52006DC0567

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 4.10.2006

KOM(2006) 567 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

ETT KONKURRENSKRAFTIGT EUROPA I VÄRLDENEtt bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi{SEK(2006) 1228}{SEK(2006) 1229}{SEK(2006) 1230}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

ETT KONKURRENSKRAFTIGT EUROPA I VÄRLDEN

Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi

1. SYFTET MED MEDDELANDET

Tillväxt och sysselsättning – och därmed sammanhängande nya möjligheter – är kärnan i Europeiska kommissionens agenda för EU. Tillväxt och sysselsättning behövs för att skapa ekonomiskt välstånd, social rättvisa och en hållbar utveckling och för att ge européerna goda förutsättningar att klara av globaliseringen. Tillväxt och sysselsättning är centrala kriterier när medborgarna bildar sig en uppfattning om huruvida EU:s insatser ger önskat resultat i deras dagliga liv.

I den förnyade Lissabonstrategin från 2005 beskrivs de åtgärder som EU måste vidta för att skapa ökad tillväxt och sysselsättning. Där betonas att de europeiska företagens möjligheter att konkurrera på det internationella planet kräver en öppen marknad med väl genomtänkta interna bestämmelser för konkurrens, innovation, utbildning, forskning och utveckling (FoU), sysselsättning, socialpolitik och sammanhållningspolitik samt effektiv kontroll av efterlevnaden av dessa bestämmelser. Dessutom betonades behovet av att arbeta för öppnare marknader även på andra håll i världen.

Denna interna agenda bör kompletteras med en extern agenda som syftar till att skapa möjligheter i en globaliserad ekonomi och som innefattar handel och andra områden som ingår i politiken för yttre förbindelser. Vår externa prioritering på detta område har under de senaste åren varit att försöka få till stånd en långtgående, väl avvägd och rättvis multilateral överenskommelse för ytterligare avreglering av internationell handel, som bidrar till öppnare marknader där europeiska företag kan konkurrera och där nya möjligheter till tillväxt och utveckling skapas. WTO är fortfarande det mest effektiva sättet att expandera och hantera handeln inom ett regelbaserat system och är en hörnsten i det multilaterala systemet. Utvecklingsagendan från Doha kommer även i fortsättningen att vara vår främsta prioritering och kommissionen arbetar just nu intensivt på att få igång Doha-förhandlingarna, som strandade i juli 2006.

Handelspolitiken ska också bidra till uppnåendet av en rad mål som ställts upp för EU:s politik för yttre förbindelser, särskilt när det gäller utvecklingspolitiken och grannskapspolitiken. Dessa kommer även i fortsättningen att vara centrala inslag i EU:s handelspolitik. Samstämmighet i EU:s politik för yttre förbindelser är viktig för att stärka EU:s roll på det internationella planet.

Syftet med detta meddelande är att redogöra för hur handelspolitiken kan bidra till att skapa ökad tillväxt och sysselsättning i EU. I meddelandet beskrivs hur EU i en global ekonomi som genomgår snabba förändringar kan utarbeta en mer heltäckande, integrerad och framåtsyftande utrikeshandelspolitik som bidrar bättre till att stärka EU:s konkurrenskraft. Dessutom betonas behovet av att anpassa EU:s handelspolitiska verktyg till de nya utmaningarna, finna nya partner och se till att EU även i fortsättningen är öppet för världen och att de internationella marknaderna öppnas för EU.

I detta meddelande diskuteras också några av de kopplingar som finns mellan den politik som förs på hemmaplan och politiken för yttre förbindelser. Globaliseringen raderar ut skiljelinjen mellan inrikespolitik och utrikespolitik, vilket innebär att den politik som förs på olika områden inom landet ofta får avgörande inverkan på EU:s konkurrenskraft på det internationella planet och vice versa. Att erkänna behovet av en integrerad, samstämmig strategi för de utmaningar EU står inför både hemma och i världen har varit kännetecknande för den här kommissionen[1]. Mycket återstår dock att göra när det gäller att ändra hur vi tänker och agerar.[2]

2. EN VÄRLD I FÖRÄNDRING

De förändringar som sker idag i den ekonomiska världsordningen är lika omvälvande för världsekonomin och de internationella förbindelserna som i slutet av det kalla kriget. Den globala ekonomiska integrationen sker i allt snabbare takt och denna utveckling drivs av allt större handels- och kapitalflöden, en fördjupning av finansmarknaderna, minskade transportkostnader och den revolution som skett inom IT-tekniken. Allt detta skapar enorma möjligheter för tillväxt och utveckling. Men det ökar också trycket på naturresurserna, särskilt klimatet, och på traditionella näringsgrenar och yrken. Tryggheten är borta och en ny osäkerhet har tagit vid.

Företagen hanterar dessa förändringar genom att kombinera avancerad teknik och utländskt kapital med den stora och alltmer välutbildade arbetskraft som finns i utvecklingsländerna. De globala försörjningskedjorna förändras i takt med att företagen flyttar ut komplexa tillverkningsmoment och tjänster till lågkostnadsekonomier. De komponenter som ingår i en produkt kan köpas in från en rad olika länder, vilket ersätter den traditionella handeln med färdiga produkter.

Fler länder än någonsin utnyttjar de möjligheter globaliseringen ger. Under andra hälften av 1900-talet var det USA, Europa och Japan som drev världsekonomin. Idag har skaran utökats med en rad växande ekonomier som håller på att öppnas – särskilt Kina och Indien, men även t.ex. Brasilien och Ryssland. Kina är redan världens tredje största exportör och kommer sannolikt att bli världens näst största ekonomi inom ett par år. Vid det laget kan Indien ha utvecklats till världens sjätte största ekonomi.

Den internationella handeln håller alltså på att förändras i grunden. Avregleringen är ännu inte total, men många sektorer utvecklas i den riktningen. Nyckelområden för EU:s konkurrenskraft är idag kunskap, innovation, immateriella rättigheter, tjänster och effektiv resursanvändning. Handelspolitiken och vårt sätt att se på internationell konkurrenskraft måste förändras.

3. ANALYS: FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR EU:S KONKURRENSKRAFT

För att EU ska kunna stärka sin konkurrenskraft måste två sammanhängande krav uppfyllas. Dels måste den inhemska politiken anpassas till den internationella konkurrensbilden, samtidigt som vår öppenhet för handel och investeringar bibehålls. Dels behövs större öppenhet och rättvisa regler på andra marknader, särskilt när det gäller de handelspartner som kommer att bli viktiga för EU i framtiden. På båda områdena behövs tydliga och effektiva bestämmelser inte bara på det nationella utan även på det bilaterala och multilaterala planet .

3.1. Rätt politik på hemmaplan

i) Konkurrensutsatta marknader : Den inre marknaden har avgörande betydelse för möjligheten att skapa internationellt konkurrenskraftiga företag i EU . De regler som gäller för den inre marknaden främjar förutsägbarhet och öppenhet och insyn och ger företagen möjlighet att utnyttja marknadens storlek och skalekonomier, bidrar till ett effektivt resursutnyttjande, stimulerar till innovation och förhindrar att statligt stöd används i konkurrensbegränsande eller protektionistiska syften. Den inre marknaden har också främjat utarbetandet av högkvalitativa bestämmelser och standarder som även påverkar utformningen av internationella normer.

Konkurrensutsatta marknader har bidragit till att den europeiska tillverkningsindustrin i stort sett behållit sin andel av BNP trots globaliseringen, medan USA och Japan har tappat mark. Industrin i EU har ökat sin produktion med 40 procent under de två senaste årtiondena[3], och EU:s ställning på världsmarknaden är nästan oförändrad. Tjänstesektorn i EU är världsledande på en rad olika områden.

Det beror främst på att EU-företagen säljer varor och tjänster som håller hög standard i fråga om design och kvalitet[4]. Produkter av högre kvalitet står för cirka en tredjedel av den totala efterfrågan i världen och för hälften av EU:s export. När det gäller högprisprodukter är EU placerat efter Japan men före USA, medan länder som Kina ligger långt efter.

Däremot förlorar EU mark på de mest högteknologiska områdena. Förbättringar krävs i fråga om innovation, utbildning och FoU, inte bara när det gäller varor (inbegripet högkvalitativa jordbruksprodukter med högt förädlingsvärde) utan även tjänster, för att EU ska kunna bibehålla sin förmåga att sälja högprisprodukter. Vi måste också överväga frågan om exportens geografiska inriktning. En stor del av EU:s export går till länder med statisk efterfrågan, medan EU är mindre väletablerat än Japan och USA på marknader med snabb tillväxt, särskilt Asien.

ii) Öppenhet : Det krävs en öppen ekonomi för att skapa arbetstillfällen och tillväxt och för att stärka EU:s internationella konkurrenskraft . Öppenhet för internationell handel och internationella investeringar ökar EU:s förmåga att utnyttja fördelarna med en effektiv inre marknad. Det innebär att den europeiska ekonomin utsätts för ett kreativt konkurrenstryck, vilket leder till att innovation främjas och belönas, förbättrar tillgången till ny teknik och skapar ökade incitament för investeringar.

EU måste stå emot frestelsen att vidta protektionistiska åtgärder. Protektionism leder till högre priser för konsumenterna och företagen och begränsar utbudet. Om inhemska sektorer som konkurrerar med import skyddas från rättvis konkurrens utifrån innebär det på medellång sikt att resurser styrs bort från mer produktiva sektorer i ekonomin. Eftersom vårt välstånd är beroende av handel, skulle vår ekonomi dessutom skadas av handelspartnernas motåtgärder.

Tillfälliga och riktade åtgärder för att begränsa import som strider mot konkurrensbestämmelserna kan vara ett sätt att försvara EU:s intressen mot illojal handel. Möjligheten att vidta sådana handelspolitiska skyddsåtgärder måste finnas kvar, men de behöver anpassas till den internationella utvecklingen på handelsområdet.

iii) Social rättvisa : Vi måste också uppmärksamma det faktum att öppnare marknader kan få negativa konsekvenser för vissa regioner och grupper, särskilt arbetstagare med kort utbildning. Strukturförändringar är inget nytt fenomen, men globaliseringen gör att utvecklingen går i snabbare takt. Åtgärder för att undanröja hinder för anpassning på den inre marknaden och överföra resurser till de sektorer där de kan användas mest effektivt är nödvändiga för att man ska kunna ta tillvara de fördelar som handeln ger och skapa nya arbetstillfällen i EU. Men de negativa konsekvenserna av öppnare marknader kan slå hårt mot vissa sektorer eller regioner, och detta kan bidra till att skapa politiskt motstånd mot öppen handel. Vi behöver bli bättre på att förutse effekterna av ökad öppenhet på handelsområdet, på att hjälpa berörda sektorer, regioner och arbetstagare att anpassa sig och på att se till att fördelarna kommer konsumenterna till del. Eftersom vi arbetar för att skapa social rättvisa och sammanhållning på hemmaplan, bör vi också sträva efter att förmedla våra värderingar – inbegripet sociala och ekologiska standarder och kulturell mångfald – i kontakterna med andra länder[5].

3.2. Öppnare marknader i utlandet

En successiv öppning av marknaderna är en viktig källa till produktivitetsökningar, ökad tillväxt och fler arbetstillfällen. Öppnare marknader är en viktig faktor när det gäller att minska fattigdomen och främja utveckling och kan på lång sikt bidra till att lösa många av de problem som ligger bakom de globala utmaningar vi står inför, t.ex. säkerhet, migration och klimatförändringar.

Vårt huvudargument är att vi måste välja bort protektionism och samtidigt aktivt arbeta för att öppna marknaderna och skapa rättvisa handelsvillkor på det internationella planet. Detta skulle ge ett bättre internationellt affärsklimat och bidra till att påskynda reformer i andra länder. Det skulle stärka EU-industrins konkurrenskraft i en globaliserad ekonomi och är nödvändigt för att bibehålla det politiska stödet på hemmaplan för EU:s öppenhet. Denna agenda har två centrala inslag – förstärkta kontakter med de viktigaste framväxande ekonomierna och regionerna samt en tydligare inriktning på handelshinder.

De viktigaste framväxande ekonomierna – särskilt Kina, Indien och Brasilien – har idag välförtjänt uppnått en betydande ställning inom världshandeln. Tillsammans står de idag för 15 procent av den internationella handeln. Det är denna tillväxt, baserad på successiv avreglering, som ligger bakom dessa länders historiska prestation: att miljontals människor har lyfts från fattigdom till ett bättre liv.

EU är redan idag i hög grad öppet för export från dessa framväxande ekonomier och andra utvecklingsländer – och vi är redo att gå ännu längre. Men de flesta framväxande länder kombinerar hög tillväxt med onödigt stora hinder för exporten från EU. I takt med att dessa länder får en allt mer framträdande roll och i allt högre grad drar nytta av de fördelar som det internationella handelssystemet ger, ökar också deras ansvar att delta fullt ut när det gäller att värna om ett internationellt system präglat av öppenhet.

Öppenhet handlar inte längre bara om tullar. För att säkerställa ett reellt tillträde till marknaden under 2000-talet krävs det att man inriktar sig på nya områden och utarbetar handelspolitiska verktyg som effektivt kan bidra till öppnare marknader:

i) Icke-tariffära handelshinder : Tullsänkningar är viktiga för att öppna marknaderna för EU:s export av industri- och jordbruksprodukter. Men i takt med att tullarna sänks får icke-tariffära hinder större betydelse, t.ex. bestämmelser och förfaranden som begränsar handeln i onödigt stor utsträckning. Dessa hinder är ofta mindre synliga, mer komplexa och kan vara känsligare att ta upp eftersom de ofta direkt rör inhemsk reglering. Handeln måste regleras, men det måste ske på ett öppet och icke-diskriminerande sätt, med minsta möjliga begränsning av handeln och i överensstämmelse med andra legitima politiska mål.

Åtgärder mot icke-tariffära hinder är komplicerade, resursintensiva och täcks inte helt av WTO-systemet. Instrument som avtal om ömsesidigt erkännande, internationell dialog om standardisering och reglering samt tekniskt stöd till tredjeländer kommer att bli allt viktigare när det gäller att främja handel och förebygga bestämmelser och standarder som snedvrider konkurrensen. Det kommer att krävas nya arbetsmetoder inom kommissionen och nya samarbetsformer med andra parter, inbegripet medlemsstaterna och näringslivet, för att kartlägga och åtgärda dessa handelshinder.

ii) Tillgång till resurser : Mer än någonsin behöver EU importera för att kunna exportera. Man behöver prioritera insatser för att lösa problemen med begränsad tillgång till resurser som energi, metall och metallskrot samt primära råmaterial (t.ex. vissa jordbruksmaterial, hudar och skinn). De åtgärder som vidtas av några av våra största handelspartner för att begränsa tillgången till dessa insatsvaror är ett stort problem för vissa branscher i EU. Om det inte är motiverat av säkerhetsskäl eller för att skydda miljön, bör sådana åtgärder för att begränsa tillgången till resurser elimineras.

Energi är en särskilt viktig faktor. I och med att efterfrågan ökar internationellt och EU blir allt mer beroende av externa energikällor krävs en mer samstämmig europeisk politik för att säkerställa en konkurrenskraftig, säker och hållbar energiförsörjning. Hemma behöver vi därför skapa en konkurrenskraftig energimarknad på EU-nivå och främja en hållbar, effektiv och mångsidig ”energimix”. På det internationella planet bör vi sträva efter att skapa ökad öppenhet och insyn, bättre styrelseformer och handel inom energisektorn i tredjeländer genom tillämpning av icke-diskriminerade villkor för transitering och tillgång till befintliga rörledningar för tredje part samt genom att bidra till att förbättra produktions- och exportkapaciteten och utveckla energitransporterna. Att använda många olika leverantörer, produkter och transitvägar är ett viktigt inslag när det gäller både den politik som förs på hemmaplan och politiken för yttre förbindelser.

Att skapa ökad ekonomisk tillväxt genom handel kan få negativa konsekvenser för miljön, särskilt för den biologiska mångfalden och för klimatet . Vår internationella konkurrenspolitik måste främja energieffektivitet, användning av förnybara energikällor inbegripet biobränslen, lågutsläppsteknik och rationell energianvändning i EU och i världen, både för att begränsa den ökade internationella efterfrågan på energi och för att stärka försörjningstryggheten. Det krävs ytterligare insatser för att undersöka vilka kopplingar som finns mellan handelspolitiken och klimatförändringarna.

iii) Nya tillväxtområden : Vi kommer att behöva en tydligare inriktning på öppnare marknader och skärpta regler på nya handelsområden av ekonomisk betydelse för EU, särskilt immateriella rättigheter, tjänster, investeringar, offentlig upphandling och konkurrens .

Värdet av att nya marknader öppnas för de europeiska företagen urholkas om det inte finns ett adekvat immaterialrättsligt skydd i de berörda länderna. Överträdelser på det här området innebär att innehavarna av immateriella rättigheter inte får avkastning på sina investeringar och detta är i förlängningen ett hot mot de mest innovativa och kreativa företagens överlevnad. Den största utmaningen idag är att se till att nuvarande åtaganden uppfylls, särskilt i de framväxande ekonomierna. Kommissionen har ägnat betydande resurser åt att bekämpa förfalskning och se till att immaterialrättsliga skyddet respekteras i viktiga tredjeländer som Kina. Samarbetet med exempelvis USA och Japan har utökats på det här området och insatser har gjorts för att skydda EU:s geografiska beteckningar. Mycket återstår dock att göra.

Tjänster är en hörnsten i EU:s ekonomi. Tjänstesektorn står för 77 procent av BNP och sysselsättningen. Det är dessutom ett område där EU har komparativa fördelar och som har stor tillväxtpotential för EU:s export. En successiv avreglering av den internationella handeln med tjänster är en viktig faktor för framtidens ekonomiska tillväxt, även i utvecklingsländerna. EU kommer att behöva inleda förhandlingar för att avreglera handeln med tjänster med viktiga handelspartner, särskilt länder med svagt marknadstillträde eller få WTO-åtaganden.

Åtgärder för att förbättra investeringsvillkoren i tredjeländer inom tjänstesektorn och andra sektorer kan bidra i betydande utsträckning till ökad tillväxt både i EU och i de mottagande länderna. När försörjningskedjorna globaliseras blir det ännu viktigare att kunna investera fritt i marknaderna i tredjeländer. Geografisk placering och närhet har fortfarande betydelse. Att etablera en ”fysisk” närvaro i ett annat land gör det lättare för EU-företagen att utnyttja affärsmöjligheter. Det bidrar dessutom till att göra handelsflödena mer förutsägbara och befäster företagets och ursprungslandets image och rykte.

Offentlig upphandling är ett område med en betydande outnyttjad potential för exportörerna i EU. EU-företagen är världsledande på områden som transportutrustning, bygg- och anläggningsarbeten och försörjningstjänster. Men här möter de diskriminerande metoder hos nästan alla handelspartner, vilket i praktiken innebär att exportmarknaderna är stängda. Det är troligen den största sektorn som inte omfattas av en multilateral ordning.

Bristen på konkurrens och bestämmelserna för statligt stöd i tredjeländer begränsar marknadstillträdet genom att resa nya hinder som ersätter tullar och traditionella icke-tariffära handelshinder. EU har ett strategiskt intresse när det gäller att utarbeta internationella regler och få till stånd ett internationellt samarbete inom konkurrenspolitiken för att se till att europeiska företag som är verksamma i tredjeländer inte drabbas i orimligt hög grad av stödåtgärder för lokala företag eller av konkurrensbegränsade affärsmetoder. Mycket återstår att göra på det här området. I de flesta länder är det svårt att få insyn i förfarandena för beviljande av stöd.

På alla dessa områden behövs tydliga och effektiva regler som följs i praktiken. En effektiv kontroll av efterlevnaden är en förutsättning för bibehållen konkurrenskraft. Men det är också viktigt att EU samarbetar med andra länder för att se till att deras bestämmelser och normer håller en liknande standard.

4. AGENDA: EN HANDLINGSPLAN FÖR EU:S INTERNATIONELLA KONKURRENSKRAFT

En agenda bör utarbetas på grundval av denna analys med insatser för de kommande månaderna och åren. Syftet bör vara att påverka de krafter som driver utvecklingen, att ta tillvara de möjligheter som globaliseringen ger och samtidigt att se till att riskerna hanteras på ett bra sätt. Detta är den utmaning som beskrivs i kommissionens meddelande av den 10 maj 2006, ”En agenda för EU-medborgarna”. Kommissionens roll när det gäller att i nära samarbete med medlemsstaterna, Europaparlamentet och andra berörda parter leda EU:s handelspolitik är en enorm styrka för EU; en roll som dock inte har någon direkt motsvarighet på andra politikområden. Särskilt viktigt är att se till att EU:s prioriteringar och metoder anpassas till framtidens utmaningar.

4.1. På hemmaplan

I den förnyade Lissabonstrategin beskrivs en enhetlig agenda för att anpassa ekonomin i EU till den nya globala miljön. I meddelandet ”En agenda för EU-medborgarna” föreslås en grundläggande översyn av den inre marknaden i syfte att anpassa våra nationella bestämmelser till nya påfrestningar och möjligheter. Man kommer därvid att undersöka hur den inre marknaden kan hjälpa de europeiska företagen att göra de förändringar som krävs för att de ska kunna konkurrera internationellt genom diversifiering, specialisering och innovation. Det finns dock en rad andra politiska initiativ som man bör satsa på i nuläget.

De utmaningar som rör internationell konkurrenskraft måste beaktas i EU:s beslutsfattande. Ju mer enhetliga de regler och metoder som tillämpas i förbindelserna med våra viktigaste handelspartner är, desto bättre är det för de europeiska företagen. EU måste ha en ledande roll när det gäller gemensamt utnyttjande av bästa praxis och utarbetande av internationella bestämmelser och standarder. För att göra detta på ett effektivt sätt måste även den externa dimensionen beaktas när EU utarbetar bestämmelser och standarder. Det handlar inte om att urholka våra regler. Istället handlar det om att se till att utarbetandet av bestämmelser och åtgärderna för att motverka framtida handelskonflikter – och därigenom stödja de europeiska företagen – i största möjliga utsträckning präglas av öppenhet och flexibilitet. Detta ingår redan i agendan för bättre lagstiftning i EU, men ytterligare insatser kan göras. Det internationella och bilaterala samarbetet på lagstiftningsområdet är ett viktigt verktyg i detta avseende.

EU-medborgarna förväntar sig positiva resultat av de ekonomiska och strukturella förändringarna . Argumenten för öppenhet undergrävs om fördelarna inte kommer medborgarna till del. Kommissionen och medlemsstaterna har en viktig roll när det gäller att se till att fördelarna med öppnare handel och globalisering når ut till alla medborgare och inte fångas in av särintressen. Efter avregleringen av handeln med textilier i slutet av 2005 har dessa fördelar inte systematiskt förts vidare till konsumenterna. Kommissionen kommer att införa systematisk övervakning av importprisernas och konsumentprisernas utveckling innan ytterligare åtgärder övervägs.

Både företag och medborgare behöver tid och förutsägbarhet för att kunna anpassa sig till förändringar. EU:s nya sammanhållningsprogram ger möjlighet att förutse, förbereda och reagera på förändringar som har samband med globaliseringen. Dessa möjligheter måste tas tillvara. Genom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan också tillfälliga problem i samband med omstruktureringar åtgärdas. Syftet måste vara att främja anpassning, hållbar tillväxt och sysselsättning – inte att skydda enskilda arbetstillfällen eller företag från oundvikliga förändringar. Det kommer också att bli lättare för företagen att göra affärer på hemmaplan i och med att EU:s tullar moderniseras genom en ändring av tullkodexen och införande av e-tullar.

4.2. På det internationella planet

i) WTO

Världen behöver ett starkt multilateralt handelssystem. Det är det mest effektiva sättet att expandera och hantera handeln på ett sätt som gynnar alla, och det tillhandahåller en enhetlig ram för tvistlösning.

EU kommer inte att göra avsteg från principen om multilateralism. Vi står fast vid vårt åtagande i detta avseende och är beredda att – i rimlig utsträckning – bära kostnaderna för att systemet ska fungera på ett bra sätt även i fortsättningen. De strandade Doha-förhandlingarna är en missad möjlighet till global tillväxt och utveckling. EU har lagt fram betydande erbjudanden om avreglering – inte minst när det gäller jordbruket – och har gjort klart att man är beredd att gå ännu längre inom gränserna för sitt nuvarande mandat för att nå en övergripande överenskommelse. EU har fortfarande ett starkt engagemang i WTO och arbetar intensivt för att förhandlingarna ska återupptas så snart det är möjligt med tanke på de förhållandena som råder i andra länder.

ii) Frihandelsavtal

Omsorgsfullt utformade frihandelsavtal kan bygga vidare på WTO-bestämmelserna och andra internationella bestämmelser genom att de går ännu längre och snabbare än dessa när det gäller att främja öppenhet och integration, genom att de behandlar frågor som ännu inte kan tas upp inom ramen för multilaterala förhandlingar och genom att de banar väg för nästa steg på vägen mot multilateral avreglering. Många viktiga frågor som idag inte behandlas inom ramen för WTO – t.ex. investeringar, offentlig upphandling, konkurrens, andra lagstiftningsfrågor samt skyddet för immateriella rättigheter – kan i framtiden komma att ingå i frihandelsavtal.

Men frihandelsavtal kan också medföra risker för det multilaterala handelssystemet. De kan göra handeln mer komplicerad, undergräva principen om icke-diskriminering och leda till att de svagaste ekonomierna utestängs. För att få positiva effekter måste frihandelsavtalen vara heltäckande, föreskriva avreglering av i princip all handel och gå ännu längre än WTO-reglerna. EU bör som en prioriterad åtgärd se till att alla nya frihandelsavtal (även EU:s egna) fungerar som ett steg på vägen mot multilateral avreglering, och inte som en bromskloss.

Frihandelsavtal är inte något nytt för EU. De är viktiga instrument i EU:s grannskapspolitik, eftersom de stärker banden mellan EU och grannländerna både när det gäller ekonomi och lagstiftning. Frihandelsavtal ingår också i förhandlingarna om ekonomiska samarbetsavtal med länderna i Afrika, Västindien och Stilla Havet och framtida associeringsavtal med Centralamerika och Andinska gemenskapen. Våra nuvarande bilaterala avtal stöder de mål som ställts upp för EU:s grannskapspolitik och utvecklingspolitik, men våra främsta handelsintressen – bl.a. i Asien – tas inte tillvara lika väl. Innehållet i dessa avtal är också begränsat. Andra frågor och handelspolitikens vidare roll i EU:s politik för yttre förbindelser bör även i fortsättningen beaktas inom ramen för EU:s bilaterala handelsförbindelser. Men för att handelspolitiken ska kunna bidra till att skapa fler arbetstillfällen och ökad tillväxt måste ekonomiska faktorer väga tungt i framtiden när EU väljer partner för frihandelsavtal.

Marknadspotentialen (ekonomins storlek och tillväxt) och nivån på skyddet mot EU:s exportintressen (tullar och icke-tariffära hinder) bör vara centrala ekonomiska kriterier i valet av nya frihandelspartner. Dessutom måste vi beakta potentiella partners förhandlingar med EU:s konkurrenter, hur dessa sannolikt kommer att inverka på EU:s marknader och ekonomier samt risken att det förmånstillträde som våra partner i grannländerna och utvecklingsländerna har kan komma att undergrävas.

Enligt dessa kriterier blir Asean , Korea och Mercosur (med vilka förhandlingar just nu pågår) prioriterade områden. De kombinerar höga skyddsnivåer med en stor marknadspotential och arbetar aktivt för att sluta frihandelsavtal med EU:s konkurrenter. Även Indien, Ryssland och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) (även här pågår förhandlingar) uppvisar denna kombination av god marknadspotential och starkt skydd som gör att de är av direkt intresse för EU. Kina uppfyller också många av dessa kriterier, men detta land kräver särskild uppmärksamhet med tanke på de möjligheter och risker som finns.

De nya frihandelsavtal som utarbetas med beaktande av konkurrenskraftskriterier bör syfta till att skapa största möjliga avreglering av handeln, inbegripet en långtgående avreglering på tjänste- och investeringsområdena. Ett nytt, ambitiöst EU-standardavtal för investeringar bör utarbetas i nära samarbete med medlemsstaterna. I de fall där våra handelspartner har slutit frihandelsavtal med länder som är konkurrenter till EU bör vi eftersträva åtminstone full paritet. Kvantitativa importbegränsningar och alla former av tullar, avgifter och begränsningar för importen bör avskaffas.

Frihandelsavtalen bör även behandla icke-tariffära handelshinder, om möjligt genom konvergens på lagstiftningsområdet, och bör innehålla effektiva bestämmelser som underlättar handel. Avtalen bör också innehåller effektivare bestämmelser om immaterialrättsligt skydd och konkurrens, t.ex. bestämmelser om kontroll av efterlevnaden av skyddet för immateriella rättigheter i enlighet med EU:s direktiv på detta område. Bestämmelser kommer att införas för att skapa goda styrelseformer på finans-, skatte-, och rättsområdena, där så är lämpligt. Ursprungsreglerna i frihandelsavtalen bör också förenklas, moderniseras och anpassas till globaliseringen. Dessutom kommer interna mekanismer att införas för övervakning av genomförandet och resultaten av nya frihandelsavtal.

I samband med att nya frihandelsavtal övervägs bör EU arbeta för att stärka aspekten hållbar utveckling genom de bilaterala handelsförbindelserna. Det kan t.ex. innebär att man inför nya samarbetsbestämmelser för arbetsnormer och miljöskydd. EU kommer också att beakta partnerländernas utvecklingsbehov och de effekter som ett avtal kan få för andra utvecklingsländer, särskilt när det gäller fattiga länders förmånstillträde till EU-marknaden. Tänkbara konsekvenser på utvecklingsområdet bör beaktas i den övergripande konsekvensanalys som görs innan förhandlingar om frihandelsavtal inleds. EU kommer i linje med sin ställning i WTO-förhandlingarna att uppmuntra sina frihandelspartner att göra det lättare för de minst utvecklade länderna att få tillträde till deras marknad, om möjligt tull- och kvotfritt tillträde.

Ambitionsnivån är hög. Att förhandla fram bilaterala avtal kan vara en komplicerad och krävande process, och det är viktigt att EU skapar en god utgångspunkt för förhandlingarna. Vi måste redan från början försäkra oss om att våra handelspartner har liknande ambitioner för att undvika problem i ett senare skede på grund av vitt skilda förväntningar. Beslut om att inleda förhandlingar bör fattas på grundval av sakförhållandena i varje enskilt fall – inte bara dessa ekonomiska kriterier utan även handelspartnernas beredvillighet att avskaffa handelshindren och vidare politiska hänsyn. Frihandsbestämmelser bör vara en integrerad del av de övergripande förbindelserna med det berörda landet eller den berörda regionen. Det bästa sättet att uppnå detta inom den vidare institutionsstrukturen måste fastställas från fall till fall.

iii) Transatlantisk handel och konkurrenskraft

Det transatlantiska handelsutbytet är det största i världen och har en central ställning i den globala ekonomin. De ekonomiska vinsterna av att motverka icke-traditionella hinder ”bakom gränserna” kan vara betydande för både EU och USA. EU har redan börjat arbeta för att så ska ske, senast genom det transatlantiska ekonomiska initiativ som inleddes 2005 och en rad dialoger på lagstiftningsområdet. Vissa framsteg har uppnåtts, men detta har visat sig vara ett svårarbetat område och det krävs ytterligare satsningar.

Vi måste också samarbeta när det gäller att möta de globala utmaningarna. EU:s tyngd i världsekonomin innebär att samarbetet mellan EU och USA i fråga om t.ex. immaterialrättsligt skydd och handelssäkerhet kommer att få stor betydelse.

iv) Kina

Kina är den största enskilda utmaningen för EU:s förmåga att göra globaliseringen till en möjlighet att skapa ökad tillväxt och sysselsättning. Kina står inför enorma utmaningar när det gäller att lösa brådskande problem som rör samhälle, miljö och ekonomi. EU måste få ordning på Kinapolitiken och se Kina som en möjlighet, en utmaning och en framtida partner.

Kommissionen avser att under de kommande veckorna lägga fram en omfattande Kinastrategi. När det gäller frågor som rör handel och ekonomi kommer strategin att fastställa tydliga prioriteringar, fokusera på viktiga utmaningar som att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter, frågor som rör marknadstillträde och investeringsmöjligheter. Dessutom betonas behovet av ett utökat samarbete inom kommissionen och med medlemsstaterna och andra berörda parter när det gäller att lösa dessa problem.

v) Säkerställa skyddet för immateriella rättigheter

EU bör bidra till att stärka bestämmelserna på det här området i framtida bilaterala avtal och se till att EU:s handelspartner respekterar gällande åtaganden för att motverka immaterialrättsintrång och minska produktionen och exporten av varumärkesförfalskade produkter. Kommissionen kommer att öka sina insatser för att kontrollera efterlevnaden och stärka samarbetet med en rad prioriterade länder, särskilt Kina, Ryssland, Asean, Korea, Mercosur, Chile och Ukraina. Kommissionen kommer också att sträva efter att förbättra övervakningen i Turkiet i samband med anslutningsförhandlingarna. Man kommer bl.a. att stärka tullsamarbetet, inleda och förbättra dialoger som rör immateriella rättigheter, stärka EU:s lokala närvaro, tillhandahålla större resurser för att stödja rättighetsinnehavarna (särskilt små och medelstora företag) och öka medvetenheten om frågor som rör immateriella rättigheter bland EU-företagen, särskilt de företag som är verksamma i Kina.

vi) Förnyad strategi för marknadstillträde

EU:s strategi för marknadstillträde inleddes 1996 för att bidra till genomförandet av multilaterala och bilaterala handelsöverenskommelser och för att öppna marknaderna i tredjeländer. Strategin syftar till att ge exportörerna information om villkoren för marknadstillträde och tillhandahålla en ram för de åtgärder som vidtas för att eliminera handelshinder. Den databas som skapades till stöd för denna strategi ( Market Access Database ) har bidragit till att informera företagen och beslutsfattarna om marknadsförhållandena, men man har inte lyckats helt.

Kommissionen avser att lägga fram ett meddelande om en förnyad strategi för marknadstillträde i början av 2007. Det kommer sannolikt att bidra till att prioriteringar regelbundet fastställs i fråga om de sektorer och marknader där undanröjande av handelshinder skulle skapa de största fördelarna för EU-exportörerna.

Kommissionen måste inrikta sina resurser på särskilt viktiga länder, investera i teknisk expertis, samordna politiska verktyg och inleda ett närmare samarbete med medlemsstaterna och företagen/exportörerna. EU bör också på grundval av de erfarenheter som görs i samband med pågående förhandlingar fastställa god praxis när det gäller att undanröja handelshinder av mer komplext slag.

vii) Offentlig upphandling

När det gäller offentlig upphandling använder nästan alla EU:s större handelspartner konkurrensbegränsande metoder som diskriminerar leverantörer i EU. Kommissionen överväger att lägga fram ett förslag med åtgärder mot dessa metoder för att skapa rättvisa konkurrensvillkor för EU-leverantörerna i samband med offentliga anbudsförfaranden i andra länder.

Det bästa angreppssättet på det här området är att uppmuntra tredjeländer att förhandla fram omfattande avtal med EU. Eftersom det är viktigt för vårt eget välstånd att upphandlingsmarknaderna i EU öppnas, måste vi hitta nya sätt att öppna större upphandlingsmarknader i andra länder utan att stänga våra egna. När det gäller större handelspartner som förklarat att de inte vill arbeta för ömsesidighet bör EU därför överväga att vidta riktade åtgärder som begränsar tillträdet till delar av upphandlingsmarknaden i EU för att ge våra handelspartner incitament att erbjuda ömsesidig marknadsöppning. Detta är dock inte en lämplig metod när det gäller de fattigare utvecklingsländerna.

viii) Översyn av handelspolitiska skyddsåtgärder

Handelspolitiska skyddsåtgärder ingår i det multilaterala systemet och bidrar till att säkerställa att de fördelar som öppenhet ger inte undergrävs av illojala metoder i fråga om prissättning, handelsförfaranden eller subventionering. EU måste se till att andra länder tillämpar höga standarder i användningen av handelspolitiska skyddsåtgärder och att de internationella bestämmelserna följs.

Det är också viktigt att se till att EU:s instrument är effektiva och att de anpassas till förändringarna i den globala ekonomin. Tillverkarna i EU konkurrerar t.ex. i allt större utsträckning med europeiska distributörer som har flyttat ut tillverkningen till andra länder – ofta som det enda möjliga sättet att ta upp konkurrensen på det internationella planet och bidra till att trygga sysselsättningen i EU. Leverantörerna har ofta tillverkning i flera länder, både inom och utanför EU. Varor som sätts samman i ett land innehåller ofta delar som tillverkats i ett annat. Konsumenterna och tillverkare vill kunna dra nytta av fördelar som ökat utbud, lägre priser och högre standarder. Vi måste överväga om de tillgängliga instrumenten gör det möjligt för oss att beakta EU:s olika intressen.

När det gäller illojal subventionering måste kraven stärkas när det gäller öppenhet och insyn på det internationella planet och EU:s möjligheter att övervaka de metoder som används i tredjeländer förbättras. Om det är motiverat kommer WTO:s tvistlösningsmekanismer eller EU:s egna antisubventionsinstrument att användas för att undanröja metoder som snedvrider konkurrensen.

Kommissionen kommer att höra olika experter och berörda aktörer för att fastställa hur man kan stärka användningen av handelspolitiska skyddsåtgärder under 2000-talet. Detta arbete kommer att leda fram till en grönbok senare under året.

5. SLUTSATSER

För att EU ska kunna stärka sin konkurrenskraft i den globala ekonomin genom att undanröja handelshinder krävs nya prioriteringar och metoder i handelspolitiken och högkvalitativa EU-bestämmelser samt en starkare koppling mellan dessa två områden. Detta arbete bör utföras inom ramen för Lissabonstrategin. Det kommer att krävas ett starkare samarbete inom kommissionen och med medlemsstaterna, näringslivet och andra berörda parter, vilket är i linje med de förslag om samstämmighet som lagts fram i kommissionens meddelande ”Europa i världen”.

Systemet med multilaterala förhandlingar är fortfarande det främsta sättet att uppnå EU:s mål. EU står därför fast vid principen om multilateralism. Det WTO-baserade internationella handelssystemet är nödvändigt för att skapa förutsägbarhet, stabilitet och andra grundförutsättningar för global tillväxt. EU måste utnyttja nya möjligheter, intensifiera insatserna för att öppna marknaderna och motverka snedvridningar av handeln både inom det multilaterala systemet och genom bilaterala initiativ. Vi kommer också att sträva efter att främja öppen och rättvis konkurrens på det internationella planet och arbeta för att EU:s regler och standarder sprids till våra handelspartner.

Under de kommande månaderna föreslår kommissionen att följande åtgärder vidtas:

På hemmaplan :

- Se till att de förslag till politiska åtgärder som läggs fram på hemmaplan inte bara främjar europeiska standarder utan även anpassas till de utmaningar vi står inför när det gäller EU:s internationella konkurrenskraft .

- Säkerställa att fördelarna med öppnare marknader förs vidare till medborgarna genom att övervaka hur importpriserna och konsumentpriserna utvecklas.

- Ge människor goda förutsättningar att hantera förändringar genom de nya sammanhållningsprogrammen och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

På det internationella planet :

- Bibehålla EU:s engagemang i Doha-rundan och WTO som det bästa sättet att öppna och hantera världshandeln.

- Lägga fram förslag om prioriteringar i handels- och investeringsförbindelserna med Kina som ett led i en övergripande strategi för att bygga upp ett gynnsamt och likvärdigt partnerskap.

- Inleda en andra fas av EU:s strategi för att se till att det immaterialrättsliga skyddet respekteras .

- Lägga fram förslag till en ny generation noga utvalda och prioriterade frihandelsavtal .

- Lägga fram förslag till en förnyad och förstärkt strategi för ökat marknadstillträde .

- Lägga fram förslag som syftar till att öppna de utländska marknaderna för offentlig upphandling .

- Granska hur effektiva våra handelspolitiska skyddsåtgärder är.

Det är en ambitiös agenda som syftar till att visa hur handelspolitiken kan bidra till att skapa ökad tillväxt och sysselsättning i EU, främja avreglering av internationell handel samt bidra till uppnåendet av en rad mål som ställts upp för EU:s politik för yttre förbindelser, särskilt när det gäller utvecklingspolitiken och grannskapspolitiken. Den kommer att vara ett viktigt inslag när det gäller att bedöma den europeiska handelspolitikens effektivitet under de kommande månaderna och åren.

Statistical Annex (intra-EU trade excluded)

Table 1: Market potential and key economic indicators of main EU trade partners

Market potential 2005-25 (€ bn)** | GDP (2005, €Bn) | Annual average growth rates 2005-25 (%)* | Trade with the EU (2005, €Bn) | Share of EU trade (2005, %) |

USA | 449 | 10.144 | 3.2 | 412.7 | 18.5 |

China | 204 | 1.573 | 6.6 | 209.4 | 9.4 |

Japan | 74 | 3.920 | 1.6 | 116.4 | 5.2 |

India | 58 | 607 | 5.5 | 40.0 | 1.8 |

ASEAN | 57 | 714 | 4.9 | 115.1 | 5.2 |

Korea | 45 | 598 | 4.7 | 53.3 | 2.4 |

Mercosur | 35 | 677 | 3.6 | 51.0 | 2.3 |

Canada | 28 | 849 | 2.6 | 40.8 | 1.8 |

GCC | 27 | 412 | 4.3 | 87.6 | 3.9 |

Russia | 21 | 526 | 3.0 | 163.0 | 7.3 |

Taiwan | 18 | 268 | 4.3 | 36.5 | 1.6 |

Australia | 17 | 526 | 2.5 | 30.1 | 1.4 |

HK | 12 | 149 | 4.8 | 31.1 | 1.4 |

Iran | 10 | 151 | 4.3 | 24.2 | 1.1 |

Ukraine | 5 | 61 | 4.9 | 20.7 | 0.9 |

Source: World Bank, Global Insights and own calculations. Note: * Growth figures from Global Insights 2007-15.

** Indicates cumulative changes in market size: economic size x growth .

Table 2: World market shares in 2003 and change over the 1995-2003 period

market share 2003 (in %) | change in market share between 1995 and 2003 (in percentage points) |

EU | 21.3 | -1.1 |

Japan | 10.5 | -4.0 |

Korea | 4.4 | 0.3 |

Russia | 1.4 | 0.3 |

India | 1.2 | 0.2 |

Ukraine | 0.3 | 0.2 |

USA | 13.8 | -2.7 |

China | 1.2 | 5.1 |

Hong Kong | 1.8 | 0.5 |

Mediterranean | 1.7 | 0.3 |

GCC | 0.6 | 0.1 |

Mercosur | 2.2 | -0.1 |

Brazil | 1.6 | 0.0 |

ASEAN | 8.3 | 0.2 |

Rest of the world | 18.6 | 0.6 |

Note ( The sum of figures in the first column equals 100, the sum of figures in the last column is 0.

Source : UN Comtrade – Calculation by CEPII (2006) – report for DG Trade

Table 3: World market shares in low-, medium-, and high-quality products in 2003 and change over the 1995-2003 period

(level in percent and variation in percentage points)

down-market | mid-market | up-market |

2003 | Variation | 2003 | Variation | 2003 | Variation |

EU | 12.9 | -1.8 | 20.0 | 2.0 | 32.3 | 3.1 |

Japan | 6.7 | -2.2 | 11.7 | -4.4 | 15.2 | -6.9 |

Korea | 5.1 | -0.1 | 4.4 | 0.8 | 3.1 | -0.6 |

USA | 12.0 | -3.7 | 13.6 | -4.1 | 17.9 | 0.2 |

China | 20.4 | 8.1 | 8.2 | 4.6 | 3.7 | 1.5 |

Mercosur | 3.0 | 0.1 | 4.2 | 0.6 | 0.9 | -0.1 |

ASEAN | 7.4 | -2.8 | 7.7 | -1.5 | 5.3 | -0.3 |

Source : UN Comtrade – Calculation by CEPII (2006) – report for DG Trade

Table 4: Contribution to the trade balance by quality of traded goods in 1995 and 2003

EU | USA | Japan | Korea | India | Russia | China |

2003 |

Low-market | -56.6 | -47.1 | -18.9 | 74.8 | 73.2 | 14.1 | 182.7 |

Mid-market | -15.8 | 5.2 | 30.1 | -19.2 | -43.8 | 39.3 | -57.0 |

Up-market | 75.8 | 20.2 | -0.9 | -55.4 | -36.9 | -66.5 | -88.9 |

not classified | -3.4 | 21.7 | -10.3 | -0.3 | 7.6 | 13.1 | -36.8 |

Low-market | -36.5 | -36.4 | -16.0 | 108.4 | 49.9 | 59.3 | 109.7 |

Mid-market | -20.8 | 25.1 | 23.9 | -39.0 | -29.6 | 42.6 | -41.3 |

Up-market | 61.0 | 10.1 | -4.6 | -68.5 | -61.3 | -112.5 | -63.4 |

not classified | -3.7 | 1.3 | -3.3 | -0.9 | 41.0 | 10.6 | -5.0 |

Table 5: Contribution to Trade Balance of high technology products by quality in 2003

[pic]

[pic]

[1] Se ”En agenda för EU-medborgarna”, som antogs av kommissionen i maj 2006, ”Förnyad EU-strategi för hållbar utveckling”, som antogs av rådet i juni 2006, och ”Europa i världen”, som antogs av kommissionen i juni 2006.

[2] Det åtföljande arbetsdokumentet innehåller en mer detaljerad analys som ligger till grund för detta meddelande.

[3] Se kommissionens meddelande om en politik till stöd för EU:s tillverkningsindustri (oktober 2005).

[4] CEPII (2004), European industry's place in the International Division of Labour: situation and prospects.

[5] Se ”Anständigt arbete för alla”, som antogs av kommissionen i maj 2006