10.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 57/7

1.1

Regionkommittén välkomnar meddelandet och den föreslagna handlingsplanen. De innehåller en detaljerad beskrivning av den aktuella situationen och åtgärder som kan bidra till att uppnå de mål som ställts upp för 2010. Kommissionens analys är korrekt, men kommittén beklagar att offentliggörandet av detta dokument har dröjt så länge.

1.2

Kommittén anser att en regions identitet i hög grad avgörs av den biologiska mångfalden, och framhåller att biologisk mångfald är en viktig grund för livskvalitet, hälsa, rekreation, turism och lokala produkter och tjänster.

1.3

ReK påpekar att antalet arter och antalet ekosystem med stort värde har ökat i och med att EU fått tio nya medlemsländer.

1.4

Kommittén gläder sig över rådets slutsatser av den 23–24 mars 2006, där det står att målen för 2010 skall integreras i all den politik som fastställts i Lissabon-agendan. Landsbygdsutvecklingsplaner som har genomförts i många regioner visar att spänningen mellan ekonomi och biologisk mångfald kan minska.

1.5

Medan den biologiska mångfaldens inneboende värde i allmänhet erkänns, underskattas det ekonomiska värdet. På lång sikt är biologisk mångfald en grundförutsättning för hälsa, hög levnadsstandard och sysselsättningstrygghet.

1.6

Vi insisterar på att samarbete i moderna former bör inledas mellan alla berörda, för att öka medborgarnas (framför allt barnens), myndigheternas och näringslivets medvetande om den biologiska mångfaldens betydelse, så att man gemensamt kan anstränga sig för att bevara den biologiska mångfalden och upprätthålla hållbara ekosystemtjänster.

1.7

Kommittén beklagar att målen för 2010 trots alla medlemsstaters åtaganden ännu är långt ifrån uppfyllda, och insisterar på att biologisk mångfald skall stå högt upp på alla förvaltningsnivåers politiska dagordningar.

1.8

Det är glädjande att så många exempel på lokal och regional nivå visar att förlusten av biologisk mångfald kan stoppas och att livsmiljöer kan återställas (se bilaga – CdR 159/2006 annexe).

2.1

ReK beklagar att det i budgetplanen för 2007–2013 inte har öronmärkts tillräckliga medel för finansieringen av målen för 2010, särskilt initiativet Natura 2000 och landsbygdsutvecklingen. Därför förespråkar kommittén att medlemsstaterna förser sina regioner och kommuner med medel för att skydda och återställa den biologiska mångfalden på deras territorier och exempelvis upprätthålla Natura 2000-områdena. Vidare efterlyser vi mer pengar från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden för projekt som får positiva konsekvenser för den biologiska mångfalden.

2.2

För att det ekologiska nätverket Natura 2000 skall kunna genomföras och upprätthållas på ett optimalt sätt är det ytterst viktigt att regionerna uppnår balans mellan uppifrån-och-ned-perspektivet och den flexibilitet som krävs för att skapa detta nätverk. Enhetliga kriterier måste antas för alla fysiska områden som ingår i nätverket.

2.3

Kommittén understryker att det är viktigt att skapa ett ännu tätare nätverk för att bevara ekosystemen, även när det gäller den marina miljön, och gläder sig över att ett sådant tätt nätverk betonas mot bakgrund av klimatförändringens konsekvenser för livsmiljöer och arter. Vidare skulle kommittén vilja att det vidtas åtgärder för buffertzoner och miljökorridorer som garanterar att de områden som ingår i nätverket blir livskraftiga.

2.4

EU:s politiska ram och lagstiftning för att bevara den biologiska mångfalden är avsedda att ge ett omfattande skydd, men genomförandet, tillämpningen och kontrollen är i många medlemsstater otillfredsställande. När man skall utse nya platser för att skydda den biologiska mångfalden tar man inte tillräcklig hänsyn till de restriktioner som har som syfte att säkra den hållbara utvecklingen.

2.5

Kommittén rekommenderar att planerna för biologisk mångfald på gemenskapsnivå samt nationell, regional och lokal nivå stäms av mot varandra.

2.6

ReK betonar att många åtgärder inom handlingsprogrammet inte kan vidtas effektivt utan samverkan med de lokala och regionala myndigheterna, och därför bör företrädarna för kommunerna och regionerna involveras i utformningen av all ny politik för biologisk mångfald och samtidigt måste det anslås tillräckliga resurser för dem, eftersom detta är ett regionalt och lokalt ansvarsområde.

2.7

Kommittén är medveten om jordbrukets stora inflytande på den biologiska mångfalden i EU. Beroende på vilka metoder som används kan jordbruket antingen vara mycket bra för den biologiska mångfalden och erbjuda en fristad för vitt skilda arter, eller påverka den mycket negativt genom att livsmiljöer förstörs och miljön förorenas. Det bör påpekas att den största delen av EU-budgeten fortfarande går till jordbruket, och att EU därmed har ett viktigt instrument för att påverka markanvändningen via jordbrukssektorn. När budgetplanen för 2007–2013 ses över 2008 bör en avsevärd del av medlen avsättas för hållbart jordbruk och bevarande av landskapet.

2.8

Vi rekommenderar att kommissionen och medlemsstaterna undersöker hur de befintliga stöden påverkar den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster, och att kontraproduktiva incitament avskaffas. Den ökade användningen av ekonomiska instrument för att slå vakt om den biologiska mångfalden bör uppmuntras.

2.9

Det är önskvärt att den biologiska mångfalden inte bara uppmärksammas inom miljöpolitiken utan också blir ett tema inom andra typer av gemensam och nationell politik, i synnerhet inom transport-, energi-, industri-, jordbruks-, fiske-, regional-, turism-, och forskningspolitiken.

2.10

Kommittén är ytterst medveten om betydelsen av havet och kustvattnen, där nästan hälften av Europas biologiska mångfald finns, och efterlyser en större medvetenhet om politiken för havsmiljöns biologiska mångfald hos myndigheter och andra berörda parter. I detta sammanhang framhåller kommittén vikten av att snabbt genomföra det s.k. habitatdirektivet i havsmiljön, att stoppa utfiskningen både i europeiskt och icke-europeiska vatten och att låta den biologiska mångfalden bli en integrerad faktor i utformningen av den framtida europeiska havspolitiken.

2.11

Vi påpekar att möjligheterna att vidta åtgärder rörande fysisk planering på EU-nivå är begränsade, eftersom fysisk planering – det område som omfattar bevarande och återställande av den biologiska mångfalden – tillhör medlemsstaternas behörighetsområde. Kommittén framhåller att den biologiska mångfalden bör vara en tungt vägande faktor i beslut om fysisk planering, framför allt med hjälp av strategisk miljöbedömning.

2.12

Kommittén är övertygad om att den nuvarande lagstiftningen kan utnyttjas och tillämpas på ett mer effektivt sätt när man utformar och genomför politik för att bekämpa invasiva främmande arter, och att regionerna bör bli mer delaktiga i detta sammanhang.

2.13

ReK välkomnar planerna på att utveckla en heltäckande EU-strategi till skydd mot invasiva främmande arter, vilken skall omfatta ett system för tidig varning. Kommittén vill dock mot bakgrund av de knappa ekonomiska och mänskliga resurserna påpeka att det inte får skapas några nya administrativa bördor.

2.14

Vi rekommenderar att man utarbetar grundläggande lagstiftning och förteckningar över främmande arter med avseende på import, handel och ägande av desamma, för att åstadkomma ett samordnat och gemensamt angreppssätt på EU-nivå. Vi understryker att det inom ramen för miljökonsekvensbedömningar är viktigt att undersöka konsekvenserna av projekt som inför eller arbetar med främmande arter som är potentiellt invasiva.

2.15

Kommittén erinrar om att bevarandet av den biologiska mångfalden, och i synnerhet de olika växt- och djurarterna, inte behöver innebära att man inte kan använda och utnyttja desamma så länge detta sker på ett reglerat, kontrollerat och hållbart sätt.

2.16

Kommittén rekommenderar en strikt tillämpning av försiktighetsprincipen när det gäller att tillåta och införa GMO.

3.1

Kommittén påpekar att stora framsteg gjorts genom de beslut som fattades under det åttonde mötet i partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald, vilket hölls i mars 2006 i Curitiba, Brasilien. Det nionde mötet i denna konferens kommer att äga rum 2008 i Bonn under tyskt ordförandeskap. Kommittén uppmanar EU och medlemsstaterna att ta tillfället i akt för att lägga fram sin analys av kommissionens meddelande om biologisk mångfald och även förbereda ett möte i vilket regionala och lokala myndigheter kan delta mer aktivt, även genom de nationella organisationerna på området.

3.2

Det är glädjande att det finns bra exempel på regioner som delar med sig av sina erfarenheter på den biologiska mångfaldens område i samband med att de ger utvecklingsbistånd, och som stöder partnerregionerna i deras åtgärder för att främja den biologiska mångfalden (se bilaga).

3.3

ReK vill framhålla att EU också har ansvar för att bevara den biologiska mångfalden i den övriga världen. Kommittén är medveten om denna uppgift och rekommenderar att den får större uppmärksamhet i handels- och utvecklingspolitiken.

4.1

Kommittén är medveten om att politiken för att bevara den biologiska mångfalden endast kan lyckas om man världen över gör ambitiösa insatser för att stoppa klimatförändringen. De medlemsstater som ännu inte fullgjort sina åtaganden i samband med Kyotoprotokollet måste åtgärda denna försening. Kommittén efterlyser ett ambitiöst internationellt avtal om bekämpning av klimatförändringen, som alla viktiga producerande länder och produktionssektorer bör skriva under.

4.2

ReK rekommenderar forskning på regional nivå om klimatförändringens effekter.

4.3

Även om utvecklingen av en politik för biobränslen är viktig för att klimatförändringen skall kunna motverkas, kan en sådan politik bara bli effektiv om den kombineras med åtgärder för att avsevärt minska den totala bränsleförbrukningen, om man endast använder råvaror, teknik och grödor som inte påverkar den nationella och internationella biologiska mångfalden negativt och om följden inte blir att jordbruksarealen ökar i områden med biologiskt värdefulla ekosystem.

5.1

Det är mycket viktigt att garantera tillgängligheten och utöka kunskapen om bevarande och hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden i Europa och runt om i världen. Hit hör även utbyte av framgångsrika exempel mellan medlemsstater och regioner (se bilaga), och man bör därför öka kompatibiliteten för databaser med uppgifter om biologisk mångfald på olika nivåer, framför allt uppgifter på regional och lokal nivå, och arbeta med geografiska informationssystem och infrastruktur för geografiska data.

5.2

ReK menar att framför allt kunskaperna om biologisk mångfald i havsmiljön är bristfälliga, och rekommenderar att detta åtgärdas.

5.3

Kommittén tillägger att man förutom den vetenskapliga kunskap som kommissionen nämner bör ägna mer uppmärksamhet åt kunskaperna och kunnandet hos dem som bor i de områden det gäller. ReK rekommenderar att frivilligas kunskaper kombineras med vetenskapliga rön, och insisterar på att även barn skall göras delaktiga i detta.

5.4

Kommittén rekommenderar att man utarbetar kommunikationsstrategier för att på alla nivåer och områden öka den medvetenhet och det ansvar som alla medborgare bör ha för skydd och bevarande av den biologiska mångfalden och för att öka informationsutbytet mellan vetenskapssamfundet och myndigheterna.

6.1

Kommittén konstaterar att de medel som avsätts från LIFE+ och forskningsbudgeten till biologisk mångfald inte ser ut att bli särskilt stora, och det finns risk för att medlemsstaterna inte i tillräcklig grad tar hänsyn till den biologiska mångfaldens betydelse i de nuvarande strukturfonderna.

6.2

Kommittén konstaterar att det finns en motsättning mellan de höga ambitionerna i meddelandet och medlen för att förverkliga dessa ambitioner.

6.3

ReK ställer sig bakom planerna på att förstärka den biologiska mångfaldens ställning inom EU:s beslutsfattande, rekommenderar att den biologiska mångfalden obligatoriskt införlivas i de övriga politikområdena och stöder handlingsplanens förslag på att härvid inte bara involvera medlemsstaterna utan även regionerna.

6.4

Kommittén litar på att nya samarbetsrelationer inom EU kommer att uppmuntras. Regionerna lämpar sig utmärkt för att spela en underlättande roll i detta sammanhang. Här kan man anföra lyckat samarbete inom EU-program och resultatet av detta (se bilaga).

6.5

Vi vill framhålla att det är nödvändigt att göra privata markägare delaktiga i bevarandet av den biologiska mångfalden, exempelvis genom samarbetsavtal.

6.6

Kommittén betonar vikten av att allmänheten blir mer delaktig. Om allmänheten inte inser den biologiska mångfaldens och ekosystemtjänsternas betydelse, minskar chansen för att projekten skall lyckas. Därför rekommenderar vi att EU-medel och nationella medel ställs till förfogande för medborgarinitiativ.

6.7

ReK förespråkar en kommunikationsstrategi för medlemsstater, icke-statliga organisationer och regionala och lokala myndigheter för att främja målen för 2010, en strategi som bör utformas i nära samarbete med Countdown 2010-initiativet och Beautiful Europe-initiativet.

7.1

Kommittén stöder samarbetet mellan medlemsstaterna och den privata sektorn, och betonar att medborgare och frivilliga över hela Europa aktivt deltar i övervakningen av den biologiska mångfalden.

7.2

Kommittén anser att medlemsstaterna bör motiveras att presentera resultaten av sin politik på ett sätt som medborgarna känner igen och uppskattar, och regionernas insatser bör tydligt framhållas.

7.3

Den regionala övervakningen bör utgöra grunden för nationell och internationell övervakning och utvärdering. I detta syfte måste effektiva uppföljningssystem som grundar sig på indikatorer och regelbundna rapporter inrättas.

8.1

Kommittén välkomnar förslaget om en EU-omfattande framtidsvision för Europas biologiska mångfald och framhåller hur viktigt det är att regionerna görs delaktiga.

8.2

Vi förespråkar en nyskapande vision för den biologiska mångfalden som sträcker sig längre än 2010, med tonvikt på de positiva effekterna av ekosystemtjänsterna i förhållande till omgivningen (landskapet).