52004DC0759

Bryssel den 2.12.2004

KOM(2004) 759 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

EU:s lagstiftning och marknader på området för elektronisk kommunikation 2004 [SEK(2004)1535]

1. INLEDNING

Flera av kommissionens meddelanden bygger på Lissabonvisionen om en kunskapsbaserad europeisk ekonomi. Kommissionen har påpekat hur viktig sektorn för elektronisk kommunikation är för nästan alla andra branscher och har slagit fast att innovativa kommunikationstjänster är en viktig drivkraft för arbetsproduktiviteten[1].

En bidragande faktor när det gäller att uppnå Lissabonmålen är genomförandet av det nya regelverket för elektronisk kommunikation[2], vilket också nämns i flera av Europeiska rådets slutsatser. Regelverket bygger på teknikneutrala principer. När det väl tillämpas fullt ut i medlemsstaterna kommer det att bidra till en marknad som ger konsumenterna både valmöjligheter och mervärde. En förutsättning för detta är att regelverket genomförs snabbt. En effektiv tillämpning av EU:s konkurrensregler är också viktig.

Med hjälp av rapporter, samarbete med medlemsstaterna och, vid behov, överträdelseförfaranden har kommissionen kraftigt främjat genomförandet av EU:s regelverk. Den sista rapporten om lagstiftning och marknader[3] handlar främst om kommissionens viktigaste farhågor i samband med genomförandet. Föreliggande meddelande gäller främst utvecklingen på marknaden och olösta regleringsfrågor. Det bygger på en mer ingående analys och bättre marknadssiffror tagna från ett arbetsdokument från kommissionen, som antas parallellt, och täcker för första gången alla tjugofem medlemsstater. Generellt beskrivs den regleringssituation som rådde den 1 oktober 2004. Om inget annat anges täcker marknadsuppgifterna perioden fram till och med den 1 augusti 2004.[4]

2. UTVECKLINGEN PÅ MARKNADEN I STORA DRAG

Sektorn för e-kommunikationstjänster kännetecknas av en allt mer positiv utveckling. Konkurrensen ökar på de flesta marknader och ger konsumenterna fördelar i fråga om priser, kvalitet och innovation.

Industrin, framför allt sektorn för fasta nät, växer igen efter det att kostnader och skulder har minskats. Innovationen i fråga om mobil- och bredbandstjänster, och i viss mån även traditionella fasta tjänster, ökar tillväxten. Den totala tillväxten inom sektorn, som för 2004 uppskattas till 4,6 %[5], har stabiliserats och ökar snabbare än EU 25:s BNP-tillväxt. De viktigaste drivkrafterna är fasta datatjänster och mobila tjänster, som ökade starkt med 11,5 % respektive 7 %[6].

[pic]

Bakom denna allmänna utveckling ligger ett antal olika trender. För det första har den traditionella fasta telefonin minskat i värde, eftersom den ökande konkurrensen har tvingat ned priserna. För det andra har bredbandsspridningen ökat dramatiskt på grund av lägre priser och ökad infrastrukturkonkurrens i och med att nya aktörer börjar trappa upp sina investeringar[7]. För det tredje fortsätter spridningen av mobila tjänster att öka. Taltjänster dominerar visserligen fortfarande, men man kan se att sektorn för mobila datatjänster växer. 3G-nät och 3G-tjänster har införts i de flesta medlemsstater.

[pic]

2.1 Mobila tjänster

Intäkterna från mobila tjänster är större än de från fasta taltjänster. Tillväxten 2004 var fortsatt stark och uppgick till 7 %, delvis pådriven av mobila datatjänster. Den genomsnittliga procentuella spridningen fortsätter också att öka och uppgår nu till 83 % för EU 25. Siffran för EU 15 har ökat med 6 procentenheter och uppgår nu till 87 %. För närvarande finns det över 379 miljoner mobila abonnenter. Den viktigaste drivkraften för framtida tillväxt i EU:s mobilsektor är troligtvis spridningen av avancerade mervärdestjänster.

[pic]

Några allmänna trender pekar på att konkurrensen tilltar inom delar av mobilsektorn. För operatörer med betydande marknadsinflytande har den genomsnittliga marknadsandelen sjunkit från 46,6 % förra året till 43,2 % i år, vilket är mer än under de tre sista åren tillsammans. Portabiliteten för mobila nummer, som gör att abonnenterna kan behålla sitt telefonnummer när de byter operatör, har ökat under året, särskilt i vissa länder. Denna tjänst har fått störst genomslag där avgiften för nummerportabilitet är relativt låg.

Såsom framgår av nedanstående avsnitt om samtrafik har priserna för mobilterminering under året äntligen minskat i många EU-länder, även om ingripanden från de nationella regleringsmyndigheterna säkerligen kommer att leda till ytterligare minskningar. Den höga prisnivån för internationell roaming är dock fortfarande oroväckande. Kommissionen fortsätter att inom ramen för konkurrensreglerna undersöka de taxor som mobilnätens operatörer tar ut av varandra för internationell roaming. Kommissionen meddelade i juli i år sin preliminära ståndpunkt när det gäller överträdelse av artikel 82 i fördraget på den brittiska marknaden för återförsäljning av internationell roaming[8]. Även den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter ( European Regulators' Group , ERG) är i färd med att granska internationell roaming. Kommissionen uppmanar regleringsmyndigheterna att så snart som möjligt färdigställa analyser för marknaderna för samtalsterminering i enskilda mobilnät och för återförsäljning av roaming.

Införandet av 3G-tjänster

3G-tjänster infördes under 2004 i ökad takt. Av de 75 godkända 3G-operatörerna erbjuder nu 30 kommersiella tjänster och 21 befinner sig i den förkommersiella fasen. Det finns uppskattningsvis runt 2,6 miljoner 3G-abonnenter i EU, och fram till slutet av 2004 beräknas det finnas täckning för åtminstone 43 % av hela EU:s befolkning[9]. Den fullskaliga kommersiella spridningen kommer att öka under 2005, och hur stort genomslag 3G-tjänsterna får på marknaden kan bedömas då.

2.2 Bredband

I bredbandssektorn har man kunnat iaktta en stadig tillväxt i år. Det totala antalet bredbandsanslutningar har ökat med mer än 72 %. I EU 25 finns nu 29,6 miljoner anslutningar, vilket motsvarar 6,5 % av befolkningen. För EU 15 uppgår siffran till 7,6 %, att jämföras med 4,5 % i fjol. Den ökande bredbandsspridningen drivs till stor del på av det allt intensivare konkurrenstrycket och de fasta operatörernas önskan om att jämna ut de sjunkande intäkterna från taltelefonin. De nya aktörernas andel av bredbandsmarknaden har fortsatt att öka och uppgår nu till 43,7 %, vilket är 2,2 procentenheter mer än i fjol. De nya aktörernas andel av DSL-marknaden, en teknik som numera står för 78 % av den totala bredbandssektorn, har också ökat med 8 procentenheter och uppgår i år till 30,2 %. I vissa länder är dock konkurrensen på marknaden för bredbandsåtkomst fortfarande svag. Kommissionen kommer att aktivt övervaka utvecklingen och ingripa vid behov.

Efter en granskning av konkurrensen enligt artikel 82 i fördraget åtog sig Deutsche Telekom gentemot kommissionen att upphöra med en förmodad marginalpress på marknaden för bredbandsåtkomst genom att sänka sina taxor för delat tillträde (linjedelning) från och med den 1 april 2004.[10]

[pic]

Det råder stora skillnader mellan bredbandsspridningen i olika medlemsstater. Spridningen är normalt störst i de länder som har en effektiv infrastrukturkonkurrens på kabel, via andra alternativa nät och genom tillträde till accessnätet.

[pic]

2.3 Tillträde till accessnät

En anmärkningsvärd utveckling är att tillträdet till accessnät har ökat med 110 % (fullt tillträde eller delat tillträde) från 1,8 miljoner anslutningar i juli 2003 till över 3,8 miljoner i juli 2004 (EU 15). Detta beror på två faktorer: Beslutsamma regleringsåtgärder, särskilt i fråga om prissättning, har gett positiva resultat, och i några länder har nya aktörer börjat öka sina investeringar i infrastrukturen.

2.4 Fasta taltjänster

Trots en fortsatt långsam minskning av intäkterna från sektorn för fasta nät har det uppskattade antalet nya aktörer på marknaden ökat för första gången på flera år.

[pic]

Detta tillsammans med en fortsatt allmän minskning av de dominerande operatörernas marknadsandel tyder på att graden av konkurrens på marknaden för fasta nät ökar i flera länder. I vissa segment har priserna sjunkit under året och de dominerande operatörerna erbjuder mer diversifierade och skräddarsydda prispaket för att hålla kvar sina kunder. Portabiliteten för fasta nummer har också fått en avsevärt större spridning i medlemsstaterna.

[pic]

Såsom framgår av ovanstående diagram har de dominerande operatörernas marknadsandel fortsatt att minska i alla marknadssegment för fasta nät. Särskilt i fråga om lokalsamtal är dock den dominerande operatörens marknadsandel fortfarande stor i vissa medlemsstater. Det finns också ett starkt samband mellan tidpunkten för marknadens liberalisering och den dominerande operatörens marknadsandel. Särskilt tydligt är detta i de nya medlemsstaterna, där den dominerande operatörens marknadsandel för lokalsamtal i flera fall ligger över 90 %.

31 % av konsumenterna använder numera en alternativ operatör för fjärrsamtal eller internationella samtal. För lokalsamtal är siffran knappt 20 %. I de flesta fall kopplar konsumenten upp sig indirekt, exempelvis genom val eller förval av nätoperatör. Endast 6,47 % kopplar upp sig direkt[11] till en annan operatör.

Med tanke på de ökande intäkterna från mobila tjänster skulle minskningen av intäkterna från det fasta nätet delvis kunna bero på att fasta tjänster ersätts med mobila tjänster. I många av de nya medlemsstaterna, där infrastrukturen för fasta tjänster inte är lika väl utbyggd, är det mycket väl möjligt att nya abonnenter bestämmer sig för mobiltelefoni direkt. Det finns dock faktorer som tyder på att innovation, bland annat ny teknik såsom Internettelefoni och produkter som varken är helt fasta eller helt mobila, på sikt kan stanna upp nedgången för intäkterna från fasta taltjänster.

2.5 Samtrafik

Samtrafik är en av hörnstenarna i en konkurrensutsatt marknad. I sektorn för fasta nät har den nedåtgående trenden för samtrafikstaxor fortsatt, om än i långsammare takt, och visar tecken på en stabilisering. I mobilsektorn höjs dock sedan en tid tillbaka röster som påstår att priserna för mobilterminering i många fall saknar kostnadssamband. Under det gångna året har nya regleringsåtgärder äntligen lett till en nedåtgående trend för dessa priser. Mellan juli 2003 och juli 2004 föll de ledande operatörernas genomsnittliga tariffer för samtal mellan fasta och mobila nät (EU 15) med i genomsnitt 14 %.

2.6 Konsumenter

Redan första gången som e-kommunikationerna liberaliserades kunde man skönja ett mönster med ett ökande antal fördelar för konsumenterna i form av lägre priser, ökade valmöjligheter och mer innovativa tjänster. Denna utveckling fortsätter till följd av en mer konkurrenskraftig miljö och på grund av det nya regelverkets flexibilitet. I år ökade valmöjligheterna genom nya operatörer på marknaden och fler bredbandsalternativ[12]. I vissa segment[13] har priserna sjunkit till följd av det allt intensivare konkurrenstrycket.

I sektorerna för fasta och mobila nät kan man se innovativa konvergerande produkter, 3G håller på att bli verklighet, och avancerade högvärdesdatatjänster har fått stor spridning tack vare ökade infrastrukturinvesteringar. Många frågor måste dock ännu lösas. I några länder är konkurrensen på marknaderna för accessnät och bredband fortfarande relativt svag, och i samtliga medlemsstater är det allmänna konkurrensläget blandat. Den fortsatta utvecklingen beror på hur effektivt EU:s konkurrensregler tillämpas och i vilken grad det nya regelverket verkligen genomförs och tillämpas i alla medlemsstater.

3. GENOMFÖRANDET I DE 25 MEDLEMSSTATERNA

När det gäller de grundläggande direktiven[14] skulle medlemsstaterna ha genomfört EU:s regelverk senast den 24 juli 2003 (EU 15). Direktivet om integritetsskydd skulle ha genomförts senast den 30 oktober 2003. För de tio nya medlemsstaterna blev hela regelverket tillämpligt från och med den 1 maj 2004.

Ett snabbt och korrekt genomförande är av avgörande betydelse för sektorn. En försening kommer att bromsa upp de nationella regleringsmyndigheternas arbete med att analysera marknaderna och att dra tillbaka, ändra eller införa regler beroende på befintlig konkurrensnivå. Mer oroande är dock de negativa signaler som förseningen ger konsumenterna och marknaden. Under fem år fram till 2003 investerade de icke-dominerande fasta operatörerna 70 miljarder euro bara i EU 15[15]. Både de dominerande och de icke-dominerande aktörerna planerar ytterligare stora investeringar under de kommande åren. Ett ineffektivt regelverk skulle kunna äventyra denna målsättning.

20 medlemsstater har slutfört antagandet av primärrätten och underrättat kommissionen om detta. Detta är en stor framgång som för varje land har inneburit antingen en total omarbetning av befintliga lagar eller införandet av omfattande ny lagstiftning. Följande fem medlemsstater har visserligen alla gjort stora framsteg i lagstiftningsprocessen, men måste ännu anta primärrätt för att kunna genomföra regelverket:

Belgien, Tjeckien, Estland, Grekland och Luxemburg.

Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden för underlåtenhet att anmäla nationella åtgärder, och vid EG-domstolen pågår mål mot Belgien, Grekland och Luxemburg.

Följande åtta medlemsstater måste ännu anta sekundärrätt (i vissa fall avgörande lagstiftning) för att primärrätten skall kunna få full verkan:

Spanien, Frankrike, Cypern, Lettland, Litauen, Polen, Slovenien och Slovakien.

Kommissionen är i färd med att granska genomförandeåtgärdernas överensstämmelse med EU:s regelverk i samtliga medlemsstater och kommer att vidta lämpliga åtgärder i enlighet med fördraget.

4. ARTIKEL 7-FÖRFARANDEN

Innan nationella regleringsmyndigheter vidtar åtgärder skall de enligt artikel 7 i ramdirektivet anmäla sina förslag till åtgärder till kommissionen för en förhandsgranskning så att kommissionen kan sörja för harmonisering inom ramen för den inre marknaden och se till att marknadsdefinitionen och marknadsanalysen ligger i linje med EU:s konkurrensregler. Kommissionen får kommentera åtgärdsförslaget och begära att förslaget dras tillbaka, om kommissionen anser att förslaget är oförenligt med gemenskapslagstiftningen eller utgör ett hinder för den inre marknaden när det gäller marknadsdefinitionen eller fastställandet av företag med betydande marknadsinflytande.

Fram till den 1 oktober 2004 tog kommissionen emot 101 anmälningar från nio medlemsstater, de flesta från Österrike, Finland, Portugal och Förenade kungariket. Kommissionen har sedan dess avslutat 92 fall genom att bistå de nationella regleringsmyndigheterna med deras marknadsanalyser. Kommissionen har också tagit upp strategifrågor och genomförandeproblem för att sörja för ett tillvägagångssätt i alla medlemsstater som är både enhetligt och anpassat till nationella förhållanden. Kommissionen har dessutom i 58 fall träffat företrädare för de nationella regleringsmyndigheterna från 15 medlemsstater innan överträdelseförfaranden inleddes för att ta upp frågor i samband med de föreslagna åtgärderna. Hittills har det inkommit minst en anmälan för var och en av de marknader som identifieras i rekommendationen om relevanta marknader utom för en, nämligen den nationella marknaden för återförsäljning av internationell roaming på det allmänna mobiltelefonnätet. Fram till den 1 november 2004 utnyttjade kommissionen sin vetorätt bara i tre fall[16].

En utvärdering av anmälningarna ger vid handen att lagstiftningen generellt har blivit mer inriktad på att åtgärda marknadsbrister. De nationella regleringsmyndigheterna har normalt hållit sig till de marknader som definieras i rekommendationen. Det är dock särskilt två marknader som har behandlats på ett annorlunda sätt, nämligen grossistmarknaden för bredbandsåtkomst (bredbandsåtkomst via kabel, vilket enligt kommissionens åsikt bara är möjlig om en produkt som motsvarar bitströmsaccess verkligen erbjuds via kabel) och marknaden för sändningstjänster (uppdelad efter plattformar, dvs. markbaserad, kabel, satellit).

Företag med betydande marknadsinflytande har i allmänhet fastställts i enlighet med principerna i riktlinjerna för bedömning av betydande marknadsinflytande. Marknadsandelarna är visserligen viktiga faktorer, men andra faktorer har också visat sig vara betydelsefulla för den övergripande analysen (bland annat dynamiska marknadskrafter, hinder för marknadsinträde och potentiell konkurrens).

För att lösa problemen, och beroende på vilka konkurrensproblem som har upptäckts på den relevanta marknaden, brukar de nationella regleringsmyndigheterna införa skyldigheter för företag som anses ha betydande marknadsinflytande. I vissa fall valde de nationella regleringsmyndigheterna olika lösningar, dvs. de ställde olika krav på företag med betydande marknadsinflytande på liknande marknader i en och samma medlemsstat. Om det finns tillräckliga skäl, är ett sådant tillvägagångssätt möjligt enligt regelverket.

Slutligen visar erfarenheten att de nationella regleringsmyndigheterna i samband med sina slutliga åtgärder fullt ut beaktar kommissionens synpunkter.

5. GENOMFÖRANDET AV DET NYA REGELVERKET I EU 25

Den samlade bilden av marknaden är visserligen positiv, men kommissionen har hittat en rad nyckelområden där medlemsstaternas lagstiftning behöver förbättras. I det följande avsnittet behandlas några av de viktigaste regleringsfrågorna.

5.1 Nationella tillsynsmyndigheter

En nationell marknads förmåga att fungera på ett bra sätt är direkt beroende av kvaliteten på medlemsstatens rättsliga ram för den nationella regleringsmyndigheten.

De nationella regleringsmyndigheterna måste vara oberoende av alla kommersiella intressen eller andra egenintressen. De måste också få alla de befogenheter som fastställs i regelverket och kunna utöva dem utan inblandning utifrån.

Kommissionen ställer sig helhjärtat bakom det arbete som de nationella regleringsmyndigheterna hittills har utfört för att förbereda eller meddela marknadsanalyser, särskilt deras samarbete i den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter, för att hitta gemensamma vägar till lagstiftning som stämmer överens med EU:s regelverk.

Kommissionen är dock allvarligt oroad över att principerna om oberoende och opartiskhet fortfarande inte följs fullt ut i alla 25 medlemsstater. Delvis beror detta på att det ännu inte överallt har säkerställts att statens aktieinnehav inte på något sätt påverkar regleringsbesluten. Kommissionen befarar också att regleringsmyndigheterna i vissa länder kan hindras från att vidta de regleringsåtgärder som krävs med tanke på marknadsanalysen. Detta händer till exempel om ministerier som inte har anmälts som nationella regleringsmyndigheter med ansvar för marknadsanalysen ingriper genom att ge instruktioner eller direktiv som påverkar den nationella regleringsmyndighetens regleringsbeslut. Ibland är det snarare den nationella lagstiftningen som bär skulden till att regleringsmyndighetens möjligheter att reglera marknaden är begränsade. Så kan exempelvis de åtgärder som regleringsmyndigheten får vidta vara begränsade, eller så är lagstiftningens kriterier för införandet av regleringsskyldigheter för stränga. Även i de fall där lagstiftningen ger de nationella regleringsmyndigheterna full behörighet, kan ett bristande verkställande av myndighetens beslut stå i vägen för effektiv konkurrens.

En annan fråga som kommissionen ser allvarligt på är att förfarandena för överklagande av regleringsmyndighetens beslut är för långa. Kommissionen granskar denna fråga i ett stort antal medlemsstater. I vissa länder förvärras detta problem av att beslut som regleringsmyndigheten har fattat upphävs systematiskt när de överklagas.

Slutligen har kravet på de nationella regleringsmyndigheterna att göra marknadsanalyser, och att samtidigt övervaka marknaden, lösa tvister och verkställa beslut, ställt många regleringsmyndigheter framför allvarliga resursproblem.

5.2 Avgifter för auktorisation av tjänster

Avgifterna för förvaltningen av auktorisationssystem och beviljande av användarrättigheter bör vara öppna, proportionerliga och objektivt motiverade och får bara täcka de faktiska administrativa kostnaderna. Inga andra avgifter får tas ut.

Kommissionen granskar läget i en rad medlemsstater där avgifterna är relativt höga och där det är oklart om dessa principer följs. Kommissionen undersöker också olika avgifter för marknadsaktörer och bidrag till program för bredbandsspridning för att se om de stämmer överens med direktiven.

5.3 Individuell rätt att använda radiofrekvenser

Medlemsstater som beviljar individuell rätt att använda radiofrekvenser bör göra detta på ett öppet, begripligt och icke-diskriminerande sätt. Detta krav har visserligen i stor utsträckning inarbetats i nationell lagstiftning, men i en rad medlemsstater granskar kommissionen om kriterierna verkligen tillämpas i praktiken, eftersom det saknas nationella frekvensplaner eller på grund av hur tillståndsförfarandena är utformade.

5.4 Ledningsrätt, samlokalisering och gemensamt utnyttjande av utrustning

Kommissionen uppmärksammar de seglivade problem som har uppstått i hela unionen när det gäller beviljande av rätten att installera master och antenner för mobiltjänster och de därmed sammanhängande avgifterna. I några fall har detta försenat utbyggnaden av tredje generationens infrastruktur (3G), ibland trots stränga krav på utbyggnad i de nationella tillstånden. Ett exempel på en god lösning i detta hänseende är en allmänt tillgänglig databas som en regleringsmyndighet har inrättat för att informera om placeringen av befintliga och framtida master.

5.5 Samhällsomfattande tjänster

En av regelverkets huvudprinciper är att alla slutanvändare skall ha tillgång till ett minimiutbud av tjänster av väl definierad kvalitet till ett överkomligt pris. Medlemsstaterna är skyldiga att se till att inga företag eller företagsgrupper på förhand hindras från att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Kommissionen tittar noga på om det finns fog för farhågorna enligt vilka en rad medlemsstater utser leverantören av samhällsomfattande tjänster utan hänsyn till denna princip eller utan den insyn som krävs.

5.6 Sändningsplikt (”must carry”)

Medlemsstaterna får bara införa sändningsplikt om detta är nödvändigt för att uppfylla klart definierade mål av allmänt intresse. Kommissionen undersöker hur detta hanteras i vissa länder, bland annat för att se om det finns en klar koppling mellan skyldigheter och mål, så att myndigheternas möjligheter att skönsmässigt införa sändningsplikt inte ger upphov till godtyckliga beslut.

5.7 Icke begärd kommersiell kommunikation

Kommissionen noterar att reglerna för samtyckesbaserad marknadsföring (opt-in) i direktivet om integritetsskydd generellt visserligen har inarbetats i nationell lagstiftning, men att även frivilliga koder till skydd för användarna blir allt vanligare. Denna utveckling välkomnas.

5.8 Trafikuppgifter

Kommissionen kommer i en rad medlemsstater att undersöka utvecklingen mot att myndigheterna allt mer förlänger den lagstadgade tiden för avlyssning av trafikuppgifter i brottsbekämpningssyfte.

5.9 Genomförande av övergångsbestämmelser i EU 15

EU 15:s medlemsstater måste enligt övergångsbestämmelserna se till att befintliga regleringsskyldigheter för företag med betydande marknadsinflytande fortsätter att gälla tills regleringsmyndigheterna har avgjort frågan i enlighet med det nya regelverket.

Kommissionen undersöker huruvida det finns fog för farhågorna enligt vilka det fortfarande finns fall där dessa krav, exempelvis kravet på åtskillnad mellan kostnadsredovisning and övrig bokföring, inte uppfylls riktigt, vilket i sin tur leder till en marginalpress på nya aktörer. Samma effekter får man i vissa fall där regleringsmyndighetens granskning varierar i fråga om sätt och noggrannhet beroende på om det rör sig om taxor för andra operatörer, för tillhandahållande av tillträde eller för slutkunder.

Kommissionen är också oroad över att processtekniska problem i vissa fall kan komma att störa den positiva utvecklingen mot investeringar från nya aktörer och kundernas övergång till mer högvärdiga produkter genom att återförsäljarprodukter ersätts med bitströmsaccess och tillträde till accessnät. Av denna anledning är exempelvis utbyggnaden av accessnät med tillträde för andra operatörer oenhetlig i medlemsstaterna. Marknadsanalyserna måste under alla omständigheter påskyndas, och övergångssystemets tillämpning måste i möjligaste mån begränsas för att man skall kunna ta itu med olösta frågor.

5.10 Utgångsläget i de nya medlemsstaterna

De nya medlemsstaterna skulle fram till dagen för anslutningen införa regleringsskyldigheter för företag med betydande marknadsinflytande. Några av EU 10:s olösta problem är desamma som de som förekom i EU 15:s gamla regelverk, exempelvis problem med kostnadsredovisning och insyn i taxorna. I några av de nya medlemsstaterna är det också tveksamt om det finns något lämpligt referenserbjudande för samtrafik. En annan svaghet i dessa länder är att man ännu inte fullt ut har infört nummerportabilitet och val eller förval av nätoperatör.

6. SLUTSATS

Europa befinner sig i ett kritiskt skede när det gäller utvecklingen mot en ny och dynamisk ekonomi som drivs på av konvergensen mellan olika tekniska lösningar och innovationen av tjänster. Marknaderna för e-kommunikationer visar visserligen tecken på återhämtning, men det krävs ytterligare ansträngningar om fördelarna för den utvidgade europeiska ekonomin skall öka.

En viktig förutsättning för detta är ett fullständigt och korrekt genomförande av regelverket för e-kommunikationer och en effektiv tillämpning av EU:s konkurrensregler. Potentialen i fråga om konkurrens, innovation och investeringar kommer bara att förverkligas fullt ut, om medlemsstaterna högprioriterar genomförande och fullständigt verkställande av de EU-principer som redan har bestämts. Kommissionen kommer att fortsätta att rapportera om framstegen med särskild inriktning på den praktiska tillämpningen av de bestämmelser som inarbetats i nationell lagstiftning.

[1] Se kommissionens meddelande ” Höghastighetsförbindelser i Europa: den senaste utvecklingen inom sektorn för elektronisk kommunikation” KOM(2004) 61 slutlig. Se också kommissionens meddelande ”Mobila bredbandstjänster”, 30 juni 2004, KOM(2004) 447.

[2] http://europa.eu.int/information_society/topics/telecoms/regulatory/new_rf/index_en.htm

[3] EU:s lagstiftning och marknader på området för elektronisk kommunikation 2003, KOM(2003) 715.

[4] Om inget annat anges kommer uppgifterna från de nationella regleringsmyndigheterna.

[5] Nominellt. Källa: EITO och IDATE.

[6] Källa: uppskattning av EITO.

[7] Detta begrepp beskriver en situation där en ny aktör först utnyttjar produkter för tillträde på olika nivåer i värdekedjan för att skapa en kundbas och sedan stegvis bygger ut sin egen infrastruktur för kunderna.

[8] Pressmeddelande från kommissionen IP/04/994 http://europa.eu.int/rapid

[9] Enligt uppgifter från de nationella regleringsmyndigheterna.

[10] Kommissionens pressmeddelande IP/04/281 http://europa.eu.int/rapid.

[11] Tjänster som tillhandahålls via egen infrastruktur eller via nät med helt öppet tillträde.

[12] Ökad utbudsvariation när det gäller priser och kapacitet.

[13] Fjärrsamtal och internationella samtal.

[14] Ram-, tillträdes- och auktorisationsdirektiven samt direktiven om samhällsomfattande tjänster och konkurrens.

[15] Investment by New Entrants in Europe, 2004, Strategy and Policy Consultants Network.

[16] Det gällde följande tre fall: marknaden för internationella samtal (mål FI/2003/0024 och FI/2003/0027) och marknaden för tillträde till allmänna mobiltelefonnät respektive marknaden för samtal som börjar i allmänna mobiltelefonnät (mål FI/2004/0082) i Finland, samt marknaden för förmedlingstjänster via det fasta allmänna telenätet (mål AT/2004/0090) i Österrike.