52006DC0847

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 10.1.2007

KOM(2006) 847 slutlig

.

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Mot en strategisk EU-plan för energiteknik

{SEK (2007) 12 }

INNEHÅLL

1. Inledning – den europeiska energiutmaningen 3

2. En vision av Europas energiframtid 3

3. Energiteknikens avgörande roll 4

4. Vad har uppnåtts hittills 5

5. De nuvarande insatserna är inte tillräckligt omfattande 6

6. Omdana energitekniska innovationer: en strategisk EU-plan för energiteknik 8

7. Process för att nå fram till den strategiska EU-planen för energiteknik 10

8. Slutsatser 10

BILAGA 12

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Mot en strategisk EU-plan för energiteknik (Text av betydelse för EES)

Inledning – den europeiska energiutmaningen

Europa har, som det sägs i grönboken om energi En europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning , gått in i en ny energi-era.[1] Den globala efterfrågan på energi ökar inom ramen för höga och instabila energipriser. Utsläppen av växthusgaser stiger. Olje- och gasreserverna är koncentrerade till ett fåtal länder. Mot denna bakgrund är det tydligt att Europeiska unionen och resten av världen inte har reagerat tillräckligt snabbt för att öka användningen av energiteknik för låga koldioxidutsläpp eller förbättra energieffektiviteten. Följden är att klimatförändringarna har blivit ett verkligt hot samtidigt som energiförsörjningstryggheten blir allt sämre. EU:s utsläpp av växthusgaser kommer att överskrida 1990 års nivå med 2 % 2010 och med 5 % 2030.[2] EU:s beroende av importerad energi kommer att öka från nuvarande 50 % till 65 % till 2030.

Med hänsyn till de allvarliga hot som Europeiska unionen står inför föreslår kommissionen i sitt meddelande ”En energipolitik för Europa”[3] ett strategiskt energipolitiskt mål, nämligen att EU till 2020 skall minska sina utsläpp av växthusgaser med minst 20 % jämfört med 1990 års nivåer på ett sätt som är förenligt med unionens konkurrenskraftsmål. Enligt kommissionens meddelande ”Att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius – Strategier för EU och världen för 2020 och därefter”[4] måste också de globala utsläppen av växthusgaser till 2050 minska med 50 % jämfört med 1990 års nivåer, vilket innebär att de industrialiserade länderna måste minska sina utsläpp med 60–80 %.

En vision av Europas energiframtid

För att övergå till trygghet och hållbarhet måste Europas energisystem göra snabba framsteg på följande fyra huvudfronter:

- Effektiv omvandling och användning av energi inom alla sektorer av ekonomin, i förening med minskande energiintensitet.

- En diversifiering av energimixen till förmån för förnybar energi och sådan produktionsteknik för el, uppvärmning och kylning som har låga koldioxidutsläpp.

- Minskad kolanvändning inom transportsystemet genom en övergång till alternativa drivmedel.

- Fullständig avreglering och sammankoppling av energisystem, där ”smart” informations- och kommunikationsteknik införlivas för att tillhandahålla ett motståndskraftigt och interaktivt (kunder/operatörer) servicenät.

I bilagan till detta meddelande presenteras en oberoende översikt[5] över sådan energiteknik som kan bidra till att uppnå dessa mål, samt visionsförklaringarna från de europeiska teknikplattformarna på energiområdet. Tillsammans gör de det möjligt att skapa sig en försiktig bild av hur det energitekniska landskapet skulle kunna utvecklas:

- Till 2020 kommer de tekniska framstegen att göra det möjligt att uppnå målet med en marknadspenetration på 20 % för förnybara energikällor. Vi kommer att uppleva en kraftig ökning av andelen mindre kostsamma förnybara energikällor (inklusive en bred lansering av havsbaserad vindkraft och andra generationens biodrivmedel) och ren kolteknik i energisystemet. Energieffektiviteten kommer att nå nya nivåer där minskningspotentialen på 20 % har uppnåtts och effektiva hybridfordon kommer att vara allmänt spridda.

- Till 2030 bör el- och värmeproduktionen ha kommit en bra bit på väg mot en minskad kolanvändning, med fullt konkurrenskraftiga förnybara energitekniker, inklusive en massmarknad för storskalig havsbaserad vindkraft, och en omfattande utbredning av kraftverk för fossila bränslen med nära nollutsläpp. EU bör dessutom ha uppnått en omfattande bränslediversifiering inom transportsektorn, med massmarknader för andra generationens biodrivmedel och ett genomslag för vätgasdrivna bränsleceller.

- Från och med 2050 bör ett paradigmskifte när det gäller hur vi producerar, distribuerar och använder energi vara fullbordat, med en övergripande energimix som till stor del utgörs av förnybara energikällor, hållbart kol och hållbar gas, hållbar väteenergi samt fissionskraft och fusionsenergi (Generation IV).

Detta är en vision av ett EU med en blomstrande och hållbar ekonomi som är världsledande med en diversifierad portfölj av rena, effektiva energitekniker för låga koldioxidutsläpp som fungerar som en motor för välstånd och ger ett centralt bidrag till tillväxt och arbetstillfällen. En union som har insett de möjligheter som vilar bakom de hot som klimatförändringar och globalisering utgör, och som är beredd att bidra till den globala energiutmaningen, bland annat genom att förbättra tillgången till moderna energitjänster i utvecklingsländerna.

Energiteknikens avgörande roll

Innovationer inom energitekniken formar samhället. Ångmaskinen utlöste den industriella revolutionen. Förbränningsmotorn gjorde masstransporter möjliga. Gasturbiner inom luftfarten har fått världen att krympa. Men den efterfrågeexplosion som energiteknikens framgångar har fört med sig har ett pris. Energin håller samman den sociala och ekonomiska samhällsstrukturen, vilket gör den känslig för försörjningsavbrott. Den skadar dessutom vår planet. Klimatförändringarna drivs fram av energirelaterade växthusgasutsläpp och betraktas allmänt som ”det största och mest genomgripande marknadsmisslyckande som någonsin skådats”[6] och ett stort hot mot den globala ekonomin.

Tekniken har en avgörande roll att spela på 2000-talet när det gäller att en gång för alla bryta sambandet mellan ekonomisk utveckling och miljöförstöring, genom att säkerställa tillräckligt ren, säker och ekonomiskt överkomlig energi. Kraftfulla åtgärder för att förstärka energieffektiviteten och incitament för att introducera teknik för låga koldioxidutsläpp kan i kombination med en stabil marknad för koldioxidutsläpp ange riktningen, men det är tekniken som i förening med förändrade beteendemönster kommer att behöva stå för lösningarna.

Tekniska framsteg kan skapa nya möjligheter att ta vara på de omfattande men till stora delar outnyttjade förnybara energikällorna. De kommer att öka energieffektiviteten i hela energisystemet, från källa till användare, successivt minska kolanvändningen inom transportsektorn och omvandlingen av fossila bränslen och medföra avancerade alternativ för kärnenergi. Informations- och kommunikationstekniken kommer att bidra till att minska efterfrågan och möjliggöra en ”smart” sammankoppling av de europeiska energinäten.

Att investera mer och bättre i nya energitekniker måste vara en strategisk prioritering för Europeiska unionen. Energiutmaningens globala karaktär och de massiva investeringar som krävs över hela världen utgör en möjlighet i fråga om tillväxt och arbetstillfällen. Internationella energiorganet (IEA) beräknar att 16 biljoner euro kommer att behöva investeras i infrastruktur för energiförsörjning världen över under tiden fram till år 2030[7]. Den största delen av detta utgör en exportpotential för europeiska företag. Europeiska unionen måste gå i spetsen för denna globala satsning.

Vad har uppnåtts hittills

Energiforskning på EU-nivå har bedrivits sedan 1960-talet, till en början inom ramen för fördragen om Europeiska kol- och stålgemenskapen samt Euratom och har sedan fortsatt inom senare ramprogram för forskning. De här gemenskapsåtgärderna har ett bevisat europeiskt mervärde när det gäller att bygga upp en kritisk massa, höja kompetensnivån och utöva en katalytisk effekt på nationella verksamheter. Att arbeta på europeisk nivå med en lämplig kombination av innovation och reglerande åtgärder har, i förening med nationella program, gett påtagliga resultat på till exempel områdena för ren och effektiv användning av kol, förnybara energikällor, energieffektivitet, kraftvärme och kärnenergi. Detta kan illustreras genom bland annat följande exempel:

- Vindenergi:[8] tekniska framsteg har gjort det möjligt att öka vindturbinernas effekt 100 gånger på 20 år, från enheter på 50 kW till enheter på 5 MW, och minskat kostnaderna med mer än 50 %. Detta innebär att den installerade kapaciteten har ökat 24 gånger under de senaste tio åren för att idag uppgå till 40 GW i Europa, vilket motsvarar 75 % av den totala kapaciteten.

- Solenergi:[9] världsproduktionen av solcellsmoduler uppgick 2005 till 1760 MW jämfört med 90 MW 1996. Under samma period har genomsnittspriset på moduler minskat från ungefär 5 euro/W till ungefär 3 euro/W. I Europa har den installerade kapaciteten ökat 35 gånger på tio år för att uppgå till 1 800 MW 2005, och den genomsnittliga tillväxttakten på ungefär 35 % per år under de senaste tio åren gör solenergin till en av de energiindustrier som växer snabbast.

- Ren kolteknik[10]: Effektiviteten hos koleldade kraftverk har redan förbättrats med en tredjedel under de senaste 30 åren. Moderna anläggningar kan nu ha en verkningsgrad på 40–50 %, men det finns goda möjligheter till vidare utveckling på det här området. Många EU-medlemsstater har redan åstadkommit en omfattande minskning av traditionella utsläpp (SOx, NOx och stoft).

- Det europeiska programmet för fusionsforskning utgör genom sitt spetsprojekt ITER en exemplarisk modell för storskaligt internationellt samarbete på FoU-området, med sju deltagande partnerländer som företräder mer än hälften av världens befolkning.

EU:s ramprogram för forskning kommer att fortsätta att utgöra en central del i det energitekniska utvecklingspusslet. Det sjunde ramprogrammet för forskning kommer att stödja både teknisk forskning och demonstration, inte bara inom temat Energi och Euratomprogrammet utan även som ett temaövergripande element som stöds av de flesta av de andra temana, framför allt informations- och kommunikationsteknik, bioteknik, material och transporter. Programmen kommer även att finansiera socioekonomisk forskning och policyforskning om de nödvändiga förändringar på systemnivå som krävs för en övergång till ”en ekonomi och ett samhälle med låga koldoxidutsläpp” inom och utanför EU:s gränser, medan Gemensamma forskningscentret ger vetenskapligt och tekniskt stöd för beslutsfattande på energiområdet. Ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, särskilt dess pelare Intelligent energi – Europa, kommer att komplettera den här verksamheten genom att behandla icke-tekniska hinder och tillhandahålla stöd för att öka investeringstakten och stimulera marknadspenetrationen för innovativa tekniker i hela EU.

På senare år har de europeiska teknikplattformar (ETP) som inrättats på energiområdet (se bilagan) visat forskningssamfundets och industrins beredvillighet att tillsammans med andra viktiga aktörer, som civilsamhällets organisationer, utveckla en gemensam vision och upprätta särskilda färdplaner för att uppnå den. Dessa tekniska plattformar har redan ett inflytande på europeiska och nationella program, men detta är i sig själv ingen lösning på problemet med fragmentering och verksamheter som överlappar varandra. Plattformarna efterlyser själva insatser på europeisk nivå och för att detta skall kunna ske måste en ram för utarbetandet av integrerade initiativ i stor skala utvecklas. En tydlig strategi för energiteknik skulle göra det lättare för plattformarna att bedriva ett närmare samarbete, i stället för att konkurrera med varandra om knappa investeringsresurser.

DE NUVARANDE INSATSERNA ÄR INTE TILLRÄCKLIGT OMFATTANDE

ATT FORTSÄTTA SOM TIDIGARE (”BUSINES s as usual”) är inget alternativ. De nuvarande trenderna och deras prognoser för framtiden visar att det vi gör helt enkelt inte är tillräckligt. Att få in EU:s och världens energisystem på en hållbar bana, att kunna dra nytta av de marknadsmöjligheter som detta leder till och uppnå den ambitiösa vision som beskrivs ovan, kommer att kräva en genomgripande förändring när det gäller Europas tekniska innovationer på energiområdet, från grundforskning och hela vägen fram till marknadspenetration.

Den energitekniska innovationsprocessen uppvisar strukturella svagheter som bara kan övervinnas genom samordnade åtgärder, samtidigt och på många olika fronter. Innovationsprocessen har en sammansatt karaktär som kännetecknas av långa ledtider (ofta decennier) innan man når en massmarknad, på grund av den inneboende trögheten i de befintliga energisystemen, bundna infrastrukturinvesteringar, dominerande aktörer och ofta naturliga monopol, olikartade marknadsincitament och utmaningar när det gäller att koppla samman olika nätverk.

Detta förvärras av misslyckandet när det gäller inrättandet av ett europeiskt område för forskningsverksamhet och innovation (European Research and Innovation Area – EIRA) samt sedan länge sjunkande forskningsbudgetar inom energisektorn. Av skäl som i huvudsak har med sektorns särart att göra, har budgetarna för energiforskning (offentliga och privata) i OECD-länderna reellt sett halverats sedan 1980-talet[11] och det är av största vikt att man tydligt vänder den här trenden, särskilt i EU. Med hänsyn till den osäkerhet och de risker som innovationer på området för teknik för låga koldioxidutsläpp är förbundna med, kommer ökade offentliga investeringar och en stabil och förutsägbar politisk ram att spela en avgörande roll för att befordra ökade privata investeringar, vilket bör vara den främsta drivkraften i förändringsprocessen.

Den ökade budgeten för EU:s sjunde ramprogram, samt för programmet Intelligent energi – Europa, är ett steg i rätt riktning. Inom det sjunde ramprogrammet kommer den genomsnittliga årsbudgeten som avsätts till energiforskning (EG och Euratom) att uppgå till 886 miljoner euro, jämfört med det föregående programmets 574 miljoner euro. Kontrasten till de kraftiga ökningar som planeras i de globala konkurrenternas centralt förvaltade forskningsprogram är dock fortfarande skarp. I USA:s energiproposition från 2005 föreslås till exempel att 4,4 miljarder US-dollar avsätts i den federala budgeten för energiforskning 2007, och därefter 5,3 miljarder dollar 2008 och 5,3 miljarder dollar 2009, vilket är en markant ökning jämfört med de 3,6 miljarder dollar som anslogs för 2005.

För att kunna konkurrera på globala marknader måste både EU och dess medlemsstater öka sina investeringar, såväl offentliga som privata, och mobilisera alla dessa resurser på ett mycket effektivare sätt för att ta itu med diskrepansen mellan utmaningens omfattning och den bakomliggande forsknings- och innovationsinsatsen. Alla medlemsstater har sina egna forskningsprogram på energiområdet, för det mesta med liknande mål och inriktade på samma tekniker. Offentliga och privata forskningscentra, universitet och för ändamålet utsedda organ kompletterar dessutom bilden av spridda, fragmenterade och nästan krisartade kapaciteter. Att arbeta tillsammans kommer att gynna alla genom att man utnyttjar den samlande roll som Europeiska unionen kan spela på energiområdet.

Potentialen hos ett förstärkt internationellt samarbete måste också utnyttjas på ett mer effektivt sätt. Frågor rörande en trygg energiförsörjning och klimatförändring är globala frågor med lösningar som kan utvecklas globalt, vilket ger upphov till enorma marknader men även till hård konkurrens. Det är absolut nödvändigt att hitta rätt balans mellan samarbete och konkurrens. ITER och fusionsforskningen har tillhandahållit en modell för storskaligt internationellt forskningssamarbete för att anta globala utmaningar, och ett sådant tillvägagångssätt kan innebära möjligheter även på andra områden. EU och många av dess medlemsstater deltar även i multilaterala samarbetsinitiativ, som det internationella partnerskapet för vätgasekonomin (IPHE), forumet för kolbindning (CSLF) och det internationella forumet Generation IV (GIF), vilkas potential ännu inte har realiserats fullt ut. Synergier när det gäller utvecklingen av effektiv teknik för låga koldioxidutsläpp bör ytterligare stärkas genom ett intensivare, resultatinriktat samarbete med internationella partner, t.ex. USA.

Omdana energitekniska innovationer: en strategisk EU-PLAN FÖR ENERGITEKNIK

EUROPEISKA UNIONEN MÅSTE HANDLA GEMENSAMT OCH SNABBT. DET KOMMER ATT KRÄVAS DECENNIER FÖR ATT SUCCESSIVT OMDANA ENERGISYSTEMET, MEN VI MÅSTE BÖRJA NU. DET ÄR EN PROCESS SOM KRÄVER STRATEGISKA ÅTGÄRDER PÅ EUROPEISK NIVÅ, PROAKTIV PLANERING OCH EN HELTÄCKANDE POLITISK RAM. För att anta utmaningen måste vi utveckla en portfölj i världsklass med ekonomiskt överkomliga, konkurrenskraftiga, rena och effektiva tekniker för låga koldioxidutsläpp. EU måste dessutom skapa stabila och förutsägbara villkor för industrin, särskilt små och medelstora företag, för att se till att dessa energitekniker får bred spridning inom alla sektorer av ekonomin.

Genom metoden med en bred teknikportfölj sprids riskerna samtidigt som man undviker att binda sig till teknik som i längden kanske inte är den bästa lösningen. Portföljen innehåller befintliga tekniker som kan användas omedelbart, tekniker där tilläggsförbättringar behövs, tekniker där genombrott behövs, övergångstekniker och tekniker som kräver omfattande förändringar av befintliga infrastrukturer och försörjningskedjor. Alla dessa tekniker står inför olika utmaningar och hinder, och de kommer sannolikt att föras ut på marknaden inom olika tidsramar.

Att skapa ramvillkor och incitament för energiteknikernas utveckling och marknadspenetration är en fråga för den offentliga politiken. På europeisk och nationell nivå finns en hel rad instrument som kan bidra till att påskynda teknikutvecklingen (teknikdrivande instrument) och processen för marknadsintroduktion (efterfrågestyrande instrument). I det följande ges en icke uttömmande förteckning över sådana instrument.

- Teknikdrivande instrument: EU:s ramprogram för forskning och därmed förenade initiativ (t.ex. ERA-NET, Europeiska investeringsbankens finansieringsinstrument för riskdelning, infrastrukturer för forskning, gemensamma teknikinitiativ och andra möjligheter enligt artiklarna 168, 169 och 171 i EG-fördraget samt avdelning II i Euratomfördraget), Europeiska kol- och stålforskningsfonden, nationella program för forskning och innovation, riskkapital och innovativa finansieringsmekanismer[12], Europeiska investeringsbanken, strukturfonder för innovation, europeiskt samarbete inom vetenskaplig och teknisk forskning (COST), Europeiska programmet för forskningssamordning (Eureka) och europeiska teknikplattformar.

- Efterfrågestyrande instrument: EU-direktiv om mål och minimikrav, bestämmelser om prestanda, prispolitik (systemet för handel med utsläppsrätter och skatteinstrument, såsom energibeskattning), energimärkning, standardiseringspolitik, frivilliga avtal för industrin, inmatningspriser, kvoter, förpliktelser, gröna och vita certifikat, plan- och bygglagstiftning, stöd till första användare, skatteincitament, konkurrenspolitik, offentlig upphandlingspolitik och handelsavtal.

- Integrerade innovationsinstrument: Det föreslagna nya Europeiska tekniska institutet (ETI) kommer att spela en viktig roll för att förstärka förbindelserna och synergierna mellan innovation, forskning och utbildning. Dess autonoma styrelse kan överväga möjligheten att skapa en energirelaterad kunskaps- och innovationsgemenskap. Genom gemenskapsprogrammet för konkurrenskraft och innovation (framför allt programmet Intelligent energi – Europa) försöker man undanröja icke-tekniska hinder för spridningen på marknaden. Dessutom skulle den metod för förstegsmarknader som tillkännages i den nyligen offentliggjorda innovationsstrategin[13] kunna lämpa sig väl för lanseringen av storskaliga strategiska åtgärder för att främja skapandet av nya kunskapsintensiva energimarknader.

Det centrala i den strategiska EU-planen för energiteknik kommer att bli att anpassa den lämpligaste uppsättningen av politiska instrument till behoven hos olika tekniker som befinner sig i olika stadier av utvecklings- och genomförandecykeln. Energiteknikplanen måste följaktligen omfatta alla aspekter av teknisk innovation, samt den politiska ram som krävs för att uppmuntra företagen och det finansiella samfundet att tillhandahålla och stödja effektiva tekniker för låga koldioxidutsläpp som kommer att forma vår gemensamma framtid. Denna plan kommer i överensstämmelse med meddelandet ”En energipolitik för Europa”[14] att beakta olika tidsperspektiv och viktiga milstolpar som måste nås för att styra in vårt energisystem på en hållbar bana. Den socioekonomiska dimensionen, inklusive beteendeförändringar och sociala attityder som inverkar på energianvändningen, kommer också att tas i beaktande.

Energiteknikplanen måste ha sin grund i en gemensam och inkluderande europeisk vision som engagerar alla relevanta aktörer: industrin, forskningssamhället, det finansiella samfundet, offentliga organ, användare, det civila samhället, medborgare och fackföreningar. Den måste vara ambitiös när det gäller att ställa upp mål, men realistisk och pragmatisk i fråga om resurser. Samtidigt som det är viktigt att undvika att planen uppfattas som en metod där man på europeisk nivå plockar ut ”säkra vinnare”, måste den vara selektiv – ”olika hästar för olika lopp” – och innebära att rätt teknikportfölj förs fram för att ge medlemsstaterna möjlighet att noggrant välja ut den kombination som är mest lämplig för den energimix som de föredrar, de inhemska resurserna och de egna exploateringsmöjligheterna.

Planens strategiska inslag kommer att bestå i att identifiera de tekniker för vilka det är av avgörande betydelse att EU som helhet hittar ett mer kraftfullt sätt att mobilisera sina resurser i ambitiösa resultatinriktade åtgärder för att skynda på utvecklings- och genomförandeprocessen. Tekniker för vilka vi bör arbeta i starka koalitioner eller partnerskap, genom att identifiera exakta och mätbara mål och sedan verka för att uppfylla dem på ett fokuserat och samordnat sätt, dela risker och ta fram tillräckliga resurser från ett brett urval av källor. Möjliga exempel på sådana storskaliga initiativ, som går utöver kapaciteten hos ett enskilt land, skulle kunna vara bioraffinaderier, hållbara kol- och gastekniker, bränsleceller och väteenergi, samt kärnklyvning (Generation IV).

Den strategiska EU-planen för energiteknik kommer inte att vara ett isolerat initiativ, utan bygga på och komplettera befintliga initiativ, såsom nationella energistrategier och energiöversyner, EU:s handlingsplan för miljöteknik (ETAP) och det planerade initiativet för informations- och kommunikationsteknik för hållbar tillväxt där det finns utrymme för optimerade synergier.

Process för att nå fram till den strategiska EU-PLANEN FÖR ENERGITEKNIK

KOMMISSIONEN PLANERAR ATT LÄGGA FRAM EN FÖRSTA STRATEGISK EU-plan för energiteknik för godkännande av Europeiska rådets vårmöte 2008.

För att nå fram till en gemensam europeisk vision om den roll som tekniken kan spela inom ramen för en europeisk energipolitik och utarbeta en trovärdig energiteknikplan som kan få ett brett stöd krävs omfattande samråd och ett aktivt deltagande av alla berörda parter. Det måste vara ett brett initiativ som skapar delaktighet och samförstånd och som bygger på en grundlig analys av det nuvarande innovationssystemets starka och svaga sidor och på en objektiv bedömning av teknikens realistiska potential att bidra till de energipolitiska målen.

En tvåstegsmetod är planerad. Under en inledande fas, som sträcker sig fram till maj 2007, kommer kommissionen att samråda med etablerade rådgivande grupper och intressegrupper, som högnivågruppen för konkurrenskraft, energi och miljö, de rådgivande grupperna för det sjunde ramprogrammet för forskning, relevanta europeiska teknikplattformar och medlemsstaternas grupper. En rad workshops för experter kommer att sammankallas och en europeisk högnivåkonferens kommer eventuellt att anordnas under första halvåret 2007.

Under en andra fas, som inleds kring juli 2007, kommer ett offentligt samråd om ett preliminärt utkast till strategisk EU-plan för energiteknik att genomföras. Bidragen från samrådet kommer sedan att inlemmas i planen, varefter en slutvalidering genomförs tillsammans med experter och rådgivande grupper för att se till att planen är tillräckligt robust.

Framläggandet av den första strategiska EU-planen för energiteknik i slutet av 2007 kommer inte att bli en engångsföreteelse, utan början på en dynamisk process som regelbundet kommer att ses över och anpassas till ändrade behov och prioriteringar. Planen kommer därför även att innehålla ett förslag till ett övervaknings- och utvärderingssystem som skall inbegripa teknikbevakning och teknikbedömning liksom en utvidgning av resultattavlan för industrins forsknings- och utvecklingsinvesteringar i EU[15], så att den även omfattar energiforskning.

Slutsatser

1. Världen har gått in i en ny energi-era. Europeiska unionen bör gå i spetsen för ett paradigmskifte när det gäller hur energi produceras, distribueras och används.

2. Energitekniken har en avgörande roll att spela när det gäller att en gång för alla bryta sambandet mellan ekonomisk utveckling och miljöförstöring.

3. Att arbeta på europeisk nivå med en lämplig kombination av innovation och reglerande åtgärder har, i förening med nationella verksamheter, gett påtagliga resultat.

4. Att fortsätta som tidigare (”business as usual”) är dock inte längre något alternativ. De nuvarande trenderna och deras prognoser för framtiden visar att vi helt enkelt inte gör tillräckligt mycket för att ta oss an energiutmaningen.

5. Kommissionen anser att de ökade budgetmedlen för sjunde ramprogrammet (50 %, från 574 miljoner euro/år till 886 miljoner euro/år) liksom för programmet Intelligent energi – Europa (100 %, från 50 miljoner euro/år till 100 miljoner euro/år) är ett steg i rätt riktning som medlemsstaterna och industrin också minst bör uppnå.

6. Europeiska unionen måste handla gemensamt och snabbt, genom att komma överens om och genomföra en strategisk EU-plan för energiteknik under 2007 som omfattar hela innovationsprocessen, från grundforskning till marknadspenetration, och som underlättar forsknings- och utvecklingssamarbete med internationella partner.

7. Den strategiska EU-planen för energiteknik måste ha sin grund i en gemensam och inkluderande europeisk vision som engagerar alla relevanta aktörer. Den måste vara ambitiös när det gäller att ställa upp mål, men realistisk och pragmatisk i fråga om resurser. Planens strategiska del kommer att vara att identifiera de tekniker för vilka det är av avgörande betydelse att EU som helhet hittar ett mer kraftfullt sätt att mobilisera sina resurser i ambitiösa resultatinriktade åtgärder för att skynda på deras färd mot marknaden.

BILAGA

Översikt över centrala tekniker för låga koldioxidutsläpp i olika innovationsskeden samt deras utsikter till marknadspenetration

1. Analys från sjätte ramprogrammets rådgivande grupp för energi

I rapporten Transition to a sustainable energy system for Europe: The R&D perspective (2006, EUR 22394) av sjätte ramprogrammets rådgivande grupp för energi, identifieras centrala teknikalternativ för framtiden. Nedan sammanfattas analysen, som utgör en lämplig referenspunkt.

Tid till omfattande genomförande | Transportteknik | Teknik för el/värmeomvandling |

Omedelbar/Kort sikt Längre sikt | Minskad efterfrågan (t.ex. mindre motorer) Avancerade högeffektiva förbränningsmotorer Förbättrade hybridelprodukter designade för bensin, diesel, biodiesel Biodiesel; bioetanol Samtidig bearbetning av biomassa och fossila bränslen Syntetiska bränslen framställda ur gas/kol genom Fischer-Tropsch-processen Biodrivmedel från råvaror som innehåller lignocellulosa Elfordon med avancerad ellagringskapacitet Vätgasdrivna bränsleceller. Lufttransport: väte-/gasturbiner | Låg-/medeltempererade solvärmetillämpningar för varmvatten, uppvärmning, kylning och industriella processer Kombinerade gas- och ångturbincykler (CCGT) Fissionsenergi (Gen III/III+) Vindenergi (inklusive havsbaserad/djuphavsbaserad) Systemintegration (nätfrågor) Fast biomassa Bränsleceller (SOFC, MCFC) Jordvärmeenergi (inklusive djupjordvärme – HDR/HFR) Avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) Renare användning av kol (ånga-/gasturbin, kombinerad cykel) med CCS Avancerade anläggningar för fossila bränslen (super/ultra-superkritisk ånga; integrerad gasturbincykel (IGCC), med CCS Solenergi Solvärmekraftverk Havsenergi (vågor, havsströmmar) Fissionsenergi – Generation IV Fusionsenergi |

Energieffektiv teknik avsedd för slutanvändning analyseras också i rapporten, men de är så omfattande att de inte kan inrymmas i en kortfattad sammanfattning som den ovanstående. Rapporten i dess helhet finns på följande webbplats: http://ec.europa.eu/research/energy/gp/gp_pu/article_1100_en.htm

2. Utsikter till marknadspenetration – visionsförklaringar från de europeiska teknikplattformarna på energiområdet

Enligt den europeiska teknikplattformen för nära nollutsläpp från kraftverk för fossila bränslen[16] kommer kraftverken för fossila bränslen till år 2020, antingen kunna avskilja nästan alla sina koldioxidutsläpp på ett ekonomiskt lönsamt sätt eller kunna inkludera system för avskiljning av koldioxid (”avskiljningsfärdiga”). Detta skulle under tiden fram till 2050 motsvara en successiv minskning på 60 % av koldioxidutsläppen från kraftproduktion och visar hur viktigt det är med nollutsläpp från energi producerad med fossila bränslen.

Enligt den europeiska teknikplattformen för biodrivmedel[17] kan upp till en fjärdedel av EU:s bränslebehov för vägtransporter tillfredsställas med rena och koldioxideffektiva biodrivmedel till år 2030.

Den europeiska teknikplattformen för solenergi[18] bekräftar att 3 GW-målet för 2010 kan uppnås. Till 2030 kommer dessutom kostnaden för solenergiproduktionen att kunna konkurrera på större delen av elmarknaden. Den installerade kapaciteten kan öka till 200 GW i EU och till 1 000 GW i hela världen, vilket ger tillgång till el åt mer än 100 miljoner familjer, särskilt på landsbygden.

Prognoser för 2030 från den europeiska teknikplattformen för vindenergi[19] tyder på att 23 % av Europas el skulle kunna tillhandahållas av vindkraftparker med en installerad kapacitet på 300 GW (som ger 965 TWh, vilket är en ökning från 2005 års nivå på 83 TWh).

Den europeiska teknikplattformen för vätgasdrivna bränsleceller[20] förutser i sin prognos för 2020 att bränsleceller för bärbara anordningar och bärbar energiproduktion kommer att vara etablerade marknader. Vad beträffar stationära tillämpningar för kombinerad värme- och kraftproduktion skulle den installerade kapaciteten kunna vara upp till 16 GW, och inom vägtransportsektorn skulle, återigen till 2020, starten för en massmarknad för vätgasdrivna fordon kunna stå för en årlig försäljning på upp till 1,8 miljoner fordon.

Den europeiska teknikplattformen för solvärme[21] anser att solvärmetekniken kommer att täcka upp till 50 % av alla uppvärmningstillämpningar som kräver temperaturer på upp till 250 °C till 2030. Den totala installerade kapaciteten skulle kunna nå 200 GW (termiska watt).

Den europeiska teknikplattformen för ”smartgrids” (smarta nät) [22] ser på de framtida elnät som behövs för att energisystemet skall kunna möta behoven i ett framtida Europa. Med utnyttjande av avancerad informations- och kommunikationsteknik, måste näten bli flexibla, tillgängliga, pålitliga och ekonomiska, samt utnyttja de senaste teknikerna för att säkerställa framgång samtidigt som de behåller sin flexibilitet för att kunna anpassa sig till förändrade behov.

[1] KOM(2006) 105, mars 2006.

[2] Enligt PRIMES grundläggande modellscenario där man utgår från godkänd politik och ett scenario med ”nuvarande åtgärder”.

[3] KOM(2007) 1 av den 10 januari 2007.

[4] KOM(2007) 2 av den 10 januari 2007.

[5] Från sjätte ramprogrammet, rådgivande gruppen för energi ’Advisory Group on Energy’ (AGE).

[6] Nicholas Sterns rapport om de ekonomiska aspekterna av klimatförändringen – Storbritanniens finansministerium: http://www.hm-treasury.gov.uk/independent_reviews/stern_review_economics_climate_change/sternreview_index.cfm

[7] IEA ”World Energy Investment Outlook 2003”.

[8] Europeisk teknikplattform för vindenergi (European Wind Energy Technology Platform – http://www.windplatform.eu/).

[9] Källa: Europeisk teknikplattform för solenergi (European Photovoltaic Technology Platform

(http://ec.europa.eu/research/energy/nn/nn_rt/nn_rt_pv/article_1933_en.htm).

[10] Euracoal (http://euracoal.be/newsite/overview.php)

[11] OECD:s rundabordssamtal om hållbar utveckling den 30 juni 2006.

[12] T.ex. GEEREF, dvs. EU:s globala fond för energieffektivitet och förnybar energi.

[13] KOM(2006) 502 slutlig av den 13 september 2006.

[14] KOM(2007) 1.

[15] Som årligen offentliggörs av Europeiska kommissionen: http://iri.jrc.es/do/home/portal/inicio

[16] http://www.zero-emissionplatform.eu/website/

[17] http://ec.europa.eu/research/energy/pdf/draft_vision_report_en.pdf

[18] http://ec.europa.eu/research/energy/nn/nn_rt/nn_rt_pv/article_1933_en.htm

[19] http://www.windplatform.eu/

[20] https://www.hfpeurope.org/

[21] http://www.esttp.org/cms/front_content.php

[22] http://ec.europa.eu/research/energy/nn/nn_pu/article_1078_en.htm