52005DC0509

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 19.10.2005

KOM(2005) 509 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

om enklare och bättre lagstiftningi den gemensamma jordbrukspolitiken

A. INLEDNING

I detta meddelande behandlas kommissionens planer för att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) med hänsyn till rådande ekonomiska, miljömässiga och politiska förhållanden. Att minska byråkratin inom jordbrukssektorn genom att göra bestämmelserna genomskådligare, lättare att förstå och mindre betungande kommer att minska kostnaderna för jordbruksföretagen och innebära att medborgarna i Europa får valuta för pengarna.

Sedan den gemensamma jordbrukspolitiken infördes har det upprättats en politisk och rättslig ram för det europeiska jordbruket. En helt integrerad gemensam politik har ersatt en stor del av den nationella lagstiftningen. Denna gemensamma politik har i stor utsträckning gjort det möjligt att uppnå de mål som fastställs i EG-fördraget och samtidigt mildrat de sociala effekterna av jordbrukets omstrukturering. Den innebär dock också att jordbrukare och förvaltningar måste arbeta med en kompakt uppsättning regler och bestämmelser, som kan öka risken för att målen inte uppnås, göra det svårare att garantera att EU-medlen används på ett lämpligt sätt och minska acceptansen för GJP-åtgärder.

Det arbete som kommissionen bedrivit för att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken under mer än ett årtionde har nu gått in i en ny fas. På grundval av åtgärden för att uppdatera och förenkla gemenskapens lagstiftning[1] och efter meddelandet ”Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning - Nystart för Lissabonstrategin”[2] antog kommissionen i mars 2005 meddelandet ”Lagstifta bättre för tillväxt och arbetstillfällen”[3]. Där framhålls att en bättre lagstiftning är av betydelse för att Lissabonmålen skall kunna uppnås.

Vid rådets (jordbruk) möte i december 2004 meddelade kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling sin avsikt att lägga fram detta meddelande. Det utgör en del av den gemensamma jordbrukspolitikens bidrag till genomförandet av EU:s Lissabonstrategi och kommissionens generella koncept för goda styrelseformer.

B. SYFTET MED FÖRENKLINGEN

Förenklingen syftar till att identifiera och undanröja onödig börda. Det rör sig om två olika typer av förenkling:

teknisk förenkling (dvs. inom en oförändrad politisk ram) innebär en revidering av regelverk, administrativa förfaranden och förvaltningsmekanismer för att förenkla dem, öka kostnadseffektiviteten och uppnå målen på ett effektivare sätt utan att den underliggande politiken ändras; |

genom en förenkling av politiken görs förhållandena mindre komplicerade genom att jordbruksstödet och styrmedlen för landsbygdsutveckling förbättras. Det kan sägas vara en policyutveckling som föranleder förenklingar. Konsekvensbedömningar spelar en särskild roll här. |

- För att undvika policydebatter i samband med förenklingsarbetet är det viktigt att upprätthålla denna skillnad. Förenklingen får inte skapa ytterligare möjligheter att ompröva beslut om politikens inriktning.

Det här meddelandet koncentreras främst på möjligheterna till teknisk förenkling, även om vissa åtgärder, såsom en effektivisering eller harmonisering av mekanismerna för marknadsförvaltning, kan bli politiska frågor.

C. BEGRÄNSNINGAR

Att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken är ett ambitiöst projekt som måste genomföras med politisk beslutsamhet och med hänsyn till faktiska förhållanden. Jordbruks- och landsbygdsutvecklingspolitiken är i sig komplicerad och återspeglar mål som anges i EG-fördraget för både den inre och yttre politiken.

Förenklingen måste stämma överens med övergripande mål, t.ex. när det gäller miljö, livsmedelssäkerhet, sammanhållning och skydd av gemenskapens ekonomiska intressen.

Det krävs en bra förvaltning av politiken. Den gemensamma jordbrukspolitiken är unik sett till den utsträckning i vilken den regleras och finansieras på EU-nivå. Utan ett gemensamt förhållningssätt till den inre marknaden, jordbruksstöden och handeln med tredjeländer skulle det vara omöjligt att garantera lika konkurrensvillkor på den inre marknaden och arbeta för en ytterligare liberalisering av världshandeln. Ett EU-regelverk garanterar att programmen för landsbygdsutveckling genomförs i enlighet med gemensamma bestämmelser utan att det skapas orättvisa konkurrensfördelar. Grundläggande krav på områdena miljö, djurskydd, ekologiskt jordbruk och märkning måste fastställas på gemensam grund om de skall kunna anses vara rättvisa. Detta kräver en solid lagstiftning och effektiva finansierings- och kontrollmekanismer för att skydda allmänhetens intresse och säkra ansvar.

Politiken måste tillämpas på många olika jordbruksförhållanden och administrativa traditioner i en utvidgad union.

För att politiskt samförstånd skall uppnås om en omfattande och komplicerad politik krävs en avvägning mellan enkel administration och handlingsfrihet med hänsyn till lokala behov så att proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna iakttas. Ansvaret gentemot de övriga gemenskapsinstitutionerna måste också säkras.

Kontrollbördan anses ofta vara ett lämpligt område för förenklingar. Under de senaste 15 åren har dock moderna, effektiva och proportionerliga kontrollsystem införts. Det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IAKS) har inneburit att den administrativa bördan för jordbrukare kunnat hållas på en rimlig nivå samtidigt som det garanterat en hög grad av ekonomisk säkerhet liksom skydd av skattebetalarnas pengar.

Även om förenklingar inte får användas som ett argument för att försvaga dessa rutiner, är kommissionen villig att i lämpliga fall överväga förenklade förfaranden, förutsatt att den ekonomiska säkerheten inte försämras.

D. LÄGESANALYS

Arbetet med att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken är inte något nytt. Kommissionen har vidtagit olika åtgärder sedan mitten av 1990-talet.

Olika reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken har givit möjligheter till förenkling. Vid den senaste reformen omvandlades t.ex. ett stort antal direkta inkomststöd till ett samlat frikopplat gårdsstöd.

Kommissionen har lyft fram sina åtgärder för att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken i rapporter till parlamentet och rådet och har där framhållit att den är besluten att arbeta för ytterligare förenklingar[4].

Den har samarbetat intensivt med nationella myndigheter för att hitta möjligheter till förenklingar. I en systematisk analys som genomfördes 1997–2000 inkom omkring 200 förslag från utbetalningsställena. Kommissionen kunde vidta åtgärder med anledning av ungefär hälften av dessa. De övriga föranledde inte några åtgärder, eftersom de skulle ha medfört alltför stora kostnader, ha underminerat en sund ekonomisk förvaltning eller inte ansågs ha förenklingspotential.

Detta arbete upprepades 2001–2003. Medlemsstaternas förslag analyserades av en arbetsgrupp som kommissionen upprättat och som bestod av företrädare för nationella förvaltningar. Arbetet kom att integreras i diskussionerna om 2003 års reform och det utarbetades därför inte någon separat rapport om det.

I Övergripande åtgärder

a) Minskning av antalet jordbruksbestämmelser

Kommissionen fäster stor vikt vid allmänhetens tillgång till gemenskapslagstiftningen och är angelägen om att göra den tydligare och överskådligare. Den har försökt att minska antalet gällande rättsakter på jordbruksområdet och förbättra rättsakternas utformning, framför allt de rättsakter som ändrats flera gånger.

Den har under många år gått igenom lagstiftningen för att hitta föråldrad lagstiftning. Detta arbete stöddes av det tvååriga programmet för att uppdatera och förenkla gemenskapens lagstiftning[5]. Som ett led i det pågående förenklingsarbetet ströks under 2003 och 2004 omkring 520 rättsakter på jordbruksområdet från förteckningen över gällande rättsakter genom att de formellt upphävdes och konstaterades vara inaktuella.

Bättre IT-verktyg har gjort det lättare att få tillgång till jordbrukslagstiftningen. All gemenskapslagstiftning finns nu fritt tillgänglig via webbplatsen EUR-Lex[6]. Konsolidering och kodifiering[7] av rättsakter innebär att lagstiftningen blir tillgängligare och ökar klarheten ifråga om rättsläget. De flesta rättsakter på jordbruksområdet som finns tillgängliga online är i konsoliderad version och ett begränsat antal har formellt antagits i sin kodifierade form.

b) Bestämmelser om statliga stöd

Sedan 1999 har bestämmelserna om statliga stöd inom jordbruket förenklats och blivit klarare.

Det har skapats en enda rättslig grund för tillämpningen av bestämmelserna om statligt stöd för landsbygdsutveckling[8]. De flesta av bestämmelserna om statliga stöd fördes in i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn[9], vilket gjorde det möjligt att upphäva flera rättsakter[10]. För första gången offentliggjordes alla bestämmelser om statligt stöd till jordbruket i Europeiska unionens officiella tidning. Genomskådligheten har ytterligare förbättrats genom att dokumenten gjorts tillgängliga på Internet[11].

Bestämmelserna om statligt stöd till reklam för jordbruksprodukter förenklades 2001[12], vilket gjorde det möjligt att upphäva två rättsakter[13].

Bestämmelserna om statligt stöd till undsättning och omstrukturering förenklades och förbättrades 2004[14].

Genom en omfattande förordning om undantag[15] mildrades kravet på kommissionens godkännande innan nya statliga stöd beviljas. Från och med 2004 kunde ca 30 % av allt nytt statligt stöd betalas ut inom 10 dagar efter det att kommissionen informerats, medan det tidigare kunde dröja upp till sex månader.

Ett nytt format för årsrapporter har förenklat rapporteringskraven från och med 2004[16].

En förordning om stöd av mindre betydelse[17] trädde i kraft den 1 januari 2005, vilken gav medlemsstaterna större frihet att bevilja stöd snabbt, framför allt i samband med kriser.

c) Rapportering

Efter en intern undersökning av skälen till kraven på medlemsstaternas rapportering upprättades informella riktlinjer, minskades antalet rapporter och deras frekvens och förbättrades användningen av IT-verktyg, bland annat webbteknik som automatiskt kontrollerar dataintegriteten. Undersökningen ledde dessutom till att formulär standardiserades och att vissa rättsakter omstrukturerades. Denna process har sedan fortsatt, oberoende av den första undersökningen.

Vissa rättsakter om oriktigheter när det gäller GJP-utgifter och strukturfonder[18] håller på att ses över för att minska den administrativa bördan för medlemsstaterna.

II Policyrelaterade åtgärder

Kommissionen har ansett det vara lämpligt att integrera förenklingssträvandena i arbetet med jordbrukspolitiken istället för att utarbeta ett separat program för förenkling av politiken. Från och med 2005 kommer förenklingsfrågorna att framgå tydligare på den vanliga dagordningen. Bättre planering innebär att förenklingsaspekterna och alla föreslagna åtgärders målgrupper kan identifieras.

a) 2003 års GJP-reform

2003 års reform har medfört radikala förändringar, framför allt i fråga om inkomststöd. Genom reformen infördes det samlade gårdsstödet, som innebär att jordbrukarnas inkomststöd i stor utsträckning frikopplas från produktionen, och det fastställdes tvärvillkor som måste uppfyllas. Det har också införts omfattande gemensamma bestämmelser om direktstöd i de flesta av sektorerna.

Denna reform är ett viktigt steg för att förbättra kvaliteten på EU:s lagstiftning. Nio rådsförordningar och många andra bestämmelser upphävdes. Dessutom omarbetades grundförordningarna om den gemensamma organisationen av marknaderna för spannmål, ris och torkat foder liksom förordningen om mjölkkvoter. Förfarandena förenklades genom att det skapades en enda förvaltningskommitté för allt direktstöd.

Kommissionen föreslog ursprungligen en enhetlig modell för frikoppling och två typer av stödrättigheter som skulle frikopplas från produktionen. Den ansåg också att det inte skulle finnas någon möjlighet att på nytt koppla stödet till produktionen och inte heller några övergångsperioder eller undantag. Under lagstiftningsprocessen begärde medlemsstaterna flera alternativ och specialvillkor, vilket godtogs av rådet. Medlemsstaterna kan nu välja mellan två frikopplingsmodeller med ett antal varianter, tillämpa delvis frikoppling eller undanta vissa stöd från frikoppling, införa ett separat stödsystem och utnyttja olika undantag.

Reformen har dock fortfarande stor potential till förenkling av hur inkomststödet inom jordbruket beviljas, förvaltas och kontrolleras. Vid fullständig frikoppling behöver jordbrukarna endast lämna in en stödansökan och kontrollerna avser hela gården.

Det är medlemsstaterna som väljer om denna potential till förenkling förverkligas. Det finns redan uppgifter som tyder på att det frikopplade systemet kommer att vara mycket enklare att administrera när de nödvändiga IT-systemen fungerar fullt ut.

Många medlemsstater har valt att utnyttja alla de möjligheter som ges genom detta systems flexibilitet. Det faktum att reformen har genomförts på olika sätt har ökat bördan för jordbrukare och förvaltningarna och har komplicerat förhållandena.

b) Systemet för enhetlig arealersättning[19] för de nya medlemsstaterna

På kommissionens initiativ kom man under utvidgningsförhandlingarna överens om att de nya medlemsstaterna, under maximalt fem år efter anslutningen, får bevilja ett förenklat inkomststöd. Systemet för enhetlig arealersättning gör det möjligt att bevilja ett schablonmässigt stöd per hektar jordbruksmark, vilket beräknas genom att det totala tillgängliga inkomststödet divideras med det totala antal hektar som används för jordbruksproduktion. Inom IAKS genomförs endast arealrelaterade kontroller; komplicerade kontroller av djurbidrag är inte längre nödvändiga. Genom detta system reducerades kostnaderna för förberedelserna före och under anslutningen. Det kommer dessutom att göra det möjligt för de åtta berörda nya medlemsstaterna att på ett smidigt sätt gå över till det samlade gårdsstödet.

c) Landsbygdsutveckling

Den nya rådsförordningen om landsbygdsutveckling för 2007–2013 kommer att förenkla politikens innehåll, omfattning och genomförande.

Strategin (gemenskapens strategiska riktlinjer – nationella strategiska planer – program) gör det möjligt att göra tydliga prioriteringar, förenkla programutformningen och fastställa politikens omfattning, genom att programmen utarbetas kring fyra huvudinriktningar. Varje huvudinriktning kan omfatta ett antal på förhand fastställda åtgärder. För att se till att programmet blir väl avvägt fastställs minimiutgifter för varje huvudinriktning.

Förenklingen innebär att man övergår från två finansieringskällor, fem system för programutformning och tre förvaltnings- och kontrollsystem till en enda ram för finansiering, utformning av program och ekonomisk förvaltning och kontroll. Det kommer att finnas en enda fond (Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)) vars bestämmelser om ekonomisk förvaltning och kontroll anpassats till flerårig programutformning. Förvaltningen av programmens konkreta och ekonomiska genomförande kommer att förenklas genom att det fastställs en samfinansieringssats för varje huvudinriktning, vilket ger medlemsstaterna möjlighet att överföra medel mellan åtgärder inom samma huvudinriktning. För enskilda åtgärder har antalet villkor för stödberättigande minskats.

Den organisatoriska strukturen är enkel. Vart och ett av programmen kommer att ha en förvaltningsmyndighet (operativt genomförande) och ett utbetalningsställe (ekonomiskt genomförande), vars uppgifter och ansvar tydligt fastställts.

Ett enkelt rapporteringssystem baserat på en gemensam ram för övervakning och utvärdering kommer att göra det möjligt att mäta framstegen i genomförandet av strategier och program.

d) GJP-finansiering

Antagandet av en ny rådsförordning (EG) nr 1290/2005[20] innebär att finansieringsbestämmelserna för GJP:s båda pelare förs in i en rättsakt. Det skapas två fonder (EGFJ och EJFLU), som i så stor utsträckning som möjligt kommer att tillämpa samma bestämmelser om t.ex. utbetalningsställenas roll och förfarandet för avslutande av räkenskaper. Detta kommer också att underlätta hanteringen av oriktigheter. De nya bestämmelserna kommer att förenkla den ekonomiska förvaltningen av landsbygdsutvecklingspolitiken under nästa programperiod.

Kommissionens genomförandeförordning som håller på att utarbetas skall innefatta mer än tolv separata förordningars bestämmelser om utbetalningsställen, ekonomisk disciplin och budgetdisciplin, liksom överlämnande och arkivering av dokument. Denna förordning kommer eventuellt också att innehålla bestämmelser om kontroll och medlemsstaternas ömsesidiga biståndsåtgärder.

E. KONSEKVENSBEDÖMNING

Kommissionen har lång erfarenhet av att göra konsekvensbedömningar inom jordbruks- och landsbygdsutvecklingspolitiken. Under flera år har det för alla viktiga förslag gjorts en konsekvensbedömning. I enlighet med denna strategi ersatte kommissionen under 2002 metoderna för konsekvensbedömningar i enskilda sektorer med en integrerad och sektorsövergripande strategi[21] i fem steg[22]:

Problemanalys, |

fastställande av mål, |

identifiering av alternativ, |

analys av deras konsekvenser, |

jämförelse av fördelar och nackdelar. |

- Det är centralt för kommissionens arbete med konsekvensbedömningar att analysen följer proportionalitetsprincipen, vilket innebär att den skall stå i proportion till åtgärdens potentiella konsekvenser.

Dessa processer utgör en utmärkt möjlighet att konsultera berörda parter i överensstämmelse med kommissionens minimikrav för samråd[23]. Deras bidrag är viktigt för att säkra bedömningarnas kvalitet och de slutliga förslagens lämplighet. Samrådsmetoderna har nyligen gjorts mer diversifierade och omfattar bland annat olika särskilda forum och utfrågningar.

I överensstämmelse med kommissionens strategier för konsekvensbedömning, är det väsentligt att bedömningarna är breda och omfattar frågor som rör miljö, ekonomi, konsumentskydd, konkurrens och socialpolitik. En sådan övergripande strategi återspeglar bättre verklighetens mångfald.

F. FRAMTIDA UTVECKLING

I Teknisk förenkling

a) Minskning av antalet jordbruksbestämmelser

Man kommer att fortsätta arbetet med att identifiera och upphäva föråldrade rättsakter som rådet och kommissionen utfärdat.

Kommissionen kommer att undersöka nya vägar för att förbättra jordbrukslagstiftningens struktur och utformning. Den kommer att undersöka möjligheten att göra ”juridiska revisioner” för att avskaffa onödiga bestämmelser, ersätta många sektorsspecifika bestämmelser med övergripande bestämmelser och i vissa fall undersöka tillämpningen av bestämmelser om slutdatum.

Detta kommer att ge nya möjligheter att förenkla förvaltningsmekanismerna för vissa import- och exportförfaranden, privat lagring, offentlig lagring, upphandlingsförfaranden, finansieringsinstrument och förfaranden, rapporteringsskyldigheter etc. Arbetet med de traditionella organisationerna av marknaden har påbörjats. Den föreslagna enhetliga gemensamma organisationen av marknaden (se b nedan) kommer ytterligare att påskynda detta arbete i samband med en övergripande utvärdering av marknadsmekanismer.

b) En enda förordning om de gemensamma organisationerna av marknaden

Genom 2003 års reform förenklades GJP-lagstiftningen genom att det upprättades ett övergripande regelverk för alla direktstöd, och de många olika stödsystemen omvandlades till det samlade gårdsstödet.

Man planerar att utvidga den övergripande strategin till de 21 gemensamma organisationerna av marknaden, som alla regleras av var sin grundförordning utfärdad av rådet. Dessa grundförordningar kompletteras ofta med ytterligare rådsbestämmelser.

De flesta av grundförordningarna är uppbyggda på samma sätt och har flera gemensamma bestämmelser. De innehåller dock ofta olika lösningar på samma eller liknande problem. Det bör undersökas i vilken utsträckning en harmonisering är möjlig och sektorsspecifika strategier kan ersättas av övergripande strategier.

På så vis kommer det att skapas en uppsättning harmoniserade bestämmelser på marknadspolitikens traditionella områden, såsom interventioner, privat lagring, importtullkvoter, exportbidrag, skyddsåtgärder, reklam för jordbruksprodukter, bestämmelser om statligt stöd, meddelanden och rapportering av data.

Befintliga styrmedel och mekanismer kommer inte att förändras i sak utom när detta är motiverat av harmoniseringens fördelar och inte i någon större utsträckning ändrar deras effektivitet.

I kommissionens uppgift att förbättra lagstiftningen ingår även att ifrågasätta om vissa bestämmelser som funnits i årtionden verkligen behövs.

Resultatet bör bli en enklare lagstiftningsstruktur inom den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare.

Strategin kommer att genomföras stegvis:

för det första kommer ett första kommissionsförslag att inbegripa de bestämmelser som finns i de flesta grundförordningar liksom de bestämmelser om den gemensamma organisationen av marknaden som inte kommer att bli föremål för en grundläggande omprövning inom den närmaste framtiden; |

senare kan förordningen om den gemensamma organisationen av marknaden komma att kompletteras av förordningar som inte inbegripits i arbetets första fas (t.ex. frukt och grönsaker, vin). |

- Detta skulle vara i överensstämmelse med synsättet i rådets förordning (EG) nr 1783/2003 om direktstöd.

Kommissionen kommer att undersöka möjligheten att lägga fram ett första förslag om den gemensamma organisationen av marknaderna under 2006.

c) Administrativa kostnader

I samband med det nuvarande initiativet är kommissionen villig att undersöka om det är möjligt att införa en EU-metod för bedömning av administrativa nettokostnader, och då diskutera alternativen för att hjälpa de nationella förvaltningarna att kvantifiera och reducera de administrativa kostnader för jordbrukarna som följer av GJP-mekanismerna.

d) Statligt stöd

En utvidgning av förordning (EG) nr 1/2004 om undantag kommer att innebära att statliga stöd till jordbrukare kan betalas ut snabbare.

Bestämmelserna om statligt stöd kommer att förenklas genom att de sju rättsakter som fortfarande gäller kommer att reduceras till tre: förordningen om undantag, en uppsättning riktlinjer och förordningen om stöd av mindre betydelse.

Den 30 maj 2005 uppmanades medlemsstaterna att lämna in förslag om hur det statliga stödet kan förenklas.

e) Utbyte av bästa praxis

Det kommer att undersökas om det bör upprättas ett nätverk för jordbruksexperter inom EU för utbyte av bästa praxis vid genomförandet av GJP-lagstiftningen. Man bör då använda sig av befintliga strukturer, såsom den konferens för utbetalningsställen som anordnas vartannat år (” Panta Rhei ”), samt förvaltningskommittéerna och de rådgivande kommittéerna.

II Policyrelaterade åtgärder

a) Reformen av den gemensamma organisationen av sockermarknaden

Kommissionens förslag till reform av sockersektorn[24] medför ett stort antal förenklingar:

införandet av ett enda kvotsystem, |

varierande produktionsavgifter knutna till kvoter ersätts av fasta avgifter som inte fastställs genom komplicerade beräkningar baserade på överkonsumtion, |

intervention ersätts av privat lagring, |

bestämmelserna om handel med tredjeländer förenklas genom att man avskaffar exporten av utomkvotssocker och förenklar importförvaltningen, |

införandet av sockersektorns direkta inkomststöd i det samlade gårdsstödet. |

- b) Det samlade gårdsstödet

Såsom föreskrivs i bestämmelserna om översyn i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 kommer det att undersökas om GJP-reformens villkor och deras genomförande kan förenklas.

c) Övriga sektorer

Förenklingen kommer också att spela en viktig roll vid de planerade översynerna av politiken på olika områden, bland annat den gemensamma organisationen av marknaden för vin, ekologiskt jordbruk och kvalitetspolitik. Vid förenklingsarbetet i sektorerna för färsk och bearbetad frukt och färska och bearbetade grönsaker, inom ramen för den reform som för närvarande pågår, kommer det att göras en undersökning av tekniska normer och av hur de förhåller sig till gällande internationella normer.

Förordningarna[25] om handelsnormer för ägg bör ersättas med förenklade bestämmelser och de tekniska bestämmelserna föras in i kommissionens genomförandeförordning.

d) Konsekvensbedömning och utvärdering

Såsom fastställs i den nya riktlinjerna[26] anser kommissionen att det är centralt att konsekvensbedömningarna är i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen. Detta är av särskild betydelse inom jordbruket där flera mindre omfattande åtgärder föreslås.

Även väletablerad praxis för utvärdering av GJP-åtgärder kommer att förenklas, framför allt den förhandsbedömning som skall göras av alla förslag.

III Processer

Förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste ingå i en process för ökad medvetenhet, dialog och planering.

a) Samråd med berörda parter, genomgång, åtgärdsplan

Då kommissionens avdelningar utarbetar en handlingsplan för den gemensamma jordbrukspolitiken under 2006 kommer hänsyn att tas till de lämpliga förenklingar som medlemsstaterna och berörda parter föreslagit under samrådsprocessen och som motiverats på ett tillfredsställande sätt.

Även om samråd med berörda parter främst sker inom ramen för konsekvensbedömningen, bekräftar kommissionen att den är villig att överväga alla lämpliga förenklingsförslag som lämnats in av berörda parter inom jordbrukssektorn.

Förutom att undersöka de sektorer som medlemsstaterna och berörda parter framhållit kommer man att kartlägga möjligheterna att göra förenklingar på andra områden. Detta arbete kommer att underlättas av att kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling nyligen omorganiserats och av att det enligt planerna skall upprättas en förteckning över förvaltningsmekanismer.

Åtgärdsplanen kommer också att utarbetas med hänsyn till resultaten av diskussionerna om detta meddelande. I planen, som kommer att diskuteras i kommissionens expertgrupp för förenkling av GJP, kommer planerade konkreta åtgärder att anges.

b) Konferens

Enligt planerna kommer det under 2006 att anordnas en konferens om förenkling som kommer att inriktas på de åsikter och behov som framförs av berörda parter, framför allt medlemstaterna och representanter för jordbruksorganisationer. Konferensen bör leda till att ansvarskänslan för förenklingsarbetet ökar bland alla berörda parter, bland annat medlemsstaterna. De nya medlemsstaterna bör uppmanas att dela med sig av sina erfarenheter från införandet och genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken i samband med EU-anslutningen.

c) Utbildning

Vid sidan av genomgången av regelverket utgör intern utbildning och åtgärder för att öka medvetenheten en viktig del av det pågående arbetet. Detta kommer att omfatta utbildning för personalen när det gäller att författa rättsakter liksom seminarier där man behandlar frågan om förenklingens syfte och mål.

d) IT-system

Användningen av IT-verktyg är väsentlig för utvecklingen av mekanismer som säkrar att uppgifter samlas in i rätt tid och på ett säkert sätt som medger insyn, liksom för rapportering till medlemsstaterna och kommissionen (t.ex. systemet Circa för distribution av dokument och Amis-Quota, som är ett nytt system för förvaltning av tullkvoter). IT-verktyg gör det också möjligt att på elektronisk väg förbättra informationsutbytet med de nationella myndigheterna.

G. SLUTSATS

Detta meddelande är ett led i en pågående process för att se till att bättre och framför allt enklare bestämmelser fortsätter att vara centralt för jordbrukspolitiken och lagstiftningsarbetet.

Det är viktigt att det bedrivs ett aktivt samarbete mellan alla EU-institutioner. Alla aktörer bör vara medvetna om att det måste göras en avvägning mellan att försvara specifika intressen och undvika alltför komplicerade förhållanden, framför allt när det måste förhandlas om svåra politiska kompromisser.

Kommissionen kommer även i fortsättningen att spela en aktiv roll i detta sammanhang, men kan inte ensam uppnå förenklingsmålen. Den uppmanar medlemsstaterna och övriga EU-institutioner att ta ansvar för att minska jordbrukarnas bördor och undvika att skapa sådana bördor.

[1] KOM(2003) 71.

[2] KOM(2005) 24.

[3] KOM(2005) 97.

[4] KOM(1999) 156; KOM(2001) 48.

[5] KOM(2003) 71.

[6] http://europa.eu.int/eur-lex/lex/en/repert/index_03.htm.

[7] Konsolidering innebär att rättsakter uppdateras, men den konsoliderade texten är inte rättsligt bindande. Genom kodifiering skapas nya rättsligt bindande rättsakter.

[8] Artikel 51 i förordning (EG) nr 1257/1999 (EGT L 160, 26.6.1999, s. 80).

[9] EGT C 232, 12.8.2000, s. 19.

[10] Se punkt 22 i riktlinjerna.

[11] http://europa.eu.int/agriculture/state aid.

[12] EGT C 252, 12.9.2001, s. 5.

[13] Se stycke 75 i riktlinjerna om reklam.

[14] EUT C 244, 1.10.2004, s. 2.

[15] Kommissionens förordning (EG) nr 1/2004 (EUT L 1, 3.1.2004, s. 1).

[16] Bilaga III B till kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (EUT L 140, 30.4.2004, s. 1).

[17] Kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 (EUT L 325, 28.10.2004, s. 4).

[18] Rådets förordning (EEG) nr 595/91 (EGT L 67, 14.3.1991, s. 11); rådets förordning (EG) nr 1469/95 (EGT L 145, 29.6.1995, s. 1); kommissionens förordning (EG) nr 1681/94 (EGT L 178, 12.7. 1994 , s. 43).

[19] Se artikel 143b i förordning (EG) nr 1782/2003.

[20] EUT L 209, 11.8.2005, s. 1.

[21] KOM(2002) 276.

[22] SEK(2005) 791.

[23] KOM(2002) 704.

[24] KOM(2005) 263.

[25] Rådets förordning (EEG) nr 1907/90; kommissionens förordning (EG) nr 2295/2003.

[26] SEK(2005) 791.