52004PC0110

Förslag RÅDETS FÖRORDNING om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av sänglinne av bomull med ursprung i Islamiska republiken Pakistan

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

Den 18 december 2002 inledde kommissionen en antidumpningsundersökning beträffande import till gemenskapen av sänglinne av bomull med ursprung i Pakistan.

I samband med kontrollen på plats i Pakistan mottog kommissionen ett anonymt mordhotsbrev ställt till de kommissionstjänstemän som utförde kontrollen. Eftersom det var ställt till tjänstemännen personligen ansåg kommissionen att de nödvändiga villkoren för utförande av kontrollen inte var uppfyllda och att merparten av de uppgifter som lämnats inte var kontrollerbara.

Följaktligen hade kommissionen inget annat val än att avbryta kontrollerna och i stället grunda fastställandet på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 384/96. För detta ändamål användes alla kontrollerade uppgifter från alla berörda parter. Några provisoriska antidumpningsåtgärder infördes inte eftersom vissa aspekter rörande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse behövde undersökas ytterligare.

Det bifogade förslaget till rådsförordning grundar sig på de slutgiltiga undersökningsresultaten rörande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse. Undersökningen visade att det förekom skadevållande dumpning.

Följaktligen föreslår kommissionen att rådet antar det bifogade förslaget till förordning, vilken bör offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 17 mars 2004.

Förslag RÅDETS FÖRORDNING om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av sänglinne av bomull med ursprung i Islamiska republiken Pakistan

EUROPEISKA UNIONENS RÅD

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen [1] (nedan kallad "grundförordningen"), särskilt artikel 9 i denna,

[1] EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1972/2002 (EGT L 305, 7.11.2002, s. 1).

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

1. Inledande

(1) Genom ett tillkännagivande [2] i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 18 december 2002 (nedan kallat "tillkännagivandet om inledande") offentliggjorde kommissionen inledandet av ett antidumpningsförfarande beträffande import till gemenskapen av sänglinne av bomull, ren eller blandad med konstfibrer eller lin (i vilken lin inte är den dominerande fibern), blekt, färgat eller tryckt (nedan kallat "sänglinne av bomull"), med ursprung i Pakistan.

[2] EGT C 316, 18.12.2002, s. 6.

(2) Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs i november 2002 av Kommittén för bomullsindustrier och närstående textilindustrier i Europeiska gemenskapen (Eurocoton) (nedan kallad "den klagande") såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del av gemenskapens totala tillverkning av sänglinne av bomull. Klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för förekomsten av dumpning av den nämnda produkten och därav följande väsentlig skada för att motivera inledandet av ett antidumpningsförfarande.

(3) Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare och importörer som såvitt känt var berörda samt deras intresseorganisationer, företrädare för det berörda exportlandet, de klagande gemenskapstillverkarna, kända intresseorganisationer för tillverkare och kända användare om att förfarandet hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande.

(4) Ett antal exporterande tillverkare i det berörda landet samt tillverkare, användare och importörer i gemenskapen lämnade skriftliga synpunkter. Alla parter som inom den angivna tidsfristen begärde att bli hörda och visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till att bli hörda.

(5) Det gjordes gällande att perioden mellan dagen för ingivande av klagomålet och dagen för inledande av förfarandet översteg 45 dagar. Enligt artikel 5.1 i grundförordningen skall ett klagomål anses ha ingivits den första arbetsdagen efter det att det översänts till kommissionen med rekommenderat brev eller efter det att kommissionen utfärdat ett mottagningsbevis. Kommissionen utfärdade mottagningsbeviset torsdagen den 31 oktober 2002. Eftersom fredagen den 1 november var allmän helgdag, var måndagen den 4 november 2002 den första arbetsdagen efter det att kommissionen utfärdat mottagningsbeviset. Följaktligen bör klagomålet anses vara ingivet den 4 november 2002.

(6) Tillkännagivandet om inledande offentliggjordes den 18 december 2002, vilket helt klart är inom tidsfristen på 45 dagar efter ingivande av klagomålet. Tillkännagivandet om inledande offentliggjordes således inom den tidsfrist som anges i artikel 5.9 i grundförordningen.

2. Stickprovsförfarande

EXPORTÖRER/TILLVERKARE

(7) Eftersom ett stort antal exporterande tillverkare föreföll vara berörda av förfarandet beslutade kommissionen att det skulle kunna bli nödvändigt att tillämpa ett stickprovsförfarande enligt artikel 17 i grundförordningen.

(8) För att kommissionen skulle kunna göra ett urval uppmanades de exporterande tillverkarna att inom 15 dagar efter det att förfarandet inletts ge sig till känna och lämna de grundläggande uppgifter som var nödvändiga för urvalet.

(9) Totalt sett lämnade 178 företag sådana uppgifter, men endast 156 företag lämnade uppgift om sin tillverkning och försäljning av den berörda produkten till gemenskapen under perioden 1 oktober 2001-30 september 2002 (nedan kallad "undersökningsperioden") och uppgav att de var villiga att delta i urvalet. Dessa ansågs ursprungligen utgöra de samarbetsvilliga företagen.

(10) Eftersom inget av dessa företag rapporterade en representativ inhemsk försäljning av den likadana produkten som kunde användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.1, 2.3 eller 2.6 i grundförordningen uppmanade kommissionen de pakistanska myndigheterna att kontakta alla kända tillverkare av sänglinne med inhemsk försäljning i syfte att ge dessa en ytterligare möjlighet att inom en ny tidsfrist lämna uppgifter om sådan försäljning. Det inkom emellertid inga svar av vilka det framgick att det fanns företag med en representativ inhemsk försäljning.

(11) I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen i samråd med de exporterande tillverkarna, de nationella myndigheterna och kända intresseorganisationer för tillverkare/exportörer ett urval som grundade sig på den största representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Kommissionen föreslog inledningsvis ett urval bestående av fem företag som tillsammans svarade för 29,5 % av Pakistans export till gemenskapen samt underrättade de pakistanska myndigheterna och intresseorganisationerna för tillverkare/exportörer härom. De pakistanska myndigheterna, företrädarna enligt lag för några av företagen och en intresseorganisation för exportörer föreslog att vissa av de föreslagna företagen skulle ersättas med andra, eftersom de ansåg att detta skulle leda till ökad täckning och geografisk spridning samt till införlivandet av företag som ingått i urvalet i ett tidigare antidumpningsförfarande. Denna begäran tillmötesgicks i den utsträckning som den var förenlig med villkoren i artikel 17.1 i grundförordningen, dvs. att ett urval skall täcka den största representativa tillverknings-, försäljnings- eller exportvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande. Mot denna bakgrund utökades urvalet till att omfatta även den sjätte största pakistanska exportören.

(12) De sex utvalda företagen som tillsammans svarade för mer än 32 % av Pakistans exportvolym till gemenskapen under undersökningsperioden uppmanades besvara antidumpningsfrågeformuläret i enlighet med tillkännagivandet om inledande.

(13) Tre företag som inte ingick i urvalet begärde individuell behandling. Eftersom urvalet omfattade ett stort antal företag och ärendet var komplext (t.ex. ett stort antal produkttyper) underrättade kommissionen de berörda företagen om att ett slutgiltigt beslut om individuell behandling skulle fattas först efter det att kontrollbesök utförts hos de företag som ingick i urvalet och med hänsyn till den tid som stod till förfogande. Av de orsaker som anges i skäl 35 var de nödvändiga villkoren för att utföra kontrollbesök på plats i Pakistan inte uppfyllda och några ansökningar om individuell behandling kunde därför inte beviljas.

GEMENSKAPSTILLVERKARE

(14) På grund av att antalet gemenskapstillverkare som stöder klagomålet är så stort och i enlighet med artikel 17 i grundförordningen meddelade kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den avsåg att göra ett urval av gemenskapstillverkare som grundar sig på den största representativa volym, tillverkad och såld av gemenskapsindustrin, som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I detta syfte begärde kommissionen att företagen skulle lämna uppgifter om tillverkning och försäljning av den berörda produkten.

(15) På grundval av de svar som lämnades valde kommissionen ut fem företag i tre olika medlemsstater. Vid urvalet beaktades tillverknings- och försäljningsvolymer i syfte att täcka de mest representativa marknadsstorlekarna.

(16) Kommissionen sände frågeformulär till de företag som ingick i urvalet. Två av dessa fem företag kunde inte lämna en fullständig förteckning över transaktioner till icke-närstående kunder under undersökningsperioden och ansågs därför vara endast delvis samarbetsvilliga.

3. Undersökning

(17) Frågeformuläret besvarades av de fem klagande gemenskapstillverkare som ingick i urvalet, de sex exporterande tillverkare i Pakistan som ingick i urvalet, tre exporterande tillverkare som begärt individuell behandling och två icke-närstående importörer i gemenskapen.

(18) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde som nödvändiga för ett fastställande i fråga om dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse.

Tillverkare i gemenskapen:

- Bierbaum Unternehmensgruppe GmbH & Co.KG, Tyskland

- Descamps S.A., Frankrike

- Gabel Industria Tessile S.p.A., Italien

- Vanderschooten S.A., Frankrike

- Vincenzo Zucchi S.p.A., Italien

Icke-närstående importörer i gemenskapen:

- Blanche Porte S.A., Frankrike

- Richard Haworth, Förenade kungariket

Exportörer/tillverkare i Pakistan:

- Gul Ahmed Textile Mills Ltd, Karachi

- Al-Abid Silk Mills, Karachi (ej fullständigt kontrollbesök)

(19) Undersökningsperioden avseende dumpning omfattade perioden 1 oktober 2001-30 september 2002. Undersökningen av utvecklingen av de faktorer som var relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med 1999 till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad "skadeundersökningsperioden").

(20) Några provisoriska antidumpningsåtgärder infördes inte eftersom vissa aspekter rörande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse behövde undersökas ytterligare.

B. PRODUKT SOM ÄR FÖREMÅL FÖR UNDERSÖKNING OCH LIKADAN PRODUKT

1. Berörd produkt

(21) Den produkt som berörs är sänglinne av bomull, ren eller blandad med konstfibrer eller lin (i vilken lin inte är den dominerande fibern), blekt, färgat eller tryckt, med ursprung i Pakistan, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 6302 21 00 (Taric-nummer 6302 21 00*81, 6302 21 00*89), ex 6302 22 90 (Taric-nummer 6302 22 90*19), ex 6302 31 10 (Taric-nummer 6302 31 10*90), ex 6302 31 90 (Taric-nummer 6302 31 90*90) och ex 6302 32 90 (Taric-nummer 6302 32 90*19). Sänglinne inkluderar lakan (lakan med resårband eller vanliga), påslakan och örngott, vilka är förpackade för försäljning antingen separat eller i set.

(22) De vävnader av bomull som används för att tillverka sänglinne identifieras med hjälp av två tvåsiffriga nummer. Det första anger antalet (eller vikten av) garner använda i varpen respektive väften. Det andra anger antalet trådar per centimeter eller per tum i varpen respektive väften.

(23) Tygerna bleks, färgas eller trycks. Därefter klipps de till och sys ihop till underlakan, lakan med resår, påslakan eller örngott. Den slutliga produkten packas för försäljning antingen separat eller i set.

(24) Det hävdades att blekt sänglinne som såldes till institutioner borde undantas från undersökningen med hänvisning till att det inte var att anse som den berörda produkten. Det framfördes att blekt linne inte har samma egenskaper som tryckt eller färgat sänglinne, inte är utbytbar för den gemenskapsproduktion som utgörs av tryckt eller färgat sänglinne samt att det har andra slutanvändare (sjukhus och hotell).

(25) Undersökningen visade att även om det finns olika processer för slutbehandling av tygerna (blekning, färgning, tryckning) är produkter med alla typer av slutbehandling utbytbara och konkurrerar med varandra på gemenskapsmarknaden. Det visade sig också att det förekommer tillverkning av blekt sänglinne i gemenskapen och att dessa typer av den berörda produkten inte uteslutande används av någon särskild användarkategori.

(26) Trots alla olika produkttyper som är möjliga genom olika bindning, slutbehandling av tyget, utformning och storlek, förpackning osv. utgör de en enda produkt i detta förfarande eftersom de har samma fysiska egenskaper och i grunden samma användning.

2. Likadan produkt

(27) Kommissionen undersökte om sänglinne av bomull som tillverkades av gemenskapsindustrin och såldes på gemenskapsmarknaden och sänglinne av bomull som tillverkades i Pakistan och såldes på gemenskapsmarknaden och på detta lands hemmamarknad var likadana produkter.

(28) Det framgick av undersökningen att det visserligen förekommer olika slutbehandlingar (blekning, färgning och tryck), men att alla produkter oavsett slutbehandling uppvisar samma fysiska egenskaper och har samma användningsområden.

(29) Följaktligen drogs slutsatsen att det trots att det i vissa fall fanns skillnader mellan de produkttyper som tillverkades i gemenskapen och de som exporterades till gemenskapen inte fanns några skillnader i de grundläggande egenskaperna och användningsområdena för de olika slagen och kvaliteterna av sänglinne av bomull. Den produkt som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Pakistan, den som exporterades till gemenskapen från Pakistan och den produkt som tillverkades och såldes i gemenskapen av gemenskapstillverkarna ansågs därför vara likadana produkter i enlighet med artikel 1.4 i grundförordningen.

C. DUMPNING

Undersökning före kontrollbesöket av de uppgifter som lämnats av de exportörer som ingick i urvalet

(30) Alla sex företag som valts ut för att ingå i urvalet besvarade frågeformuläret. Det framgick av den undersökning av dessa svar som gjordes före kontrollbesöken att alla exporterande tillverkare som ingick i urvalet hade uppgivit för låga kostnader, vilket ledde till orealistiska och onormalt höga vinster för försäljningen av den berörda produkten i gemenskapen. En jämförelse mellan exportpriset och de tillverkningskostnader för den berörda produkten som uppgivits av varje företag visade att vinsten på försäljningen av den berörda produkten i gemenskapen varierade mellan mer än 20 % och närmare 40 % per företag, uttryckt i procent av omsättningen, varvid genomsnittet låg på över 30 %. Dessa marginaler står dessutom i kraftig kontrast till den genomsnittliga negativa vinstmarginal (-9,4 % på omsättningen) som samma företag uppgivit för försäljningen av den berörda produkten till andra länder samt till den genomsnittliga vinstmarginal på 1,6 % på omsättningen som uppgivits för export av andra textilprodukter, inbegripet mycket likartade produkter (behandlat textilmaterial, bordslinne, gardiner), som har liknande kostnadsstruktur och säljs till samma typ av kunder eller t.o.m. till samma kunder. Det är även att märka att de reviderade räkenskaperna rörande undersökningsperioden (eller för största delen av denna period) för de berörda företagen, som nästan uteslutande tillverkar och säljer textilprodukter, visade en total genomsnittlig vinstmarginal på omsättningen på ca 5 %.

(31) Förutom att de angivna vinstmarginalerna för exporten av den berörda produkten till gemenskapen var uppenbart orimliga ur affärssynpunkt motsades de dessutom starkt av alla andra tillgängliga uppgifter rörande vinstmarginalerna för exporten av den berörda produkten från Pakistan till gemenskapen, inbegripet de uppgifter som lämnats av de i urvalet ingående exporterande tillverkarna själva.

(32) I de uppgifter rörande skada som de exporterande tillverkarna lämnade angav de att en låg lönsamhet för sänglinne är naturlig för denna industri som kännetecknas av stora tillverkningsvolymer och hård konkurrens. Det angavs även att en vinstmarginal på 2 till 3 % var att anse som rimlig. En annan exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet hävdade att vinstmarginalen normalt sett borde ligga på 2 till 5 %. Efter meddelandet av uppgifter invände alla exporterande tillverkare mot dessa uppgifter rörande lönsamheten för deras exportförsäljning av sänglinne till gemenskapen. De hävdade att dessa uppgifter avsåg de vinstmarginaler som ansågs godtagbara för gemenskapsindustrins försäljning. Det bör påpekas att dessa uppgifter lämnades vid en utfrågning, att de avsåg sänglinneindustrin i allmänhet och att de bekräftades av svaren på specifika frågor rörande lönsamheten för de pakistanska sänglinnetillverkarnas export till gemenskapen. Liknande uppgifter lämnades av en oberoende agent som handlade för importörernas räkning. Det är dessutom allmänt känt att konkurrensen på gemenskapsmarknaden för sänglinne är mycket hård. Eftersom det rör sig om en öppen marknad med många aktörer är de vinstmarginaler som uppgivits av de pakistanska exporterande tillverkarna dessutom inte trovärdiga.

(33) Alla tillgängliga upplysningar tyder på att de uppgivna vinsterna överskattats. Eftersom exportpriserna överensstämde med Eurostats uppgifter fanns det rimliga skäl att anta att detta var en följd av att de uppgivna tillverkningskostnaderna för den berörda produkten undervärderats. Detta är desto betydelsefullare om man beaktar att normalvärdet helt klart måste konstrueras på grundval av tillverkningskostnaden, eftersom det inte finns någon representativ försäljning på den inhemska marknaden.

Avbrytande av kontrollerna på plats

(34) Kommissionen har i enlighet med artikel 16 i grundförordningen försökt kontrollera de högst osannolika uppgifter som de sex företag som ingick i urvalet lämnat i sina svar på antidumpningsfrågeformuläret.

(35) I samband med kontrollen av det andra företaget mottog kommissionen ett anonymt mordhotsbrev ställt till de kommissionstjänstemän som utförde kontrollen. Eftersom mordhotsbrevet var ställt till kommissionens tjänstemän personligen ansåg kommissionen att de nödvändiga villkoren för genomförande av kontrollbesöken inte var uppfyllda och att denna omständighet väsentligt hindrade undersökningen. Följaktligen avbröts kontrollbesöken.

(36) Av dessa skäl var det endast möjligt att utföra en fullständig kontroll på plats hos en exporterande tillverkare, under det att den kontroll på plats som genomfördes hos en annan exporterande tillverkare inte var heltäckande. Dessa två företags export svarade för mer än 50 % av det sammanlagda exportvärdet cif till gemenskapen för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

Resultat av de ej heltäckande kontrollerna på plats

(37) Kontrollen av det första företaget bekräftade att vilseledande uppgifter lämnats rörande företagets kostnader och prissättningspolitik. Trots företagets påstående att det hade fört detaljerade räkenskaper över kostnaderna för den berörda produkten hävdades det vid kontrollbesöket på plats att det inte fanns vare sig någon sådan bokföring eller någon annan dokumentation till stöd härför. Det lämnades således ingen bevisning av det slag som normalt sett finns i bokföringen för att de uppgivna kostnaderna för den berörda produkten var korrekta eller för att de på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna i samband med tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten. Inte ens när det kunde påvisas för företaget att det framgick av dess egna uppgifter att det borde finnas sådan bevisning gick det med på att lämna någon bevisning. Begäran om uppgifter om kostnaderna för den likadana produkten som exporterades till andra länder tillmötesgicks dessutom inte heller.

(38) Det framkom även bevisning för att företagets räkenskaper inte överensstämde med gällande redovisningsprinciper i Pakistan, särskilt rörande lagervärdering. Vid besöket på plats erkände företaget att det finns en betydande konkurrens på gemenskapsmarknaden mellan olika exportländer. Detta överensstämmer med andra tillgängliga uppgifter (se skäl 32) och utgör således ett ytterligare stöd för att de höga lönsamhetstal för försäljningen av den berörda produkten som företaget lämnat var orimliga.

(39) Det ej heltäckande kontrollbesök som genomfördes hos det andra företaget visade att prissättningspolitiken för försäljningen av sänglinne till gemenskapen och andra marknader inte skilde sig åt nämnvärt och inte kunde ha legat till grund för de markant olika vinstmarginaler som uppgivits av företaget. De vinstmarginaler som uppgivits för försäljningen av den berörda produkten till gemenskapen överskred vida de marginaler som användes för internprissättningen och vid förhandlingarna med kunder. Företaget lämnade ingen bevisning till stöd för att försäljningen av sänglinne till gemenskapen skulle vara väsentligt lönsammare än försäljningen till tredjeland. Det var inte heller möjligt att kontrollera de uppgifter rörande tillverkningskostnad och lagervärdering för den berörda produkten som borde funnits tillgängliga.

(40) Mot bakgrund av de händelser som beskrivs i skäl 35 blev kommissionen tvungen att dra slutsatsen att de uppgifter som lämnats av de kvarvarande exporterande tillverkare som ingick i urvalet inte kunde kontrolleras, eftersom kontrollbesöken fått avbrytas.

(41) I artikel 18.1 i grundförordningen fastställs det att om det framkommer att någon berörd part har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter skall dessa lämnas utan beaktande och tillgängliga uppgifter får användas. Kontrollbesöken har inte ändrat det rimliga antagandet att de uppgifter som lämnats av de andra företag som ingick i urvalet var oriktiga. De uppgivna uppgifterna rörande kostnader och vinster för den berörda produkten kunde därför inte godtas, eftersom de inte kunde kontrolleras och det tydligt framgick av tillgängliga uppgifter att de var oriktiga. Följaktligen drogs slutsatsen att alla företag som ingick i urvalet uppvisade bristande samarbetsvilja i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.

(42) Enligt artikel 17.4 i grundförordningen får ett nytt urval göras om några eller alla utvalda parter brister i samarbetet och detta i betydande grad kan komma att påverka resultatet av undersökningen. Det är emellertid att märka att de hot som riktats mot kommissionens tjänstemän kvarstår och att det inte finns något som tyder på att detta hot endast avsåg kommissionstjänstemännens kontrollbesök till de företag som ingick i urvalet. Det var således omöjligt för kommissionen att göra ett nytt urval och genomföra kontrollbesök. Under dessa omständigheter måste slutsatserna dras på grundval av tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen.

(43) De exporterande tillverkarna underrättades om avgörandet att de hade lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter, om skälen till att dessa oriktiga eller vilseledande uppgifter avvisats och om att bästa tillgängliga uppgifter skulle användas i stället i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. De gavs tillfälle att lämna ytterligare förklaringar inom den angivna tidsfristen i enlighet med artikel 18.4 i grundförordningen.

(44) Enligt artikel 18.1 i grundförordningen skall oriktiga eller vilseledande uppgifter ej beaktas och tillgängliga uppgifter får användas i stället. Kommissionen undersökte de tillgängliga uppgifter som kunde användas för att beräkna dumpningsmarginalen, dvs. klagomålet, frågeformulärssvaren från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet och från tre andra exporterande tillverkare som begärt individuell behandling i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen, uppgifter som lämnats av flera berörda parter och officiell importstatistik från Eurostat.

(45) När det gäller det klagomål som ingivits av gemenskapsindustrin och som innehöll bevisning för en dumpningsmarginal på 45,1 % konstaterades det att de uppgifter som använts vid beräkningen av denna dumpningsmarginal var mindre representativa än de uppgifter som lämnats av de exporterande tillverkarna, särskilt med avseende på de många olika typer av den berörda produkten som exporterades från Pakistan.

(46) Även frågeformulärsvaren från de tre företag som begärt individuell behandling undersöktes och det konstaterades att bristerna och oriktigheterna i dessa var sådana att det skulle bli orimligt svårt att komma fram till ett rimligt tillförlitligt avgörande.

(47) Kommissionen fann således efter en avvägning att de svar som ursprungligen inhämtats från de exporterande tillverkarna i samband med fastställandet av urvalet trots vissa oriktigheter ändå i viss utsträckning kunde användas som bästa möjliga tillgängliga uppgifter. I de fall dessa uppgifter strider mot resultaten av kontrollbesöken på plats och de uppgifter som lämnats av dessa parter vid senare tillfällen måste de naturligtvis korrigeras.

(48) I artikel 18 i grundförordningen fastställs det att resultatet kan utfalla mindre gynnsamt för parten om tillgängliga uppgifter används. Med hänsyn till att den dumpningsmarginal som fastställs kommer att gälla för alla pakistanska exporterande tillverkare av den berörda produkten har kommissionen gjort sitt yttersta för att avlägsna verkningarna av det bestraffande inslaget för bristande samarbete.

Behovet av att beräkna en samlad dumpningsmarginal

(49) De uppgifter som lämnats av berörda parter och som använts för att korrigera de kostnader som uppgivits för vart och ett av de 6 företag som ingick i det ursprungliga urvalet grundade sig på en genomsnittlig vinstmarginal för exporten av den berörda produkten på mellan 2 och 5 %. Detta intervall bekräftades även av de exporterande tillverkarna själva och ansågs vara rimligt (se skäl 32). Denna vinstmarginal var visserligen giltig i genomsnitt för alla företag, men kunde däremot inte nödvändigtvis anses vara tillämplig för vart och ett av företagen för sig. Mot bakgrund av att den informationen som var tillgänglig endast tillät Kommissionen att beräkna en genomsnittlig vinst marginal på exporter av produkten ifråga beslutade man följaktligen att beräkna en samlad dumpningsmarginal för alla exporterande tillverkare.

(50) De exporterande tillverkarna hävdade att en individuell dumpningsmarginal borde fastställas för varje exportör. Det hävdades vidare att det framgick av beräkningarna att det var möjligt för kommissionen att fastställa individuella dumpningsmarginaler för företagen.

(51) Behovet av att beräkna en global dumping marginal är resultatet av de följande överväganden: Vinstmarginalen på exportförsäljningar som angivits av export tillverkarna i deras svar på frågeformulären kunde inte användas och måste därför korrigeras. Denna korrigering gjordes genom att använda en vinst marginal på 3,5 % för export tillverkarna (denna fråga är fullständigt förklarad i skäl 56). Detta betydde också att fördelningen av produktionskostnader för produkten ifråga såsom beskriven i svaren till frågeformulären inte var korrekta och därför måste justeras i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Således, den felaktiga rapporteringen av vinsten på export försäljningar hade en betydelsefull effekt på fördelningen av kostnader för varje exporterande tillverkare. Mer viktigt, det faktum att en genomsnittlig vinst marginal måste användas såsom tillgänglig fakta för alla export tillverkare var en huvudsaklig orsak för att komma till den slutsatsen att det vore olämpligt att specificera individuella tullsatser för varje enskild export tillverkare. Faktiskt, själva anledningen med en genomsnittlig vinst marginal innebär att korresponderande individuella vinst marginaler måste till viss utsträckning variera. I detta fall, var variationen betydelsefull eftersom en räcka av anförda möjliga vinst marginaler varierade från 2 % till 5 %. Med andra ord, medan institutionerna är skäligen nöjda att den genomsnittliga vinst marginalen som använts är lämplig, denna genomsnittliga vinst marginal är -med tanke på den betydande dominoeffekt för andra element av det konstruerade normala värdet och för dumping beräkningar generellt- sannerligen inte en grund för att specificera en individuell tullsats. Därför detta skulle leda till orimligt höga dumping marginaler för somlig export tillverkare och till oskäligt låga dumping marginaler för andra export tillverkare i jämförelse med en situation där reell individuell vinst förekommer, i sådana fall där dessa har etablerats i fall av fullständigt samarbete. Således, det faktum att en genomsnittlig vinst uppgift för export försäljning av produkten ifråga har använts förenade verkligen fastställandet av varje enskild producent.

(52) De exporterande tillverkarna hävdade att det faktum att de erhållit information om individuella beräkningar och individuella dumping belopp visar att Institutionerna också kunde ha specificerat individuella tullsatser för dem. Emellertid, frågan om att en individuell tullsats inte är tillämplig på de grunder som angivits ovan skall inte sammanblandas med den information som varje enskild export tillverkare erhållit inom ramen för underrättelse av information. Faktiskt, med avsikt att säkerställa öppenhet och med möjlighet för varje enskild export tillverkare att dubbelkontrollera Kommissionens beräkningar, så erhöll de alla komplett en beräkning vilken återspeglade den ovan nämnda vinst marginalen av 3,5 %. Men detta ifrågasätter inte grunderna för en lands omfattande dumping marginal/tullsats såsom beskriven i föregående paragraf.

Normalvärde

(53) Eftersom de företag som ingick i urvalet inte hade någon inhemsk försäljning av den likadana produkten som motsvarade minst 5 % av exportförsäljningen av den berörda produkten till gemenskapen i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen kunde inte de berörda företagens inhemska försäljning av den likadana produkten användas som en giltig grund för

(54) Eftersom de andra tillverkarna inte hade någon representativ inhemsk försäljning konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Detta innebär att ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och en vinst som fastställts i enlighet med artikel 2.6. i grundförordningen läggs till tillverkningskostnaden för de typer av den berörda produkten som exporteras.

(55) Såsom fastställts i skäl 41 konstaterades det att de uppgivna tillverkningskostnaderna, och därmed även de uppgivna vinstmarginalerna för exporten av den berörda produkten, var oriktiga.

(56) Av de uppgivna tillverkningskostnaderna korrigerades endast de direkta kostnaderna, eftersom de uppgivna försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna överensstämde med företagens reviderade räkenskaper. Varje enskilt företags vinst, av de ursprungligt valda, för exporten av den berörda produkten korrigerades till 3,5 % av omsättningen, vilket är den genomsnittliga vinstmarginal som uppgivits vara den normala för denna försäljning. Det belopp med vilket vinsten på exporten av den berörda produkten minskades fördelades på grundval av omsättningen mellan exportförsäljningen av andra produkter och den inhemska försäljningen i syfte att säkerställa att den sammanlagda vinsten överensstämde med företagens reviderade räkenskaper.

(57) De exporterande tillverkarna och två intresseorganisationer hävdade att detta orimligen kunde anses vara en rimlig vinst för den pakistanska exporten till gemenskapsmarknaden om en vinstmarginal på 6,5 % samtidigt skulle vara att anse som en lämplig miniminivå för gemenskapsindustrin.

(58) Såsom anges i skäl 105 framgick det av undersökningen att en stor del av exporten från Pakistan utgjordes av lågprisprodukter, under det att gemenskapsindustrins försäljning utgjordes huvudsakligen av märkesvaror. På denna grundval föreföll således en sådan skillnad i lönsamhet inte att vara orimlig.

(59) Resultaten av kontrollbesöken på plats och av genomgången av frågeformulärsvaren föranledde ett antal korrigeringar av den metod för kostnadsfördelning som företagen utarbetat enkom för denna undersökning, särskilt när det gäller fördelningen av tullrestitution och förpackningskostnader.

(60) Det blev även nödvändigt med en korrigering av den vinst för den inhemska försäljningen som uppgivits av det företag som genomgått en fullständig kontroll i syfte att anpassa den till gällande redovisningsprinciper i Pakistan.

(61) I brist på faktiska uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst med avseende på tillverkningen och försäljningen av den likadana produkten för någon av de exporterande tillverkare som är föremål för undersökning eller för några andra kända exportörer eller tillverkare och eftersom det inte fanns några tillgängliga uppgifter rörande samma allmänna produktkategori fanns det inget annat val än att använda en annan rimlig metod i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen för fastställandet av beloppet för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(62) I syfte att fastställa ett belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst användes genomsnittet av de belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som uppgivits av alla de sex företag som ursprungligen ingick i urvalet för deras inhemska tillverkning till icke-närstående kunder, efter korrigering såsom anges i skälen 56 och 60. Dessa uppgifter ansågs utgöra en lämplig grund, eftersom de avsåg inhemsk försäljning av textilvaror (inbegripet garn, grått eller behandlat textilmaterial och kläder) till icke-närstående kunder och de dessutom var de enda tillgängliga uppgifterna rörande den inhemska försäljningen i Pakistan. Det finns inga tillgängliga uppgifter som visar att den vinst som fastställts på detta sätt skulle överstiga den vinst som andra exportörer eller tillverkare normalt får vid försäljning av produkter inom samma allmänna kategori på den inhemska marknaden i Pakistan i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen.

Exportpris

(63) Det undersöktes huruvida de exportpriser som uppgivits av de exporterande tillverkarna var riktiga. Alla tillgängliga uppgifter, inbegripet den ej heltäckande kontrollen i Pakistan, kontroller av importörer och Eurostats statistik visade att uppgifterna var riktiga.

(64) Alla företags exportförsäljning till gemenskapen skedde direkt till oberoende importörer. I enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen fastställdes därför deras exportpriser på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av dessa oberoende importörer.

(65) I enlighet med de berörda företagens begäran bortsågs från sådan exportförsäljning som härrörde från omoderna lager eller som levererats med flyg vid beräkningen av dumpningen, eftersom denna försäljning påstods inte ha skett vid normal handel. Denna försäljning utgjorde en försumbar del av all den uppgivna exportförsäljningen.

Jämförelse

(66) För att man skulle få en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet, dvs. olikheter i fråga om importavgifter och indirekta skatter, rabatter och avdrag, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, förpacknings-och kreditkostnader, provisioner och valutaomräkning.

(67) Alla företag begärde en justering för tullrestitution enligt artikel 2.10 b i grundförordningen. De belopp som återbetalades av de pakistanska myndigheterna översteg emellertid vida importavgifterna respektive de indirekta skatter som betalats för det material som ingick i den berörda produkten. Kommissionen godtog följaktligen justeringen i den utsträckning som de begärda beloppen faktiskt betalats för den likadana produkten och för det material som fysiskt ingick däri i det fall varan var avsedd för konsumtion i exportlandet, eller återbetalats i det fall varan exporterades till gemenskapen.

(68) De exporterande tillverkarna hävdade att justeringen för tullrestitution borde göras för hela det belopp som återbetalats av de pakistanska myndigheterna, oavsett om tullen erlagts av de exporterande tillverkarna eller deras lokala materialleverantörer. Det fanns emellertid inget som tydde på att det material som köpts av lokala leverantörer skulle ha belagts med importavgifter eller indirekta skatter. Således avvisades argumentet i fråga.

Dumpningsmarginal

(69) Enligt artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningens omfattning på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produkttyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för produkttypen i fråga.

(70) Beräknad på denna grundval uppgår den samlade genomsnittliga dumpningsmarginal som är tillämplig på alla pakistanska exporterande tillverkare till 13,1 %, uttryckt i procent av nettopriset cif vid gemenskapens gräns, före tull.

D. GEMENSKAPSINDUSTRIN

(71) I gemenskapen tillverkas den berörda produkten av

- De tillverkare på vilkas vägnar klagomålet ingavs. Alla tillverkare som ingick i urvalet var även klagande.

- Andra gemenskapstillverkare som inte var klagande och inte var samarbetsvilliga.

(72) Kommissionen gjorde en bedömning av huruvida samtliga dessa företag skulle anses utgöra gemenskapstillverkare i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. De ovan nämnda företagens tillverkning utgör gemenskapens sammanlagda tillverkning.

(73) Gemenskapsindustrin består av 29 gemenskapstillverkare som samarbetade med kommissionen. Bland dessa ingår även de fem gemenskapstillverkare som ingick i urvalet. Dessa tillverkare svarar för 45 % av gemenskapstillverkningen av sänglinne av bomull. Dessa företag anses följaktligen utgöra "gemenskapsindustrin" i enlighet med artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

E. SKADA

1. Inledande anmärkning

(74) Eftersom stickprovsförfarande använts i fråga om gemenskapsindustrin bedömdes skadan, å ena sidan, på grundval av uppgifter som inhämtats på nivån för hela gemenskapsindustrin när det gäller utvecklingstrender för tillverkning, produktivitet, försäljning, marknadsandelar, antalet anställda och tillväxt. Å andra sidan inhämtades och analyserades uppgifter från enskilda gemenskapstillverkare som ingick i urvalet när det gäller utvecklingstrender för priser, lönsamhet, kassaflöde, förmåga att anskaffa kapital, investeringar, lager, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, räntabilitet och löner.

2. Förbrukning i gemenskapen

(75) Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapstillverkarnas tillverkningsvolymer enligt Eurocoton med avdrag för export enligt Eurostats uppgifter och med tillägg av import från Pakistan och andra tredjeländer enligt Eurostats uppgifter. Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade den synbara förbrukningen i gemenskapen stadigt, från 173 651 ton till 199 881 ton (dvs. med 15 %).

3. Import från det berörda landet

(a) Volym och marknadsandel

(76) Importen av sänglinne av bomull från Pakistan till gemenskapen ökade volymmässigt från 36 000 ton 1999 till 49 300 ton under undersökningsperioden, dvs. med 37 % under skadeundersökningsperioden. Efter en minskning till 31 800 ton 2000 ökade importen igen och uppgick till 35 500 ton Mellan 2001 och undersökningsperioden ökade den kraftigt med närmare 14 000 ton, med mer än en tredjedel.

(77) Marknadsandelen minskade i motsvarande grad från 20,7 % år 1999 till 17,2 % år 2000. Därefter ökade den till 18,9 % år 2001 och till 24,7 % under undersökningsperioden.

(b) Priser

(78) De genomsnittliga priserna för exporten från Pakistan ökade från 5,95 euro/kg 1999 till 6,81 euro/kg 2000. De påföljande åren minskade de gradvis och gick ner till 6,34 euro/kg 2001 och till 5,93 euro/kg under undersökningsperioden.

(c) Prisunderskridande

(79) I syfte att undersöka prisunderskridande jämfördes gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspris för varje produkttyp till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden med det motsvarande vägda genomsnittliga exportpriset för den berörda importen. Denna jämförelse skedde netto efter alla avdrag och rabatter. Gemenskapsindustrins priser justerades till nivån fritt fabrik. Priserna för den berörda importen fastställdes till cif-nivån med lämplig justering för tullar och kostnader efter import.

(80) Det framgick av denna jämförelse att den berörda produkten med ursprung i Pakistan under undersökningsperioden såldes i gemenskapen till priser som underskred gemenskapsindustrins priser med mer än 50 %, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins priser.

4. Gemenskapsindustrins situation

(81) I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen bedömde kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som hade betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(82) En undersökning gjordes av huruvida gemenskapsindustrin fortfarande höll på att återhämta sig från verkningarna av tidigare subventionering eller dumpning, men någon bevisning för att så skulle vara fallet stod inte att finna.

(83) Det hävdades att gemenskapsindustrin inte led väsentlig skada, eftersom den skyddades av kvoter. Det är riktigt att kvoter var i kraft under undersökningsperioden. Enligt internationell rätt är den rättsliga grunden för dessa kvoter WTO-avtalet om textil och konfektion. Kvoterna kommer att ha avvecklats till den 31 december 2004. De kvantiteter som får importeras inom ramen för kvoterna motsvarar en betydande andel av gemenskapens marknad. Beräknat på grundval av siffrorna för förbrukning under undersökningsperioden motsvarade den årliga kvoten för 2002 i fråga om Pakistan en marknadsandel på ca 25 %. Det bör också noteras att fastställandet av nivån på dessa textilkvoter är ett resultat av vanliga förhandlingar som inte omfattas av den analys som skall göras enligt grundförordningen. Även om man inte kan utesluta att kvoter kan inverka på gemenskapsindustrins situation, räcker det inte enbart med förekomsten av kvoter för att gemenskapsindustrin skall vara skyddad från skada. Analysen av siffrorna i detta fall visade att gemenskapsindustrin led väsentlig skada under undersökningsperioden, trots förekomsten av kvoter. Påståendet avvisas således.

(a) Uppgifter för gemenskapsindustrin i dess helhet

Tillverkning, antalet anställda och produktivitet

(84) Gemenskapsindustrins tillverkningsvolym ökade något mellan 1999 och undersökningsperioden, från 37 700 ton till 39 500 ton, dvs. med 5 %.

(85) Antalet anställda var i huvudsak stabilt och låg på omkring 5 500 personer. Följaktligen ökade produktiviteten från 6,8 ton/anställd 1999 till 7,2 ton/anställd under undersökningsperioden, dvs. med 6 % under skadeundersökningsperioden.

Försäljningsvolym och marknadsandel

(86) Gemenskapsindustrins försäljningsvolym ökade med 4 % under skadeundersökningsperioden, från 36 200 ton 1999 till 37 800 ton under undersökningsperioden. Den ökade till 38 300 ton under 2001, men sjönk under undersökningsperioden. Omsättningen ökade från 410 miljoner euro 1999 till 441 miljoner euro 2001, men sjönk därefter med 5 procentenheter till 420 miljoner euro under undersökningsperioden.

(87) Trots att förbrukningen på gemenskapens marknad ökade med 15 % under samma period minskade gemenskapsindustrins marknadsandel från 20,8 till 18,9 % under undersökningsperioden. Marknadsandelen låg kring 20 % mellan 1999 och 2001 och minskade med 1,5 procentenheter mellan 2001 och undersökningsperioden.

Konkurrenskraftig och hållbar tillväxt

(88) Samtidigt som förbrukningen i gemenskapen steg med 15 % mellan 1999 och undersökningsperioden ökade gemenskapsindustrins försäljningsvolym med endast 4 %. Å andra sidan ökade den totala importvolymen med 35 % under samma period, varvid den starkaste ökningen ägde rum mellan 2001 och undersökningsperioden (från 120 000 ton till 139 000 ton). Samtidigt som marknadsandelen för den totala importen steg med mer än 10 procentenheter, minskade gemenskapsindustrins marknadsandel från 20,8 till 18,9 %. Detta innebär att gemenskapsindustrin inte i tillräcklig utsträckning kunde dra nytta av marknadens tillväxt mellan 1999 och undersökningsperioden.

(b) Uppgifter om gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet

Lager, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(89) Lagernivåerna brukar variera avsevärt, eftersom tillverkningen till största del sker mot order, vilket minskar sannolikheten för att tillverkningen endast sker mot lager. Även om lagernivåerna för de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet ökade, anses i detta fall lagernivåerna inte utgöra en relevant skadeindikator eftersom stora lagervariationer är karaktäristiska för industrin.

(90) Det var svårt att fastställa produktionskapaciteten för nästan samtliga gemenskapstillverkare som ingick i urvalet, eftersom tillverkningsprocessen för den likadana produkten är produktspecifik och kräver olika kombinationer av maskiner. Det är följaktligen omöjligt att utifrån enskilda maskiners kapacitet dra någon samlad slutsats om tillverkningskapaciteten. Några av de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet lade dessutom ut en del av tillverkningen på underleverantörer.

(91) I fråga om de produkter som genomgår en tryckningsprocess ansågs emellertid tryckavdelningen utgöra den avgörande faktorn för kapaciteten att tillverka tryckt sänglinne hos samtliga gemenskapstillverkare som ingick i urvalet. Det konstaterades att kapacitetsutnyttjandet hos tryckavdelningarna hade minskat stadigt, från 90 till 82 %.

Priser

(92) De genomsnittliga priserna för de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet ökade gradvis från 13,3 euro/kg till 14,2 euro/kg under skadeundersökningsperioden. Detta bör ses mot bakgrund av att detta genomsnittliga pris omfattar både dyra och billiga varianter av den berörda produkten och att gemenskapsindustrin har tvingats övergå till en högre andel försäljning av dyra nischprodukter, i takt med att dess försäljning på massmarknaden med höga försäljningsvolymer tagits över av import från lågprisländer. Å andra sidan ökade den samlade gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser marginellt från 11,3 euro/kg 1999 till 11,5 euro/kg 2001. De minskade därefter till 11,1 euro/kg under undersökningsperioden.

Investeringar och förmåga att anskaffa kapital

(93) Investeringarna minskade avsevärt mellan 1999 och 2001 (från 7 miljoner euro till 2,5 miljoner euro). Mellan 2001 och undersökningsperioden låg investeringarna på en ganska stabil nivå och motsvarade under undersökningsperioden bara 41 % av investeringarna under 1999.

(94) Det fanns inget påstående från gemenskapsindustrins sida och inte heller något tecken på att den hade svårigheter att anskaffa kapital för sin verksamhet.

(95) Det hävdades att ínvesteringsminskningen inte tyder på skada, eftersom gemenskapsindustrin inte uppgivit sig ha haft svårigheter med att anskaffa kapital. Detta påstående avvisades, eftersom investeringsminskningen inte berodde på kapitalanskaffningssvårigheter utan på minskningen av gemenskapsindustrins marknadsandel och på det våldsamma pristrycket på gemenskapsmarknaden.

Lönsamhet, avkastning på investeringar och kassaflöde

(96) Under skadeundersökningsperioden minskade lönsamheten för de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet avsevärt (från 7,7 % 1999 till 4,4 % under undersökningsperioden, dvs. med 42 %). Räntabiliteten utvecklades på samma sätt och minskade från 10,5 % 1999 till 5,9 % under undersökningsperioden, dvs. en minskning på 44 %.

(97) De pakistanska exporterande tillverkarna hävdade att den minskade lönsamheten för de fem tillverkare som ingår i urvalet är en direkt följd av löneökningar. Såsom anges nedan minskade den genomsnittliga arbetskostnaden för de företag som ingick i urvalet i reala termer med ca 3,6 %. Lönekostnaderna är dessutom endast en av flera kostnadsposter i tillverkningsprocessen och en löneökning leder därför inte automatiskt till sänkt lönsamhet för ett företag. Detta argument måste därför avvisas.

(98) Det kassaflöde som den likadana produkten gav upphov till minskade avsevärt (från 16,8 miljoner euro 1999 till 11,3 miljoner euro under undersökningsperioden). Den största nedgången ägde rum under 2000, då kassaflödet sjönk med 27 %. Mellan 2000 och undersökningsperioden minskade det med ytterligare 5 %. Kassaflöde är en indikator med begränsad relevans, eftersom den påverkas av lagerförändringar. Inte desto mindre bör det noteras att den negativa utvecklingen av kassaflödet under skadeundersökningsperioden ligger i linje med andra ekonomiska indikatorer, som bekräftar den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin, och således inte bör anses vara betydelselös.

Löner

(99) Lönekostnaderna ökade med 3,3 % under skadeundersökningsperioden (från 35,2 miljoner euro 1999 till 36,3 miljoner euro under undersökningsperioden). Eftersom antalet anställda i huvudsak låg på en stabil nivå, ökade även de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna, från 29 100 euro (avrundat) till 30 300 euro per anställd, dvs. en ökning på 4,2 %. Dessa ökningar är nominella och de ligger väsentligt under konsumentprisökningen på 7,8 % under skadeundersökningsperioden, vilket innebär att lönerna ökat med 3,6 % i reala termer.

Dumpningens omfattning

(100) Med tanke på den dumpade importens volym och priser kan verkningarna av den faktiska dumpningsmarginalen, som också är betydande, inte anses vara försumbara.

5. Slutsats om skada

(101) Undersökningen av samtliga dessa faktorer visar att gemenskapsindustrins situation försämrades mellan 1999 och undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade lönsamheten markant och gemenskapsindustrins marknadsandel minskade med 9,1 %. Investeringarna, lönsamheten, räntabiliteten och kassaflödet minskade avsevärt för de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet. Antalet anställda låg i huvudsak på en stabil nivå. Några indikatorer visade en positiv utveckling. Till exempel ökade gemenskapsindustrins omsättning och försäljningsvolym något under skadeundersökningsperioden. Produktiviteten och lönerna steg marginellt. De genomsnittliga försäljningspriserna för de tillverkare som ingick i urvalet visade en uppåtgående trend under skadeundersökningsperioden, vilket dock delvis är en följd av övergången till en högre andel försäljning av dyra nischprodukter. Det bör emellertid noteras att förbrukningen i gemenskapen under samma period ökade med 15 % samtidigt som gemenskapsindustrins marknadsandel minskade med 9,1 %. Dessutom minskade gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser under skadeundersökningsperioden.

(102) Mot denna bakgrund dras slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

F. ORSAKSSAMBAND

1. Inledning

(103) I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersöktes det huruvida den dumpade importen med ursprung i Pakistan hade vållat gemenskapsindustrin en skada som var så omfattande att den kunde betecknas som väsentlig. Kända faktorer utöver den dumpade importen som samtidigt skulle kunna ha vållat gemenskapsindustrin skada undersöktes också i syfte att säkerställa att den eventuella skada som orsakats av dessa andra faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

2. Den dumpade importens verkan

(104) Importen till gemenskapen av sänglinne av bomull från Pakistan ökade volymmässigt från 36 000 ton 1999 till 49 300 ton under undersökningsperioden, dvs. med 37 %. Efter en smärre nedgång mellan 1999 och 2000 återhämtade sig importen 2001 och ökade med 13 900 ton mellan 2001 och undersökningsperioden. Importens marknadsandel minskade inledningsvis från 20,7 % år 1999 till 17,2 % år 2000. Därefter ökade den väsentligt och nådde upp till 24,7 % under undersökningsperioden.

(105) Vid analysen av den dumpade importens verkningar konstaterades det att priset är den viktigaste konkurrensfaktorn. Det är köparna som själva avgör kvaliteten på och utformningen av den produkt de avser beställa. Analysen av köpeprocessen i detta fall visar att importörer och handlare innan de lägger en order hos en exporterande tillverkare i Pakistan anger alla egenskaperna hos den produkt (utformning, färg, kvalitet, storlek osv.) som skall levereras, och således jämför de olika tillverkarnas offerter i huvudsak på grundval av priset, eftersom alla andra åtskiljande egenskaper lagts fast i infordran av offerter eller är en följd av importörernas egna ansträngningar i fråga om liknande varor (t.ex. varumärkesprofilering). När det gäller priser konstaterades det att priserna för den dumpade importen låg avsevärt under både gemenskapsindustrins priser och priserna för exportörer från andra tredjeländer. Det konstaterades dessutom att gemenskapsindustrin till stor del hade tvingats lämna lågprissegmenten på marknaden, där importen från Pakistan var stark. Detta underströk orsakssambandet mellan den dumpade importen och skadan för gemenskapsindustrin.

(106) De genomsnittliga priserna för importen från Pakistan utövade en prispress på gemenskapsindustrin och tvingade den både att sänka sina priser och att öka sin försäljning av dyra nischprodukter.

(107) Med tanke på betydelsen av importen från Pakistan på gemenskapsmarknaden, både sett till volym och priser, utövade denna import ett betydande nedåtgående tryck på gemenskapsindustrins försäljningsvolymer och priser. Gemenskapsindustrins avsaknad av försäljning i lågprissegmenten kunde inte kompenseras genom försäljning av nischprodukter med stora marginaler, vilket medförde att i synnerhet marknadsandelen, investeringarna, lönsamheten och räntabiliteten för gemenskapsindustrin minskade. Det konstaterades även att denna import och skadan för gemenskapsindustrin sammanföll i tiden.

3. Verkan av andra faktorer

(a) Subventionerad import med ursprung i Indien

(108) I den parallella antisubventionsundersökningen fastställdes det att den subventionerade importen med ursprung i Indien hade vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada. Trots att den subventionerade importen med ursprung i Indien följaktligen anses ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit kan det med hänsyn till de betydande och ökande importvolymerna från Pakistan och de låga priserna för denna import inte förnekas att den dumpade importen från Pakistan i sig vållat väsentlig skada.

(b) Import med ursprung i andra tredjeländer än Indien och Pakistan

(109) Import med ursprung i andra tredjeländer än Indien och Pakistan ökade från 51 400 ton 1999 till 75 300 ton under undersökningsperioden. Dess marknadsandel ökade från 29,6 % 1999 till 37,7 %. Denna import har till största delen sitt ursprung i Turkiet. Med hänsyn till förbindelserna mellan turkiska företag och företag i gemenskapen kan det sägas att det föreligger en viss marknadsintegration i form av handel mellan turkiska exporterande tillverkare och företag i gemenskapen, vilket tyder på att beslutet att importera från detta land inte endast är avhängigt av priset. Detta bekräftas av de genomsnittliga priserna för importen av sänglinne med ursprung i Turkiet under undersökningsperioden, vilka var nästan 45 % högre än priserna från Indien och 34 % högre än priserna från Pakistan. Det är därför inte sannolikt att import med ursprung i Turkiet kunde ha upphävt orsakssambandet mellan den dumpade importen från Pakistan och skadan för gemenskapsindustrin.

(110) De individuella marknadsandelarna för övriga länder (t.ex. Bangladesh, Egypten och Rumänien) är betydligt lägre och överskrider inte 3,9 % och det är således inte sannolikt att importen från dessa länder kan tillskrivas någon väsentlig skada.

(111) Det genomsnittliga priset för import med ursprung i andra länder än Indien och Pakistan ökade från 7,18 euro/kg 1999 till 7,47 euro/kg 2001 och minskade något till 7,40 euro/kg under undersökningsperioden. Priserna för denna import var ändå under undersökningsperioden omkring 25 % högre än priserna för importen från Pakistan. Importen från andra tredjeländer utövade således inte ett nedåtgående pristryck på gemenskapsindustrin i den omfattning som importen från Pakistan gjorde. Marknadsandelen för alla länder i den gruppen var dessutom lägre än 4 %. Slutsatsen dras därför att importen från andra tredjeländer inte kunde ha upphävt orsakssambandet mellan den dumpade importen från Pakistan och skadan för gemenskapsindustrin.

(c) Minskad efterfrågan

(112) Det hävdades att efterfrågan på sänglinne tillverkad av gemenskapsindustrin har minskat volymmässigt i takt med att gemenskapsindustrin inriktat sig på de övre marknadssegmenten där volymerna är mindre. Som det emellertid har påpekats minskade emellertid inte den totala förbrukningen av sänglinne i EU utan ökade istället under skadeundersökningsperioden. De flesta av gemenskapstillverkarna har olika produktlinjer för olika marknadssegment. De dyra märkena genererar höga marginaler men säljs endast i mycket små volymer. För att maximera kapacitetsutnyttjandet och täcka de fasta tillverkningskostnaderna skulle gemenskapsindustrin även behöva sälja stora volymer i lågprissegmentet. Det finns inget som tyder på att efterfrågan har gått ned i det marknadssegmentet. Detta segment håller däremot i ökande utsträckning på att övertas av lågprisimport, vilket vållar gemenskapsindustrin skada. Med hänsyn till den totala ökningen av förbrukningen, som inte är begränsad till ett särskilt marknadssegment, kan således efterfrågesituationen i gemenskapen inte anses upphäva orsakssambandet mellan den dumpade importen från Pakistan och skadan för gemenskapsindustrin.

(d) Gemenskapsindustrins import

(113) Det anfördes att gemenskapsindustrin importerade sänglinne av bomull från Pakistan och därför själv bidrog till skadan. Endast en av de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet hade dock importerat sänglinne från Pakistan under undersökningsperioden, och försäljningen av denna import svarade endast för en liten del av denna tillverkares sammanlagda omsättning (ca 2 %). Gemenskapsindustrins import av den berörda produkten från Pakistan kan följaktligen inte anses upphäva orsakssambandet mellan den dumpade importen från Pakistan och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit i sin helhet.

(e) Gemenskapsindustrins exportresultat

(114) Exporten från de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet motsvarade endast ca 0,5 % av dessa företags totala försäljning. Med hänsyn till exportens försumbara del av gemenskapstillverkarnas sammanlagda verksamhet, kan denna faktor inte ha bidragit till skadan.

(f) Gemenskapsindustrins produktivitet

(115) Utvecklingen av produktiviteten har beskrivits i avsnittet om undersökning av skada. Produktiviteten ökade från 6,8 ton/anställd 1999 till 7,2 ton/anställd under undersökningsperioden, dvs. med ca 6 %, varför denna faktor inte kan ha bidragit till skadan.

4. Sammanfattning

(116) Den betydande ökningen av volymen av och marknadsandelen för importen med ursprung i Pakistan, särskilt mellan 2001 och undersökningsperioden, den betydande minskningen av försäljningspriserna och den prisunderskridandenivå som konstaterats under undersökningsperioden inträffade samtidigt med den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(117) I den parallella antisubventionsundersökningen fastställdes det att den subventionerade importen med ursprung i Indien hade bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Verkningarna av denna import var emellertid inte sådana att de upphävde slutsatsen rörande orsakssamband med avseende på den dumpade importen med ursprung i Pakistan. De andra återstående möjliga skadeorsakerna, dvs. import från andra länder än Indien och Pakistan, efterfrågesituationen och gemenskapsindustrins import, export och produktivitet, undersöktes också men konstaterades inte upphäva orsakssambandet mellan importen från Pakistan och skadan för gemenskapsindustrin.

(118) På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer för gemenskapsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadliga verkan, dras slutsatsen att importen från Pakistan har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

G. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Allmänna kommentarer

(119) I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om det trots slutsatsen om skadlig dumpning fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa åtgärder i detta särskilda fall. Det gjordes en bedömning av de eventuella åtgärdernas inverkan på alla parter som berörs av undersökningen samt av följderna av att inte vidta några åtgärder.

2. Gemenskapsindustrin

(120) Gemenskapsindustrin led väsentlig skada. Den visade sig vara en bärkraftig industri som kunde konkurrera på sunda marknadsvillkor. Skadan för gemenskapsindustrin hade sin orsak i att den hade svårt att konkurrera med den dumpade lågprisimporten. Trycket från den dumpade importen tvingade också flera gemenskapstillverkare att upphöra med tillverkningen av sänglinne av bomull.

(121) Införandet av åtgärder anses komma att återställa en sund konkurrens på marknaden. Gemenskapsindustrin bör då kunna öka sin försäljningsvolym och sina försäljningspriser, och därmed uppnå de vinster som är nödvändiga för att det skall vara berättigat med fortsatta investeringar i deras produktionsanläggningar.

(122) Om åtgärder inte införs kommer gemenskapsindustrins situation att förvärras ytterligare. Den kommer inte att kunna investera i ny produktionskapacitet och konkurrera på ett effektivt sätt med importen från tredjeländer. Några företag kommer att tvingas upphöra med sin tillverkning och avskeda personal.

(123) Slutsatsen är därför att det är i gemenskapsindustrins intresse att antidumpningsåtgärder införs.

3. Importörer och användare

(124) Frågeformulär sändes till 17 importörer och 2 intresseorganisationer för importörer. Endast två icke-närstående importörer i gemenskapen besvarade frågeformuläret.

(125) För båda dessa importörer svarade försäljningen av denna produkt för mindre än 5 % av den totala omsättningen. Importörernas totala lönsamhet uppgick till mellan 2 och 10 %. Eftersom endast en mindre del av de två importörernas omsättning utgörs av försäljning av den berörda produkten med ursprung i Pakistan och många länder inte berörs vare sig av antidumpnings- eller utjämningstullar ansågs införandet av en antidumpningstull endast kunna få ringa inverkan på dessa importörer.

(126) Frågeformulär sändes till sex användare och en intresseorganisation för användare. Det inkom inga uppgifter från användarna, men i en skrivelse från IKEA och Utrikeshandelsförbundet (FTA) lades vissa argument fram.

(127) Det anfördes att gemenskapsindustrin inte kan möta hela efterfrågan på sänglinne i gemenskapen. Det måste dock erinras om att åtgärder inte är avsedda att hindra import till gemenskapen utan att se till att den inte sker till skadliga dumpade priser. Import från olika länder kommer att fortsätta att tillfredställa en betydande del av efterfrågan i gemenskapen. Eftersom många länder inte berörs av antidumpnings- eller utjämningstullar förväntas inte någon utbudsbrist uppstå.

(128) Det hävdades att billig import av sänglinne är nödvändig både för slutkonsumenter och "institutionella" användare, t.ex. hotell, sjukhus osv., eftersom gemenskapstillverkarna inte tillverkar produkter i det lägre prissegmentet. Undersökningen visade dock att de fem gemenskapstillverkare som ingick i urvalet alltjämt tillverkar dessa produkter. Det fanns ingen teknisk anledning till att tillverkningen av dessa produkter i gemenskapen inte skulle kunna utökas. Det faktum att många andra länder inte berörs av antidumpnings- eller utjämningstullar innebär att det fortfarande kommer att finnas alternativa försörjningskällor.

4. Slutsats om gemenskapens intresse

(129) Mot denna bakgrund dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa en antidumpningstull i detta särskilda fall.

H. ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

1. Slutgiltiga åtgärder

(130) Antidumpningsåtgärder bör införas i syfte att tillse att den dumpade importen inte vållar ytterligare skada.

(131) Vid fastställandet av nivån på denna tull togs hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalerna och till det belopp som är nödvändigt för att undanröja skadan för gemenskapsindustrin.

(132) Med beaktande av gemenskapsindustrins lönsamhet under 1999 och 2000 konstaterades det att en vinstmarginal på 6,5 % av omsättningen kunde betraktas som en rimlig miniminivå för gemenskapsindustrin i avsaknad av skadlig dumpning. Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, såsom detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för de produkter som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset beräknades genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades med den faktiska förlusten eller vinsten under undersökningsperioden och ökades med den ovannämnda vinstmarginalen. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(133) Det anfördes av de Pakistanska export tillverkarna att vinstmarginalen på 6,5 % av omsättningen var högre än den lämpliga minimivinst som fastställts i samband med andra undersökningar rörande samma produkt. Detta påstående avvisades, eftersom den förväntade minimivinsten för gemenskapsindustrin i en situation utan skadevållande dumpning fastställs gång för gång på grundval av de särskilda omständigheterna i varje förfarande och med hänsyn tagen till marknadsförhållandena och gemenskapsindustrins tidigare resultat i samband med förfarandet. I det nu aktuella fallet konstaterades det att en vinstmarginal på 6,5 % kunde anses vara en lämplig miniminivå, beräknad på den genomsnittliga lönsamhetsnivån i gemenskapsindustrin under 1999 och 2000.

(134) Eftersom nivån för undanröjande av skada är högre än den konstaterade dumpningsmarginalen, bör de slutgiltiga åtgärderna fastställas på grundval av den senare.

2. Åtagande

(135) De pakistanska exporterande tillverkarna har lämnat förslag till ett prisåtagande. Undersökningen omfattar emellertid fler än 170 exportörer och det finns flera hundra olika typer av sänglinne med egenskaper som det inte alltid är lätt att urskilja vid import. Detta gör att det är praktiskt taget omöjligt att fastställa meningsfulla minimipriser för varje produkttyp som kommissionen har en rimlig möjlighet att övervaka. Även det stora antalet exportörer kan leda till att det blir praktiskt ogenomförbart att övervaka efterlevnaden av ett prisåtagande.

(136) Det konstaterades även att de kategorier av den berörda produkten för vilka det föreslagits ett prisåtagande inte var rätt valda, eftersom de fanns betydande prisskillnader inom samtliga dessa kategorier. Dessutom undanröjer inte de föreslagna priserna den skadevållande dumpningen.

(137) Under dessa omständigheter ansågs ett prisåtagande vara praktiskt ogenomförbart och kunde därför inte godtas.

HÄRGIENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig antidumpningstull skall införas på import av sänglinne av bomull, ren eller blandad med konstfibrer eller lin (i vilken lin inte är den dominerande fibern), blekt, färgat eller tryckt, med ursprung i Pakistan, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 6302 21 00 (Taric-nummer 6302 21 00*81 och 6302 21 00*89), ex 6302 22 90 (Taric-nummer 6302 22 90*19), ex 6302 31 10 (Taric-nummer 6302 31 10*90), ex 6302 31 90 (Taric-nummer 6302 31 90*90) och ex 6302 32 90 (Taric-nummcer 6302 32 90*19).

2. En tullsats på 13,1 % skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, för produkter som säljs av alla företag.

3. Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande