30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/60

1.1

Detta tilläggsyttrande bygger på definitionerna och analyserna i det yttrande om ”Våld mot kvinnor i hemmet” som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén antog den 16 mars 2006 och som uteslutande behandlar det partnervåld som män utövar mot kvinnor. (1) Det föreliggande dokumentet behandlar också denna aspekt av våld i hemmet, i detta fall dock med de följder som partnervåldet får för de barn som blir vittnen till våldet. Det direkta våld som inom familjen utövas mot barnen, mycket ofta av kvinnorna – dvs. mödrarna – behandlas inte i detta yttrande. Trots att en uppväxt i en miljö där fysiskt och psykiskt våld förekommer kan innebära allvarliga följder för barn, uppmärksammas detta problem fortfarande inte i tillräcklig grad. Även mot bakgrund av barnens rätt till ett liv utan våld, särskilt en uppväxt utan våld, och till omvårdnad och skydd är denna situation oacceptabel.

1.2

EESK uppmanar därför rådets ordförandeskap att inom ramen för temat ”Våld mot kvinnor i hemmet” också gripa sig an temat ”Barn som indirekta offer för våld i hemmet”.

Detta riktar sig till rådets ordförandeskap och kommissionen.

1.3

Den 4–5 april 2006 inledde Europarådet sitt treåriga program (2006–2008) ”Ett Europa för och med barnen” (Building a Europe for and with Children) med en konferens i Monaco. Jämte en ”kampanj” för skydd av barnens rättigheter kommer detta program att befatta sig med frågor som rör ”skydd av barn mot våld”. För att detta viktiga program skall få ökad genomslagskraft, också och särskilt i media, föreslår EESK gemensamma åtgärder tillsammans med Europarådet, Europaparlamentet, Regionkommittén och Unicef.

Detta riktar sig till Europarådet, Europaparlamentet, Regionkommittén och Unicef.

1.4

Visserligen har medlemsstaterna huvudansvaret för att bekämpa våld i hemmet. EESK anser emellertid att det är nödvändigt att upprätta en gemensam europeisk strategi eftersom barnens rättigheter är en fråga av största betydelse och eftersom de olika länderna ser olika på denna fråga.

Grunden för denna gemensamma europeiska strategi måste vara en första EU-omfattande studie om förekomsten och följderna av en uppväxt med våld i hemmet och om möjligheter och tillgång till skydd och stöd för de barn som indirekt utsätts för detta våld.

Detta riktar sig till kommissionens generaldirektorat för rättvisa, frihet och säkerhet.

1.5

Våld mot barn i hemmet kan bara bekämpas effektivt på nationell nivå. Därför bör alla enskilda medlemsstater vid utarbetandet och genomförandet av sina respektive nationella handlingsplaner för bekämpning av våld i hemmet också uttryckligen behandla temat ”Barn som indirekta offer för våld i hemmet”. I samband med detta bör man särskilt beakta följande:

Detta riktar sig till medlemsstaterna

2.1.1

Detta tilläggsyttrande bygger på definitionerna och analyserna i det yttrande om ”Våld mot kvinnor i hemmet” som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén antog den 16 mars 2006 och som uteslutande behandlar det partnervåld som män utövar mot kvinnor. Det föreliggande dokumentet behandlar också denna aspekt av våld i hemmet, i detta fall dock med de följder som partnervåldet får för de barn som blir vittnen till våldet. Det direkta, omedelbara våld som inom familjen utövas mot barnen, mycket ofta av kvinnorna – dvs. mödrarna – behandlas inte i detta yttrande. Empiriska undersökningar i flera europeiska länder visar att barn är närvarande vid minst hälften av alla fall av våld i hemmet och att cirka tre fjärdedelar av alla kvinnor som tar sin tillflykt till kriscenter för kvinnor har med sig barn. (3) Empiriska undersökningar och statistik visar likaså entydigt att faderns våld mot modern alltid är till skada för barnen, också i de fall våldet inte riktas direkt och omedelbart mot dessa. Ändå ägnar man fortfarande ringa uppmärksamhet åt problematiken med barn som indirekt blir offer för våld i hemmet, och barnen får långt ifrån den uppmärksamhet, den hjälp och det stöd som de skulle behöva. Detta vill man ändra på genom att i tilläggsyttrandet lyfta fram ”barn som indirekta offer för våld i hemmet”, redogöra för deras specifika situation och för de olika problemen samt lägga fram rekommendationer för hur barnens situation och rättigheter kan förbättras.

2.2.1

Våld mot barn inträffar framför allt i den sociala närmiljön, särskilt inom familjen. Här är det mest sannolikt att barn blir offer för och vittnen till våld, dvs. offer för våld som utövas av vuxna och vittnen till våld mellan vuxna.

2.2.2

Direkt och omedelbart våld mot barn, dvs. fysisk, sexuell och psykisk misshandel inom familjen eller inom familjens sociala närmiljö är ett erkänt problem sedan flera år tillbaka, inte minst på europeisk nivå och i medlemsstaterna, och betraktas som en mycket grov kränkning av barnens rättigheter. Man har vidtagit åtgärder för att förhindra och följa upp denna typ av våld. Problemet med barn som indirekt blir offer för våld i hemmet uppmärksammas emellertid fortfarande i otillräcklig grad. (4)

2.2.3

Våld i hemmet tolkas som partnervåld, dvs. som psykiskt eller fysiskt våld (inklusive sexuellt) inom äktenskapet eller andra samlevnadsformer. (5) Detta våld utövas i huvudsak av män mot kvinnor. En stor del av de utsatta kvinnorna är mödrar. Om våld utövas av dessa mödrars makar är barnen i de flesta fall närvarande, antingen direkt eller ”inom höravstånd”. (6)

2.2.4

Våld mot en moder är en form av våld mot ett barn. Barn som blir vittnen till våld i hemmet och som måste uppleva och se hur fadern, styvfadern eller moderns partner slår och misshandlar modern blir också alltid offer för psykiskt våld. Även om våld i hemmet inte är något direkt våld mot barn, tar barnen alltid skada av att modern utsätts för våld (7)

2.2.5

Dessutom har man genom vetenskapliga undersökningar kunnat påvisa att våld mot kvinnor i hemmet och barnmisshandel ofta förekommer i samma familjer. (8) Män som misshandlar sina partner utövar ofta också våld mot sina barn. Eftersom kvinnor som utsätts för våld lever i en miljö där våld banaliseras kan de ibland i sin tur utöva våld mot barnen.

2.2.6

Därtill kommer att misshandlade kvinnor ofta är så uppgivna att de inte kan ta hand om och sörja för sina barn i tillräcklig utsträckning. Att vara utsatt för varaktigt våld från partnerns sida berövar många kvinnor möjligheten att skydda sina barn.

2.2.7

Våld i hemmet innebär alltså inte bara ett hot mot och förstörelse av kvinnors liv, utan också en negativ inverkan på och risk för barnens välfärd.

2.3.1

Att växa upp i en miljö där fysiskt och psykiskt våld förekommer kan få allvarliga följder för barn. Barn – även småbarn – känner sig mycket hjälplösa och övergivna i samband med faderns, styvfaderns eller moderns partners våld och moderns maktlöshet, och till viss del också ansvariga för det som händer. Ofta tror barn att de själva är medskyldiga till våldet. Det händer också att de försöker ingripa och skydda modern och därvid själva blir misshandlade.

2.3.2

Olika studier, framför allt angloamerikanska, har ägnat sig åt denna problematik. (9) Även om barn påverkas på olika sätt och det inte är alla barn som utvecklar beteendestörningar av våld, och det saknas empiriska kriterier för att kunna fastställa om det finns en risk och hur stor den då är i varje enskilt fall, kan man ändå påvisa tydliga samband.

2.3.3

Som belastningsfaktorer skall särskilt nämnas ett liv i en hotfull miljö, oförutsebarheten vad gäller nya övergrepp, oro för moderns liv, känslan av att vara hjälplös i våldssituationer, känslan av isolering på grund av ett ofta påtvingat krav om att hålla tyst gentemot utomstående, lojalitetskonflikter gentemot föräldrarna och ett försämrat barn-förälderförhållande.

2.3.4

Barn kan genom ovanstående faktorer få stora problem och utveckla beteendestörningar, t.ex. psykosomatiska symptom och psykiska störningar som dålig självkänsla, rastlöshet, sömnstörningar, svårigheter i skolan, ängslighet, aggression och till och med självmordstankar.

2.3.5

När fäder inte ”bara” misshandlar sina partner, utan också sina barn, kan dessa symptom av störningar i utvecklingen och psykiska problem bli ännu allvarligare.

2.3.6

Att växa upp i ett hem där våld förekommer kan också påverka barnens inställning till våld och leda till att de själva blir våldsbenägna. Barn kan genom att iaktta sina föräldrars beteende eller genom sin egen erfarenhet av våld ta efter de vuxnas problematiska beteendemönster. Den så kallade ”våldsspiralen” kan leda till att pojkar lär sig utöva våld och flickor lär sig att betrakta sig som offer, och att de som vuxna själva blir utövare av eller offer för våld i hemmet.

2.3.7

Följderna torde bli särskilt allvarliga för barn som tvingats uppleva att modern dödats av fadern.

2.4.1

Barn som växer upp med våld i hemmet kommer alltid att vara påverkade av detta, antingen direkt eller indirekt. De utsätts för en rad belastningsfaktorer som kan få avsevärda och varaktiga följder för deras välfärd och förhållningssätt.

2.4.2

Betydelsen av dessa följder har länge underskattats. Trots att man under de senaste åren har börjat diskutera denna problematik uppmärksammas problemet med barn som blir offer för våld i hemmet inte i tillräcklig grad.

2.4.3

Även mot bakgrund av barnens rätt till ett liv utan våld, särskilt en uppväxt utan våld, och till omvårdnad och skydd är denna situation oacceptabel. (10)

2.4.4

EESK:s förslag rör framför allt följande aspekter:

2.4.5

Undersökningar av situationen för barn som utsätts för våld i hemmet i EU:s medlemsstater

2.4.5.1

Om och i vilken utsträckning barn som utsätts för våld i hemmet betraktas som ett problem i EU-medlemsstaterna och vilka ingripanden och förebyggande åtgärder detta har lett till skiljer sig mycket åt mellan medlemsstaterna. (11) Detta motsvarar den situation på EU-nivå som beskrivs i EESK:s yttrande om ”Våld mot kvinnor i hemmet”. (12)

2.4.5.2

För den tekniska och politiska diskussionen inom Europeiska gemenskapen vore det av stor vikt att få precis och aktuell information om hur man i samhället hanterar fenomenet ”våld i hemmet”, om rättsliga grunder, om hur man går till väga när det gäller skydd och stöd för barn samt om ingripanden och förebyggande åtgärder.

2.4.6.1

Forskningsområdet ”Barn som utsätts för våld i hemmet” verkar i de flesta EU-medlemsstater betecknas som ”terra incognita”. (13) Det finns bara ett fåtal studier som behandlar den situation som barn som växer upp i ett hem med våld befinner sig i. Möjligheter till och hinder för hjälp och stöd har inte heller utforskats i någon större utsträckning.

2.4.6.2

Undersökningar och forskningsprojekt om barn som utsätts för våld i hemmet bör genomföras i alla EU-medlemsstater. För att kunna jämföra olika metoder och undersökningsresultat vore ett samordnat förfarande ändamålsenligt och nödvändigt. (14)

2.4.7.1

De olika skydds- och stödtjänster som står till förfogande för kvinnor som fallit offer för våld i hemmet har förbättrats avsevärt under de senaste åren. Några sådana tjänster finns det dock knappt för barnen till dessa kvinnor.

2.4.7.2

För att kunna stödja dessa barn på ett effektivt sätt är det viktigt att man gör åtskillnad mellan deras erfarenheter som vittnen till och deras erfarenheter av våld i form av barnmisshandel och barnövergrepp som begåtts av deras föräldrar. Även om det ofta förekommer överlappningar mellan dessa områden bör barn som indirekt drabbas av våld i hemmet betraktas som en enskild grupp av offer för vilka man måste utveckla särskilda stödtjänster.

2.4.7.3

I familjer där våld förekommer i hemmet är varken den våldsutövande mannen eller den misshandlade kvinnan i stånd att engagera sig i barnens situation. Barnen behöver därför en oberoende rådgivning och stöd via statliga och icke-statliga organisationer. Ett exempel på lösning kommer från Sverige. Där har barn och ungdomar upp till 18 år en egen ombudsman, barnombudsmannen, som bl.a. håller regelbunden kontakt med barn och ungdomar för att lyssna till deras tankar och synpunkter. (15)

2.4.7.4

Många gånger är det grannar, bekanta till föräldrarna eller släktingar som är vittnen till våld mot barn. En aktiv inställning från deras sida skulle göra det möjligt att undvika många tragedier. I praktiken är det dock mycket sällan som de försöker hjälpa ett barn som behandlas illa. Att bryta denna likgiltighet kräver konsekvent agerande och lämpliga informationskampanjer, som också väcker positiv respons hos potentiella vittnen till våld.

2.4.8.1

Det skydd mot våld i hemmet som finns för kvinnor verkar inte skilja sig nämnvärt från skyddet för deras barn. I själva verket finns det dock betydande intressekonflikter mellan områdena skydd och stöd för kvinnor och skydd och stöd för barn.

2.4.8.2

Kvinnohus och rådgivningscentrum för kvinnor å ena sidan och centrum för skydd av barn och ungdomsavdelningar inom socialnämnden å andra sidan misstror ofta varandra och håller varandra på avstånd.

2.4.8.3

Empiriska resultat visar emellertid entydigt på nödvändigheten av att samarbeta. Om hotet mot och misshandeln av mödrar tonas ned kan bestämmelserna om umgänges- och vårdnadsrätt tvinga kvinnor till regelbunden kontakt med de våldsutövande männen, även efter en skilsmässa. Detta kan leda till att både kvinnor och barn hotas och skadas. (16)

2.4.8.4

Målet med framtida strategier och bestämmelser måste vara att bygga upp ett väl fungerande samarbete mellan kvinnohus och rådgivningscentrum för kvinnor å ena sidan och ungdomsavdelningar inom socialnämnden, familjedomstolar, centrum för skydd av barn och familjerådgivningscentrum å andra sidan.

2.4.9.1

EU-medlemsstaternas bestämmelser på området barnrätt utgår i hög grad från ett gemensamt föräldraskap där modern och fadern delar ansvaret för barnet, också efter en skilsmässa, och från barnets rätt att umgås med båda föräldrarna.

2.4.9.2

I hem där en av föräldrarna utövar våld, ofta över längre perioder, och ständigt negligerar sin partners och sitt barns rättigheter och gränser och åsamkar dem fysiska och psykiska skador, saknas dock de förutsättningar som en sådan ”samarbetsinriktad” barnrätt kräver, nämligen ett ansvars- och respektfullt förhållande och den därmed förbundna förmågan att skilja mellan konflikter på parförhållandenivå och på föräldranivå.

2.4.9.3

Därför måste man vid beslut om vårdnad och umgängesrätt i högre grad än tidigare ta hänsyn till de våldsrelaterade risker som är typiska för ett hem där våld har förekommit, särskilt den stora sannolikheten att våldet inte upphör efter en skilsmässa. Skydd av och säkerhet för kvinnor och barn måste vara avgörande faktorer för varje beslut på detta område.

2.4.9.4

Vid en avvägning mellan kvinnornas rätt till skydd och stöd, barnens rätt till skydd och välfärd samt männens rättigheter måste rätten till skydd mot våld alltid prioriteras framför rätten till kontakt.

2.4.10.1

En del av de kvinnor och barn som utsätts för våld i hemmet har invandrarbakgrund. Dessa riskerar i högre grad att utsättas för våld på grund av att de har skiljts från övriga familjemedlemmar och lämnat den sociala omgivning som de är vana vid, och som inte skulle tillåta något våld. Risken för våld ökar också på grund av olaglig vistelse i landet, svaga språkkunskaper samt svåra levnadsförhållanden i den sociala omgivningen.

2.4.10.2

Våld i hemmet förekommer visserligen utan undantag i alla länder, kulturer och samhällsgrupper, men man kan dock konstatera att kvinnor och barn är särskilt utsatta i de samhällen och kulturer där jämställdheten mellan kvinnor och män är minst utvecklad, där könsrollerna är mest inrotade och där de kulturella normerna stöder männens rättigheter gentemot kvinnorna.

2.4.10.3

En familjs rättsliga situation, beroende på dess vistelsestatus, begränsar handlingsmöjligheterna rent konkret. Detta gäller särskilt illegala invandrarkvinnor och deras barn.

2.4.10.4

I samband med alla typer av ingripanden och stödtjänster måste därför den situation som invandrarkvinnor och deras barn befinner sig i beaktas särskilt. Vidare måste särskilda informationskampanjer och kampanjer för att förbättra säkerheten för dessa grupper genomföras i samarbete med de sociala aktörerna och organisationerna i det civila samhället.

2.4.11.1

För att kunna tillvarata barnens intressen krävs en hög grad av professionalism inom alla ansvariga yrkesgrupper och på alla insatsområden, såsom barn- och ungdomshjälp, centrum för rådgivning och skydd, berörda myndigheter, skolor, daghem och fritidshem, hälsoinrättningar samt polis och rättsväsen.

2.4.12.1

Alla koncept och åtgärder som syftar till att förhindra våld mot kvinnor i hemmet får motsvarande effekter för de barn som utsätts för våld i hemmet. (17)

2.4.12.2

Utöver dessa åtgärder måste emellertid särskilda förebyggande åtgärder vidtas på området ”Barn som indirekta offer för våld i hemmet”. Detta gäller också informationsmaterial för medarbetare inom alla insatsområden.