52004DC0130

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN - Integrering av miljöaspekter i europeisk standardisering {SEC(2004)206}

1. INLEDNING

De flesta av de varor och tjänster som omger oss är nu standardiserade, även om vi oftast inte märker detta. Standarder är osedda krafter som gör så att saker och ting fungerar som de ska.

I det europeiska standardiseringssystemet har standarder utvecklats inom områden där berörda parter har upptäckt att de har ett gemensamt intresse av att definiera tekniska lösningar. Tack vare att man börjat tillämpa europeisk standardisering inom den inre marknaden har man kunnat ersätta nationella standarder. I möjligaste mån bygger den europeiska standardiseringen på internationella standarder, vilket underlättar den internationella handeln. Ett annat incitament till att skapa europeiska standarder har varit att det för vissa produkter varit möjligt att ta fram tekniska lösningar i enlighet med en harmonisk och stabil lagstiftning.

Box 1: Det europeiska standardiseringssystemet

De europeiska standardiseringsorganen är CEN [1] (European Committee for Standardisation), CENELEC (European Committee for Electrotechnical Standardisation) och ETSI (European Telecommunication Standardisation Institute). I direktiv 98/34/EG [2] erkänns de här organen som ansvariga för utvecklingen av Europeiska standarder. Där ges också en definition av Europeisk standard. Principerna för sambanden och samarbetet mellan CEN, CENELEC, ETSI, Europeiska kommissionen och EFTA (European Free Trade Association) fastställs i allmänna riktlinjer. En reviderad version av dessa riktlinjer antogs den 28 mars 2003 (EGT C 91, 16.4.2003).

[1] http://www.cenorm.be; http:// www.cenelec.org; http://www.etsi.org.

[2] Direktiv 98/34/ EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter.

Standarder bidrar till ekonomisk och social utveckling. De kan definiera hur en produkt tillverkas, används, underhålls och hanteras i slutet av livscykeln. Dessutom kan man med hjälp av standarder testa hur produkter och material påverkar miljön. Därför kan standarder ha ett avsevärt inflytande på hur produkter och tjänster påverkar miljön. De krav som fastställs i tekniska förordningar är obligatoriska men det finns också tusentals tekniska standarder som utvecklas frivilligt av företag, tillfälliga organ som forum och konsortier eller av officiella standardiseringsorgan. De som arbetar med dessa standardiseringsprocesser har redan satsat pengar på experter, teknisk kunskap och möten och de kommer att fortsätta göra denna typ av investeringar. Standarder som fastställs på frivillig basis är ytterst viktiga och det är av avgörande betydelse att alla som är inblandade i utvecklingen av denna typ av standarden ser till att de potentiella möjligeter som dessa har att främja miljöskyddet utnyttjas maximalt.

2. MÅL OCH ANVÄNDNINGSOMRÅDEN

EU prioriterar hållbar utveckling och strävar efter att uppnå en balans mellan ekonomi, miljö och sociala faktorer [3]. Europeiska standarder handlar ofta om handels, kvalitets-, och hälsoaspekter och om säkerhet hos produkter, processer och tjänster. Genom att dessutom ta hänsyn till miljöaspekter kan europeisk standardisering bidra positivt till en hållbar utveckling och till relevanta genomförandestrategier, som den integrerade produktpolitiken (IPP) som har antagits av Europeiska kommissionen. [4] Det finns också ett växande antal europeiska standarder för test- och mätmetoder som är till hjälp vid genomförandet av miljöpolitiken.

[3] KOM(2001)264 slutlig. Meddelande från kommissionen - Hållbar utveckling i Europa för en bättre värld: En strategi för hållbar utveckling i Europeiska unionen.

[4] KOM(2003)302 slutlig. Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet - Integrerad produktpolitik. Miljöpåverkan ur livscykelperspektiv.

De som arbetar med standardisering bör fortsätta sträva efter att systematiskt integrera relevanta miljöaspekter i utarbetandet av europeiska standarder. Därför bör man titta närmare på de förutsättningar som krävs för att europeisk standardisering ska kunna påverka miljöskyddet i positiv riktning.

Utarbetandet av detta dokument har krävt åtskilliga samråd [5]. Ett möte med många olika intressenter ägde rum den 17 juli 2002 och ytterligare ett möte ägde rum den 16 juli 2003. Samråd på Internet pågick fr.o.m. den 25 juli t.o.m. den 15 september. Dessa initiativ riktade sig till alla dem som är verksamma inom detta område och det kom inlägg från näringslivet, icke-statliga organisationer, offentliga myndigheter och från standardiseringsorganen själva. Med hjälp av denna feedback kunde man fokusera på de viktigaste frågorna och avgöra om ett meddelande skulle vara ett lämpligt sätt att gå vidare på.

[5] http://www.europa.eu.int/comm/enterprise/ standards_policy/environment_standardisation/ stakeholder_meeting/2003/consultation_stakeholders.htm

Det visade sig att nästan alla intressenter ansåg att ett meddelande skulle vara till nytta i deras arbete. Dessutom tog ett antal gemensamma teman form som visade var det var mest sannolikt att man skulle kunna nå framgång. Följande fyra huvudfrågor, som kommer att tas upp i det här meddelandet, utkristalliserades:

- Öka medvetenheten och miljötänkandet.

- Fastställa prioriteringar.

- Öka intressenternas medverkan.

- Använda verktyg och erbjuda incitament.

Det europeiska standardiseringssystemet och dess intressenter uppmanas att fundera över dessa frågor och titta på hur miljödimensionen ska få större utrymme inom standardiseringssystemet, samtidigt som man också tar hänsyn till de andra dimensionerna av hållbar utveckling. Det här meddelandet riktar sig till följande intressenter:

- De europeiska standardiseringsorganen och deras nationella medlemmar.

- Nationella offentliga myndigheter.

- Näringslivsorganisationer, inklusive företrädare för små och medelstora företag.

- Icke-statliga organisationer.

- Vetenskapliga organ.

Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet att ställa sig bakom de huvudfrågor och målsättningar som tas upp i det här meddelandet.

3. POLICYRAM FÖR INTEGRERING AV MILJÖASPEKTER I EUROPEISK STANDARDISERING

3.1 Policyram på EU-nivå

EG-fördraget syftar till en harmonisk, balanserad och hållbar utveckling av ekonomin och en hög nivå när det gäller miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet [6]. Det betonar principen om integration av miljökrav i andra politikområden och påpekar att detta är en av hörnstenarna i en hållbar utveckling [7]. Gemenskapen försöker förena sina mål för den inre marknaden och för miljön samtidigt som den strävar efter att fullgöra sina internationella åtaganden.

[6] Artikel 2 i den konsoliderade versionen av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

[7] Artikel 6 i fördraget.

Europeisk standardisering är ett verktyg som ofta har använts för att genomföra politik på gemenskapsnivå [8]. Därför fästs allt större vikt vid den roll som standardiseringen kan spela för miljöskydd och hållbar utveckling.

[8] För en sammanställning av sektorer som använder europeiska standarder för att genomföra politik se KOM(2001)527 slutlig eller besök webbplatsen:

I många av sina policydokument har rådet och Europaparlamentet hävdat att det är önskvärt och nödvändigt att man i standardiseringen tar hänsyn till miljöaspekterna [9]. Detta har tagits upp i ovannämnda meddelande om IPP där standardiseringen betraktades som potentiellt sätt att förhindra att miljön påverkas negativt av produkter och tjänster från utvinning av råvaror till produktion, distribution, användning och avfallshantering. Ett exempel på hur IPP tillämpas i praktiken är det nyligen antagna förslaget [10] om krav på eko-design för energiförbrukande produkter. Europeiska standarder skulle kunna vara mycket användbara för att fastställa mätmetoder eller göra bättre beskrivningar av de miljöparametrar som är relevanta för dessa produkter.

[9] Strategi för hållbar utveckling: Uppföljning av de miljörelaterade aspekterna från Europeiska rådet i Göteborg - Slutsatser. Rådets dokument 15280/01.

[10] KOM(2003)453 slutlig. Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättandet av en ram för att fastställa krav på eko-design för energiförbrukande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG.

I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram [11], som rådet och Europaparlamentet antog 2002, föreslog kommissionen uttryckligen att miljöskyddskrav skulle integreras i standardiseringsverksamheten.

[11] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, EGT L 242, 10.9.2002, s. 1-5.

Samma år tillkännagav kommissionen att ett dokument skulle utarbetas (dvs. det här meddelandet) om standardisering och miljöskydd [12]. Rådet välkomnade detta förslag 2002 [13].

[12] KOM(2001)527 slutlig. Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om de åtgärder som vidtagits till följd av de resolutioner om europeisk standardisering som antogs av rådet och Europaparlamentet 1999.

[13] Rådets slutsatser av den 1 mars 2002 om standardisering,, EGT C 66, 15.3.2002.

3.2 Europeisk standardisering, europeisk lagstiftning: två skilda roller

De europeiska standarderna är dokument som utarbetas på frivillig basis i öppna förfaranden med full insyn av europeiska eller internationella standardiseringsorgan. Standardiseringsarbetet utförs av och för de berörda intressenterna själva, enligt samförståndsprincipen. Denna princip gäller också för de miljöaspekter som diskuteras vid utarbetandet av standarder.

Därutöver finns det områden och aspekter där lagstiftning är bästa sättet att se till att de mål som fastställts i allmänhetens intresse och som gäller hälsa, säkerhet och miljö uppnås med öppenhet och insyn, på ett sådant sett att efterlevnad blir möjlig och att de samhällsorgan som har fått demokratisk legitimitet involveras.

Standardisering och lagstiftning är två olika verktyg, som i vissa fall kan erbjuda två möjligheter att hantera miljöfrågor. De kan också komplettera varandra eftersom standardisering kan fungera som stöd för lagstiftningen. Standarder kan erbjuda lösningar på komplexa tekniska problem och därmed medföra fördelar. Det går att skapa stabila villkor för den rättsliga ramen om lagstiftningen är prestationsinriktad och de tekniska detaljerna hanteras genom frivilliga standarder. Detta innebär att det krävs fasta ramar för standardiseringen så att förväntade resultat ska kunna uppnås. För att maximera nyttan av detta ömsesidiga förhållande är det dock viktigt att man, när ny lagstiftning tas fram, följer reglerna för att förbättra denna och genomför konsekvensbedömningar. Denna typ av konsekvensbedömning skulle också kunna utveckla den roll som standarderna kan komma att få i förhållande till den planerade lagstiftningen. Om standarder utvecklas på ett sådant sätt att de bidrar effektivt till miljöskyddet måste detta tas i beaktande när lagstiftning utarbetas eller när avreglering eller andra frivilliga verktyg övervägs.

3.3 Internationella aspekter

Handeln har varit en drivkraft för standardisering sedan urminnes tider. I ett globalt perspektiv krävs allt oftare internationella tekniska lösningar. Varor som säljs på den internationella marknaden bör i möjligaste mån omfattas av internationella standarder. Det multilaterala handelssystem som upprättades inom ramen för WTO och särskilt i avtalet om tekniska handelshinder (TBT) stipulerar att frivilliga internationella standarder skall utgöra grunden för de obligatoriska tekniska reglerna. WTO:s regler respekterar varje medlemsstats rätt att fastställa den skyddsnivå som bedöms lämplig för att uppnå legitima mål som skyddet för hälsa och miljö, under förutsättning att detta inte sker på ett godtyckligt eller diskriminerande sätt. WTO:s medlemmar behöver alltså inte använda internationella standarder om dessa är ineffektiva eller om de gör det svårt att uppnå legitima mål. Detta resonemang bygger på principen att viktiga skyddskrav (legitima mål) skall anges av behöriga offentliga myndigheter. Dessa bör sedan låta privata intressenter utarbeta de tekniska lösningar, som krävs för att uppnå målen och som sedan ligger till grund för internationella standarder.

Eftersom det finns vinster att hämta när det gäller handel, marknadstillträde och spridning av ny teknik är Europeisk standardisering nära knuten till internationell standardisering. Därför bygger de europeiska standarderna på internationella standarder, under förutsättning att det finns internationella standarder och att dessa överensstämmer med de europeiska behoven [14]. En stor del av CEN-standarderna har tagits över från ISO (International Standardisation Organisation) och huvuddelen av CENELEC:s standarder kommer från IEC (International Electrotechnical Commission). Genom de avtal som har slutits mellan europeiska och internationella standardiseringsorgan kan de internationella standardiseringsorganen välja att anta europeiska standarder som internationella standarder. Därför kan miljöaspekter som behandlas inom EU och som integreras i befintliga standarder komma att finnas med även i internationella standarder.

[14] SEK(2001)1296: Europeiska politiska principer om internationell standardisering.

4. DEN Europeiska standardISERINGENS UTVECKLING

Den europeiska standardiseringen har utvecklats genom åren och dess möjlighet att påverka miljöskyddet har ökat.

4.1 Ökande antal europeiska standarder

Antalet Europeiska standarder har ökat avsevärt. I nuläget tillhandahåller CEN ungefär 7 000 europeiska standarder inom en mängd olika områden. Inom elektroteknikområdet finns det ungefär 3 300 Europeiska standarder från CENELEC, av vilka de flesta är bygger på internationella standarder från IEC (International Electrotechnical Committee). Inom telekommunikationsområdet erbjuder ETSI sina användare omkring 3 200 standardiseringsdokument (EN och ETS). Ungefär 1 200 europeiska standarder offentliggörs varje år av dessa organ. 2003 fanns det omkring 13 500 europeiska standarder.

4.2 Europeiska standarder används inom allt fler områden

Allt fler områden berörs av europeisk standardisering. De som arbetar med att ta fram standarder ställs inför frågor som är känsliga ur miljösynpunkt, t.ex. produktutformning, energieffektivitet, lösningar för delar och komponenter i slutet av livscykeln och tekniska processer och/eller ledningsprocesser. Dessutom ökar efterfrågan på miljörelaterade test- och mätmetoder.

4.3 Ökande förekomst i EU:s lagstiftning

I enlighet med EG:s direktiv om ny metod för teknisk harmonisering och standarder [15] för vissa produktområden har 2 165 harmoniserade standarder blivit frivilliga lösningar som visar att lagstiftningen efterlevs. För att de europeiska standardiseringsorganen ska kunna utforma frivilliga lösningar för förenlighet med lagstiftningen måste de ta hänsyn till vissa ansvarsprinciper som opinionsundersökningar och omröstningar samt se till att intressenter blir involverade i standardiseringsarbetet. Direktiv i anslutning till den nya metoden skulle också kunna användas för utveckling av miljöpolitik, vilket hittills inte varit fallet.

[15] Council Resolution of 7 May 1985 om ny metod för teknisk harmonisering och standarder (EGT C136, 04.06.1985) - se http://europa.eu.int/comm/enterprise/ newapproach/legislation/guide/legislation.htm

4.4 Standarder och miljön

Standarder är redskap för spridning av teknisk kunskap. Det finns redan i dag många europeiska standarder som antingen direkt handlar om miljön eller tar hänsyn till miljöaspekter. Användningen av dessa bör uppmuntras.

4.4.1 Produktstandardernas miljödimension

Den största delen av de 13 500 europeiska standarder som finns i dag utgörs av produktstandarderna (dvs. standarder som anger de krav som ställs på produkter). Dessa standarder innehåller viktiga produktkriterier, t.ex. säkerhet och kompatibilitet med andra komponenter. På så sätt undviks slöseri och inkompatibla komponenter och konsumenterna kan få del av de kostnadsbesparingar som uppstår. Miljörelaterade standarder kan bidra till att minska produkternas eventuella negativa effekter på miljön.

Det utarbetas allt fler produktstandarder som speglar viktiga faser i produkternas livscykel. Vissa standardiseringsdokument [16] inriktas på att miljöaspekter ska integreras i produktens design och utveckling. Syftet med dessa är att hjälpa företagen att förstå fördelarna med eko-design. Allt fler produktstandarder omfattar även slutet av produkternas livscykel.

[16] t.ex. ISO TR 14062: Environmental management - Integrating environmental aspects into product design and development

Denna typ av miljörelaterade standarder (eller riktlinjer och rapporter osv.) för produkter kan, om det behövs, begränsas till att omfatta miljöaspekter och/eller produktens egenskaper. Sådana standarder kan komma att spela en allt viktigare roll i framtiden. Fördelen är att de som tagit fram dem har specialkunskaper i miljöfrågor och därmed inte kommer att prioritera vissa miljöaspekter framför andra.

4.4.2 Testmetoder för miljösyften

Genomförande av gemenskapsdirektiv och förordningar kräver ibland att det utvecklas standardiserade testmetoder, t.ex. för att mäta eller bekämpa föroreningar, och för vattenundersökningar. Sådana standarder gör det möjligt att införa en enhetlig lagstiftning i hela EU. Utan standardiserade mätmetoder skulle det inte gå att jämföra de miljökvalitetsdata som samlas in inom EU.

Box 2: Testmetoder för slam

Kommissionen har givit CEN i uppdrag att utveckla de övergripande standarder för slam, bioavfall och jord som behövs för att befintliga och kommande EU-direktiv skall kunna genomföras. Målet är att ha bara ett fåtal standarder som kan användas för flera olika direktiv. En övergripande standard för att testa kaliumhalten skulle kunna användas för att testa kaliumhalten i slam, jord eller i bioavfall.

4.4.3 Miljöteknik

Under arbetet med handlingsplanen för miljöteknik [17] har kommissionen kommit fram till att standarder kan öka användningen av sådan teknik. Den prestationsnivå som anges i standarden kan ha stor inverkan på marknaden för miljöteknik.

[17] Denna teknik definieras som all teknik som vid användning är mindre skadlig för miljön än tillämpliga alternativ. KOM(2004)38 slutlig. Meddelande från kommissionen.

Energianvändning är ett område där europeiska standarder bidrar till att generera miljövinster. Vissa projekt handlar t.ex. om energieffektivitet i elektrisk apparatur och gasapparatur. Som en vägledning till konsumenten utvecklas standarder för att mäta prestandan på apparater och utrustning. Relevanta uppgifter om en apparats energianvändning redovisas i en s.k. energimärkning som ska hjälpa de europeiska konsumenterna att fatta bättre beslut.

Vissa standarder har miljöfördelar som inte märks direkt. Ett bra exempel på detta är standarden för mätning av maskstorleken i nätredskap för fiske [18]. Sådana standarder gör det möjligt för olika länder att se till att internationella bestämmelser efterlevs och att skydda fiskbestånden. Standarder som utvecklas till stöd för initiativ som ITS (intelligenta transportsystem) kan också ge miljövinster eftersom de kanske kan bidra till att minska trafiken och dess negativa miljöeffekter.

[18] EN ISO 16663 Fishing nets - Method of test for the determination of mesh size.

Box 3: Kombinerad genering av värme och el, mikrokraftvärmepannor

Genering av värme och kraft i mikrokraftvärmepannor innebär simultan genering vilket kan göras på plats i byggnader där detta behövs. Denna teknik kommer att bli mer gångbar när europeiska standarder väl har blivit tillgängliga.

4.4.4. Miljöledningssystem

Miljöledningssystem är ett annat område där det behövs standarder för miljöns skull. Med hjälp av miljöledningssystem kan en organisation bedöma, organisera och fortlöpande förbättra de effekter på miljön som verksamhet, produkter och tjänster har. Organisationer bör göra miljöbedömningar på samma systematiska sätt som kvalitetssäkring och därför är standarder för miljöledningssystem som EMAS [19] och EN/ISO 14001 användbara verktyg.

[19] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS), EGT L 114, 24.4.2001, s. 1. För ytterligare information se:

ISO 14000 är en internationellt erkänd serie standarder för miljöledning. Miljöledningssystemstandarden ISO 14001 har också antagits som en europeisk standard (EN ISO 14001). Andra delar av ISO 14000-serien, bedömning av produkters livscykel (ISO 14040), indikatorer för miljöprestanda (ISO 14030) och miljömärkning och miljödeklarering (ISO 14020). Standarderna i 14000-serien är ledningsstandarder som inte gäller särskilda sektorer eller företagstyper utan ger vägledning när det gäller grunderna i miljöledning, t.ex. att fastställa definitioner, mål och räckvidd.

EMAS har EN ISO 14001: 1996 som sitt basledningssystem men går även längre. Några av de viktigaste skillnaderna är att EMAS kräver att lagstiftningen efterlevs, att miljöprestandan fortlöpande förbättras, att de anställda engagerar sig och att en miljöredovisning offentliggörs (inklusive information om företaget och hur vilken inverkan det har på miljön). Det är dessutom ett offentligt system som kontrolleras av medlemsstaterna.

5. HUVUDFRÅGOR

5.1 Miljötänkande

Omsorg om miljön, optimal användning av resurser och effektiv energikonsumtion har blivit allt viktigare för ekonomiska aktörer, kunder och offentliga myndigheter. När man använder standardisering som ett medel att bedriva affärsverksamhet bör man vara lyhörd för miljötänkande samtidigt som det är viktigt att komma ihåg att det inte är standarderna som påverkar miljön utan snarare de produkter, processer och tjänster som dessa standarder omfattar. Sättet på vilket standarden formuleras samt de bestämmelser som ingår och som inte ingår avgör i stor utsträckning vilken inverkan på miljön som den produkt som är föremål för standarden får. Därför måste de experter som formulerar eller reviderar standarderna göra detta ur ett miljöperspektiv. Mycket kommer att bero på den miljöexpertis som finns tillgänglig när standarden utvecklas och viljan att systematiskt ta hänsyn till miljöfrågor. Syftet med det här meddelandet är att främja verksamhet som höjer medvetenheten och att åstadkomma utbyte av expertkunskap och god praxis, så att standarder kan komma att bidra till en bättre miljö och därigenom till en hållbar utveckling. Ansträngningar på EU- nivå kommer att behöva kompletteras på nationell nivå.

5.1.1 Åtagandet att ta hänsyn till miljön

Alla intressenter och all teknisk expertis som engageras i arbetet med att skapa standarder måste åta sig att ta hänsyn till miljön. Att höja miljömedvetenheten är ofta en långsam och svår process på grund av det är så många intressenter som är inblandade och att utvecklingen på miljöområdet går så snabbt. Fortlöpande ansträngningar behövs från alla intressenter, inklusive europeiska och nationella standardiseringsorgan, offentliga myndigheter och näringslivet. Särskilt intressenter som representerar storföretagen har, tack vare sina kontakter med leverantörer och affärspartner, en viktig roll att spela vid utarbetande och användning av miljöstandarder. Miljöfrågan är också sannolikt något de kommer att ta upp inom ramen för företagets sociala ansvar eller i relationer till aktieägarna. De bör också se till att de uttalanden som de gör till förmån för miljön eller som de tillkännager i miljödeklarationer återspeglas i det standardiseringsarbete som deras egna experter utför. Åtskilliga organisationer, särskilt icke-statliga sådana, är redan i full gång med att göra sina medlemmar mer medvetna om standardiseringens miljöaspekter. Denna typ av åtaganden varierar dock väldigt mycket inom EU och de anslutande länderna.

5.1.2 Beaktande av möjlig miljöpåverkan redan från början

Det finns inget enkelt svar på frågan hur man skall gå till väga för att ta hänsyn till miljön i europeisk standardisering. Det första steget borde naturligtvis vara att ta reda på hur standarden kan komma att påverka miljön. Överväganden av möjlig miljöpåverkan behöver inte nödvändigtvis utlösa komplicerad och tidsödande forskning eller studie och inte heller innebära att man behöver genomföra en livscykelbedömning. Det är självfallet bättre att ta hänsyn till miljödimensionen från allra första början än att revidera en standard vid ett senare tillfälle. Det som är viktigt är alltså ett systematiskt tillvägagångssätt för att öka miljötänkandet i alla stadier av standardiseringsprocessen, som sedan bör leda till konkreta förbättringar.

Aspekter som energi- och materialåtgång, utsläpp i luft, vatten och på marken är exempel på miljöpåverkan som det bör tas hänsyn till vid utarbetande av standarder. På samma sätt bör mätbara och objektiva företeelser som utsläpp av farliga ämnen, miljörisker på grund av olyckor eller felaktig användning samt buller beaktas, om detta är relevant. Standarder för att mäta eko-effektiviteten eller utsläpp av föroreningar har en avgörande roll när det gäller att stärka miljödimensionen i produktstandarderna. Resultat från en tidig bedömning av miljöpåverkan av det här slaget kan vara till nytta för dem som använder standarder. Det är därför som relevant material om vilka miljöaspekter som har beaktats på vilket stadium (av utarbetandet av en europeisk standard) bör göras tillgängligt i lämpligt format.

5.1.3 Beaktande av möjlig miljöpåverkan vid översyn

Skadlig miljöpåverkan bör kunna reduceras avsevärt genom att ny kunskap tillämpas. Eftersom innovationshastigheten är hög, inte minst när det gäller innovationer inom miljöområdet, är det viktigt att göra regelbundna översyner av standarder. Standarder revideras i allmänhet vart femte år. Regelbunden översyn är en lämplig startpunkt för att granska miljöaspekterna hos redan existerande standarder. Vid sådana översyner bör miljöaspekterna systematiskt beaktas och göras tillgängliga i lämpligt format, precis på samma sätt som när nya program eller projekt för att utarbeta standarder dras i gång.

5.1.4 Utbildning

Två typer av utbildning borde kunna underlätta integrerandet av miljöaspekterna i den europeiska standardiseringsprocessen.

För det första behöver all teknisk expertis som deltar i den europeiska standardiseringsprocessen ha tillgång till kunskap om hur miljön kan påverkas av vissa material, processer eller funktioner. För det andra kan standardiseringsprocessen, trots att den är öppen, uppfattas som överväldigande komplicerad för den oinvigde iakttagaren, även för den som har god och relevant miljökunskap. Genom utbildning kan man hjälpa dessa intressenter att göra sina röster hörda på nationell och europeisk nivå. Tillgång till standardiseringsrelevant miljöinformation kan vara till nytta för alla intressenter och stärka kvaliteten på standarderna genom att spridningen av know-how förbättras. Utbildning i hur standardiseringsprocessen fungerar kan främja ömsesidig förståelse mellan intressenter med olika intressen.

Framtida utbildning på och nationell och EU- nivå bör utvecklas gemensamt av alla berörda parter och baseras på tidigare gjorda erfarenheter.

5.2 Fastställa prioriteringar

Med tanke på hur många standardiseringsprojekt som pågår, de stora kostnaderna för att delta i standardiseringsarbetet och intressenternas ofta knappa resurser behövs det göras prioriteringar. Intressenterna kan definiera sina prioriteringar med utgångspunkt från olika frågor. Det kan röra alltifrån intressenternas behov (näringsliv och offentlig förvaltning) till genomförande av europeisk lagstiftning och politik (t.ex. sådant som följer av internationella ratificerade avtal som Kyotoprotokollet). I sjätte miljöhandlingsprogrammet och kommissionens lagstiftningsprogram läggs de främsta prioriteringarna fram och de skulle kunna användas för att förutse och prioritera standardisering och miljööverväganden.

5.2.1 De europeiska standardiseringsorganens prioriteringar: arbetsprogram

Det behövs en enkel metod för att identifiera de standardprogram och de projekt som kan påverka miljön. Med en sådan metod skulle intressenterna effektivt kunna fördela sina resurser på de standardiseringsprojekt som skulle kunna vara verkligt intressanta och gynnsamma. Metoden skulle också kunna användas för att få tekniska kommentarer, stöd och expertis. Arbetsprogram och verksamhetsplaner för de tekniska kommittéer och arbetsgrupper som arbetar för de europeiska standardiseringsorganen skulle kunna innehålla information om hur man förehåller sig till miljöaspekterna.

5.2.2 Kommissionens prioriteringar: uppdrag

Ett instrument som kommissionen kan använda för att tillkänna ge sina prioriteringar för det europeiska standardiseringsarbetet är det europeiska standardiseringsuppdraget. Uppdragen används för att starta europeisk standardiseringsverksamhet i anslutning till politiska målsättningar, särskilt när det gäller direktiven i anslutning till den nya metoden för teknisk harmonisering och standarder, som kan handla om fri rörlighet för varor och tjänster på den inre marknaden. Uppdrag kan också utfärdas inom områden som kräver särskilda miljöstandarder eller till stöd för EU:s miljöpolitik.

Kommissionen har under några år betonat att när uppdrag lämnas ut är det viktigt att integrera huvudfrågor som säkerhet och skydd för hälsa och miljö [20]. Därför måste kommissionen se till att standardiseringsuppdragen är utformade på ett sådant sätt att man tar hänsyn till miljöaspekter vid utarbetandet av standarder samtidigt som man tar hänsyn till andra politikområden som den inre marknaden. När ett uppdrag förbereds kan det vara värdefullt att göra en preliminär bedömning av olika miljö-, hälso- och säkerhetsfrågor. Slutligen bör miljökraven i uppdraget anges på ett sådant sätt att det går att bedöma om tillräcklig hänsyn tagits till miljöfrågorna.

[20] KOM(1998)291 slutlig, s 11. Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet - Effektivitet och tillförlitlighet i europeisk standardisering enligt den nya metoden

Särskilda uppdrag till stöd för EU:s miljöpolitik är också användbara. Ett särskilt instrument som kommissionen använder för att inbjuda till förslag till prioriteringar i europeisk standardisering är det så kallade programplaneringsuppdraget. Kommissionen har t.ex. utfärdat ett programplaneringsuppdrag till stöd för det kommande direktivet om eko-design av energiförbrukande produkter.

5.3 Intressenternas medverkan

Hur väl standarderna mottas beror till stor del på om alla intressenter har deltagit. Det civila samhällets deltagande (t.ex. intressenter som representerar konsument-, hälso-, säkerhets- och miljöintressen) i standardiseringsarbetet ger en bredare enighet och gör standarderna mera representativa. Därigenom blir dessa också lättare att acceptera såväl för intressenterna själva som för de berörda myndigheterna. Forskarvärlden bör också involveras så att standarderna tar hänsyn till den senaste vetenskapliga utvecklingen. På politisk nivå har rådet betonat betydelsen av att alla intresserade parter involveras och att de bjuds in att delta aktivt i utarbetandet av europeiska standarder och i ledningen av standardiseringsprocessen [21]. Naturligtvis krävs det att de som lämnar bidrag till programplaneringen för det europeiska standardiseringsarbetet är behöriga representanter på nationell eller EU- nivå.

[21] Rådets resolution "Standardiseringens roll i Europa" av den 28 oktober 1999, och rådet slutsatser om standardisering den 1mars 2002.

Praktiskt taget alla standardiseringsorgan (nationella och europeiska) har klargjort att de är öppna för att nya intressenter kommer in i standardiseringsprocessen. I praktiken beror emellertid effektivt deltagande i utarbetandet av standarder på intressenternas förmåga att lämna tekniska och ekonomiska bidrag.

5.3.1 Den nationella dimensionen

Miljöintressenternas medverkan i standardiseringsprocessen är mycket betydelsefull, särskilt på nationell nivå. Principen om nationell delegering ger intressenterna möjlighet att både delta i standardiseringsverksamhet utan dyrbara resor och att få lämna tekniska kommentarer på sitt eget språk. Samförstånd mellan nationella intressenter som sedan följs av samförstånd mellan nationella ståndpunkter leder i allmänhet till standarder som är regionalt eller internationellt accepterade.

Vissa intressentgrupperingar har praktiska svårigheter när det gäller att delta i standardiseringen. Exempel på sådana grupper är icke-statliga miljöorganisationer, konsumentföreträdare, företrädare med intressen i säkerhet och hälsa på arbetsplatsen samt små och medelstora företag. Brist på ekonomiska resurser och teknisk expertis kan utgöra hinder för dem att delta. Men eftersom de representerar allmänhetens syn när det gäller utarbetandet av standarder och eftersom de kan förbättra standardernas acceptans bland användarna bör deras medverkan få offentligt stöd.

På samma sätt bör nationella offentliga myndigheter delta mera aktivt i standardiseringsprocessen. En dialog mellan de olika (nationella och lokala) myndigheter som berörs kan göra det lättare att integrera miljöaspekter med ekonomiska-, hälso- och säkerhetsaspekter.

Det är också viktigt att det samförstånd som uppnås mellan intressenterna på nationell nivå dokumenteras och läggs fram som en enda gemensam ståndpunkt på EU- nivå. Medlemsstaterna bör få tillfälle att utbyta erfarenheter. Här ska man lyfta fram hur miljöintressen tas till vara i den nationella standardiseringen, vilket stöd som beviljas till berörda intressenter och hur de nationella myndigheternas medverkar i standardiseringen. Med hjälp av nationella verksamhetsrapporter kan kommissionen sedan tillsammans med medlemsstaterna följa hur arbetet fortskrider.

5.3.2 Den europeiska dimensionen

Den europeiska standardiseringsprocessen i CEN och CENELEC bygger på nationella delegationer och det är viktigt att de nationella delegationerna lägger fram ståndpunkter som innehåller synpunkter från alla deltagande intressenter på nationell nivå. Eftersom deltagandet från miljöintressenter hittills har bedömts vara otillfredsställande, har kommissionen slutit ett kontrakt om tjänster [22] med ECOS (European Environmental Citizens Organisation for Standardisation), ett konsortium av miljöorganisationer. ECOS arbetar för att miljöintressena ska tillgodoses i den europeiska standardiseringsprocessen. På EU-nivå kommer ECOS att ha en viktig roll genom att

[22] "Kontrakt om tjänster för integrering av miljökrav i den europeiska standardiseringsprocessen" OJ 2002/S 173-137828

- locka nya medlemmar från icke-statliga organisationer i standardiseringsarbetet på nationell nivå,

- upprätta ett nätverk av experter och arbetsmetoder som samordnas med öppenhet och insyn för ECOS medlemmar, för att kunna påverka besluten på nationell nivå,

- upprätta ett tekniskt arbetsprogram och identifiera de tekniska kommittéer där ECOS vill delta i standardiseringsarbetet,

- utbilda experter och lämpliga delar av personalen i standardiseringsprinciper och standardiseringsförfaranden,

- se till att ECOS egna experter deltar i de tekniska kommittéer och arbetsgrupper som har identifierats i arbetsprogrammet.

ECOS började sitt arbete i november 2002. De har lämnat in ansökningar om associerat medlemskap i CEN och om att få status som social och ekonomisk partner i CENELEC. Efter inledningsfasen förväntar sig kommissionen att ECOS kommer att spela en framträdande roll när det gäller att integrera miljöfrågor i standardiseringen och har därför för avsikt att stödja organisationen i dess fortsatta verksamhet.

Europeiska kommissionen fäster stor vikt vid att alla intressenter involveras fullt ut i den Europeiska standardiseringsprocessen och har sett till att det finns deltagare från organisationer för konsumenter (ANEC), arbetstagare (TUTB) och små och medelstora företag (NORMAPME). Dessa grupper har fått associerat medlemskap eller motsvarande status i de Europeiska standardiseringsorganen.

6. REDSKAP OCH INCITAMENT

De europeiska standardiseringsorganen har redan utarbetat ett antal användbara verktyg som kan vara till direkt hjälp för att integrera miljöaspekter i standardiseringen. Man bör uppmuntra att dessa verktyg vidareutvecklas och används systematiskt. För att öka standardernas relevans på marknaden är det också viktigt att användarna av standarder, t.ex. tillverkare, upphandlare och konsumenter, anger vilka miljöaspekter som de tycker är viktiga.

6.1 Existerande redskap

Arbetsgrupper som arbetar för miljön

Vissa europeiska standardiseringsorgan har inrättat speciella grupper för miljöfrågor. Dessa fungerar i allmänhet som miljöorienterade diskussionsplattformar för experter, där rekommendationer för utveckling av strategier kan utarbetas. CEN:s strategiska rådgivande kommitté för miljön (Strategic Advisory Board for the Environment, SABE) [23] och CENELEC:s tekniska direktions arbetsgrupp "Standardisering för miljön" (Working Group of the Technical Board "Environmental Standardisation", BTWG 85-3) [24] är goda exempel på detta.

[23] http://www.cenorm.be/cenorm/workarea/ advisory+bodies/strategic+advisory+board+for+the+ environment/index.asp

[24] http://www.cenelec.org/Cenelec/ About+CENELEC/Our+strategy/Environmental+strategy/default.htm

CEN:s miljöhelpdesk

CEN har inrättat en tjänst för miljöfrågor, CEN:s miljöhelpdesk (CEN Environmental Help Desk, CEN EHD) [25], som genom nätverk av miljöexperter ger tekniska råd till dem som skriver standarder. CEN EHD får ekonomiskt stöd från kommissionen.

[25] http://www.cenorm.be/cenorm/workarea/ advisory+bodies/environmental+helpdesk/index.asp

Miljödatabas

En miljödatabas skulle kunna användas för att öka öppenhet och insyn och till att sprida information om miljööverväganden. Databaser kan vara till hjälp vid insamling av relevant information om potentiella miljöaspekter för material, produkter eller processer (t.ex. teknisk information som behövs för att beräkna förorenande utsläpp eller energikonsumtion). Lättillgänglig sådan information bidrar till att underlätta spridningen av miljökunskap och kan förhindra dubbelkostnader. Det krävs förstås både tid och resurser för att skapa och uppdatera sådana databaser. Man måste framförallt komma överens om vilken information som ska finnas där och denna information måste utvärderas.

CENELEC har nyligen utvecklat en miljödatabas som kommer att sammanställa alla miljöaspekter som behandlas av CENELEC och som kommer att ge tillgång till kunskap om miljön.

Vägledningar och checklistor

Det finns också ett antal miljövägledningar och checklistor som visar hur miljööverväganden kan integreras i standarder. Dessa är antingen allmänna eller sektorsspecifika. De sistnämnda är särskilt användbara eftersom de är skrivna av experter i den berörda sektorn för experter i den berörda sektorn.

Box 4: Miljöchecklistor och -vägledningar

CEN Guide 4 - Vägledning för införande av miljöaspekter i produktstandarder

CEN-vägledning - Beaktande av miljöaspekter i standarder, innehåller en matrischecklista som kan användas för att göra en inledande miljöbedömning

ISO Guide 64 - Vägledning för införande av miljöaspekter i produktstandarder

IEC Guide 109 - Miljöaspekter - Införande i elektrotekniska produktstandarder

IEC Guide 113 - Frågeformulär för materialdeklaration - Grundläggande vägledning

ISO TR 14062 - Miljöledning - Integrering av miljöaspekter i produktdesign och -utveckling

6.2 Incitament för systematisk användning av verktygen för integrering av miljöaspekter

Vid standardisering ställer intressenterna frivilligt upp med sin tid och expertis. Om de ska ägna resurser åt integrering av miljöaspekter behöver de motiveras. I det här meddelandet ges det därför politiskt erkännande åt intressenternas ansträngningar att mera systematiskt integrera miljöaspekterna. Det finns redan många verktyg som kan vara till hjälp att integrera miljöfrågorna i den europeiska standardiseringen. Den viktigaste uppgiften framöver är att främja systematiskt bruk av dem. Kommissionen har för avsikt att sprida god praxis och stödja verktyg som redan har visat sig vara effektiva när det gäller att integrera miljöaspekter. Kommissionen utfärdar nu en öppen inbjudan till intressenterna att lägga fram sina idéer och inleda en dialog om god praxis och uppnådda resultat. Med det ökande antalet europeiska standarder som innehåller miljöaspekter kommer kommissionen sannolikt att ha stor nytta av dessa när den utformar sin politik.

7. SLUTSATSER OCH FORTSÄTTNING

Kommissionens avsikt är att med det här meddelandet höja medvetenheten om behovet av att integrera miljöaspekter i den europeiska standardiseringen, som är en frivillig process och som drivs framåt av intressenterna.

Kommissionen inser att miljöaspekter behöver integreras i europeiska standarder. Men kommissionen betonar också vikten av att ta sig an miljöaspekter på ett balanserat och riktigt sätt och att ta hänsyn till att det även finns andra orsaker till att standarder skrivs.

Kommissionen kommer nu att inleda fortlöpande diskussioner med standardiseringsintressenterna för att på så sätt komma fram till vilka konkreta åtgärder som bör genomföras. För 2004 planeras två workshops och syftet med dessa är att samla idéer och starta projekt för att göra framsteg inom följande områden:

- Medvetenheten om vikten av att ta hänsyn till miljöaspekter i europeisk standardisering behöver ökas bland alla intressenter, särskilt i de anslutande länderna. Med hjälp av utbyte av expertkunskaper och god praxis kan man se till att miljöaspekter i standardiseringen identifieras på ett tidigt stadium när nya standarder utarbetas eller när existerande standarder revideras vart femte år. Genom utbildning kan miljöintressenterna lära sig att nå ut med sina åsikter i den europeiska standardiseringsprocessen. Relevant miljöinformation bör också samlas in och spridas till alla tekniska experter som deltar i processen. För det fortsatta arbetet inbjuder kommissionen intressenterna att komma med idéer och förslag på hur de ska kunna medverka i utbildnings- och medvetenhetshöjande åtgärder. Om lämpliga förslag läggs fram är kommissionen beredd att öronmärka stöd till de europeiska standardiseringsorganen. Medlemsstaterna uppmanas att planera för liknande verksamhet för de nationella standardiseringsorganen. Kommissionen kommer att övervaka denna verksamhet och intressenterna kommer att få möjlighet att utbyta erfarenheter och komma fram till vad som är god praxis. På grund av de begränsade resurserna behöver prioriteringar göras i arbetet med miljöfrågor i europeisk standardisering. På grund av att processen är frivillig bör standardiseringsintressenterna fortsätta att ha kontroll över sina prioriteringar. Men även allmänna intresseområden och frågor som är av relevans för EU-policy bör beaktas. För det fortsatta arbetet kommer kommissionen att, när så är lämpligt, ta hänsyn till miljöaspekter i europeiska standardiseringsuppdrag, i särskilda uppdrag till stöd för miljöfrågor och för miljörelaterade standarder. Kommissionen kommer att samråda med intressenterna när uppdrag utarbetas. Alla intressenter inbjuds att utveckla indikatorer så att standarder som på ett tillfredsställande sätt har integrerat miljökrav kan identifieras.

- Intressenternas medverkan är av avgörande betydelse för att standarder skall anses vara relevanta och accepteras. Alla intressenter bör kunna delta aktivt vid utarbetandet av europeiska standarder som är relevanta för dem. Eftersom den europeiska standardiseringsprocessen baseras på nationella ståndpunkter är det viktigt att medlemsstaterna gör det möjligt för intressenterna att vara med och formulera den nationella ståndpunkten. Sedan måste man gå vidare och uppnå samförstånd på EU-nivå. På europeisk nivå spelar intressentgrupperingar, som kan samordna och utarbeta ståndpunkter i allmänhetens intresse en viktig roll, t.ex. inom miljöområdet, för att stötta de nationella ståndpunkterna. För det fortsatta arbetet uppmanar kommissionen medlemsstaterna och de anslutande länderna att hjälpa alla intressenter, särskilt dem som företräder samhällsintressen och allmänheten i miljöfrågor, inklusive offentliga myndigheter, att delta i standardiseringsprocessen och att i samförstånd formulera ståndpunkter som kan läggas fram på EU-nivå inom ramen för standardiseringsprocessen. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna och de anslutande staterna att regelbundet rapportera om de olika typer av stöd som har beviljats. På så sätt kan man främja utbyte av erfarenheter och god praxis. På den europeiska standardiseringsnivån kommer kommissionen att fortsätta att erbjuda stöd till europeiska intressentgrupperingar som kan identifiera och samordna de miljöstandardiseringsfrågor som de europeiska standardiseringsorganen arbetar med.

- Det bör bli praxis att systematiskt använda verktyg för att integrera miljöaspekter i standardiseringsbehoven. Intressenterna uppmanas att använda de verktyg som har utvecklats för att hantera miljööverväganden i standardiseringen. Om sådana verktyg används i större utsträckning kommer erfarenheterna och därmed även antalet miljörelaterade standarder att öka. Detta kommer i sin tur att göra att de europeiska standarderna används mer inom utformning av politik och lagstiftning, även på miljöområdet. För det fortsatta arbetet inbjuder kommissionen intressenterna att rapportera om hur de har använt de olika verktyg som de har tillgång till. Regelbundna möten där man utbyter erfarenheter och diskuterar hur utvecklingen ska bedömas kan bidra till att det byggs upp allt fler europeiska standarder med en miljödimension.

Kommissionen kommer fortlöpande att utvärdera hur miljöaspekter integreras i europeisk standardisering mot bakgrund av utvecklingen inom de ovanstående fyra områdena. Därför kommer workshops och möten för intressenter att organiseras minst en gång om året.

COMMISSION STAFF WORKING PAPER - Communication of the Commission on the Integration of Environmental Aspects into European Standardisation - Extended Impact Assessment {COM(2004)130 final}

TABLE OF CONTENTS

1. Problem identification

2. Main objective of the Communication

3. Policy options

4. Social, environmental and economic impacts of each policy option

5. Monitoring of results

6. Stakeholder consultation

7. Commission draft Communication and justification

ANNEX to the Extended Impact Assessment: Report on the Public Consultation

1. Problem identification

Standardisation is a voluntary process carried out by and for the stakeholders within the structures and rules of standards organisations. The resulting technical specifications are voluntary consensus documents that may define, for example, how a product is manufactured used or disposed of.

In recent years, the number of European standards has grown significantly - the total number of European Standards is estimated at 13,500. The interest in European standards and this increase in numbers can be explained by the fact that standards play a positive role in the economy as they reduce transaction costs, facilitate trade, increase competition, and channel innovation. Moreover, European standards help to avoid technical barriers in the internal market, they are consistent with the international trade framework deemed to facilitate global trade and in some instances, they are used to implement European legislation.

There are three European Standardisation Organisations (ESOs), CEN, CENELEC and ETSI. They are recognised under Community law (Directive 98/34). Jointly adopted guidelines exist for the co-operation between the Commission (and EFTA) and the European Standards Organisations (OJ C 91 of 16.4.2003).

The growing number of standardised products, processes and services poses questions about their effects on the environment. There are many standards and many ways in which standardised products can interact with the environment. Virtually all standardised goods and processes impact on the environment, although this impact may or may not be significant. Four major types of relationships between standards and the environment have been identified: the environmental dimension of products, the standardised tests methods for environmental purposes, the environmental technologies included in standards and the environmental management standards.

However, the extent to which the environmental dimension is taken into account varies among national and European standardisation organisations. There are many tools already developed, yet their use is not systematic. One of the main obstacles identified during the consultation phase was a lack of environmental knowledge among experts sitting on technical committees.

Practices regarding stakeholder participation also differ. Standardisation is a business-driven process, even though it must ensure openness to the representation of all interested parties, in particular if standards are to be widely recognised and used in the market. There are various groups of stakeholders that have particular difficulties in taking an active part in standardisation: small and medium sized enterprises, environmental and consumer non-governmental organisations and representatives of the workforce. They often lack knowledge about the standardisation process itself, and even if this is not the case, they may still experience shortcomings in terms of financial and human resources.

The large number of standards adopted every year, the ever-widening scope of products and processes that they cover, along with the voluntary character of this process, means that it is not possible for the European Commission to assess the environmental dimension in individual standards. It is more appropriate for the Commission to focus on the European standardisation process as a whole (tools and methods applied) and its institutional framework (participating stakeholders) in order to stimulate the production of European standards that positively contribute to the environment and to sustainable development in view of their economic and social importance. The Commission is tackling the issue of integration of environmental aspects into standardisation for the very first time at this level. In order to send a strong signal to all stakeholders involved in the standardisation process (industry, standardisation organisations, NGOs and public authorities), and bearing in mind the voluntary nature of standards and their consensus-based elaboration, it is therefore crucial to have a sufficient level of visibility and of commitment from the Commission services. A Communication was deemed to be the best way to start the process even though this Communication has to be seen as a stocktaking exercise presenting the state of the art and highlighting areas which deserve more attention in the future to meet our objectives.

No policy change scenario

A 'no change' scenario means that even though the number of European standards continues to grow - mainly due to technological, but also to legislative developments - the integration of environmental, aspects would remain un-systematic, becoming more a consequence of a personal commitment by a few experts rather than being based on a consistent analysis of potential impacts. Consequently, an opportunity for sustainable development in Europe would be missed. In other words, the environmental pillar may be neglected and standards would not contribute to the development of more sustainable production and consumption patterns.

There is also the risk that if European standards fail to take into account relevant environmental aspects, they would become less attractive and relevant for both the market and public authorities.

2. Main objective of the Communication

The aim is to promote the effective integration of environmental aspects into the European standardisation process.

3. Policy options

There are three major policy options available:

- Do nothing (business as usual);

- Encourage stakeholders to make further voluntary efforts;

- Use of legislative and financial instruments.

3.1 Do nothing (business as usual)

This option assumes continuing limited support from the Community budget for the participation of environmental NGOs such as ECOS (European Environmental Citizens Organisation for Standardisation). Indeed the European Commission has already shown the great value it attaches to the full involvement of all stakeholders in the European standardisation process. To that effect, it has already ensured representation of both consumers and workers for several years. With this new contract to ECOS, launched in November 2003, the voice for the environment is now secured.

Under this option the Commission will continue drafting standardisation mandates for environmental issues, concentrated mostly on measurement and performance standards.

The European standardisation organisations will continue to use some existing tools for the consideration of environmental aspects in standardisation, but not systematically and without any extra incentives from the Commission or national authorities.

3.2 Encourage stakeholders to make further voluntary efforts

The second option goes further and assumes that the stakeholders themselves could increase their efforts to systematically improve the integration of environmental aspects into European standardisation. Although the standardisation process is voluntary and based on consensus, all stakeholders involved are sensitive to strong political messages that can be sent out from the Commission. They would also react positively to incentives and accept appropriate support offered to them. This option assumes the development of incentives and targeted support for the stakeholders and the system. Identification of these measures has been the key objective of stakeholder meetings and consultations organised in 2002/2003 and the Communication aims to present the outcome of these previous phases. In a nutshell, 4 key issues have been identified to encourage stakeholders to make further voluntary efforts:

- raising awareness and environmental thinking

- setting priorities

- enhancing wider stakeholder participation

- using tools and offering incentives.

3.3 Use of legislative instruments

The third option assumes that legislative instruments would be used in lieu of voluntary standards if the stakeholders were not willing to deal with environmental aspects in standards making. As a consequence, public authorities would then need to lay down detailed rules for technical issues that could have been dealt with by the standardisation process. The authorities would need to assess, lay down and revise in the light of technical progress, the technical, economic and environmental specifications needed by the stakeholders. The associated cost would need to be covered entirely by public funding.

4. Social, environmental and economic impacts of each policy option

4.1 Do nothing (business as usual)

Environmental: There are many European standards that could have impacts on the environment in one way or another. Doing nothing may be a lost opportunity as these standards could make a positive contribution to safeguarding or even improving the environment. This impact is difficult to assess in quantitative terms due to the wide scope of products and goods covered by standards. The environmental pollution resulting from using goods made to standards that do not take the environmental dimension on board is very diverse. As far as products are concerned one should also take into account the different phases when environmental impacts can occur: design, production, use, re-use and disposal.

Social: Existing European standards support a number of directives for workers' health and safety and for consumer protection. Also, standardisation stakeholders, including industry and business, have an interest in developing standards for safe products and processes. If business as usual is continued, limited stakeholder participation from consumer organisations, unions or environmental NGOs will risk to make the standardisation process less democratic and user-oriented. On the other hand, users such as consumers or public authorities may prefer to purchase products which have a better environmental performance or at least to have information on this issue. Standards which take the environment into account are more likely to lead to products which give these elements to users.

Economic: There is little if any economic impact in the business as usual option because the drivers for standardisation are industry and business who want to find technical agreements for the purposes of compatibility and trade. The majority of the existing European standards have been created by the wish to enable trade and to effectively implement the single market. Only in the long term could a worsening of the state of the environment potentially exercise pressure on the standardisation stakeholders to systematically deal with environmental aspects.

4.2 Encourage stakeholders to make further voluntary efforts

Environmental: Further voluntary initiatives in this area would lead to a positive impact on the environmental pillar of sustainable development. Taking into account the wide coverage of standards, integration of environmental aspects will help to reduce the negative impacts of certain goods and processes. However there are three factors that will delay the potential positive effects. Firstly, taking into account the large number of stakeholders there is some time needed to raise their environmental awareness and to provide them with efficient tools to effectively deal with environmental consideration in the standardisation process. Secondly, the time span needed for development or revision of a standard varies from 3 to 5 years. Lastly, due to the large number of standards and the limited capacities of the standardisation bodies and their stakeholders, it would be unrealistic to expect immediate integration of the environmental dimension into all standards.

Social: This option may have an ultimately positive impact for consumers who buy products and services produced in accordance with standards which consider environmental aspects. Also, purchasers along the production chain and public authorities may have more choices between products and services with certain environmentally relevant functionalities and characteristics. Another positive aspect is the potential contribution to the state of the environment that in the long term leads to improvement of health, including health and safety at the workplace. A negative impact of this option may be that the efforts of standardisation stakeholders are steered away from the existing work on health and safety and consumer protection.

Economic: When environmental aspects are integrated appropriately, there could be economic benefits to the standards users - an obvious positive impact. However, a negative impact of this option may be that the existing standardisation work which supports economic activities such as free trade and the single market risks to be hampered. Moreover, the involvement of more stakeholders who have previously not taken part in standardisation activities, may delay the delivery of the new standards beyond what is acceptable to the market. This in turn may hamper innovation in the European economy. However, one should recognise that the standardisation process is already too lengthy in some instances and that efficiency improvements are under way. Therefore there are different potential delay-factors that should be addressed. Encouragement of stakeholders to make further efforts implies increased financial support for the environmental stakeholders so that they can effectively participate and apply the appropriate tools to integrate environmental aspects into European standards. This can be considered as an economic impact as such.

4.3 Use of legislative instruments

Environmental: This option may lead to the quickest results with the legislator developing and reviewing standards from their environmental point of view. This could be considered as a positive impact on the environmental pillar. However, it would change the well defined relationship between the legislator and the standardisation system and put the existing achievements at risk. In addition, it could create negative perceptions of the environmental debate - no other policy area has needed special legislation to become considered in standardisation.

Social and economic: This option may be perceived as heavy-handed interference. This may lead stakeholders to leave the system altogether so the current work being done for the social and economic aspects in standardisation could suffer. On the other hand, the public authorities would have to assess, lay down and revise in the light of technical progress, the technical, economic and environmental specifications needed by the stakeholders. The associated cost would need to be covered entirely by public funding. Overregulation and a regulatory process that is overburdened with technical detail would negatively impact on Europe's economy and competitiveness.

5. Monitoring of results

Due to the financial assistance given by the EU to European standardisation (5-6% of the total estimated cost of European standardisation), there is a need for the European standards organisations to be accountable and to regularly report on a number of issues. Also, due to the principle of national representation in the European standardisation system, there is a need for cooperation between the Commission and the Member States. For the integration of environmental aspects, progress reports from the different stakeholders such as the European standardisation organisations, the Member States or the private stakeholders from business and NGO side are foreseen. These should make some benchmarking possible and, if the focus is on continuous improvement, will be enable progress to be tracked. The Commission can regularly assess the situation, give further support, or propose new or alternative measures as and when it feels necessary. Main activities to be followed are:

Environmental thinking

Care for the environment, optimal use of resources and efficient energy consumption have grown in importance amongst economic operators, customers and public authorities. Standards should participate to this trend.

Experts involved in the development of standards have this power in their hands to influence the provisions written in the standard. The Commission is aware of the voluntary and consensus driven nature of standards. The Communication therefore aims to promote awareness-raising activities and an exchange of expert knowledge and good practice. This is a qualitative approach which is needed to trigger off the process and measurable aspects will come only in the long run. As regards quantitative aspects, ideas such as the provision of training are options which were highly supported by the stakeholders during the consultations. The Commission, in cooperation with stakeholders, therefore intends to explore the possibilities in these areas, identify what already exists at European or national level, work with stakeholders to better define their needs and present concrete actions in the coming months.

Setting priorities

Priorities can be set by the European Standardisation Organisations via their work programmes or by the Commission via the mandates. At this stage, these options were deemed to be interesting enough to be included in the Communication although it is clear that further dialogue and research is needed on how to put these measures into practice. This is particularly important for the mandates which observe specific rules, under specific conditions (a political or legislative framework for instance).

Stakeholder participation

The acceptability of standards depends to a large extent on the involvement of all stakeholders. The participation of civil society (e.g. stakeholders representing consumer, health, safety and environmental interests) in standardisation reinforces the quality of consensus and makes the standards more representative and thus acceptable for use by the stakeholders themselves, and, if appropriate, by the authorities. The monitoring of these participation (at national and European level) and information regarding names of participants, funding, areas of expertise, etc. could be easily coordinated by European standardisation organisations and passed on to the Commission.

Systematic and better use of tools

The national and/or European Standardisation Organisations have already developed a number of useful tools which can directly help with the integration of environmental aspects into standardisation. Their further development and systematic use should be encouraged. Environmental databases for example already exist in some specific areas. An assessment of these databases could be carried out to see under which conditions they could be further developed to cover other areas of activities.

Generally speaking, three sets of criteria could be considered together with stakeholders:

- When designing concrete awareness raising and/or training activities in the future, one should define indicators to monitor the participation at national and European level.

- Likewise, if databases containing relevant environmental information are established, indicators could be for example, the number of entries into the database and the number of queries made, etc.

- It is also important to monitor progress regarding the integration of environmental requirements. To that effect, stakeholders should be invited to develop appropriate indicators.

- It is important to bear in mind the Communication aims at presenting ideas that have been validated by the stakeholders. The process started two years ago and a lot of ideas were suggested but rejected for one reason or another (see also annex to the extended impact assessment). As stated in the Communication, all these ideas deserve further attention with relevant stakeholders. However their support for them needs to be built up and a commitment obtained.

6. Stakeholder consultation

Two stakeholder meetings took place in July 2002 and in July 2003. In addition, DG Environment and DG Enterprise held an internet consultation which ran from mid July until mid-September 2003 and invited all stakeholders to deliver their comments on a working document setting out the elements aiming at the encouragement of stakeholders.

A questionnaire was also developed to help gather comments and feedback for the alternative policy options. The extended impact assessment has been refined in accordance with the results of the stakeholder consultations. The detailed results of the consultation can be found in the Annex.

Overall, the consultation highlighted that:

- the aim and scope of the Communication targeted at the stakeholders is relevant and appropriate;

- all key issues have been identified;

- there are enough tools to address environmental issues in standardisation, but they require time, expertise and resources to be used systematically and all stakeholders must address this challenge;

- the Commission and Member States should jointly play a role in facilitating the effective participation of all interested stakeholders in the standardisation process;

- the progress made with the integration of environmental issues into European standardisation should be reviewed every five years.

7. Commission draft communication and justification

From the policy options available, the encouragement of stakeholders to make further voluntary efforts has been identified as a proportionate and balanced approach in view of the nature of the subject and the goals pursued. The results of the stakeholder consultation provide reassurances for this approach.

Two instrument options were considered: a working paper from the Commission services and a Communication from the Commission.

7.1 Instrument option: Working Paper from the Commission services

This paper would focus on the role of the Commission services, for instance, in the development of standardisation mandates or of legislation that sets out specific requirements for corresponding standards. The stakeholders who need to be convinced most may take little notice of this instrument.

7.2 Instrument option: Communication from the Commission

A Communication is considered a realistic option considering the nature of standardisation: a voluntary and stakeholder driven process. In view of its political significance and the contributions European standardisation has made and should make to EU policies, a Communication is a good way to meet the objectives of visibility and encouragement for stakeholders. The Communication also invites political feedback from the Council, the European Parliament and the Economic and Social Committee.

ANNEX to the Extended Impact Assessment

Report on the Public Consultation

The Integration of Environmental Aspects into European standardisation

25 July 2003 - 15 September 2003

This is a joint report by the Enterprise and the Environment Directorate General of the European Commission.

The aims for this report are:

- to describe the steps taken by the Commission to ensure the full consultation of stakeholders during the formation of a policy on the integration of environmental aspects into European standardisation

- to analyse the views collected during the public consultation.

The public consultation of stakeholders is part of the Commission's extended impact assessment process.

Consultation websites:

Background

Between 25 July 2003 and 15 September 2003, the Enterprise and Environment DG of the European Commission held a public internet consultation on the integration of environmental aspects into European standardisation. The consultation followed the Commission's consultation standards [26] and was aimed at stakeholders in the European standardisation system: businesses and industry, NGOs, public authorities and standards organisations. The stakeholders were asked to give their views on a working document for a Commission Communication on the integration of environmental aspects into European standardisation. In order to take advantage of the principle of Interactive Policy Making (IPM), a set of questions, designed by the responsible Commission services, was also posed.

[26] COM (2002) 704 final, 11.12.2002

At the start of the internet consultation period a multi-stakeholder meeting was held. It took place on 16 July 2003 in Brussels. This helped to raise attention for the internet consultation, clarify the objectives and check the initial contents of the planned Communication. The multi-stakeholder meeting was, in fact, the second of its kind since the responsible Commission services started to look into the opportunities and challenges linked with the integration of environmental aspects into standardisation in 2002 and held a first stakeholder meeting on 17 July 2002.

The feedback obtained from the meeting(s) and the responses now received from the internet consultation will feed into the extended impact assessment which is already underway for the Communication. The responses will help to further analyse the subject and examine the appropriateness of the policy instrument chosen. They will also help to finalise the text of the Communication itself and to make sure that it will cover the main issues in a balanced and appropriate manner.

Main findings

The general conclusion of the multi-stakeholder meeting of July 2003 was that the working document was a good basis for a Communication from the Commission.

The answers to the set of questions posed in the subsequent public internet consultation show that the presented text is broadly satisfactory to the range of different stakeholders at which it is aimed. There was a strong conclusion that the Communication will help stakeholders in their work and will help them achieve their aims in standardisation. Importantly, there is general agreement that a Communication from the Commission is the appropriate policy instrument for what the Commission is trying to achieve at this point in time.

The written contributions were often accompanied by general statements laying out the environmental policies of the respondents. These were often much wider than the contents of the Communication and indeed were wider than the subject of standardisation itself. Nevertheless, no stakeholders indicated opposition to the working document and the specific comments mainly related to the strengthening or clarifying of certain chapters.

To summarise, the main findings were:

- aim and scope of the future Communication are relevant and appropriate;

- all key issues have been identified, and it is important to clarify the relation between voluntary standards and mandatory legislation;

- there are enough tools to address environmental issues in standardisation. However these require time, expertise and resources if they are to be used systematically. All stakeholders must address this challenge;

- the Commission and Member States should jointly play a role in the financing for an effective participation of all interested stakeholders in the standardisation process;

- priorities should be set, primarily for efficiency purposes, on where to start with the integration of environmental aspects into standardisation; whilst the Commission could flag interest areas by way of mandate it should be left to the standardisation stakeholders to decide whether and how to deal with them;

- training of experts and the use of databases with relevant environmental information were considered the most instrumental incentives to incorporate environmental aspects into standards whereas the idea of awards was not supported;

- the international framework for standards and technical regulations must be respected to avoid unnecessary trade barriers, but the European standardisation system should take a certain leadership role in the development of specific environmental standards;

- the progress made with the integration of environmental issues into European standardisation should be reviewed every five years.

Annex 1: Multi-stakeholder meeting of 16 July 2003

1. Findings

Nearly all those attending expressed a positive opinion on the presented working document for a Communication. Some new ideas were introduced and these were taken on board in the text that was placed on the internet. e NGO, however, did not feel that satisfactory solutions to protect the environment could be achieved by voluntary standardisation and indicated a general preference for mandatory requirements in standardisation or legislative approaches in favour of the environment.

1.1 General Statistics

Over 50 participants attended the meeting. The represented stakeholders came from business and industry, NGOs, and the standardisation bodies from both the Member States and candidate countries. The European standards organisations CEN (European Committee for Standardisation), CENELEC (European Committee for Electrotechnical Standardisation) and ETSI (European Telecommunication Standardisation Institute) were also represented.

Below is a detailed list of organisations represented during the meeting:

* ACEA

* AENOR

* ANEC

* ANIE - Electronic Industry Italy

* BEAMA Ltd

* BE-Federal Department of the Environment - Product Policy Division

* British Standards Institution

* BUND KNU

* CECED

* CEN - European Committee for Standardization

* CENELEC

* CENELEC BTWG 85-3 "Environmental Standardisation"

* Council of European Producers of Construction Materials (CEPME)

* Czech Office for Standards, Metrology and Testing

* Danish Standards Association

* DIN - Deutsches Institut für Normung e.V.

* ECOS

* EFTA

* Estonian Centre for Standardisation

* ETSI

* EUCAR

* EUROFER

* Federal Ministry for Economic Affairs and Labour

* FIEC (Fédération de l'Industrie Européenne de la Construction)

* Finnish Ministry of Trade and Industry

* Finish Standards Association SFS

* FME ORGALIME

* FNE - France Nature Environnement

* IEC/ACEA

* Malta Standards Authority

* Ministère de l'Economie, des Finances et de l'Industrie

* Ministry for Foreign Affairs, Sweden

* Ministry of Agriculture, Forest, Water and Environment (Romania)

* Ministry of the Environment

* Mission of Norway to the EU

* NEN

* NORMAPME

* ORGALIME

* Spanish Electric Manufacturers Association

* Spanish Permament Representation to the EU

* Svenska Elektriska Kommissionen

* Swedish Ministry of Environment

* Swedish National Board of Trade

* Swedish Standards Institute

* TUTB - European Trade Union Technical Bureau for Health and Safety

* UK Department of Trade and Industry

* UMI

Annex 2: Internet consultation

1. Findings

The analysis of replies received in the internet consultation are reproduced according to the structure of the working document and the questions of the survey.

1.1 Aim and Scope

Q1 Do you agree with the aim and scope?

Supporting comments

Most of the respondents agreed with the aim and scope presented in the working document. It was confirmed that the international framework and the effective participation of certain groups of stakeholders, like small and medium sized enterprises (SMEs) should be taken into account.

Concerns

Some stakeholders expressed concern as to whether voluntary standardisation was a valid tool to contribute to a high level of environmental protection and indicated a preference for mandatory solutions. Others pointed out issues like a potential cost increase or negative impact on competitiveness.

Q2 Have we identified all the key issues?

Supporting comments

The majority of stakeholders confirmed that the working document identified the main issues. Some respondents pointed out that the consumer dimension was insufficiently addressed, and if there is no consumer demand, it will be difficult to maximise profit through economies of scale. Moreover, the relation between legislation (mandatory) and standards (voluntary) should be explored. Experience already gained, for instance with the Environmental Help Desk of CEN, should also be added.

Concerns

Some respondents said that the inclusion of environmental aspects into standardisation does not guarantee a higher level of environmental protection, as standards are voluntary. Complexity of the standardisation process would generally make it difficult for some stakeholders, including SMEs, to get involved. This includes the fact that standards are regularly revised and that not every laboratory could test against every standard if tests were required.

1.2 Environmental Thinking

Q3 Should another policy option (e.g. legislation, guidelines) have been chosen by the Commission? If so, which and why?

Supporting comments

The main feeling was that a Communication was the appropriate tool. This respects the voluntary nature of standardisation best while progressing the matter forward. Most respondents said that specific legislation was not appropriate for bringing environmental aspects into standards

Concerns

A few respondents said that the debate on environmental aspects in standardisation needed a general legal framework, such as the European Directive on General Product Safety without this, stakeholders would be unlikely to include environmental aspects into standards.

Q4 How frequently should the progress be assessed regarding the integration of environmental aspects into standardisation (e.g. every 2, 5 or 10 years)

Supporting comments

Five years was seen as a satisfactory period by the majority of the respondents.

Q5 Do you feel that you or your organisation contributes to the promotion of environmental thinking in standardisation? If yes, please describe the nature of your contribution.

Supporting comments

Many respondents indicated that they were contributing to the promotion of environmental thinking in standardisation in one way or another. The dissemination of state-of-the-art knowledge and offers for training and educational material were mentioned. Also, some respondents undertook lobbying activities aimed at regulators. Companies and their associations mentioned the use of environmental management standards and environmental declarations, their involvement on the development of certain test and measurement methods, and for the environmentally conscious design of products. NGOs engaged in raising awareness for standardisation amongst their stakeholders or made active contributions to standardisation work and the development of the internal procedures of standards organisations.

Q6 What are your expectations with regard to possible positive and negative impacts of the ideas implemented in the text?

Supporting comments

Respondents felt that the promotion of environmental thinking in standardisation can have a positive effect regarding the state-of-the-art environmental performance of products. This includes issues such as the use of recycled materials in industrial activities. Also, the use of uniform measures (European standards) throughout the EU and EEA was mentioned. Business stressed the need to integrate environmental aspects without damaging the achievements of the existing standardisation process such as its facilitation of trade

Concerns

Some scepticism was expressed about the situation that standards would become prescriptive and not performance oriented. It was mentioned that unwanted delays and increased cost in the standardisation process could occur due to awareness raising and educational activities. NGOs had the concern that business would limit environmental considerations to requirements imposed by the law. One organisation went as far as indicating that they do not believe in achieving results by awareness raising and recommended, instead, an obligatory environmental statement produced for each standard.

1.3 Tools and Standards for the Environment

Q7,8,9 Do you feel that there are sufficient tools to deal with environmental aspects in standardisation?If not, what new kinds of tools could improve the situation? Do you have any examples/experience of these tools being used?

Supporting comments

The general feeling was that there are sufficient and adequate tools and that these should be open to review and improvement as necessary. Most respondents felt that more encouragement was needed to ensure the use of these tools. Some said that the use of the tools could be systematic and monitored. There were no real concrete ideas for new tools (as defined as directly helping to integrate the environmental aspects - the use of databases is dealt with separately). Some considered Guides for product disassembly, use, disposal options and sustainable production as useful tools. Life cycle assessment (LCA) and educational tools were suggested. Many respondents said that they had used the existing tools and had positive experiences with them. However, no specific examples were given. A comment made several times was that the expertise to use these tools was needed. It was suggested that in the cases where comments from CEN's EHD were not taken into account, a justification should be provided.

Concerns

Some respondents felt that the CEN Environmental Help Desk (EHD) needed stable resources for staff from different backgrounds and countries. These respondents wished that CEN changed its internal rules and procedures regarding the role of the EHD.

Q10 Does the text correctly describe the existing tools? Have we forgotten some instruments used which are already being used in standardisation?

Supporting comments

Several additional existing tools were suggested including the following: ISO 14062, 14040, 14020, IEC Guide 109, 112 and 113, the EHD, CLC Database, CEN Memorandum 4, CEN Checklist and ENIS team (implements Guide 64). It was also mentioned that a leaflet describing all these tools may be useful.

Q11, 12 Are the categories for the existing standards for the environment correct and are the examples given useful? Please give other examples of types of standards that when applied, have a particular positive or negative impact on the environment.

Supporting comments

On the whole, this section of the working document was found to be useful, some simplification and clarification could lead to improvement. e categories of different standards for the environment should be changed to include product standards: product standards take environmentally friendly design into account and product standards are where the main thrust of effort is needed. relation to this, it was said several times that safety took precedence over the environment or that at least the environment must be assessed with the other aspects covered in product standards. Alternative headings were suggested: product standards, measurement standards, systems management standards, standards for dealing with products and technologies, other useful management standards, supply chain, procurement, design management. Many respondents noted that for the section on ISO EN 14000 management standards it should be stressed that the benefit came from applying it, not from the 3rd party certification to it. Several poor and one good example were presented.

1.4 Priority Setting

Q13, Q14 Should the Commission set priorities (at all)? Can you think of any positive or negative consequence of setting priorities?

Supporting comments

The views as to whether the priorities should be set by the stakeholders in the standardisation process or by public authorities like the Commission differed widely among the respondents. From the reactions obtained one could conclude that the European policy makers should flag public interest areas, but that it should be left to the discretion of the standardisation stakeholders to decide - on a case by case basis and agreed by consensus - whether and how to deal with them. Prioritisation as such was acknowledged as important and positive for better efficiency in standards making.

Concerns

Concerns were raised that low priority standards would be unlikely to see completion and ill chosen priorities would result in market distortion.

Q15 Do you have suggestions as to how priorities could be set?

Supporting comments

Respondents suggested different ways to set priorities for the integration of environmental aspects in standards. Proposals included a prioritisation according to industrial/product sectors, according to the links with EU legislation and policy, according to the relevance for public procurement, or according to key environmental problems tackled by international commitments such as the Kyoto Protocol.

Q16 Do you think that the Commission should use mandates in order to prioritise issues?

Supporting comments

Many respondents perceived mandates as tools for priority setting in standardisation. They acknowledged the potential for public authorities to express their priorities by means of standardisation mandates. However, some NGOs wanted to link mandates strictly to legislation and it was suggested that, on a general basis, an assessment of compliance could help to decide whether voluntary standards or mandatory regulations are the better solution. Some respondents wished to see mandates from the Commission regarding low carbon technologies to support Kyoto Protocol measures or regarding reverse logistics to facilitate the return of products from the market place at the end of their useful lives.

Concerns

Certain respondents had concerns as to the possibility of political decisions being transferred to standards organisations. It was suggested that in preparation of a mandate, the Commission evaluates different environmental, health or safety costs from a sustainability perspective; that stakeholders should be consulted in the preparation of mandates; that environmental requirements are well defined to allow for assessment on whether a mandate has been fulfilled or not; and that national public authorities be encouraged to participate in mandated standardisation work.

1.5 Stakeholder Participation in the Standardisation Process

Q17 Should the emphasis of the efforts to improve the integration of environmental aspects be placed at the European or national level?

Supporting comments

Many respondents felt that standardisation should take place at the European level. It was more cost effective and avoided duplication of work at different levels. The national and international dimension, they said, were nevertheless important. The national, because this would be the level at which standards were implemented; and international, because of the growing importance of the global market.

Concerns

Some stakeholders, in particular NGOs, expressed concern that in their countries there was no mechanism guaranteeing that consensus achieved at the national level would be transferred to the European standardisation process. This raised the issue of how important it was that NGOs are sufficiently represented at the European standardisation level to complement any representation in the national standardisation committee.

Q18 Do you have practical suggestions for ensuring the effective participation of groups of stakeholders that have important input but that are difficult to reach?

Supporting comments

It was clearly demonstrated that stakeholder participation in standardisation varied from country to country. Suggestions were made as to improve the effective participation of the relevant stakeholders:

- by making publicly available the work programmes of the standardisation organisations;

- by increased financial support for some stakeholders;

- by limiting their participation to technical committees or working groups that are relevant from the point of view of environmental protection;

- by encouraging representatives from national public authorities to participate in the relevant standardisation work;

- by providing easier access to relevant data; and

- by providing appropriate training.

Concerns

Many respondents stated that the relevant stakeholders already participate in the standardisation process. Standards organisations were generally open to participation and opinions from all interested parties. Hence, the current system would not require any changes- those who are truly interested ould already participate in it

Q19 How will more involvement of different stakeholders affect / change the standardisation process?

Supporting comments

Opinions concerning the participation of a wider group of stakeholders were mixed. One potential positive consequence would be that standardisation would be made more transparent, so that the interests of all affected parties could be represented. It would be particularly important for SMEs to ensure that standards reflected their needs and not just those of big companies.

Concerns

Some opinions noted that wider participation may slow down the process of adoption / revision of standards, which was already too slow. In particular, a further slowdown may occur in the initial phase when new stakeholders join the technical committees and working groups as they may not be familiar with all the procedures. Moreover, standardisation is a consensual process and some of the newcomers may have difficulties in accepting the need for compromise.

1.6 An international framework for greener standards

Q20 What implications does the international framework have for European policies in your view?

Supporting comments

Some respondents pointed out that national, island solutions risked becoming barriers to international trade and the integration of the Single Market called for the WTO Agreement on technical barriers to trade to be respected. Others stated that Europe could take a leading role and intellectual leadership in the development of certain environmental standards; and that for global transfer and use of European standards, comments from stakeholders outside Europe should be enabled. Close co-operation between international and European standards development via the principle of national mirror committees was considered important.

Concerns

A third country administration pointed out that developing countries may require special and differential treatment, as they will have difficulties in implementing international standards with specific environmental requirements.

1.7 Possible Incentives to further integrate environmental aspects in standards

Q21 Would it encourage standardisers to develop standards with an environmental dimension if there was the possibility to show compliance with environmental legislation?

Supporting comments

To demonstrate compliance with environmental legislation by using voluntary standards tends to be perceived as an incentive by industry, mostly against the background of the New Approach directives. But clearly, this is only seen as positive in instances where regulation is absolutely needed and legal incentives should not be introduced as a rationale for new, unnecessary legislation. Some respondents suggested that New Approach type legislation should be used for new areas such as energy using products or that existing directives for products should cover environmental requirements in the future.

Concerns

Some NGOs stressed that standardisation cannot and should not replace legislation. Other respondents asked for an advanced warning of new legislation, which would avoid wasting resources on standards in areas that are likely to be regulated in the foreseeable future. Many respondents felt a need for a clear distinction between voluntary standards and mandatory laws. The discrepancy between product related legislation affecting all competitors equally and EU environmental legislation, differing from member state to member state was mentioned.

Q22 Are you familiar with the information made available under the eco-labelling schemes? If so, is it of use for the production of European standards?

Supporting comments

Most of the respondents were familiar with eco-labelling schemes. However, the views on whether eco-labelling could be used in standardisation were mixed. Some stakeholders perceive eco-labels as a good reference point, clearly identifying most important areas of concern. Standards, however, should be less ambitious in establishing environmental performance, as they are to be accepted by all the stakeholders. Some of the eco-label criteria, such as water or energy use, could be easily adapted for standardisation needs. Certainly, data gathered during assessment of products for eco-labels should be used in the standardisation process.

Concerns

Concerns for using eco-label criteria in standardisation were mostly related to market relevance. Eco-label criteria are developed by a relatively limited number of market players and therefore should not be extended to the whole market. Eco-labels should remain as goals for front-runners only. Some respondents pointed out that environmental standards should be rather process than product orientated as this is the case with eco-labels. Also, the eco-label is more perceived as a marketing tool for a limited group of market players.

Q23 Would you use standards or purchase standardised products, processes and services that cover environmentally important performance?

Supporting comments

Many of the stakeholders said that this was already the case. Other factors, such as price and quality, however, must also be taken into account.

Concerns

Stakeholders expressing doubts pointed out that the impact on the environment is only one among many factors taken into account when purchasing products or contracting services.

Q24 Would awards provide an incentive to integrate environmental issues into standardisation?

Concerns

The majority of respondents were sceptical as to possible use of awards. If at all, awards needed to be accepted by the market rather than being introduced by a top-down approach. The effects of awards were considered limited as they tend to attract the participation of only the highly committed organisations, and therefore could have a divisive effect. However, the need to communicate achievements was noted.

Q25 Would you consider using databases? How would you use them? uld the availability of databases ease the integration of environmental aspects into standardisation?

Supporting comments

The overwhelming response was yes that databases were useful. However the format, usability, content, access rights and procedures to use them needed to be very carefully thought through. Otherwise it would just be additional to an already confusing amount of information and innovation could be stifled by old data. The data would be the main thing to think about. In particular its validation was important - especially when conflicting views were put forward. It was noted that if databases needed to be created they should be an aid to standardisers but not mandatory in their use. Resources and costs would also needed to be considered. The text of the working document needed to define databases: those that are specifically for standards issues and then databases in general which give information on materials and technologies

Q26 Can you think of other incentives than the ones presented here?

Supporting comments

Many respondents did not think that incentives were the primary issue of the overall debate on integrating environmental aspects into standards. The challenges went wider than that. Many noted that market driven / customer / economic incentives were the most likely to succeed. incentives were developed this should be done with the stakeholders affected by them.

Q28 Will this Communication on the integration of environmental aspects into European standardisation help you or your organisation in your work?

Supporting comments

Responses to this question concentrated rather on the scope of the Communication and its final shape. For some stakeholders, it clarified the discussion on environment and standardisation and helped them to raise awareness and promote the systematic use of existing tools.

Q29 What could be the positive and negative consequences of this Communication for your work?

Supporting comments

Positive consequences identified by stakeholders included:

- raising awareness;

- easier dissemination of good practices;

- better co-operation between the experts;

- support for existing efforts.

Some respondents said that the Commission should indicate the level of environmental protection it hoped to be achieved by means of standardisation.

Concerns

Some stakeholders, mainly from the business community indicated that a negative consequence might be a deviation from the original purpose of standardisation: the production of technical documents for trade.

Q30 Please give any positive and negative examples of the integration of environmental aspects into standardisation?

Supporting comments

The majority of stakeholders who gave examples pointed out that the integration of environmental aspects into standardisation is already happening. The positive examples they mentioned included the work of CENELEC where a new guide for the integration of environmental aspects was developed in TC 20, and the two international guides already in place (IEC guide 109 and ISO TR 14062).

Concerns

The process of adding new requirements in the standardisation process should be considered and monitored carefully, otherwise it may lead to contradictory requirements that cannot be dealt with by the consensual standardisation process. Also, if the environmental targets/requirements are too ambitious in the beginning, it may discourage stakeholders and hamper the entire standardisation process. As negative examples, some of the stakeholders perceived both the mandate and the existing European standards for packaging. Another issue raised by some stakeholders was that the inclusion of environmental requirements would widen the gap between international standards and European ones, thus creating barriers to trade.

1.8 Overall Conclusions

The internet consultation broadly confirmed the views voiced at the stakeholder meeting on 16 July. These are that:

- aim and scope of the future communication are relevant and appropriate;

- all key issues have been identified, and it is important to clarify the relationship between voluntary standards and mandatory legislation;

- there are enough tools to address environmental issues in standardisation. However these require time, expertise and resources if they are to be used systematically. All stakeholders must address this challenge;

- the Commission and Member States should jointly play a role in the financing for an effective participation of all interested stakeholders in the standardisation process;

- priorities should be set, primarily for efficiency purposes, on where to start with the integration of environmental aspects into standardisation; whilst the Commission could flag interest areas by way of a mandate it should be left to the standardisation stakeholders to decide whether and how to deal with them;

- training of experts and the use of databases with relevant environmental information were considered the most instrumental incentives to incorporate environmental aspects into standards whereas the idea of awards was not supported;

- the international framework for standards and technical regulations must be respected to avoid unnecessary trade barriers, but the European standardisation system should take a certain leadership role in the development of specific environmental standards;

- the progress made with the integration of environmental issues into European standardisation should be reviewed every five years.

1.9 General Statistics

Between July and September more than 5800 hits on the website were reported. Over 60 written responses were then received. Replies to the questions came from 10 EU countries: Belgium, Denmark, Finland, France, Germany, Italy, Netherlands, Spain, Sweden and the UK. A contribution was received from China. Although representatives from the acceding countries participated in the stakeholder meeting of 16 July, only one written response was received from them. Most of the comments came from pan-European business and NGO organisations. The business sector (individual enterprises and business organisations) was the most active contributor to the consultation, which reflects that standardisation is considered a voluntary and market driven activity. A detailed breakdown is shown below:

>Hänvisning till>

Type of stakeholder //

Business // 61%

Academic // 2%

NGO // 10%

Public Authorities // 8%

Standards organisations // 18%

Individuals // 2%

List of contributors

(1) AeA Europe

(2) AEN GET1

(3) AENOR Associación Española de normlización y certificación

(4) AIM, the European Brands Association

(5) AmCham

(6) ANEC

(7) ANIE

(8) Association Léo Lagrange pour la Défense des Consommateurs

(9) AVBB

(10) BEAMA

(11) BSI British Standards Institution

(12) Building and Sharing Partners (B-Sharp)

(13) BUND e.V Bundesministerium für Wirtschaft und Arbeit (Germany)

(14) CEMPC Council of European Producers of Materials for Construction

(15) CEN

(16) CENELEC

(17) CIAA Confederation of the food and drink industry of the EU

(18) Comitato Elettrotecnico Italiano - CEI

(19) Confederation of Netherlands Industry and Employers VNO-NCW

(20) Construction Products Association

(21) Co-operative Group

(22) CYS Cyprus Organisation for the Promotion of Quality

(23) Danish Standards Association

(24) Danish Trade Association of International Transport (ITD)

(25) Dansk Industry - Confederation of Danish Industries

(26) Department of Trade and Industry (UK Government)

(27) DIN

(28) ECOS

(29) EICTA - European Information, Communications and Consumer Electronics Technology Industry Association

(30) ENEA Italian National Agency for New Technologies, Energy and the Environment

(31) Environmental Authorities of Belgium

(32) EUPC RecyTrade - Plastics Recycling Market

(33) Eurofer & Eurometaux

(34) Europacable

(35) European Composite Industry

(36) European Emulsion Fuel Manufacturers' Association (EEFMA)

(37) European Heating Industry

(38) Europen

(39) FIEEC

(40) Finnish Forest Industries Federation

(41) Finnish Industry and Employers confederation

(42) Finnish Ministry of the Environment

(43) Finnish Standards Association SFS

(44) Five Winds Int

(45) France Télécom Délégation à l'Environnement et au Développement Durable

(46) Friends of the Earth (Germany), BUND e.V.

(47) General Administration of Quality Supervision, Inspection and Quarantine (People's Republic of China)

(48) German Commission for Electrical, Electronic & Information Technologies of DIN and VDE

(49) German Federal Ministry of Environmental Protection

(50) IKEA

(51) National House Buildling Council

(52) NEN (Netherlands Standard Institute)

(53) ORGALIME

(54) Ragnar Sellberg Foundation

(55) RAL Quality Assurance Association for the demanufacture of refrigeration equipment containing CFC

(56) Red Eléctrica de España

(57) SBGI - The Trade Association for the UK Onshore Gas Industry

(58) SIS (Swedish Standards Institute)

(59) Sony International (Europe) GmbH

(60) Swiss Agency for Environment, Forest and Landscape

(61) Telecom Italia - Network Department

(62) The European Natural Gas Vehicle Association (ENGVA)

(63) Umwelt Bundesamt (Germany)

(64) UNICE

(65) Universidad Politécnica de Valencia

(66) University of Environment and Public Works Greece

(67) VCI

(68) Zentralverband Elektrotechnik- und Elektronikindustrie (ZVEI) e. V.

Annex 3: Publicity

Publicity actions

The internet consultation was announced by means of the multi-stakeholder meeting on the 16 July 2003. Subsequent news updates, to almost 4.000 subscribers on the ENTERPRISE Europe on-line service, were sent (in July and August 2003) all of which showed the links to the various sites of the public consultation

Conclusion

Overall, the public consultation was well attended/visited. The initiative has drawn sufficient attention from a broad range of stakeholders.