52005PC0661

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 16.12.2005

KOM(2005) 661 slutlig

2005/0254 (ACC)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer {SEC(2005) 1657}

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

I december 2003 lade kommissionen fram ett arbetsdokument för rådets artikel 133-kommitté rörande ett eventuellt EU-system för ursprungsmärkning, efter det att vissa medlemsstater och branscher visat ett förnyat intresse för frågan. De berörda medlemsstaterna och sektorerna gav uttryck för en växande oro över det ökande antal fall av vilseledande eller bedräglig ursprungsmärkning av importerade produkter. Framställningar gjordes om att det skulle införas krav på ursprungsmärkning på importprodukter eller EU-produkter.

Under det första halvåret 2004 inledde kommissionen ett samrådsförfarande i frågan, med deltagande av de viktigaste berörda parterna – industrin, fackföreningar, konsumentorganisationer och andra institutioner – och resultaten av samrådet diskuterades i artikel 133-kommittén i juli 2004. Artikel 133-kommittén bad kommissionen fortsätta samrådet och utreda möjligheten att införa ett system för ursprungsmärkning för vissa kategorier av importvaror, och även utreda andra alternativ, och att lägga fram sina slutsatser och en rekommendation för rådet. Ytterligare samråd hölls därför under tiden september 2004–april 2005.

Mot bakgrund av resultaten av samrådsförfarandet föreslås det i det bifogade utkastet till förordning att ett obligatoriskt system för ursprungsmärkning skall införas. Systemet omfattar ett antal sektorer som ser fördelar med initiativet (se bilagan) och skall tillämpas endast på importerade varor. På det hela taget är det i detta alternativ som intressena hos största delen av de berörda parterna (industrin, fackföreningarna och en del av konsumentrörelsen) bäst tillvaratas. Det innebär en begränsning av eventuella kostnader och negativa verkningar för andra berörda parter (EU-företag som flyttat sin produktion utomlands och handlare) och som samtidigt borgar för positiva resultat när det gäller förslagets strategiska syften.

För närvarande har Europeiska gemenskapen ingen lagstiftning om användning av ursprungsmärkning (”tillverkad i”-märkning) för industriprodukter. I ett nyligen antaget direktiv som har till syfte att harmonisera kontrollen på marknaden när det gäller otillbörliga affärsmetoder behandlas även fall av vilseledande uppgifter om ursprung. I direktivet definieras dock inte begreppet ”tillverkad i”, och direktivet ger inte heller tullmyndigheterna möjlighet att utföra kontroller. De regler om frivillig användning av ursprungsmärkning som tillämpas i vissa medlemsstater skiljer sig också från varandra.

I den nu rådande situationen missgynnas gemenskapen i förhållande till dess handelspartner vilka kräver ursprungsmärkning på varor som importeras. Detta hindrar gemenskapsproducenterna av sådana konsumtionsvaror vars ursprung har betydelse för konsumentbeteendet från att dra nytta av de fördelar som är knutna till att producera varor i Europeiska gemenskapen, och möjligheten går förlorad att effektivare motverka användningen av falska eller vilseledande uppgifter om ursprung. Gemenskapen går följaktligen miste om ett tillfälle att förbättra informationen till konsumenterna när det gäller ursprunget för vissa produkter, vilket även skulle kunna vara till nytta vid kontrollen av efterlevnaden av det nämnda direktivet. Syftet med detta utkast till förordning är att råda bot på dessa brister.

Gemenskapens viktigaste handelspartner, såsom Förenta staterna, Japan, Kanada och Kina, har redan infört bestämmelser om ursprungsmärkning på importvaror. Exportörerna i gemenskapen måste följa dessa bestämmelser och förse sina produkter med märkning. Det föreliggande förslaget till förordning innebär således att gemenskapen får möjlighet att verka på lika villkor som handelspartnerna genom att införa motsvarande lagstiftning.

Avsaknaden av en gemensam definition av begreppet ursprung med tanke på märkning, av regler för märkning och av fastställandet av gemensamma regler om kontroller är något som påverkar inte enbart konsumenterna, som kan vilseledas när det gäller ursprunget av de varor de köpt, eller nekas information om importerade varors ursprung, utan också gemenskapsindustrins konkurrenskraft.

Ursprungsmärkningen kommer också att bidra till att förhindra att gemenskapsindustrins renommé skadas till följd av oriktiga eller direkt vilseledande uppgifter om ursprung.

Ursprungsmärkningen skulle underlätta konsumenternas val och bidra till att minska mängden bedrägliga uppgifter om ursprung. En ökad öppenhet och en bättre konsumentinformation om varors ursprung kommer också att bidra till uppfyllandet av målet i Lissabonagendan om att stärka konkurrenskraften för europeiska produkter, vilka för närvarande lider av illojal konkurrens på marknaden.

Den definitionen som begreppet ursprungsland ges i denna förordning bygger på gemenskapens regler för ursprung som inte medför förmånsbehandling, såsom de tillämpas för andra tulländamål. Tillämpningen av gemenskapens regler för ursprung som inte medför förmånsbehandling på ursprungsmärkning är förenlig med gemenskapens förpliktelser inom ramen för WTO-avtalet om ursprungsregler.

För att så långt som möjligt minska den börda som det nya systemet medför begränsas i förordningen kraven och villkoren rörande märkning till det minimum som är nödvändigt för att sörja för att ursprungsmärkningen lätt kan ses och förstås av konsumenterna, men samtidigt är svår att byta ut eller förfalska. Vad språket beträffar medger förordningen möjlighet att använda beteckningen ”tillverkad i” eller liknande uttryck på ett av Europeiska gemenskapens officiella språk som förstås av den slutliga kunden.

Eftersom det sätt som ursprungsmärkningen anbringas på en produkt kan variera beroende på produkttypen ger förordningen kommissionen befogenheter att anta ytterligare bestämmelser på detta område. Eftersom även andra sektorer kan vara intresserade av att ansluta sig till systemet för ursprungsmärkning eller det kan visa sig att ursprungsmärkningen har mindre relevans för vissa sektorer ges kommissionen dessutom befogenheter att ta med eller utesluta sektorer.

2005/0254 (ACC)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133,

med beaktande av kommissionens förslag[1], och

av följande skäl:

1. Denna förordning bör tillämpas på importerade industriprodukter, med undantag av fiskeri- och vattenbruksprodukter enligt artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter[2], och med undantag av livsmedel enligt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet[3].

2. Avsaknaden av gemenskapsbestämmelser och skillnaderna mellan de system som är i kraft i medlemsstaterna när det gäller angivande av ursprungsland på vissa produkter har lett till en situation i vissa sektorer där en stor del av de produkter importeras från tredjeländer och saluförs på gemenskapsmarknaden saknar uppgifter om ursprungsland eller är försedda med vilseledande uppgifter.

3. Det faktum att andra viktiga handelspartner har infört bestämmelser om obligatorisk ursprungsmärkning vittnar om ursprungsmärkningens ekonomiska betydelse med tanke på de beslut som fattas av konsumenterna och dess betydelse för handeln. Exportörer i gemenskapen måste iaktta dessa bestämmelser och förse de produkter som de önskar exportera till dessa marknader med märkning om deras ursprung.

4. Europeiska gemenskaperna bör kunna verka på lika villkor som sina handelspartner, och därför bör motsvarande lagstiftning införas, som samtidigt kommer att bidra till att förhindra falska eller missvisande uppgifter om ursprung anges på vissa importerade varor.

5. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden[4] kan uppgifter om en varas geografiska ursprung tillmätas ekonomiskt värde av konsumenterna. Enligt detta direktiv kan falska eller vilseledande uppgifter om det geografiska ursprunget som leder till att en konsument köper en produkt som denne annars inte skulle ha köpt utgöra en otillbörlig affärsmetod. I direktivet föreskrivs inte att uppgifter om varors geografiska ursprung måste anges och det innehåller inte heller någon definition av begreppet ”ursprung”.

6. En gemensam definition av begreppet ”ursprung” med tanke på märkning, regler om ursprungsmärkning och gemensamma regler om kontroller skulle således skapa jämlika villkor, göra det lättare för konsumenten att fatta köpbeslut inom de sektorer som berörs och bidra till att minska förekomsten av vilseledande uppgifter om ursprung.

7. Införandet av ursprungsmärkning kan bidra till att gemenskapens stränga normer kan gynna gemenskapsindustrin, särskilt små och medelstora företag. På detta sätt kan det också förhindras att gemenskapsindustrins renommé skadas till följd av oriktiga uppgifter om ursprung. Ökad öppenhet och förbättrad konsumentinformation om varors ursprung kommer således att bidra till att målen i Lissabonagendan uppnås.

8. Enligt artikel IX i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) 1994 får medlemmar anta och genomföra lagar och andra förordningar rörande ursprungsmärkning på importvaror, särskilt för att skydda konsumenter mot bedrägliga eller vilseledande beteckningar.

9. Enligt de avtal som Europeiska gemenskapen slutit med Bulgarien, Rumänien, Turkiet och de länder som är parter till EES-avtalet måste produkter med ursprung i dessa länder undantas från tillämpningsområdet för denna förordning.

10. Europeiska gemenskapens regler för ursprung som inte medför förmånsbehandling har fastställts i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen[5] och i tillämpningsföreskrifterna för denna i kommissionens förordning nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen[6]. Vid tillämpning av den här förordningen är det att föredra att dessa ursprungsregler används vid fastställandet av ursprung för importerade varor. Användningen av ett begrepp som handlare och förvaltningar är förtrogna med bör underlätta införandet och genomförandet av förordningen. Reglerna om ursprung som inte medför förmånsbehandling bör tillämpas i samband med alla handelspolitiska åtgärder som inte medför förmånsbehandling. Dubblering av deklarationer och dokument bör undvikas.

11. För att minska bördan för industrin, handeln och förvaltningen bör ursprungsmärkningen bli obligatorisk för de sektorer i vilka kommissionen på grundval av föregående samråd konstaterat att ett mervärde tillförs. Det sektoriella tillämpningsområdet för denna förordning bör lätt kunna anpassas. Särskilda produkter bör också kunna undantas av tekniska eller ekonomiska orsaker eller i fall då ursprungsmärkning inte är nödvändig med tanke på denna förordnings syften. Detta kan vara fallet i synnerhet om ursprungsmärkningen skulle skada den berörda varan eller i fråga om vissa råvaror.

12. Det bör fastställas att det skall kunna ske ett utbyte av de uppgifter om en varas ursprung som framkommer eller bekräftas vid de kontroller som utförs av de behöriga myndigheterna. Detta utbyte inbegriper myndigheter och andra personer och organisationer som av medlemsstaterna tilldelas tillsynsuppgifter i enlighet med direktiv 2005/29/EG. Skyddet av personuppgifter, industri- och affärssekretess samt yrkesmässig och administrativ tystnadsplikt bör beaktas.

13. De åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[7].

14. Varor som medförs i resenärers personliga bagage för personligt bruk bör inom gällande gränser för tullbefrielse undantas från tillämpningen av denna förordning, om det inte finns några tecken som tyder på att det rör sig om införsel av varor inom ramen för kommersiell handel. Det bör fastställas att även andra fall som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse skall kunna undantas från tillämpningsområdet för denna förordning på grundval av tillämpningsföreskrifterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Denna förordning skall tillämpas på industriprodukter, med undantag av fiskeri- och vattenbruksprodukter enligt artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 104/2000, och livsmedel enligt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002.

2. De varor som förtecknas i bilagan till denna förordning och införs från tredjeländer, med undantag av varor med ursprung i Europeiska gemenskapernas, Bulgariens, Rumäniens, Turkiets och EES-avtalsparternas territorium, skall förses med ursprungsmärkning.

Varor får undantas från ursprungsmärkning om det av tekniska eller kommersiella orsaker förefaller omöjligt att förse dem med märkning.

3. Med ursprung avses ursprung som inte medför förmånsbehandling i enlighet med artiklarna 22–26 i gemenskapens tullkodex.

4. Med utsläppande på marknaden avses att mot betalning eller kostnadsfritt göra en enskild för slutanvändning avsedd produkt tillgänglig på gemenskapsmarknaden, med avseende på dess distribution eller användning.

5. Med behöriga myndigheter avses myndigheter som deltar i kontroll av varorna antingen vid importtillfället eller vid utsläppandet på marknaden av dessa varor.

6. Förordningen skall inte tillämpas på varor av icke-kommersiell karaktär som inom gällande gränser för tullbefrielse medförs i resenärers personliga bagage, om det inte finns några påtagliga tecken på att det rör sig om införsel av varor inom ramen för kommersiell handel.

När importerade varor enligt förordning (EEG) nr 918/83 [8] får befrias från importtullar och det inte finns några påtagliga tecken som tyder på att det rör sig om införsel av varor inom ramen för kommersiell handel, får även dessa varor undantas från denna förordnings tillämpningsområde.

Kommissionen får anta genomförandeåtgärder i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 6.2 för att fastställa de särskilda varukategorier på vilka punkt 6 skall tillämpas.

Artikel 2

Import eller utsläppande på marknaden av varor skall ske under förutsättning att de försetts med ursprungsmärkning enligt de villkor som anges i denna förordning.

Artikel 3

1. Varorna skall förses med en märkning som anger varornas ursprungsland. Om varorna är förpackade skall märkningen ske separat på förpackningen.

Kommissionen får anta genomförandeåtgärder i enlighet med det förfarande som avses i artikel 6.2, för att fastställa i vilka fall märkning på förpackningen, i stället för på själva varorna, skall godtas. Detta bör vara fallet i synnerhet om varorna normalt når den slutliga kunden eller användaren i den vanliga förpackningen.

2. Varornas ursprung skall anges med beteckningen ”tillverkad i” tillsammans med namnet på ursprungslandet. Märkningen kan ske på ett av Europeiska gemenskapernas officiella språk som lätt förstås av de slutliga kunderna i den medlemsstat där varorna skall saluföras.

3. Ursprungsmärkningen skall göras med tydligt läsbara och outplånliga bokstäver, den skall vara synlig vid normal hantering av varan, klart kunna särskiljas från annan information och ha ett sådant utseende som varken är vilseledande eller kan ge ett oriktigt intryck av produktens ursprung.

4. Varorna skall vid importtillfället vara försedda med den märkning som krävs. Utan att det påverkar de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 5.3 får märkningen inte avlägsnas eller manipuleras förrän varorna sålts till den slutliga kunden eller användaren.

Artikel 4

Kommissionen får vidta genomförandeåtgärder i enlighet med det förfarande som avses i artikel 6.2, särskilt i följande syften:

- Fastställa den exakta formen och detaljerade regler för ursprungsmärkningen.

- Upprätta en förteckning på gemenskapens samtliga officiella språk över beteckningar som klart uttrycker att varorna har sitt ursprung i det land som anges i märkningen.

- Fastställa de fall då vanliga förkortningar utan förväxlingsrisk anger ursprungslandet och kan användas för denna förordnings syften.

- Fastställa de fall då varor av tekniska eller ekonomiska orsaker inte kan eller behöver förses med markering.

- Fastställa andra regler som kan behövas när det konstateras att varor inte uppfyller villkoren i denna förordning.

- Uppdatera bilagan till denna förordning i fall det skett en ändring i bedömningen av huruvida ursprungsmärkning är nödvändig i en viss sektor.

Artikel 5

1. Varor uppfyller inte kraven i denna förordning om

- de inte är försedda med en ursprungsmärkning,

- ursprungsmärkningen inte motsvarar varornas ursprung,

- ursprungsmärkningen har ändrats eller avlägsnats eller på annat sätt manipulerats, såvida det inte är fråga om en rättelse i enlighet med punkt 3.

2. Kommissionen får i enlighet med det förfarande som avses i artikel 6.2 vidta ytterligare genomförandeåtgärder när det gäller de deklarationer och styrkande handlingar som kan läggas fram för att bevisa att villkoren i denna förordning är uppfyllda.

3. Medlemsstaterna skall fastställa regler om vilka sanktioner som skall gälla vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla bestämmelserna till kommissionen senast nio månader efter det att denna förordning trätt i kraft, och skall utan dröjsmål anmäla varje följande ändring som påverkar dem.

4. Om varor inte uppfyller villkoren i denna förordning skall medlemsstaterna vidare vidta de åtgärder som behövs för att se till varornas ägare eller någon annan person som ansvarar för dem på egen bekostnad märker dessa varor i enlighet med denna förordning.

5. De behöriga myndigheterna får, om det är nödvändigt för en effektiv tillämpning av denna förordning, utbyta uppgifter som erhållits vid kontrollen av efterlevnaden av denna förordning, inbegripet med myndigheter samt andra personer och organisationer som givits sådana befogenheter i enlighet med artikel 11 i direktiv 2005/29/EG .

Artikel 6

1. Kommissionen skall biträdas av en ursprungsmärkningskommitté (nedan kallad ”kommittén”).

2. När hänvisning sker till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till en månad.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artiklarna 2, 3 och 5 skall börja tillämpas 12 månader efter denna förordnings ikraftträdande. I enlighet med det förfarande som avses i artikel 6.2 får kommissionen förlänga denna tidsfrist med den tid som aktörerna behöver för att i praktiken kunna omsätta de krav på ursprungsmärkning som fastställts i tillämpningsföreskrifterna, dock med minst sex månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den […]

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

De produkter på vilka denna förordning skall tillämpas anges med hjälp av respektive KN-nummer.

KN-nr | Varuslag |

4104 41 / 4104 49 / 4105 30 / 4106 22 / 4106 32 / 4106 40 / 4106 92 / 4107–4114 / 4302 13 / ex 4302 19 (35, 80) | Crust och berett läder |

4008 21 / 4008 11 / 4005 99 / 4204 / 4302 30 (25, 31) 8308 10(00) / 8308 90(00) / 9401 90 / 9403 90 | Klackar, sulor, band, delar, syntetiska delar och annat |

4201 / 4202 / 4203 / 4204/ 4205 / 4206 | Sadelmakeriarbeten, reseffekter, handväskor och liknande artiklar, varor av tarmar (utom från silkesmaskar) |

4303 / 4304 | Kläder och tillbehör till kläder samt andra varor av pälsskinn, konstgjord päls och varor av konstgjord päls |

Kapitlen 50–63 | Textilvaror |

6401 / 6402 / 6403 / 6404 / 6405 / 6406 | Skodon, damasker o.d. |

6907 / 6908 / 6911 / 6912 / 6913 / 691490100 | Keramiska produkter |

7013 21 11 / 7013 21 19 / 7013 21 91 / 7013 21 99 / 7013 31 10 / 7013 31 90 / 7013 91 10 / 7013 91 90 | Glasvaror av sådana slag som används som bords-, köks-, toalett- eller kontorsartiklar, för prydnadsändamål inomhus eller för liknande ändamål (andra än sådana som omfattas av nr 7010 eller 7018), av blykristallglas. |

7113/7114/7115/7116 | Äkta smycken och delar till sådana varor, av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall; guld- och silversmedsvaror och delar till sådana varor, av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall; andra varor av ädel metall med plätering av ädel metall; varor bestående av naturpärlor eller odlade pärlor eller av ädelstenar eller halvädelstenar, naturliga, syntetiska eller rekonstruerade. |

Kapitel 94 | Möbler, sängkläder, madrasser, kuddar, belysningsarmatur och andra belysningsartiklar, ljusskyltar o.d., monterade eller monteringsfärdiga byggnader. |

9603 | Kvastar, viskor, borstar (inbegripet borstar som utgör delar till maskiner, apparater eller fordon), penslar, mekaniska mattsopare utan motor samt moppar och dammvippor; bindlar för borsttillverkning, målningsdynor och målningsrullar, avtorkare o.d. av gummi eller annat mjukt material. |

[1] EUT C […], […], s. […].

[2] EGT L 17, 21.1.2000, s. 22.

[3] EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

[4] EUT 149, 11.6.2005, s. 22.

[5] EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom 2003 års anslutningsakt.

[6] EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 837/2005 (EUT L 139, 2.6.2005, s. 1).

[7] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

[8] EGT L 105, 23.4.1983, s. 1. Förordningen senast ändrad genom 2003 års anslutningsakt.