Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52006AR0233

    Yttrande från Regionkommittén om Strategisk plan för laglig migration, kampen mot den olagliga invandringen, det europeiska migrationsnätverkets framtid

    EUT C 146, 30.6.2007, p. 1–9 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
    EUT C 146, 30.6.2007, p. 1–1 (MT)

    30.6.2007   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 146/1


    Yttrande från Regionkommittén om ”Strategisk plan för laglig migration, kampen mot den olagliga invandringen, det europeiska migrationsnätverkets framtid”

    (2007/C 146/01)

    REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

    Regionkommittén rekommenderar ett erkännande av en gemensam europeisk invandringspolitik som kan bana vägen för närmare samarbete och samordning mellan medlemsstaterna och tredjeländerna.

    Vi vill gärna se att det snarast möjligt inrättas ett finansieringsinstrument som framför allt riktar sig till områden med hög invandring och transitområden som drabbas av massiva flyktingströmmar, exempelvis, Kanarieöarna, Ceuta, Malta, Lampedusa Melilla och södra Italien över huvud taget. Det är områden där stora flyktingströmmar utgör ett mycket allvarligt problem.

    Vi rekommenderar att man vidtar nödvändiga åtgärder för att sätta stopp för människohandeln och den maffia som sysslar med den, och vi anser att detta bör vara en prioritering för EU och att nödvändiga finansiella resurser bör tilldelas. Det är viktigt att förhindra olaglig invandring och att bekämpa den informella ekonomi som uppmuntrar till sådan.

    ReK vill understryka den viktiga roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar såväl på grund av deras erfarenhet av kontakter med ursprungsländerna som till följd av deras åtgärder för att integrera invandrarna, framför allt när det gäller hälsovård (som procentuellt sett står för de högsta offentliga utgifterna), boende, utbildning och sysselsättning.

    Vi föreslår att man skall inrätta en mekanism för att följa upp yttranden om invandring i syfte att se till att de lokala och regionala myndigheterna finns representerade, antingen av ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor och EU:s styresformer eller av föredragandena, när det gäller kommissionens olika initiativ på detta område. Denna mekanism skulle göra det möjligt för kommittén att aktivt delta i lagstiftningsprocessens olika skeden: a) det förberedande skedet av lagstiftningsarbetet (medverkan i samråd i egenskap av berörd aktör, konsekvensanalyser), b) skedet för utvärdering av politiken (årliga rapporter om migration och integration, årligt integrationsforum).

    REGIONKOMMITTÉN

    har avgett detta yttrande med beaktande av

    grönboken om det europeiska migrationsnätverkets framtid (KOM(2005) 606 slutlig),

    meddelandet från kommissionen om en strategisk plan för laglig migration (KOM(2005) 669 slutlig),

    meddelandet från kommissionen om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (KOM(2006) 402 slutlig),

    kommissionens beslut av den 2 december 2005 att rådfråga Regionkommittén i detta ärende, i enlighet med artikel 265 första stycket i EG-fördraget,

    presidiets beslut av den 25 april 2005 att ge utskottet för konstitutionella frågor, EU:s styresformer och ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet,

    ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Bryssel den 4-5 november 2004 om ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa: Haagprogrammet,

    artikel 63 i EG-fördraget,

    integrationshandledningen från Europeiska kommissionens generaldirektorat för rättvisa, frihet och säkerhet,

    Europaparlamentets resolution om strategier och metoder för integration av invandrare inom Europeiska unionen (2006/2056 (INI)),

    Europaparlamentets resolution om utveckling och migration (2005/2244 (INI)),

    yttrandet från Regionkommittén om ”Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa: De regionala och lokala myndigheternas deltagande i genomförandet av Haagprogrammet”, CdR 223/2004 fin, EUT C 231 av den 20.9.2005, s. 83-86,

    yttrandet från Regionkommittén om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Första årliga rapporten om migration och integration” (KOM(2004) 508 slutlig), CdR 339/2004, EUT C 231 av den 20.9.2005, s. 46-50,

    yttrandet från Regionkommittén om ”Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Haagprogrammet: tio prioriteringar för de kommande fem åren – Partnerskapet för förnyelse i EU när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa” (KOM(2005) 184 slutlig), ”Meddelande från kommissionen om inrättande av ett ramprogram för säkerhet och skydd av friheter för perioden 2007-2013” och ”Meddelande från kommissionen om inrättande av ett ramprogram om grundläggande rättigheter och rättvisa för perioden 2007-2013” (KOM(2005) 122 slutlig) – 2005/0037 (COD) – 2005/0038(CNS) – 2005/0039 (CNS) – 2005/0040 (COD), CdR 122/2005, EUT C 192 av den 16.8.2006, s. 25-33,

    yttrandet från Regionkommittén (CdR 51/2006) om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: En gemensam agenda för integration – En ram för integration av tredjelandsmedborgare inom Europeiska unionen” (KOM(2005) 389 slutlig), ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Migration och utveckling: Konkreta riktlinjer” (KOM(2005) 390 slutlig) och ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna” (KOM(2005) 391 slutlig), EUT C 206 av den 29.8.2006, s. 27-39,

    det utkast till yttrande (CdR 233/2006 rév. 1) som antogs av utskottet för konstitutionella frågor, EU:s styresformer och ett område med frihet, säkerhet och rättvisa den 29 november 2006 (föredragande: Laura de Esteban Martín, generaldirektör vid regionen Madrids enhet för kontakter med staten och EU, ES-PPE).

    och av följande skäl:

    1)

    Invandringsfrågan har aldrig tidigare i hela EU:s historia varit så angelägen som nu. Eftersom invandringens slutmål är att få tillträde till EU:s territorium, är det inte ett problem som enbart berör de medlemsstater och regioner som främst tar emot invandrare, utan en fråga som bör diskuteras ur ett globalt perspektiv i hela EU, medlemsstaterna, invandrarnas ursprungsländer och transitländerna. De nya utmaningar som migrationsströmmarna dagligen ger upphov till måste antas gemensamt, inklusive migrationsströmmar inom EU. I Haagprogrammet, som Europeiska rådet antog i november 2004, presenteras ett arbetsprogram för inrättande av en gemensam invandringspolitik som fastställs som en av EU:s prioriteringar.

    2)

    Tillförlitlig statistik saknas för att kunna göra en exakt uppskattning av laglig och olaglig invandring och av invandringen totalt sett, och därför är det alltjämt angeläget att fullfölja arbetet inom Europeiska migrationsnätverket för att få tillgång till objektiv och jämförbar information som kan ligga till grund för en gemensam invandrings- och asylpolitik.

    3)

    När det gäller invandrarnas integration bör man ha för ögonen att de i första hand skall introduceras på arbetsmarknaden (invandrarkvinnorna bör särskilt uppmärksammas i detta sammanhang), men man bör även se till ett bredare perspektiv, som bland annat omfattar utbildning, kultur och sociala och politiska frågor.

    4)

    Integration är en tvåvägsprocess. Den förutsätter dels att det finns en vilja hos invandrarna att integreras i värdsamhället – och att de tar ansvar och omsätter denna vilja i praktiken, dels att EU-medborgarna accepterar att invandrarna integreras i samhället. Därför är det viktigt med upplysnings- och utbildningskampanjer i syfte att påverka de båda gruppernas beteende i positiv riktning.

    5)

    Det är de lokala och regionala myndigheterna som tar emot invandrarna, och det är dessutom i första hand de som genomför olika integrationsåtgärder (med avseende på sysselsättning, utbildning, kultur och sociala och politiska frågor). De bör därför spela en framträdande roll vid utformningen av invandringspolitiken i syfte att säkerställa en effektivare integration av invandrarna på den nivå som står närmast medborgarna.

    Mot bakgrund av ovanstående antog Regionkommittén vid sin 68:e plenarsession den 13-14 februari 2007 (sammanträdet den 13 februari) följande yttrande:

    1.   Regionkommitténs kommentarer och allmänna rekommendationer

    1.1

    I enlighet med de synpunkter som framförts i tidigare yttranden om återvändande av personer som vistas olagligt och genomförandet av Haagprogrammet på lokal och regional nivå (1), anser Regionkommittén att invandringen bör ses i ett helhetsperspektiv. Man bör ha en klar bild över vilka åtgärder som är viktigast att vidta på det invandringspolitiska området, och politiken får inte bygga på splittrade insatser. Alla lagstiftningsförslag samt operativa och ekonomiska initiativ måste tas i beaktande om man skall kunna behandla frågan från början till slut – genom utvecklingssamarbete med ursprungsländerna och bekämpande av människohandel, och genom nödvändiga åtgärder för att integrera samtliga invandrare som är bosatta i våra länder och bekämpa den svarta ekonomin, som uppenbart lockar till sig invandrare och leder till exploatering. Kommittén vill också påpeka att kriminella grupper bidrar till att uppmuntra olaglig invandring.

    1.2

    Trots att invandringen har ökat sedan 1980-talet, och trots att EU tar emot ett stort antal invandrare från utvecklingsländerna (för närvarande cirka 40 miljoner personer), finns det ännu ingen gemensam politik för att reglera migrationsflödena. Detta leder till att medlemsstaterna fattar enskilda beslut som bara gör det svårare att anta en gemensam ståndpunkt.

    1.3

    När det gäller hanteringen av flyktingströmmar skall man inte behöva vänta tills det inträffar oförutsebara händelser som får allvarliga konsekvenser innan man gör något. Det skall inte behöva uppstå någon akut situation för att man skall inrätta associeringsavtal.

    1.4

    Associeringsavtal som undertecknas med tredje land bör innefatta politiska, sociala, ekonomiska och kulturella aspekter så att det skapas ett verkligt samband eller ömsesidigt beroendeförhållande mellan migration och utveckling, vilket också rekommenderas i Europaparlamentets betänkande om utveckling och migration (2).

    1.5

    För att förhindra okontrollerad invandring bör man i första hand stärka samarbetet avseende den övergripande utvecklingen med hjälp av olika sysselsättningsskapande projekt. Dessutom bör man inrätta ett ekonomi- och handelsforum, universitetsnätverk och fonder för mikrokrediter till invandrare samt införa åtgärder som gör det lättare för invandrarna att bidra till utvecklingen av deras egna länder. Vidare bör man bygga ut infrastruktur, framför allt för distribution av dricksvatten (42 % av Afrikas befolkning saknar tillgång till dricksvatten), elnät (endast 20 % har kontinuerligt tillgång till elnätet), sjuk- och hälsovård samt skolor. Allt detta bygger på att man prioriterar ett samarbete som stärker institutionerna, vilket i mottagarländerna kan skapa en rad nödvändiga förutsättningar, exempelvis insyn i den offentliga förvaltningen och mer demokratiska strukturer, som krävs för att hjälpen skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt. När det gäller utvecklingssamarbete handlar det i själva verket om ökad kvalitet snarare än ökad kvantitet. Särskilt viktigt är att säkerställa god insyn avseende användningen av stöden för att se till att dessa verkligen bidrar till utvecklingen.

    1.6

    ReK vill understryka den viktiga roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar såväl på grund av deras erfarenhet av kontakter med ursprungsländerna som till följd av deras åtgärder för att integrera invandrarna, framför allt när det gäller hälsovård (som procentuellt sett står för de högsta offentliga utgifterna), boende, utbildning och sysselsättning. I samarbete med ursprungsländerna har de lokala och regionala myndigheterna ingått många avtal och projekt, bland annat kan man nämna de centrum för återvändande ungdomar som Madrids kommun har öppnat i Marocko inom ramen för programmet Aeneas.

    1.7

    I deklarationen från den femte konferensen för huvudstadsregionernas parlament inom Europeiska unionen, som hölls den 26-27 april 2006, framhålls att EU:s huvudstadsregioner på grund av sitt välstånd och sin dynamik utövar en stark attraktionskraft på personer från tredje land som söker nya framtidsmöjligheter. Mot denna bakgrund menar vi att det bör införas åtgärder som förhindrar massinvandring utöver den reglerade invandringen via gränsövergångar vid flygplatser, hamnar och landgränser, samt att det bör utarbetas planer för hur invandrarna skall integreras i andra regioner i våra länder.

    1.8

    Det bör påpekas att huvudstadsregionerna står bakom utvecklingen av en gemensam europeisk invandringspolitik som på ett övergripande sätt tar sig an samtliga frågor som rör en fullständig samhällsintegration av invandrarna. Endast genom integration kan de komma att dela de gemensamma värden som samtliga politiska system i EU bygger på, nämligen demokratisk samexistens och respekt för de mänskliga rättigheterna. Därför vill vi fästa uppmärksamheten på att det är viktigt med insatser som bidrar till att invandrarna får utbildning i värdsamhällets officiella språk och kultur, och som dessutom ger dem en känsla av att de är viktiga för värdsamhället och delar ansvaret för sin framtid.

    1.9

    Invandringen är en utmaning för alla: Alla har en roll att spela – såväl de europeiska, nationella, regionala och lokala administrationerna som de europeiska medborgarna och invandrarna. Endast på så vis kan vi lösa problemen och utnyttja de möjligheter som invandringen innebär – och detta gäller även ursprungsländerna.

    1.10

    Följaktligen anser vi att det är nödvändigt att förbättra samarbetet

    a)

    inom administrationen,

    b)

    med arbetsmarknadens parter,

    c)

    med företagen (företagens sociala ansvar),

    d)

    med invandrarföreningarna.

    1.11

    Regionkommittén vill framföra följande rekommendationer:

    a)

    Det krävs bättre samarbete och samordning mellan de ansvariga på invandringsområdet och dem som arbetar med utvecklingssamarbete i medlemsstaterna.

    b)

    Den gemensamma utvecklingen bör främjas och ses som ett sätt att ta till vara den potential som finns bland invandrarbefolkningen i medlemsstaterna i syfte att gynna utvecklingen i deras ursprungsländer. Därför bör man underlätta överföringen av pengar till ursprungsländerna genom att sänka överföringskostnaderna och använda offentliga transfereringssystem.

    1.12

    Regionkommittén vill uppmana kommissionen och medlemsstaterna att verka för att de pengar som invandrarna skickar hem kanaliseras till produktiva investeringar i ursprungsländerna och gör det lättare för dem att få tillgång till mikrokrediter. Vi vill särskilt framhålla att det är lämpligt att kanalisera dessa besparingar så att de kopplas till investeringar via fonderna för utvecklingssamarbete. Vidare vill vi rekommendera att man inför ett krav på att efterskänkta skulder skall överföras till produktiva investeringar, som i sin tur kan kopplas till nämnda besparingar, så att investeringar av besparingar i dessa projekt blir så förmånliga som möjligt för de invandrare som överför pengarna.

    1.13

    Vi anser i sammanhanget att man bör inrätta en fond som garanterar att invandrarnas mikroprojekt blir bestående och maximera dess effekter på utvecklingen, och vi stöder inrättandet av ett ekonomi- och handelsforum samt nätverk med yrkesaktörer från EU och utvecklingsländerna.

    1.14

    Vi vill uppmana medlemsstaterna att samarbeta med de lokala och regionala myndigheterna när det gäller utarbetandet av invandringspolitiken och utformningen av nationella integrations- och sysselsättningsprojekt, eftersom genomförandeåtgärderna omsätts praktiskt på lokal och regional nivå.

    1.15

    Vi vill gärna se att det snarast möjligt inrättas ett finansieringsinstrument som framför allt riktar sig till områden med hög invandring och transitområden som drabbas av massiva flyktingströmmar, exempelvis Kanarieöarna, Ceuta Lampedusa, Malta, Melilla och södra Italien i stort. Det är områden där stora flyktingströmmar utgör ett mycket allvarligt problem på grund av att det saknas resurser för att de skall kunna få en lämplig humanitär behandling. Man får inte glömma att inkomstskillnaderna på de båda sidorna av EU:s yttre gräns i söder är de största i världen.

    1.16

    ReK anmodar EU och medlemsstaterna att ta hänsyn till att den olagliga massinvandringen via kusterna på EU:s öar är ett speciellt problem som utgör en mänsklig tragedi med stora konsekvenser för säkerheten och sammanhållningen i Europa. EU bör utnyttja potentialen hos sina maritima gränsregioner som utgångspunkt för att utveckla ömsesidigt fruktbara relationer med tredje land.

    1.17

    I enlighet med vad som sagts i tidigare yttranden om familjeåterförening, om genomförandet av Haagprogrammet på lokal och regional nivå och om grönboken om en politik för olagliga invandrares återvändande, samt i linje med Europaparlamentets betänkande om utveckling och invandring (3), anser vi att det finns behov av riktade åtgärder för att öka rättssäkerheten när det gäller invandringens olika aspekter:

    a)

    Befintliga direktiv måste införlivas och tillämpas på ett korrekt sätt.

    b)

    Regelverket bör klargöras, framför allt när det gäller villkoren för att få ställning som varaktigt bosatt.

    c)

    De villkor som krävs för att invandrare skall beviljas rätt till familjeåterförening bör fastställas klart.

    1.18

    I linje med yttrandet om ”Grönboken om en gemenskapspolitik för återvändande av personer som vistas olagligt” (4) anser vi att det behövs åtgärder för att främja ett frivilligt återvändande och att ett sådant bör prioriteras framför ett påtvingat återvändande. Det vore positivt att skapa incitament så att de som tänkt invandra stannar kvar i sina ursprungsländer. Vid ett påtvingat återvändande bör man framför allt ta hänsyn till särskilt sårbara grupper. I vilket fall som helst är det nödvändigt att samarbeta med ursprungsländerna.

    1.19

    Enligt de internationella barnkonventionerna är det bästa för barnen att de – när så är möjligt – får växa upp i sin familj. Stöd bör ges i ursprungsländerna, och barnen bör fostras och utbildas för att kunna få arbete nära sin familj. I enlighet med konventionen om barnets rättigheter skall staterna bekämpa olaga överförande av barn till andra länder.

    1.20

    Kommittén önskar att Europeiska fonden för integration skall ta hänsyn till de regionala och lokala myndigheternas särskilda krav och stöder dessa myndigheters medverkan i förhandlingarna om nationella program och motsvarande operativa program.

    1.21

    Vi vill uppmana kommissionen att i enlighet med Europaparlamentets rapport om utveckling och migration utarbeta nödvändiga finansiella instrument för att integrera invandrarna i värdlandets politiska och sociala liv via utbildning i språk, kultur och samhällskunskap, samtidigt som det är nödvändigt att de bevarar sin identitet. Dessutom måste man ta hänsyn till de särskilda problem som hänger samman med integrationen av invandrarnas barn och barnbarn.

    1.22

    Framför allt vill vi påpeka att utbildningspolitiken har störst betydelse för integrationen, och att studieframgångarna bland invandrare ligger på en mycket lägre nivå än genomsnittet för övriga EU-medborgare. En förutsättning för att invandrare skall kunna integreras är att det finns program som möjliggör deras integration i utbildningssystemet och på arbetsmarknaden. För detta ändamål föreslår vi följande:

    a)

    Inrättande av ett särskilt finansieringsinstrument för att lösa invandrares konkreta problem i samband med utbildning.

    b)

    Åtgärder som underlättar erkännande och godkännande av examina och, i allmänhet, den yrkeskompetens som invandrarna tillägnat sig i sitt ursprungsland. Detta skulle bidra till deras integration på arbetsmarknaden.

    c)

    Utveckling av sysselsättningsinriktade utbildningsprogram som särskilt vänder sig till arbetstagare från länder som inte utmärker sig för yrkesutbildning och kvalificerad arbetskraft.

    1.23

    Kommittén anser, i linje med vad kommissionen förespråkar i sin handbok om integrationsfrågor, att följande är viktigt:

    a)

    Genomförande av program som gör det möjligt för invandrare att lära sig mottagarlandets språk tillräckligt väl, med kurser som åtminstone på grundnivå är obligatoriska.

    b)

    Inrättande och främjande av kurser som skall beröra samhällsmedvetande, kultur och rent allmänt social integration och kunskap om mottagarsamhällets medborgerliga värderingar. En sådan kurs kan hållas på invandrarens modersmål, så att man kan underlätta förståelsen i början när han eller hon ännu inte behärskar mottagarlandets språk, utan att detta försenar eller hejdar integrationen och anammandet av mottagarlandets språk och kultur.

    c)

    Genomförandet av ovanstående kurser bör underlättas i möjligaste mån, genom e-lärande, distans- och deltidsundervisning, flexibelt schema etc., så att man kan garantera bättre respons. Utbildningen av de personer som skall ha kontakt med invandrarna är också viktig, så att de kan lösa deras problem.

    d)

    Invandrare måste få stöd att lära sina barn modersmålet så att bristande språkkunskaper inte utgör ett hinder om invandrarna senare vill återvända till ursprungslandet.

    2.   Meddelande om en strategisk plan för laglig migration (KOM(2005) 669 slutlig)

    Regionkommitténs rekommendationer

    2.1

    När det gäller laglig invandring får man inte glömma bort att det är just de personer som har resurser att utvandra som kan stimulera utvecklingen i ursprungsländerna.

    2.2

    Kommittén konstaterar att kompetensflykten måste beaktas, något som redan framhållits i yttrandet om ”Förslag till rådets direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, yrkesutbildning eller volontärarbete” (5). Man måste främja de möjligheter detta innebär för våra länders ekonomi, men också göra det lättare för de berörda personerna att återvända till sina ursprungsländer för att bidra till utvecklingen där, och även ge dem möjlighet att resa tillbaka för att fortsätta eller komplettera sin utbildning, så att det uppstår ett kontinuerligt flöde av erfarenheter och fördelar mellan ursprungslandet och mottagarlandet.

    2.3

    En sådan cyklisk invandring är en viktig grund för att invandringen skall kunna bidra till utvecklingen på ett ännu mer positivt sätt.

    2.4

    ReK stöder kommissionens grundläggande målsättning att alla tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i en medlemsstat skall garanteras en uppsättning rättigheter. Kommittén vill särskilt framhålla att man måste ta upp frågan om erkännande och godkännande av examina och andra kvalifikationer, för att undvika situationer där invandrare är överkvalificerade för sina jobb.

    2.5

    Vi vill betona vikten av arbete om invandrarna skall kunna integreras, och på klyftan mellan å ena sidan den förenklande strategi som endast fokuserar på behovet av att ta emot fler invandrare och bara ge arbetskraft rätt att stanna, och å andra sidan de regionala och lokala insatserna för att bekämpa utslagning, marginalisering och främlingsfientlighet och att vidta åtgärder för att integrera kvinnor, vars band till barnen är avgörande för familjens integration.

    2.6

    Den lagliga invandringen bör utformas med beaktande av familjeåterförening som en av grundpelarna för invandrarnas sociala integration, eftersom strategin i annat fall blir ofullständig. Familjeåterförening som katalysator för integrationen bör dock främjas när det gäller den närmaste familjen med föräldrar, barn och mor- och farföräldrar.

    2.7

    De lokala och regionala myndigheterna är medvetna om könsdimensionen, det vill säga att man måste beakta den dubbla diskriminering som kvinnor utsätts för på grund av sitt kön och sitt etniska ursprung. Därför uppmanar ReK kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera dialogen med ursprungsländerna, för att främja kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen.

    2.8

    Kommittén stöder kommissionens synpunkter rörande tillfälliga arbetstagare och anser att det behövs mer gynnsamma regler för den tillfälliga arbetskraftens rörlighet. Man måste dock se till att tillfälligt arbete inte leder till olaglig invandring. Ett sätt att göra detta är att låta tillfälligt arbete ingå i samarbetsprojekt med ursprungsländerna, så att arbetstagarna i fråga kan räkna med att återvända hem och fortsätta arbeta inom ett samarbetsprojekt när deras tillfälliga kontrakt går ut. Inom ramen för dessa samarbetsprojekt skulle man kunna ta emot tillfälliga arbetstagare inte bara från de mest närbelägna länderna, utan även geografiskt avlägsna länder i exempelvis Latinamerika, och dra nytta av att resekostnaderna för närvarande är låga.

    2.9

    Liksom kommissionen anser ReK att datainsamlingen måste förbättras, om man på lämpligt sätt skall kunna utveckla en europeisk invandringspolitik där arbetsmarknadens behov blir avgörande i besluten om att bevilja inresa och vistelse för invandrare. Att 90 % av invandrarna är olagliga innan de får laglig status är ohållbart.

    2.10

    Det är positivt att kommissionen i detta dokument uttrycker sin avsikt att ge Europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet en större roll. Portalen ger via Internet information om samarbetsnätverket Eures (europeiska arbetsförmedlingar) och har som syfte att erbjuda information, rådgivning och anställning/arbetsförmedling (jobbsökning) till arbetstagare och arbetsgivare, att informera dem som är intresserade av att flytta och ge dem vägledning och råd både när det gäller sysselsättningsmöjligheter och levnads- och arbetsförhållanden inom EES-området, och att hjälpa arbetsgivare som vill anställa arbetstagare från andra länder. ReK skulle kunna uppmärksamma kommissionen på webbplatser som administreras av lokala och regionala myndigheter och erbjuder viktig information till alla berörda parter (6).

    2.11

    ReK stöder kommissionens idé om att Europa bör bli attraktivt för kvalificerade arbetstagare, begåvade studenter och investerare. När det gäller studenter bör man också (till skillnad från rådande praxis i vissa medlemsstater) tillåta att de arbetar under studierna, eftersom detta kan hjälpa dem att komma in på arbetsmarknaden. Det vore intressant om man inrättade särskilda program för utländska studenters rörlighet, såsom man i allmänhet gjort i EU med exempelvis Erasmus- och Leonardo da Vinci-programmen som rönt stor framgång. Syftet vore att undvika kompetensflykt och underlätta utbildningen, eftersom studenterna utgör ett ovärderligt humankapital för ursprungsländerna.

    2.12

    Kommittén stöder idén om att undersöka möjligheten att i vissa fall utfärda uppehållstillstånd och arbetstillstånd samtidigt, för att förenkla administrationen och öka kontrollen. Vidare föreslår vi en standardisering av arbets- och uppehållstillstånden inom EU.

    2.13

    Vi vill lyfta fram kommissionens konstaterande att invandring inte är lösningen på problemet med åldrande i Europa. Den är bara ett instrument som lindrar, men inte i sig löser, problemet med befolkningsunderskott i Europa.

    2.14

    Det är glädjande att kommissionen i sitt meddelande fäster vikt vid samarbetet med invandringens ursprungsländer och både vill förstärka de invandringsrelaterade finansiella instrument som redan finns och inrätta nya sådana instrument.

    2.15

    Kommittén konstaterar att de regionala och lokala myndigheterna på grund av sina förvaltningsbefogenheter konfronteras direkt med invandringsfrågorna i den interna planen. Myndigheterna kan därför tillföra ett mycket betydelsefullt mervärde till den verksamhet och de debatter för utbyte av erfarenheter som kommissionen planerar för 2007 på området ökad medvetenhet, informationsspridning och fortbildning (7).

    2.16

    Kommittén erbjuder sig att medverka i genomförandet av de konsekvensanalyser som kommissionen avser att genomföra innan den lägger fram konkreta förslag rörande laglig invandring och i det systematiska samrådet med lokala och regionala myndigheter (8).

    3.   Meddelande om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (KOM(2006) 402 slutlig)

    Regionkommitténs rekommendationer

    3.1

    Kommittén stöder i synnerhet åsikten att det är nödvändigt att samarbeta med tredje land för att undvika olaglig invandring, och stöder i detta sammanhang Europeiska rådets beslut av den 15-16 december 2005 att använda 3 % av Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet för att intensifiera det finansiella stödet i de områden som är direkt knutna till invandringen.

    3.2

    Det är enligt ReK:s uppfattning nödvändigt att uppmuntra anslutningsavtal med invandringens ursprungsländer. Avtalen bör ha ingåtts innan det eventuellt uppstår nödsituationer som kräver migration och humanitär hjälp, och de bör innefatta både avtal rörande samarbete i fråga om bekämpningen av olaglig invandring och om olagliga invandrare som återsänds eller frivilligt återvänder och avtal om utvecklingsbistånd och skapande av arbetstillfällen för den infödda befolkningen i dessa länder.

    3.3

    Det är ytterst viktigt att utveckla alla tillgängliga informationskällor i invandringens ursprungsländer, både när det gäller information om omfattningen, gällande bestämmelser och möjligheterna att leda in migrationen i lagliga invandringskanaler.

    3.4

    Kommittén stöder kommissionens initiativ att inrätta en mekanism för snabbt bistånd till en medlemsstat som befinner sig i en allvarlig situation med hårt tryck vid de yttre gränserna, och uppmanar rådet att ge kommissionen tillräckliga resurser för att utarbeta denna på ett lämpligt sätt.

    3.5

    Vi vill framhålla det förslag i kommissionsdokumentet som rör nödvändigheten av att få ett slut på människohandeln och de maffiaorganisationer som bedriver den, och begär att detta skall bli en EU-prioritering med tillräckliga finansiella medel. Det är viktigt att vara medveten om hur omfattande denna mänskliga tragedi är. Enligt uppgifter från olika internationella organisationer dör en av tre invandrare på väg till destinationslandet.

    3.6

    I anslutning till ovanstående påpekar ReK att de europeiska mottagarländerna måste undvika att delegera ansvaret för återsändande av invandrare till grannländer som inte visar tillräcklig respekt för mänskliga rättigheter, så att man kan upprätthålla maximal kontroll över dessa rättigheter.

    3.7

    I detta hänseende bör den europeiska sysselsättningsstrategin och de allmänna riktlinjerna uppmuntra lagligt arbete genom exempelvis minskning av andra kostnader för arbetstagarna än lönekostnaderna och minskat skattetryck på arbetstagare med låga inkomster eller låga kvalifikationer, det vill säga genom åtgärder som kan bidra till att incitamenten för svartarbete minskar och därmed att färre olagliga invandrare anställs. Sådana åtgärder för att göra arbetsmarknaden mer flexibel bör leda till att fler invandrare anställs under lagliga former.

    3.8

    ReK ser positivt på främjandet av informationskampanjer om fördelarna med laglig invandring och farorna med olaglig invandring, liksom på kommissionens initiativ att 2007 leda en studie över nuvarande praxis för och effekter av legaliseringen i medlemsstaterna. Studien skall tjäna som underlag för framtida diskussioner och en gemensam rättslig ram för legalisering på europeisk nivå.

    3.9

    Regionkommittén anser att medlemsstaternas diplomatiska representationer tillsammans med underrättelsetjänsten bör samordnas på gemenskapsnivå för att tillsammans med lokala behöriga myndigheter avslöja och ingripa mot brottsliga organisationer som ägnar sig åt människosmuggling.

    4.   Grönbok om Europeiska migrationsnätverkets framtid (KOM(2005) 606 slutlig)

    Regionkommitténs rekommendationer

    4.1

    Kommittén är positiv till det framtida migrationsnätverkets mandat, som skall bestå i att ge kommissionen, medlemsstaterna och allmänheten objektiv, tillförlitlig och jämförbar information i asyl- och migrationsfrågor, och ser även positivt på att informationen skall göras tillgänglig för allmänheten, med undantag för konfidentiell information och i samförstånd med befintliga dataskyddsorgan.

    4.2

    Kommittén instämmer i att en enda struktur bör ha ansvar för att samla in data och analysera information, genomföra undersökningar, publicera yttranden och rekommendationer samt organisera informationsverksamheten, eftersom koncentration ger skalfördelar och innebär att samordningen underlättas.

    4.3

    Dessutom anser vi att Europeiska migrationsnätverket bör samordna de olika ländernas införlivande av gemenskapslagstiftningen.

    4.4

    För att man skall kunna garantera ett nära samarbete mellan de berörda aktörerna och de organ som har ansvar för insamlingen av information föreslår ReK, i linje med Europaparlamentets förslag (9), att man skall utse en länk inom vart och ett av dem och använda en webbplats som begränsas till berörda aktörer och specialiserade användare. Det behövs även en länk mellan de nationella och de internationella organ som behandlar dessa frågor. Dessa bör eftersträva samarbetsformer som gör det möjligt att lösa problemen.

    4.5

    När det gäller nätverkets struktur förespråkar vi det första alternativet, ett nätverk som är knutet till kommissionen, eftersom kontrollen, samordningen och relationerna med de övriga EU-institutionerna underlättas på detta sätt. När det gäller de nationella kontaktpunkternas funktion bör de nationella företrädarna sköta datainsamlingen och studera problemen. Kontaktpunkternas uppgift skall vara att samla in information och i största möjliga utsträckning analysera och förmedla denna till nätverket och nationella aktörer i enlighet med beslut på nationell nivå om kontaktpunktens uppgifter och verksamhet. Kontaktpunkterna bör ha en status som garanterar att de är oberoende av landets regering, och deras struktur bör omfatta regionerna och den lokala nivån. Under alla omständigheter bör det finnas garantier för att överföringen av information sker på ett smidigt och kontinuerligt sätt.

    4.6

    Vi anser att det är mycket viktigt att via detta nätverk

    öka informationen till i synnerhet arbetsmarknaden,

    förbättra informationen om statistik tack vare förbättrad samordning via Europeiska migrationsnätverket, och

    se till att de statistiska metoderna för jämförelse och samordning blir enhetliga.

    5.   Andra rapporten om migration och integration

    5.1

    Man bör låta de årliga invandrings- och utvecklingsrapporterna spela en större roll. De tillhandahåller uppgifter som gör det möjligt att planera invandringen och utarbeta en lämplig invandringspolitik. Man kan inte planera den offentliga politiken utan tillräcklig information, framför allt inte på detta område.

    5.2

    Vi anser att man via befintliga nätverk och det framtida europeiska migrationsnätverket bör främja informationsutbytet mellan medlemsstaterna samt mellan dessa och de lokala och regionala myndigheterna. Samtliga berörda aktörer måste kunna få tillgång till så mycket information som möjligt.

    5.3

    ReK framhåller att alla idéer som man vill genomföra bör omvandlas i program, och att alla program och all lagstiftning bör utvärderas i efterhand, så att man får veta vilken nytta de haft och hur väl de förvaltats. Kommittén välkomnar därför kommissionens initiativ att utarbeta en årlig rapport om migration och integration.

    5.4

    Kommittén stöder kommissionens förslag om ett årligt integrationsforum under vilket experter, invandrare, ansvariga från offentliga myndigheter, även regionala och lokala sådana, och alla övriga berörda aktörer delar med sig av bästa praxis och kommer fram till användbara lösningar. Utbyte av bästa praxis är ytterst viktigt, och i detta sammanhang kan de lokala och regionala myndigheterna konkret bidra till framsteg och godkännande av resultat inom detta politikområde. Under alla omständigheter bör man använda de resurser som krävs för att erhålla omfattande och exakta data rörande invandringen, data som skall beaktas i genomförandet av denna politik. De årliga rapporterna bör beaktas under detta forum. Man bör upprätthålla kontakten med alla berörda aktörer.

    6.   Slutsatser

    6.1

    Vi rekommenderar ett erkännande av en gemensam europeisk invandringspolitik som kan bana vägen för närmare samarbete och samordning mellan medlemsstaterna och tredjeländerna.

    6.2

    Om en europeisk invandringspolitik och kontroll av migrationsflödena skall kunna genomföras på ett effektivt sätt är det av grundläggande betydelse att öka kvantiteten och kvaliteten med avseende på tillgängliga uppgifter och göra en noggrann bedömning av arbetsmarknadskraven.

    6.3

    Medutveckling bör främjas som ett sätt att utnyttja de möjligheter som invandrarbefolkningen i EU-länder ger i syfte att utveckla ursprungsländerna, och vi rekommenderar att man studerar andra kreativa alternativ för att kanalisera den lagliga invandringen, som undanröjer befintliga hinder för att anställa invandrarna i ursprungsländerna.

    6.4

    Vi rekommenderar att man vidtar nödvändiga åtgärder för att sätta stopp för människohandeln och den maffia som sysslar med den, och vi anser att detta bör vara en prioritering för EU och att nödvändiga finansiella resurser bör tilldelas. Det är viktigt att förhindra olaglig invandring och att bekämpa den informella ekonomi som uppmuntrar till sådan.

    6.5

    Vi vill än en gång framhålla att de lokala och regionala myndigheternas förvaltningsbefogenheter på intern nivå innebär att de är direkt involverade i invandringsfrågorna. Därför föreslår vi att man skall inrätta en mekanism för att följa upp yttranden om invandring i syfte att se till att de finns representerade, antingen av ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor och EU:s styresformer eller av föredragandena, när det gäller kommissionens olika initiativ på detta område. Denna mekanism skulle göra det möjligt för kommittén att aktivt delta i lagstiftningsprocessens olika skeden:

    a)

    det förberedande skedet av lagstiftningsarbetet (medverkan i samråd i egenskap av berörd aktör, konsekvensanalyser),

    b)

    skedet för utvärdering av politiken (årliga rapporter om migration och integration, årligt integrationsforum).

    6.6

    Mot denna bakgrund kräver kommittén att den skall finnas företrädd i kommissionens formella och informella arbetsgrupper om invandringspolitiken; denna uppföljning skulle göra det möjligt för kommissionen att dra nytta av den praktiska erfarenhet som de lokala och regionala myndigheterna har förvärvat på migrationsområdet.

    6.7

    De lokala och regionala myndigheterna bör ingå i det europeiska migrationsnätverket.

    6.8

    ReK skulle vilja bidra till den webbplats om invandring som kommissionen vill inrätta och vill informera kommissionen om de lokala och regionala myndigheternas webbplatser som kan utgöra viktiga informationskällor för de berörda aktörerna.

    6.9

    Befintliga lagliga och finansiella instrument bör byggas ut, och nya instrument bör skapas för integration – främst genom utbildning – av såväl nyligen anlända invandrare som deras barn och barnbarn.

    6.10

    ReK föreslår att man skall anordna ett toppmöte om ”de europeiska regionernas roll i förvaltningen av migrationsströmmarna” i avsikt att främja utbyte av åsikter och erfarenheter mellan EU:s regioner.

    Bryssel den 13 februari 2007.

    Regionkommitténs

    Ordförande

    Michel DELEBARRE


    (1)  CdR 242/2002 fin och CdR 223/2004 fin.

    Europaparlamentets betänkande om utveckling och migration (A6-0210/2006).

    (2)  CdR 243/2002 fin, CdR 242/2002 fin, CdR 223/2004 fin och Europaparlamentets betänkande om utveckling och migration.

    (3)  (A6-0210/2006).

    (4)  CdR 242/2002 fin.

    (5)  CdR 2/2003 fin.

    (6)  KOM(2005) 669, punkt 3.1.

    (7)  KOM(2005) 669, punkt 3.1.

    (8)  KOM(2005) 669, bilaga I.

    (9)  Betänkande om Förslag till Rådets beslut om upprättande av ett system för ömsesidigt informationsutbyte om medlemsstaternas åtgärder rörande asyl och invandring (KOM(2005) 480 – C6-0335/2005 – 2005/0204 CNS).


    Top