52006DC0583

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 6.10.2006

KOM(2006) 583 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Mobilisering av offentlig och privat finansiering för global tillgång till klimatvänlig, ekonomiskt överkomlig och trygg energiförsörjning genom den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi {SEK(2006) 1224}{SEC(2006) 1225}

1. HÅLLBAR UTVECKLING – DEN GLOBALA MILJÖUTMANINGEN FÖR ENERGISEKTORN

Sedan början av 1990-talet har den ekonomiska tillväxten i de flesta delarna av världen varit snabbare än någonsin tidigare. Sedan 1994 har den globala oljeförbrukningen ökat med 20 % och Internationella energiorganet (IEA) förutspår att den kommer att fortsätta att öka med 1,6 % per år[1]. Enligt IEA kommer energiefterfrågan i världen att öka med mer än 60 % fram till 2030. För att efterfrågan skall kunna tillgodoses räknar man med att det krävs investeringar i energisektorn på 16 biljoner US-dollar under de närmaste 25 åren. Investeringsscenariet om inga åtgärder vidtas skulle medföra stora finansieringsproblem och inte leda till en hållbar framtid, framför allt med tanke på följande:

- Utsläpp av växthusgaser : Koldioxidutsläppen från energisektorn skulle öka med 62 % mellan 2002 och 2030, trots att EU:s stats- och regeringschefer vid rådets vårmöte 2005 krävde en global minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 15 % och kanske så mycket som 50 % senast 2050 jämfört med 1990 års utsläpp. Under 2005 beslutade också G8-ledarna att agera beslutsamt och kom överens om Gleneagle-handlingsplanen på områdena klimatförändring, ren energi och hållbar utveckling. Övergången till renare energi bör finansieras genom intensivare samarbete mellan investeringsorgan i den offentliga och den privata sektorn, med deltagande av Världsbanken och andra multilaterala finansiella institut.

- Luftkvalitet: Den snabba urbaniseringen i tillväxtekonomier har lett till omfattande luftföroreningar i många städer, vilket fått negativa effekter på människors hälsa. Enligt Världsbanken kommer till exempel 590 000 människor i Kina sannolikt att dö en för tidig död på grund av luftföroreningar från transport- och energisektorerna. För att dessa trender skall kunna brytas måste ineffektiva kraftverk och byggnader moderniseras och nästan helt utsläppsfri teknik användas i större utsträckning.

- Fattigdom och hållbar förvaltning av naturresurser: Det beräknas att 1,4 miljarder människor i utvecklingsländerna fortfarande inte skulle ha tillgång till modern energi 2030 och de idag 2,4 miljarder människor som använder traditionell biomassa på ett ohållbart sätt för matlagning och uppvärmning skulle inte bli färre. Enligt IEA beräknas de ytterligare investeringar som krävs för en hundraprocentig elektrifiering uppgå till 655 miljarder US-dollar. Detta är en enorm utmaning för regioner som redan har svårt att anskaffa kapital.

- Tryggad energiförsörjning: Mer än 60 % av ökningen av energiförbrukningen skulle utgöras av ökad förbrukning av olja och gas. Detta skulle ytterligare öka importberoendet i alla viktigare importregioner. I t.ex. EU skulle beroendet av olje- och gasimport öka till 93 % respektive 81 % år 2030 från 79 % och 49 % år 2004. Kommissionen föreslog därför nyligen att man skall försöka se till att en minimiandel av EU:s totala energimix utgörs av energi från trygg och hållbar användning av källor med låg kolhalt. Kina, som idag i stor utsträckning är självförsörjande, skulle behöva importera 27 % av sitt gasbehov 2030. Olje- och gasleveranserna från Mellanöstern och Nordafrika skulle öka till 44 %.

Det är uppenbart att det krävs genomgripande förändringar av hur energitjänster tillhandahålls och energikällor används för att säkra en hållbar utveckling genom att bekämpa klimatförändringen, avhjälpa bristen på energi och trygga energiförsörjningen.

Vid världstoppmötet om hållbar utveckling 2002 kom stats- och regeringscheferna överens om att snarast kraftigt öka andelen förnybar energi i den globala energimixen. Vid världstoppmötet upprättades Johannesburgkoalitionen för förnybar energi (JREC)[2] och EU:s energiinitiativ (EUEI) för att se till att åtagandena i Johannesburgplanen för genomförande inte bara skall bli tomma ord.

Investeringar i förnybar energi och energieffektivitet är typiska kollektiva nyttigheter som ger betydande lokala och globala fördelar, såsom inga eller små utsläpp av växthusgaser och föroreningar. De bidrar till att ytterligare trygga energiförsörjningen genom att energi som finns på lokal nivå utnyttjas, såsom vind- och solenergi, geotermisk värme eller biomassa. En ökad användning av effektiv teknik som bygger på förnybar energi kommer att minska miljö- och hälsoeffekterna av förbrukningen av fossila bränslen och minska trycket på energimarknaderna. Sådan teknik främjar också lokal sysselsättning och inkomstgenerering, t.ex. genom energileveranser för produktion, framför allt i avlägsna områden där det inte är lönsamt att göra nätutbyggnader.

Om man till fullo beaktar de kollektiva nyttigheterna blir projekt för förnybar energi och energieffektivitet ofta ekonomiskt lockande, framför allt i utvecklingsländer där kraftproduktionen vanligen är mindre effektiv och mer förorenande än i de industrialiserade länderna, där miljölagstiftningen är mer utvecklad. Enligt IEA:s alternativa energiscenarier skulle en ökad energieffektivitet och ökad användning av förnybar energi kunna minska ökningen av den globala energiefterfrågan från över 60 % till 50 % och ökningen av de globala utsläppen från 62 % till 46 %. En minskad efterfrågan i framtiden skulle kunna ge en sänkning på 15 % av oljepriserna. Detta skulle inte lösa de problem som beskrivs ovan men ändå vara ett viktigt steg i rätt riktning. På lång sikt har kommissionen beräknat att förbättringar av energieffektiviteten och förnybar energi på ett kostnadseffektivt sätt kan minska utsläppen med upp till två tredjedelar (SEK(2005) 180).

På grund av den stora samhällsnyttan förbättras policyramarna kontinuerligt och förnybar energi och energieffektivitet är nu en självklar punkt på dagordningen för energi- och utvecklingsinvesteringar. Förnybar energi och energieffektivitet gör att man idag på ett hållbart sätt kan leverera ekonomiskt överkomlig el och annan energi till lokala företag och transporter, framför allt på platser där det inte är lönsamt att göra nätutbyggnader. En tillräcklig och ekonomisk energiförsörjning i avlägsna områden kan garanteras genom fristående anläggningar (”off-grid”) och mininät (”mini-grids”). Många tekniska lösningar för företagens och hushållens behov kan erbjudas, vilket är särskilt betydelsefullt för utvecklingsländer.

Trots dessa fördelar förutspår IEA att andelen förnybar energi skulle vara mer eller mindre oförändrad 2030 om de nuvarande trenderna fortsätter. De investeringar på mer än 16 biljoner US-dollar som måste göras fram till 2030 ger därför ett unikt tillfälle att skapa en global hållbar energisektor, och detta tillfälle måste utnyttjas. Det råder inget tvivel om att merparten av de framtida investeringarna i den globala energisektorn måste betalas av medel från privata källor. Utmaningen för den offentliga politiken är att skapa de rätta incitamenten och förutsättningarna så att privata investeringar kommer att finansiera en energiförsörjning som är miljövänlig, ekonomiskt överkomlig och trygg.

I det här meddelandet undersöks de nuvarande hindren för den privata sektorns deltagande, framför allt i utvecklingsländerna, när det gäller utbyggnaden av förnybar energi och energieffektiv teknik. Det föreslås ett konkret och innovativt offentligt-privat partnerskap , kallat den globala energifonden för energieffektivitet och förnybar energi (Geeref , Global Energy Efficiency and Renewable Energy Fund), för att mobilisera privata investeringar till förmån för utvecklingsländer och övergångsekonomier.

2. HINDER FÖR MOBILISERING AV TILLRÄCKLIG FINANSIERING FRÅN DEN PRIVATA SEKTORN FÖR INVESTERINGAR I ENERGIEFFEKTIVITET OCH FÖRNYBAR ENERGI

IEA räknar i sitt grundscenario med att det kommer att krävas 241 miljarder US-dollar för globala investeringar i produktion av förnybar energi fram till 2010[3]. Bara i utvecklingsländer och övergångsekonomier beräknas riskkapitalbehovet uppgå till mer än 10 miljarder US-dollar (9 miljarder euro). Enligt beräkningar kommer ungefär 70 % respektive 40 % av investeringarna i elproduktion i Sydamerika och Asien att göras i sektorerna för förnybar energi[4]. Till följd av bättre policyramar ökar intresset bland de privata investerarna.

Utvecklingen har delvis varit positiv när det gäller finansieringen av förnybar energi och energieffektivitet. Europeiska investeringsbanken (EIB) och andra internationella investerare är medvetna om den ökande lönsamheten hos projekt för förnybar energi och har nyligen fastställt ambitiösa mål för investeringsportföljen på områdena förnybar energi och energieffektivitet. EIB har t.ex. ställt upp som mål att investera 50 % av sin årliga EU-utlåningsportfölj på energiområdet i projekt för förnybar energi. I april 2005 förlängde OECD:s arbetsgrupp för exportkrediter och kreditgarantier den kortaste tillåtna återbetalningstiden för investeringar i förnybar energi från 10 eller 12 år till 15 år. I och med Kyotoprotokollets ikraftträdande och upprättandet av ett pris på koldioxidutsläpp kan miljöfördelarna med projekt för teknik med begränsad eller ingen kolanvändning löna sig. I utvecklingsländerna kan sådana projekt få krediter för utsläppsreduktioner inom ramen för protokollets mekanism för ren utveckling. Under de kommande åren kommer utsläppsreduktionskrediterna att ge ytterligare finansiering för sådana projekt.

Trots uppmuntrande och nya utsikter och goda tekniska resultat har projekt och företag för förnybar energi fortfarande stora svårigheter att anskaffa finansiering för investeringar. Det är ett komplext problem, men det är främst koncentrerat till området för högriskkapital (”private equity”) som i stor utsträckning tillhandahåller säkerheter till långivare. Nedan anges några av de främsta skälen till detta finansieringsdilemma:

- Kostnaderna för startkapital när det gäller förnybar energiteknik är 3–7 gånger högre än när det gäller konventionell energiproduktion från fossila bränslen. Även om dessa kostnader kompenseras av mycket lägre och mindre fluktuerande driftskostnader jämfört med teknik som bygger på fossila bränslen, anser investerarna i den privata sektorn fortfarande att de längre återbetalningsperioderna medför för stora risker, vilket gör investeringarna mindre attraktiva.

- Utanför OECD vill privata kapitalinvesterare ha ytterligare garantier. Även en rimlig avkastning på mellan 6 % och 14 % är otillräcklig för att uppväga de olika riskerna i många utvecklingsländer.

- Teknik som bygger på förnybar energi lämpar sig mycket väl för små och medelstora investeringsprojekt. Sådana projekt medför dock betydligt större transaktionskostnader än storskaliga kraftverk som drivs med fossila bränslen, och därför har de varit mindre intressanta för konventionella högriskkapitalfinansiärer. När internationella finansiella institut eller den privata sektorn erbjuder högriskkapital är det för storskaliga investeringar förknippade med villkor som inte passar för små företag eller projekt som omfattar mindre än 5–10 miljoner euro i totalt kapital.

I konkurrensen om finansiering från högriskkapitalbolag, missgynnar dessa förhållanden förnybar energi, vilket leder till en generell brist på finansiering av bolagskapital i sektorn. Världsbanken konstaterade nyligen att även med bättre regelverk och tillämpning av policyinstrument för att minska riskerna kommer det att bli en stor utmaning att finansiera extrakostnaderna och minska teknikriskerna[5]. Den stora potentialen hos projekt för förnybar energi och energieffektivitet att skapa många kollektiva nyttigheter på miljöområdet och det socioekonomiska området, både lokalt och globalt, gör dock att det bör ges offentligt stöd för att lösa finansieringsdilemmat och skapa incitament för internationella och inhemska privata investerare. Staten måste samarbeta med den privata sektorn för att komma tillrätta med kvarvarande finansiella hinder.

3. ETT INNOVATIVT OFFENTLIGT-PRIVAT PARTNERSKAP: DEN GLOBALA FONDEN FÖR ENERGIEFFEKTIVITET OCH FÖRNYBAR ENERGI

Av dessa skäl föreslås i det här meddelandet ett konkret och innovativt offentligt-privat partnerskap , kallat den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi (Geeref) för att mobilisera privata investeringar, framför allt i utvecklingsländer och tillväxtekonomier, i samband med internationella program för att främja en hållbar utveckling. Det föreslagna partnerskapet kommer att komplettera insatser som redan görs för att förbättra policyramarna och således påskynda en hållbar utveckling genom en snabbare spridning av effektiv teknik som bygger på förnybar energi.

Förslaget har utarbetats med hänsyn till det initiativ för ”tålmodigt” kapital (”patient capital initiative”) som Europeiska kommissionen lanserade 2004 inom ramen för Johannesburgkoalitionen för förnybar energi (JREC). Detta initiativs omfattning påverkades av debatterna på världstoppmötet om hållbar utveckling och den internationella högnivåkonferens inom JREC som hölls i Bryssel 2003. Förslaget bygger på en genomförbarhetsstudie från 2004 i vilken man bedömt de olika alternativen när det gäller att utforma ett nytt offentligt-privat partnerskap för finansiering. Vid genomförbarhetsstudien togs hänsyn till kommentarer och förslag från många berörda parter, bland annat EIB-gruppen, Världsbankens internationella finansieringsbolag (IFC), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), KfW, FN:s miljöprogram, FN:s utvecklingsprogram, EU:s energiinitiativ och många andra partnerskap.

Förslaget bygger också på den nyligen offentliggjorda grönboken ”En europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning”[6], där kommissionen fastställer en integrerad strategi för att arbeta med utmaningarna i samband med en hållbar utveckling i energisektorn, framför allt klimatförändringen, bland annat genom ökade insatser för demonstration och spridning av energieffektiv teknik och teknik som bygger på förnybar energi. I mars 2006 efterlyste Europeiska rådet således stöd från gemenskapsrättsakter till sådana lösningar för hållbar energi. I samband med dialogerna med tredjeländer bör EU också följa en mer proaktiv strategi när det gäller att säkra en hållbar utveckling genom att främja förnybar energi, ren teknik och energieffektivitet för att bidra till den globala kampen mot klimatförändringen, och främja genomförandet av Kyotoprotokollets mekanismer. Förslaget bygger också på det dokument om principer för integrering av energiåtgärder i utvecklingssamarbetet som nyligen antogs av rådet (utveckling)[7], EU:s förnyade strategi för hållbar utveckling[8] och det gemensamma dokumentet från kommissionen och den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ”En extern politik som gynnar Europas energiintressen”[9]. I alla dessa dokument framhålls vikten av att främja lösningar för ren energi för att komma tillrätta med problemen i samband med den globala klimatförändringen, fattigdom och hållbar utveckling.

På grund av den begränsade finansieringen från den offentliga sektorn måste man prioritera upprättandet av ett innovativt instrument som maximerar de offentliga medlens hävstångseffekter. I sitt senaste meddelande om omfattningen av och prioriteringarna för det framtida temaprogrammet för miljö och förvaltning av naturresurser, däribland energi, konstaterar kommissionen att ”nyskapande och flexibla finansieringsmekanismer krävs omgående”.[10] Detta är också ett centralt budskap i det interinstitutionella avtalet från juni 2006 där följande fastställs: ”Institutionerna är eniga om att det är nödvändigt att införa samfinansieringsmekanismer för att stärka de hävstångseffekter Europeiska unionens budget för med sig genom en förstärkning av finansieringsincitamenten. De är också eniga om att främja utvecklingen av lämpliga fleråriga finansiella instrument vilka fungerar som katalysatorer för offentliga och privata investerare.”[11]

Att förbättra den privata sektorns tillgång till högriskkapital genom offentligt tillhandahållande av ”tålmodigt” kapital verkar vara den mest lovande möjligheten eftersom det ger många möjligheter till riskdelning. Den offentliga sektorn kan

- godta lägre avkastning i enskilda fall beroende t.ex. på de faktiska risker som måste täckas, och således höja avkastningen för den privata sektorn till kommersiella nivåer,

- godta längre investerings- eller återbetalningsperioder (”först in – sist ut”) för att låta lägre drifts- och underhållskostnader kompensera de större investeringarna i initialskedet,

- ta på sig högre transaktionskostnader för att kunna rikta in sig på små och medelstora företag och tillgodose behoven av många olika företagstjänster liksom såddkapital och tillväxtkapital.

4. ATT FÖRVERKLIGA DET OFFENTLIGT-PRIVATA PARTNERSKAPET

Målet att mobilisera offentlig och privat finansiering kan bidra till att lösa finansieringsdilemmat för projekt och verksamheter på området förnybar energi och energieffektivitet, framför allt genom att man koncentrerar sig på riskkapitalbristen. Detta kan bland annat innebära att man utvidgar framgångsrika pilotprojekt. Internationella finansiella institut, såsom EIB, EBRD, Världsbanken, investerare i den privata sektorn och andra finansiella mellanhänder, har redan börjat samverka med kommissionen för att upprätta Geeref. De första samfinansieringsmöjligheterna identifierades av EIB (främst i AVS-länderna och Medelhavsregionen) och EBRD (för en regional fond som omfattar marknader i östeuropeiska länder utanför EU).

Hur skall det utformas?

Geeref kommer att etableras som ett globalt offentligt-privat partnerskap i form av ett privaträttsligt organ som anförtros ett offentligt uppdrag.[12] Detta kommer att ske i nära samarbete med internationella finansiella institut, såsom EIB och EBRD. Det kommer att erbjudas nya möjligheter till riskdelning och samfinansiering för olika kommersiella och icke-kommersiella investerare med ett globalt investeringsmandat. Partnerskapet kommer att möjliggöra ett nära samarbete med professionella fondförvaltare som agerar i enlighet med mandat från donatorer och investerare, utan ytterligare extern finansiering. Högkvalitativ övervakning, rapportering och kontroll kommer att garanteras.

I stället för att direkt ge finansiering till målgrupperna kommer Geeref att aktivt delta i skapandet och finansieringen av regionala delfonder eller i utvidgningen av liknande initiativ. På så vis kan man ta hänsyn till specifika förhållanden på olika regionala marknader genom att samla internationella finansiella institut, lokal expertis och vetenskapligt baserad kunskap och locka till sig ytterligare finansiering från den privata sektorn. Deltagandet i delfonder förutsätter att investeringsstrategin stämmer överens med Geerefs. Dessutom måste förvaltningen vara god, genomförandekapacitet finnas och en minsta andel kommersiell samfinansiering tillhandahållas.

Vem kommer att få stöd?

Geeref kommer att stödja projektutvecklare och små och medelstora företag på områdena förnybar energi och energieffektivitet. Fokus kommer att ligga på projekt på mindre än 10 miljoner euro, eftersom sådana projekt i allmänhet inte är intressanta för kommersiella investerare och internationella finansiella institut. Förutom projekt som avser allmännyttiga anläggningar kommer investeringar att göras på områdena för tillverknings- och monteringsföretag, konsumtion, små och medelstora företag och förmedlare av mikrolån.

Vilka regioner kommer att omfattas?

Geeref kommer att stödja regionala delfonder i länder i Afrika söder om Sahara, Västindien och Stilla havet (AVS-regionen), länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken (bland annat Nordafrika och östeuropeiska länder utanför EU, bland annat Ryssland), Latinamerika och Asien (även Centralasien och Mellanöstern).[13] Den rättsliga grunden kommer att utgöras av det nya instrumentet för utvecklingssamarbete och Geeref kommer att införlivas med temaprogrammet för miljö och förvaltning av naturresurser, däribland energi (ENRTP) i enlighet med det instrumentet.[14] Finansieringen kommer att vara marknadsstyrd, men man kommer att prioritera investeringar i länder och regioner där politiken för förnybar energi och energieffektivitet gynnar den privata sektorns deltagande. Särskild tonvikt kommer att läggas på att tillgodose AVS-ländernas behov.

Vilken typ av stöd kommer att ges?

Den största delen av fonden kommer att användas för att tillhandahålla riskkapital för olika typer av investeringsprojekt för förnybar energi och energieffektivitet. Kapital kommer att tillhandahållas på överkomliga och ”tålmodiga” villkor och graden av tålamod kommer att återspegla de lokala och globala fördelar som delfonderna och deras underliggande projekt kan erbjuda. Geerefs finansiering kommer att variera mellan 25–50 % för verksamhet förknippade med höga eller medelhöga risker och 15 % för verksamhet med låg risk. Dessutom kommer fonden att bestå av särskilda medel för tekniskt bistånd. Dessa kommer att utgöra 10–20 procent av den totala fondstorleken beroende på de faktiska behoven av kapacitetsuppbyggnad, som förmodligen kommer att vara större i mindre utvecklade ekonomier. På så vis kan lokal och internationell teknisk expertis utnyttjas för att förbättra projektförslag och affärsplaner samtidigt som investeringskanalerna utvecklas. Tillhandahållandet av riskkapital och tekniskt bistånd innebär att fonden kommer att bli en s.k. ”one stop shop”, vilket kommer att minska transaktionskostnaderna och förbättra fondens resultat generellt sett.

Vilken typ av teknik kommer att få stöd?

Investeringarna kommer att avse varierande typer av projekt och teknik för energieffektivitet och förnybar energi. Eftersom man inriktar sig på utvecklingsländer och övergångsekonomier kommer tyngdpunkten att ligga på spridning av miljövänlig teknik med goda tekniska resultat, samtidigt som hänsyn tas till vetenskapligt baserad kunskap från program såsom gemenskapens ramprogram. Erfarenhet och beräkningar visar att en stor del av investeringsutsikterna kommer att avse småskalig vattenkraft och biomassa, och att även landbaserad vindkraft har betydande potential. Solenergi är fortfarande för dyrt för de fattigaste länderna. Förnybar energi kommer förmodligen att dominera investeringsportföljen. Projekt för energieffektivitet kan bli aktuella framför allt när liknande finansieringshinder måste undanröjas. Finansiering kommer också att kunna ges till sameldning (t.ex. kol och bagass), leverantörer av energitjänster och andra små och medelstora verksamheter för ren och effektiv energi.

Hur stor beräknas fonden bli?

Minimimålet för Geerefs finansiering har fastställts till 100 miljoner euro. Denna nivå är nödvändig för att kunna ge betydande effekter på global nivå och tillräcklig för att det skall kunna etableras ett offentligt-privat partnerskap som kan bli självförsörjande på lång sikt.

Förutsatt att det första finansiella målet på i storleksordningen 100 miljoner euro uppnås skulle ytterligare kapital på minst 300 miljoner euro kunna mobiliseras genom delfonder liksom på nivån för projekt och små och medelstora företag. Med tanke på utsikterna att återanvända och återinvestera de ursprungliga offentliga medlen skulle denna siffra kunna öka under de kommande åren. Hävstångseffekten skulle kunna uppgå till en faktor 10, vilket är betydligt mer än för konventionella bidragsbaserade system där det krävs en samfinansiering på 50–70 %.[15] En samfinansiering på upp till 50 miljoner euro bör kunna erhållas från investeringsanslaget från nionde Europeiska utvecklingsfonden som förvaltas av EIB för att utveckla verksamhet i AVS-regioner. Detta nya instrument skulle kunna fungera som ett föregångsexempel som kan upprepas av bland annat andra offentliga och privata investerare.

Vilka fördelar väntas uppstå?

När investeringar gjorts och givit hävstångseffekter kan Geeref skapa miljövänlig energikapacitet på nästan 1 gigawatt för utvecklingsländernas marknader. Detta kan innebära att 1–3 miljoner människor får hållbar energiförsörjning och ersätta 1–2 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Fonden kommer också att bredda instrumenten så att utveckling och överföring av miljövänlig teknik mellan industriländer och utvecklingsländer kan stödjas på ett effektivt sätt. Den kommer att förbättra gemenskapens möjligheter att genomföra nämnda strategier och temaprogram och skapa synergieffekter med europeiska teknikplattformar, gemensamma tekniska initiativ och partnerskapen på områdena klimatförändring och energi, t.ex. med Ryssland, Kina och Indien. Främjandet av lösningar som bygger på ren energi kommer att ge betydande fördelar i form av bättre luftkvalitet, både inomhus och utomhus, och främja etableringen av lokala företag liksom lokal sysselsättning och inkomstutveckling.

5. SLUTSATSER OCH KOMMANDE ÅTGÄRDER

Den globala fond för energieffektivitet och förnybar energi som skisseras i det här meddelandet är ett nytt offentligt-privat partnerskap som kompletterar gemenskapens tillgängliga finansieringsinstrument. Den är särskild avsedd att kraftigt förbättra gemenskapens möjligheter att stödja genomförandet av partnerländernas program för hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning, och skynda på överföringen, utvecklingen och spridningen av miljövänlig teknik. Den kommer att underlätta ett effektivt samarbete mellan donatorer och kommersiella investerare, bland annat internationella finansiella institut. I slutändan kommer den att öka den globala marknadens andel av hållbar, trygg och överkomlig energiteknik och de tjänster som bygger på sådan teknik. Det är en kraftfull åtgärd med anledning av det akuta behov av innovativa offentlig-privata finansieringslösningar som de europeiska institutionerna visat på.

Europeiska kommissionen välkomnar att EIB och EBRD uttryckt sitt intresse för att samfinansiera detta initiativ. Kommissionen uppmanar rådet och Europaparlamentet att ge sitt stöd till det nya initiativet så att berörda offentliga och privata parter kan bekräfta sitt intresse.

Med tanke på de risker det rör sig om är Europeiska kommissionen medveten om att det krävs ett stort bidrag från gemenskapsbudgeten för att snabbstarta initiativet och möjliggöra betydande privat samfinansiering. Europeiska kommissionen är villig att bidra med upp till 80 miljoner euro för perioden 2007—2010 till Geeref inom ramen för temaprogrammet för miljö och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland energi. Ett första bidrag på 15 miljoner euro föreslås för 2007. Geeref kommer att vara strukturerat så att dessa bidrag kan rapporteras i den årliga rapporten från biståndskommittén. De nödvändiga mänskliga resurserna för detta initiativ kommer att täckas av befintliga resurser, om nödvändigt genom intern omfördelning.

Kommissionen uppmanar också medlemsstaterna, EES-staterna och andra finansiella institut och företag att delta i detta nya globala initiativ.

Eftersom det rör sig om ett nytt tillvägagångssätt kommer Europeiska kommissionens tjänster att utarbeta de närmare villkoren för genomförandet tillsammans med fondförvaltarna, EIB och EBRD och andra som uttrycker ett formellt intresse för att samfinansiera detta initiativ. Medlemsstaterna och Europaparlamentet kommer att hållas fullt informerade om hur detta initiativ utvecklas.

[1] IEA 2004. World Energy Outlook.

[2] Sedan 2002 har antalet medlemmar i JREC ökat från 66 till 90 stater, som har åtagit sig att betydligt öka andelen förnybar energi genom samarbete på grundval av mål och tidsplaner för investeringarna. EG delar koalitionens ordförandeskap med Marocko och svarar för dess sekretariat.

[3] IEA 2003. World Energy Investment Outlook.

[4] Impax Capital Corp. Ltd 2004. The Patient Capital Initiative Feasibility Study.

[5] Världsbanken 2006. Clean Energy and Development: Towards an Investment Framework.

[6] KOM(2006) 105, 8.3.2006.

[7] Rådets dokument 8358/06 av den 11 april 2006.

[8] Rådets dokument 10117/06 av den 9 juni 2006.

[9] Dokumentet lades fram vid Europeiska rådets möte den 15–16 juni 2006.

[10] KOM(2006) 20, 25.1.2006, och KOM(2005) 324, 3.8.2005.

[11] EUT C 139, 14.6.2006, s.1-17, punkt 49.

[12] I enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i budgetförordningen (artikel 54.2).

[13] I fråga om länder som omfattas av föranslutningsinstrumentet, bör kompletterande finansiering från andra instrument säkras.

[14] Rådets dokument 134/06 DEVGEN av den 20 juli 2006.

[15] Mer information om beräkningarna finns i avsnitt 6 i den konsekvensbedömning som åtföljer det här meddelandet (SEK(2006) 1224).