52005PC0334

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 20.7.2005

KOM(2005) 334 slutlig

2003/0329 (CNS)

Ändrat förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiv 77/388/EEG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster

(framlagt av kommissionen enligt artikel 250.2 i EG-fördraget)

MOTIVERING

BAKGRUND |

110 | Motiv och syfte I Europeiska kommissionens nya strategi på mervärdesskatteområdet angavs en modernisering av reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster som en av de framtida prioriteringarna. Detta har föranlett en generell och grundlig översyn av reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster överlag. Vägledande för denna översyn har, i överensstämmelse med kommissionens riktlinjer för det fortsatta arbetet, varit principen om att mervärdesskatt bör tas ut på platsen för konsumtionen. Ett av översynens främsta syften har varit att ytterligare förenkla de mervärdesskatteregler som gäller för företag, i enlighet med målen i Lissabonstrategin. |

120 | Allmän bakgrund För att säkra att reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster – och därmed platsen för beskattning – skulle uppfylla målet att skatten skall tillfalla konsumtionslandet föreslog kommissionen att man skulle ändra reglerna om platsen för tillhandahållanden av tjänster som görs till beskattningsbara personer på så sätt att sådana tillhandahållanden generellt skulle vara beskattningsbara i den medlemsstat där kunden är etablerad. Samtidigt skulle man utvidga tillämpningsområdet för förfarandet för omvänd betalningsskyldighet. Dessa ändringar skulle, när de väl genomförts, säkra beskattning på platsen för konsumtionen. Eftersom i stort liknande överväganden är relevanta när det gäller tillhandahållanden av tjänster som görs till icke–beskattningsbara personer, skulle det vara ologiskt att låta reglerna för sådana tillhandahållanden vara oförändrade. Enligt nuvarande regler beskattas de, om inga särskilda bestämmelser gäller, på den plats där tillhandahållaren av tjänsten är etablerad. Om sådana tjänster kan tillhandahållas på distans och kunden bär hela mervärdesskattebördan, är det emellertid stor risk för snedvridning av konkurrensen. Skillnader i mervärdesskattesatser får dessutom större effekter när det är fråga om tillhandahållanden av tjänster till icke–beskattningsbara kunder, eftersom de kan påverka företagens beslut att omlokalisera sin verksamhet. För att inte försvåra näringsverksamhet ytterligare bör de förslagna ändringarna av reglerna för platsen för tillhandahållande av tjänster till icke–beskattningsbara personer i stor utsträckning följa de föreslagna reglerna för beskattning av motsvarande tillhandahållande till beskattningsbara personer. Dessutom bör varje ändring utformas på ett sådant sätt att företagens administrativa kostnader inte ökas. I syfte att förenkla skyldigheterna för företag som levererar varor eller tillhandahåller tjänster över gränserna har kommissionen redan lagt fram förslag om en ordning med en enda kontaktpunkt (“one–stop shop”), som innebär att företagen har möjlighet att fullgöra alla sina mervärdesskatteskyldigheter för sin verksamhet i hela EU i den medlemsstat där de är etablerade. Inom ramen för denna ordning skulle företagen kunna använda ett enda registreringsnummer för mervärdesskatt för alla sina leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster i hela EU och lämna sina mervärdesskattedeklarationer via en enda elektronisk portal. Från denna portal skulle deklarationerna automatiskt överföras till de olika medlemsstater där de har levererat varor eller tillhandahållit tjänster. Ordningen med en enda kontaktpunkt kommer att göra det lättare för företagen att fullgöra sina skyldigheter när de blir betalningsskyldiga för mervärdesskatt i en medlemsstat där de inte är etablerade eller eljest registrerade till mervärdesskatt. Den medlemsstat som har registrerat den beskattningsbara personen till mervärdesskatt kommer med denna ordning att få en fullständig överblick över den personens alla aktiviteter i hela EU. Detta bör innebära att den allmänna kvaliteten på kontrollerna upprätthålls och säkra att mervärdesskatt i varje enskilt fall har betalats i EU. Mer ingående kontroller kommer emellertid att bli nödvändiga för att kontrollera att mervärdesskatt har betalats till rätt belopp i rätt medlemsstat och för att vid behov möjliggöra en korrigering. Om beskattningen av tillhandahållanden av tjänster till icke–beskattningsbara personer sker på platsen för konsumtionen säkras att mervärdesskattesatsernas inflytande på platsen för tillhandahållandet alltid blir neutralt. Oavsett var den beskattningsbara person som utför transaktionen är etablerad, vare sig det är inom eller utom EU, kommer tillhandahållandet av tjänsten att beskattas enligt den sats som tillämpas i konsumtionsmedlemsstaten. Eftersom en ytterligare harmonisering av mervärdesskattesatserna för närvarande inte är möjlig att åstadkomma skulle medlemsstaterna, inom ramen för det nuvarande mervärdesskattesystemet, ha full handlingsfrihet att fastställa sina mervärdesskattesatser utan större risk för snedvridning av konkurrensen när det gäller sådana transaktioner. |

130 | Gällande bestämmelser Tillhandahållanden av tjänster mellan beskattningsbara personer har behandlats i ett tidigare förslag från kommissionen (KOM(2003) 822). De föreslagna ändringarna gällde visserligen bara tillhandahållanden av tjänster som görs till beskattningsbara personer, men förslaget innefattade en helt ny uppsättning regler som skulle ersätta de nuvarande reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster. För att också den andra och slutliga delen av reformen av reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster, nämligen den del som gäller tillhandahållanden som görs av beskattningsbara personer till icke–beskattningsbara personer, skall förverkligas bör detta förslag – som ännu inte antagits av rådet – ändras. |

141 | Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden Ej tillämpligt. |

SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS |

Samråd med berörda parter |

211 | Samrådsmetoder, viktigaste målsektorer och allmän profil hos deltagarna i samrådet Under de gångna månaderna har samråd ägt rum med medlemsstaterna i en kommissionsarbetsgrupp för att diskutera problem som gäller platsen för tillhandahållande av tjänster och hur de på bästa sätt kan lösas. Vidare hölls ett offentligt samråd i ämnet under februari och mars i år. Mer än 70 skriftliga svar inkom från näringslivsorganisationer och företag från olika sektorer och länder. De som hörde av sig i samband med samrådet återfanns framför allt inom följande sektorer: telekommunikation och elektronisk handel, transport, konsulter och advokatbyråer, restauranger och resebyråer, biluthyrningsföretag och industrisektorn. Även några finansiella institut lämnade synpunkter. |

212 | Sammanfattning av svaren och av hur de har beaktats De flesta av svaren gällde den del av förslaget som rör ändring av reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster på distans och som innebär att sådana tillhandahållanden skulle beskattas i kundens medlemsstat. Enligt deltagarna i samrådet skulle detta föra med sig ett administrativt merarbete för de berörda sektorerna och leda till en rad praktiska problem som skulle behöva lösas. Även om dessa synpunkter är välgrundade anser kommissionen att de nya reglerna är nödvändiga för att säkra att beskattningen sker på platsen för konsumtionen och för att undanröja snedvridning av konkurrensen som uppstår genom att företag omlokaliserar sin verksamhet till medlemsstater med låga mervärdesskattesatser. Ett stort antal synpunkter framfördes också på den övervägda lösningen att ändra platsen för tillhandahållande av tjänster som gäller persontransport. Några företag stödde en sådan lösning, men den mötte också kraftigt motstånd, i huvudsak från flygbolag som befarade att de nya reglerna skulle uppmuntra medlemsstaterna att avskaffa det nuvarande undantaget från skatteplikt. De flesta av svaren tydde på att platsen för beskattning inte sågs som något större problem. Det verkliga problemet är i stället de undantag från skatteplikt som medlemsstaterna tillämpar och det faktum att lufttransport och vägtransport inte beskattas på ett rättvist sätt. Man framhöll också med eftertryck de praktiska problem som en beskattning av tillhandahållande av dessa tjänster skulle föra med sig. Mot denna bakgrund beslöts att regeln inte skulle ändras. Resebyråer och researrangörer uttryckte också allvarlig oro över förslaget att ändra reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster genom förmedlare. Om man, så som föreslogs, skulle tillämpa den allmänna regeln skulle företagen få ett incitament till att omlokalisera sin verksamhet till andra medlemsstater eller till och med till länder utanför EU. De hävdade att de nuvarande reglerna, även om de ibland är svåra att tillämpa, är det bästa sättet att säkra att beskattningen sker på platsen för konsumtionen. Det förslag som kommissionen här lägger fram beaktar dessa synpunkter och låter de nuvarande reglerna för sådana tillhandahållanden kvarstå. Företag som ägnar sig åt att hyra ut eller leasa bilar var mycket positiva till att lika regler skulle gälla för de tjänster som de tillhandahåller, vare sig kunden är en beskattningsbar person eller en icke–beskattningsbar person. De gick också med på att långtidsleasing och korttidsuthyrning skulle behandlas olika. Olika kriterier för att beskatta tillhandahållande av sådana tjänster föreslogs, t.ex. den plats där den egentliga användningen eller det egentliga utnyttjandet äger rum eller den plats där bilen är registrerad. Dessa synpunkter har beaktats i det föreslagna direktivet genom att platsen för tillhandahållande av korttidsuthyrning blir densamma för transaktioner av typ B2B (tillhandahållanden av tjänster som görs till beskattningsbara personer) och transaktioner av typ B2C (tillhandahållanden av tjänster som görs till icke–beskattningsbara personer), medan all långtidsleasing av transportmedel, både till beskattningsbara personer och till icke–beskattningsbara personer, beskattas på den plats där kunden är etablerad. Därmed bemöts sektorns farhågor för att företagen annars kan komma att omlokalisera sin verksamhet till medlemsstater med låga mervärdesskattesatser. Restaurang– och cateringbranschen stödde i huvudsak kommissionens förslag om att restaurangtjänster skall beskattas på den plats där de faktiskt tillhandahålls eller, om de tillhandahålls ombord på ett transportmedel, transportens avgångsort. Platsen för tillhandahållande av sådana tjänster kommer därför att ändras i enlighet med detta. |

213 | Ett öppet samråd ägde rum över Internet under tiden 3 februari–4 april 2005. Det kom in 71 svar till kommissionen. Resultatet av detta samråd kan studeras på adressen http://europa.eu.int/comm/taxation_customs/common/consultations/tax/index_en.htm. |

Extern experthjälp |

229 | Någon extern experthjälp har inte behövts. |

230 | Konsekvensanalys När det gäller indirekt beskattning behövs det gemensamma regler om platsen för tillhandahållande av tjänster så att dubbelbeskattning eller utebliven beskattning kan undvikas för de berörda ekonomiska aktörerna. Det bästa sättet att åstadkomma detta och samtidigt ge medlemsstaterna största möjliga flexibilitet är ett kommissionsinitiativ. När kommissionen utarbetar ny gemenskapslagstiftning på mervärdesskatteområdet som har direkta effekter för företagen, vilket är fallet med detta förslag, anser den det nödvändigt att samråda inte bara med skattemyndigheterna utan också med andra berörda parter. Vid beredningen av detta nya förslag diskuterades först de bredare principerna med medlemsstaterna i en kommissionsarbetsgrupp i januari 2005. Detta följdes av ett offentligt samråd över Internet. Kommissionen hade också omfattande informella kontakter med näringslivet genom ett aktivt deltagande i möten och forum i denna fråga och bilaterala samtal med de berörda sektorerna. Resultaten av detta samråd beaktades i största möjliga utsträckning och underställdes sedan medlemsstaterna. Slutprodukten är detta förslag till rådsdirektiv, som representerar en känslig avvägning mellan kontrollbehov och korrekt fördelning av mervärdesskattemedel till skattemyndigheterna, å ena sidan, och enhetliga och enkla regler för företagen, å andra sidan. |

RÄTTSLIGA ASPEKTER |

305 | Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Syftet med detta förslag är att ändra vissa bestämmelser i det sjätte mervärdesskattedirektivet om platsen för tillhandahållande av tjänster till icke–beskattningsbara personer. Ändringarna föreslås för att säkra att sådana tillhandahållanden beskattas på platsen för konsumtionen och för att söka förhindra att företag omlokaliserar sin verksamhet. |

310 | Rättslig grund Artikel 93 i EG–fördraget. |

320 | Subsidiaritetsprincipen Subsidiaritetsprincipen är tillämplig såtillvida som förslaget inte avser ett område där gemenskapen är ensam behörig. |

Målen med förslaget kan inte i tillräcklig omfattning uppnås av medlemsstaterna av följande skäl: |

321 | Ett tillhandahållande av tjänster kan beröra fler än en medlemsstat. Gemensamma regler för mervärdesskatteändamål om platsen för tillhandahållanden av tjänster är därför nödvändiga. |

323 | Det är uppenbart att det skulle leda till dubbelbeskattning eller utebliven beskattning om medlemsstaterna skulle tillämpa egna regler på mervärdesskatteområdet när det gäller platsen för tillhandahållande av tjänster. Detta skulle avsevärt skada såväl medlemsstaternas som EU–företagens intressen. |

Målen med förslaget kommer att bättre uppnås genom en åtgärd på gemenskapsnivå av följande skäl: |

324 | För att mervärdesskattesystemets neutralitet skall säkras måste risken för dubbelbeskattning eller utebliven beskattning undanröjas. Detta mål kan bäst nås genom ett kommissionsförslag om regler för fastställande av platsen för tillhandahållanden av tjänster. |

325 | Därigenom bör någon dubbelbeskattning eller utebliven beskattning i princip aldrig uppstå. |

327 | Ett initiativ på gemenskapsnivå genom vilket det fastställs en enda plats för tillhandahållande av en specifik tjänst är det mest lämpliga sättet att hantera denna fråga. |

Förslaget är därför förenligt med subsidiaritetsprincipen. |

Proportionalitetsprincipen Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl: |

331 | Det är ett förslag till direktiv, som medlemsstaterna måste genomföra i sin nationella lagstiftning. Denna regleringsform används normalt för kommissionsinitiativ på området indirekt beskattning och ger medlemsstaterna visst handlingsutrymme. |

332 | Det grundläggande syftet med detta förslag är att säkra att tillhandahållanden av tjänster så långt som möjligt beskattas på platsen för den faktiska konsumtionen. Förslaget kommer vidare inte att medföra något administrativt merarbete för skattemyndigheterna, inte heller någon oproportionerlig administrativ börda för företagen, och det ligger därmed i linje med målen i Lissabonstrategin. |

Val av regleringsform |

341 | Föreslagen regleringsform: direktiv. |

342 | Övriga regleringsformer skulle vara olämpliga av följande skäl: Detta förslag är en ändring av ett förslag till rådsdirektiv som kommissionen tidigare lagt fram och har därför form av ett direktiv. Det ändrade förslaget läggs fram med stöd av artikel 250.2 i EG–fördraget och beaktar subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen. |

BUDGETKONSEKVENSER |

409 | Detta förslag påverkar inte gemenskapens budget. |

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR |

Simulering, pilotfas och övergångsperiod |

507 | Förslaget har omfattats eller kommer att omfattas av en övergångsperiod. |

550 | Jämförelsetabell Medlemsstaterna åläggs att till kommissionen överlämna texten till de nationella bestämmelser som genomför direktivet samt en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv. |

570 | Närmare redogörelse för förslaget GRUNDLÄGGANDE PARAMETRAR Enligt en etablerad princip är mervärdesskatt en skatt på konsumtion. Varje ändring av reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster bör därför så långt möjligt följa principen att beskattningen skall ske på den plats där den faktiska konsumtionen äger rum. Detta bör emellertid inte leda till ytterligare skyldigheter som kan betraktas som oproportionerliga, betungande eller ogenomförbara. Till skillnad mot tillhandahållanden av tjänster som görs till beskattningsbara personer kan mervärdesskatt som tas ut på tillhandahållanden av tjänster som görs till icke–beskattningsbara personer (slutkonsumenter) inte dras av av kunden. Eftersom icke–avdragsgill mervärdesskatt utgör en del av medlemsstaternas mervärdesskatteinkomster är det desto viktigare att säkra att principen om beskattning på platsen för konsumtionen iakttas så långt som möjligt. PROBLEM SOM UPPSTÅTT OCH FÖRESLAGNA ÄNDRINGAR AV KOMMISSIONENS FÖRSLAG I DOKUMENTET KOM(2003) 822 Enligt den allmänna regeln om platsen för tillhandahållande av tjänster skall platsen för beskattningen anses vara den plats där tillhandahållaren har etablerat sätet för sin ekonomiska aktivitet eller har ett fast etableringsställe från vilket tillhandahållandet av tjänster görs eller, i avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe, den plats där tillhandahållaren är bosatt eller stadigvarande vistas. Det finns också flera undantag till den allmänna regeln som, beroende på den tillhandahållna tjänstens art, kan ändra platsen för beskattning. När det gäller tillhandahållanden av tjänster som görs till icke–beskattningsbara personer finns undantag för tjänster som har samband med fast egendom, transporttjänster (avseende både personer och varor), aktiviteter av kulturell, konstnärlig, idrottslig, vetenskaplig eller pedagogisk natur, arbete på materiell lös egendom och, i särskilda fall, tjänster av immateriell natur, inbegripet överlåtelse av upphovsrätter och patent, tillhandahållande av reklamtjänster och professionella tjänster (t.ex. tjänster av ingenjörer och advokater), tillhandahållande av personal, uthyrning av materiell lös egendom, telekommunikationstjänster, radio– och televisionssändningar samt tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg. Strukturen på dessa regler ger upphov till en rad problem som, när det är fråga om tillhandahållanden av tjänster till icke–beskattningsbara personer, förvärras när tjänsten kan tillhandahållas på distans och ingen skyddsmekanism införts. 1. Allmän regel Den allmänna regeln är för närvarande att beskattningen skall äga rum på den plats där tillhandahållaren är etablerad. I flertalet fall leder denna regel till beskattning på platsen för den faktiska konsumtionen. Detta är helt säkert fallet när tjänsterna tillhandahålls lokalt. Det är också en regel som är mycket enkel att tillämpa för den som tillhandahåller tjänsten, eftersom det enda tillhandahållaren behöver känna till är mervärdesskattelagstiftningen och mervärdesskattesatserna i den egna medlemsstaten. Beskattning på platsen för konsumtionen skulle enklast uppnås genom att beskatta tillhandahållandet av tjänsten på platsen för den egentliga användningen eller det egentliga utnyttjandet, men erfarenheten visar att det i många fall är svårt att fastställa var tjänsten används eller utnyttjas. Även om detta från rent teoretisk mervärdesskattesynpunkt möjligen är den mest korrekta regeln att tillämpa för att man till fullo skall följa principen om mervärdesskatten som en konsumtionsskatt, anses en sådan lösning inte lämplig som allmän regel, framför allt på grund av de praktiska problemen med att fastställa denna plats i de fall då tjänsten används eller utnyttjas i olika jurisdiktioner. Det skulle också skapa en onödig administrativ börda för företagen. Alternativet skulle vara att beskatta alla tillhandahållanden av tjänster som görs till icke–beskattningsbara personer på den plats där kunden är etablerad. Även denna lösning skulle emellertid lägga en oproportionerlig administrativ börda på företagen, eftersom de alltid skulle behöva fastställa på vilken plats deras kund är etablerad och, om det inte finns något system med en enda kontaktpunkt, registrera sig för mervärdesskatt i varje medlemsstat där de har icke–beskattningsbara kunder, ta ut skatt och överlämna skatten till dessa medlemsstater. Den skulle också innebära ett administrativt merarbete för skattemyndigheterna utan att samtidigt erbjuda någon särskild fördel när det gäller kontrollkvaliteten. Detta ligger helt klart inte i linje med slutsatserna från Lissabontoppmötet. I avsaknad av ett system som medger att skatt tas ut i konsumtionsmedlemsstaten utan att det därigenom skapas onödiga administrativa svårigheter är det därför orealistiskt att beskatta alla tillhandahållanden av tjänster till slutkunder på platsen för konsumtionen. Dessa problem när det gäller den administrativa belastningen kan undvikas om den nuvarande regeln kvarstår som allmän regel. I flertalet fall uppnås med denna regel målet om beskattning på platsen för konsumtionen. Regeln är dessutom enkel att tillämpa för tillhandahållaren, som bara behöver tillämpa det egna landets mervärdesskatteregler och inte behöver kontrollera kundens identitet. Detta bekräftas av väldigt många av de svar som kom in i samband med det offentliga samrådet. Med hänsyn till detta föreslås att den plats där tillhandahållaren är etablerad skall kvarstå som allmän regel. 2. Särskilda regler Även om huvudregeln i flertalet fall leder till beskattning på platsen för den faktiska konsumtionen finns det en rad områden där det behövs särskilda regler. Det gäller de områden där det skulle skapa praktiska svårigheter för företagen om man behöll de nuvarande reglerna och den föreslagna behandlingen av transaktioner av typ B2B antogs utan motsvarande ändring för transaktioner av typ B2C, eller där de nuvarande reglerna skulle kunna anses som olämpliga eller omöjliga att tillämpa eller där, på ett område av större ekonomisk betydelse, de nuvarande reglerna inte följer principen om beskattning på platsen för konsumtionen. På en del andra områden har överväganden om administrativ börda, enkelhet och iakttagande av principen om beskattning på platsen för konsumtionen lett till slutsatsen att övervägande skäl talar för att de nuvarande särskilda reglerna behålls. I följande fall har det konstaterats vara nödvändigt att av såväl administrativa skäl som policyrelaterade skäl medge vissa undantag från den allmänna regeln: 2.1. Fast egendom (nuvarande artikel 9.2 a) Ett första undantag skulle vara att ha kvar den nuvarande regeln för tillhandahållande av tjänster som har samband med fast egendom. Denna regel regeln är ganska enkel att tillämpa och leder normalt till beskattning på den plats där tjänsten konsumeras. Denna sektor omfattas dessutom ofta av undantag från skatteplikt, vilket i sin tur påverkar rätten till avdrag. Som kommissionen har framhållit i sitt förslag beträffande transaktioner av typen B2B, krävs det inga ytterligare ändringar för att behålla detta undantag, som omfattar tillhandahållanden till såväl beskattningsbara som icke–beskattningsbara personer. 2.2. Persontransport (nuvarande artikel 9.2 b) Tillhandahållanden av tjänster som avser persontransport beskattas för närvarande, enligt en undantagsregel, i proportion till de avstånd som tillryggaläggs. Att tillämpa denna regel på en inre marknad utan skattegränser är opraktiskt och svårt. Det skulle betyda att ett bussbolag som transporterar turister från Paris till Amsterdam måste tillämpa fransk, belgisk och nederländsk mervärdesskatt på den del av resan som äger rum i Frankrike, Belgien respektive Nederländerna och betala motsvarande mervärdesskattebelopp till skattemyndigheten i var och en av dessa medlemsstater. En sådan regel är i praktiken betungande och mycket svår att tillämpa för de berörda aktörerna. Eftersom det var mycket svårt att behandla denna fråga för beskattningsbara personer bara utan att beakta tillhandahållanden av tjänster av detta slag till icke–beskattningsbara personer, togs problemet inte upp i det ursprungliga förslaget beträffande transaktioner av typen B2B. I stället angavs att denna fråga skulle behandlas i ett kommande förslag om transaktioner av typ B2C. Möjligheten att beskatta tillhandahållande av persontransport, oavsett vilket transportmedel som används, på avgångsorten har övervägts. En sådan lösning skulle ligga i linje med tidigare åtaganden och sammanfaller med vad som tidigare föreslagits, men bör inte få föranleda skillnader i de skattesatser eller undantag från skatteplikt som för närvarande tillämpas i medlemsstaterna när det gäller tillhandahållande av persontransport. Som framgått av tidigare diskussioner är det emellertid ändå inte säkert att en sådan regel skulle lösa problemet. Den skulle förmodligen i stället skapa andra problem, eftersom den skulle ge utrymme för skatteundandragande genom omlokalisering av transporttjänster. Av svaren från samrådet att döma skulle en regeländring som bara gällde platsen för tillhandahållandet inte kunna lösa sektorns problem. Trots de problem som är förenade med de nuvarande reglerna skulle många därför hellre se att de behålls till dess att kommissionen lägger fram ett förslag som inte bara reglerar frågan om platsen för tillhandahållande av transporttjänster utan också undanröjer den snedvridning av konkurrensen mellan de olika transportmedlen som för närvarande uppstår genom de mervärdesskattesatser och undantag från skatteplikt som medlemsstaterna för närvarande tillämpar inom denna sektor. De företag som för närvarande måste ta ut mervärdesskatt på tillhandahållanden av persontransport kände sig inte övertygade om att beskattning på avgångsorten skulle minska problemen. Genom den nuvarande regeln, som innebär att tillhandahållande av persontransport beskattas på grundval av de avstånd som tillryggaläggs, säkras att skatten tillfaller konsumtionsmedlemsstaten. Om man skulle ersätta den regeln med beskattning på avgångsorten – vilket är det enda hållbara alternativet enligt de undersökningar som gjorts för kommissionens räkning – skulle tillhandahållanden av transporttjänster inte beskattas på konsumtionsplatsen i samma utsträckning. Arbetet med att behöva dela upp priset allt efter de avstånd som tillryggaläggs i varje medlemsstat skulle dessutom inte bli så betungande om man tillämpade ordningen med en enda kontaktpunkt. Under dessa omständigheter föreslår kommissionen att den nuvarande regeln kvarstår oförändrad. För att bättre avspegla den nuvarande texten görs smärre ändringar i den ursprungligen föreslagna lydelsen. 2.3. Gemenskapsintern transport av varor (nuvarande artikel 28b C.2) För tillhandahållanden av tjänster som avser gemenskapsintern transport av varor vilka görs till personer som inte är registrerade till mervärdesskatt skall enligt nuvarande regel platsen för tillhandahållandet vara avgångsorten. Det betyder att ett transportföretag som utför en gränsöverskridande flyttning för en icke–beskattningsbar persons räkning måste påföra mervärdesskatt i den medlemsstat i vilken transporten inleds. Sådana företag är alltså betalningsskyldiga för mervärdesskatt i alla medlemsstater från vilka de utför flyttningar. Även om det erkänns att detta är ganska betungande för de berörda företagen, skulle det inte vara lämpligt att tillämpa den allmänna regeln eller regeln om tillryggalagda avstånd. Det man oroar sig för är att beskattning av sådana tjänster på den plats där tillhandahållaren är etablerad skulle leda till att tillhandahållaren omlokaliserar sin verksamhet till en medlemsstat med en mera förmånlig mervärdesskattesats eller till och med till ett land utanför EU. Denna oro delades av flera av deltagarna i det offentliga samrådet. Mor denna bakgrund ser aktörerna hellre att detta undantag, som de numera är vana vid, behålls. Den största nackdelen med denna regel är att flyttfirmor måste fullgöra alla sina mervärdesskatteskyldigheter i varje medlemsstat i vilken de påbörjar en flyttning. Detta problem skulle emellertid i stor utsträckning bortfalla om man tillämpade ordningen med en enda kontaktpunkt, varigenom företagen skulle kunna fullgöra sina skyldigheter centralt på enda plats. 2.4. Tillhandahållande av restaurang– och cateringtjänster (nuvarande artikel 9.1) Restaurangtjänster omfattar en mängd olika verksamheter där tillhandahållandet av måltider bara är en del och som till övervägande del går ut på att tillhandahålla tjänster. Sådana tjänster – som är materiella och tillhandahålls för omedelbar konsumtion på platser som lätt kan fastställas – bör, som undantag från den allmänna regeln, beskattas på den plats där tjänsten faktiskt utförs. Även om detta ofta är samma plats som den plats där tillhandahållaren är etablerad, vilket för närvarande är den avgörande faktorn för beskattningen av sådana tjänster, förhåller det sig inte alltid så, särskilt om det är fråga om cateringtjänster. I de fall det inte förhåller sig så skulle regeln om att platsen för tillhandahållandet skall vara den plats där tjänsten faktiskt utförs bättre avspegla var tjänsten faktiskt konsumeras. Det skulle också ge tillhandahållare av sådana tjänster lika konkurrensvillkor. I detta syfte läggs ett nytt led till i artikel 9f.1 som led d. Denna regel bör emellertid inte gälla för tillhandahållande av restaurang– eller cateringtjänster ombord på fartyg, flygplan eller tåg under en persontransport, eftersom det skulle vara mycket svårt att fastställa var tjänsten faktiskt utförs. Sådana tjänster bör i stället, i linje med vad som gäller för ombordleveranser av varor, beskattas på persontransportens avgångsort. Därför föreslås att en ny punkt läggs till i artikel 9d som punkt 2, i vilken det fastställs att platsen för tillhandahållande av restaurang– eller cateringtjänster som görs till beskattningsbara personer ombord på fartyg, flygplan eller tåg under en persontransport skall vara transportens avgångsort. En liknande bestämmelse läggs till som en ny punkt i artikel 9f för att täcka tillhandahållanden av sådana tjänster till icke–beskattningsbara personer. 2.5. Uthyrning av transportmedel (nuvarande artikel 9.1) Uthyrning av transportmedel anses, av förenklingsskäl och i enlighet med den allmänna regeln, ha tillhandahållits på den plats där tillhandahållaren har etablerat sätet för sin ekonomiska aktivitet, inte på den plats där transportmedlet används. Eftersom transportmedlet lätt kan korsa gränser säkras inte genom denna regel på ett tillfredsställande sätt att mervärdesskatten tillfaller konsumtionsmedlemsstaten. Detta problem måste lösas separat. Eftersom det är svårt, kanske till och med omöjligt, att fastställa platsen för användningen av ett transportmedel, måste det införas en regel för påförande av mervärdesskatt som är praktiskt möjlig att tillämpa. I förslaget avseende transaktioner av typ B2B löstes detta problem, för långtidsleasing av transportmedel, genom att platsen för beskattning ändras till den plats där kunden är etablerad, enligt den allmänna regeln. För korttidsuthyrning skulle platsen för tillhandahållandet enligt samma förslag vara den plats där tillhandahållaren är etablerad, försåvitt som transportmedlet används i samma medlemsstat. I praktiken innebär detta beskattning på den plats där den beskattningsbara kunden tar transportmedlet i besittning, såvida tillhandahållaren inte är etablerad i en annan medlemsstat. Det skulle inte vara önskvärt att ha olika regeluppsättningar för uthyrning av transportmedel beroende på om kunden är en beskattningsbar person eller inte. Det framgår tydligt av svaren från det offentliga samrådet att detta skulle vara ett stort bekymmer för de berörda sektorerna. För att man skall få en konsekvent lösning skulle det vara logiskt att anpassa reglerna för transaktioner av typ B2C till de regler som föreslås för transaktioner av typ B2B. När det gäller korttidsuthyrning skulle uthyrningsfirman då inte behöva kontrollera om kunden är en enskild eller en beskattningsbar person. Företaget skulle helt enkelt påföra mervärdesskatt i den medlemsstat där personen tar transportmedlet i besittning för att använda det där under en kort period. I fråga om långtidsleasing gäller den oro som framförts av sektorn beträffande transaktioner av typ B2B i lika mån även transaktioner av typ B2C. Den nuvarande regeln om beskattning på den plats där tillhandahållaren är etablerad leder till att biluthyrningsföretag omlokaliserar sin verksamhet till medlemsstater som tillämpar låga mervärdesskattesatser för leasing av bilar eller som har mera förmånliga avdragsregler för företagskunder. Därför måste det införas regler som säkrar att mervärdesskatt betalas i konsumtionsmedlemsstaten. Av praktiska skäl anses detta vara den plats där kunden är etablerad. Om kunden är en icke–beskattningsbar person skulle skatten behöva redovisas av tillhandahållaren. Den praktiska nackdelen för tillhandahållarna är att detta innebär att de måste fullgöra mervärdesskatteskyldigheter i varje medlemsstat där de har icke–beskattningsbara kunder. Detta problem skulle emellertid i stor utsträckning bortfalla om man tillämpade ordningen med en enda kontaktpunkt, eftersom företagen då skulle kunna fullgöra sina skyldigheter centralt på enda plats. Därför föreslås att en ny punkt läggs till i artikel 9f som punkt 3, i vilken det fastställts att platsen för tillhandahållande av långtidsleasing till icke–beskattningsbara personer är den plats där kunden är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas. För korttidsuthyrning gäller som plats för tillhandahållande den plats där transportmedlet faktiskt ställs till den icke–beskattningsbara personens förfogande. Denna punkt innehåller också en definition av begreppet långtidsleasing. 2.6. Utställningar, mässor, kulturella evenemang, värdering av eller arbete på materiell lös egendom (nuvarande artikel 9.2 c) Platsen för tillhandahållanden av tjänster som avser kulturella, konstnärliga, idrottsliga, underhållningsmässiga och liknande aktiviteter är enligt nuvarande regel den plats där tjänsterna faktiskt utförs. Detsamma gäller för tjänster som avser värdering av och arbete på materiell lös egendom. Det är allmänt godtaget att denna regel på det hela taget leder till beskattning på platsen för konsumtionen. Om den nuvarande regeln ändrades skulle ytterligare problem kunna uppstå (t.ex. omlokalisering av företag) och det skulle helt klart innebära att man frångick principen om beskattning på platsen för konsumtionen. Den administrativa bördan för de berörda tillhandahållarna skulle dock kunna minimeras genom den föreslagna ordningen med en enda kontaktpunkt. Den nuvarande regeln bör kvarstå oförändrad, men det måste säkerställas att endast tjänster som kräver viss mänsklig närvaro omfattas av regeln. Personer som tillhandahåller tjänster som kan tillhandahållas på distans utan någon mänsklig närvaro, särskilt distansundervisning, skulle annars kunna omlokalisera sin verksamhet till medlemsstater som tillämpar en mera förmånlig mervärdesskattesats för sådana tjänster, särskilt om tjänsterna tillhandahålls kunder som inte har rätt att dra av ingående mervärdesskatt. Dessa tjänstetillhandahållanden bör därför beskattas på den plats där kunden är etablerad, på samma sätt som för andra tjänster som kan tillhandahållas på distans. I detta syfte ändras artikel 9f.1 c på så sätt att undervisning som tillhandahålls utan fysisk närvaro av den som tillhandahåller tjänsten utesluts. 2.7. Tjänster som kan tillhandahållas på distans (nuvarande artikel 9.1) Tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, telekommunikationstjänster och radio– och televisionssändningar samt distansundervisning kan tillhandahållas icke–beskattningsbara personer på distans, och så sker också. Finansiella tjänster tillhandahålls också i ökande utsträckning på detta sätt. När tillhandahållandet av sådana tjänster görs till beskattningsbara personer beskattas det i kundens medlemsstat. Den regeln behölls i det nya förslaget beträffande transaktioner av typ B2B. När tillhandahållandet görs till icke––beskattningsbara personer beskattas det på den plats där tillhandahållaren är etablerad. Med tanke med hur lätt dessa tjänster kan tillhandahållas finns det en mycket påtaglig risk för att tillhandahållarens beslut om var verksamheten skall förläggas påverkas av mervärdesskattesatsrelaterade överväganden, inte minst om det är fråga om tillhandahållanden av tjänster som görs till kunder som bär den fulla bördan av mervärdesskatten. Det finns bevis för att, efter det att de nya reglerna för elektroniska tjänster antogs, tillhandahållare av elektroniska tjänster som är etablerade utanför EU har inrättat fasta etableringsställen i de medlemsstater som har de mest attraktiva mervärdesskattesatserna och från dessa etableringsställen tillhandahåller tjänster till alla sina kunder i hela EU. Även EU–företag ändrar sin etableringsort i syfte att dra nytta av denna konkurrensfördel. Den allmänna principen om beskattning på platsen för konsumtionen iakttas därmed inte längre, inte heller principen om handel på lika konkurrensvillkor. Flera medlemsstater har vid flera tillfällen, senast i samband med att rådet diskuterade förslaget beträffande transaktioner av typ B2B, uttryckt oro över detta. För tillhandahållanden av dessa typer av tjänster till icke–beskattningsbara personer bör platsen för beskattning ändras från den plats där tillhandahållaren är etablerad till den plats där den kund som mottar tjänsten är etablerad. I detta skede bör undantaget emellertid inte omfatta finansiella tjänster, som till största delen för närvarande är undantagna från skatteplikt. Behandlingen av sådana tjänster bör i stället tas upp i det samlade förslaget om beskattning av finansiella tjänster. Med en sådan regel skulle tillhandahållaren vara tvungen att påföra mervärdesskatt i de medlemsstater där hans kunder är etablerade eller bosatta och då tillämpa den mervärdesskattesats som är tillämplig i var och en av dessa medlemsstater. Detta är förmodligen skälet till att de flesta av de synpunkter som inkom under det offentliga samrådet från företag som ägnar sig åt denna typ av aktiviteter är mycket negativa. En sådan regel skulle mycket riktigt leda till ett administrativt merarbete för dessa företag, men de olägenheter som detta skulle kunna medföra skulle till stor del bortfalla om företagen väljer att tillämpa ordningen med en enda kontaktpunkt. Inom ramen för den ordningen kan de fullgöra sina skyldigheter på en enda plats och på elektronisk väg. Kommissionen är därför fast övertygad om att de förenklingar som detta förslag syftar till kan åstadkommas endast om man samtidigt inför ordningen med en enda kontaktpunkt. Utan den förenkling som den ordningen innebär skulle företagen påföras en oproportionerlig administrativ börda genom de ändrade reglerna, vilket skulle stå i uppenbar strid med Lissabonstrategin. Regeln skulle gälla för alla tillhandahållare, oavsett om de är etablerade inom eller utom EU. På så sätt skulle tillhandahållare som är etablerade i ett land utanför EU behandlas på samma sätt som tillhandahållare som är etablerade i EU, och de skulle också behöva iaktta samma regler, bland annat skyldigheten att erlägga den mervärdesskatt som skall betalas i var och en av de medlemsstater i vilka de är betalningsskyldiga för mervärdesskatt. För närvarande gäller en tillfällig särskild regel, enligt vilken tillhandahållanden av tjänster på elektronisk väg som görs av tillhandahållare som är etablerade utanför EU till icke–beskattningsbara personer i EU beskattas på den plats där kunden är etablerad. Denna regel och den särskilda ordning som fastställs i artikel 26c i direktivet har följts väl av tillhandahållare av tjänster på elektronisk väg som är etablerade utanför EU. Uppbörden av skatt är visserligen i första hand en fråga för medlemsstaterna, men de har i samband med granskningen av hur direktiv 2002/38/EG tillämpas försett kommissionen med uppgifter som visar att 617 icke–etablerade beskattningsbara personer hade registrerat sig till den förenklade ordningen per den 30 juni 2004. Under ett år fram till och med den 30 juni 2004 hade dessa icke–etablerade beskattningsbara personer betalat mervärdesskatt till ett belopp om totalt 90 315 000 euro. Kommissionen ordnade också ett seminarium i juni 2004 om Fiscalisprogrammet, där man diskuterade direktivets tillämpning i praktiken. Medlemsstaterna uttryckte sin tillfredsställelse över dess nytta och det sätt det tillämpades på. Genom de regler som här föreslås blir den tillfälliga regeln i artikel 9.2 f en permanent regel. Den del som har samband med artikel 26c i direktivet behandlas för närvarande inom ramen för den föreslagna ordningen med en enda kontaktpunkt. Därför föreslås först och främst att artikel 9g utgår, eftersom den blir överflödig i och med att den nya artikel 9g införs. För det andra föreslås att artikel 9g första stycket ersätts med en text som omfattar tillhandahållanden av tjänster på distans som görs till icke–beskattningsbara personer. Enligt denna nya punkt 1 skulle följande tillhandahållanden av tjänster beskattas på den plats där den icke–beskattningsbara kunden är etablerad: tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, telekommunikationstjänster, radio– och televisionssändningar samt undervisningstjänster som tillhandahålls utan fysisk närvaro av den som tillhandahåller tjänsten. Kommissionen anser att det är bättre att man koncentrerar sig på dessa tjänster, för vilka det föreligger en uppenbar risk för snedvridning av konkurrensen eller omlokalisering av verksamheterna, än att införa en allmän beskrivning av alla tjänster som kan tillhandahållas på distans. För att företagen skall kunna fortsätta att utnyttja de nuvarande reglerna om platsen för beskattning av tillhandahållanden av tjänster på elektronisk väg som görs till icke–beskattningsbara personer föreslår kommissionen att dessa regler träder i kraft senast den 1 juli 2006. 2.8. Tillhandahållanden av tjänster som görs av förmedlare (nuvarande artikel 28c E.3) När ett tillhandahållande av tjänster görs av förmedlare till slutkonsumenter som inte är registrerade till mervärdesskatt beskattas tillhandahållandet på den plats där den huvudsakliga transaktion (leveransen av varor, tillhandahållandet av tjänster eller det gemenskapsinterna förvärvet) som tjänsten har samband med beskattas. Eftersom det inte alltid är lätt att tillämpa denna regel har man övervägt att beskatta tillhandahållanden av tjänster som görs av förmedlare på den plats där förmedlaren är etablerad. Varje sådan ändring ger emellertid anledning till viss oro, eftersom tillhandahållanden som görs av förmedlare som är etablerade utanför gemenskapen skulle undgå beskattning trots att tjänsterna har anknytning till aktiviteter i EU. Den snedvridning av konkurrensen som detta skulle leda till kan ytterligare förvärras genom att tillhandahållare, även tillhandahållare inom EU, omlokaliserar sin verksamhet till medlemsstater som tillämpar lägre mervärdesskattesatser. Risken är särskilt hög för denna typ av tillhandahållanden av tjänster, eftersom de kräver ett minimum av utrustning och kontorsutrymmen, osv. Många av de branscher som var representerade i det offentliga samrådet gav uttryck för denna oro, särskilt transportsektorn, researrangörer och resebyråer. Av dessa skäl och med hänsyn till att nackdelarna i form av tillkommande kostnader för att följa reglerna och skattebetingade snedvridningar är klart större än fördelarna med att ändra en ordning som, även om den inte är idealisk, företagen har lyckats få att fungera under de gångna åren, föreslår kommissionen att den nuvarande regeln om platsen för tillhandahållanden av tjänster som görs av förmedlare till icke–beskattningsbara kunder kvarstår. I stället för att ha kvar reglerna i nuvarande form bör de emellertid, för att texten skall bli klar och tydlig, sammanföras i en enda bestämmelse. I detta syfte ändras artikel 9i, som i stället blir artikel 9h, så att det tydligt anges att platsen för tillhandahållande av sådana tjänster är den plats där den huvudsakliga transaktionen utförs. Undantagen i den ursprungliga texten till artikel 9i utgår, så att alla tjänster som tillhandahålls av förmedlare till icke–beskattningsbara personer i fortsättningen omfattas. 2.9. Tjänstetillhandahållare och tjänstemottagare som är etablerade i ett land utanför EU (nuvarande artikel 9.2 e och f) För sådana tillhandahållanden av tjänster som omfattas av nuvarande artikel 9.2 e och görs till kunder som inte är etablerade i gemenskapen anses platsen för tillhandahållandet enligt nuvarande regler vara belägen utanför gemenskapen. Denna regel bör kvarstå. Om ett tillhandahållande av e–handels– eller telekommunikationstjänster eller av radio– och televisionssändningar görs av en tillhandahållare som är etablerad utanför gemenskapen kan denne enligt nuvarande regler bli betalningsskyldig för mervärdesskatt i den medlemsstat där den icke–beskattningsbara personen är etablerad eller den medlemsstat där den egentliga användningen eller det egentliga utnyttjandet äger rum. Dessa bestämmelser infördes för att säkerställa en rättvis konkurrens mellan tillhandahållare av sådana tjänster till icke–beskattningsbara personer i EU, vare sig tillhandahållarna är etablerade inom eller utom EU. Dessa regler bibehålls och inlemmas i den omarbetade artikel 9h som får nummer 9g. Eftersom dessa bestämmelser fortsättningsvis täcks genom artiklarna 9g och 9h föreslås att artikel 9j ändras så att den får nummer 9i och att hänvisningarna till leden h, j, k och l utgår. 2.10. Bestämmelserna om undvikande av bl.a. dubbelbeskattning (nuvarande artikel 9.3) Enligt nuvarande regler får medlemsstaterna avvika från reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster om det är nödvändigt för att undvika dubbelbeskattning eller utebliven beskattning eller för att åtgärda snedvridning av konkurrensen. Regeln har begränsad räckvidd eftersom den bara omfattar sådana tillhandahållanden som avses i artikel 9.2 e. Redan i förslaget beträffande transaktioner av typ B2B förutsågs emellertid att denna regel skulle utsträckas till att omfatta samtliga bestämmelser om platsen för tillhandahållande av tjänster, både till beskattningsbara personer och till icke–beskattningsbara personer. Därför behövs inga ytterligare ändringar. 2.11. Informationsutbyte med utnyttjande av systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES) |

E-10036 | I sitt ursprungliga förslag föreslog kommissionen att man, med verkan från och med den 1 januari 2008, skulle införa en skyldighet för beskattningsbara personer att i sina periodiska sammanställningar inbegripa tillhandahållanden av tjänster och på så sätt möjliggöra ett informationsutbyte mellan de medlemsstater som använder systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES). Tidpunkten den 1 januari 2008 föreslogs därför att kommissionen, när förslaget lades fram, stod i begrepp att göra en genomförbarhetsundersökning i syfte att förbättra VIES. Denna undersökning har nu slutförts och visar att det är tekniskt möjligt att låta det nuvarande systemet omfatta också ett utnyte av uppgifter om tillhandahållanden av tjänster. Därför kommer den dag från och med vilken beskattningsbara personer blir rapporteringsskyldiga att vara densamma som dagen för de föreslagna ändringarnas ikrafttträdande, nämligen den 1 juli 2006, och angivandet av den särskilda dagen den 1 januari 2008 att utgå. 2.12 Tekniska ändringar av förslaget En rad tekniska ändringar, slutligen, måste göras för att bestämmelserna skall bli klarare och tydligare utformade och för att korrekta korshänvisningar skall göras till de artiklar som ändras genom förslaget. I artikel 1.2 numreras punkterna i artikel 9d och en ny punkt införs som punkt 2. En korshänvisning till punkt 1 läggs vidare till i definitionen av långtidsleasing, som för närvarande finns i punkt 3. I artikel 9e.1 utgår orden “och tjänster som tillhandahålls av förmedlare”, eftersom de nu omfattas av den nya artikel 9h. Artikel 9g utgår och de tidigare artiklarna 9h, 9i, 9j och 9k omnumreras i enlighet med detta. Eftersom det första stycket i artikel 9g ersätts med en ny punkt 1 anpassas hänvisningen i punkt 2 i enlighet med detta och får lydelsen “Vid tillämpningen av punkt 1b”. I artikel 1.3 i det ursprungliga förslaget, som ändrar artikel 12.3 a, ersätts korshänvisningen till artikel 9j k med en hänvisning till den nya artikel 9g.1 a. I artikel 1.4 b, som ändrar artikel 21, i dess lydelse enligt artikel 28g genom att en ny punkt läggs till, görs ett förtydligande genom att punktens nummer klart anges. På motsvarande sätt läggs bokstavsbeteckningen b till före texten till det första stycket i artikel 22.6 b, i dess lydelse enligt artikel 28h, vilket ändras genom artikel 1.5 i förslaget beträffande transaktioner av typ B2B. Det sjätte stycket, som ursprungligen lades till i artikel 22.6 b, i dess lydelse enligt artikel 28g, genom led c i artikel 1.5 utgår. |

1. 2003/0329 (CNS)

Ändrat förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiv 77/388/EEG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag[1],

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[2],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[3], och

av följande skäl:

2. Förverkligandet av den inre marknaden samt globaliseringen, avregleringar och den tekniska utvecklingen har tillsammans lett till mycket stora förändringar, såväl kvantitativt som strukturellt, när det gäller handeln med tjänster. Allt fler tjänster kan nu tillhandahållas på distans. Under årens lopp har punktvisa åtgärder vidtagits för att bemöta detta och många närmare angivna tjänster beskattas i själva verket för närvarande på grundval av principen om beskattning på bestämmelseorten.

3. För att den inre marknaden skall fungera väl behöver rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund[4] ändras med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster, i enlighet med kommissionens strategi för modernisering och förenkling av det gemensamma mervärdesskattesystemets funktion[5].

4. För alla tillhandahållanden av tjänster bör platsen för beskattning i princip vara den plats där konsumtionen faktiskt sker. Även om den allmänna regeln beträffande platsen för tillhandahållande av tjänster skulle ändras på det sättet skulle det fortfarande, av såväl administrativa som av politiska skäl, behöva finnas vissa undantag från den allmänna regeln.

5. För tillhandahållanden av tjänster som görs till beskattningsbara personer bör den allmänna regeln beträffande platsen för tillhandahållandet grunda sig på den plats där kunden är etablerad, inte den plats där tillhandahållaren är etablerad.

6. För tillhandahållanden av tjänster som görs till icke–beskattningsbara personer bör den allmänna regeln också i fortsättningen vara att platsen för tillhandahållandet skall vara den plats där tillhandahållaren har etablerat sätet för sin ekonomiska aktivitet.

7. Under vissa omständigheter är de allmänna reglerna beträffande platsen för tillhandahållanden av tjänster som görs till beskattningsbara respektive till icke–beskattningsbara personer inte tillämpliga utan specifika undantag gäller. Undantagen bör till övervägande del vara grundade på de nuvarande kriterierna och avspegla principen om beskattning på platsen för konsumtionen, men bör inte innebära att någon oskälig administrativ börda påförs vissa företag.

8. När en beskattningsbar person mottar ett tillhandahållande av tjänster från en person som inte är etablerad i samma medlemsstat, bör förfarandet för omvänd betalningsskyldighet obligatoriskt tillämpas, vilket betyder att den beskattningsbara personen själv deklarerar mervärdesskatten på den tjänst han köper.

9. Tillhandahållanden av tjänster mellan en beskattningsbar persons olika etableringsställen faller normalt utanför tillämpningsområdet för direktiv 77/388/EEG. För att öka rättssäkerheten bör detta bekräftas genom en rättsregel.

10. Direktiv 77/388/EEG bör ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Direktiv 77/388/EEG ändras på följande sätt:

1. I artikel 6 skall följande införas som punkt 6:

“6. Om en och samma rättsliga enhet har mer än ett fast etableringsställe, skall tjänster som utförs mellan etableringsställena inte betraktas som tillhandahållanden av tjänster.”

2. Artikel 9 skall ersättas med följande:

“Artikel 9

Allmän regel

1. Platsen för tillhandahållanden av tjänster som görs till beskattningsbara personer skall vara den plats där kunden har etablerat sätet för sin ekonomiska aktivitet eller har ett fast etableringsställe till vilket tillhandahållandet av tjänster görs.

Om den plats där kunden har etablerat sätet för sin ekonomiska aktivitet eller har ett fast etableringsställe inte kan fastställas, skall platsen för tillhandahållande av tjänster vara den plats där den beskattningsbara personen är bosatt eller stadigvarande vistas.

2. Platsen för tillhandahållanden av tjänster som görs till icke–beskattningsbara personer skall emellertid vara den plats där tillhandahållaren har etablerat sätet för sin ekonomiska aktivitet eller har ett fast etableringsställe från vilket tillhandahållandet av tjänster görs.

3. Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 skall en beskattningsbar person, som även utför aktiviteter eller transaktioner som inte betraktas som beskattningsbara leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster, anses som en beskattningsbar person avseende alla tillhandahållanden av tjänster som görs till honom, utom när tjänsterna är avsedda för hans egna eller hans personals privata syften.

Artikel 9a

Fast egendom

Platsen för tillhandahållanden av tjänster som har samband med fast egendom, däribland fastighetsmäklar– och experttjänster, tillhandahållande av logi i hotell eller liknande inrättningar, beviljande av rätten att använda fast egendom samt tjänster för förberedelse och samordning av byggnadsarbeten, t.ex. tjänster av arkitekter och av inspektionsföretag, skall vara den plats där egendomen är belägen.

Artikel 9b

Persontransport

Platsen för tillhandahållanden av tjänster som avser persontransport skall vara den plats där transporten äger rum, i proportion till de avstånd som tillryggaläggs.

Artikel 9c

Kulturella, konstnärliga, idrottsliga, underhållningsmässiga och liknande aktiviteter

Platsen för tillhandahållanden av tjänster som avser kulturella, konstnärliga, idrottsliga, underhållningsmässiga och liknande aktiviteter, däribland sådana som bedrivs av sådana aktiviteters organisatörer och i förekommande fall tillhandahållanden av tjänster som är underordnade dessa aktiviteter, skall vara den plats där tjänsterna faktiskt utförs.

Artikel 9d

Tillhandahållanden av specifika tjänster som görs till beskattningsbara personer

1. Platsen för tillhandahållanden av tjänster som görs till beskattningsbara personer, med undantag av tjänster som avser långtidsuthyrning eller långtidsleasing av eller arbete på materiell lös egendom, skall när följande villkor är uppfyllda vara den plats där tillhandahållaren har etablerat sätet för sin ekonomiska aktivitet eller har ett fast etableringsställe från vilket tillhandahållandet av tjänster görs eller den plats där han är bosatt eller stadigvarande vistas:

a) Tjänsterna utförs i den medlemsstat i vilken tillhandahållaren är etablerad eller har ett fast etableringsställe eller är bosatt eller stadigvarande vistas.

b) Tjänsterna förutsätter den fysiska närvaron såväl av den som tillhandahåller tjänsten, eller av det medel genom vilket tjänsten tillhandahålls, som av kunden.

c) Tjänsterna utförs direkt till en enskild för omedelbar konsumtion.

2. När ett tillhandahållande av restaurang– eller cateringtjänster görs till beskattningsbara personer ombord på fartyg, flygplan eller tåg under en persontransport, skall platsen för tillhandahållandet vara transportens avgångsort.

3. Vid tillämpning av punkt 1 skall med “ långtidsuthyrning ” eller “ långtidsleasing ” avses en i avtalsform träffad överenskommelse enligt vilken materiell lös egendom utan avbrott får innehas eller brukas under en period överstigande trettio dagar.

Artikel 9e

Transport av varor för icke–beskattningsbara personer

1. Platsen för tillhandahållanden av tjänster som avser transport av varor, inbegripet gemenskapsintern transport och tjänster som tillhandahålls av förmedlare, vilka görs till icke–beskattningsbara personer skall vara transportens avgångsort.

2. Medlemsstaterna behöver inte beskatta den del av en gemenskapsintern transport av varor som företas över farvatten som inte utgör en del av gemenskapens territorium.

3. Med “ gemenskapsintern transport av varor ” avses varje transport av varor där avgångsorten och ankomstorten är belägna inom två olika medlemsstaters territorier.

4. Med gemenskapsintern transport av varor skall likställas en transport av varor där avgångsorten och ankomstorten är belägna inom en och samma medlemsstats territorium, om denna transport är direkt förbunden med en transport av varor där avgångsorten och ankomstorten är belägna inom två olika medlemsstaters territorier.

5. Med avgångsort avses den ort där transporten av varorna faktiskt börjar, utan hänsyn till det avstånd som faktiskt tillryggalagts till den plats där varorna befinner sig, och med ankomstort den ort där transporten av varorna faktiskt slutar.

Artikel 9f

Tillhandahållanden av specifika tjänster som görs till icke–beskattningsbara personer

1. För följande tillhandahållanden av tjänster som görs till icke–beskattningsbara personer skall platsen för tillhandahållandet vara den plats där tjänsterna faktiskt utförs:

a) Aktiviteter som är underordnade transporttjänster, såsom lastning, lossning, godshantering och liknande aktiviteter, vilka utförs i andra personers namn och för deras räkning.

b) Värdering av eller arbete på materiell lös egendom.

c) Tjänster som avser vetenskapliga eller pedagogiska aktiviteter, med undantag av sådana undervisningstjänster som avses i artikel 9g.1 d, däribland sådana som bedrivs av sådana aktiviteters organisatörer och i förekommande fall tillhandahållanden av tjänster som är underordnade dessa aktiviteter.

d) Restaurang– och cateringtjänster

2. När ett tillhandahållande av restaurang– eller cateringtjänster görs till icke–beskattningsbara personer ombord på fartyg, flygplan eller tåg under en persontransport, skall platsen för tillhandahållandet vara transportens avgångsort.

3. Platsen för tillhandahållande av långtidsuthyrning eller långtidsleasing av transportmedel till icke–beskattningsbara personer skall vara den plats där kunden är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas.

Platsen för tillhandahållande av annan uthyrning eller leasing av transportmedel än långtidsuthyrning eller långtidsleasing skall vara den plats där transportmedlet faktiskt ställs till den icke–beskattningsbara personens förfogande.

Med långtidsuthyrning eller långtidsleasing av transportmedel avses en i avtalsform träffad överenskommelse enligt vilken transportmedlet utan avbrott får innehas eller brukas under en period överstigande trettio dagar.

Artikel 9g

Tillhandahållanden av tjänster på elektronisk väg som görs till icke beskattningsbara personer

Fram till och med den 30 juni 2006 skall platsen för tillhandahållanden av tjänster på elektronisk väg vilka görs till icke beskattningsbara personer, inbegripet särskilt de tillhandahållanden som anges i bilaga L och tillhandahållanden av tjänster som görs av en beskattningsbar person som har etablerat sätet för sin ekonomiska aktivitet eller har ett fast etableringsställe från vilket tillhandahållandet av tjänsten görs utanför gemenskapen, vara den plats där den icke beskattningsbara personen är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas.

Artikel 9g

Tillhandahållanden av tjänster som kan tillhandahållas icke–beskattningsbara personer på distans

1. Platsen för tillhandahållande av följande tjänster till en icke–beskattningsbar person skall vara den plats där den personen är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas:

a) Tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, särskilt dem som avses i bilaga L.

b) Telekommunikationstjänster, inbegripet tillhandahållande av tillgång till globala informationsnät.

c) Radio– och televisionssändningar.

d) Undervisning som tillhandahålls utan den fysiska närvaron av den som tillhandahåller tjänsten.

2. Vid tillämpning av punkt 1 b skall med “ telekommunikationstjänster ” avses tjänster för överföring, sändning eller mottagning av signaler, text, bilder och ljud eller information av vilket slag som helst via tråd, radio, optiska eller andra elektromagnetiska medel, inbegripet överlåtelse och upplåtelse i samband härmed av rätten att nyttja kapacitet för sådan överföring, sändning eller mottagning.

Artikel 9h

Tillhandahållanden av tjänster genom en förmedlare som görs till icke – beskattningsbara personer

Platsen för tillhandahållanden av tjänster som görs till icke–beskattningsbara personer av en förmedlare i annans namn och för annans räkning skall, när tjänsterna utgör en del av andra transaktioner än dem som avses i artikel 9e och 9j, vara den plats där den huvudsakliga transaktionen utförs i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 9a–9g och artikel 9i.

Artikel 9i

Tillhandahållanden av tjänster som görs till icke – beskattningsbara personer utanför gemenskapen

Platsen för följande tillhandahållanden av tjänster till en icke–beskattningsbar person som är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas utanför gemenskapen skall vara den plats där denna person är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas:

a) Överlåtelse av upphovsrätter, patent, licenser, varumärken och liknande rättigheter.

b) Tillhandahållande av reklamtjänster.

c) Tillhandahållande av tjänster av rådgivare, ingenjörer, konsultbyråer, advokater, revisorer och andra liknande tillhandahållanden av tjänster, liksom databearbetning och tillhandahållande av information.

d) Åtaganden att helt eller delvis avstå från att utöva en yrkesverksamhet eller en rättighet som avses i denna artikel.

e) Bank–, finansierings– och försäkringstransaktioner, däribland återförsäkring, med undantag för uthyrning av bankfack.

f) Tillhandahållande av personal.

g) Uthyrning av materiell lös egendom, med undantag för alla transportmedel och varje annat fordon.

h) Telekommunikationstjänster, inbegripet tillhandahållande av tillgång till globala informationsnät.

h) Tillhandahållande av tillgång till och av transport eller överföring genom distributionsnät för naturgas eller elektricitet samt andra därmed direkt förbundna tillhandahållanden av tjänster.

j) Radio– och televisionssändningar.

k) Tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, särskilt dem som avses i bilaga L.

l) Tjänster som utförs av ombud i andra personers namn och för deras räkning, när de för en uppdragsgivare tillhandahåller sådana tjänster som avses i denna artikel.

Artikel 9 j

Undvikande av dubbelbeskattning

För att undvika dubbelbeskattning, utebliven beskattning eller snedvridning av konkurrensen får medlemsstaterna, när det gäller tillhandahållande av sådana tjänster som avses i artiklarna 9–9i anse

a) platsen för tillhandahållandet av tjänster, när den är belägen inom deras territorium, såsom belägen utanför gemenskapen, om den egentliga användningen eller det egentliga utnyttjandet av tjänsterna äger rum utanför gemenskapen,

b) platsen för tillhandahållandet av tjänster, när den är belägen utanför gemenskapen, såsom belägen inom deras territorium, om den egentliga användningen eller det egentliga utnyttjandet av tjänsterna äger rum inom deras territorium.”

3. I artikel 12.3 a skall fjärde stycket ersättas med följande:

“Tredje stycket skall inte tillämpas på de tjänster som avses i artikel 9g.1 a.”

4. Artikel 21, i dess lydelse enligt artikel 28g, skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall b ersättas med följande:

“b) Beskattningsbara personer till vilka sådana tillhandahållanden av tjänster som omfattas av artikel 9.1 görs, om tillhandahållandet görs av en beskattningsbar person som inte är etablerad inom landets territorium.”

b) Följande punkt skall införas som punkt 5:

“5. När den beskattningsbara transaktionen utförs från ett i ett annat land beläget etableringsställe tillhörande en beskattningsbar person som samtidigt är etablerad i samma medlemsstat som kunden, skall vid tillämpning av punkterna 1 och 2 den beskattningsbara personen inte anses vara etablerad inom landets territorium.”

5. Artikel 22.6 b, i dess lydelse enligt artikel 28h i direktiv 77/388/EEG, skall ändras på följande sätt:

a) Första stycket skall ersättas med följande:

“b) Varje beskattningsbar person som är registrerad till mervärdesskatt skall också lämna en periodisk sammanställning över mervärdesskatteregistrerade kunder till vilka han har levererat varor på de villkor som anges i artikel 28c A led a och led d, över mervärdesskatteregistrerade mottagare i samband med de transaktioner som avses i femte stycket och över beskattningsbara kunder till vilka han har tillhandahållit tjänster på de villkor som anges i artikel 9.1.”

b) Tredje stycket skall ersättas med följande:

“Den periodiska sammanställningen skall innehålla följande uppgifter:

- Det nummer under vilket den beskattningsbara personen är registrerad till mervärdesskatt inom landet och under vilket han har utfört leveranser av varor på de villkor som anges i artikel 28c A a och tillhandahållit tjänster på de villkor som anges i artikel 9.1.

- Det nummer under vilket varje köpare av varor eller tjänster är registrerad till mervärdesskatt i en annan medlemsstat och under vilket varorna levererats till honom eller tjänsterna tillhandahållits honom.

- För varje köpare av varor eller tjänster det sammanlagda beloppet för de leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som gjorts av den beskattningsbara personen. Detta belopp skall redovisas för det kalenderkvartal under vilket skatten blivit utkrävbar.”

c) Följande nya stycke skall läggas till:

“För tjänster skall bestämmelserna i första och tredje stycket tillämpas från och med den 1 januari 2008.”

6. Artikel 28b C, D, E och F skall utgå.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli 2006. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den […]

På rådets vägnar

Ordförande

[1] EUT C , s. .

[2] EUT C , s. .

[3] EUT C , s. .

[4] EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/92/EG (EUT L 260, 11.10.2003, s. 8).

[5] KOM(2000) 348 slutlig.