52003DC0452(02)

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN om tullens roll i den integrerade förvaltningen av de yttre gränserna Utkast till förslag till

Detta meddelande utgör en fortsättning på kommissionens meddelande från maj 2002 om en framtida integrerad förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser [1].

[1] KOM (2002) 233 slutlig av den 7 maj 2002.

I detta meddelande beaktas vidare kommissionens meddelande från februari 2001 om en strategi för tullunionen [2] och rådets resolution från juni 2001 om samma fråga [3]. Strategin för tullunionen bör nu utvidgas och inriktas på att bättre integrera de ökande säkerhetsproblemen. Tullen ansvarar framför allt för kontrollen av varor. Under de nya omständigheterna med uppkomsten av nya hot bör tullen tilldelas en huvudroll när det gäller att bekämpa de hot som eventuellt är förenade med att varor passerar gemenskapens gränser. Oberoende av om det rör sig om varusmuggling, hot mot hälsan och miljön eller terrorism bör gemenskapen avdela resurser för att garantera säkerheten och tryggheten för sina medborgare.

[2] KOM (2001)51 slutlig av den 8 februari 2001.

[3] EGT C 171, 15.6.2001, s. 1.

I detta meddelande föreslås att förvaltningen av tullkontrollen skall rationaliseras. Det föreslås att en gemensam strategi för de risker som är förenade med varor skall utarbetas i nära samarbete med alla de berörda myndigheterna inom en gemensam struktur och ram. Förslagen i detta meddelande, dvs. att prioriteringar skall fastställas för tullkontrollen, att ett gemensamt system skall inrättas för riskhantering och att nödvändiga system och utrustning skall identifieras, syftar till att tullen och övriga myndigheter som ansvarar för kontrollen av varor vid den yttre gränsen skall tillhandahållas de resurser som de behöver för att tillsammans bekämpa alla slag av hot mot säkerheten och tryggheten i gemenskapen.

Slutsatsen är att gränsbevakningen, som främst ansvarar för personkontrollen, och tullen, som ansvarar för varukontrollen, har ett gemensamt mål, dvs. att garantera medborgarna en hög skyddsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Deras uppdrag kompletterar varandra och är nära sammankopplade, vilket innebär att man bör öka samverkan mellan dessa myndigheter genom att utnyttja vars och ens starka sidor och införa mekanismer som garanterar ett ökat och effektivt samarbete.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 41

2. TULLEN OCH SÄKERHETEN: EN KORT SAMMANFATTNING 42

3. DE VIKTIGASTE HOTEN MOT SÄKERHETEN

4. FÖRSTÄRKNING AV SÄKERHETEN I SAMBAND MED VAROR

4.1. Tullens traditionella roll: att kontrollera varor

4.2. Rationalisera tullkontrollen vid de yttre gränserna

4.3. Tillhandahålla en rättslig och finansiell ram för tullens säkerhetsuppgifter

5. ÖNSKVÄRDA FÖRBÄTTRINGAR 48

5.1. En gemensam riskstrategi 48

5.2. Garantera tillräckliga resurser i form av personal och utrustning 50

5.3. Underlätta handeln utan att riskera säkerheten och tryggheten

5.4. Undersöka möjligheten att dela ansvaret 52

5.5. Förstärka samarbetet med tredje land 52

5.6. Stödåtgärder vid utvidgningen

6. SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER

1. INLEDNING

1.1. I december 2001 uppmanade Europeiska rådet i Laeken "(...) rådet och kommissionen att fastställa mekanismer för samarbete mellan de myndigheter som har i uppgift att kontrollera de yttre gränserna i syfte att utreda förutsättningarna för att inrätta en mekanism eller gemensamma myndigheter för kontroll av de yttre gränserna" [4]. Som svar på denna uppmaning har kommissionen utarbetat en integrerad europeisk strategi för förvaltningen av de yttre gränserna som beaktar förvaltningens många olika dimensioner. Det huvudsakliga målet med denna strategi är att förbättra säkerheten och kontrollen vid den yttre gränsen, samtidigt som man underlättar rörligheten för hederliga resenärer och den lagliga handeln.

[4] Slutsats nr 42 från Europeiska rådet i Laeken den 14-15 december 2001, s. 12.

1.2. Kommissionen lade i maj 2002 fram ett meddelande om en integrerad förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser [5]. I det meddelandet behandlas främst frågor som rör kontrollen av personer och betonas att en effektiv gemensam kontroll av Europeiska unionens yttre gränser kommer att ge en ökad trygghet och en känsla hos medborgarna av att verkligen höra samman. I meddelandet från maj 2002 anges att ett meddelande skall utarbetas även om kontrollen av varor. Det är detta som är syftet med detta meddelande, som innehåller förslag till förbättringar för en integrerad förvaltning av kontrollen av varor och deras transportmedel (inbegripet bagage) samt andra förslag inom områden där tullen i sin verksamhet kan stödja den personkontroll som utförs av andra myndigheter. De två meddelandena kompletterar varandra och utgör de första stegen i den övergripande strategi som kommissionen föreslår för en effektiv integrerad förvaltning av de yttre gränserna. Det gäller att enas om en sammanhängande ram för gemensamma insatser på EU-nivå.

[5] KOM (2002)233 slutlig av den 7 maj 2002.

1.3. För att svara på Europeiska rådets uppmaning är det nödvändigt att granska inte endast hur man kan förbättra kontrollen genom ett ökat samarbete mellan de myndigheter som ansvarar för kontrollen vid de yttre gränserna, utan också om den nuvarande kontrollen garanterar tillräcklig säkerhet för gemenskapen och dess medborgare. I detta dokument används begreppet "säkerhet" i vid mening. Det täcker hot mot den allmänna säkerheten (brottsliga avsikter, risk för terroristattentat m.m.) i samband med flyttning av varor (smuggling eller illegal handel med t.ex. eldvapen, biologiska produkter eller explosiva ämnen) och hot mot säkerheten i samhället till följd av handel med varor som är farliga för hälsan, miljön och konsumenterna. Oberoende av om åtgärder vidtas inom ramen för den första eller den tredje pelaren tjänar de alla samma mål och kompletterar varandra. De bör således utvecklas i samspel för att åstadkomma ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i enlighet med vad som anges i Amsterdamfördraget.

1.4. De nuvarande metoderna för tullkontroll av varor är inte anpassade för att på ett tillfredsställande sätt bemöta de ökande hoten mot säkerheten. I detta meddelande rekommenderas därför grundläggande förändringar i bekämpningen av hoten mot säkerheten, utan att den lagliga handeln hindras. Den strategi som föreslås innebär en rationalisering av tullkontrollen i kombination med gemensamt fastställande, i samarbete med övriga berörda myndigheter, av metoder och resurser som leder till bättre kontroll av varor. Rekommendationerna syftar till att maximera den kombinerade effekten av de kontroller som utförs av olika myndigheter samtidigt som man garanterar bättre tillgänglighet till nödvändiga resurser och utrustning. När dessa förslag väl har genomförts kommer de att förbättra säkerheten för medborgarna och ha positiva sidoeffekter på handeln, investeringarna, tillväxten och således även sysselsättningen i gemenskapen.

1.5. I detta meddelande ges även förslag på de förbättringar som måste genomföras i fråga om de kontroller som utförs vid passage av gemenskapens gräns, i syfte att öka säkerheten samtidigt med mottagandet av de nya medlemsstaterna, som från och med anslutningen måste se till att farligt gods och olagliga varor inte äventyrar säkerheten i andra medlemsstater eller gemenskapen. Det bör i detta avseende påpekas att största delen av säkerhetskontrollerna, i motsats till vad som är fallet med vissa finansiella kontroller, måste utföras redan vid gränsen.

1.6. Detta meddelande följer samma riktlinjer som kommissionens meddelande om en strategi för tullunionen från februari 2001 [6] och rådets resolution från juni 2001 om samma fråga [7]. De förslag som lämnades i dessa utvecklas för att integrera säkerhetsdimensionen bättre.

[6] KOM (2001)51 slutlig av den 8 februari 2001.

[7] EGT C 171, 15.6.2001, s. 1.

1.7. Syftet med detta meddelande är inte att ifrågasätta riktlinjerna och de prioriterade åtgärderna inom ramen för skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen och bedrägeribekämpningen i enlighet med kommissionens meddelande KOM (2000) 358 slutlig av den 28 juni 2000 rörande en gemensam övergripande strategi 2000-2005 och inte heller det ömsesidiga biståndet i tullfrågor enligt, å ena sidan, förordning (EG) nr 515/97 [8] och, å andra sidan, protokollen och avtalen med tredje land om ömsesidigt bistånd i tullfrågor.

[8] Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 22.3.1997, s. 1).

Kommissionen uppmanar rådet, Europaparlamentet och Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén att diskutera de föreslagna riktlinjerna och stödja de åtgärder som föreslås i punkt 6 i detta meddelande, för att man så snart som möjligt skall kunna lägga fram konkreta förslag för hur de skall genomföras.

2. TULLEN OCH SÄKERHETEN: EN KORT SAMMANFATTNING

I gemenskapen har tullarbetet under de senaste årtiondena vanligen inriktats på kontroller av finansiellt eller kommersiellt slag. Allmänt sett är kampen mot bedrägerier traditionellt knuten till övervakningen av varuflödet. På senare tid har betoning lagts på att skydda medborgarna mot varor som är farliga eller medför risker. Arbetsorganisationen har utvecklats i enlighet med detta synsätt och gemenskapsinstrumenten, till exempel programmen för modernisering av tullen, har framför allt använts för att fastställa bästa arbetsmetoder vid finansiella och kommersiella kontroller.

Inför de ökande hoten från farligt gods, organiserad brottslighet och terroristorganisationer bör man fråga sig om den strategi som för närvarande tillämpas garanterar ett tillräckligt skydd för gemenskapen och dess medborgare längs hela den yttre gränsen.

Kommissionen anser att denna fråga till stor får ett nekande svar.

Visserligen är det möjligt att med nuvarande kontroller skydda gemenskapens och medlemsstaternas finansiella intressen, särskilt eftersom denna typ av problem, om de upptäcks efter varornas införsel, kan åtgärdas genom granskning i efterhand. Däremot är dagens kontroller inte tillräckliga för att motverka eller förhindra terroristhandlingar. De är inte heller tillräckliga för att garantera en hög skyddsnivå för medborgarna mot farliga eller defekta varor.

Alla medlemsstater är aktiva inom dessa områden, men åtgärderna och prioriteringarna skiljer sig mellan medlemsstaterna, liksom investeringarna i utrustning och personal. På gemenskapsnivå finns således en mångfald icke-harmoniserade säkerhetskontroller, som ibland är för långsamma för att åtgärda nya hot. Detta leder till att prestationerna på detta område är olika på olika platser i tullområdet: på vissa platser har informationssystem för riskhantering inrättats, som kompletteras med nödvändig personal och utrustning, på andra platser har avsaknaden av investeringar och moderna system resulterat i en mindre effektiv kontroll.

Ur säkerhetssynpunkt betyder detta att chansen att i tid stoppa en sprängladdning, ett biologiskt vapen eller en farlig vara beror på var längs den yttre gränsen dessa varor passerar. Efter utvidgningen kommer riskerna för olika behandling att öka ytterligare. Det finns således ett verkligt behov av att samordna de individuella strategierna så att de bästa nationella metoderna blir gemenskapsstandard.

Detta meddelande gäller gemenskapens samtliga yttre gränser (landgränser, hamnar och flygplatser) samtidigt som den femte utvidgningens betydelse beaktas.

Det krävs snabba och pragmatiska lösningar som stöds av ett fast politiskt och finansiellt åtagande för att en effektiv och integrerad gemensam förvaltning av EU:s yttre gränser skall kunna garanteras. I annat fall riskerar gemenskapen att bli en lätt måltavla för bedrägerier och terrorism.

De nuvarande säkerhetskontrollerna av varor måste följaktligen förbättras för att garantera en hög och likvärdig skyddsnivå på alla platser längs gemenskapens yttre gräns.

I detta dokument ges förslag på punkter som behöver diskuteras för att förbättra säkerheten i samband med varor. I dokumentet anges de viktigaste av de hot som måste motverkas och svagheterna i de nuvarande systemen samt framhävs de områden som kräver särskild uppmärksamhet. Vidare anges vad tullen bör göra för att förbättra situationen och hur man kan förbättra samarbetet med övriga myndigheter som ansvarar för säkerheten vid införsel av varor.

3. DE VIKTIGASTE HOTEN MOT SÄKERHETEN

Det finns olika slag av hot mot säkerheten och tryggheten i gemenskapen. De kan delas in i följande kategorier:

* Hot från brottslingar och terrorister: dessa kan vara

- direkta, vilket innebär avsiktlig införsel av förbjudna varor såsom explosiva ämnen eller kärnvapen, biologiska vapen eller kemiska vapen,

- indirekta, vilket innebär smuggling av och olaglig handel med olagliga varor (narkotika, cigaretter, alkohol, varumärkesförfalskningar) för att försörja eller finansiera (penningtvätt) terroristorganisationer eller organiserad brottslighet.

* Risker för konsumenternas hälsa och säkerhet:

Risker för hälsan: här avses risker i samband med hot mot biosäkerheten, till exempel genom icke tillåten införsel av kontaminerade varor (i visa fall har spridningen av galna kosjukan hänförts till införsel av kontaminerade köttpartier) eller varor som härrör från nya vetenskapliga rön såsom genetiskt modifierade organismer. I samband med konsumtion kan narkotika, anabola medel och andra dopingmedel också anses tillhöra denna kategori.

Risker i samband med farliga varor: i denna grupp ingår vissa varumärkesförfalskade varor eller varor som inte uppfyller gemenskapens säkerhetsstandarder, till exempel medicin, livsmedel eller redskap (tändare, reservdelar...).

* Risker för miljö och hälsa: dessa kan föreligga till exempel vid illegal införsel av utrotningshotade växt- och djurarter, radioaktiva ämnen eller sjuka djur.

Risker för den allmänna säkerheten: exempelvis smuggling av vapen eller narkotika.

För att motverka de ökande hoten i form av avsiktliga attentat eller faror för säkerheten och tryggheten i samhället i gemenskapen behövs större inriktning på kontrollen av varor.

För att bemöta hoten mot säkerheten har förbättringar redan föreslagits för kontrollen av personer, som handhas främst av gränsbevakningsmyndigheterna, ofta i nära samordning med tullen. Men för att effektivt bekämpa brottslighet, terrorism och andra hot mot säkerheten måste man även täcka andra aspekter än kontrollen av personer. Riskerna i samband med införsel till gemenskapen av vapen, radioaktiva ämnen eller explosiva ämnen, men också kontaminerat kött eller mediciner som inte uppfyller standarderna, innebär i allmänhet att varor flyttas över gemenskapsgränserna. De omkring 100 000 [9] tulltjänstemännen i Europeiska unionen har en viktig roll att spela och bör i detta syfte öka samordningen på europeisk nivå och samarbetet med de övriga gränskontrollmyndigheter och i första hand polisen.

[9] Denna siffra kan förefalla liten, men täcker ändå alla de olika uppgifter som tullen utför i de olika medlemsstaterna (fiskala uppgifter, tullkontroll, särskilda nationella uppdrag).

4. FÖRSTÄRKNING AV SÄKERHETEN I SAMBAND MED VAROR

4.1 Tullens traditionella roll: att kontrollera varor

Tullförvaltningarna bistår ibland de myndigheter vars huvudsakliga uppgift är att sköta personkontrollen vid gränserna. Den information som erhålls genom rutinkontroller av resenärer och fordon, eller helt enkelt genom fysisk närvaro vid gränserna, gör det ofta möjligt att komma gränsöverskridande brottslighet på spåren, ibland i nära samarbete med andra brottsbekämpande myndigheter.

När det gäller kontrollen av varor är det dock endast tullen som har tillräckliga kunskaper för att kunna garantera en tillfredsställande säkerhetskontroll.

Tullen har lång erfarenhet av kontroll av all laglig handel, vilket har gett den möjlighet att upprätta nära kontakter med de ekonomiska aktörerna och förvärva fördjupade kunskaper om varor. Genom den expertkunskap som den förvärvat och de nätverk som den upprättat har tullen tillgång till information som ger den bättre möjligheter att bekämpa olaglig handel och handel med varor som medför hög risk. Förutom de goda kontakterna finns det tullkontor vid alla gränsstationer, inbegripet internationella hamnar och flygplatser, och ibland till och med vid de ekonomiska aktörernas lokaler. Av denna anledning är tullen den enda organisation som kan följa varorna på hela deras väg till, utanför och inom gemenskapen. Tullen utövar sina befogenheter vid gränspassagen och tullklareringen såväl som under transporten, oberoende av vilket transportsätt som används: land-, sjö- eller luftvägen. Dessa fördelar bör utnyttjas för att öka säkerheten i samband med varor.

Vid kontrollen av lagliga varor har tullen en central roll, som ger den möjlighet att upptäcka olagliga varor. Tullens närvaro vid gränserna innebär att tullen har möjligheter att uppdaga olaglig handel utanför de normala tullklareringsförfarandena. Tullen bör således tilldelas nödvändiga resurser också för att garantera ett nära och effektivt samarbete och samordning med övriga myndigheter som ansvarar för gränssäkerheten. Tullförvaltningarna har tillgång till vissa slag av upplysningar, och de har utvecklat bistånds- och samarbetsinstrument [10]. Även polisen och övriga myndigheter har sina egna system och informationskällor (t.ex. underrättelsesystem som gör det möjligt att upptäcka misstänkta personer eller brottslingar). Ett ökat utbyte av all denna information, med respekt för respektive myndighets befogenheter, är en nyckelfaktor när det gäller att underlätta upptäckt av olika slag av brott. Samverkan mellan myndigheterna kan dessutom förstärkas betydligt genom detta informationsutbyte.

[10] Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 22.3.1997); konvention upprättad på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (EGT C 24, 23.1.1998).

Om tullen tilldelas denna funktion, måste tullarbetet omfördelas så att kontrollen vid de yttre gränserna kan rationaliseras. Detta är en viktig punkt, särskilt som de nya medlemsstaterna efter utvidgningen omedelbart måste börja tillämpa gemenskapens tullagstiftning. Även Schengenregelverket skall tillämpas omedelbart från och med anslutningen, men det krävs ett rådsbeslut för att man skall kunna upphöra med kontroller vid de inre gränserna med de nya medlemsstaterna.

4.2 Rationalisera tullkontrollen vid de yttre gränserna

I allmänhet utför medlemsstaterna tullkontroller i överensstämmelse med gemenskaps lagstiftningen, men ofta styr de nationella intressena vilka kontroller som prioriteras. Detta resulterar oundvikligen i olika skyddsnivåer på olika platser i tullområdet, särskilt när det gäller säkerhetskontrollen, som för närvarande inte nödvändigtvis fastställs på gemenskapsnivå. Denna situation leder till att varusmugglingen koncentreras till de platser längs gränsen där kontrollen är minst strikt. Denna svaghet måste åtgärdas. Det är nödvändigt att garantera en så enhetlig skyddsnivå som möjligt längs de yttre gränserna genom att utforma gemensamma säkerhetskontroller för alla medlemsstater, i synnerhet som de nya medlemsstaterna, som också de har sina egna nationella prioriteringar, i framtiden blir tvungna att utföra ett stort antal kontroller.

Man bör i detta sammanhang inte glömma att de medlemsstater som ansvarar för bevakningen av den yttre gränsen ansvarar för säkerheten i hela gemenskapen och inte endast i sina egna länder. Det ligger alltså i gemenskapens intresse att garantera att de största hoten mot säkerheten åtgärdas i tid och på likvärdigt sätt längs hela den yttre gränsen.

En omorganisation av tullens verksamhet är nödvändig för att maximera kontrollernas effektivitet genom en rationaliseringsprocess med fastställda prioriteringar och kombinerad faktisk säkerhet och optimal resursanvändning.

I detta hänseende bör tullens grundläggande uppgifter delas in i följande två kategorier:

* Uppgifter av fiskal och kommersiell natur, som syftar till att skydda gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska och finansiella intressen.

* Uppgifter för att garantera tryggheten och säkerheten, som syftar till att skydda det europeiska samhället.

Beträffande riskerna i dessa båda kategorier måste det fastställas vilka som fordrar kontroll redan vid passagen av den yttre gränsen. För de övriga riskerna, som också är viktiga, kan kontroll på andra platser förutses, på villkor att detta inte leder till en ökning av bedrägerierna. Målet är alltså att kontrollen av de viktigaste riskerna skall koncentreras till gränsstationerna, dvs. kontroller som, om de inte utförs redan när varorna passerar gränsen, kan få ohjälpliga följder.

I detta sammanhang kan den tullkontroll som utförs för fiskala eller handelspolitiska ändamål i många fall enkelt utföras på andra platser än vid gränsstationerna. Genom att förenkla och modernisera tullförfarandena - vilket är målet i meddelandet om datorisering av tullen - kan man öka användningen av elektronisk överföring av kontrolluppgifter på ett sätt som garanterar en hög nivå på skyddet av gemenskapens intressen och de nationella intressena och som inte ökar risken för bedrägerier. På detta sätt är det lättare att fastställa vilka kontroller av fiskal och handelspolitisk natur som bör kvarstå vid gränsstationerna. Genom att rationalisera kontrollen på detta sätt kan man till exempel undvika långa vänteköer vid gränsstationerna.

Däremot kan en stor andel av kontrollerna för att garantera säkerheten och tryggheten i gemenskapen utföras endast vid gränsstationerna: det är av yttersta vikt att explosiva ämnen, kontaminerade livsmedel och radioaktiva ämnen inte passerar gemenskapens gränser utan att ha kontrollerats och omhändertagits. Man måste således fastställa vilka av dessa kontroller som inte erbjuder tillräckliga garantier om de utförs vid tullkontor inom gemenskapen och koncentrera dem till gränsstationerna.

De politiska myndigheterna bör tydligt fastställa de prioriterade riskerna och således de kontroller som det är nödvändigt att utföra vid gränsstationerna. Tullen måste också förses med de rättsliga ramar, det regelverk och de finansiella medel som den behöver för att genomföra strategin för rationalisering av kontrollerna.

4.3 Tillhandahålla en rättslig och finansiell ram för tullens säkerhetsuppgifter

För att åstadkomma en övergripande strategi som syftar till att öka effektiviteten i den integrerade förvaltningen av de yttre gränserna är det nödvändigt att se kontrollerna som en helhet, oberoende av om de hör till gemenskapens eller medlemsstaternas ansvarsområde. Den godtyckliga uppdelning som för närvarande görs mellan kontrollerna inom ramen för den första pelaren respektive den tredje pelaren är inte ändamålsenlig, om man vill uppnå målet att garantera en hög skyddsnivå längs hela den yttre gränsen utan att för den skull försvåra den lagliga handeln. På längre sikt kan denna uppdelning troligen avskaffas. Arbetet inom ramen för konventet om EU:s framtid förefaller redan gå i denna riktning. Utan att spekulera om resultaten av konventet bör de befintliga instrumenten utnyttjas för att förstärka tullens säkerhetsroll.

För att kontrollera varuflödena använder sig tullen av två tillvägagångssätt. Den använder sig å ena sidan av kontroller inom ramen för tillämpning av tullförfarandena. Å andra sidan använder den sig av utredningar, vars mål är att förhindra eller bekämpa bedrägerier och som även kan tjäna som underlag när det gäller att välja vilka kontroller som skall göras samt utgöra ett hjälpmedel för att upptäcka risker som inte har upptäckts vid kontrollerna. Förbättringar är nödvändiga vad gäller båda dessa tillvägagångssätt.

När det gäller kontrollerna bör man dels säkerställa en enhetlig tillämpning av gemenskapsbestämmelserna, inbegripet de begränsningar och förbud som fastställs i gemenskapslagstiftningen, och dels harmonisera de kontroller som omfattas av nationella bestämmelser och som skiljer sig åt mellan medlemsstaterna, vilket skadar säkerheten för hela gemenskapen. Genom en gemensam strategi för kontrollerna och deras utförande som utarbetas på gemenskapsnivå är det möjligt att förbättra säkerheten i hela gemenskapen. En sådan strategi hindrar inte att man även behåller nationella riskprioriteringar, på villkor att de grundläggande kontrollerna för att garantera alla medlemsstaters säkerhet avvägs och tillämpas på samma sätt längs hela den yttre gränsen.

Vad gäller utredningar som utförs av tullen varierar tullens befogenheter kraftigt från en medlemsstat till en annan. Utredande befogenheter är dock ett följdriktigt komplement till tullens kontroller och är nödvändigt för en effektiv bekämpning av bedrägerier, från efterforskningen fram till det att en överträdelse har fastställts. Man bör således välja en gemensam strategi för tullens befogenheter, mandat och roll i medlemsstaterna. Det innebär även att samverkan med polismyndigheterna bör stärkas. Tullen bör få en mer uttrycklig roll som "varupolis". Tullen bör bidra aktivt till polisens undersökningar för att identifiera eller finna eventuella bedragare, särskilt eftersom de eftersträvar samma mål. Genom att jämföra de uppgifter som polisen och tullen innehar och som ofta kompletterar varandra, och genom att dessa myndigheter delar med sig av sina specialkunskaper samtidigt som vars och ens starka sidor utnyttjas, kan efterforskningen, identifieringen och fastställandet av överträdelser effektiviseras.

Samtidigt bör gemenskapen hela tiden uppmuntra till ett allt närmare samarbete mellan berörda myndigheter, en tillnärmning av arbetsmetoderna, jämförelse av relevant information och inrättande av nätverk mellan myndigheter. Detta innefattar även utveckling, inrättande eller ökad användning av system (befintliga eller som skall utvecklas) för lagring, hantering och säkert utbyte av information.

För att genomföra dessa förbättringar krävs att man utvidgar och anpassar den befintliga rättsliga ramen. Dels måste lagtexternas tillämpningsområde utvidgas till att omfatta tullens befogenheter och uppgifter. Dels måste de befintliga tullbestämmelserna anpassas för att integrera säkerhetskriterierna. Tullkodexen är till exempel främst inriktad på den fiskala och handelspolitiska dimensionen av tullens arbete, medan mycket mindre vikt fästs vid säkerhetsaspekten. Tullkodexen bör anpassas så att exempelvis säkerhetsfrågorna integreras i instrument såsom riskhantering och handelsunderlättande åtgärder.

Slutligen måste det konstateras att det för närvarande inte finns någon verklig gemenskapspolitik avseende den utrustning som behövs för kontroller. Denna aspekt kan bli än viktigare i en utvidgad gemenskap. Det är därför lämpligt att granska lämpliga finansiella lösningar [11] och framför allt att undersöka de möjligheter som gemenskapsfonderna (t.ex. strukturfonderna) erbjuder, samtidigt som man ser till att insatserna inte kumuleras.

[11] Inbegripet eventuell användning av de 25 % som medlemsstaterna tar ut för att täcka kostnaderna för uppbörd av de traditionella egna medlen för att finansiera kampen mot bedrägeri och skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen. Denna procentsats har tillämpats sedan ikraftträdandet av rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000.

Säkerhets- och trygghetsdimensionen bör således integreras i alla rättsliga och finansiella instrument och i tullens instrument samt i arbetsmetoderna. I arbetet för att uppnå detta kan kommissionen spela en viktig roll: den bör inte ta medlemsstaternas plats, utan bör, med iakttagande av subsidiaritetsprincipen och genom ökad samordning, uppmuntra dem att samarbeta för att uppnå de gemensamma målen.

5. ÖNSKVÄRDA FÖRBÄTTRINGAR

5.1 En gemensam riskstrategi

Det är nödvändigt att som utgångspunkt rationalisera strategin och metoderna för riskhantering. Detta innebär att man till att börja med måste välja ut de kontroller som kan utlokaliseras, utan att uppmuntra en ökning av de risker som de avser, och de som absolut måste utföras vid gränsstationerna. Målet är att säkerställa att de kontroller som är strikt nödvändiga för gemenskapens säkerhet ges prioritet och att de genomförs där de är mest effektiva.

För en gemensam riskstrategi vid den yttre gränsen krävs en ram som är

* gemensam,

* rationaliserad,

* datoriserad,

* täckande.

Gemensam

De kontroller som av säkerhets- och trygghetsskäl fortsättningsvis bör utföras vid gränsstationerna bör vägas mot varandra för att åstadkomma en prioritetsordning. Alla de berörda myndigheterna (tull, polis, konsumentskydds-, hälsoskydds- och miljöskydds myndigheter etc.) bör tillsammans fastställa dessa prioriteringar och utarbeta gemensamma riskprofiler för dem. På basen av de upprättade profilerna behöver även de tillgängliga uppgifterna från samtliga berörda organ identifieras så att man kan välja ut de som är mest användbara vid en riskanalys. En del framsteg har redan gjorts i gemenskapen, men arbetet är inte tillräckligt samordnat. En gemensam organisationsram, som inbegriper alla dessa myndigheter, blir allt mer nödvändig för att samordna arbetet bättre och identifiera nödvändiga förbättringar och innovationer.

I kommissionens meddelande från maj 2002 föreslås att det skall inrättas en gemensam instans för personer som arbetar med frågor om de yttre gränserna som skapar förbindelser mellan ansvariga personer för alla de myndigheter som ansvarar för säkerheten vid de yttre gränserna och har en roll som "lots" och idégivare [12].

[12] Denna instans bör "som 'ledare' för den gemensamma politiken för förvaltning av de yttre gränserna utföra gemensamma och integrerade riskanalyser, samordna och leda operativa insatser på marken, särskilt i krissituationer, fylla en förvaltande och strategisk funktion och därigenom säkra större enhetlighet i fråga om personal och utrustning i medlemsstaterna, utöva en form av kontrollbefogenhet, särskilt i krissituationer eller om riskanalysen så skulle kräva". KOM (2002)233, s.14.

Inom denna instans (om den eftersträvar en områdesöverskridande roll) eller någon annan ännu icke fastställd organisationsstruktur bör tullförvaltningarna, i samarbete med övriga myndigheter, ansvara för alla de frågor som rör kontrollen av varor inom den lagliga såväl som olagliga handeln. Riktlinjer kan utarbetas för tullen på grundval av den politik som antagits på gemenskapsnivå av gruppen för tullpolicyfrågor och i samverkan med övriga gruppers arbete. På detta sätt kan instansens verksamhet vid behov sträcka sig utöver artikel 66, vilken föreslås som grundval i det ovannämnda meddelandet, och inte begränsas till aspekter i samband med den fria rörligheten för personer.

Rationaliserad

De ekonomiska aktörerna bör sända samtliga uppgifter om varorna till tullen för ett första riskurval på basen av gemensamma profiler. Viss information bör vara obligatorisk att översända innan varorna anländer. På detta sätt kan tullen centralisera nödvändiga uppgifter och därmed minska det antal kanaler som för närvarande används. Tullens sakkunskap om varor och handel skulle på så sätt ställas till de övriga myndigheternas förfogande utan att inkräkta på deras respektive befogenhetsområden. Tullmyndigheterna bör till de behöriga myndigheterna omedelbart översända den insamlade riskinformation som dessa berörs av, för att de skall kunna vidta åtgärder.

Det handlar alltså om att inrätta en gemensam kanal för överföring och behandling av information på basen av profiler som upprättats gemensamt av de berörda myndigheterna. Denna strategi har två fördelar: dels förtydligas den organisationsram som krävs för att garantera säkerheten längs unionens framtida gräns och dels innebär den en förenkling av de administrativa formaliteter som måste fullgöras av de ekonomiska aktörerna, till exempel genom att det inte längre kommer att vara nödvändigt att sända samma uppgifter till två eller tre olika myndigheter och genom att garantera ett gemensamt format för översändande av uppgifter.

Effektiva och snabba system för informationsöverföring mellan tullen och övriga behöriga myndigheter bör säkerställas. I kommissionens meddelande KOM (2002) 233 föreslås att ett säkerhetssystem (Prosecur) skall inrättas av instansen för personer som arbetar med frågor om de yttre gränserna, för att möjliggöra snabb informationsöverföring mellan de myndigheter som ansvarar för säkerheten vid den yttre gränsen. Tullförvaltningarna och övriga myndigheter som ansvarar för genomförandet av tullagstiftningen och är företrädda i denna instans bör ansvara för utformningen av systemet för informationsutbyte om varor och därvid särskilt beakta och anpassa de befintliga informationssystemen (t.ex. Taric, informationssystemet för bedrägeribekämpning AFIS och tullinformationssystemet TIS [13]).

[13] Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 (EGT L 82, 22.3.1997); konvention rörande användning av informationsteknologi för tulländamål (EGT C 316, 27.11.1995).

Detta arbete bör inordnas inom ramen för en övergripande strategi för att utnyttja alla de medel som, beroende på typ av information och risker, kan användas för att skapa direkta förbindelser och utbyten mellan de myndigheter som ansvarar för säkerheten vid de yttre gränserna.

Datoriserad

Att uppgifterna är tillgängliga är inte den enda viktiga punkten, utan de måste också levereras i rätt format, vid rätt tidpunkt och till rätt plats. För en snabb bedömning av riskerna vid mycket stora varuströmmar måste uppgifterna vara tillgängliga i elektroniskt format. För närvarande översänds inte alla uppgifter till tullen i detta format. I vissa medlemsstater finns tulldeklarationerna i elektroniskt format, men det är inte alltid möjligt att snabbt överföra uppgifterna till den plats där de bäst behövs. I andra medlemsstater sänds information endast manuellt (särskilt när det gäller uppgifter om export). Andra informationskällor såsom manifest, som är nödvändiga för en tidig riskbedömning, är ännu mer sällan tillgängliga på elektronisk väg.

För att säkerställa en snabb och effektiv behandling av uppgifterna bör överföring på elektronisk väg tillämpas allmänt. Detta innebär att de ekonomiska aktörerna bör förpliktas att använda sig av det elektroniska formatet, medan större flexibilitet bör medges för små och medelstora företag och enskilda personer, samt att nödvändiga tulldatabaser bör upprättas på gemenskapsnivå och/eller nationell nivå.

Täckande

Att inrätta en gemensam strategi för riskhantering är meningslöst om den inte åtföljs av en gemensam strategi för de kontroller som är nödvändiga för att upptäcka varor som medför risker. Detta innebär att man bör bestämma vilka kontroller som är nödvändiga. Man bör även utveckla kontrollstandarder som framför allt anger var och av vem dessa kontroller skall utföras och med vilket slags specialutrustning.

Med en gemensam, rationaliserad, datoriserad och täckande riskstrategi kan säkerheten i gemenskapen ökas genom att säkerställa att de viktigaste riskerna behandlas i samma prioritetsordning och på likvärdigt sätt längs hela den yttre gränsen. Men det finns inte någon "nollrisk" och det behövs också medel att fånga in varor som eventuellt har undgått att upptäckas av tullen. Den erfarenhet som tullen förvärvat när det gäller att identifiera och övervaka varuströmmarna bör utnyttjas på varje plats (vid gränsstationerna såväl som i gemenskapen) och inom alla områden och verksamhetssektorer där denna expertis kan användas för att trygga säkerheten i gemenskapen. Det är särskilt för detta ändamål som tullen måste ges en tydligare roll som "varupolis". Tullen bör delta i de undersökningar som utförs för att finna eller identifiera eventuella bedragare. En bättre samverkan mellan tullen och polisen kommer att göra det lättare att upptäcka tecken på bedrägerier och således att förhindra dem.

5.2 Garantera tillräckliga resurser i form av personal och utrustning

Det är absolut nödvändigt att garantera tillräckliga resurser i form av personal och utrustning för att kunna utföra nödvändiga kontroller. Att tillräckliga personalresurser och utrustning finns vid de yttre gränserna är en fråga av gemenskapsintresse. De yttre gränserna angår inte endast de geografiskt berörda länderna, utan alla länder i gemenskapen. Det är därför som de verkliga behoven måste identifieras gemensamt, med beaktande av medlemsstaternas och gemenskapens parametrar. Två punkter som kräver omedelbara åtgärder bör särskilt framhävas:

* Det bör säkerställas att nödvändig minimiutrustning är tillgänglig vid varje kontrollstation (såsom skannrar, strålningsmätare etc.). På basen av en inventering av nödvändig/befintlig utrustning skulle det vara möjligt att bestämma vilken utrustningsnivå som bör uppnås. För kontroll av vissa typer av varor som kräver användning av dyr specialutrustning bör några gränsstationer väljas ut för att specialisera sig på denna typ av kontroll i syfte att undvika alltför höga kostnader. Detta skulle göra det möjligt att fördela kostnaderna för utrustningen bättre och att koncentrera särskild nödvändig expertis till dessa stationer. Man bör emellertid se till att detta inte medför hinder för den lagliga handeln i form av icke-tariffära handelshinder (t.ex. ökade kostnader för transport av varor till specialiserade gränsstationer som ligger långt från bestämmelseorten).

* Möjligheten att skapa en mekanism för akuta ingripanden vid oväntade risker bör undersökas. För att säkerställa en hög säkerhets- och skyddsnivå längs hela den yttre gränsen måste man kunna reagera snabbt på oväntade faror och risker var de än uppstår. Inrättande av en "europeisk reservstyrka", som kan rycka in när som helst och var som helst, skulle tillgodose detta behov. Möjligheten att mobilisera specialiserade expertenheter skulle möjliggöra en tillnärmning av kontrollnivån och typen av kontroller längs hela den yttre gränsen. Enheterna skulle till en början kunna ha en rådgivande funktion, även om de vid behov kan komma att formaliseras senare.

Det bör påpekas att användningen av resurser och finansieringen av dem hör till medlemsstaternas befogenhetsområde, men kommissionen kan uppmuntra samordning mellan medlemsstaterna, identifiering av lämpliga medel och försök att finna lösningar på gemenskapsnivå då detta är önskvärt och möjligt.

5.3 Underlätta handeln utan att riskera säkerheten och tryggheten

Syftet med detta meddelande är att ompröva och förstärka tullens säkerhetsroll. Detta innebär emellertid inte att dess andra funktioner skall betraktas som mindre viktiga.

Tullen har framför allt en viktig ekonomisk roll genom att se till att den lagliga handeln flyter. Om de administrativa formaliteterna och tullförfarandena är långsamma, om varje vara som passerar gränserna måste kontrolleras fysiskt, blir tullen en bromskloss för handeln med gemenskapen. Detta är varken dess mål eller dess uppgift. Tullen bör tvärtom ha en positiv ekonomisk inverkan. Av denna anledning har ett stort antal åtgärder vidtagits för att underlätta handeln genom att påskynda och förenkla tullförfarandena och tullkontrollen av den legitima handeln. Instrument såsom meddelandet om en strategi för tullunionen från februari 2001, programmet Tull 2002 och åtgärderna för tullsamarbete med tredje land har bidragit till detta på ett betydelsefullt sätt. I detta meddelande betonas betydelsen av dessa åtgärder och nödvändigheten att fortsätta dem samtidigt som man försöker finna en gyllene medelväg mellan skyddet av gemenskapen och dess medborgare samt underlättandet av den lagliga handeln.

Bland åtgärderna för att underlätta handeln kan som exempel nämnas förenklingen av tullformaliteterna. Men hittills har de lättnader som beviljats huvudsakligen varit relaterade till skattemässiga och kommersiella risker.

Detta leder även till frågan om transportsektorns säkerhet. Lättnader beviljas vanligen ekonomiska aktörer, importörer eller exportörer, som är tillräckligt välkända hos tullen eller som har ställt nödvändiga säkerheter. Men förutom när det gäller transitering finns det för närvarande ingen garanti för att mellanhänderna (transportörer etc.) är tillförlitliga. Att tillverkaren är godkänd garanterar inte säkerheten om inte också transportören är tillförlitlig.

Således bör hela den strategi för lättnader som hittills tillämpats ses över för att även säkerhets- och trygghetskriterierna skall införas som ett villkor för beviljande av lättnader. Detta innebär oundvikligen att man bör se mera till huruvida hela transportkedjan är tillförlitlig. Eftersom även Världstullorganisationen arbetar med dessa frågor bör samordningen av detta arbete fortsätta så att tillämpningen blir lika.

5.4 Undersöka möjligheten att dela ansvaret

Inom ramen för vissa initiativ tillämpas begreppet "delat kontrollansvar" i praktiken mellan handelsparterna. Det senaste är ett amerikanskt initiativ för containrars säkerhet, vilket innebär att man utbyter uppgifter om varor som passerar från ett land till ett annat för att bättre kunna välja ut högrisktransporter. Denna strategi är intressant när det gäller att stärka säkerheten på internationell nivå, men på europeisk nivå skulle den ge önskade effekter endast om den fastställs på gemenskapsnivå och baseras på ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och, i förekommande fall, med berörda tredje länder.

De viktigaste delarna i denna strategi bör införas på europeisk nivå: det är i allmänhet lättare att kontrollera varorna i exportlandet än vid införselställena. Detta tillvägagångssätt skulle i praktiken göra det möjligt att säkerställa överföring av information från den plats där den är enklast tillgänglig och mest fullständig, vilket skulle snabba på de tullförfaranden som tillämpas på den lagliga handeln utan att riskera säkerheten. Därmed skulle man vinna tid och effektiviteten skulle öka.

Gemenskapen bör främja principen med delat ansvar, särskilt med de angränsande länderna och bestämmelse- eller avgångsländerna med de viktigaste kommersiella luft- och sjövägarna.

Naturligtvis bör principen med delat ansvar vara tillämplig även på gemenskapen, som till exempel bör ta ansvar för kontroll av sin egen export. För närvarande koncentreras gemenskapens kontroll framför allt på importen och exportkontrollen är jämförelsevis obetydlig. Gemenskapen är ett viktigt handelsområde och bör således skydda sig själv och även resten av världen, särskilt de mest utsatta utvecklingsländerna, mot avsiktliga överträdelser och brott (t.ex. olaglig export av farliga eller förbjudna kemiska ämnen). Exportkontrollen är en viktig säkerhetsfaktor som inte får försummas. Genom att överlåta vissa uppgifter i samband med exportkontrollen på de inre tullstationerna skulle gemenskapen kunna fullgöra sitt ansvar bättre utan att överbelasta kontrollstationerna vid de yttre gränserna. Genom datoriserad överföring av nödvändiga uppgifter är det möjligt att vid gränsstationerna omedelbart verifiera om nödvändiga kontroller faktiskt har utförts, även om de särskilda kontroller som kräver dyr specialutrustning ändå måste utföras vid specialiserade gränsstationer.

5.5 Förstärka samarbetet med tredje land

En effektiv integrerad förvaltning av den yttre gränsen kräver en övergripande samarbetspolitik med tredje land.

Å ena sidan är ett nära samarbete med de angränsande länderna nödvändigt för att garantera en effektiv bevakning av de gemensamma gränserna. Genomförandet av de regionala initiativen bör fortsätta och initiativen bör utvidgas [14]. Dessutom är utvecklandet av det gränsöverskridande samarbetet väsentligt för säkerheten och för en smidig gränsförvaltning, vilket konstateras i kommissionens meddelande "Ett utvidgat europeiskt grannskap: En ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder", [15] medan gränsstationerna framför allt skall vara gränsövergångar.

[14] T.ex. Imatraprocessen, som inleddes 1999, och de åtgärder som vidtagits av tullkonferensen för Östersjön inom ramen för Östersjörådet.

[15] KOM(2003) 104 slutlig, 11.03.2003

Å andra sidan, när det gäller övriga tredje länder, bör man även se till att förstärka det befintliga samarbetet genom att anpassa avtalen efter de ömsesidiga behoven hos enskilda länder eller grupper av länder och gemenskapen. Många ansträngningar genomförs redan för detta ändamål. Det gäller således att fortsätta dem och att anpassa dem till de nya behoven.

5.6 Stödåtgärder vid utvidgningen

Att nya medlemsstater tas emot samtidigt som nya länder går med i WTO innebär en ökning av handeln, men också fler möjligheter för brottslingarna.

Ytterligare särskilda åtgärder för att bistå de nya medlemsstaterna kan övervägas för tiden före anslutningen så att dessa stater kan dra nytta av befintliga bästa metoder på tullområdet, till exempel genom inrättande av "gemensamma grupper". Dessa grupper bör bestå av tulltjänstemän från medlemsstaterna och kandidatländerna och bör behandla särskilda tekniska frågor på önskemål från kandidatländerna. Programmet för modernisering av tullen, "Tull 2007", skulle kunna utnyttjas för detta ändamål.

6. SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER

Inför utvidgningen och med hänsyn till de ökande säkerhetsriskerna bör gemenskapen tillhandahålla tillräckliga resurser för sina yttre gränser för att garantera medborgarnas säkerhet och trygghet. Ett stort ansvar åligger tullen, som måste kunna genomföra en varukontroll som garanterar säkerheten och den ekonomiska utvecklingen i gemenskapen. Tullens kontroller och arbetsmetoder bör omorienteras för att säkerställa att gemenskapen och dess medborgare skyddas mot brottslighet och terrorism. Denna omorganisering bör inordnas i en allmän ram för integrerad förvaltning av de yttre gränserna, vilket innebär nya organisationsstrukturer, men också mekanismer för ett nära samarbete och samordning mellan de berörda myndigheterna.

För att säkerställa att denna strategi blir framgångsrik bör kommissionen, samtidigt som den respekterar medlemsstaternas befogenhetsområden, försöka fungera som en katalysator för förändring och en dynamisk samordnare. Åtgärderna kommer att ge resultat endast om de genomförs i hela gemenskapen. De kräver ekonomiska åtaganden, särskilt på gemenskapsnivå.

Kommissionen uppmanar rådet, Europaparlamentet och Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén att diskutera de föreslagna riktlinjerna och stödja de ovan beskrivna åtgärderna så att konkreta förslag för deras genomförande kan läggas fram så snart som möjligt.

Följande riktlinjer rekommenderas:

I. Rationalisera tullkontrollen vid gränsstationerna.

1.1 Fördela tullarbetet mellan gränsstationerna och de inre tullstationerna genom att

- fastställa och välja ut prioriterade risker som skall motverkas,

- utveckla kontrollmetoder som möjliggör denna fördelning (t.ex. utveckling av en samordnad strategi för kontroller i efterhand), och

- anpassa de lättnader som beviljas handeln, så att hänsyn tas till säkerhets- och trygghetskriterierna.

1.2 Säkra hela transportkedjan för varor, särskilt genom att utveckla och förbättra tekniken för övervakning av varor och transportmedel.

II. Inrätta en gemensam riskstrategi för varor och börja tillämpa den genom en gemensam mekanism för samordning och samarbete.

2.1 Tullmyndigheterna bör, i samarbete med berörda myndigheter, leda arbetet med ramen för riskhantering avseende varor vid de yttre gränserna samt övervaka och anpassa den, vilket innebär att

- på gemenskapsnivå fastställa och identifiera gemensamma prioriterade risker och väga dem mot varandra,

- inom ramen för en organisationsstruktur som återstår att fastställa, inrätta gemensamma riskprofiler som kan anpassas regelbundet beroende på resultaten,

- på gemenskapsnivå fastställa vilken typ av kontroll som skall tillämpas när riskerna har valts ut och utarbeta kontrollstandarder.

2.2 Säkerställa att de ekonomiska aktörerna sänder all den riskinformation om varorna som krävs enligt de gemensamma riskprofilerna till tullen i gemenskapen via en gemensam kanal för överföring.

- Det är nödvändigt att dessa uppgifter överförs på elektronisk väg.

- Det bör vara obligatoriskt att vissa särskilda uppgifter överförs innan varorna anländer, inom en tidsfrist som skall fastställas.

2.3 Se till att det inrättas en databas och system (eller tillse en bättre komplementaritet eller samkörning mellan de befintliga systemen) som möjliggör lagring, behandling och utbyte av nödvändiga uppgifter, med beaktande särskilt av följande:

- Det är absolut nödvändigt att databasen, oberoende av om den är centraliserad på kommissionsnivå eller decentraliserad på medlemsstatsnivå, är tillgänglig för alla tullmyndigheter i medlemsstaterna.

- Medlemsstaterna bör inrätta datasystem för riskurval som möjliggör en integrering av de riskprofiler som identifieras på gemenskapsnivå för att komplettera de nationella profilerna.

- En snabb och effektiv överföring till övriga behöriga myndigheter av de uppgifter som tullen samlar in måste säkerställas och system måste inrättas (eller samkörningen mellan de befintliga systemen ökas) som möjliggör utbyte av riktad information mellan alla dessa myndigheter.

III. Garantera tillräckliga personalresurser och tillräcklig utrustning vid de yttre gränserna.

3.1 Se till att de resurser som är nödvändiga för att garantera en hög säkerhetsnivå vid de yttre gränserna säkerställs. Detta innebär följande:

- Att medlemsstaterna säkerställer tillgång till och utbildning av nödvändig tullpersonal. Vad gäller utbildningen skulle man delvis kunna dra nytta av programmet Tull 2007.

- Fastställa (på gemenskapsnivå) och säkerställa (på nationell nivå) nödvändig minimiutrustning.

- Undersöka om medel kan anslås i gemenskapsbudgeten, i den mån fördragen medger det, särskilt för finansiering av utrustning.

- Identifiera situationer där ökad samverkan med andra myndigheter vid gränserna eller en koncentrering av kostsam tullutrustning till specialiserade gränsstationer skulle innebära stordriftsfördelar.

3.2 Överväga särskilda åtgärder, redan under tiden före anslutningen, så att kandidatländerna kan dra nytta av befintliga bästa metoder på tullområdet t.ex. genom inrättande av "gemensamma grupper", som består av tulltjänstemän från de nuvarande och framtida medlemsstaterna och behandlar specifika frågor på önskemål från kandidatstaterna.

3.3 Överväga att inrätta en mekanism för akuta ingripanden avseende oväntade risker. Detta skulle kunna uppnås genom att en förteckning upprättas över kontaktpunkter och specialiserade reservtjänstemän i varje medlemsstat, vilka snabbt kan mobiliseras då någon medlemsstat så begär. På detta sätt borde man kunna undvika en alltför stor börda ur budget- eller lagstiftningssynpunkt. Inrättandet av tvärvetenskapliga grupper specialiserade på hanteringen av särskilda risker kan senare bli mer formaliserat, inom ramen för diskussionerna om inrättande av en europeisk gränsförvaltningsmyndighet.

3.4 På gemenskapsnivå sammanställa, utveckla och införa de bästa arbetsmetoderna för säkerhet vid de yttre gränserna genom att stödja sig på erfarenheter som gjorts på nationell nivå och gemenskapsnivå.

3.5 Utarbeta gemensamma utbildningsåtgärder och upprätta en organisationsram för utbildning om förvaltningen av de yttre gränserna och kontroll av varor.

IV. Säkerställa en rättslig ram och ett regelverk som inbegriper tullarbetets säkerhetsdimension.

4.1 Utvidga lagstiftningens tillämpningsområde till att omfatta tullens befogenheter och uppgifter.

4.2 Anpassa de rättsliga instrumenten, särskilt tullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter, för att beakta utvecklingen inom riskhanteringen, införa säkerhets- och trygghetskriterier för beviljandet av tullättnader och möjliggöra en bättre övervakning av transportkedjan, samtidigt som man tillser att dessa åtgärder är förenliga med de internationella normerna på området och inte begränsar handeln eller är oproportionerliga i förhållande till de mål som skall uppnås.

4.3 Främja avtal om delat ansvar i ömsesidigt intresse med de angränsande länderna och bestämmelse- eller avgångsländerna med de viktigaste kommersiella luft- och sjövägarna. Detta innebär även identifiering av varuströmmar som medför ökad risk genast sådana uppkommer i tredje land och därmed utformning av en organisation för kontrollerna som sparar tid och infrastruktur samt främjar gränsöverskridande samarbete.

4.4 Förstärka och fortsätta samarbetet med tredje land.

V. Förstärka samarbetet med polisen, gränsbevakningen och övriga myndigheter vid de yttre gränserna.

5.1 Förstärka det operativa samarbetet och informationsutbytet, både på gemenskapsnivå och nationellt, mellan de myndigheter som ansvarar för bevakningen av de yttre gränserna, särskilt gränsbevakningen, hälsovårds-, veterinär- och miljömyndigheterna samt andra myndigheter, i de fall där dessa myndigheters uppgifter och uppdrag sammanfaller.

5.2 Se till att inrätta strukturer för samarbete/samordning mellan de myndigheter som ansvarar för bevakningen av de yttre gränserna vid de viktigaste gränsstationerna.

5.3 Med beaktande av samspelet och komplementariteten mellan den information som tullen och polisen innehar, måste samverkan dem emellan ökas: tullen måste involveras aktivt i polisens undersökningar i samband med efterforskning, identifiering och åtal av brottslingar som är inblandade i olaglig varusmuggling (och vice versa), gemensamma mekanismer måste inrättas för utbyte och jämförelse av information som kan underlätta identifieringen av bedragare och tecken på bedrägerier och ett systematiskt samarbete måste säkerställas mellan dessa myndigheter.