbud från och med det datum då anbudsförfarandet inleddes. Vid en kompletterande upphandling översteg värdet av arbetena det tak som föreskrivs i bestämmelserna. I två granskade fall utnämndes ledamöterna i den kommitté som öppnar anbuden och i utvärderingskommittén utan något formellt beslut. I ett sista fall var värdet av upphandlingen klart undervärderat, vilket strider mot principen om likabehandling av anbudsgivare.