52005DC0323

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 19.7.2005

KOM(2005)323 slutlig

.

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH TILL EUROPAPARLAMENTET

Skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning- Årsrapport 2004(SEK(2005)973)(SEK(2005)974)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning 3

1. Viktiga framsteg under 2004 4

1.1. Förslaget till reform av Byrån för bedrägeribekämpning 4

1.2. Utvidgning till tio nya medlemsstater 4

1.3. Samarbetsavtal med Schweiz 5

1.4. Cigarettsmuggling 6

1.5. Avtal med Philip Morris International 6

1.6. Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och den föreslagna Europeiska åklagarmyndigheten 6

2. Resultat i kampen mot bedrägerier: analys av statistiken och nya åtgärder som vidtagits av kommissionen och medlemsstaterna 7

2.1. Bedrägerier och oegentligheter som anmälts av medlemsstaterna enligt sektorsförordningar 7

2.2. Att offentliggöra resultaten av kampen mot bedrägerier och informeraallmänheten 11

2.3. Åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna 12

2.4. Åtgärder som vidtagits av kommissionen 15

3. Samarbete i jordbruks- och tullfrågor 16

3.1. Analys av medlemsstaternas uppgifter 17

3.2. Åtgärder som vidtagits av kommissionen 2004 19

4. Återvinning 20

4.1. Traditionella egna medel 20

4.2. Direkta utgifter 21

4.3. Jordbruk 24

4.4. Strukturfonderna 25

INLEDNING

Gemenskapen och medlemsstaterna delar ansvaret för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen och bekämpa bedrägerier. Varje år utarbetar kommissionen i samarbete med medlemsstaterna en rapport om de nya åtgärder som vidtagits för att uppfylla dessa skyldigheter, enligt artikel 280 i EG-fördraget. Denna rapport riktas till Europaparlamentet och rådet och offentliggörs.

För att göra rapporten mer läsbar presenteras i år gemenskapens och medlemsstaternas åtgärder tillsammans fördelat per ämnesområde (och inte längre i två separata delar som tidigare). Denna nya disposition bör ge en mer sammanhängande bild av de områden där ansvaret delas.

Rapportens första del handlar om viktiga framsteg under 2004 med skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen, t.ex. den föreslagna reformen av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), anslutningen av tio nya medlemsstater, undertecknandet av ett samarbetsavtal med Schweiz, kampen mot cigarettsmuggling, avtalet med cigarettillverkaren Philip Morris International om bedrägeribekämpning och undertecknandet av Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

Den andra delen sammanfattar dels för medlemsstaternas räkning statistiken för anmälda oegentligheter enligt sektorsförordningar och åtgärder som vidtagits 2004 , dels för kommissionens räkning halvtidsresultatet av handlingsplanen 2004-2005 och insatserna för att öka OLAF:s effektivitet. Ett underavsnitt handlar om hur allmänheten informeras om bedrägeribekämpningen.

Den tredje delen ägnas åt förordningen om ömsesidigt bistånd för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen.[1] Eftersom många myndigheter av olika karaktär och på olika nivåer har kompetens på området är det viktigt att samarbeta för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen effektivt. Ömsesidigt bistånd mellan de behöriga myndigheterna har i år valts ut av kommissionen och medlemsstaterna som ett centralt område för den enkät som legat till grund för medlemsstaternas upplysningar.

I den sista delen presenteras vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra återvinningen av felaktigt eller oriktigt utbetalda medel. Det enda sättet att reparera skada som EU:s budget lidit på grund av bedrägerier och andra oegentligheter är en välorganiserad ekonomisk uppföljning.

Rapporten ger bara en sammanfattning och övergripande genomgång av de åtgärder som vidtagits och resultaten i de 25 medlemsstaterna. Kommissionen offentliggör samtidigt två arbetsdokument[2], ett som redovisar medlemsstaternas uppgifter och ett annat med mer information om statistiken.

1. VIKTIGA FRAMSTEG UNDER 2004

1.1. Förslaget till reform av Byrån för bedrägeribekämpning

I ett tal inför Europaparlamentet den 18 november 2003 drog kommissionens dåvarande ordförande Romano Prodi några lärdomar av ”Eurostatskandalen”, främst i fråga om informationsgången och tydligheten i bestämmelserna om OLAF:s operativa verksamhet. En uppförandekodex[3] som utarbetades av kommissionen och OLAF i juli 2003 skulle förbättra informationsutbytet om interna utredningar vid kommissionen.

Kommissionen antog därefter i februari 2004 ett förslag till klara och tydliga bestämmelser om informationsutbyte mellan OLAF och EU:s institutioner, organ och byråer för att OLAF skulle kunna inrikta sig på sin operativa verksamhet och skynda på utredningarna för att därmed öka effektiviteten. Förslaget förtydligar hur utredningar inleds, avslutas och förlängs och skall även stärka rätten att försvara sig och övervakningskommitténs roll. Lagstiftningsförfarandet har ännu inte avslutats.[4]

Den 26 oktober 2004 offentliggjorde kommissionen en kompletterande utvärdering av OLAF:s verksamhet[5], som huvudsakligen bestod av en kvantitativ analys. Vissa siffror ur rapporten redovisas i punkt 2.4.2.

1.2. Utvidgning till tio nya medlemsstater

Tack vare stödet inför anslutningen och den helt decentraliserade förvaltningen av SAPARD och ISPA var de anslutande staterna väl förberedda för att axla hela sitt ekonomiska ansvar för gemenskapsfonderna. När de anslöt sig till EU hade ett utvidgat system för decentraliserad förvaltning inrättats.

Alla nya medlemsstater hade inrättat centrala förvaltningar för bedrägeribekämpningen (s.k. AFCOS). Dessa är en struktur som skall hjälpa de nya medlemsländerna att bekanta sig med de uppgifter som åligger dem för att förebygga och beivra bedrägerier. De två huvudsakliga målen är att i respektive land samordna skyldigheter, lagstiftningsverksamhet, förvaltning och operativ verksamhet som avser skyddet av gemenskapernas ekonomiska intressen och garantera samarbete och operativ kommunikation med kommissionen (OLAF) och övriga medlemsstater.

Inom ramen för Phareprogrammet för flera länder[6] kan man få stöd för att inrätta strukturer, kommunikationskanaler och databaser och för att utöka de operativa kunskaperna. Seminarier, utbildningar och praktik anordnas av kommissionen (OLAF) för att de centrala förvaltningarna för bedrägeribekämpningen skall inta en professionell hållning. I de allra flesta av de nya medlemsstaterna utgörs dessa av ett ministerium eller en avdelning av finansministeriet. I andra länder (t.ex. Tjeckien och Cypern) är de knutna till justitieministeriet eller (som i Litauen) inrikesministeriet. I Slovakien är strukturen knuten till regeringskansliet.

I de flesta av de nya medlemsstaterna ansvarar de centrala förvaltningarna för bedrägeribekämpningen för genomförande eller samordning av bedrägeriutredningar. I Slovenien ansvarar denna förvaltning bara för att kontrollsystemen är tillräckliga och effektiva. De centrala förvaltningarna för bedrägeribekämpningen har mycket begränsad behörighet att kontrollera vilka utredningsmetoder som används av övriga institutioner. Bara i Polen har de sådan behörighet, medan Malta har inrättat en särskild samordningskommitté för att kontrollera andra organs metoder.

I alla medlemsstater har de centrala förvaltningarna för bedrägeribekämpningen ansvar för att samla in information om oegentligheter med gemenskapsmedel och anmäla dessa till kommissionen enligt gemenskapslagstiftningen. Ytterligare upplysningar om de centrala förvaltningarna för bedrägeribekämpningen i de nya medlemsstaterna finns i det arbetsdokument som offentliggörs samtidigt som den här rapporten.[7]

1.3. Samarbetsavtal med Schweiz

Ett samarbetsavtal ingicks i oktober 2004[8] mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å den andra om att bekämpa bedrägerier och övrig olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen. Efter långa förhandlingar håller nu avtalet på att ratificeras.

Genom avtalet åtar sig parterna att lämna uttömmande rättsligt och administrativt bistånd i ärenden som avser bedrägerier och övrig olaglig verksamhet, inklusive överträdelser av tullbestämmelser eller bestämmelser om indirekt beskattning, inom ramen för handeln med varor och tjänster. Samarbetet mot penningtvätt kommer att förbättras väsentligt bl.a. avseende grova bedrägeri- och smugglingsärenden.

Tack vare bestämmelserna i avtalet närmas nu bestämmelserna om parternas samarbete i fråga om skyddet av de ekonomiska intressena väsentligt gemenskapens regelverk. Det administrativa samarbetet bygger på konventionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (Neapel II[9]). Systemet för rättsligt samarbete liknar det i konventionen om ömsesidigt bistånd i straffrättsliga frågor mellan Europeiska unionens medlemsstater samt tilläggsprotokollet.[10] Det rättsliga samarbetet om tvångsåtgärder (husrannsakan och beslag) kommer att underställas och få samma utformning som den bestämmelse om dubbel straffbarhet som utarbetats i Schengens tillämpningskonvention.[11] Bestämmelserna om penningtvätt har också inspirerats av gemenskapens regelverk på området.[12]

Kommissionen hoppas kunna förhandla fram liknande avtal med tredje land i framtiden.

1.4. Cigarett smuggling

Gemenskapen arbetar sedan många år aktivt mot cigarettsmuggling, som väsentligt skadar gemenskapens och medlemsstaternas budgetar. Under 2000 och 2001 inledde kommissionen och tio medlemsstater[13] en skadeståndstalan vid domstol i New York mot cigarettillverkaren RJ Reynolds m.fl. med åberopande av medverkan till cigarettsmuggling och penningtvätt, och yrkade på ett domstolsföreläggande för att undvika smuggling i framtiden.

1.5. A vtal med Philip Morris International

Den 9 juli 2004 tillkännagav kommissionen och de tio tidigare nämnda medlemsstaterna att de slutit ett avtal med cigarettillverkaren Philip Morris International om ett effektivt system för att bekämpa smuggling och piratkopiering av cigaretter och göra slut på tvisten mellan parterna i frågan. Enligt avtalet skall Philip Morris samarbeta med kommissionens enheter, särskilt OLAF, och rättsliga myndigheter i medlemsstaterna för att bekämpa smuggling och piratkopiering. Avtalet innehåller även ekonomiska bestämmelser om att Philip Morris under tolv år skall bidra med nära 1,25 miljarder dollar. Parterna hoppas att detta kan fungera som förebild för liknande avtal med andra företag.

1.6. Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och den föreslagna Europeiska åklagarmyndigheten

Den gränsöverskridande karaktären på bedrägerier som skadar gemenskapernas ekonomiska intressen och kopplingarna till organiserad brottslighet gör det nödvändigt att överbrygga de vattentäta skotten mellan nationell polis och rättsliga myndigheter och åstadkomma samarbete inom hela Europa. Trots ett antal avtal i denna riktning är det huvudsakliga hindret för att effektivt bekämpa bedrägerier fortfarande det splittrade rättsliga området inom EU. År 2001 antog kommissionen en grönbok[14] för att skapa debatt i frågan. Konventet om Europeiska unionens framtid[15] införde i förslaget till konstitution bestämmelser som gör det möjligt att inrätta en europeisk åklagarmyndighet.

I artikel III-274 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa sägs att ”För att bekämpa brott som skadar unionens finansiella intressen får rådet genom en europeisk lag inrätta en europeisk åklagarmyndighet som baseras på Eurojust. Rådet skall besluta med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande”. Åklagarmyndigheten skall vara behörig att utreda och lagföra gärningsmän och andra medverkande som begått sådana brott. Europeiska rådet får utsträcka den europeiska åklagarmyndighetens befogenheter till att även omfatta kampen mot den grova brottslighet som har ett gränsöverskridande inslag. Europeiska rådet skall besluta med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande och efter att ha hört kommissionen.

Kommissionen tillkännagav i maj 2005[16] i sitt meddelande om Haagprogrammet att ¨den i fråga om det rättsliga samarbetet inom EU och i fråga om Eurojust kommer att följa upp det inledande arbetet och de möjligheter som konstitutionen erbjuder att förbättra skyddet av EU:s ekonomiska intressen”.

När det gäller bedrägeribekämpningen i allmänhet kvarstår den nuvarande lydelsen i EG-fördraget också i konstitutionens artikel III-415. Om en del av texten stryks[17] kan EU inrätta de straffrättsliga instrument som behövs för att skydda de ekonomiska intressena.

2. RESULTAT I KAMPEN MOT BEDRÄGERIER: ANALYS AV STATISTIKEN OCH NYA ÅTGÄRDER SOM VIDTAGITS AV KOMMISSIONEN OCH MEDLEMSSTATERNA

2.1. Bedrägerier och oegentligheter som anmälts av medlemsstaterna enligt sektorsförordningar

Enligt gemenskapslagstiftningen är medlemsstaterna skyldiga att anmäla bedrägerier och andra oegentligheter som skadar gemenskapens ekonomiska intressen, på samtliga verksamhetsområden.[18] En liknande skyldighet finns för de länder som fått stöd inför anslutningen. I kommissionens arbetsdokument som publiceras samtidigt som den här rapporten finns en närmare analys av statistiken över dessa anmälningar.[19] Nedanstående tabell sammanfattar antalet anmälda oegentligheter år 2004 och de belopp som berörts på varje område.

Tabell 2.1. – Antal oegentligheter och belopp

TOTALT 2004 |

Område | Antal anmälda oegentligheter | Belopp totalt (i tusental euro) |

Egna medel | 2 735 | 205 692 |

Garantisektionen vid EUGFJ | 3 401 | 82 064 |

Strukturfonderna och Sammanhållnings-fonden | 3 327 | 694 535 |

Totalt | 9 463 | 982 291 |

Antalet anmälda oegentligheter ökade överlag 2004. De beräknade ekonomiska konsekvenserna av oegentligheterna minskade däremot på alla områden, utom avseende strukturåtgärderna. I snitt låg de på cirka 0,19 % för jordbruksutgifter, 1,5 % för egna medel och 2 % för strukturåtgärder (inklusive Sammanhållningsfonden). Man bör dock skilja bedrägerier från oegentligheter. Bedrägeri definieras som en uppsåtlig handling och gränsdragningen måste göras av en domare.[20] Bedrägeri är ett brott. I fråga om jordbruksutgifter misstänks cirka 11 % av de anmälda oegentligheterna utgöra bedrägerier. I fråga om strukturfonderna misstänks 20 % av oegentligheterna utgöra bedrägerier.

2.1.1. Traditionella egna medel

Antalet anmälda ärenden på området (2 735 ärenden under 2004) ökar stadigt, medan däremot beloppen (205,7 miljoner euro) minskat sedan 2002 och motsvarar cirka 1,5 % av samtliga uppburna egna medel (12 307[21] miljoner euro 2004). År 2004 var de produkter som var mest utsatta för oegentligheter cigaretter, tv-apparater och socker.

[pic]

2.1.2. Jordbruksutgifter (Garantisektionen vid EUGFJ)

År 2004 ökade antalet anmälda oegentligheter något jämfört med tidigare år (3 401 ärenden). De ekonomiska konsekvenserna minskade däremot (82 miljoner euro) och motsvarade cirka 0,19 % av samtliga åtagandebemyndiganden för garantisektionen vid EUGFJ (42 935 miljoner euro år 2004 vilket är en klar förbättring jämfört med siffrorna för tidigare år).

[pic]

Kommissionen grundar sin beräkning av omfattningen på bedrägerier som drabbar gemenskapens budget dels på medlemsstaternas beräkningar, dels på egna bedömningar. Enligt kommissionens bedömning kan 11 % av de anmälda oegentligheterna utgöra bedrägerier – vilket totalt berör cirka 6,8 miljoner euro. De flesta misstänkta bedrägerierna avser falska arealangivelser och dokumentförfalskningar i samband med förtullning eller stödansökningar.

2.1.3. Strukturåtgärder

År 2004 ökade antalet anmälda oegentligheter (3 339 ärenden, inklusive Sammanhållningsfonden) och de ekonomiska konsekvenserna (695,6 miljoner euro) jämfört med förra året. Förändringen beror på att ärendena avseende ERUF ökat. Oegentligheterna har ekonomiska konsekvenser som uppgår till cirka 2 % av anslagen till strukturfonderna och Sammanhållningsfonden (35 665 miljoner euro år 2004).

[pic]

Kommissionen bedömer att 20 % av de anmälda oegentligheterna kan utgöra bedrägerier. Europeiska socialfonden verkar vara mest utsatt (med cirka 26 % av ärendena).

2.1.4. Stöd inför anslutningen

Ett anmälningssystem för oegentligheter som liknar det system som används för strukturfonderna inrättades genom de fleråriga finansieringsavtalen för PHARE[22], SAPARD[23], ISPA[24] och stödet till Cypern och Malta[25].

Tabell 2.1.4: Anmälan av oegentligheter med stöd inför anslutningen. Beloppen i miljoner euro motsvarar de sammanlagda stödberättigande kostnaderna inom projekt där oegentligheter förekommit

År | PHARE[26] | SAPARD | ISPA |

Ärende | Belopp | Ärende | Belopp | Ärende | Belopp |

2002 | 30 | 1073 | 0 | 0 | 0 | 0 |

2003 | 12 | 9 | 26 | 76 | 20 | 391 |

2004 | 81 | 35 | 131 | 81 | 28 | 713 |

Totalt | 123 | 1 118 | 157 | 157 | 48 | 1 105 |

De myndigheter som har ansvaret för att anmäla oegentligheter bör göra stora ansträngningar i fråga om kvaliteten på anmälningarna. I över 90 % av fallen kan kommissionen inte tyda vilken typ av oegentlighet som upptäckts, vilka belopp som återvunnits och vilka som ännu är utestående. Därför tar ovanstående tabell enbart upp totalbeloppet för de stödberättigande kostnaderna i projekten, och inte de belopp som faktiskt berörs av oegentligheter. De tillgängliga siffrorna kan därför inte heller ligga till grund för någon mer ingående analys.

2.2. Att offentliggöra resultaten av kampen mot bedrägerier och informera allmänheten

För att förbättra insynen vill kommissionen bli bättre på att informera om bedrägerier och oegentligheter som drabbar gemenskapernas ekonomiska intressen, vilka konsekvenser de kan få, samt vad som görs för att förebygga dem.

I november 2004 anordnade OLAF tillsammans med nätverket för information om bedrägerier ett utbildningsseminarium för kommunikationsexperter från de nationella myndigheter som arbetar med bedrägeribekämpningen. I sin inledning bekräftade kommissionsledamot Siim Kallas att ”insyn är en förutsättning i kampen mot korruption och dålig budgetförvaltning samt i det förebyggande arbetet. Kommunikation är en aktiv del av sådan insyn. Insyn räcker ofta i sig för att förebygga bedrägerier.” Han framhöll även att olika intressen bör vägas in vid utredningar.

En analys av medlemsstaternas uppgifter[27] som ligger till grund för denna rapport visar att bestämmelserna i lagar och andra förordningar är relativt olika när det gäller uppgiftslämning i olika stadier av administrativa eller rättsliga utredningar.

Ett begränsat antal medlemsstater förespråkar bred information till allmänheten både i fråga om administrativa och rättsliga utredningar, oavsett om utredningen påbörjats eller redan avslutats.

De flesta medlemsstater begränsar dock informationen till allmänheten i de olika stadierna av administrativa utredningar. De åberopar principen att rätten till information bör vägas mot rätten till försvar, skydd av personuppgifter och den personliga integriteten. De lämnar inte heller ut uppgifter om redan avslutade utredningar. I rättsliga utredningar lämnas mer information till allmänheten, men vanligen inte på eget bevåg utan först på begäran från massmedier eller med uttryckligt tillstånd.

2.3. Åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna

Nedanstående bestämmelser ger en god överblick av situationen. Kommissionen går i ett särskilt dokument[28] igenom alla nya åtgärder som vidtagits under 2004 och som anmälts av medlemsstaterna. De nya medlemsstaterna har i princip anmält endast de nya bestämmelser som antagits eller trätt i kraft efter den 1 maj 2004.

2.3.1. Nya sektorsövergripande åtgärder

Medlemsstaterna har anmält och vidtagit mycket olika åtgärder för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen, t.ex. bestämmelser mot penningtvätt eller korruption, nationella strategier för bedrägeribekämpning, utvidgning av området för tullutredningar, utvidgning av vissa brottsrubriceringar för att inkludera även brott som skadar EU:s budget, bättre ekonomiska kontroller eller metoder för att datorbehandla uppgifter.

År 2004 antogs en ny lag i Belgien mot penningtvätt. Enligt lagen skall den enhet som behandlar ekonomisk information nu göra anmälan till finansministeriet när man till åklagarmyndigheten överlämnar uppgifter om penningtvätt eller behållning av brott som avser grova eller organiserade skattebedrägerier. Bestämmelsen omfattar även bedrägerier som drabbar gemenskapernas budget.

Lettlands regering har antagit ett ambitiöst program för att bekämpa korruption under 2004-2008. Bland annat ger lettisk lag nu byrån för förebyggande och kamp mot korruption rätt att (med tillstånd från allmän åklagare) få ut uppgifter om pågående straffrättsliga förundersökningar och (med tillstånd från allmän åklagare eller ordförande i högsta domstolen) om donationer till politiska organisationer eller om statstjänstemäns skulder eller fordringar.

Tjeckien har antagit en nationell strategi för att bekämpa bedrägerier som skadar gemenskapernas ekonomiska intressen.[29]

Frankrike har utvidgat behörighetsområdet för den nationella avdelningen för rättsliga tullfrågor ( Service national de la douane judiciaire ) till att även omfatta överträdelser som avser skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen.[30] Tjänstemän som är behöriga att göra rättsliga undersökningar är numera även behöriga i fråga om överträdelser som avser strukturfonderna.

En ändring av Polens ekobrottslag inför en ny definition på offentlig skyldighet. Att inte uppbära medel för EU:s budget eller en budget som förvaltas av gemenskaperna eller för deras räkning kan utgöra en överträdelse av den offentliga skyldigheten, när övriga faktorer i brottsbeskrivningen är för handen.

Slovenien har ändrat sin straffrättsliga lag så att definitionen på skattesmitning även omfattar bedrägligt beteende som drabbar gemenskapens ekonomiska intressen.

I Slovakien har definitionen på brott mot budgetdisciplinen utvidgats till att även omfatta oegentligheter med gemenskapsmedel.[31]

I Finland har lagstiftaren inrättat en styrekonomtjänst som skall vara oberoende och ha rätt att få tillgång till upplysningar. Uppdraget är att samordna internrevision och administrativa kontroller av EU-medlen i Finland, rapportera om kontrollen och granskningen av fonderna, brister i förvaltningen och oegentligheter. Dessa rapporter skall sändas till EU:s institutioner och övriga organ. Den finska regeringen har även inrättat en delegation för internkontroll och riskhantering som bland annat skall harmonisera kontrollmetoderna och förbättra internrevisionen.

I Portugal är det numera obligatoriskt att göra extern revision minst vart åttonde år av förvaltningsorgan som hanterar offentliga utgifter (bl.a. EU-fonder).[32] Via granskningen skall man utvärdera organets uppdrag och mål samt huruvida utgifterna är ekonomiska, verksamma och effektiva.

Ett avtal har slutits för att underlätta samarbetet mellan den lettiska polismyndighet som specialiseras på ekobrott och det estniska tullverket.

Tjeckien har förbättrat sin lagstiftning om kontraktstilldelning vid offentlig upphandling, bland annat för att undvika bedrägerier.

Databehandling av uppgifter. Flera medlemsstater har anmält förbättringar av databehandlingen av uppgifter, vilket borde öka effektiviteten och tillförlitligheten i de olika myndigheternas verksamhet. I Frankrike gör ett nytt dataprogram det möjligt att datorisera, spåra och öka tillförlitligheten i de administrativa kontrollerna samt urvalet för och genomförandet av kontroller på platsen i samband med landsbygdsutveckling. Litauen har inrättat ett datoriserat förvaltningssystem för att samla och lagra uppgifter om programplanering och användningen av strukturfonderna och kompletterande anslag. I Förenade kungariket har den skotska regeringen avslutat installationen av ett system med direktanslutning för ansökningar och reklamationer avseende alla strukturfonder. Ungern har utarbetat ett gemensamt datoriserat förvaltningssystem (EMIR) under 2004 för att effektivt och likvärdigt behandla information om strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.

2.3.2. Nya åtgärder fråga om egna medel

Spanien ändrade sin skatterättlagstiftning genom en lag från juli 2004. Lagen inför bland annat möjligheten att använda ny teknik och nya system för att effektivt bekämpa bedrägerier. Den höjer även kravet på antal skattekontroller och förbättrar systemet för att driva in skatteskulder.

En ny lag på Irland ökade väsentligt tulltjänstemännens rätt att göra beslag av hjälpmedel vid brott eller vinning av brott. Irland köpte i december 2004 en mobil skanner för kontainrar, som borde göra tullens insatser mot smuggling till havs mycket mer effektiva.

I Polen har tullagstiftningen anpassats för att tillåta skattekontroller även av gemenskapens egna medel.

2.3.3. Nya åtgärder i fråga om jordbruksutgifter

I fråga om den gemensamma jordbrukspolitiken har Frankrike samlat de utbetalande organen i pooler för att på sikt inrätta ett enda utbetalande organ år 2007.

Italien har antagit ett lagdekret för att harmonisera och rationalisera kontrollerna. Lagen ger regionala myndigheter rätt att tillämpa administrativa påföljder för sådana bedrägerier på livsmedelsområdet som strider mot EU-lagstiftningen.

I Polen ger en ny lag ordföranden för byrån för jordbrukspolitiken rätt att genom administrativt beslut jämställa oriktiga eller felaktiga utbetalningar av jordbruksstöd med tullskulder, vilket ger möjlighet att vidta återvinning med hjälp av administrativa exekutiva förfaranden.

2.3.4. Nya åtgärder i fråga om strukturåtgärder

På Malta ändrades genom lag I år 2004 systemet för uppbörd, kontroll och utbetalning av offentliga medel, vilket även berör strukturfonderna. Den nya lagen innehåller även bestämmelser om vilka metoder som skall användas för att bekämpa bedrägerier och andra oegentligheter.

Nederländerna har vidtagit många administrativa åtgärder under 2004 för att säkerställa en korrekt användning av medel från Europeiska socialfonden och förebygga oegentligheter. Åtgärderna gäller bland annat informationsutbyte, bistånd och kontroller, bl.a. för ansökningar med retroaktiv verkan.

I Polen inrättades genom en lag av den 20 april 2004 nationella enheter för kontroll av var och en av strukturfonderna.

I Portugal antogs en ny handledning för revision av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden. Där fastställs enligt vilka metoder generalfinansinspektionen skall utvärdera giltighetsförsäkran när olika samfinansierade åtgärder avslutas.

2.4. Åtgärder som vidtagits av kommissionen

2.4.1. Utvärdering av handlingsplanen

Den övergripande strategin 2001-2005[33] följdes av kommissionens handlingsplan 2004-2005[34] för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen och bekämpa bedrägerier.

År 2004 genomförde kommissionen 11 åtgärder av de 37 åtgärder som tas upp i handlingsplanen. Däribland kan nämnas följande:

- Förslag till ändring av förordning 1073 och förordning 1074/99[35] (se punkt 1.1).

- Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt administrativt bistånd för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet[36] (se punkt 3.2).

- Rapport[37] från kommissionen ”Medlemsstaternas genomförande av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och protokollen till denna”. Konventionen trädde i kraft 2002. Flera brister har upptäckts och kommissionen anser att det finns goda skäl att gå vidare och anta förslaget till direktiv[38] om skydd gemenskapens ekonomiska intressen.

2.4.2. Att effektivisera OLAF

Sedan OLAF inrättades har byrån gjort stora ansträngningar för att få ner tiden för inledande bedömningar och utredningar. Den genomsnittliga tiden för bedömningar av uppgifter om misstänkta oegentligheter ökade till arton månader mellan juli 2000 och juni 2001[39] men minskade sedan till fem månader år 2003-2004. Den genomsnittliga utredningstiden har minskat stadigt sedan 1999 och ligger idag på cirka 22 månader jämfört med 29 månader för fem år sedan.

[pic]

Andelen utredningar som avslutats och lett till uppföljning har ökat (nära vartannat ärende mellan juli 2003 och juni 2004 jämfört med ett ärende av fem åren 1999-2000). Detta gäller i synnerhet rättslig uppföljning (nära ett ärende av tre 2003-2004, jämfört med ett ärende av två åren 1999-2000).[40]

2.4.3. Operativa experter hjälper till vid lagstiftning och kontraktshantering

Vitboken om reformen av kommissionen[41] innehåller en rad åtgärder som avser att utnyttja sakkunskap bättre för att kunna förebygga oegentligheter och bedrägerier. Kommissionens meddelande[42] föreskriver att OLAF skall höras så tidigt som möjligt när lagförslag utarbetas, för att förbättra kvaliteten på lagstiftningen. I meddelandet föreslås även en rad förebyggande åtgärder i fråga om kontraktsförvaltningen vid GD Budget, i samarbete med OLAF. Systemet togs i bruk år 2003.

Under 2004 ansågs 29 planerade lagförslag kunna öppna för bedrägerier. OLAF kunde bidra med operativ sakkunskap när gemenskapsdokumenten utarbetades, bl.a. grönboken om preferensordningarnas framtid och moderniseringen av tullagstiftningen samt andra smalare förordningar, såsom ett förslag till bestämmelser om svampkonserver eller ursprungsintyg för vitlök som importerats från tredje land.

I fråga om direkta utgifter kommer den nya förlagan för samförståndsavtal om kandidatländernas deltagande i gemenskapsprogram att innehålla klausuler som mer effektivt skyddar de ekonomiska intressena.

3. SAMARBETE I JORDBRUKS- OCH TULLFRÅGOR

Bestämmelserna om samarbete i tull- och jordbruksfrågor[43] fastställer på vilka villkor medlemsstaternas tull- och jordbruksmyndigheter skall samarbeta sinsemellan och med kommissionen, på begäran från en ansökande myndighet eller på eget initiativ för att utöva särskild övervakning av personer, platser, förflyttningar av varor och transportmedel, administrativa undersökningar, utfärdande av intyg etc.

Förordningen inrättar ett mycket brett system för informationsutbyte inom vilket de nationella myndigheterna lämnar kommissionen alla upplysningar om oegentligheter och upptäckta misstänkta bedrägerier, metoder och förfaranden som skall användas etc. (artikel 17). Förordningen inför även krav på ömsesidigt bistånd i samarbetet med myndigheter i tredje land och information till kommissionen när det finns anledning (artiklarna19-22).

Förordningen inrättar ett tullinformationssystem (artiklarna 23-41) som gör det möjligt att snabbt sprida uppgifterna och effektivisera samarbetet.[44]

I år har kommissionen och medlemsstaterna valt detta område som centralt för sin enkät. Följande avsnitt ger därför en övergripande genomgång av situationen på området.

3.1. Analys av medlemsstaternas uppgifter[45]

Genomförandet av förordningen är allmänt tillfredsställande. Analysen visar att den statistik som finns tillgänglig i medlemsstaterna och vid kommissionen kan bli bättre, och att vissa praktiska svårigheter behöver lösas.

Anmälningsstatistik. De flesta medlemsstater har haft problem med att ta fram tillförlitlig och sammanhängande statistik om anmälningar och rapporter. De har varken någon centraliserad databas för denna typ av upplysningar eller någon enhetlig definition på begreppet ”anmälan för ömsesidigt bistånd”. Bara en kvantitativ bedömning kunde göras av siffrorna, som inte kunde analyseras på annat sätt. Det finns inte heller någon användbar statistik om antalet anmälningar eller rapporter till kommissionen på eget initiativ eller på begäran. Databaserna bör förbättras för att kunna användas för riskanalys.

Behandling av ansökan om ömsesidigt bistånd. Medlemsstaterna har tagit upp problem, i synnerhet svarstiden, kvaliteten och relevansen på svaren (t.o.m. uteblivna svar, t.ex. från tredje land) och översättningsproblem. Detta leder ibland till att de inledda åtgärderna måste preskriberas. De flesta medlemsstater sänder regelbundet påminnelser för att skynda på förfarandet.

Samarbete med tredje land. Medlemsstaterna har föreslagit att man sluter samarbetsavtal med tredje land för att kunna lösa en del av de upptäckta problemen.[46] Även om kommissionen uppdaterar och sprider förteckningen över kontaktpersoner vid varje möte i kommittén för ömsesidigt bistånd (två eller tre gånger om året) är det enligt uppgift ibland svårt att avgöra vilken myndighet som är behörig i tredje land eller i en annan medlemsstat (när ansökan kommer från tredje land).

Behandling av meddelanden om bedrägeririsk. Medlemsstaterna informerar kommissionen om risker för bedrägerier eller andra oegentligheter av särskilt intresse för gemenskapen, och kommissionen vidarebefordrar dessa upplysningar till andra berörda medlemsstater.[47] Vissa medlemsstater har två eller flera administrativa instanser som är behöriga att tillämpa tullagstiftningen, men dessa meddelanden behandlas som övriga meddelanden inom ramen för det ömsesidiga biståndet: vanligen är det en enhet eller samordnande centralbyrå som tar emot meddelandet och gör en första analys för att avgöra vilken behörig myndighet som bör handlägga saken.[48] Eventuella resultat anmäls till kommissionen (OLAF) av den samordnande enheten eller byrån.

Behovet av godkännande från rättslig myndighet. När rättslig myndighet måste godkänna åtgärder som vidtas med anledning av en ansökan om ömsesidigt bistånd skall den ansökande staten få ut de upplysningar som krävs.[49] Ytterligare godkännande av rättslig myndighet kan krävas för att överlämna upplysningarna. Medlemsstaterna uppvisar stora skillnader i fråga om vilken typ av utredningsåtgärd som kräver godkännande från rättslig myndighet, i synnerhet i fråga om tullens behörighet att göra administrativa utredningar. Men när utredningsåtgärder kräver tillstånd behövs vanligen ytterligare ett tillstånd för att överlämna rapporten till den ansökande staten.[50] För att överlämna uppgifterna ställer vissa medlemsstater även ytterligare krav, som inte regleras i förordningen.

Behandling av rapporter efter kontroll i tredje land. Efter kontroll i tredje land upprättas en rapport som undertecknas av alla som deltagit i kontrollen. Den överlämnas tillsammans med handlingar som kan användas som bevisning till de berörda medlemsstaterna, även om de inte deltagit i kontrollen.[51] Kommissionen frågade om de överlämnade rapporterna och handlingarna kan användas som bevis i ett återvinningsförfarande vid nationell rätt, oavsett om medlemsstaten deltagit i kontrollen eller ej. Medlemsstaterna svarade ja på denna fråga. Men om rapporten inte är kontrasignerad av myndigheterna i tredje land (vilket inte krävs enligt gemenskapsbestämmelserna) kan det leda till problem med bevisningen om ett förfarande inleds i en medlemsstat som inte deltagit i kontrollen.

Statistik på uppföljningen av anmälda ärenden. Det är obligatoriskt att anmäla administrativa och rättsliga beslut som fattats i ärenden som anmälts enligt förordningen.[52] Även om flera medlemsstater planerar att inrätta enheter som skall ha ansvar för att följa upp anmälda ärenden och upprätta statistik har de flesta ännu inte någon centraliserad behandling av informationen och den tillgängliga statistiken är ofullständig och föga tillförlitlig. Det är bara ett fåtal beslut som avser organiserad brottslighet. Detta kan bero på att den organiserade brottsligheten inte är särskilt engagerad i tull- och jordbruksöverträdelser, eller på att definitionen på organiserad brottslighet är för snäv i vissa medlemsstaters rättssystem, på att domstolen givit en annan brottsbeskrivning av de konstaterade överträdelserna (t.ex. kallat den ”konspiration”) eller på att det inte finns tillräckliga bevis i ärendena.

3.2. Åtgärder som vidtagits av kommissionen 2004

Bättre samarbete i jordbruks- och tullfrågor. Efter den tematiska rapporten från GD Budget om behandlingen av meddelanden om ömsesidigt bistånd[53] har kommissionen hört medlemsstaterna och bekräftat att det finns behov att

– effektivisera arbetsmetoderna genom modernare och snabbare informationsutbyte och uppföljning,

– underlätta samkörning av verktygen för spårning, utredning och uppföljning (meddelanden om ömsesidigt bistånd, SID[54] och FIDE[55]),

– öka synergin i kommissionens olika enheters mål.

År 2004 gjordes en genomförbarhetsstudie för att förbereda inrättandet av ett elektroniskt meddelande om ömsesidigt bistånd och anmälan om bedrägeri.

Utvidgning av samarbetet till andra frågor. Den 20 juli 2004 överlämnade kommissionen ett förslag till förordning till Europaparlamentet och rådet i fråga om ömsesidigt administrativt bistånd.[56]

Den föreslagna förordningen skulle ge en mer detaljerad rättslig grund för bedrägeribekämpningen och främja samarbetet och samordningen inom gemenskapen med kommissionen, särskilt OLAF. Förslaget till förordning är övergripande och avser alla sektorer av gemenskapens kamp mot bedrägerier som ännu inte reglerats i sektorsförordningar, bl.a. samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen om kampen mot momsbedrägerier inom gemenskapen[57], strukturfonderna och direkta utgifter. Förslaget reglerar även hur man får använda information om finansiella transaktioner vid misstanke om penningtvätt som avser vinning av bedrägerier med gemenskapsmedel. Samarbetet bör inriktas på ärenden av viss omfattning inom gemenskapen, dvs. sådana ärenden som ger skatteförluster på minst 500 000 euro i fråga om momsbedrägerier och minst 100 000 euro i övriga fall.

4. ÅTERVINNING

Kommissionen bevakar återvinning av gemenskapsmedel som betalts ut oriktigt på grund av felaktigheter, bedrägerier eller oegentligheter, samt uppbörden av egna medel. Vid direkt förvaltning är kommissionen själv behörig att vidta återvinning. På områden med decentraliserad förvaltning är behörigheten delad: kommissionen följer upp återvinningsförfaranden som vidtagits av medlemsstaterna och avslutar i förekommande fall räkenskaperna.

År 2004 vidtog kommissionen flera åtgärder för att förbättra återvinningen av egna medel, jordbruksanslag, strukturfonderna och direkta utgifter.

4.1. Traditionella egna medel

Det är medlemsstaterna som ansvarar för att återvinna traditionella egna medel. De för s.k. A-räkenskaper[58] över tullskulder som betalats eller för vilka garantier ställts och B-räkenskaper över skulder som inte återvunnits och för vilka inga garantier ställts (eller där garantier ställts men skulden är tvistig). De flesta skulder som tas upp i B-räkenskaperna beror på upptäckta bedrägerier eller oegentligheter.

I en rapport[59] analyserades sjutton återvinningsärenden som lett till ett meddelande om ömsesidigt bistånd från OLAF och där flera medlemsstater var involverade. De påverkade var för sig gemenskapens budget med över 1 miljon euro. De utvalda ärendena avsåg olika tillgångar och bedrägerier (manipulerade tullvärden, falska prisuppgifter och falska ursprungsintyg). Kommissionen har konstaterat en stadig förbättring av den faktiska återvinningen av tullskulder (2 % för det stickprov som gjordes 1994, 12 % år 1998 och 15 % år 2003).

Medlemsstaterna är även ansvariga för att föra in uppgifter om alla upptäckta bedrägeriärenden och oegentligheter i databasen för egna medel (OWNRES) om de kan komma att påverka traditionella egna medel med över 10 000 euro. Eftersom dessa ärenden normalt också bör uppträda i B-räkenskaperna företog kommissionen en jämförelse som uppvisade ett dåligt resultat. Samma jämförelse under budgetår 2004 visade på väsentliga förbättringar.

Enligt förordning (EG, Euratom) nr 2028/2004[60] får medlemsstaterna anse att belopp är omöjliga att återvinna om de inte har återvunnits inom fem år från det att kravet förfallit till betalning (gäller belopp för traditionella egna medel som överstiger 50 000 euro). Dessa ärenden (och skulder som är mycket svåra att återvinna på grund av bedrägerier och oegentligheter) skall därför anmälas för bedömning till kommissionen.

4.2. Direkta utgifter

4.2.1. Den nya budgetförordningen

Genom den nya budgetförordningen[61] blir återvinningen av direkta utgifter mer effektiv. Numera används avräkning systematiskt (artikel 73) på gemenskapernas fordringar på alla gäldenärer som i sin tur har en fordran på gemenskapen, förutsatt att denna fordran är säker, obestridd och förfallen till betalning.

Artikel 72.2 bekräftar även kommissionens möjlighet att ”införa ett formellt förfarande för att fastställa fordringar på andra gäldenärer än stater, varvid förfarandet skall bestå i ett beslut som skall räknas som verkställbart i den mening som avses utgöra exekutionstitel”. Bestämmelsen fanns redan i artikel 256 i fördraget, men inga andra bestämmelser preciserade hur den skulle tillämpas.

Den nya budgetförordningen inför automatisk dröjsmålsränta på alla fordringar som inte betalats tillbaka före förfallodagen[62] och höjer beloppet väsentligt[63].

4.2.2. Avtalsgarantier för bättre avtalsförvaltning

Att betala ut förskott eller bevilja förfinansiering utan motprestation utgör en icke ringa risk för gemenskapens ekonomiska intressen. Det är dock ett nödvändigt verktyg för att genomföra vissa åtgärder som svarar mot gemenskapens politiska mål. Den nya budgetförordningen, och i synnerhet genomförandeförordningen, föreskriver ett antal åtgärder som minskar riskerna. I ärenden som regleras i genomförandebestämmelserna skall de som tagit hem avtalet eller mottagarna ställa garantier innan förfinansiering kan beviljas.

Kommissionens enheter ser genom avtalsbestämmelser eller standardavtal till att ta med effektiva bestämmelser om återvinning (även i avtal med kandidatländerna eller tredje land i fråga om externt bistånd eller deltagande i gemenskapsprogram).

4.2.3. Återvinning genom skadeståndstalan och säkerhetsåtgärder enligt medlemsstaternas lagstiftning

Studien i föregående års rapport[64] visade att kommissionen i de flesta medlemsstater kan väcka skadeståndstalan för att återvinna gemenskapens medel i fråga om direkta utgifter. Skadeståndstalan i samband med brott anses effektivt underlätta kommissionens ansträngningar att återvinna belopp som avser direkta utgifter. Det ger flera fördelar, bland annat kortare handläggningstider. I de medlemsstater som tillämpar KOMmon law[65] kan kommissionen visserligen inte väcka skadeståndstalan men kan begära kompensation.

I rapporten från 2003 fastställdes även att kommissionen i allmänhet kan begära att säkerhetsåtgärder[66] vidtas så snart förundersökning i brottmål inletts.

År 2004 ville kommissionen få närmare upplysningar om på vilka villkor den kunde företräda gemenskapen i ett rättsligt förfarande avseende direkta utgifter. Frågeformuläret till medlemsstaterna avsåg ett praktiskt exempel med en ekonomisk aktör som begått bedrägerier som skadat kommissionen. Två medlemsstater kunde inte besvara denna del av frågeformuläret.[67] Samtliga svar finns i kommissionens arbetsdokument.

Trots vissa likheter är villkoren för att kommissionen skall kunna väcka skadeståndstalan mycket olika i de nationella rättssystemen. Detta visar på behovet av ett nära samarbete med de rättsliga myndigheterna. Rapporten från 2004 gav även kommissionen bättre kännedom om de krav som ställs i nationell lag för att begära säkerhetsåtgärder.

Skadeståndstalan. Väckande av talan om skadestånd. I de flesta medlemsstater är det kommissionen som måste väcka talan. I Sverige är det alltid allmän åklagare som väcker talan. I Finland och Portugal kan allmän åklagare väcka talan om det bedöms lämpligt. I så fall behöver kommissionen inte väcka talan. Men Finland framhåller att om kommissionen begär gottgörelse för en skada med åberopande av omständigheter som inte finns med i allmänna åklagarens stämningsansökan måste kommissionen i en inlaga ta upp dessa omständigheter och bevisa dem.

I vissa medlemsstater måste alla omständigheter till stöd för talan läggas fram[68] eller det belopp som begärs i gottgörelse fastställas[69]. I vissa medlemsstater[70] måste talan dessutom tydligt klargöra kausalitetsförbindelsen mellan bedrägerierna och skadan för gemenskapens budget. Bara två medlemsstater[71] nämner att skadeståndskravet kan göras även när rättegången redan inletts.

Beviskrav vid skadeståndstalan . Alla medlemsstater som svarat tillämpar fri bevisupptagning, oavsett om det sker genom vittnesförhör eller skriftliga rapporter. Domstolarna måste även följa bestämmelserna om fri bevisprövning. Detta innebär att inget bevis som kommissionen lämnar för skadan, inte heller revisionsrapporter av oberoende expert, i sig räcker för att bevisa att avtalsparten överträtt bestämmelserna.

Även om bevisningen i princip är fri har tre medlemsstater angivit att det finns gränser för när en rapport av en revisor kan godtas (ibland måste rapporten ha utarbetats av en auktoriserad revisor[72] eller en revisor som utnämnts av domstolen[73]). Tjeckien godtar enbart revisionsrapporter som innehåller vissa klausuler. Italien ställer en kvantitativ begränsning på parterna, och därmed även på kommissionen: högst två sakkunniga får vittna inför domstolen.

Övriga medlemsstater godtar revisionsrapporter utan inskränkningar, men de bedöms enligt vissa särskilda villkor.[74]

Säkerhetsåtgärder. Alla medlemsstater som godtar skadeståndstalan accepterar även begäran om säkerhetsåtgärder.

Vem får ansöka om säkerhetsåtgärder? I allmänhet är det den skadelidande parten, dvs. kommissionen, som skall göra en ansökan till åklagarmyndigheten eller till domstol.[75] Bara två medlemsstater tar upp att såväl kommissionen som åklagarmyndigheten kan begära säkerhetsåtgärder under pågående rättegång.[76]

Ansökan om säkerhetsåtgärder . Vad ansökan måste innehålla varierar väsentligt mellan medlemsstaterna. Vissa[77] har inga formkrav i detta hänseende. På andra håll måste ansökan ibland vara mycket detaljerad och till exempel ange på vilken rättslig grund den bygger, en beskrivning av relevanta omständigheter, bevis för att det finns risk att medlen skingras och en beskrivning av det som var känt om avtalspartens tillgångar samt information om deras situation. Slovakien kräver att ansökan skall innehålla ett förslag till säkerhetsåtgärd.

I fråga om risken för att medlen skingras och därför inte kan återvinnas ligger bevisbördan i allmänhet på den skadelidande parten, dvs. kommissionen.[78] Därför ligger det alltid i kommissionens intresse att lämna in en så detaljerad ansökan som möjligt. Det bör slutligen noteras att motsvarigheter till säkerhetsåtgärder finns i vissa medlemsstater som tillämpar KOMmon law . Det rör sig om föreläggande om frysning av medel[79] och konfiskering[80].

4.3. Jordbruk

Under 2002 beräknades den sammanlagda utestående återvinningen avseende oegentligheter som drabbat garantisektionen vid EUGFJ till 2,2 miljarder euro, enligt de uppgifter medlemsstaterna lämnat enligt artiklarna 3 och 5 i förordning (EEG) nr 595/91.[81] I kommissionens meddelande i december 2002[82], som bland annat avsåg att förbättra återvinningen, beslutade kommissionen att inrätta en arbetsgrupp för återvinning som bestod av tjänstemän från OLAF och GD Jordbruk. Arbetsgruppen skulle utreda icke återvunna belopp och föreslå beslut om ekonomiskt ansvar enligt det formella förfarandet för avslutande av räkenskaper inom ramen för garantisektionen vid EUGFJ. Arbetsgruppen inledde sin granskning 2003 av belopp som inte återvunnits före 1999 och som var för sig översteg 500 000 euro. Utredningen avsåg nio medlemsstater och visade att totalt 765 miljoner euro inte hade återvunnits.[83] I slutet av 2004 kunde förfarandet för att avsluta räkenskaperna inledas av GD Jordbruk och formella skrivelser om ekonomiskt ansvar sändes till de berörda medlemsstaterna enligt artikel 8 i förordning (EG) n°1663/95, med kommissionens förslag till finansiella justeringar.

Arbetsgruppen för återvinning granskade även cirka 3 400 ärenden som var för sig avsåg lägre belopp än 500 000 euro och som hade anmälts före 1999 men inte återvunnits (den sammanlagda budgetkonsekvensen beräknas till cirka 200 miljoner euro). Databasen External KOMmunications Registry (ECR) som sköts av OLAF, innehåller alla anmälningar från medlemsstaterna enligt artikel 3 och 5 i förordning (EEG) nr 595/91 om oegentligheter med garantisektionen vid EUGFJ. Medlemsstaterna uppmanades att kontrollera och komplettera uppgifterna, fylla i ett elektroniskt självutvärderingsformulär om återvinningsåtgärderna och lämna förslag till fördelning av det ekonomiska ansvaret för de belopp som inte kunnat återvinnas. Arbetsgruppen för återvinning kommer under 2005 att kontrollera de uppgifter som lämnats och det formella förfarandet för att avsluta räkenskaperna kan inledas så snart kontrollerna och eventuella kompletterande revisioner slutförts.

Verksamheten i arbetsgruppen för återvinning har resulterat i bättre utnyttjande av medlemsstaternas uppgifter i anmälningarna. Det motsvarar kommissionens åtagande om att ”höja kvaliteten på upplysningarna om felaktiga utbetalningar inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken”, enligt svaret på revisionsrättens[84] särskilda rapport nr 3/2004.

4.4. Strukturfonderna

I fråga om strukturfonderna är det medlemsstaterna som skall återvinna oriktigt utbetalda belopp efter oegentligheter eller bedrägerier. Återbetalningen av beloppen till kommissionen kan göras genom nedsättning eller innehållande av bidraget och möjlighet att omfördela medlen till andra åtgärder så länge det berörda programmet ännu inte avslutats.

Program som samfinansieras via strukturfonderna är fleråriga och leder till delutbetalningar. Oriktigt utbetalda belopp kan återvinnas före eller efter det att programmet avslutats. För programperioden 1994-1999 var sista dag för att lägga fram ansökan om slutbetalning till kommissionen den 31 mars 2003. Under denna period samfinansierade gemenskapen nära 1 000 program med sammanlagt cirka 159 miljarder euro.[85] Kommissionens utanordnare och förvaltningsenheter (GD Regionalpolitik, GD Sysselsättning, GD Jordbruk och GD Fiske) gör en administrativ och ekonomisk uppföljning för att avsluta programmen, med bistånd från OLAF. Uppföljningen avser bland annat medlemsstaternas anmälningar av egentligheter enligt förordning (EG) nr 1681/94[86] som registrerats i databasen ECR.

Under den aktuella perioden anmälde medlemsstaterna oegentligheter som avsåg 1 370 miljoner euro[87] i gemenskapsmedel.

Bland dessa ärenden kunde 5 028 avslutas definitivt av kommissionen. Motsvarande belopp på 634,6 miljoner euro drogs av vid de slutliga utbetalningarna. I 2 604 ärenden under samma period informerade medlemsstaterna kommissionen om att landet avslutat sin administrativa och rättsliga uppföljning. Kommissionens enheter utarbetar beslut om bokföringen av belopp som inte kunnat återvinnas.

Fortfarande pågår 2 694 ärenden som avser återvinning av cirka 647 miljoner euro.

[1] Förordning (EG) nr 515/97.

[2] ”List of measures taken by the Member States” och ”Statistics and analysis” [ej översatta till svenska].

[3] SEK(2003)871.

[4] KOM(2004)103 och 104: förslag till ändring av förordning (EG) nr1073 och förordning 1074/1999.

[5] SEK(2004)1370.

[6] PH/2002/1412.

[7] SEK(2005)973.

[8] KOM(2004)559 slutlig och 2004/0187 (CNS), ännu ej offentliggjorda i EUT.

[9] Rådets rättsakt av den 18 december 1997, EGT C 24, 23.1.1998, s.1.

[10] Konvention av den 29 maj 2000, EGT C 197, 12.7.2000 och tilläggsprotokoll av den 16 oktober 2001, EGT C 326, 21.11.2001.

[11] Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, EGT L 239, 22.9.2000. Om den dubbla straffbarhet som tillämpas på förundersökningar för husrannsakan och beslag i framtiden avskaffas i Schengenområdet kommer de nya Schengenbestämmelserna fullt ut att tillämpas på de frågor som regleras i samarbetsavtalet, med undantag för direkt beskattning.

[12] Bl.a. direktiv 91/308/EEG, ändrat genom direktiv 2001/97/EG (EGT L 344, 28.12.2001). Andra protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(EGT C 222, 19.7.1997).

[13] Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Finland.

[14] Grönbok om straffrättsligt skydd av Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen och inrättande av en Europeisk åklagare, KOM(2001)715.

[15] Konventet om Europeiska unionens framtid under Valéry Giscard d’Estaings ordförandeskap inrättades efter slutsatserna från Laeken om Europeiska unionens framtid, för att inleda en debatt om en fördjupad reform av EU-institutionerna.

[16] KOM(2005)184.

[17] Den sista delen i stycke 4 utgår . Där stod att ”åtgärderna mot bedrägerier och förebyggande av bedrägerier som skadar Europeiska unionens ekonomiska intressen påverkar varken tillämpningen av nationell straffrätt eller rättstillämpningen i medlemsstaterna”.

[18] I fråga om utgifter se särskilt artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 595/91 av den 4 mars 1991 (EGT L 67, 14.3.1991), och kommissionens förordning (EG) nr 1681/94 av den 11 juli 1994 (EGT L 178, 12.7.1994) samt kommissionens förordning (EG) nr 1831/94 av den 26 juli 1994 (EGT L 191, 27.7.94) och i fråga om traditionella egna medel se artikel 6.5 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 (EGT L 130, 31.5.2000).

[19] SEK(2005)974.

[20] Se definitionen i artikel 1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen av den 26 juli 1995 (EGT C 316, 27.11.1995), som trädde i kraft den 17 oktober 2002.

[21] Beloppet motsvarar de tullskulder som tagits upp i medlemsstaternas A-räkenskaper år 2004, dvs. de som betalats eller för vilka garanti ställts. Beloppen för vilka en tullskuld fastställts men varken betalats eller garanterats (eller för vilka garantier ställts men där beloppet är tvistigt) tas upp i B-räkenskaperna. De har inte räknats in i ovanstående belopp. De belopp som avses i anmälan av oegentligheter fördelas över såväl A-räkenskaperna som B-räkenskaperna.

[22] PHARE är en förkortning för ”Pologne-Hongrie: aide à la restructuration économique”, och är gemenskapsprogrammet för ekonomiskt stöd till länder i Central- och Östeuropa, se förordning (EG) nr 3906/89, EGT L 375, 23.12.1989.

[23] SAPARD är en förkortning för ”Special Accession Programme for Agriculture and Rural Development”, det särskilda föranslutningsprogrammet för jordbruket och landsbygdens utveckling, se förordning (EG) nr 1268/1999, EGT L 161, 26.6.1999.

[24] ISPA är en förkortning för ”Instrument structurel de pré-adhésion”, instrument för strukturpolitiska åtgärder inför anslutningen, se förordning (EG) nr 1267/1999, EGT L 161, 26.6.1999.

[25] Förordning (EG) nr 555/2000, EGT L 68, 16.3.2000.

[26] I statistiken i den här kolumnen ingår anmälningar från Cypern och Malta enligt förordning 555/2000.

[27] SEK(2005)973.

[28] SEK(2005)973. Medlemsstaterna har uppmanats att bara anmäla andra åtgärder än de som avser att genomföra gemenskapsrättsliga akter. Eftersom kommissionens rapport är årlig bör man inte tolka det faktum att inga åtgärder vidtagits under 2004 i vissa medlemsstater som att skyddet av de ekonomiska intressena skulle vara sämre där. Det kan helt enkelt bero på att fler bestämmelser antogs under föregående period.

[29] Resolution 456 av den 12 maj 2004.

[30] Lag nr 204/2004 av den 9 mars 2004 om anpassning av rättssystemet till den allmänna brottsutvecklingen.

[31] Lag nr 523/2004.

[32] Lag nr 48/2004.

[33] Meddelande från kommissionen ”Skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen - Bedrägeribekämpning - För en gemensam övergripande strategi” (KOM(2000)358 slutlig).

[34] Meddelande från kommissionen - Skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen - Bedrägeribekämpning - Handlingsplan för 2004-2005, KOM(2004)544 slutlig.

[35] KOM(2004)103 och 104 slutlig.

[36] KOM(2004)509 slutlig.

[37] KOM(2004)709 slutlig.

[38] KOM(2002)577 slutlig.

[39] Mellan juli 1999 och juni 2000 tog bedömningarna i snitt sex månader, men perioden är inte representativ eftersom de nya metoderna började användas först i slutet av 2000.

[40] Närmare uppgifter om OLAF:s resultat finns i den kompletterande utvärderingen av OLAF:s verksamhet, SEK(2004 1370.

[41] Reformen av kommissionen, Vitbok – del I punkt V3 och del II punkt XXX,KOM(2000)200 slutlig.

[42] Kommissionens meddelande om skydd mot bedrägerier genom heltäckande lagstiftning och i kontraktsförvaltningen, 7.11.2001, SEK(2001) 2029 slutlig.

[43] Förordning (EG) nr 515/97, EGT L 82, 22.3.1997, som kompletteras av kommissionens förordning (EG) nr 696/98, EGT L 96, 28.3.1998.

[44] Systemet kompletteras av ett instrument inom ramen för tredje pelaren, den s.k. Neapel II-konventionen som fastställer system för ömsesidigt bistånd vid straffrättsliga utredningar av överträdelser av gemenskapens och nationella tullbestämmelser. Vissa utredningar är en naturlig förlängning av de administrativa utredningar som gjorts enligt förordning (EG) nr 515/97. År 2004 ratificerade tio medlemsstater konventionen (Österrike, Belgien, Cypern, Ungern, Litauen, Lettland, Portugal, Finland, Slovenien och Slovakien). Två andra (Tjeckien och Estland) ratificerade den i början av 2005. När den här rapporten utarbetades var det bara tre medlemsstater som ännu inte deponerat sina ratifikationsinstrument.

[45] Den fullständiga lydelsen på medlemsstaternas svar finns i det arbetsdokument som biläggs rapporten [SEK(2005)973]. Rapporten ger enbart en översiktlig sammanfattning.

[46] Avtal med följande länder har föreslagits: Albanien, Armenien, Vitryssland, Bosnien och Hercegovina, Kanada, Kina, Kroatien, Förenade arabemiraten, Indonesien, Japan, Laos, Malaysia, Panama, Rumänien, Ryssland, Serbien och Montenegro, Singapore, Taiwan, Thailand, Tunisien, Vietnam, länder i Mellanöstern, på Balkan, länder i Nordafrika, länder i Sydostasien. De samarbetsavtal som slöts med Indien den 20 oktober 2004 och med Mexiko den 26 mars 2001 har trätt i kraft.

[47] Artikel 18 i förordning 515/97.

[48] I Polen är det kontoret för internationella förbindelser vid finansförvaltningen som är kommissionens huvudsakliga kontaktpunkt, men tullmyndigheterna måste också kontaktas i ett antal ärenden. De två avdelningarna finns vid finansministeriet.

[49] Artikel 3 i förordning 515/97.

[50] Med undantag för Polen, Slovakien och Frankrike vid tullutredningar.

[51] Artikel 20 i förordningen.

[52] Artikel 49. Detta görs vanligen via systemet för egna medel, OWNRES.

[53] Tematisk rapport från 2002 om behandlingen av meddelanden om ömsesidigt bistånd i medlemsstaterna.

[54] Tullinformationssystemet (SID) som inrättades genom konventionen av den 26 juli 1995 om användning av informationsteknologi för tulländamål (EGT C 316, 27.11.1995). Ett nytt gemensamt gränssnitt bör göra det möjligt att där lagra viss information ur meddelandena om ömsesidigt bistånd.

[55] Inrättandet av ett register för identifiering av tullutredningar (FIDE) skedde genom tilläggsprotokollet av den 8 maj 2003 om ändring av konventionen om användning av informationsteknologi för tulländamål (EGT C 139, 13.6.2003). Syftet med registret är att ge behöriga myndigheter i medlemsstaterna möjlighet att ta reda på vilka behöriga myndigheter i övriga medlemsstater som gör eller har gjort utredningar av samma personer eller företag.

[56] KOM(2004)509 slutlig.

[57] Den föreslagna förordningen skall komplettera rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 (EGT L 264, 15.10.2003), som enbart avser samarbetet mellan medlemsstaterna och inte samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen.

[58] Förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000, EGT L 130, 31.5.2000.

[59] Kommissionens rapport om uppföljningen av traditionella egna medel i samband med fall av bedrägerier och oegentligheter, KOM(2004)850, 7.1.2005.

[60] EGT L 352, 27.11.2004.

[61] Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002, EGT L 248, 16.9.2002.

[62] Artikel 86 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, EGT L 357, 31.12.2002.

[63] Dröjsmålsräntan beräknas på Europeiska centralbankens referensränta plus 7 procent för varor och tjänster eller plus 3,5 procent i övriga fall. Detta är en klar ökning jämfört med den tidigare räntesatsen som bestod av referensräntan plus 1,5 %.

[64] KOM(2004)573.

[65] Irland och Förenade kungariket.

[66] Säkerhetsåtgärder kan vidtas på föreläggande från allmän åklagarmyndighet eller domaren för att den tilltalade inte skall avyttra tillgångarna innan domstolen meddelat dom. Åtgärderna omfattar frysning eller beslag av den tilltalades tillgångar.

[67] Luxemburg och Malta. Vissa medlemsstaters svar var inte tillräckligt detaljerade och innehöll inte sådan väsentlig information som kommissionen behöver för skadeståndstalan.

[68] Tjeckien, Grekland, Italien, Tyskland och Sverige.

[69] Tjeckien, Grekland, Italien, Lettland och Slovakien.

[70] Frankrike, Ungern och Polen.

[71] Nederländerna och Slovakien.

[72] Tjeckien.

[73] Polen. Den sakkunnige skall vara knuten till domstolen eller en person med erkänd kompetens på ett visst område.

[74] I Sverige måste rapporten presenteras personligen under rättegången. I Slovenien kan domstolen utse en ekonomisk expert som får kontrollera handlingen.

[75] Österrike, Belgien, Tjeckien, Grekland, Spanien, Finland, Frankrike, Ungern, Italien, Lettland, Portugal, Sverige och Slovenien.

[76] Tjeckien och Slovakien. Under förundersökningen kan åklagarmyndigheten lämna in en talan, även utan uppmaning från den skadelidande om det ligger i dennes intresse och i synnerhet om det föreligger risk för utelämnande.

[77] Österrike, Belgien, Grekland och Italien.

[78] Bara Finland har anmält ett undantag från denna princip: en interimistisk åtgärd, såsom förbud, överföring eller beslag kräver ingen bevisning av att risk föreligger. I princip räcker det att i anmälan hävda att risken är trolig. I anmälan måste dock risken för det föreliggande fallet beskrivas.

[79] England och Wales.

[80] Skottland.

[81] EGT L 67, 14.3.1991

[82] KOM(2002)671 slutlig.

[83] Beloppet omfattar inte de 32 ärenden som anmäldes före 1999 och som avsåg ett högre belopp än 500 000 euro men där uppgifterna inte överensstämde när anmälningarna jämfördes med granskningsresultaten. Dessa ärenden kommer att behandlas med högsta prioritet under 2005.

[84] Särskild rapport nr 3/2004 om återvinning av felaktiga utbetalningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken, EGT C 269, 4.11.2004.

[85] Det rör sig om fleråriga program. Siffran avser inte projekt som direktfinansieras via strukturfonderna eller projekt som samfinansieras via Sammanhållningsfonden.

[86] EGT L 178, 12.7.1994.

[87] Enligt uppgifterna i databasen ECR den 18 april 2005.