29.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 206/40

1.1

Regionkommittén noterar att Europa inom ramen för Lissabonstrategin har fastställt att det livslånga lärandet utgör en hörnsten för människors växande, privat och i yrkeslivet. Utbildning, inte bara som förberedelse inför ett yrke utan under hela yrkeslivet, kommer att bli avgörande med avseende på teknisk innovation och konkurrenskraft, för skapandet av nya arbetstillfällen och skolning av de personer som kommer att inneha dessa arbeten.

1.2

Kommittén menar att lärandet blir mer effektivt om det planeras och upplevs som en aktiv forskningsprocess och inte som ett passivt mottagande av ett givet innehåll. Utbildningsverksamhet som riktar sig till vuxna blir effektivare om den resulterar i kunskaper och färdigheter som efterfrågas i dagens samhälle. De kan då med full medvetenhet ta ansvar för sin egen yrkesmässiga roll och framtid som enskilda personer och medborgare. Utbildningen får på så vis sitt värde när individen aktivt planerar sin egen yrkesmässiga och privata framtid för att kunna växa som människa men också bidra till samhällets framsteg.

1.3

ReK vill understryka att utbildning, yrkesutbildning och fortbildning i ett annat land än ursprungslandet utgör ett särskilt lämpligt tillfälle för reflektion över egna tankemönster och strategier. Genom att försöka utnyttja och anpassa de egna färdigheterna till en annan miljö och förbättra strategierna för förvaltningen av de egna intellektuella resurserna, utvecklas och förstärks oberoendet och den egna kommunikationsförmågan.

1.4

Kommittén menar att utbildnings- och arbetslivserfarenheter i ett annat land skapar viktiga nya kunskaper (om de förbereds på ett lämpligt sätt, får en lämplig inriktning och lämpligt stöd) vilkas betydelse går långt bortom fullgörandet av själva utbildningen och som påverkar ett mycket vidare område. Om vi med kultur inte bara avser en rad färdigheter utan en helhet bestående av olika beteenden, värderingar och konkreta kunskaper hos en viss grupp personer – vad kan då vara bättre än erfarenheter från andra länder för att bygga en grundval för skapandet av en genuin europeisk kultur?

1.5

ReK menar att ett interkulturellt förhållningssätt till andra samhällen förutsätter en inställning som bejakar utbyte och känslomässigt engagemang, och för att kunna hantera olikheter och se varje kulturs särart och komplexitet är arbete och utbildning viktiga områden. Med hjälp av det värde som dessa tillskrivs, varierade och flexibla organisationsformer och olika aspekter av mellanmänskliga förhållanden är det möjligt att besegra fördomar och generaliseringar.

1.6

För att kunna höja kvaliteten i dessa erfarenheter av andra länder är det viktigt att fullt ut erkänna individens ansvar för att öka kunskaperna och kvalifikationerna i ursprungslandet och att bidra med nya kunskaper, kulturell stimulans, traditioner och språk till värdlandet.

1.7

Kommittén uppskattar kommissionens förslag som, i linje med ovanstående resonemang, fullgör uppgiften att höja den allmänna kvalitetsnivån på utbildningen inom EU genom att föreslå en modell som med sitt erkännande av den enskildes centrala roll säkerställer ett bättre utnyttjande och bättre resultat av utbildningen, för individen och för samhället.

1.8

ReK understryker att det måste finnas en överensstämmelse mellan det värde som den enskilde tillskriver erfarenheten av utbytet och det värde som det enskilda utbytet och hela utbytesprogrammet har för hemlandet och värdlandet. Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet utgör i detta sammanhang en förutsättning för att deltagarna får en positiv erfarenhet såväl i värdlandet som i sitt hemland efter återkomsten. I hur hög utsträckning denna verksamhet kommer att ge positiva resultat beror på i vilken omfattning de lokala och regionala myndigheterna får förvalta och samordna programmet.

1.9

Enligt Regionkommittén är det på lokal och regional nivå som det är möjligt att säkerställa korrekt information och god informationsspridning, att stimulera enskilda personer att ta möjligheten att vistas utomlands i inlärningssyfte inom ramen för den egna yrkesmässiga utvecklingen samt att återföra resultaten av erfarenheten i form av ny kompetens som kan överföras till arbetslivet i hemlandet. De lokala myndigheterna kan på så vis spela en mycket viktig roll när det gäller att avgöra rörlighetsprogrammets kvalitet och verkan.

1.10

Kommittén noterar att de lokala och regionala myndigheterna är de som bäst kan genomföra informationsåtgärder på gräsrotsnivå för att medvetandegöra allmänheten, i synnerhet ungdomar, om de möjligheter som rörligheten innebär när det gäller kulturell och yrkesmässig utveckling. Detta gör det möjligt att övervinna inte bara de ekonomiska hinder som finns för den personliga utvecklingen i yrkeslivet, utan också kulturella hinder.

1.11

Kommittén anser dessutom att det är nödvändigt att förbereda de enskilda deltagarna inte bara språkligt, pedagogiskt och praktiskt, utan också ge stöd när det gäller att utarbeta deras egna program för den kulturella och yrkesmässiga utvecklingen. I dag mer än någonsin bör de europeiska programmen för yrkesmässig rörlighet ges en inriktning mot individen och utgöra en resurs som kan användas i arbetslivet. Man måste i detta sammanhang också underlätta deltagarnas möjligheter att vid återkomsten omsätta de nyvunna erfarenheterna och se hur de kan användas i arbetslivet i hemlandet, också genom att använda befintliga instrument för erkännande och utnyttjande av de färdigheter som förvärvats utomlands (exempelvis instrumentet Europass – rörlighet).

1.12

Utöver rollen som samordnare och kontaktpunkt med organisationerna i värdländerna som syftar till att granska kvaliteten på de logistiska stödet och undervisningen är det viktigt att säkerställa ett samlat grepp när det gäller övervakning och utvärdering av resultaten av erfarenheterna av rörligheten i deras helhet för befolkningen, utbildningssystem och produktionssystemet. I detta avseende anser kommittén att det är nödvändigt att säkerställa en samverkan som omfattar företag, utbildningsanstalter, skolor och universitet för att de senare inom sina respektive områden skall kunna dra nytta av de formella och icke-formella kunskaper som deltagarna har tillägnat sig.

1.13

Kommittén understryker att man inte får undervärdera att det i genomförandet av Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet utvecklas ett kunskapsutbyte och diskussioner mellan lokala myndigheter och medlemsländernas olika specialiserade instanser som möjliggör ett gemensamt arbetssätt präglat av deltagande. Resultatet av sådana processer förebådar utan tvekan en rikhaltig utveckling på de mest skilda områden, från regional ekonomisk utveckling till utbildning och utbyten för arbetstagare, som kommer att skapa nya förbindelser som präglas av tilltro och samarbete som grundval för det ömsesidiga erkännandet.