52006PC0080

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 2.3.2006

KOM(2006) 80 slutlig

2006/0026 (CNS)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar av protokollet om markskydd, protokollet om energi och protokollet om turism till Alpkonventionen

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. BAKGRUND

Många miljöproblem är av gränsöverskridande karaktär och kräver internationellt samarbete för att kunna lösas på ett effektivt sätt. Artikel 174 i EG-fördraget anger därför att ett av målen för Europeiska gemenskapens miljöpolitik är att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala miljöproblem.

Kommissionen stöder målet att främja en hög miljöskyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena i olika regioner. Eftersom alpregionen är ett ekologiskt mycket känsligt område måste gemenskapen i högre grad uppmärksamma denna region och försöka lösa dess problem med hjälp av en lämplig strategi. De områden som prioriteras i sjätte miljöhandlingsprogrammet[1] – klimatförändring, natur och biologisk mångfald, hälsa och livskvalitet samt naturresurser och avfall – kan stödjas och stärkas i bergsområden med hjälp av internationella avtal.

Konventionen om skydd för Alperna, Alpkonventionen, undertecknades av Europeiska gemenskapen i Salzburg den 7 november 1991, och genom rådets beslut 96/191/EG av den 26 februari 1996[2] ratificerade gemenskapen konventionen, som trädde i kraft den 4 april 1998. Övriga fördragsslutande parter är Österrike, Frankrike, Tyskland, Italien, Liechtenstein, Monaco, Slovenien och Schweiz.

Rådets beslut grundades på följande skäl som fortfarande är giltiga:

(1) Konventionen faller inom ramen för gemenskapens deltagande i de internationella miljöskyddsåtgärder som förordades i (…) Europeiska gemenskapens femte åtgärdsprogram för miljön (1992).

(2) Skydd för Alperna är en viktig insats för gemenskapens samtliga medlemsstater på grund av att de ekonomiska, sociala och ekologiska problem som är förknippade med Alperna överskrider gränser.

I enlighet med artikel 2.2 och 2.3 i Alpkonventionen anges i ett antal olika protokoll konkreta åtgärder för att nå dessa mål. Genom att ratificera Alpkonventionen har gemenskapen åtagit sig att uppfylla skyldigheterna enligt konventionen. Ratificeringen av protokollen ligger i linje med gemenskapens miljöpolitik. Särskilt i artikel 174.4 i EG-fördraget anges tydligt att internationellt samarbete skall bedrivas på miljöområdet. Ratificeringen överensstämmer också med sjätte miljöhandlingsprogrammet. Alpkonventionen och dess protokoll bildar dessutom en ram för hållbar utveckling grundad på principerna om subsidiaritet, förebyggande och samarbete samt principen om att förorenaren skall betala. Dessa principer följs inom gemenskapens politik.

Konventionen ligger klart inom ramen för gemenskapens miljöpolitik enligt artikel 174 i EG-fördraget. Protokollen kan ses som åtgärder för att omsätta konventionen i praktiken. Även om vart och ett av protokollen är ett internationellt avtal har de alla sitt ursprung i Alpkonventionen. Varje protokoll fokuserar huvudsakligen på miljöaspekter. Man bör därför betrakta dem ur miljösynpunkt och ge dem en gemensam rättslig grund, nämligen artikel 174 och följande i EG-fördraget, trots att de har olika mål.

Alla protokollen har undertecknats av de stater som är parter i Alpkonventionen. Österrike, Tyskland, Frankrike, Slovenien och Liechtenstein har ratificerat protokollen och de har trätt i kraft. I Italien och Schweiz pågår arbetet med att ratificera protokollen.

2. GEMENSKAPEN OCH PROTOKOLLEN

Europeiska gemenskapen har nyligen undertecknat protokollen om markskydd, energi och turism[3]. Efter det att dessa protokoll har undertecknats bör de nu ratificeras av Europeiska gemenskapen. Europeiska kommissionen har redan antagit ett förslag till undertecknande av protokollet om transport som fortfarande måste undertecknas av rådet. Protokollen om fysisk planering och hållbar utveckling, om bergsjordbruk och om naturskydd har redan undertecknats av gemenskapen. Undertecknandet av protokollen om bergsskogar och om tvistlösning kommer att behandlas i ett senare skede.

a) Protokollet om markskydd

I Alpkonventionens protokoll om markskydd finns flera tydliga inriktningar som ligger i linje med kommissionens tankar om strategin för markskydd[4] och Europaparlamentets resolution[5] om det. Ett av de viktigaste målen, som anges i artikel 1 i protokollet, är att skydda markens mångsidiga roll på grundval av tanken om hållbar utveckling. Detta innebär att markens uthålliga produktionsförmåga måste säkerställas, i dess naturliga funktion (som grundvalen för människors, djurs och växters liv och livsmiljö, som en viktig beståndsdel av natur och landskap, som del av ekosystemet och som genetisk reserv), som natur- och kulturhistoriskt arkiv och för att trygga markens användning för jord- och skogsbruk, bebyggelse och turism, annan ekonomisk användning, för transport och infrastruktur och som råvarukälla.

Protokollet kan bidra till genomförandet av lämpliga åtgärder på nationell och regional nivå eftersom varje strategi för markskydd måste ta hänsyn till de mycket varierande regionala och lokala förhållandena i alpområdet. Att ratificera protokollet skulle vara en konkret åtgärd för att stärka kommissionens strategi, eftersom framsteg förväntas enligt rådets slutsatser om integrerat markskydd[6]. Många inslag i protokollet kan ingå i gemenskapens markskyddspolitik, exempelvis krav på markövervakning, identifiering av riskområden för erosion, översvämningar och jordskred, inventering av förorenade områden och upprättande av kompatibla databaser.

Kommissionen föreslår emellertid att en förklaring införs om artikel 12.3 i protokollet om markskydd som gäller användningen av avloppsslam. Denna artikel bör tolkas mot bakgrund av rådets direktiv 86/278/EEG om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket[7]. Europeiska kommissionen anser att slam kan ha värdefulla jordbrukstekniska egenskaper och kan användas i jordbruket under förutsättning att det används på ett korrekt sätt. Slam skulle kunna användas när det har ett värde för marken och ger näring åt grödor och växter. Användningen av slammet får inte negativt påverka markens eller jordbruksprodukternas kvalitet. Detta anges i skäl 7 i direktivet. Slammet får inte heller medföra skadliga effekter för människor (direkta eller indirekta konsekvenser för människors hälsa), djur, växter eller miljö. Detta anges i skäl 5 och artikel 1 i direktivet. Särskilt slam från små anläggningar för rening av avloppsvatten från tätbebyggelse i regionen medför små risker.

Ett annat förslag till förklaring gäller artikel 17.2 i protokollet om markskydd. Denna artikel bör tolkas så att avfallshanteringsplaner för förbehandling, bearbetning och deponering av avfall och restsubstanser skall upprättas och genomföras så att kontaminering av marken undviks och säkerställa att avfallshanteringen inte bara är förenlig med miljön utan också med människors hälsa.

I fråga om artiklarna 19.2 och 21.2 föreslås en förklaring om att det gemensamma observationssystemet bör vara så kompatibelt som möjligt med det globala systemet av jordobservationssystem (GEOSS) och att man bör ta hänsyn till den databas som upprättats av medlemsstaterna i enlighet med EG-lagstiftningen om observation, datainsamling och metadata. I jordobservationssystem ingår mätningar av luft, vatten och mark gjorda från marken, luften eller rymden. Tidigare har dessa delar observerats var för sig, men det nya systemet går ut på att undersöka dem tillsammans och studera deras samspel. GEOSS är tänkt som ett distribuerat system av system som bygger vidare på nuvarande samarbete mellan befintliga system för jordobservation och databehandling. Det skall ha sina egna uppdrag och bilda ett system som kan tillhandahålla aktuella, användbara och korrekta data, uppgifter, produkter och tjänster till alla behöriga användare i hela världen.

b) Protokollet om energi

Enligt sjätte miljöhandlingsprogrammet[8] har Europeiska gemenskapen åtagit sig att motverka klimatförändring och uppnå en hållbar förvaltning och användning av naturresurser. Särskilda åtgärder måste vidtas för att höja energieffektiviteten, främja användning av förnybar energi och integrera klimatfrågorna i annan politik.

De fördragsslutande parterna i protokollet om energi har beslutat att vidta lämpliga åtgärder på områdena energibesparing, produktion, transport, energileveranser och energianvändning för att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling.

Protokollets bestämmelser ligger i linje med gemenskapens energipolitik[9], och undertecknandet av protokollet skulle också stärka det gränsöverskridande samarbetet med Schweiz, Liechtenstein och Monaco. Detta skulle göra det lättare att säkerställa att Europeiska gemenskapens mål delas av regionala partner och att dessa initiativ omfattar hela den ekologiska alpregionen. Europeiska unionen har åtagit sig att genomföra ett antal miljöstrategier som kan och bör främjas även på regional nivå genom lämpliga (mellan-) statliga initiativ som Alpkonventionen.

I Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (UNFCCC) och Kyotoprotokollet krävs det att parterna formulerar, genomför, tillkännager och regelbundet uppdaterar nationella och regionala program som innehåller åtgärder för att mildra klimatförändring genom att ta itu med antropogena utsläpp från källor och tillhandahålla upptag i sänkor av alla växthusgaser som inte omfattas av Montrealprotokollet. De fördragsslutande parterna måste vidta åtgärder för att underlätta en tillfredsställande anpassning till klimatförändringar. EG och dess medlemsstater, Schweiz, Liechtenstein och Monaco är parter till UNFCCC och Kyotoprotokollet. I Alpkonventionens protokoll, särskilt i protokollet om energi, tas behovet upp om att mildra klimatförändringarna och om anpassning till en oundviklig klimatförändring.

Kommissionen föreslår emellertid att en reservation bör införas avseende artikel 9 i protokollet om energi som gäller kärnkraft. För gemenskapens vidkommande anges krav för kärnkraft i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Det beslut genom vilket Alpkonventionen ratificerades grundades inte på Euratomfördraget utan endast på EG-fördraget. Beslutet om att bemyndiga ratificeringen av protokollet kommer att ha samma rättsliga grund. Följaktligen kommer Europeiska gemenskapen inte att vara bunden av artikel 9 i protokollet om energi när protokollet träder i kraft för gemenskapen.

c) Protokollet om turism

Turismen är en ekonomiskt mycket betydelsefull näring i de flesta delar av Alperna och är intimt knuten till och beroende av den inverkan den har på miljön och lokalsamhällena. Det är huvudsakligen människor som kommer från områden utanför bergsregionen som ägnar sig åt turistaktiviteter. De ger ett viktigt bidrag till att upprätthålla en livskraftig ekonomi och följaktligen en fast befolkning. Eftersom bergsregionen är ett unikt och ekologiskt mycket känsligt område är det mycket viktigt att det råder jämvikt mellan ekonomiska intressen, lokalbefolkningens behov och miljöhänsyn för att få en hållbar utveckling i regionen.

Det övergripande målet med protokollet om turism är att främja hållbar turism, särskilt genom att säkerställa att den utvecklas och bedrivs med hänsyn till dess inverkan på miljön. I detta syfte tillhandahåller protokollet särskilda åtgärder och rekommendationer som kan användas som verktyg för att stärka den miljömässiga sidan av innovation och forskning, övervakning och utbildning, förvaltningsverktyg och -strategier, planerings- och bemyndigandeförfaranden som är kopplade till turism och särskilt till dess kvalitativa utveckling.

Det nyligen antagna arbetsdokumentet om gemenskapsåtgärder som påverkar turism[10] visar tydligt att många olika delar i EU:s politik och lagstiftning direkt eller indirekt påverkar den europeiska och internationella turismen.

Med det nyligen antagna meddelandet ”Grundläggande riktlinjer för en hållbar europeisk turism”[11] vill kommissionen lansera ett Agenda 21-förfarande för den europeiska turismens hållbarhet för att på ett sammanhängande sätt ta upp problem med aktivt bidrag av alla berörda parter, från europeisk till lokal nivå. Kommissionen bekräftar också att det krävs ytterligare insatser för vissa geografiska områden, exempelvis Alperna.

Turism blir en alltmer global företeelse men ansvaret för den ligger fortfarande huvudsakligen på lokal och regional nivå. Alpkonventionen och dess protokoll om turism, tillsammans med de andra protokollen som kan påverka turistsektorn, är ett raminstrument för att stimulera och samordna de berörda parternas bidrag på regional och lokal nivå så att hållbarhet blir en viktig drivkraft för att förbättra kvaliteten på det som Alpområdet kan erbjuda turisterna.

En ratificering av protokollet skulle vara en viktig politisk signal för alpregionen och för bergsregioner i allmänhet och ett konkret steg i uppföljningen av världstoppmötet om hållbar utveckling, det internationella ekoturismåret 2002 och Agenda 21-processen för hållbarheten av europeisk turism.

3. SLUTSATSER

Alpkonventionen[12] och dess protokoll är instrument som gör det möjligt för Europeiska gemenskapen att stärka miljöskyddet i ett stort och mycket känsligt gränsområde. Europeiska gemenskapen har åtagit sig att verka för de mål som anges i konventionen och protokollen. Undertecknandet av protokollen[13] var ett tydligt tecken på detta åtagande. Europeiska gemenskapens ratificering av dessa protokoll skulle understryka dess ansträngningar att främja hållbar utveckling i detta viktiga bergsområde.

2006/0026 (CNS)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar av protokollet om markskydd, protokollet om energi och protokollet om turism till Alpkonventionen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1, artikel 300.2 första stycket första meningen och artikel 300.3 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag[14],

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[15], och

av följande skäl:

1. Konventionen om skydd för Alperna (Alpkonventionen) ingicks på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 96/191/EG av den 26 februari 1996[16].

2. Genom rådets beslut 2005/923/EG av den 2 december 2005[17] beslutade rådet om underteckande på Europeiska gemenskapens vägnar av protokollet om markskydd, protokollet om energi och protokollet om turism till Alpkonventionen.

3. Protokollen är ett viktigt steg i genomförandet av Alpkonventionen, och Europeiska gemenskapen har åtagit sig att verka för konventionens mål.

4. Alpernas ekonomiska, sociala och ekologiska problem av gränsöverskridande karaktär är en stor uppgift att lösa i detta mycket känsliga område.

5. Gemenskapens politik, särskilt på de områden som prioriteras i sjätte miljöhandlingsprogrammet[18], bör främjas och stärkas i alpregionen.

6. Ett av huvudmålen med protokollet om markskydd är att skydda markens multifunktionella roll på grundval om tanken om hållbar utveckling. Markens uthålliga produktionsförmåga måste säkerställas så att den kan uppfylla sin naturliga funktion som natur- och kulturhistoriskt arkiv och för att trygga markens användning för jord- och skogsbruk, bebyggelse och turism, annan ekonomisk användning, transport och infrastruktur och som råvarukälla.

7. Varje strategi för markskydd måste ta hänsyn till de mycket varierande lokala förhållandena i alpområdet. Protokollet om markskydd skulle kunna bidra till att lämpliga åtgärder genomförs på nationell och regional nivå.

8. Krav i protokollet, exempelvis krav på markövervakning, identifiering av riskområden för erosion, översvämningar och jordskred, inventering av förorenade områden och upprättande av samordnade databaser kan vara viktiga beståndsdelar i en gemenskapsstrategi för markskydd.

9. I protokollet om energi krävs att lämpliga åtgärder vidtas på områdena energibesparing, energiproduktion, inklusive främjandet av förnybar energi, energitransport, energileveranser och energianvändning för att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling.

10. Bestämmelserna i protokollet om energi ligger i linje med sjätte miljöhandlingsprogrammet för att motverka klimatförändring samt för att främja hållbar förvaltning och användning av naturresurser. Protokollets bestämmelser ligger också i linje med gemenskapens energipolitik[19].

11. Ratificeringen av protokollet om energi skulle stärka det gränsöverskridande samarbetet med Schweiz, Liechtenstein och Monaco. Detta skulle göra det lättare att säkerställa att Europeiska gemenskapens mål delas av regionala partner och att dessa initiativ omfattar hela den ekologiska alpregionen.

12. De transeuropeiska energinäten (TEN-E) bör prioriteras och samordnings- och genomförandeåtgärder som föreskrivs i TEN-E-riktlinjerna[20] bör tillämpas när nya gränsöverskridande förbindelser (särskilt högspänningsledningar) utvecklas.

13. Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, Schweiz, Liechtenstein och Monaco, är parter till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet. I ramkonventionen och Kyotoprotokollet krävs det att parterna formulerar, genomför, tillkännager och regelbundet uppdaterar nationella och regionala program som innehåller åtgärder för att mildra klimatförändring genom att ta itu med antropogena utsläpp från källor och tillhandahålla upptag i sänkor av alla växthusgaser som inte omfattas av Montrealprotokollet.

14. Protokollet om energi bidrar till att uppfylla UNFCCC-kraven om att vidta åtgärder för att underlätta en tillfredsställande anpassning till klimatförändringar.

15. Turismen är en ekonomiskt mycket betydelsefull näring i de flesta delar av Alperna och den har direkta miljöeffekter och sociala effekter och påverkas också av dessa.

16. Eftersom bergsregionen är ett unikt och ekologiskt mycket känsligt område är det mycket viktigt att det råder jämvikt mellan ekonomiska intressen, lokalbefolkningens behov och miljöhänsyn för att få en hållbar utveckling i regionen.

17. Samtidigt som turism blir en alltmer global företeelse ligger ansvaret för den huvudsakligen på lokal och regional nivå. Alpkonventionen och dess protokoll om turism, tillsammans med de andra protokollen som påverkar turistsektorn, är ett raminstrument för att stimulera och samordna de berörda parternas bidrag på regional och lokal nivå så att hållbarheten blir en viktig drivkraft för att förbättra kvaliteten på det som Alpområdet kan erbjuda turisterna.

18. Det övergripande målet för protokollet om turism är att främja hållbar turism, särskilt genom att säkerställa att den utvecklas och bedrivs med hänsyn till dess inverkan på miljön. I detta syfte tillhandahåller protokollet särskilda åtgärder och rekommendationer som kan användas som verktyg för att stärka den miljömässiga sidan av innovation och forskning, övervakning och utbildning, förvaltningsverktyg och -strategier, planerings- och bemyndigandeförfaranden som är kopplade till turism och särskilt till dess kvalitativa utveckling.

19. De fördragsslutande parterna till de tre protokollen skall främja relevant utbildning och dessutom främja spridning av information till allmänheten avseende mål, åtgärder och genomförande av vart och ett av dessa protokoll.

20. Det är lämpligt att dessa protokoll godkänns av Europeiska gemenskapen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Protokollet om markskydd, protokollet om energi och protokollet om turism till Alpkonventionen, som undertecknades den 7 november 1991 i Salzburg, godkänns härmed på Europeiska gemenskapens vägnar.

Texten till protokollen bifogas detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den eller de personer som skall ha befogenhet att på gemenskapens vägnar deponera godkännandeinstrumentet hos Republiken Österrike i enlighet med artikel 27 i protokollet om markskydd, artikel 21 i protokollet om energi och artikel 28 i protokollet om turism.

Samtidigt skall den eller de utsedda personerna deponera den reservation och de förklaringar som fastställs i bilagan till detta beslut.

Artikel 3

Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning .

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA I

TILLÄMPNINGSPROTOKOLL

TILL 1991 ÅRS ALPKONVENTION AVSEENDE MARKSKYDD

”MARKSKYDDSPROTOKOLL”

Ingress

Furstendömet Liechtenstein,

Furstendömet Monaco,

Förbundsrepubliken Tyskland,

Republiken Frankrike,

Republiken Italien,

Republiken Slovenien,

Republiken Österrike,

Schweiziska edsförbundet,

och

Europeiska gemenskapen,

som enligt konventionen om skydd för Alperna av den 7 november 1991 (nedan kallad ”Alpkonventionen”) har till uppgift att föra en övergripande politik för att skydda alpområdet och skapa en hållbar utveckling där,

som avser att uppfylla sina förpliktelser enligt artikel 2.2 och 2.3 i Alpkonventionen,

som avser att minska kvantitativa och kvalitativa markskador, bland annat genom att använda markvänliga produktionsmetoder i jord- och skogsbruk, exploatera dessa på ett varsamt sätt, bromsa erosionen och begränsa markkompakteringen,

som inser att det är av allmänt intresse att skydda och på ett uthålligt sätt förvalta marken i Alperna och att återställa de naturliga funktionerna där marken har blivit påverkad,

som erkänner att Alperna är ett av de största sammanhängande naturområdena i Europa, vars ekologiska mångfald och ekosystem är ytterst känsliga och vars funktionsförmåga måste bevaras,

som är övertygade om att lokalbefolkningen måste få bestämma över sin egen sociala, kulturella och ekonomiska utveckling, och måste vara delaktiga när denna utveckling förverkligas inom den befintliga institutionella ramen,

som är medvetna om att alpområdet är en viktig livsmiljö och ett viktigt ekonomiskt område för lokalbefolkningen och ett rekreationsområde för befolkningen i andra områden, och att bevarandet av markens funktioner hotas av skiftande markanvändningskrav på liten yta och att ekonomiska intressen och ekologiska krav av denna anledning bör samordnas,

som inser att marken har en särskild funktion i ekosystemen, att det tar mycket lång för förstörd mark att återhämta och regenerera sig, att erosionen i alpområdet kan förvärras på grund av de särskilda topografiska förhållandena, att föroreningar samlas i marken, samt att föroreningarna från kontaminerad mark kan sprida sig till angränsande ekosystem och utgöra en risk för människor, djur och växter,

som är medvetna om att markens användning, för bland annat urbanisering, näringsliv, infrastruktur, gruvverksamhet, turism, jord- och skogsbruk samt transport, kan leda till kvalitativa och kvantitativa markskador, och att det därför bör föreslås lämpliga och integrerade markskyddsåtgärder för att man skall kunna förebygga, begränsa och avhjälpa skador,

som beaktar att markskyddet har många återverkningar på andra politikområden i alpområdet och att markskyddet därför bör samordnas med andra frågor och sektorer,

som är övertygade om att vissa problem bara kan lösas på ett internationellt plan och kräver gemensamma åtgärder av alla länder i Alperna med befintliga medel,

har enats om följande:

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

(1) Protokollet syftar till uppfyllandet av de markskyddsåtaganden som har gjorts av konventionens fördragsslutande parter.

(2) Marken och dess beståndsdelar skall bevaras på ett uthålligt sätt så att marken kan uppfylla

1. sina naturliga funktioner som

a) livsgrundval och livsmiljö för människor, djur, växter och mikroorganismer,

b) karakteristiskt inslag i natur och landskap,

c) del av ekosystemet, bland annat genom vattnets och näringsämnenas kretslopp,

d) ett omvandlings- och utjämningsmedium för ämnen som släpps ut i naturen, bland annat genom sin filter-, buffert- och lagringsfunktion och särskilt när det gäller grundvattenskydd,

e) genetisk reserv,

2. sin funktion som natur- och kulturhistoriskt arkiv,

3 sin funktion som

a) jordbruksmark, vilket också omfattar gräsmarksdrift och skogsnäring,

b) yta för urbanisering och turistverksamhet,

c) plats för annan ekonomisk användning, transport, försörjning och distribution, omhändertagande av vatten och avfall,

d) källa för naturresurser.

Särskilt markens ekologiska funktioner, som är en väsentlig beståndsdel av ekosystemen, skall långsiktigt säkerställas och bevaras både i kvalitativt och kvantitativt hänseende. Återställandet av förstörd marks naturliga tillstånd skall uppmuntras.

(3) Insatserna skall syfta till en anpassning av markens användning till lokala förhållanden, varsam ytförbrukning, förebyggande av erosion och skadlig förändring av markstrukturen samt minimering av ämnen som belastar marken.

(4) Särskilt den mångfald som är typisk för marken i alpområdet och de särpräglade miljöerna skall bevaras och främjas.

(5) Särskild betydelse har i detta sammanhang principen om förebyggande, som bland annat innebär att man säkerställer markens funktionsförmåga och olika användningsmöjligheter och att man genom hållbar utveckling ser till att framtida generationer har tillgång till marken.

Artikel 2

Grundläggande skyldigheter

(1) De fördragsslutande parterna åtar sig att vidta de rättsliga och administrativa åtgärder som krävs för att skydda marken i alpområdet. De nationella myndigheterna skall ansvara för åtgärdernas övervakning.

(2) Om det finns risk för allvarliga och bestående skador på markens funktioner, skall markskyddet principiellt ha prioritet framför markanvändningen.

(3) De fördragsslutande parterna skall undersöka vilka möjligheter det finns att, med hjälp av skattelättnader eller finansiella åtgärder, stödja de markskyddsåtgärder i alpområdet som avses i detta protokoll. Stöd skall särskilt ges till åtgärder som är förenliga med markskyddet och med målet att använda marken på ett varsamt och miljövänligt sätt.

Artikel 3

Protokollets mål i förhållande till andra politikområden

De fördragsslutande parterna förbinder sig att även inom sina övriga politikområden beakta de mål som ställs upp i detta protokoll. I alpområdet gäller detta särskilt sektorerna för fysisk planering, stadsplanering och transport, energi, jord- och skogsbruk, utvinning av råmaterial, industri och hantverk, turism, miljöskydd, landskaps- och vattenvård, avfallshantering och luftkvalitetsstyrning.

Artikel 4

Regionala och lokala myndigheters medverkan

(1) Varje fördragsslutande part skall inom sin befintliga institutionella ram fastställa på vilken nivå samordningen och samarbetet mellan institutionerna och de direkt berörda regionala och lokala myndigheterna bäst kan ordnas för att främja ett solidariskt ansvarstagande, särskilt för att utnyttja och utveckla samordningsvinster vid tillämpning av markskyddsstrategier och genomförande av därmed sammanhängande åtgärder i alpområdet.

(2) Direkt berörda regionala och lokala myndigheter skall delta i strategiernas och åtgärdernas olika förberedelse- och genomförandefaser i enlighet med sina befogenheter och inom befintliga institutionella ramar.

Artikel 5

Internationellt samarbete

(1) De fördragsslutande parterna skall verka för ett starkare internationellt samarbete mellan de behöriga institutionerna, bland annat i fråga om fastighetsregister, markövervakning, avgränsning och övervakning av skyddade och skadade områden samt riskzoner, tillgång till och samordning av databaser, samordning av forskningen om markskydd i Alperna och informationsutbyte.

(2) De fördragsslutande parterna åtar sig att undanröja alla hinder för internationellt samarbete mellan alpområdets regionala och lokala myndigheter och att se till att gemensamma problem löses på den nivå som är lämpligast.

(3) Om det för vissa markskyddsåtgärder krävs nationell eller internationell behörighet, skall de regionala och lokala myndigheterna ges möjlighet att på ett effektivt sätt företräda befolkningens intressen.

Kapitel II

Specifika åtgärder

Artikel 6

Skyddade områden

De fördragsslutande parterna skall se till att skyddade områden även omfattar skyddsvärd mark. Skyddas skall framför sådana jordmåner och bergsformationer som är särpräglade eller som har ett särskilt intresse för kunskapen om jordens historia.

Artikel 7

Varsam markanvändning

(1) Vid utarbetandet och genomförandet av planer eller program enligt artikel 9.3 i protokollet om fysisk planering och hållbar utveckling skall det tas hänsyn till markskyddsfrågor, i synnerhet varsam ytförbrukning och markanvändning.

(2) För att begränsa markkompaktering och markåtgång skall de fördragsslutande parterna se till att det byggs på ett ytsnålt och för marken skonsamt sätt. De fördragsslutande parterna skall begränsa tätortsbebyggelsens spridning och helst se till att urbaniseringen håller sig inom befintliga gränser.

(3) När det gäller storskaliga industri-, byggnads- och infrastrukturprojekt inom transport, energi och turism, bör man vid bedömningen av projektens konsekvenser för miljön och landskapet inom ramen för de nationella förfarandena ta hänsyn till markskydd och platsbrist i alpområdet.

(4) Där de naturliga förhållandena tillåter detta skall mark som inte längre används eller som har påverkats – särskilt mark som används för deponier, varphögar, infrastruktur eller skidbackar – återställas i sitt naturliga tillstånd eller brukas igen.

Artikel 8

Varsam användning och markvänlig utvinning av råvaror

(1) De fördragsslutande parterna skall sörja för en varsam användning av råvaror som utvinns ur marken. De skall verka för att ersättningsmaterial används i första hand och att möjligheterna till återvinning utnyttjas fullt ut eller att utvecklingen av sådana möjligheter uppmuntras.

(2) Vid utvinning, bearbetning och användning av råvaror från marken skall påverkan på markens övriga funktioner begränsas i möjligaste mån. Utvinning av råvaror i områden av särskilt markskyddsintresse och i vattenskyddsområden bör undvikas.

Artikel 9

Bevarande av våt- och torvmark

(1) De fördragsslutande parterna åtar sig att bevara högmossar och kärr. På medellång sikt skall därför all användning av torv upphöra.

(2) Utom i motiverade undantagsfall skall dränering av våt- och torvmark begränsas till vad som krävs för underhåll av befintliga nät. Åtgärder för återställande av den dränerade markens naturliga tillstånd skall uppmuntras.

(3) Generellt bör torvjord inte användas alls, men om den används i jordbrukssyften skall marken brukas utan att dess särdrag ändras.

Artikel 10

Avgränsning och förvaltning av riskzoner

(1) De fördragsslutande parterna är överens om att kartlägga de alpområden som hotas av geologiska, hydrogeologiska och hydrologiska faror, särskilt rörelser i jorden (jordskred, slamströmmar, ras), laviner och översvämningar, att föra in dessa områden i fastighetsregistret och att vid behov avgränsa riskzoner. I förekommande fall skall även seismiska risker beaktas.

(2) De fördragsslutande parterna skall se till att det i riskzoner i möjligaste mån används naturnära ingenjörsteknik samt lokala och traditionella material anpassade till landskapsförhållandena. Dessa åtgärder skall underbyggas med lämpliga insatser inom skogsbruket.

Artikel 11

Avgränsning och förvaltning av alpområden som hotas av erosion

(1) De fördragsslutande parterna är överens om att kartlägga de alpområden som hotas av yterosion och att föra in områdena i fastighetsregistret på grundval av jämförbara kriterier för kvantifiering av markerosion, om detta är nödvändigt för att skydda materiella tillgångar.

(2) Markerosionen skall begränsas till ett absolut minimum. Områden som skadats genom markerosion eller rörelser i marken skall återställas i den mån detta är nödvändigt för att skydda människor och materiella tillgångar.

(3) Åtgärder inom hydraulik, ingenjörsteknik och skogsbruk, som syftar till skydd av människor och materiella tillgångar genom att bromsa vattenerosion och minska dagvattnets påverkan, skall helst bestå i naturnära teknik.

Artikel 12

Jordbruk, gräsmarksdrift och skogsbruk

(1) För att skydda marken mot erosion och skadlig kompaktering åtar sig de fördragsslutande parterna att i bruka jord, gräsmarker och skog i enlighet med god jord- och skogsbrukssed anpassad till lokala förhållanden.

(2) När det gäller markens belastning av ämnen med ursprung i handelsgödsel och växtskyddsmedel skall de fördragsslutande parterna verka för framtagande och tillämpning av gemensamma standarder för goda tekniska lösningar. Gödslets art och mängd och tidpunkten för gödslingen skall anpassas till växternas behov med hänsyn till de näringsämnen som finns i jorden, det organiska materialet samt odlings- och miljöförhållanden. Detta kan bland annat uppnås genom ekologiska och integrerade odlingsmetoder och genom en begränsning av boskapshållningen till vad som är lämpligt med tanke på naturliga miljöförhållanden och växternas naturliga tillväxt.

(3) Användningen av mineralgödselmedel och syntetiska växtskyddsmedel på betesmark i alpområdet skall minimeras. Användning av avloppsslam bör undvikas.

Artikel 13

Jordbruksåtgärder och andra insatser

(1) Eftersom bergsskogen i hög grad skyddar sitt eget närområde, och också tätbebyggelse, transportinfrastruktur samt odlad och annan mark, åtar sig de fördragsslutande parterna att prioritera skogens skyddsfunktion och att inrikta sin skogsvård på att bevara denna funktion. Bergsskogarna skall bevaras på plats.

(2) Bland annat skall skogarna användas och underhållas så att markerosion och skadlig markkompaktering undviks. För detta ändamål skall skogsbruket anpassas till lokala förhållanden och naturlig föryngring av skogen främjas.

Artikel 14

Turistinfrastrukturens påverkan

(1) De fördragsslutande parterna skall på det sätt som är lämpligast verka för

- att turismens negativa följder för marken i Alperna undviks,

- att mark som har påverkats av intensiv turism stabiliseras, framför allt och i möjligaste mån genom återställande av vegetationstäcket och med hjälp av naturnära ingenjörsteknik, och att den fortsatta användningen undviker en upprepning av skadeverkan,

- att tillstånd för anläggande och utjämning av skidbackar i skog med skyddsfunktion bara beviljas i undantagsfall och under förutsättning att det vidtas kompensationsåtgärder, och att sådana tillstånd inte alls beviljas för instabila områden.

(2) Kemiska och biologiska tillsatser för preparering av skidbackar är endast tillåtna om det kan styrkas att medlen är miljöanpassade.

(3) Där det upptäcks betydande skador på mark och växtlighet skall de fördragsslutande parterna så snart som möjligt vidta de åtgärder som krävs för att åtgärda skadan.

Artikel 15

Begränsning av föroreningar

(1) De fördragsslutande parterna skall göra allt de kan för att i möjligaste mån och genom förebyggande åtgärder minska belastningen av föroreningar på marken genom vatten, luft, avfall eller andra miljöfarliga ämnen. Åtgärder som syftar till att begränsa utsläppen vid källan skall prioriteras.

(2) För att undvika kontaminering av marken genom användning av farliga ämnen skall de fördragsslutande parterna utfärda tekniska bestämmelser, införa kontroller, genomföra forskningsprogram och bedriva informationskampanjer.

Artikel 16

Ekologisk användning av tö- och halkbekämpningsmedel

De fördragsslutande parterna åtar sig att minimera användningen av tömedel och att i möjligaste mån använda mindre förorenande halkbekämpningsmedel såsom grus och sand.

Artikel 17

Kontaminerad mark, förorenade områden, avfallshantering

(1) De fördragsslutande parterna åtar sig att kartlägga och beskriva förorenade områden och områden som misstänks vara förorenade (förteckning över förorenade områden) i syfte att analysera de lokala förhållandena och för att undersöka riskpotentialen med hjälp av jämförbara metoder.

(2) Avfallshanteringsprogram skall tas fram och tillämpas så att kontaminering av marken undviks och så att avfall och restsubstanser kan förbehandlas, bearbetas och deponeras på ett miljövänligt sätt.

Artikel 18

Ytterligare åtgärder

De fördragsslutande parterna får vidta markskyddsåtgärder som går utöver vad som föreskrivs i detta protokoll.

Kapitel III

Forskning, utbildning och information

Artikel 19

Forskning och observation

(1) De fördragsslutande parterna skall i nära samarbete uppmuntra och samordna den forskning och systematiska observation som krävs för uppnåendet av protokollets mål.

(2) De fördragsslutande parterna skall se till att de nationella forsknings- och observationsresultaten integreras i ett permanent gemensamt observations- och informationssystem, och att resultaten görs tillgängliga för allmänheten inom den befintliga institutionella ramen.

(3) De fördragsslutande parterna är överens om att genomföra gemensamma forskningsaktiviteter och att samordna sina alprelaterade forskningsprojekt på markskyddsområdet med beaktande av den nationella och internationella forskningens övriga utveckling.

(4) Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt bedömningen av markens känslighet för olika mänskliga verksamheter, åt utvärderingen av markens återhämtningsförmåga och åt undersökningen av den teknik som är lämpligast mot denna bakgrund.

Artikel 20

Samordning av databaser

(1) De fördragsslutande parterna är överens om att upprätta jämförbara databaser (markparametrar, provtagning, analys, utvärdering) inom ramen för informations- och observationssystemet för Alperna och att möjliggöra datautbyte.

(2) De fördragsslutande parterna skall sträva efter att införa jämförbara utvärderingsparametrar och komma överens om vilka skadliga ämnen som skall prioriteras för analys.

(3) De fördragsslutande parterna skall sträva efter att kartlägga markens tillstånd i alpområdet på ett representativt sätt utifrån samma utvärderingsprinciper, enligt samordnade metoder och med hänsyn till geologiska och hydrogeologiska förhållanden.

Artikel 21

Inrättande av permanenta observationsytor och samordning av miljöövervakningen

(1) De fördragsslutande parterna åtar sig att inrätta permanenta observationsytor i alpområdet (kontroll och teknisk uppföljning) och att integrera dem i ett markövervakningsnät för hela alpområdet.

(2) De fördragsslutande parterna är överens som att samordna sin nationella markövervakning med miljömyndigheterna inom sektorerna för luft, vatten, flora och fauna.

(3) De fördragsslutande parterna skall inom ramen för dessa studier inrätta markprovsbanker på grundval av jämförbara kriterier.

Artikel 22

Utbildning och information

De fördragsslutande parterna skall främja grund- och vidareutbildning och information till allmänheten om protokollets mål, åtgärder och genomförande.

Kapitel IV

Genomförande, kontroll och utvärdering

Artikel 23

Genomförande

De fördragsslutande parterna förbinder sig att bevaka genomförandet av detta protokoll, varvid alla lämpliga åtgärder skall vidtas inom den befintliga institutionella ramen.

Artikel 24

Kontroll av efterlevnad

(1) De fördragsslutande parterna skall regelbundet rapportera till den ständiga kommittén om de åtgärder som vidtagits med anledning av protokollet. Rapporterna skall också behandla åtgärdernas effektivitet. Alpkonferensen skall besluta hur ofta rapporterna skall lämnas.

(2) Den ständiga kommittén skall granska rapporterna för att förvissa sig om att de fördragsslutande parterna har fullgjort sina åtaganden i enlighet med protokollet. Kommittén kan också begära kompletterande uppgifter från de fördragsslutande parterna eller använda sig av andra informationskällor.

(3) Den ständiga kommittén skall upprätta en rapport om hur de fördragsslutande parterna fullgör sina åtaganden i enlighet med protokollet, och skall överlämna rapporten till Alpkonferensen.

(4) Alpkonferensen skall behandla rapporten. Om konferensen konstaterar att något åtagande inte har fullgjorts kan den utfärda rekommendationer.

Artikel 25

Utvärdering av bestämmelsernas effektivitet

(1) De fördragsslutande parterna skall regelbundet utreda och utvärdera hur effektiva bestämmelserna i protokollet är. Om det behövs för att målen skall uppnås får parterna ändra protokollet.

(2) Regionala och lokala myndigheter skall delta i denna utvärdering inom befintlig institutionell ram. Icke-statliga organisationer verksamma inom området kan också konsulteras.

Kapitel V

Slutbestämmelser

Artikel 26

Samband mellan Alpkonventionen och protokollet

(1) Detta protokoll är ett sådant protokoll som avses i artikel 2 och i andra artiklar i konventionen.

(2) Detta protokoll är öppet endast för parter i Alpkonventionen. En part som frånträder Alpkonventionen frånträder samtidigt protokollet.

(3) När Alpkonferensen behandlar ämnen som omfattas av detta protokoll får endast parter i protokollet rösta.

Artikel 27

Undertecknande och ratifikation

(1) Detta protokoll är öppet för undertecknande för stater som har undertecknat Alpkonventionen samt för Europeiska gemenskapen från den 16 oktober 1998, och för Republiken Österrike, som är depositarie, från den 16 november 1998.

(2) För fördragsslutande parter som samtyckt till att bli bundna av protokollet träder det i kraft tre månader efter det att tre stater har deponerat sina ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument.

(3) För de fördragsslutande parter som senare samtyckt till att bli bundna av protokollet träder det i kraft tre månader efter det att parten deponerat sitt ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument. Parter som tillträder protokollet efter det att ändringar av protokollet trätt i kraft tillträder det ändrade protokollet.

Artikel 28

Underrättelser

Depositarien skall underrätta de stater som anges i ingressen och Europeiska gemenskapen om följande rörande protokollet:

a) Varje undertecknande.

b) Varje deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument.

c) Varje datum för ikraftträdande.

d) Varje förklaring från fördragsslutande parter eller signatärer.

e) Varje underrättelse från part om uppsägning, varvid det skall anges vilket datum uppsägningen får effekt.

Till bevis härpå har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, underskrivit detta protokoll.

Utfärdat i Bled den 16 oktober 1998, i ett enda exemplar på franska, italienska, slovenska och tyska, vilka alla fyra texter är lika giltiga, som skall deponeras i Republiken Österrikes statsarkiv. Depositarien skall ge var och en av signatärstaterna en bestyrkt kopia.

TILLÄMPNINGSPROTOKOLL

TILL 1991 ÅRS ALPKONVENTION AVSEENDE ENERGI

”ENERGIPROTOKOLL”

Ingress

Furstendömet Liechtenstein,

Furstendömet Monaco,

Förbundsrepubliken Tyskland,

Republiken Frankrike,

Republiken Italien,

Republiken Slovenien,

Republiken Österrike,

Schweiziska edsförbundet,

och

Europeiska gemenskapen,

som enligt konventionen om skydd för Alperna av den 7 november 1991 (nedan kallad ”Alpkonventionen”) har till uppgift att föra en övergripande politik för att skydda alpområdet och skapa en hållbar utveckling där,

som avser att uppfylla sina förpliktelser enligt artikel 2.2 och 2.3 i Alpkonventionen,

som är medvetna om hur viktigt det är att producera, distribuera och använda energi på ett sätt som tar hänsyn till naturen och landskapet, som är miljövänligt och som bidrar till ansträngningarna att spara energi,

som beaktar att det är nödvändigt att minska utsläppen av växthusgaser även i alpområdet och att på så sätt uppfylla åtagandena i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar,

som är övertygade om att ekonomiska intressen och miljökrav bör samordnas,

som är medvetna om att alpområdet har särskild betydelse i ett europeiskt perspektiv och utgör ett både unikt och mångskiftande natur- och kulturarv i fråga om geomorfologi, klimat, vatten, flora och fauna, landskap och kulturskatter, och att Alpernas berg, dalgångar och utlöpare är ekologiska enheter som alla stater, inte bara alpstaterna, är kallade att skydda,

som är medvetna om att Alperna inte bara är det område där lokalbefolkningen lever och arbetar utan också har stor betydelse för regionerna utanför Alperna, bland annat genom sin funktion som transitområde, inte bara för den transeuropeiska person- och godstrafiken utan också för internationella energidistributionsnät,

som beaktar hur känslig alpområdets miljö är, särskilt för verksamheter som produktion, överföring och användning av energi, som är sammanflätade med nyckelfrågor inom naturskydd, fysisk planering och markanvändning,

som beaktar att det med tanke på de faror som hotar miljöskyddet, bland annat till följd av den eventuella klimatförändring som orsakats av människan själv, har blivit nödvändigt att ägna särskild uppmärksamhet åt de nära sambanden mellan människans sociala och ekonomiska aktiviteter och ekosystemens bevarande, för vilket det – särskilt i alpområdet – måste antas ändamålsenliga och diversifierade åtgärder i samförstånd med lokalbefolkning, politiska institutioner och näringslivets och arbetsmarknadens organisationer,

som är övertygade om att lokalbefolkningen måste få bestämma över sin egen sociala, kulturella och ekonomiska utveckling, och måste vara delaktig när denna utveckling förverkligas inom den befintliga institutionella ramen,

som är övertygade om att vissa problem bara kan lösas på ett internationellt plan och kräver gemensamma åtgärder av alla länder i Alperna och av de direkt berörda regionala och lokala myndigheterna,

som är övertygade om att täckandet av energibehoven är en viktig faktor för den ekonomiska och sociala utvecklingen, både inom och utanför alpområdet,

som är medvetna om hur viktigt det är att använda och vidareutveckla ekonomiska instrument för att bättre kunna ta hänsyn till de faktiska kostnaderna vid beräkningen av energipriserna,

som är övertygade om att alpområdet på ett hållbart sätt kommer att bidra till att täcka Europas energibehov, och att det också för alpområdet förutom tillräckliga dricksvattenresurser också krävs energiresurser som räcker för att man skall kunna förbättra den ekonomiska produktiviteten och befolkningens levnadsvillkor,

som är övertygade om att alpområdet spelar en ytterst viktig roll för sammankopplingen av de europeiska ländernas energisystem,

som är övertygade om att åtgärder i alpområdet, som syftar till rationell energianvändning och hållbar användning av vatten- och virkesresurser, bidrar till att täcka nationella energibehov, och att det blir allt viktigare att utnyttja biomassa och solenergi,

har enats om följande:

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

I syfte att avsevärt bidra till att öka befolkningens trygghet, skydda miljön, spara resurser och bevara klimatet åtar sig de fördragsslutande parterna att skapa nödvändiga förutsättningar och att vidta lämpliga åtgärder för besparing, produktion, överföring, distribution och användning av energi inom det territorium som omfattas av Alpkonventionen, och att på så sätt sörja för en utveckling inom energisektorn som är både hållbar och förenlig med alpområdets specifika toleransgränser.

Artikel 2

Grundläggande åtaganden

(1) De fördragsslutande parterna skall i enlighet med protokollet

a) samordna sina energisparprogram med sin allmänna fysiska planering för alpområdet,

b) anpassa systemen för produktion, överföring och distribution av energi så att alpområdets infrastruktursystem används på bästa möjliga sätt med hänsyn till miljöskyddskraven,

c) begränsa energisektorns miljökonsekvenser genom att i möjligaste mån optimera tjänsterna för energikonsumenterna med hjälp av bland annat följande åtgärder:

- användning av effektivare teknik för att minska energibehoven,

- ökad användning av förnybara energikällor för att täcka resterande energibehov,

- optimering av befintliga anläggningar för energiproduktion från icke-förnybara energikällor,

d) begränsa energiinfrastrukturens negativa konsekvenser för miljön och landskapet, även effekterna av den tillhörande avfallshanteringen, genom att vidta förebyggande åtgärder i samband med nya anläggningar och genom att vid behov förbättra befintliga anläggningar,

(2) Vid uppförandet av ny, stor energiinfrastruktur, eller vid en betydande ökning av den befintliga infrastrukturens kapacitet, skall de fördragsslutande parterna bedöma konsekvenserna för alpområdets miljö och utvärdera de territoriella och socio-ekonomiska följderna i enlighet med artikel 12 och inom ramen för gällande lag. Parterna erkänner rätten till internationellt samråd om projekt med gränsöverskridande effekter.

(3) De fördragsslutande parterna skall i sin energipolitik ta hänsyn till att alpområdet lämpar sig för utnyttjande av förnybara energikällor, och de skall uppmuntra ömsesidig samverkan vid utarbetandet av energipolitiska utvecklingsprogram.

(4) De fördragsslutande parterna skall bevara skyddade områden och tillhörande buffertzoner, andra skyddade och tysta områden liksom områden med orörd natur och intakta landskap. De skall optimera energiinfrastrukturen med hänsyn till nivåerna för det alpina ekosystemets känslighet, tolerans och fortlöpande försämring.

(5) De fördragsslutande parterna är medvetna om att en bra forsknings- och utvecklingspolitik, som leder till förebyggande åtgärder och förbättringar, på ett betydande sätt kan bidra till att skydda Alperna från energiinfrastrukturens miljöeffekter. Parterna skall därför uppmuntra sådan forskning och utveckling och underrätta varandra om viktiga resultat.

(6) De fördragsslutande parterna skall tillsammans utveckla metoder för att bättre kunna ta hänsyn till de faktiska energikostnaderna.

Artikel 3

Överensstämmelse med internationell rätt och andra politikområden

(1) Protokollet skall genomföras i enlighet med internationella rättsregler, särskilt bestämmelserna i Alpkonventionen och tillhörande protokoll, och i enlighet med gällande internationella avtal.

(2) De fördragsslutande parterna förbinder sig att även inom övriga politikområden beakta protokollets mål, särskilt inom fysisk planering och regional utveckling, transport, jord- och skogsbruk samt turism, för att undvika negativa eller motstridiga effekter i alpområdet.

Artikel 4

Regionala och lokala myndigheters medverkan

(1) Varje fördragsslutande part skall inom sin befintliga institutionella ram fastställa på vilken nivå samordningen och samarbetet mellan institutionerna och de direkt berörda regionala och lokala myndigheterna bäst kan ordnas för att främja ett solidariskt ansvarstagande, särskilt för att utnyttja och utveckla samordningsvinster vid tillämpning av energistrategier och genomförande av därmed sammanhängande åtgärder i alpområdet.

(2) Direkt berörda regionala och lokala myndigheter skall delta i strategiernas och åtgärdernas olika förberedelse- och genomförandefaser i enlighet med sina befogenheter och inom gällande institutionella ramar.

(3) De fördragsslutande parterna skall uppmuntra internationellt samarbete mellan de institutioner som direkt berörs av energi- och miljöfrågor i syfte att främja gemensamma överenskommelser om lösningar på gemensamma problem.

Kapitel II

Specifika åtgärder

Artikel 5

Energisparande och rationell energianvändning

(1) I fråga om energisparande, distribution och rationell energianvändning krävs det särskilda åtgärder för alpområdet. I samband med detta skall beaktas

a) att energibehoven är spridda över stora områden och varierar avsevärt beroende på höjd, årstid och turistnäringens krav,

b) att det finns lokala förnybara energikällor,

c) att atmosfäriska immissioner har särskilda följder för flodområden och dalgångar på grund av deras geomorfologiska särart.

(2) De fördragsslutande parterna skall se till att energianvändningen blir mer miljövänlig och skall i första hand uppmuntra energisparande och rationell energianvändning, särskilt i fråga om produktionsprocesser, allmännyttiga tjänster, stora hotellkomplex, samt transport-, sport- och fritidsanläggningar.

(3) De skall vidta åtgärder och anta bestämmelser för att bland annat

a) förbättra isoleringen av byggnader och värmedistributionssystemens effektivitet,

b) optimera uppvärmnings-, ventilations- och klimatanläggningars prestanda,

c) med jämna mellanrum övervaka och vid behov minska förorenande utsläpp från värmeverk,

d) spara energi genom moderna tekniska förfaranden för användning och omvandling av energi,

e) individuellt beräkna kostnaden för uppvärmning och varmvatten,

f) planera och främja nya byggnader med energisnål teknik,

g) främja och genomföra kommunala eller lokala energi- och klimatprojekt i enlighet med de åtgärder som föreskrivs i artikel 2.1 c,

h) förbättra energiprestandan i samband med renoveringen av byggnader och uppmuntra användningen av miljövänliga uppvärmningssystem.

Artikel 6

Förnybara energikällor

(1) De fördragsslutande parterna åtar sig att inom gränserna för sina finansiella resurser främja och i första hand använda förnybara energikällor som tar hänsyn till miljön och landskapet.

(2) De fördragsslutande parterna skall också uppmuntra användningen av decentraliserade anläggningar för utnyttjande av förnybara energikällor såsom vattenkraft, solenergi och biomassa.

(3) De fördragsslutande parterna skall uppmuntra användningen av förnybara energikällor, även i kombination med befintlig konventionell energiförsörjning.

(4) De fördragsslutande parterna skall särskilt uppmuntra energiproduktion genom rationell användning av vattenkraft och virke från bergsskog som förvaltas på ett hållbart sätt.

Artikel 7

Vattenkraft

(1) För nya vattenkraftverk, och om möjligt även för befintliga, skall de fördragsslutande parterna vidta lämpliga åtgärder för att se till att vattenflödenas ekologiska funktioner och landskapets integritet bevaras, exempelvis genom att fastställa minimiflöden, genom att införa normer för minskning av onaturliga variationer i vattennivån och genom att se till att djuren kan vandra.

(2) De fördragsslutande parterna får vidta åtgärder för att förbättra de befintliga vattenkraftverkens konkurrenskraft förutsatt att de uppfyller gällande säkerhets- och miljöstandarder.

(3) De fördragsslutande parterna åtar sig också att skydda vattenresurserna i vattentäktsområden, skyddade områden och tillhörande buffertzoner, andra skyddade och tysta områden liksom områden med orörd natur och intakta landskap.

(4) De fördragsslutande parterna skall rekommendera att nedlagda vattenkraftverk hellre tas i bruk på nytt än att det byggs nya. Bestämmelsen i punkt 1 om bevarande av vattenekosystem och andra berörda system skall även tillämpas på befintliga vattenkraftverk som åter tas i bruk.

(5) De fördragsslutande parterna får, inom ramen för gällande nationell lagstiftning, undersöka hur de kan få konsumenterna att betala marknadspriser för alpområdets resurser och i vilken utsträckning den lokala befolkningen på ett rättvist sätt kan ersättas för tillhandahållandet av tjänster av allmänt intresse.

Artikel 8

Energi från fossila bränslen

(1) De fördragsslutande parterna skall se till att bästa tillgängliga teknik används i nya värmeverk där fossila bränslen används för att producera el eller värme. Parterna skall i möjligaste mån begränsa utsläppen från alpområdets befintliga anläggningar med hjälp av lämpliga tekniska lösningar eller bränslen.

(2) De fördragsslutande parterna skall undersöka om det är tekniskt och ekonomiskt möjligt och ur miljösynpunkt önskvärt att ersätta värmeverk som eldas med fossila bränslen med anläggningar som drivs med förnybara energikällor respektive som är decentraliserade.

(3) De fördragsslutande parterna skall vidta åtgärder som främjar kraftvärme och på så sätt sörja för en rationellare energianvändning.

(4) De fördragsslutande parterna skall i gränsregionerna i möjligaste mån samordna och sammankoppla sina system för kontroll av utsläpp och immissioner.

Artikel 9

Kärnenergi

(1) De fördragsslutande parterna åtar sig att, inom ramen för gällande internationella konventioner, utbyta all den information om kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar som kan eller skulle kunna få konsekvenser för alpområdet för att långfristigt skydda människors hälsa, flora och fauna, deras biocenos, livsmiljö och samspel.

(2) De fördragsslutande parterna skall dessutom i möjligaste mån samordna och sammankoppla sina system för övervakning av radioaktivitet i miljön.

Artikel 10

Överföring och distribution av energi

(1) De fördragsslutande parterna skall fortsätta att rationalisera och optimera all befintlig infrastruktur med hänsyn till miljöskyddskraven och inte minst behovet att bevara de mycket känsliga ekosystemen och landskapet, samtidigt som de i förekommande fall skall vidta de mått och steg som krävs för att skydda befolkningen och den alpina miljön.

(2) De fördragsslutande parterna skall göra allt som krävs för att undvika att befolkningen och miljön störs när det byggs kraftledningar och tillhörande kraftstationer, eller olje- och gasledningar, inklusive pumphus och kompressorstationer och anläggningar av stor betydelse för miljön, bland annat genom att i möjligaste mån använda befintliga anläggningar och ledningar.

(3) När det gäller kraftledningar skall de fördragsslutande parterna särskilt beakta betydelsen av skyddade områden och tillhörande buffertzoner, andra skyddade och tysta områden liksom områden som är intakta i fråga om natur, landskap och fågelfauna.

Artikel 11

Återställande av det naturliga tillståndet och miljöteknik

De fördragsslutande parterna skall med hjälp av pilotprojekt och miljökonsekvensbedömningar enligt gällande lagstiftning fastställa hur akvatiska områden och miljöer skall återställas när man har avslutat offentliga eller privata bygg- och anläggningsarbeten inom energisektorn som berör alpområdets miljö och ekosystem. Återställandet skall i möjligaste mån ske med hjälp av miljöteknik.

Artikel 12

Miljökonsekvensbedömning

(1) De fördragsslutande parterna skall, i enlighet med nationell lagstiftning och internationella konventioner och avtal, göra en miljökonsekvensbedömning innan de bygger eller på ett väsentligt sätt ändrar energianläggningar enligt artiklarna 7, 8, 9 och 10 i protokollet.

(2) De fördragsslutande parterna är medvetna om att man i möjligaste mån bör anta bästa tillgängliga teknik för att kunna undvika eller begränsa miljökonsekvenser, eventuellt genom att riva nedlagda anläggningar som inte är miljövänliga.

Artikel 13

Samråd

(1) De fördragsslutande parterna åtar sig att samråda med varandra innan de inleder nya projekt som kan få gränsöverskridande konsekvenser.

(2) När det gäller sådana projekt skall de berörda fördragsslutande parterna få möjlighet att i god tid inkomma med synpunkter, som vederbörligen skall beaktas i samband med utfärdandet av tillstånd.

Artikel 14

Ytterligare åtgärder

De fördragsslutande parterna får vidta åtgärder i fråga om energi och hållbar utveckling som går utöver vad som föreskrivs i detta protokoll.

Kapitel III

Forskning, utbildning och information

Artikel 15

Forskning och observation

(1) De fördragsslutande parterna skall, i nära samarbete och med hänsyn till de resultat som redan har tagits fram i olika nationella och internationella sammanhang, uppmuntra och samordna forskning och systematisk observation för att uppfylla protokollets mål, särskilt när det gäller metoder och kriterier för bedömningen av miljö- och klimatkonsekvenser samt särskilda tekniska lösningar för energisparande och rationell energianvändning i alpområdet.

(2) Forskningsresultaten skall också beaktas när energipolitiska mål och åtgärder fastställs och verifieras, och när utbildning och tekniskt stöd på lokal nivå ges till befolkning, ekonomiska aktörer och regionala och lokala myndigheter.

(3) De fördragsslutande parterna skall se till att de nationella forsknings- och observationsresultaten integreras i ett permanent gemensamt observations- och informationssystem, och att resultaten görs tillgängliga för allmänheten inom den befintliga institutionella ramen.

Artikel 16

Utbildning och information

(1) De fördragsslutande parterna skall främja grund- och vidareutbildning och information till allmänheten om protokollets mål, åtgärder och genomförande.

(2) De skall framför allt uppmuntra grund- och vidareutbildningens och det tekniska stödets vidareutveckling i energifrågor, inklusive miljö-, natur- och klimatskydd.

Kapitel IV

Genomförande, kontroll och utvärdering

Artikel 17

Genomförande

De fördragsslutande parterna förbinder sig att bevaka genomförandet av detta protokoll, varvid alla lämpliga åtgärder skall vidtas inom den befintliga institutionella ramen.

Artikel 18

Kontroll av efterlevnad

(1) De fördragsslutande parterna skall regelbundet rapportera till den ständiga kommittén om de åtgärder som vidtagits med anledning av protokollet. Rapporterna skall också behandla åtgärdernas effektivitet. Alpkonferensen skall besluta hur ofta rapporterna skall lämnas.

(2) Den ständiga kommittén skall granska rapporterna för att förvissa sig om att de fördragsslutande parterna har fullgjort sina åtaganden i enlighet med protokollet. Kommittén kan också begära kompletterande uppgifter från de fördragsslutande parterna eller använda sig av andra informationskällor.

(3) Den ständiga kommittén skall upprätta en rapport om hur de fördragsslutande parterna fullgör sina åtaganden i enlighet med protokollet, och skall överlämna rapporten till Alpkonferensen.

(49 Alpkonferensen skall behandla rapporten. Om konferensen konstaterar att något åtagande inte har fullgjorts kan den utfärda rekommendationer.

Artikel 19

Utvärdering av bestämmelsernas effektivitet

(1) De fördragsslutande parterna skall regelbundet utreda och utvärdera hur effektiva bestämmelserna i protokollet är. Om det behövs för att målen skall uppnås får parterna ändra protokollet.

(2) Regionala och lokala myndigheter skall delta i denna utvärdering inom befintlig institutionell ram. Icke-statliga organisationer verksamma inom området kan också konsulteras.

Kapitel V

Slutbestämmelser

Artikel 20

Samband mellan Alpkonventionen och protokollet

(1) Detta protokoll är ett sådant protokoll som avses i artikel 2 och i andra artiklar i konventionen.

(2) Detta protokoll är öppet endast för parter i Alpkonventionen. En part som frånträder Alpkonventionen frånträder samtidigt protokollet.

(3) När Alpkonferensen behandlar ämnen som omfattas av detta protokoll får endast parter i protokollet rösta.

Artikel 21

Undertecknande och ratifikation

(1) Detta protokoll är öppet för undertecknande för stater som har undertecknat Alpkonventionen samt för Europeiska gemenskapen från den 16 oktober 1998, och för Republiken Österrike, som är depositarie, från den 16 november 1998.

(2) För fördragsslutande parter som samtyckt till att bli bundna av protokollet träder det i kraft tre månader efter det att tre stater har deponerat sina ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument.

(3) För de fördragsslutande parter som senare samtyckt till att bli bundna av protokollet träder det i kraft tre månader efter det att parten deponerat sitt ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument. Parter som tillträder protokollet efter det att ändringar av protokollet trätt i kraft tillträder det ändrade protokollet.

Artikel 22

Underrättelser

Depositarien skall underrätta de stater som anges i ingressen och Europeiska gemenskapen om följande rörande protokollet:

a) Varje undertecknande.

b) Varje deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument.

c) Varje datum för ikraftträdande.

d) Varje förklaring från fördragsslutande parter eller signatärer.

e) Varje underrättelse från part om uppsägning, varvid det skall anges vilket datum uppsägningen får effekt.

Till bevis härpå har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, underskrivit detta protokoll.

Utfärdat i Bled den 16 oktober 1998, i ett enda exemplar på franska, italienska, slovenska och tyska, vilka alla fyra texter är lika giltiga, som skall deponeras i Republiken Österrikes statsarkiv. Depositarien skall ge var och en av signatärstaterna en bestyrkt kopia.

TILLÄMPNINGSPROTOKOLL

TILL 1991 ÅRS ALPKONVENTION AVSEENDE TURISM

”TURISMPROTOKOLL”

Ingress

Furstendömet Liechtenstein,

Furstendömet Monaco,

Förbundsrepubliken Tyskland,

Republiken Frankrike,

Republiken Italien,

Republiken Slovenien,

Republiken Österrike,

Schweiziska edsförbundet,

och

Europeiska gemenskapen,

som enligt konventionen om skydd för Alperna av den 7 november 1991 (nedan kallad ”Alpkonventionen”) har till uppgift att föra en övergripande politik för att skydda alpområdet och skapa en hållbar utveckling där,

som avser att uppfylla sina förpliktelser enligt artikel 2.2 och 2.3 i Alpkonventionen,

som beaktar att de fördragsslutande parterna önskar samordna ekonomiska intressen och ekologiska krav och sörja för en hållbar utveckling,

som är medvetna om att Alperna utgör lokalbefolkningens livsmiljö och ramen för dess ekonomiska utveckling,

som är övertygade om att lokalbefolkningen måste få bestämma över sin egen sociala, kulturella och ekonomiska utveckling, och måste vara delaktig när denna utveckling förverkligas inom den befintliga institutionella ramen,

som beaktar att dagens människor med sin urbana livsstil har ett allt större behov av skiftande turist- och fritidsaktiviteter,

som beaktar att Alperna är ett av Europas viktigaste turist- och fritidsområden tack vare det stora utbudet av fritidsaktiviteter, landskapets rikedomar och ekosystemens stora mångfald, och att det krävs en insats som sträcker sig utanför de nationella ramarna,

som beaktar att en betydande del av befolkningen i några av de fördragsslutande parterna lever i Alperna och att turismen i alpområdet är av allmänt intresse, eftersom den bidrar till en bofast befolkning,

som beaktar att bergsturismen ger ett betydande bidrag till alpområdets ekonomiska resultat, och att den i allt högre grad är utsatt för global konkurrens,

som beaktar att utvecklingen på senare tid verkar gå mot bättre samordning av turist- och miljöintressen, eftersom kunderna såväl sommar som vinter visar ett ökat intresse för attraktiva och bevarade naturomgivningar, och många lokala beslutsfattare vinnlägger sig om att göra turistmålen mer miljövänliga,

som beaktar att det på varje plats i alpområdet måste tas särskild hänsyn till ekosystemens begränsade anpassningsförmåga och specifika särart,

som är medvetna om att natur- och kulturarvet och landskapet är grundläggande för turismen i Alperna,

som är medvetna om att alpstaterna skiljer sig åt när det gäller naturliga, kulturella, ekonomiska och institutionella förhållanden, och att de därför i sin utveckling har gått egna vägar och skapat en turistisk mångfald som är fjärran från internationell likformighet och som bör ge upphov till diversifierade och kompletterande turistverksamheter,

som är medvetna om att det är nödvändigt att inom turistsektorn verka för en hållbar utveckling som bygger på naturarvets utnyttjande och på högkvalitativa tjänster, eftersom de flesta alpregioner är beroende av turismen och den utkomst som den ger befolkningen

som är medvetna om att turisterna bör uppmuntras att vara rädda om naturen, att man bör öka deras förståelse för de människor som lever och arbetar på semesterorterna och att man bör sörja för optimala förutsättningar så att de verkligen kan upptäcka alpområdets natur och mångfald,

som är medvetna om att det är de professionella turistorganisationernas och de regionala och lokala myndigheternas ansvar att samordna sig i alpområdet och att göra vad som krävs för att förbättra sina produktionsstrukturer och för att bli effektivare,

som önskar säkerställa en hållbar utveckling i alpområdet genom en miljövänlig turism, eftersom tursimen är en grundbult i lokalbefolkningens levnadsvillkor och ekonomi,

som är övertygade om att vissa problem bara kan lösas på ett internationellt plan och kräver gemensamma åtgärder av alla länder i Alperna,

har enats om följande:

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

Syftet med protokollet är att inom den befintliga institutionella ramen bidra till en hållbar utveckling i alpområdet genom att uppmuntra en miljövänlig turism med hjälp av särskilda åtgärder och rekommendationer som tar hänsyn till lokalbefolkningens och turisternas intressen.

Artikel 2

Internationellt samarbete

(1) De fördragsslutande parterna åtar sig att undanröja alla hinder för internationellt samarbete mellan alpområdets regionala och lokala myndigheter och att se till att gemensamma problem löses genom samarbete på lämplig lokal nivå.

(2) De fördragsslutande parterna skall uppmuntra internationellt samarbete mellan de behöriga organen. De skall bland annat se till att gränsöverskridande områden utvecklas genom att samordna miljövänliga turist- och fritidsaktiviteter.

(3) Om de regionala och lokala myndigheterna inte kan genomföra vissa åtgärder på grund av att det krävs nationell eller internationell behörighet, skall myndigheterna ges möjlighet att på ett effektivt sätt företräda befolkningens intressen.

Artikel 3

Protokollets mål i förhållande till andra politikområden

De fördragsslutande parterna förbinder sig att även inom övriga politikområden beakta protokollets mål, särskilt inom fysisk planering, transport, jord- och skogsbruk, miljö- och naturskydd samt vatten- och energiförsörjning, för att minska eventuella negativa eller motstridiga effekter i alpområdet.

Artikel 4

Regionala och lokala myndigheters medverkan

(1) Varje fördragsslutande part skall inom sin befintliga institutionella ram fastställa på vilken nivå samordningen och samarbetet mellan institutionerna och de direkt berörda regionala och lokala myndigheterna bäst kan ordnas för att främja ett solidariskt ansvarstagande, särskilt för att utnyttja och utveckla samordningsvinster vid tillämpning av turismstrategier och genomförande av därmed sammanhängande åtgärder.

(2) Direkt berörda regionala och lokala myndigheter skall delta i strategiernas och åtgärdernas olika förberedelse- och genomförandefaser i enlighet med sina befogenheter och inom befintliga institutionella ramar.

Kapitel II

Specifika åtgärder

Artikel 5

Utbudsbegränsning

(1) De fördragsslutande parterna åtar sig att sörja för en hållbar turistisk utveckling med en miljövänlig turism. De skall för detta ändamål på den mest lämpade nivån stödja behöriga organs initiativ till utarbetande och tillämpning av riktlinjer, utvecklingsprogram och sektorsplaner i enlighet med protokollets mål.

(2) Åtgärderna skall göra det möjligt att bedöma och jämföra de planerade insatsernas för- och nackdelar i fråga om bland annat

a) de socio-ekonomiska följderna för lokalbefolkningen,

b) konsekvenserna för mark, vatten, luft, landskap och naturlig jämvikt, med hänsyn till särskilda ekologiska förutsättningar, naturresurser och ekosystemens begränsade anpassningsförmåga,

c) följderna för de offentliga finanserna.

Artikel 6

Riktlinjer för turismens utveckling

(1) De fördragsslutande parterna skall i samband med turismens utveckling beakta frågor om miljö- och landskapsskydd. De åtar sig att i möjligaste mån uppmuntra projekt som bevarar landskapet och som är godtagbara ur miljösynpunkt.

(2) De skall driva en hållbar politik för att göra naturnära turism i Alperna mer konkurrenskraftig och för att på så sätt ge ett betydande bidrag till alpområdets socio-ekonomiska utveckling. Åtgärder som främjar innovation och diversifiering inom turistbranschen skall prioriteras.

(3) I regioner med hårt turisttryck skall de fördragsslutande parterna sörja för jämvikt mellan intensiva och extensiva former av turism.

(4) I samband med incitament skall följande beaktas:

a) Intensiv turism: anpassning av befintliga turiststrukturer och turistanläggningar till miljökrav och utveckling av nya strukturer i enlighet med protokollets mål.

b) Extensiv turism: fortsatt miljövänlig turistverksamhet och utveckling av ny sådan turism samt främjande av turistregionernas natur- och kulturarv.

Artikel 7

Kvalitetsforskning

(1) De fördragsslutande parterna skall anta en strategi som syftar till permanent och systematisk forskning om kvaliteten på turistutbudet i hela alpområdet, bland annat med hänsyn till miljökrav.

(2) De skall uppmuntra erfarenhetsutbyte och genomförande av gemensamma handlingsprogram för att förbättra kvaliteten på bland annat följande:

a) Integration av anläggningar i landskap och naturmiljöer.

b) Stadsplanering, arkitektur (nya byggnader och upprustning av orter).

c) Turistutbud och anläggningar för inkvartering.

d) Diversifiering av turismen i alpområdet genom främjande de olika berörda regionernas kulturverksamhet.

Artikel 8

Begränsning av turistströmmarna

De fördragsslutande parterna skall uppmuntra en begränsning av turistströmmarna, särskilt i skyddade områden, genom att turisterna sprids ut och inkvarteras på ett sätt som säkerställer områdenas uthållighet.

Artikel 9

Naturliga gränser för utvecklingen

De fördragsslutande parterna skall se till att turismens utveckling är anpassad till miljöns särdrag och till tillgängliga resurser i området eller regionen i fråga. Innan projekt som märkbart kan påverka miljön inleds skall det inom befintliga institutionella ramar göras en miljökonsekvensbedömning som de fördragsslutande parterna skall beakta vid sina beslut.

Artikel 10

Tysta områden

De fördragsslutande parterna åtar sig att, i enlighet med gällande lagar och miljökriterier, avgränsa tysta områden utan turistanläggningar.

Artikel 11

Inkvarteringsstrategi

De fördragsslutande parterna skall ta fram inkvarteringsstrategier som tar hänsyn till det begränsade utrymmet och som prioriterar kommersiell inkvartering, upprustning och användning av befintliga byggnader samt modernisering och förbättring av kvaliteten på befintliga inkvarteringsmöjligheter.

Artikel 12

Skidliftar

(1) De fördragsslutande parterna är överens om att tillämpa en strategi inom ramen för de nationella förfarandena för godkännande av skidliftar som vid sidan om ekonomiska intressen och säkerhetskrav också tar hänsyn till ekologiska krav och till landskapet.

(2) Nya driftstillstånd och koncessioner för skidliftar får bara beviljas om nedlagda skidliftar nedmonteras och avlägsnas och om ytor som inte längre används återställs i sitt naturliga tillstånd med främst lokala växtarter.

Artikel 13

Turisttrafik och turisttransporter

(1) De fördragsslutande parterna skall främja åtgärder som syftar till att minska motortrafiken i turistorterna.

(2) Vidare skall de ställa sig bakom privata eller offentliga initiativ som går ut på att underlätta kollektiv transport till turistorter och turistanläggningar samt att uppmuntra turisterna att använda kollektiva transportmedel.

Artikel 14

Särskild bygg- och anläggningsteknik

1. Skidbackar

(1) De fördragsslutande parterna skall se till att skidbackar byggs, underhålls och drivs på ett sätt som på bästa möjliga sätt integrerar anläggningarna i landskapet utan att störa den naturliga jämvikten eller känsliga biotoper.

(2) Markarbeten skall i möjligaste mån undvikas och omstrukturerade ytor skall återplanteras, främst med lokala växtarter, om de naturliga förhållandena tillåter detta.

2. Snömaskiner

Nationell lagstiftning får tillåta tillverkning av konstgjord snö under de köldperioder som är specifika för varje plats, bland annat för att säkra utsatta områden, under förutsättning att den berörda platsens hydrologiska, klimatiska och ekologiska förhållanden lämpar sig för detta.

Artikel 15

Sportaktiviteter

(1) De fördragsslutande parterna åtar sig att ta fram en strategi för att begränsa utomhussportaktiviteter, särskilt i skyddade områden, så att negativa följder för miljön undviks. Vid behov kan sådana aktiviteter förbjudas.

(2) De fördragsslutande parterna åtar sig att i möjligaste mån begränsa och vid behov förbjuda sportaktiviteter med motorfordon utanför de områden som särskilt har godkänts för detta av de behöriga myndigheterna.

Artikel 16

Landning av luftfartyg

De fördragsslutande parterna åtar sig att i möjligaste mån begränsa och vid behov förbjuda landning av luftfartyg i sportsyfte utanför flygplatser.

Artikel 17

Utveckling av ekonomiskt svaga regionala och lokala myndigheter och regioner

Det rekommenderas att de fördragsslutande parterna undersöker lösningar på lämplig lokal nivå för att sörja för en väl avvägd utveckling av ekonomiskt svaga regioner och ekonomiskt svaga regionala och lokala myndigheter.

Artikel 18

Spridning av semestrar

(1) De fördragsslutande parterna skall vinnlägga sig om att bättre sprida efterfrågan på turistregionerna i tid och rum.

(2) För detta ändamål är det lämpligt att verka för mellanstatligt samarbete när det gäller spridning av semestrar och försök med förlängda säsonger.

Artikel 19

Innovationsfrämjande åtgärder

Det rekommenderas att de fördragsslutande parterna tar fram incitament för att uppmuntra genomförandet av protokollets riktlinjer. Parterna skall för detta ändamål bland annat undersöka möjligheten att anordna en tävling för alpområdet där man belönar sådana innovativa turistinitiativ och produkter som uppfyller protokollets mål.

Artikel 20

Samarbete mellan turism, jordbruk, skogsbruk och hantverk

De fördragsslutande parterna skall stödja samarbete mellan turism, jordbruk, skogsbruk och hantverk. De skall bland annat främja verksamhetskombinationer som skapar arbetstillfällen i linje med en hållbar utveckling.

Artikel 21

Ytterligare åtgärder

De fördragsslutande parterna får vidta åtgärder för en hållbar turism som går utöver vad som föreskrivs i detta protokoll.

Kapitel III

Forskning, utbildning och information

Artikel 22

Forskning och observation

(1) De fördragsslutande parterna skall i nära samarbete uppmuntra och samordna den forskning och systematiska observation som krävs för förbättrad kunskap om samspelet mellan turism och miljö i Alperna och för en analys av den framtida utvecklingen.

(2) De fördragsslutande parterna skall se till att de nationella forsknings- och observationsresultaten integreras i ett permanent gemensamt observations- och informationssystem, och att resultaten görs tillgängliga för allmänheten inom den befintliga institutionella ramen.

(3) De fördragsslutande parterna åtar sig att utbyta information om sina erfarenheter för att underlätta genomförandet av protokollets bestämmelser och rekommendationer och att samla in relevanta uppgifter om kvalitetshöjning för turismen.

Artikel 23

Utbildning och information

(1) De fördragsslutande parterna skall främja grund- och vidareutbildning och information till allmänheten om protokollets mål, åtgärder och genomförande.

(2) Det rekommenderas att de fördragsslutande parterna inkluderar natur- och miljökunskap i yrkesutbildning för yrken med direkt eller indirekt koppling till turismen. Det kan också införas ny utbildning där turism och miljö förs samman. Som exempel kan nämnas

- ”naturfritidsledare”,

- ”kvalitetsansvariga för turistorter”,

- ”personliga assistenter för funktionshindrade turister”.

Kapitel IV

Genomförande, kontroll och utvärdering

Artikel 24

Genomförande

De fördragsslutande parterna förbinder sig att bevaka genomförandet av detta protokoll, varvid alla lämpliga åtgärder skall vidtas inom den befintliga institutionella ramen.

Artikel 25

Kontroll av efterlevnad

(1) De fördragsslutande parterna skall regelbundet rapportera till den ständiga kommittén om de åtgärder som vidtagits med anledning av protokollet. Rapporterna skall också behandla åtgärdernas effektivitet. Alpkonferensen skall besluta hur ofta rapporterna skall lämnas.

(2) Den ständiga kommittén skall granska rapporterna för att förvissa sig om att de fördragsslutande parterna har fullgjort sina åtaganden i enlighet med protokollet. Kommittén kan också begära kompletterande uppgifter från de fördragsslutande parterna eller använda sig av andra informationskällor.

(3) Den ständiga kommittén skall upprätta en rapport om hur de fördragsslutande parterna fullgör sina åtaganden i enlighet med protokollet, och skall överlämna rapporten till Alpkonferensen.

(4) Alpkonferensen skall behandla rapporten. Om konferensen konstaterar att något åtagande inte har fullgjorts kan den utfärda rekommendationer.

Artikel 26

Utvärdering av bestämmelsernas effektivitet

(1) De fördragsslutande parterna skall regelbundet utreda och utvärdera hur effektiva bestämmelserna i protokollet är. Om det behövs för att målen skall uppnås får parterna ändra protokollet.

(2) Regionala och lokala myndigheter skall delta i denna utvärdering inom befintlig institutionell ram. Icke-statliga organisationer verksamma inom området kan också konsulteras.

Kapitel V

Slutbestämmelser

Artikel 27

Samband mellan Alpkonventionen och protokollet

(1) Detta protokoll är ett sådant protokoll som avses i artikel 2 och i andra artiklar i konventionen.

(2) Detta protokoll är öppet endast för parter i Alpkonventionen. En part som frånträder Alpkonventionen frånträder samtidigt protokollet.

(3) När Alpkonferensen behandlar ämnen som omfattas av detta protokoll får endast parter i protokollet rösta.

Artikel 28

Undertecknande och ratifikation

(1) Detta protokoll är öppet för undertecknande för stater som har undertecknat Alpkonventionen samt för Europeiska gemenskapen från den 16 oktober 1998, och för Republiken Österrike, som är depositarie, från den 16 november 1998.

(2) För fördragsslutande parter som samtyckt till att bli bundna av protokollet träder det i kraft tre månader efter det att tre stater har deponerat sina ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument.

(3) För de fördragsslutande parter som senare samtyckt till att bli bundna av protokollet träder det i kraft tre månader efter det att parten deponerat sitt ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument. Parter som tillträder protokollet efter det att ändringar av protokollet trätt i kraft tillträder det ändrade protokollet.

Artikel 29

Underrättelser

Depositarien skall underrätta de stater som anges i ingressen och Europeiska gemenskapen om följande rörande protokollet:

a) Varje undertecknande.

b) Varje deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument.

c) Varje datum för ikraftträdande.

d) Varje förklaring från fördragsslutande parter eller signatärer.

e) Varje underrättelse från part om uppsägning, varvid det skall anges vilket datum uppsägningen får effekt.

Till bevis härpå har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, underskrivit detta protokoll.

Utfärdat i Bled den 16 oktober 1998, i ett enda exemplar på franska, italienska, slovenska och tyska, vilka alla fyra texter är lika giltiga, som skall deponeras i Republiken Österrikes statsarkiv. Depositarien skall ge var och en av signatärstaterna en bestyrkt kopia.

BILAGA II

Europeiska gemenskapen bekräftar på nytt sina förklaringar och sina reservationer till protokollen, som redan var framtagna när gemenskapen undertecknade dem.

FÖRKLARINGAR PÅ EUROPEISKA GEMENSKAPENS VÄGNAR

EUROPEISKA GEMENSKAPENS FÖRKLARING OM ARTIKEL 12.3 I ALPKONVENTIONENS PROTOKOLL OM MARKSKYDD

Europeiska gemenskapen påpekar att artikel 12.3 i protokollet om markskydd bör tolkas i enlighet med existerande EG-lagstiftning och särskilt rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket[21]. Europeiska gemenskapen anser att slam kan ha värdefulla jordbrukstekniska egenskaper och får användas i jordbruket under förutsättning att det används på ett korrekt sätt. Slam får användas om det gynnar marken eller som näring för grödor och växter. Användningen av slam får inte negativt påverka markens eller jordbruksprodukternas kvalitet. Detta anges i skäl 7 i direktivet. Slammet får inte heller medföra skadliga effekter på människor (direkta eller indirekta konsekvenser på människors hälsa), djur, växter eller miljö. Detta anges i skäl 5 och artikel 1 i direktivet.

EUROPEISKA GEMENSKAPENS FÖRKLARING OM ARTIKEL 17.2 I ALPKONVENTIONENS PROTOKOLL OM MARKSKYDD

Artikel 17.2 i protokollet om markskydd bör tolkas i enlighet med EG-lagstiftningen och på ett sådant sätt att det säkerställs att avfallshanteringsprogram för förbehandling, bearbetning och deponering av avfall och restsubstanser skall tas fram och tillämpas så att kontaminering av marken undviks och säkerställa att avfallshanteringen inte bara är förenlig med miljön utan också med människors hälsa.

EUROPEISKA GEMENSKAPENS FÖRKLARING OM ARTIKEL 19.2 OCH ARTIKEL 21.2 I ALPKONVENTIONENS PROTOKOLL OM MARKSKYDD

I fråga om artiklarna 19.2 och 21.2 i protokollet om markskydd bör det gemensamma observationssystemet vara så kompatibelt som möjligt med det globala systemet av jordobservationssystem (GEOSS) och man bör ta hänsyn till den databas som medlemsstaterna upprättat i enlighet med EG-lagstiftningen om observation, datainsamling och metadata.

EUROPEISKA GEMENSKAPENS RESERVATION

EUROPEISKA GEMENSKAPENS RESERVATION OM ARTIKEL 9 I ALPKONVENTIONENS PROTOKOLL OM ENERGI

Artikel 9 i protokollet om energi gäller kärnkraft. För gemenskapens vidkommande anges de krav som avses i artikel 9 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Det beslut genom vilket Alpkonventionen ratificerades var inte baserat på Euratomfördraget utan endast på EG-fördraget. Beslutet om att bemyndiga ratificeringen av protokollet kommer att ha samma rättsliga grund. Följaktligen kommer Europeiska gemenskapen inte att vara bunden av artikel 9 i protokollet om energi när protokollet träder i kraft för gemenskapen.

[1] EGT L 242, 10.9.2002, s. 1 f.

[2] EGT L 61, 12.3.1996, s. 31 f.

[3] EUT L 337, 22.12.2005, s. 27 f.

[4] KOM(2002) 179, ”Mot en temainriktad strategi för markskydd.”

[5] EUT C 87 E, 7.4.2004, s. 395 f.

[6] Rådet (miljö) den 25 juni 2002.

[7] EGT L 181, 4.7.1986, s. 6 f.

[8] EGT L 242, 10.9.2002, s. 1 f.

[9] KOM(97) 599 slutlig, Energi för framtiden: förnybara energikällor – Vitbok för en gemenskapsstrategi och handlingsplan; KOM(2002) 321 slutlig, Slutrapport om grönboken ”Mot en Europeisk strategi för trygg energiförsörjning”; EGT L 283, 27.10.2001, s. 33 f. Direktiv 2001/77/EG om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el; EGT L 1, 4.1.2003, s. 65 f. Direktiv 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda; EUT L 176, 15.7.2003, s. 29 f. Beslut nr 1230/2003/EG om ett flerårigt program för åtgärder på energiområdet: ”Intelligent energi – Europa” (2003 2006).

[10] SEK (2004) 24.

[11] KOM(2003)716.

[12] EGT L 61, 12.3.1996, s. 31 f.

[13] EUT L 337, 22.12.2005, s. 27 f.

[14] EGT C […], […], s. […].

[15] EGT C […], […], s. […].

[16] EGT L 61, 12.3.1996, s. 31 f.

[17] EUT L 337, 22.12.2005, s. 27 f.

[18] EGT L 242, 10.9.2002, s. 1 f.

[19] KOM(97) 599 slutlig, Energi för framtiden: förnybara energikällor - Vitbok för en gemenskapsstrategi och handlingsplan; KOM(2002) 321 slutlig, Slutrapport om grönboken ”Mot en Europeisk strategi för trygg energiförsörjning”; EGT L 283, 27.10.2001, s. 33 f. Direktiv 2001/77/EG om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el; EGT L 1, 4.1.2003, s. 65 f. Direktiv 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda; EUT L 176, 15.7.2003, s. 29 f. Beslut nr 1230/2003/EG om ett flerårigt program för åtgärder på energiområdet: ”Intelligent energi - Europa” (2003 2006).

[20] EUT L176, 15.7.2003, s.11. Europaparlamentets och rådets beslut nr 1229/2003/EG av den 26 juni 2003 om en serie riktlinjer för transeuropeiska energinät och om upphävande av beslut nr 1254/96/EG.

[21] EGT L 181, 4.7.1986, s. 6 f.