9.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 110/14

1.1

Kommittén ser positivt på kommissionens förslag till en säker, tydlig och öppen rättslig ram för finansieringen av den europeiska standardiseringen, med tanke på att standardiseringssystemet är så viktigt för den inre marknadens funktion och den europeiska industrins konkurrenskraft och att de europeiska tekniska normerna fungerar som ett stöd för den gemensamma lagstiftningen och politiken.

1.2

Kommittén framhåller att den europeiska standardiseringen är och även fortsättningsvis bör vara en frivillig verksamhet som bedrivs av och för de berörda aktörerna, i det exakta syftet att utarbeta standarder och andra standardiseringsprodukter som uppfyller deras krav.

1.3

Kommittén rekommenderar rådet, Europaparlamentet och kommissionen att låta den europeiska standardiseringspolitiken bli mer aktiv. Denna politik bör vara ett av EU:s grundläggande politikområden för att genomföra Lissabonagendan, som nyligen setts över, och bör bidra till att det inom de europeiska och nationella institutionerna och företagen växer fram en verklig standardiseringskultur som kan få en strategisk betydelse både inom länderna och internationellt.

1.4

Det är viktigt att alla aktörers fullständiga medverkan till ett förstärkt europeiskt standardiseringssystem garanteras, framför allt medverkan av icke-statliga organisationer, småföretag, konsumentorganisationer och miljöorganisationer, genom att man garanterar även ett finansiellt stöd till utbildning av kvalificerad arbetskraft.

1.5

Kommittén understryker att den europeiska standardiseringen är viktig för att den inre marknaden skall fungera och stärkas, särskilt genom direktiven enligt den s.k. nya metoden, när det gäller hälsa, säkerhet, miljöskydd och konsumentskydd, samt för att garantera kompatibilitet på många områden, t.ex. inom transportsektorn och telekommunikationssektorn. Standardiseringen gör det också möjligt att öka företagens konkurrenskraft eftersom den främjar fri rörlighet för varor och tjänster både på den inre marknaden och världsmarknaden.

1.6

Eftersom det europeiska standardiseringssystemet är en oundgänglig tillgång med strategisk betydelse, måste man enligt vår mening se till att den finansierade verksamheten sköts på ett sunt och hållbart sätt. Det måste också vara möjligt att uppnå de gemensamma samarbetsmålen och uppfylla de nödvändiga administrativa och finansiella villkoren, både för att garantera systemets oberoende och neutralitet och för att stärka standardiseringens effektivitet och produktion.

1.7

Kommittén anser att det totala belopp som föreslås inte är tillräckligt för att stödja hela det europeiska standardiseringssystemet under den aktuella femårsperioden och att det bör höjas över den nuvarande tröskeln på 2 %, så att det blir möjligt att fritt utforma och skapa standarder på ett sätt som är lämpligt för EU:s utvidgning till 25 medlemsstater och framtidsperspektiven rörande kandidatländernas anslutningar.

1.8

Kommittén vill påpeka att följande är viktigt:

1.9

De europeiska standardiseringsorganen erbjuder de infrastrukturer och tjänster som behövs för utarbetande av standarder men producerar inte dessa standarder, som i stället är ett resultat av de tekniska experternas arbete. Detta bör enligt vår åsikt framhållas som en viktig punkt i skälen.

1.10

Det totala belopp på 134 miljoner euro som kommissionen föreslår för perioden 2006–2010 förefaller knappast vara tillräckligt.

2.1

Kommittén har alltid förespråkat en mer omfattande användning av europeisk standardisering inom EU:s politik och lagstiftning, för att öka den tekniska standardiseringen när det gäller tjänster, informations- och kommunikationsteknik, transporter, konsumentskydd och miljöskydd, och på så vis tillgodose både samhällets och företagens behov.

2.2

Framför allt ökar medvetenheten hos både företagarna och de övriga aktörer som drar nytta av de fördelar standardiseringen erbjuder näringslivet. Ett tecken på detta är att de främsta europeiska standardiseringsorganen (CEN, Cenelec och ETSI) förstärks, och att alla berörda aktörer, i synnerhet de små och medelstora företagen, deltar helt och fullt i utarbetandet av standarder.

2.2.1

Med tanke på dessa organs potential när det gäller att uppnå Lissabonstrategins mål, anser EESK att det organiserade civila samhället bör vara ordentligt representerat i organens styrelser.

2.3

För att det civila samhällets olika aktörer skall bli mer närvarande och delaktiga i standardiseringsprocesserna i CEN, Cenelec och ETSI (1), deltar följande organ som fullvärdiga medlemmar: ANEC, ETUI-REHS, Normapme och nu senast ECOS (2), som bildades i november 2002.

2.4

Kommittén har flera gånger (3) förespråkat en översyn av standardiseringens nuvarande lagstiftningsram, för att den skall motsvara den senaste utvecklingen och utmaningarna i fråga om europeiska tekniska standarder och förenkling av lagstiftningen, och bättre följa principen om bättre lagstiftning (4), riktlinjerna för ”Industripolitiken i ett utvidgat Europa” (5) och prioriteringarna för 2003–2006 i strategin för den inre marknaden (6).

2.5

Kommittén har även haft tillfälle att uttala sig positivt om antagandet av en stabil finansiell ram för den europeiska standardiseringen, med en solid rättslig grund. På samma sätt bör man garantera att kommissionen och medlemsstaterna gemensamt finansierar standardiseringen, de europeiska organen och insatserna för att förbättra samverkanseffekterna mellan de europeiska standardiseringsorganen, för att öka effektiviteten i utarbetandet av europeiska tekniska standarder och främjandet av internationella standarder.

2.5.1

Större medverkan av medlemsstaternas företrädare skulle kunna bli en garanti för ett bättre och mer punktligt utarbetande av standarder som vänder sig till de berörda aktörerna.

2.6

Utvecklingen av en europeisk kultur för teknisk standardisering är avgörande för att garantera att den inre marknaden i EU-25 fungerar på ett effektivt och balanserat sätt. Det är därför viktigt att garantera organ på europeisk nivå som på ett effektivt sätt kan uppfylla följande krav:

2.7

År 2004 var det totala antalet europeiska standarder cirka 1 200 för CEN och cirka 400 för Cenelec. Det totala antalet europeiska standarder som antagits av de båda organen är därmed 15 000.

2.8

De särdrag som har lett till denna framgång bör enligt kommitténs åsikt bevaras i sin helhet och eventuellt förstärkas. Den nya rättsliga grunden, som utgår från artiklarna 95 och 157 i fördraget och reglerar finansieringen av standardiseringen, bör enligt vår åsikt inte på något sätt inverka negativt på standardiseringsprocessens natur och väsentliga särdrag. Processen bör förbli fri och grunda sig på frivillighet och samförstånd.

2.9

Å andra sidan är kommittén medveten om hur viktigt det är att rationalisera, konsolidera och långsiktigt säkra de europeiska centrala organisationernas finansieringsram, även med tanke på att användningen av tekniska standarder ökat på senare år.

2.9.1

Det finns ett allt större intresse för att undvika nya handelshinder genom ett standardiseringssystem som kan stödja produkternas, tjänsternas och de europeiska industriprocessernas konkurrenskraft, i syfte att genomföra utvecklingens ekonomiska och sociala dimension samt miljödimension i enlighet med Lissabonstrategin.

2.10

Hittills har det inte funnits någon rättslig referens på europeisk nivå som tydligt reglerar finansieringen av standardiseringssystemet och gör det möjligt för kommissionen att stödja all standardiseringsverksamhet finansiellt, med ytterligare resurser.

2.10.1

Som bekant spänner denna verksamhet från informations- och kommunikationsteknik till transporter, från miljö- och konsumentskydd till livsmedelssäkerhet samt från standardförberedande forskning och forskning som bedrivs samtidigt med standardiserings-arbete till tjänstesektorn och ”de nya standardiseringsprodukterna” (new deliverables) (7).

2.11

Å andra sidan bör man säkerställa större konsekvens och stabilitet för de centrala organen CEN, Cenelec och ETSI, särskilt efter anslutningen av nya medlemsstater vid EU:s framtida utvidgningar.

2.12

Medan de nationella standardiseringsorganen kan finansieras genom direkta inkomster från produkter och tjänster, är gemenskapsorganen helt beroende av medlemsavgifter och kompletterande anslag från EU och Efta. Detta är dock i flera hänseenden otillräckligt för att garantera ett effektivt och solitt europeiskt standardiseringssystem.

2.13

I sina slutsatser från 2002 uppmanade rådet myndigheterna att tillmäta standardiseringen stor betydelse och tydliggöra sina åtaganden på detta område, framför allt genom ett särskilt bidrag för att upprätthålla effektiva standardiseringsstrukturer.

2.14

I december 2004 tog rådet del av kommissionens initiativ för att reformera den institutionella ramen och föreslå en ny rättslig grund för finansieringen av den europeiska standardiseringen (8). Rådet uppmanade kommissionen, medlemsstaterna och de europeiska och nationella standardiseringsorganen att undersöka vilka metoder som är lämpligast för att göra det europeiska standardiseringssystemet optimalt, för att på bästa sätt utnyttja de tillgängliga resurserna och kartlägga fler alternativ för att garantera en effektiv finansiering av standardiseringen i Europa (9).

2.15

Kommissionen har utvecklat olika förslag (10) på möjliga scenarier för finansieringen av det europeiska standardiseringssystemet:

2.16

Lösningen att låta enbart näringslivet och de andra aktörerna stå för finansieringen skulle ha den begränsningen att de tekniska standarder som utarbetades så gott som uteslutande skulle vara marknadsstyrda, det vill säga syfta till att förbättra den europeiska konkurrenskraften på världsmarknaden.

2.16.1

En fördel med denna typ av finansiering är att den är ett direkt uttryck för företagens intentioner och återspeglar marknadens behov utan att styras utifrån. Samtidigt skulle den kunna innebära att de berörda intressena, och framför allt småföretagens intressen, inte skulle skyddas i tillräckligt hög grad och på ett tillräckligt balanserat sätt.

2.17

Om enbart medlemsstaterna stod för finansieringen, genom de standardiseringsorgan som är medlemmar i CEN, Cenelec och ETSI, skulle den europeiska samordningen och enhetligheten i det europeiska standardiseringssystemet kunna minska.

2.17.1

Detta alternativ skulle å andra sidan kunna innebära att man i hög grad uppfyllde de principer om subsidiaritet och proportionalitet som föreskrivs i fördraget.

2.18

Större medverkan från kommissionens sida skulle ge de tekniska standarderna ett starkt europeiskt mervärde, och leda till att alltför avvikande nationella standarder avskaffades och att den inre marknaden fungerade bättre, även när det gäller stordriftsfördelar för den europeiska industriproduktionen.

2.18.1

Kommissionen skulle ha möjlighet att påverka och ta ut riktningen för standardiserings-processen utifrån ett gemenskapsperspektiv, med eventuella förbättringar i form av öppenhet, enhetlighet och verkligt stöd för denna politik.

2.19

När det gäller utgifterna visar färska studier (11) att de årliga kostnaderna för CEN-/CENELEC-/ETSI-systemet uppgår till cirka 700 miljoner euro som fördelas på följande sätt:

2.20

När det gäller intäkterna kan de viktigaste nuvarande finansieringskällorna fördelas på följande sätt:

2.21

Det ekonomiska stödet till den europeiska standardiseringen grundas nu på flera rättsakter som ofta inte innehåller tillräckligt tydliga och specifika bestämmelser om finansieringsvillkor. Dessa rättsakter utgör den grund på vilken kommissionen kan uppmana de europeiska standardiseringsorganen (CEN, Cenelec och ETSI) att utarbeta europeiska standarder till stöd för sin politik.

2.22

Det ekonomiska stödet till den europeiska standardiseringen ingår i den partnerskapssamverkan som fastställts mellan kommissionen, Europeiska frihandelsorganisationen (Efta) och de europeiska standardiseringsorganen enligt de allmänna riktlinjer för samarbetet som undertecknades den 28 mars 2003.

2.23

Finansieringen av den europeiska standardiseringen gäller i huvudsak följande:

2.23.1

På samma sätt kan standardiseringen bidra till att minska de tekniska hindren för internationell handel genom avtal som diskuteras inom WTO, t.ex. TABD (Trans Atlantic Business Dialogue) och MEBF (Mercosur European Business Forum), och genom införlivande av europeiska standarder i de internationella standarderna: ISO, IEC och ITU.

3.1

För att bevara särdragen hos den europeiska standardiseringsprocessen, som även i fortsättningen bör grunda sig på frivillighet och samförstånd och vara marknadsstyrd, bör man enligt vår åsikt införa följande skäl:

”Standardiseringsprocessen bör grunda sig på frivillighet och samförstånd och vara marknadsstyrd. Dessa särdrag bör bevaras och tillmätas större betydelse i gemenskapens nya rättsliga grund för finansieringen av europeisk standardisering inom ramen för den handlingsplan för europeisk standardisering som antogs av kommissionen i oktober 2005. Denna plan skall uppdateras årligen i samförstånd med de europeiska standardiseringsorganen och de övriga aktörerna.”

3.2

Kommittén anser inte att den snabba tekniska utvecklingen rättfärdigar att industrin skapar många olika sammanslutningar och forum för utarbetande av tekniska specifikationer utanför den formella europeiska standardiseringsprocessen. Det finns en risk att följande viktiga element i den europeiska standardiseringen försvagas: möjligheter för alla experter, särskilt från små företag, att delta samt öppenhet i hela processen och en omfattande grund av frivillighet och samförstånd. Därför anser vi att det är viktigt att införa följande nya skäl:

”Det är nödvändigt att den nya rättsliga grunden för finansieringen ger garantier för förbättrad effektivitet i och förstärkning av standardiseringen, så att man i en öppen och frivillig process kan uppfylla de krav som” de nya standardiseringsprodukterna ”(new deliverables) (12) medför tekniska specifikationer, tekniska rapporter och handledningar. För att uppfylla dessa nya krav bör de europeiska standardiseringsorganen tillgodose alla aktörers- framför allt småskaliga och mindre strukturerade aktörers- behov samt uppfylla alla berättigade krav från konsumentorganisationerna.”

3.3

Enligt kommittén bör skäl 4 ändras, eftersom målet bör vara att ge en rättslig grund inte endast för ”gemenskapens finansiering av all europeisk standardiseringsverksamhet som krävs för att genomföra gemenskapens politik och lagstiftning”, utan även för ”förstärkningen av den europeiska standardiseringsprocessen, som är en grundläggande faktor för den europeiska industrins konkurrenskraft, spridning av innovativ teknik, konsumentskydd, hälsoskydd och de europeiska medborgarnas välbefinnande”:

”Det är nödvändigt att ge en explicit, komplett och detaljerad rättslig grund för gemenskapens finansiering av all europeisk standardiseringsverksamhet som krävs för att genomföra gemenskapens politik och lagstiftning samt för förstärkningen av den europeiska standardiseringsprocessen, som är en grundläggande faktor för den europeiska industrins konkurrenskraft, spridning av innovativ teknik, konsumentskydd, hälsoskydd och de europeiska medborgarnas välbefinnande.”

3.4

Kommittén anser att man tydligare bör ange att de europeiska standardiseringsorganen inte utfärdar tekniska standarder, utan tillhandahåller en tjänst bestående av europeiska organ inom vilka standarder utarbetas av sakkunniga som företräder de medverkande aktörerna. Därför bör följande nya skäl införas efter skäl 8:

”De europeiska standardiseringsorganen skall i första hand tillhandahålla infrastruktur för utarbetande av tekniska standarder som är resultatet av en teknisk process som grundar sig på frivillighet och genomförs av aktörernas företrädare.”

3.5

I artikel 3 i förslaget till beslut, Standardiseringsverksamhet som kan beviljas gemenskaps-finansiering, föreslår EESK att två nya punkter g och h införs efter punkt f.

3.5.1

Som tidigare sagts i punkt 1.4 ovan är det mycket viktigt att utbilda aktörer i standardiseringsfrågor. Artikel 3, ny punkt g:

”Utbildning av företrädarna för aktörerna, framför allt småföretagen, inom tjänste- och distributionssektorn samt de mindre strukturerade organen, både när det gäller standardiseringsprocessen i allmänhet och tekniska detaljer, för att förstärka kapaciteten för gemensamt utfärdande av europeiska och internationella normer.”

3.5.2

För att det civila samhällets många aktörer skall kunna delta i standardiseringsprocesserna i allt högre grad, är det oundgängligt att förstärka de nuvarande nätverken. Artikel 3, ny punkt h:

”Förstärkning av tvärvetenskaplig samordning av metoder, förfaranden och politik samt interaktiva europeiska informationsnätverk för nationella och regionala standardiserings-organ.”

3.6.1

Standardiseringsorganens verksamhet kan liknas vid en verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse, eftersom de tjänster som tillhandahålls är oundgängliga för hälsa, miljö och hållbar utveckling.

3.6.2

EESK anser att finansieringen av verksamheten vid de europeiska standardiseringsorganens huvudkontor, förutom ”verksamhetsbidrag” och ”administrationsbidrag” (13), även skall kunna ske genom inbjudan att lämna anbud i enlighet med förfarandena för offentlig upphandling. I huvudsak skall detta ske i enlighet med principerna om större flexibilitet.

3.6.3

Artikel 5, ”Finansieringsbestämmelser”, punkt 5: När det gäller avtalen om partnerskap mellan de europeiska standardiseringsorganen och kommissionen anser kommittén att dessa avtal skall vara resultatet av ett verkligt jämbördigt partnerskap och inte tvingas igenom av den ena parten. Det är också lämpligt att påskynda de administrativa förfarandena och förfarandena för administrativ kontroll, så att man kan undvika betungande system för certifiering och redovisning och i stället använda sig av systemen med schablonbelopp och finansiering till 100 % av marginalkostnaderna.

3.7.1

Vid sidan av de grundläggande syftena med standarder, det vill säga att underlätta handeln, förbättra livskvaliteten, bidra till ökad hälsa och säkra processer och tjänster, bör man ägna särskild uppmärksamhet åt miljöaspekterna.

3.7.2

Som exempel kan man anföra den integrerade produktpolicyn, som koncentrerar sig på livscykelsperspektivet (14). När det gäller företag och olika anläggningar har miljöaspekterna redan införlivats i EN/ISO 14001, som antagits som europeisk norm. Även de andra standarderna i serien ISO 14000 (miljöledning) ingår i europeisk praxis: ISO 14020, miljömärkning och miljöredovisning, ISO 14.030, bedömning av miljöprestanda samt ISO 14040, livscykelanalys.

3.8.1

Enligt kommittén bör artikel 6.2 ändras i enlighet med det ändrade skäl 4.