25.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/45

1.1

Vår värld kännetecknas av ökande globalisering, en process som påskyndar avskaffandet av gränser, internationalisering av handeln och mycket snabb teknologisk utveckling (1). De ökade institutionella (2) och gränsöverskridande investeringarna, utlokaliseringen av arbete, de snabba ägandebytena och ökad användning av informations- och kommunikationsteknik innebär att den geografiska identiteten försvagas och konkurrenskraften får en global dimension. Konkurrenskraft blir därmed den ekonomiska dimensionens övergripande mål som i kombination med de sociala, miljömässiga, politiska och institutionella dimensionerna formar processen för hållbar utveckling.

1.2

Europeiska unionen framstår i dag som en stor integrationskärna vid sidan av globaliseringen med en inre marknad, ekonomisk och monetär union och verkliga framsteg när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt rättsliga och inrikes frågor.

1.3

Ett samhälle måste som helhet vara konkurrenskraftigt. Begreppet konkurrenskraft bör uppfattas som ett samhälles förmåga att ständigt förutse, anpassa sig till och påverka sin ekonomiska miljö (3). I sitt meddelande av den 11 december 2002”Industripolitiken i ett utvidgat Europa” (4) definierar Europeiska kommissionen konkurrenskraft som ”ekonomins förmåga att ge människor en hög och stigande levnadsstandard samt skapa hög sysselsättning i ett varaktigt perspektiv”. Vidare framhålls betydelsen av övergripande konkurrenskraft i de rapporter om konkurrenskraften i EU som Europeiska kommissionen publicerar regelbundet sedan 1994 (5).

1.4

Företag ser konkurrenskraft som den egna förmågan att på ett hållbart sätt och effektivare än konkurrenterna möta sina kunders behov och tillhandahålla varor och tjänster som är mer attraktiva när det gäller pris och andra faktorer (6). ”Organisatorisk konkurrenskraft” kan definieras som en organisations förmåga att producera varor och tjänster av hög kvalitet som accepteras och får framgång på världsmarknaden (7). Organisationer måste kunna uppfylla de tre ”E:na”: efficiency, efficacy och effectiveness, dvs. effektivitet, ändamålsenlighet och genomslagskraft. Effektivitet i förvaltningen av resurser, ändamålsenlighet när det gäller att uppnå resultat och genomslagskraft när det gäller att påverka miljön.

1.5

Den mänskliga faktorn utgör ett grundinslag i företagens konkurrenskraft. Det är därför viktigt att motivera de anställda och erbjuda utbildnings- och befordringsmöjligheter samt att se till att de kan delta i dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

1.6

I dag står företag inför ständigt förändrande förhållanden. Allt mer avreglerade marknader, högutvecklad infrastruktur och kommunikations- och transportsätt, teknik och teknologiska tillämpningar som ständigt utvecklas och allt intensivare konkurrens utgör ramen för företagens dagliga verksamhet.

1.7

Den 1 maj 2004 var en milstolpe i Europeiska unionens historia med anslutningen av tio nya medlemsstater. Som det står i kommitténs yttrande om utvidgningen (8) kommer den utvidgade inre marknaden ”att föra med sig många ekonomiska fördelar” och ”förstärka Europas konkurrenskraft i världsekonomin”, under förutsättning att EU lyckas tillvarata och inte förslösar den potential som finns. Man måste dock komma ihåg att de ekonomiska strukturerna i dessa länder ännu inte uppnått de standarder som gäller i EU-15. Enligt 2003 års rapport om konkurrenskraften i EU har CEEC-10 (9) komparativa fördelar inom de arbets-, resurs-, och energiintensiva sektorerna jämfört med EU-15, samtidigt som de har komparativa nackdelar inom sektorer som är intensiva när det gäller framför allt kapital och teknologi. Detta mönster skapar konkurrensfördelar för CEEC-10 när det gäller råvaror (tidiga led i kedjan) och konsumtionsvaror (senare led i kedjan), men konkurrensnackdelar när det gäller mellanliggande led och kapitalvaror.

1.8

En inre marknad med närmare 455 miljoner människor där företag kan verka inom samma regelverk och med möjligheter att säkerställa stabila makroekonomiska villkor inom ett område som präglas av fred, stabilitet och säkerhet är den främsta fördelen som följer av utvidgningen den 1 maj 2004. Även om EU:s befolkning sedan utvidgningen har ökat med 20 % och BNP med 5 % har arbetskostnaderna och arbetsproduktiviteten per timme i genomsnitt sjunkit i EU-25 som helhet.

1.9

Unionens utvidgning får dock inte ses som ett hot i sig för de gamla medlemsstaterna. Tidigare utvidgningar har visat hur BNP och levnadsstandarden ökat i de länder som blivit EU-medlemmar. Ett exempel på detta är den BNP-ökning som skett i Irland (10), Spanien (11) och Portugal (12) efter anslutningen. Dessutom får man inte glömma att EU:s framtid sedan den 1 maj 2004 är dess 25 medlemsstaters framtid.

1.10

Å andra sidan ger utvidgningen de europeiska företagen en möjlighet att tillvarata de fördelar som EU:s nya medlemmar kan erbjuda, inte bara i form av kostnader och utbildning utan även genom sin geografiska närhet och de stora kulturella och språkliga likheterna jämfört med andra möjliga orter.

1.11

Utlokaliseringarna som fenomen är för det europeiska samhället en utmaning som i princip kan ses ur ett dubbelt perspektiv: dels utlokaliseringen av företag till andra medlemsstater, som drivs på av sökandet efter bättre villkor, dels utlokaliseringen till länder utanför EU, exempelvis till länder i Sydostasien (13) eller med framväxande ekonomier (14), och här spelar Kina en särskild roll. I det sistnämnda fallet drivs utvecklingen delvis på av gynnsamma produktionsvillkor och framför allt av de möjligheter som skapas av tillgången till mycket stora, nya marknader med enorm tillväxtpotential.

1.12

Utlokaliseringen som fenomen leder inte enbart till att arbetstillfällen går förlorade, utan skulle också kunna ge upphov till andra därtill kopplade problem, såsom ökade offentliga utgifter för social trygghet, ökad social utslagning och minskad ekonomisk tillväxt generellt, delvis på grund av en allmän minskning av efterfrågan. Å andra sidan bör man påpeka att utlokalisering av industriell produktion i bästa fall kan bidra till främjandet av de sociala rättigheterna i de länder som erhåller investeringar och förutsätter regelbunden överföring av know-how. Detta kan följaktligen bidra till att i hög grad utjämna de komparativa fördelar som beskrivs under punkt 1.7 och öka de utlokaliserade företagens konkurrenskraft ännu mer.

1.13

Trots de effekter som nämns ovan medger kommissionen i sitt meddelande ”Omstruktureringar och sysselsättning av den 31 mars 2005” (15) att omstruktureringar inte behöver leda till sociala bakslag och ekonomiska förluster. I meddelandet nämns också att omstrukturering ofta krävs för att företaget skall kunna överleva och utvecklas men att man måste ge stöd i samband med dessa förändringar så att följderna för sysselsättningen och arbetsförhållandena blir så kortvariga och begränsade som möjligt.

1.14

Att investera i andra länder är i dag en fråga som berör inte enbart större företag utan även små och medelstora företag, i synnerhet sådana med ett högt teknologiskt mervärde, som håller på att etablera sig i andra länder eller utlokalisera en del av sin verksamhet.

1.15

Utvecklingen av mer avancerade tekniska processer i högkostnadsländer är å ena sidan en av de faktorer som begränsar utlokaliseringen av företag, vilket skapar nya verksamhetsområden och ökar de anställdas kompetens och know-how. Å andra sidan kan de framväxande ekonomierna och länderna i Sydostasien erbjuda marknader med en enorm potential där skattesystemen och energipriserna ofta är mer gynnsamma än i EU. Dessutom är arbetskostnaderna betydligt lägre, bland annat på grund av att de sociala rättigheterna inte är lika utvecklade, i vissa fall är de till och med obefintliga i förhållande till Internationella arbetsorganisationens (ILO) normer, och levnadskostnaderna är inte lika höga. Detta gör det möjligt för företagen där att konkurrera på världsmarknaden med lägre kostnader. Samtidigt främjar dessa länder utländska investeringar, ibland med hjälp av ekonomiska frizoner där arbetsrätt och sociala villkor är lägre än i övriga delar av landet, eftersom de inser att sådana satsningar kan skapa betydande inkomster för deras ekonomier. Därför börjar fler och fler företag inse fördelarna med att utlokalisera den del av verksamheten som har ett lågt mervärde till dessa områden, vilket ofta innebär att det skapas lågkvalitativa arbetstillfällen med låga löner.

1.16

Mot bakgrund av det ekonomiska uppsvinget i länderna med framväxande ekonomier och länderna i Sydostasien kan det vara intressant att notera att de utländska direktinvesteringarna i dessa regioner i likhet med EU:s handelsutbyte med dem håller på att öka. Trots att siffrorna visar att EU har lyckats bevara en stor andel av de utländska direktinvesteringarna, har de globala flödena därför ändrat riktning och går nu allt mer i riktning mot Asien.

1.17

Färska uppgifter bekräftar således den nya kursen inom EU:s utrikeshandel, även om USA med bred marginal fortsätter att vara EU:s viktigaste handelspartner. Det finns dock en tendens att dessa länder håller på att minska i betydelse till förmån för länder som Kina (16).

1.18

Vid det här laget bör man försöka definiera begreppen delokalisering och avindustrialisering.

Förutom intern och extern utlokalisering bör vi nämna ytterligare en företeelse som nyligen aktualiserats på vissa produktionsställen. Det rör sig om situationer där arbetsgivaren uppmuntrar sina anställda att acceptera försämrade arbetsförhållanden när det föreligger risk för utlokalisering. Detta är ett mycket farligt fenomen eftersom det bygger på att man skapar konkurrens mellan arbetstagarna, och det finns risk för att det sprids som ringar på vattnet.

2.1

För att mildra de negativa effekterna av utlokaliseringen är det tydligt att man måste vidta ekonomiska och sociala åtgärder som främjar välstånd, välfärd och sysselsättning. De små och medelstora företagen bör i samband med detta ägnas särskild uppmärksamhet med tanke på hur viktigt deras bidrag till sysselsättningen i EU är. Även företagen inom den sociala ekonomin – små, medelstora och stora – bör uppmärksammas med tanke på att de har en tendens att oavbrutet skapa sysselsättning och dessutom, på grund av sin ställning, arbetstillfällen som i princip är svårare att utlokalisera. Kommittén stöder här kommissionens förslag till beslut om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (18), som innehåller ett förslag om att inrätta tre delprogram som en gemensam ram för att stimulera produktivitet, förmåga till innovation samt hållbar tillväxt. Syftet med det första av dessa delprogram, ”programmet för entreprenörskap och innovation”, är att stödja, förbättra, uppmuntra och främja bland annat tillgången till finansiering för att små och medelstora företag skall kunna grundas och växa samt sektorsspecifik innovation, projektsammanslutningar och insatser för entreprenörskap och skapande av ett klimat som främjar samarbete mellan små och medelstora företag. För att stimulera skapandet av regionala projektsammanslutningar är det viktigt att man lyckas få de multinationella företagen att inte utlokalisera och på så sätt gynnar de små och medelstora företagen kring dessa.

2.2

Man bör också beakta de indirekta effekter som en utlokalisering kan få på löner och arbetsvillkor. Arbetsmarknadens parter bör genom kollektivförhandlingarna och genom att inrätta och på bästa möjliga sätt utnyttja de europeiska företagsråden där dessa är lagstadgade minimera dessa risker och säkra företagets framtid och ett antal kvalitativa arbetsvillkor.

2.3

Historiskt sett har det inom EU-15 funnits stora regionala skillnader i inkomst, sysselsättning och produktivitet, vilket är en förklaring till de skilda skuldnivåerna, skattefördelarna och attityden till nyskapande. Efter utvidgningen den 1 maj 2004 har denna regionala mångfald ökat avsevärt. (19)

2.4

På regional nivå kan konsekvenserna av utlokalisering av företag bli dramatiska, i synnerhet om regionen i fråga är specialiserad inom en viss sektor. Det är av den anledningen som storskalig utlokalisering av företag inom en viss sektor kan få genomgripande effekter, bland annat i form av minskad sysselsättning, betydligt lägre efterfrågan, minskad ekonomisk tillväxt och omfattande social utslagning, med alla de negativa effekter det kan medföra. För att förhindra detta framhäver Europeiska kommissionen i sin tredje sammanhållningsrapport (20) vikten av att rikta in insatserna på sammanhållning i syfte att förbättra den europeiska ekonomins effektivitet och konkurrenskraft, vilket innebär en mobilisering av samtliga resurser och regioner (21).

2.5

Det är ytterst viktigt att göra en satsning på utbildning av arbetskraften, investeringar i innovation och incitament för att främja företagarandan i EU.

2.6

Enligt uppgifter från Europeiska centrumet för övervakning av förändringar (Dublin) kommer vissa sektorer att drabbas hårdare än andra. (22) Ett företags inställning till utlokalisering beror även på hur oberoende företaget är när det gäller bolagsstruktur och teknologisk struktur. Den svagaste gruppen kommer att utgöras av grenar inom utlandsbaserade multinationella företag och företag som inte själva äger den teknik de använder i samband med tillverkning och andra processer.

2.7

Europas bristfälliga resultat inom forskning och innovation är oroväckande, eftersom utlokalisering av företag inte längre verkar begränsas till arbetsintensiva sektorer. Utlokalisering av företag blir allt vanligare inom mellanliggande sektorer och till och med inom vissa högteknologiska sektorer där tendensen är att man utlokaliserar sådan verksamhet som forskning och tjänster. Kina och Indien är de länder som främst gynnas av denna utveckling.

2.8

Vi vet också att företag flyttar hem produktion därför att EU erbjuder goda förutsättningar för produktion av avancerade produkter och tjänster. Även om utflyttning av produktion till lågkostnadsländer kommer att fortsätta, måste strävan vara att medverka till att bibehålla och skapa goda förutsättningar för produktion av avancerade varor och tjänster för att dra till sig produktion med högt förädlingsvärde.

2.9

USA är världens starkaste ekonomi och EU:s främsta handelspartner. Under 1990-talet skedde diverse förändringar i flera länder, i synnerhet i USA, vilket ledde till utvecklingen av den så kallade nya ekonomin. Den snabba utvecklingen av IT och införandet av denna nya teknik inom företag ledde till att tillväxten av BNP tog fart och arbetslösheten minskade kraftigt. Effekterna av telekomrevolutionen blev på så sätt kännbara i hela samhället och ekonomin.

2.10

Även om det är mycket viktigt att främja forskning i syfte att dra ner takten på utlokaliseringsprocessen – en fråga som vissa EU-regioner redan har tagit sig an – är det själva tillämpningen av forskningsresultaten som är avgörande. Det är tillämpningen av resultaten från vetenskaplig och teknologisk forskning som leder till verklig ekonomisk utveckling och tillväxt. Det innebär att den centrala faktorn inte är själva teknologin, utan hur den används, dvs. nyskapandet.

2.11

Man måste dock vara medveten om att innovationen inte i sig kan förhindra att traditionell industriell verksamhet utlokaliseras till följd av bristande konkurrensförmåga. Innovationen kan däremot underlätta en övergång från den verksamhet som utlokaliserats till alternativa produkter, processer och tjänster på dessa områden.

2.12

En ekonomi som bygger på att tekniska framsteg integreras i tillverkningsprocesserna skapar möjligheter till en lång rad nya varor och processer med stort mervärde både inom produktion och konsumtion. I detta sammanhang bör de länder som anslöts till EU den 1 maj 2004 betraktas som en källa till nya möjligheter, eftersom europeiska företag, med stöd av en effektiv industripolitik, nu kan utarbeta en ny strategi för hela det nya utvidgade EU-territoriet och på bästa möjliga sätt utnyttja de tillfällen som utvidgningen ger.

2.13

Utlokalisering innebär att ett företag flyttar hela eller delar av sin verksamhet från en plats till en annan. Såväl företag som människor lämnar sin ursprungsort med ett mål för ögonen: förbättring. I områden som är högt ekonomiskt utvecklade och där marknaderna delvis är mättade närmar sig den nationella ekonomin och den egna marknaden gradvis sina naturliga gränser. Hela branscher tvingas därför att söka nya affärsmöjligheter inom andra ekonomiska områden. I globaliseringens tidsålder möter många företag dessutom en stark internationell konkurrens på både hemmamarknaden och exportmarknaderna. I samband med detta beror företagens konkurrenskraft inte bara på kvaliteten på deras produkter och tjänster och på underleverantörerna utan också på produkternas priser, svängningarna i växelkurserna och på att det finns ett antal öppna och konkurrenskraftiga globala marknader vilkas normer alla respekterar.

2.14

Valet av lokaliseringsort är av strategisk betydelse för företagen och de är därför tvingade att beakta en mängd aspekter av mycket olika art. När ett företag fattar sitt beslut tar det bland annat hänsyn till om vissa förutsättningar är uppfyllda: hög och lämplig utbildningsnivå, bra offentliga tjänster, skäliga kostnader, politisk stabilitet, institutioner som inger åtminstone något förtroende, närhet till nya marknader, tillgång till produktionsresurser och rimliga skattenivåer. Företagets utlokaliseringsbeslut beror dessutom på infrastruktur och transaktionskostnader. Det beror även på hur oberoende företaget är när det gäller bolagsstruktur och teknologisk struktur och hur effektiv den offentliga förvaltningen är. Arbetskraftskostnaderna är alltså inte den enda faktorn som avgör om utlokalisering skall genomföras eller ej. Dessa måste även vägas mot produktiviteten eftersom det är kvoten produktivitet/kostnad som är avgörande för konkurrenskraften.

2.15

De relativa kostnaderna för verksamheten bestäms till stor del av nationella eller regionala förutsättningar. Länder som tar emot företagsinvesteringar måste kunna tillhandahålla en lägsta nivå när det gäller infrastruktur, utbildning och säkerhet. När ett företag överväger att ta en investeringsrisk vill det att stabila och förtroendeingivande villkor råder (i den ordningen) innan investeringen genomförs. Händelser som medför instabilitet, och framför allt osäkerhet inför framtiden, påverkar tveklöst investeringsbesluten. Politiska beslutsfattare måste vara ytterst uppmärksamma på hur viktigt det är att dra till sig investeringar, eftersom dessa leder till nya kvalitativa arbetstillfällen, underlättar den tekniska utvecklingen och ökar den ekonomiska tillväxten. Vid utformningen av biståndspolitiken bör de å andra sidan ställa högre krav på politiska och medborgerliga rättigheter och arbetstagarrättigheter i mottagarländerna. Företagen måste bidra till detta mål genom att tillämpa principerna för socialt ansvarstagande. (23)

2.16

Arbetsmarknadens parter har ett särskilt ansvar för att skapa stabila spelregler på arbetsmarknaden. Inom ramen för en fristående social dialog garanterar kollektivavtalen lika konkurrensvillkor för företagen, en balans mellan marknad och arbetstagarnas rättigheter som leder till hög tillväxt, trygghet och utvecklingsmöjligheter för löntagarna och företagen.

2.17

Även andra aspekter är viktiga. Varornas och tjänsternas art och omfång kräver å ena sidan i många fall att varorna produceras och tjänsterna tillhandahållas i eller åtminstone i närheten av avsättningsmarknaderna. Å andra sidan föreligger ofta ett behov – särskilt för underleverantörer – att följa efter företagskunderna till de lokaliseringsorter som dessa har valt. I många fall, slutligen, är det inte möjligt att gå in på nya marknader om inte de berörda företagen ser till att varorna och tjänsterna har åtminstone en viss del lokalt producerat mervärde.

2.18

Man får till sist inte glömma att konsumenterna fäster stor vikt vid priserna, att konsumenternas efterfrågan även påverkar utbudet och att trycket på detaljhandeln att sänka priserna därför är stort. De stora detaljhandlarna, som vill erbjuda konsumenterna lägre priser, pressar därför sina leverantörer att sänka sina priser. Det är därför normalt att underleverantörerna, framför allt de minsta, inte har tillräckliga ekonomiska resurser för att infria de stora detaljhandlarnas krav. (24)

2.19

På grund av skillnaderna mellan ekonomierna i EU:s medlemsstater å ena sidan och mellan EU som helhet och länderna i Asien å andra sidan finns det bland annat ett antal faktorer som uppmuntrar till utlokalisering:

2.20

Företagsflyttar, framför allt utanför EU, kan skapa vissa svårigheter, t.ex. följande:

3.1

Som svar på de farhågor Europeiska rådet (25) gett uttryck för och medveten om de problem som en avindustrialisering kan leda till, samt med en blick för hur vi kan förbereda oss för den strukturomvandling som äger rum inom den europeiska industrin, antog Europeiska kommissionen den 20 april 2004 ett meddelande om Att stödja strukturomvandlingarna: En industripolitik för ett utvidgat EU  (26) , där en industripolitik för ett utvidgat EU skisseras. Kommittén behandlar detta meddelande i ett separat yttrande (27), i vilket den välkomnar kommissionens initiativ.

3.2

I detta dokument säger kommissionen att Europa, även om de flesta branscher ökar sin produktion och någon generell avindustrialisering inte kan iakttas, genomgår en strukturomvandlingsprocess som innebär att resurser och arbetstillfällen överförs till verksamheter med stort kunskapsinnehåll. Vidare påpekar kommissionen att antalet industriarbetstillfällen minskade i alla medlemsstater under perioden 1955–1998.

3.3

Kommissionen påpekar också att utvidgningen erbjuder en mängd tillfällen till industriverksamhet och att den i vissa fall kan bidra till att bibehålla sådan produktion inom EU som annars hade flyttats till Asien. Kommissionen efterlyser insatser i syfte att föregripa förändringarna och fortsätta den politik som krävs för att stödja denna process inom ramen för den nya budgetplanen för perioden fram till 2013 och på följande tre områden:

3.4

Det råder inga tvivel om att industrin är ekonomins motor och att en sund och dynamisk industri kan stimulera ekonomin som helhet, medan en svag industriell konkurrenskraft och sjunkande industriproduktion tvärtom kan leda till en allmän stagnation i ekonomin. Det är därför mycket viktigt att det förs en industripolitik (28) som främjar etablering och tillväxt i EU av sådana företag som gör tunga investeringar i innovation och utveckling, snarare än att konkurrera genom sänkta kostnader. Den europeiska industrins konkurrenskraft kan upprätthållas och stärkas endast om man utnyttjar de fördelar som Europa erbjuder (t.ex. en högkvalitativ infrastruktur för informationssamhället, stora investeringar i och industriell tillämpning av forskning och ny teknik, främjande av fortbildning för arbetstagare, social dialog samt fördelarna med den inre marknaden). På detta sätt skulle det vara möjligt att främja den ekonomiska tillväxten och närma sig full sysselsättning och hållbar utveckling.

3.5

Kommittén anser att man i strävan att öka och bibehålla konkurrenskraften hos företagen i EU bör förbättra skyddet av de immateriella rättigheterna och deras efterlevnad i länder utanför EU.

3.6

Det är nödvändigt att främja en produktionsmodell där andra faktorer än de producerade varornas pris ges en viktig plats. Det bör framhållas att konkurrenskraften inte bygger enbart på kostnader eller skatteincitament, utan även personalen är grundläggande för ett företags förmåga att konkurrera. Forskning och utveckling av ny teknik som möjliggör minskade produktionskostnader och ökad produktionskapacitet är av avgörande betydelse, men man får inte glömma att dessa framsteg får ett verkligt värde först när de omsätts i praktisk handling. En prioriterad uppgift är därför att tillägna sig den kunskap som behövs för en adekvat exploatering av dessa processer, vilket gör det möjligt att utnyttja den avsevärda förbättringspotentialen samt att göra företagen medvetna om riskerna och om behovet av att försöka hitta nya tillämpningar för befintlig teknik, dvs. främja en innovativ attityd. Här har både företagare och arbetstagare tveklöst en central roll att fylla. Ytterst är målet att uppmuntra de europeiska företagen att basera en stor del av mervärdesskapandet och konkurrensfördelarna på det mänskliga kapitalet. Detta är anledningen till att vidareutbildning och ökade investeringar i forskning och innovation har en så avgörande betydelse. Även här spelar arbetsmarknadens parter i EU en viktig roll genom sitt gemensamma arbetsprogram. (29)

3.7

Det finns dock vissa åtgärder som endast berör utlokaliseringar inom EU.

3.7.1

Utvidgningen av EU, och därigenom av EU:s inre marknad, medför att man inte kan införa några restriktioner när det gäller utlokalisering av företag från Västeuropa till Central- och Östeuropa. En möjlighet skulle kunna vara att införa EU-finansieringskriterier som innebär att endast de företag som inleder ny verksamhet eller ändrar affärsinriktning erhåller stöd och inte de som bara flyttar över befintlig tillverkning och tjänsteproduktion från en annan plats i EU. Ökade satsningar bör därför göras på att så snart som möjligt jämna ut de oerhörda skillnaderna mellan östra och västra Europa när det gäller produktionsvillkor i allmänhet och produktionskostnader i synnerhet.

3.7.2

Den viktigaste slutsatsen är att det måste pågå en ständig process för att förbättra konkurrenskraften i EU. En sådan process, som ligger i linje med Lissabonstrategin, måste drivas på av företagen (utveckling av bättre produkter, skapande av nya företagsmodeller, effektivare produktionsprocesser etc.) och förenklas genom bättre lagstiftning på nationell nivå och EU-nivå.

3.7.3

Man bör därför öka stöden för investeringar i humankapital och annan infrastruktur. EU måste ha en stark industriell bas grundad på innovation och högteknologi. För att uppnå detta mål måste man skaffa sig en djupare förståelse för situationen som den ser ut i dag i ekonomins olika sektorer, både på regional och nationell nivå, så att man på bästa möjliga sätt kan utnyttja de specifika fördelar som finns på lokal nivå.

3.7.3.1

För att bidra till att företagen stannar kvar där de är måste man öka de regionala incitamenten på utbildningsområdet. Man bör också främja andra initiativ, t.ex. forskningsutbyte mellan universitet och partnerskap med lokala myndigheter för att utveckla regionala projektsammanslutningar till stöd för företagen. (30)

3.7.3.2

Kommittén stöder kommissionens förslag om att öka det antal år ett företag måste bibehålla en investering för att vara stödberättigat, från fem till sju år sedan stödet erhållits. (31) På detta sätt stimulerar man företag att etablera sig, företag som om de inte uppfyller detta krav måste återbetala allt stöd som erhållits.

3.7.4

Med tanke på vikten av denna fråga och det intresse som den väcker kommer kommittén att fortsätta följa utlokaliseringarnas utveckling i Europa. (32)

4.1

Som kommissionen påpekar i sitt meddelande om integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning (2005–2008) (33) måste EU utnyttja de möjligheter som öppnandet av de snabbt växande marknaderna i Asien (t.ex. Kina och Indien) medför. Å andra sidan har EU stora möjligheter att vidareutveckla sina konkurrensfördelar, och det är av största vikt att man beslutsamt vidtar åtgärder för att till fullo utnyttja dessa.

4.2

Kommittén anser att man om man vill stimulera tillväxtmöjligheterna och kunna möta framtida utmaningar måste lyckas skapa ett kunskapssamhälle byggt på strategier för mänskligt kapital, utbildning, forskning och innovation. Kommittén anser dessutom att hållbar tillväxt också förutsätter en större demografisk dynamik, bättre social integration och att man till fullo tillvaratar de möjligheter som ungdomen i EU har att ge. Europeiska rådet av den 22–23 mars 2005 erkände detta när det antog den europeiska ungdomspakten.

4.3

Kommittén anser att det krävs större konvergens och synergi mellan EU:s olika strategier, åtgärder och interna målsättningar. Detta förutsätter inte bara en stark intern samordning inom kommissionen utan även att kommissionen fördjupar dialogen med Europaparlamentet och rådet.

4.4

Kommittén anser att kommissionen inte bara bör anlägga en sektorsrelaterad utan även en övergripande syn på EU:s industripolitik. Högnivågruppernas rekommendationer för läkemedels-, textil- och konfektions-, varvs- och bilindustrin visar att var och en av dessa sektorer har specifika problem som kräver särskilt avpassade lösningar och ett individuellt betraktelsesätt (34). Dessa problem kan inte lösas med ett övergripande angreppssätt.

4.5

Om man i möjligaste mån vill förebygga de negativa effekterna av utlokaliseringen som fenomen i Europa måste man lägga tonvikten på bland annat följande åtta punkter:

4.5.1

Utbildning och kompetens: Det mänskliga kapitalet är mycket viktigt för industrins konkurrenskraft och kommer förmodligen att bli ännu viktigare i framtiden (ett tydligt exempel på detta är att brist på kvalificerad arbetskraft utgör det huvudsakliga hindret för de små och medelstora företagens utveckling). Under de närmaste åren kommer det att bli tydligare att tillgången till kvalificerad arbetskraft är avgörande för den europeiska industrins internationella konkurrenskraft på lång sikt. Av denna anledning kommer stor vikt att läggas vid utbildning och immigration inom ramen för lagstiftningen och EU:s gemensamma politik. I EU:s industripolitiska strategi måste en central del vara utbildning och kompetens, med särskild uppmärksamhet riktad mot fortlöpande utbildning av arbetstagarna.

Mänskligt kapital och know-how utgör konkurrensfördelar

4.5.2

Forskning och innovation är av avgörande betydelse för den europeiska industrins konkurrenskraft. EU måste sträva efter att uppnå målet att anslå 3 % av BNP till forskning och intensifiera sina ansträngningar att utveckla den offentliga och privata forskningsverksamheten. Det är mycket viktigt att det skapas ett europeiskt område för forskningsverksamhet, så att EU kan ges den grund som krävs för vetenskapliga och tekniska framsteg.

Samtidigt är det viktigt att forskningen omsätts i industriell innovation och att ökade privata investeringar sker i sådana produktionsmedel som faktiskt leder till tekniska förändringar.

Vetenskaplig och teknisk innovation är en viktig faktor för differentiering

4.5.3

Konkurrenspolitik: Även om samspelet mellan industripolitiken och konkurrenspolitiken blir alltmer omfattande är det fortfarande otillräckligt. Det måste intensifieras. En korrekt tillämpning av konkurrensbestämmelserna, som hänger samman med målsättningarna för industripolitiken, kan innebära ett stort bidrag till tillväxten och sysselsättningen på lång sikt.

Det är nödvändigt att övervakningen av marknaderna ökar och att såväl de nya direktiven som översynen av de nu gällande inkluderar villkor som garanterar en enhetlig tillämpning i alla medlemsstater.

Samspelet mellan konkurrenspolitiken och industripolitiken måste öka

4.5.4

Ökad medvetenhet. Med tanke på den roll som det nuvarande konsumtionsmönstret spelar och vilken betydelse priset har vore det lämpligt att göra konsumenterna mer medvetna om konsekvenserna av sitt beteende. Företagen kan bidra till att den allmänna medvetenheten ökar med hjälp av social märkning, kvalitetsmärkning etc. (35) Man kan även tänka sig att de på ett bättre sätt kunde upplysa konsumenterna om produkternas ursprung.

Det är lämpligt att göra konsumenterna mer medvetna om konsekvenserna av sitt beteende

4.5.5

Nyckelbranscher: Man måste räkna med en mer aktiv industripolitik, framför allt sektorsvis, som stimulerar offentligt–privat samarbete. Kommittén anser därför att man inför den offentliga debatten om utlokaliseringarna bör beakta bland annat de kvantitativa och kvalitativa analyser som Europeiska centrumet för övervakning av förändringar (Dublin) håller på att genomföra.

Ett mer omfattande samarbete mellan offentlig och privat sektor inom nyckelbranscher tycks vara avgörande för att påskynda utvecklingen

4.5.6

Reaktioner på oförutsedda chocker. I enlighet med kommissionens meddelande om omstruktureringar och sysselsättning (36) bör alla sektorer genomföra ”en revidering av EU:s finansieringsinstrument för att bättre kunna förutse och hantera omstruktureringar”, och budgeten bör anpassas därefter, med hänsyn till de sociala effekterna. Det är även önskvärt att de offentliga myndigheterna ingriper då ”svåra störningar inträffar som inte kunnat förutses eller som får kraftiga verkningar inom en region eller en bransch”. EESK stöder därför avsättningar för reserver inom strukturfonderna.

EU bör skapa finansieringsinstrument som är tillräckligt flexibla för att man skall kunna komma till rätta med asymmetriska chocker

4.5.7

Infrastruktur. Transporterna, telekommunikationerna och energinäten måste förbättras, både nationellt, inom EU och med grannländerna. Infrastrukturen är en grundläggande förutsättning för konkurrenskraften och bör därför bjudas ut till företagen mot konkurrenskraftiga priser. Det är attraktivt och nödvändigt för företagens utveckling, i synnerhet för de små och medelstora företagen, att de offentliga tjänsterna fungerar väl.

Om företagens arbete underlättas genom investeringar i infrastruktur, skapas ett incitament att stanna kvar i Europa

4.5.8

Att främja företagarandan och uppmuntra affärsverksamheter: Om man vill trygga den europeiska industrins framtid, måste man skapa ett klimat som gör det lättare att driva företag. Härvid bör de små och medelstora företagen ägnas särskild uppmärksamhet. Det är nödvändigt att skapa bättre finansieringsmöjligheter för företagen i de tidigare skedena av deras uppbyggnadsprocess och att så långt som möjligt förenkla förfarandena för etablering och ledning av företag. Man måste också stimulera en attitydförändring så att det blir lättare att acceptera de risker som företagande innebär.

Å andra sidan är det viktigt att ta hänsyn till arbetstagarnas engagemang i företagets måluppfyllelse.

Det är nödvändigt att främja företagsetableringar om man vill garantera tillväxten

4.5.9

Socialpolitik: Det bästa sättet att bemöta den oro som naturligtvis råder kring de negativa följderna av utlokaliseringen är att utarbeta och korrekt tillämpa en socialpolitik som främjar en positiv attityd till förändringen, som gör att arbetstagarna kan anpassa sig och förbättra sina färdigheter och som främjar skapande av arbetstillfällen.

Man måste utforma och tillämpa en socialpolitik som minimerar de möjliga negativa konsekvenserna av utlokaliseringarna

4.5.10

Social dialog: EU:s industripolitik måste definieras för näringslivets, branschernas och yrkesgruppernas vidkommande och omsättas i praktiken under medverkan av arbetsmarknadens parter, vilkas sakkunskap är av avgörande betydelse eftersom de är de främst berörda. Detta förutsätter att företagen klargör sina avsikter i ett så tidigt skede att övriga berörda parter kan vidta adekvata åtgärder.

Arbetsmarknadens parter i EU bör ta upp denna fråga inom ramen för omstruktureringarna och mot bakgrund av den nya dagordningen för den sociala dialogen i EU, även på sektorsnivå.

Att skapa en konstruktiv och kreativ jämvikt mellan olika aktörers intressen är ett fortlöpande arbete

4.5.11

Konkurrenskraft och spelregler ur ett internationellt perspektiv: Även om utlokaliseringarna är ett slags strukturell förändring är det inte godtagbart att förändringarna – om än bara delvis – motiveras av en politik från EU:s sida som är alldeles för flexibel i fråga om förhandlingar och tolkning av grundläggande internationella normer. Man måste ha globaliseringens sociala dimension i åtanke och eftersträva ett samspel mellan EU:s strategier för att stimulera samarbetet mellan WTO och ILO. EU måste därför inom dessa internationella organ verka för att bestämmelserna respekteras och i annat fall tillämpa de mekanismer som finns på ett så effektivt sätt som möjligt.

Man måste räkna med att det finns ett antal öppna och konkurrenskraftiga globala marknader vilkas normer alla respekterar

4.6

Därför handlar det om att stimulera nya investeringar i EU, behålla dem som finns och fortsätta med europeiska investeringar utanför EU.

—

En minskning av tillverkningsindustrins andel av BNP innebär inte minskad betydelse.

—

Kopplingarna mellan tillverknings- och tjänstesektorerna ökar.

—

Dynamiskt växande, företagsrelaterade tjänster är särskilt beroende av efterfrågan inom sektorn.